Varför distar (hårt) komprimerad musik?

[Bill50x]

Eller råkar det bara vara ett sammanfallande att de båda finns på samma fonogram (oftast)?

Lyssnar just nu på Lady Gaga "Born this way". Den låter om möjligt ännu mer distat (olinjär dist alltså...) än Veronica Maggios Satan i gatan

/ B

[xeizo]

Jag vet inte om det är så distat precis, det är snarare att ljudet är hårt processat för att uppnå ett visst "sound". Det ska alltså låta på det viset, lite rått och mycket syntetiskt. Alla cymbaler tex är hårt processade, det hörs tydligt.

Annars låter det fylligt och bra här och med väl separerad och fokuserad sångröst, säkerligen inspelad via en rörmikförstärkare för att låta lite extra "skitigt".

Alla spelar inte in för att uppnå "HiFi", en del vill bara ha just ett "sound".

edit. "Satan i gatan" låter ju _mycket_ sämre, låter som en hel röra med interferenser och fasfel. Spretigt, och dåligt. Men det kanske också är ett "sound", det skall antagligen låta som om allt är samplat genom en riktigt kass sampler, "street sound".

[Bongo]

Jag hörde en gång Veronica Maggio på p3Live, då var hon helt fantastisk. Det hon har gjort i studioinspelningsväg kommer tyvärr inte i närheten av den magin som jag upplevde då...mycket på grund av den urusla produktionen (eller valet av sound om man nu vill kalla det så)

Varför den hårt komprimerade musiken distar är nog (tror jag) för att man låter den klippa lite i dom små toppar som finns för att ytterligare maxa den upplevda ljudnivån, eftersom ingen vet vad en volymratt är.

[Jocke]

Spelar det så stor roll om det är inspelningen (hård limitering) eller förstärkaren som klipper för intrycket?

[xeizo]

Spelar det så stor roll om det är inspelningen (hård limitering) eller förstärkaren som klipper för intrycket?

Ja, det låter helt annorlunda bla pga om förstärkaren eller någon del i anläggningen/signalkedjan klipper så blir det en massa hemska övertoner. Sånt har man med all sannolikhet filtrerat bort vid mastringen av skivan, så det som klipper på inspelningen blir på ett annat sätt, utan övertoner.

[Bill50x]

Spelar det så stor roll om det är inspelningen (hård limitering) eller förstärkaren som klipper för intrycket?

Ja, det låter helt annorlunda bla pga om förstärkaren eller någon del i anläggningen/signalkedjan klipper så blir det en massa hemska övertoner. Sånt har man med all sannolikhet filtrerat bort vid mastringen av skivan, så det som klipper på inspelningen blir på ett annat sätt, utan övertoner.

Framför allt klipper förstärkare vid mycket högre nivåer. Ofta har öronen börjat krokna då.

/ B

[Jocke]

Så masterbearbetning skapar inte övertoner då? Tycker nog att fenomenen trots allt är besläktade...

[PekkaJohansson]

Så masterbearbetning skapar inte övertoner då? Tycker nog att fenomenen trots allt är besläktade...

Som Bill50x skriver distar de flesta förstärkare förhållandevis lite på normal eller ens hög lyssningsnivå. De allra flesta inspelningarna är oerhört mycket sämre än elektroniken i våra stereoanläggningar. Det gäller förstås särskilt inspelningar som har nivåhöjts så kraftigt att topparna klipper nästan hela tiden.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Bill50x]

De allra flesta inspelningarna är oerhört mycket sämre än elektroniken i våra stereoanläggningar. Det gäller förstås särskilt inspelningar som har nivåhöjts så kraftigt att topparna klipper nästan hela tiden.

Det märkliga är dock att om man tittar på vågformen i tex Audition så kan även en liten toppklippning ibland låta väldigt illa medan ett fonogram som klipper mest hela tiden ändå går att lyssna på. Jag tror det dels beror på vilken typ av musik man lyssnar på, dels NÄR disten har skapats. Om enskilda spår (kan iofs vara allesammans) överstyrs vid inspelning eller mix så kommer det låta illa även om mastringen inte vare sig komprimerar eller nivåhöjs. Dessutom låter dist annorlunda beroende på om det sker analogt eller digitalt.

/ B

[RogerJoensson]

Om vi snackar vinylmastring så kan mycket väl klippdisten medvetet processats fram efter RIAA pre-emfasen för att maxa det som graveras. När du sedan samplar och tittar på vågformen efter uppspelnings RIIAt (kraftig diskantsänking), så ser inte längre disten ut som klippdist. Men låter illa gör den naturligtvis likväl.
Man skulle lätt kunna luras att tro att vinylen inte har klippdist från mastringen (även om den har det) när man tittar på ljudeditorgrafen...

[JB]

Anledningen att hårt komprimerad musik distar är att dom oftast låter det dista för att få det att låta så högt som möjligt, peak dist helt enkelt

[Jocke]

Same, same but different! ^^

[Svante]

Eller råkar det bara vara ett sammanfallande att de båda finns på samma fonogram (oftast)?

Lyssnar just nu på Lady Gaga "Born this way". Den låter om möjligt ännu mer distat (olinjär dist alltså...) än Veronica Maggios Satan i gatan

/ B

I det fallet verkar det vara det gamla vanliga (den på Spotify): I processen när man tokmaximerar nivån så både komprimerar och limiterar man. MasVis visar tydliga tecken på limitering av 2-kanalsmastern och det ger dist. Komprimeringen, eller kanske snarare dynamikprocessningen (det är nog nåt mer än bara en kompressor på mastern) hörs ju tydligt också.

[Bill50x]

Om vi snackar vinylmastring så kan mycket väl klippdisten medvetet processats fram efter RIAA pre-emfasen för att maxa det som graveras. När du sedan samplar och tittar på vågformen efter uppspelnings RIIAt (kraftig diskantsänking), så ser inte längre disten ut som klippdist. Men låter illa gör den naturligtvis likväl.

När det gäller Veronica startade det hela med en vinyl, ja. Men även mp3:orna låter (lika) illa. Lady Gaga har inte varit i närheten av en vinyl och låter nästan ännu sämre än Veronica.

Oavsett anledning, skittrist är det i alla fall.

/ B

[RogerJoensson]

När det gäller Veronica startade det hela med en vinyl, ja. Men även mp3:orna låter (lika) illa. Lady Gaga har inte varit i närheten av en vinyl och låter nästan ännu sämre än Veronica.

Det betvivlar jag inte för en sekund. Ofta är det ren klippdist det är fråga om (förutom idiotlimitering etc), att man kör signalen i taket och sedan trycker på en bit till. Det är inte svårare än så. Det är svårt att tro att det är sant, men så förbaskat illa är det.
Sen kan man toppkomprimera/limitera med så korta tider att det riktigt fladdrar och väser, men distar något mindre och ser något lite rundare ut. Frågan är om det inte låter ännu värre.

Vad jag menade var att i vinylfallet, _kan_ disten _se_ annorlunda ut och misstas för att vara snällare. -Om man nu dömer genom att titta på kurvan. Men det kan ändå låta lika illa.
Om man inte dämpar diskanten och anpassar den till vinylformatets begränsningar så kan även detta bidra till att det ser mer dynamiskt ut än det egentligen är, även om resultatet hörbart distar ännu värre.

[RogerJoensson]

Jag lyssnade just på Veronica på Itunes. "Satan i gatan" vad det distar. Ingen snygg dist heller. Låter riktigt illa.

[sportbilsentusiasten]

Eller råkar det bara vara ett sammanfallande att de båda finns på samma fonogram (oftast)?

Lyssnar just nu på Lady Gaga "Born this way". Den låter om möjligt ännu mer distat (olinjär dist alltså...) än Veronica Maggios Satan i gatan

/ B

"Satan i gatan" låter mycket bra, bara anläggningen är bra nog.
Hörde nämligen just den låten i veckan vid en demo på ett bra system (inte hemma).
Dylika inspelningar kräver mycket, det kan man kanske på sin höjd kalla en kass produktion.

"Satan i gatan" låter ju _mycket_ sämre, låter som en hel röra med interferenser och fasfel. Spretigt, och dåligt. Men det kanske också är ett "sound", det skall antagligen låta som om allt är samplat genom en riktigt kass sampler, "street sound".

Se ovan...
Är enkelt att skylla på inspelningen, men det är ju därför mässjazz finns för de som vill ha enkla inspelningar som låter bra på det mesta.

De allra flesta inspelningarna är oerhört mycket sämre än elektroniken i våra stereoanläggningar.

Min erfarenhet är precis tvärt om.
De flesta anläggningar består av komponenter med tvivelaktig prestanda och dessutom är dåligt installerade i rummet.

[Bill50x]

Är enkelt att skylla på inspelningen, men det är ju därför mässjazz finns för de som vill ha enkla inspelningar som låter bra på det mesta.

Du har en poäng där

Ska ta med mig Veronica nästa gång jag besöker High Fidelity!

/ B

Men att "mäss-jazz" låter bra är inte för att det är enkla inspelningar utan för att "first source" rules

[PekkaJohansson]

De allra flesta inspelningarna är oerhört mycket sämre än elektroniken i våra stereoanläggningar.

Min erfarenhet är precis tvärt om.
De flesta anläggningar består av komponenter med tvivelaktig prestanda och dessutom är dåligt installerade i rummet.

Jaså? Då får du gärna berätta vilken elektronik som inför tiotals procent distorsion, klipper alla toppar, trycker ihop dynamiken till ett minimum och ändrar tonkurvan i bas och/eller diskant med ett helt gäng decibel. Jag lovar, även den enklaste Siba-anläggning inför oerhört mycket mindre fel än nästan alla skivutgivningar som saluförs - särskilt från och med mitten av 1990-talet då den riktiga musikslakten startades.

sportis, du har även tidigare uttryckt att du inte tror på talet om inspelningarnas brister. Har du någon gång jämfört dåliga inspelningar/utgåvor med relativt goda? Är det kanske så att du lyssnar i efterklangsrik miljö eller genom högtalare som inte låter dig höra vad som finns på skivorna?

Jag brukar låta lyssnare få höra olika inspelningar och utgåvor just för att visa de stora skillnader som finns. Ingen brukar ha några som helst problem att höra vilka som innehåller mest fel. Läge för en lista på talande exempel?

Med vänlig hälsning

Pekka

[xeizo]

"Satan i gatan" låter mycket bra, bara anläggningen är bra nog.
Hörde nämligen just den låten i veckan vid en demo på ett bra system (inte hemma).
Dylika inspelningar kräver mycket, det kan man kanske på sin höjd kalla en kass produktion.

Det kan ju vara en smaksak också, du kanske tillhör målgruppen för den typen av produktion och att det är därför du tycker att det låter "bra"

[Bill50x]

Jaså? Då får du gärna berätta vilken elektronik som inför tiotals procent distorsion, klipper alla toppar, trycker ihop dynamiken till ett minimum och ändrar tonkurvan i bas och/eller diskant med ett helt gäng decibel. Jag lovar, även den enklaste Siba-anläggning inför oerhört mycket mindre fel än nästan alla skivutgivningar som saluförs - särskilt från och med mitten av 1990-talet då den riktiga musikslakten startades.

Fast jag förstår Sportis också. En riktigt bra anläggning kan (hyggligt) sortera ut musiken ur det brölet som många moderna inspelningar består av. Ungefär som att ett riaa med extrem överstyrningsreserv bättre hanterar knaster och repor. Hur det än låter i övrigt (frekvensgång, olinjär dist osv).

Det betyder dock INTE (enligt mig alltså) att man accepterar tingens ordning och anser att man måste ha anläggningar i miljonklassen för att spela av skräpet. Det är att ge efter och acceptera andras dåliga arbeten.

För det är trots allt inte så att ett komprimerat limiterat fonogram låter bättre i en bra anläggning än vad ett välproducerat dito gör. Långt ifrån. Och varför ska konsumenten behöva investera hundratusentals kronor extra i sin anläggning bara för att de riktigt sunkiga fonogrammen ska bli lyssningsbara? DET är en felsyn, enligt mig.

/ B

[MichaelG]

Då får du gärna berätta vilken elektronik som inför tiotals procent distorsion, klipper alla toppar, trycker ihop dynamiken till ett minimum och ändrar tonkurvan i bas och/eller diskant med ett helt gäng decibel.

Linn?


Hälsn. Michael

[Bill50x]

Då får du gärna berätta vilken elektronik som inför tiotals procent distorsion, klipper alla toppar, trycker ihop dynamiken till ett minimum och ändrar tonkurvan i bas och/eller diskant med ett helt gäng decibel.

Linn?

Ajajaj, den sparken tog mitt i....




/ B

[RogerJoensson]

"Satan i gatan" låter mycket bra, bara anläggningen är bra nog.

Fredagshumor!

[subjektivisten]

"Satan i gatan" låter mycket bra, bara anläggningen är bra nog.
Hörde nämligen just den låten i veckan vid en demo på ett bra system (inte hemma).
Dylika inspelningar kräver mycket, det kan man kanske på sin höjd kalla en kass produktion.

<snip>

Min erfarenhet är precis tvärt om.
De flesta anläggningar består av komponenter med tvivelaktig prestanda och dessutom är dåligt installerade i rummet.

Jag antar du är ironisk?

[bran]

Om vi snackar vinylmastring så kan mycket väl klippdisten medvetet processats fram efter RIAA pre-emfasen för att maxa det som graveras. När du sedan samplar och tittar på vågformen efter uppspelnings RIIAt (kraftig diskantsänking), så ser inte längre disten ut som klippdist. Men låter illa gör den naturligtvis likväl.

När det gäller Veronica startade det hela med en vinyl, ja. Men även mp3:orna låter (lika) illa. Lady Gaga har inte varit i närheten av en vinyl och låter nästan ännu sämre än Veronica.

Oavsett anledning, skittrist är det i alla fall.

/ B

Jag kom över en Spotify Premium rip av "Satan i Gatan". Jämför jag den med en CD-rip ser den inte lika illa ut! Nu är det väl inga stora skillnader men ändå.. Kanske Svante som verkar ha nån version av MasVis som kan analysera Spotify kan verifiera att det stämmer?

Stämmer det så är det ju höjden av ironi, CD-köparna får en ännu sämre version än de som pyntar en i förhållandet väldigt låg summa för sitt Spotify abonnemang.

[philip]

Jag lyssnade just på Veronica på Itunes. "Satan i gatan" vad det distar. Ingen snygg dist heller. Låter riktigt illa.

Jag gjorde en tråd för några veckor sedan med liknande titel, satan i gatan vad det sprakar och klickar, som jag senare tog bort. Jag tror nämligen inte det är mastringen som ställer till det. Jag tror det är i mixen det distar, ibland låter det nästan som att DAW:en tappat sync.

14 dB crest borde absolut inte ge upphov till dyl distorsion. I detta fall är det alltså troligen inte limiteringen som är boven (alltså brickwall-limitering - det som LTS slarvigt och felaktigt kallar mastring)

[Bill50x]

"Satan i gatan" låter mycket bra, bara anläggningen är bra nog.

Lyssnar just nu på Veronica i min mobiltelefon, genom högtalaren. Och det låter faktiskt vare sig sämre eller bättre än andra skivor jag har i telefonen. Så min telefon måste vara ruskigt bra då, eller hur?

/ B

[Tompa_39]

"Satan i Gatan" låter ju helt sjuk! det MÅSTE vara medvetet, ingen ljudproducent kan väl göra ett så dåligt jobb att det låter så här?

Det måste bara vara ett medvetet "sound" val....

Att det ändå "smäller på bra" i en schysst anläggning är väl bara positivt isf.

[Bill50x]

Jag gjorde en tråd för några veckor sedan med liknande titel, satan i gatan vad det sprakar och klickar, som jag senare tog bort. Jag tror nämligen inte det är mastringen som ställer till det. Jag tror det är i mixen det distar, ibland låter det nästan som att DAW:en tappat sync.

Jag är noll kunnig i dessa frågor. Men min misstanke är att det inte är i mastringen som det dåliga ljudet kommer eftersom Veronicas röst är anständig, eller till och med riktigt bra. I normala svenska produktioner (Hellström, Vallgren mfl) så låter även rösterna kass.

/ B

[RogerJoensson]

Jag lyssnade just på Veronica på Itunes. "Satan i gatan" vad det distar. Ingen snygg dist heller. Låter riktigt illa.

Jag gjorde en tråd för några veckor sedan med liknande titel, satan i gatan vad det sprakar och klickar, som jag senare tog bort. Jag tror nämligen inte det är mastringen som ställer till det. Jag tror det är i mixen det distar, ibland låter det nästan som att DAW:en tappat sync.

Det går ju bra att köra så att topparna ryker redan i mixen, om man vill...
Att det distar redan i mixen stämmer med mina iaktagelser. Ibland distar inte rösten när musiken gör det, men i bland distar rösten först när musiken spelar. Så det rör sig nog om att topparna kapats i flera steg och till slut hela gröten. Hur som helst så låter det riktigt sketet.

14 dB crest borde absolut inte ge upphov till dyl distorsion. I detta fall är det alltså troligen inte limiteringen som är boven (alltså brickwall-limitering - det som LTS slarvigt och felaktigt kallar mastring)

Om man har distat musiken och sången separat först, sedan limiterat/distat helheten (som det låter) så har man åstadkommit en relaivt ineffektiv volymmaxning. Massor av dist till mindre nivå-nytta.

Hade det varit ren limitering, så hade det nog inte låtit som det låter. En hel det exempel på mastring har man ju sett där det inte alls är limiter som är sista steget, utan ren övergain, med snygga horisontella skär. Det är ett effektivt sätt att höja medelnivån, förutsatt att förarbetet passar för stympningen.

[RogerJoensson]

Att det ändå "smäller på bra" i en schysst anläggning är väl bara positivt isf.

Men i en bra anläggning så "smäller det på" bättre om det är dynamiskt och rent. Man kan spela högre utan att det låter illa. Tvärt om alltså.

[RogerJoensson]

För att svara på frågan varför hårt komprimerad musik distar, så är mitt svar det behöver det inte alls göra. Disten är ofta medvetet påförd och handlar ofta om klippdist, att man skruvar upp nivån så att topparna skjuter över 100%. Resultatet låter starkare, med samma läge på volymkontrollen, med bieffekten att topparna blir till distorsion.

[Tompa_39]

Jag gjorde en tråd för några veckor sedan med liknande titel, satan i gatan vad det sprakar och klickar, som jag senare tog bort. Jag tror nämligen inte det är mastringen som ställer till det. Jag tror det är i mixen det distar, ibland låter det nästan som att DAW:en tappat sync.

Jag är noll kunnig i dessa frågor. Men min misstanke är att det inte är i mastringen som det dåliga ljudet kommer eftersom Veronicas röst är anständig, eller till och med riktigt bra. I normala svenska produktioner (Hellström, Vallgren mfl) så låter även rösterna kass.

/ B

Jo, håller med, rösten är bra - men resten?

[Tompa_39]

Att det ändå "smäller på bra" i en schysst anläggning är väl bara positivt isf.

Men i en bra anläggning så "smäller det på" bättre om det är dynamiskt och rent. Man kan spela högre utan att det låter illa. Tvärt om alltså.

Jo, det är klart, menade att skivan i sig inte låter sämre i en bra anläggning.

Sportis gillar ju "soundet" , han har väl en hygglig anläggning...?

[RogerJoensson]

Ingen aning vad han har för anläggning. Dessutom trodde jag att han skämtade.

[sportbilsentusiasten]

Hej!
Det borde ni väl veta vid det här laget att jag aldrig är ironisk eller skämtar.

Tycker Bill sammanfattar det lysande bra nedan

Jaså? Då får du gärna berätta vilken elektronik som inför tiotals procent distorsion, klipper alla toppar, trycker ihop dynamiken till ett minimum och ändrar tonkurvan i bas och/eller diskant med ett helt gäng decibel. Jag lovar, även den enklaste Siba-anläggning inför oerhört mycket mindre fel än nästan alla skivutgivningar som saluförs - särskilt från och med mitten av 1990-talet då den riktiga musikslakten startades.

Fast jag förstår Sportis också. En riktigt bra anläggning kan (hyggligt) sortera ut musiken ur det brölet som många moderna inspelningar består av. Ungefär som att ett riaa med extrem överstyrningsreserv bättre hanterar knaster och repor. Hur det än låter i övrigt (frekvensgång, olinjär dist osv).

Det betyder dock INTE (enligt mig alltså) att man accepterar tingens ordning och anser att man måste ha anläggningar i miljonklassen för att spela av skräpet. Det är att ge efter och acceptera andras dåliga arbeten.

För det är trots allt inte så att ett komprimerat limiterat fonogram låter bättre i en bra anläggning än vad ett välproducerat dito gör. Långt ifrån. Och varför ska konsumenten behöva investera hundratusentals kronor extra i sin anläggning bara för att de riktigt sunkiga fonogrammen ska bli lyssningsbara? DET är en felsyn, enligt mig.

/ B

[sportbilsentusiasten]

sportis, du har även tidigare uttryckt att du inte tror på talet om inspelningarnas brister. Har du någon gång jämfört dåliga inspelningar/utgåvor med relativt goda? Är det kanske så att du lyssnar i efterklangsrik miljö eller genom högtalare som inte låter dig höra vad som finns på skivorna?

Jag brukar låta lyssnare få höra olika inspelningar och utgåvor just för att visa de stora skillnader som finns. Ingen brukar ha några som helst problem att höra vilka som innehåller mest fel. Läge för en lista på talande exempel?

Hej Pekka, det jag skrev är INTE obs inte, att många inspelningar saknar brister.
Klart de har.
Jo jag har hört massa exempel på taskiga inspelningar plus taskiga återutgivningar (remaster med minskad dynamik mm)

Ej heller var det elektronik jag skrev om...det var ju detta (citerar mig självt)
"De flesta anläggningar består av komponenter med tvivelaktig prestanda och dessutom är dåligt installerade i rummet."
(komponenter är inte bara elektronik)

Dvs trots inspelningarnas brister är IMHO bristerna i (hela) återgivningssystemet värre.
10% dist? Det kan dista reält live med ibland, men det musikaliska budskapet går fram ivarjefall.
Min erfarenhet är att det inte är säkert att de största felen är de värsta.

På samma sätt kan ett skitsystem (av alla klassat som ett sådant pga pris, på papperetprestanda eller dyligt) vara riktigt bra på att återge "besvärliga inspelningar".

[Bill50x]

Jag mailade Björn Engelman på Cutting Room om det i mitt tycke det dåliga ljudet. Detta var svaret:

"Hej Bill50x,

för det första måste jag säga att det är tråkigt att du inte gillar soundet. Jag lägger alltid min själ i alla jobb jag gör så även i Veronicas platta.
Jag ger mig inte ut i en diskussion på nätet där svängarna tyvärr alltid blir så yviga ofta med många som "vet bäst" men som tyvärr ofta vet alldeles för lite.

Du vet säkert lika väl som jag att man i en produktion har en idé om vart man vill dra soundet, det skapas till absolut största del i studion med artist, producent och inspelningstekniker av dom ljudideal och idéer man har.
När du då skriver urkasst läser jag det som om du tycker att det är rent och skärt dåligt hantverk av alla inblandade, från artist och producent till inspelnings och mixtekniker, masteringtekniker och slutligen till skivbolaget med A&R-kompetensen eftersom alla har godkänt och tycker det är så här vi vill ha det.
Tror du verkligen att alla inblandade inte förstår och vet vad man varit ute efter för sound på plattan? Att du och en del andra inte gillar det är ju en smaksak, jag gillar inte heller alla sound och idéer på alla skivor men jag inser ju att alla tycker olika och därför dömer jag inte alla till klåpare som inte tycker som jag.

Lyssna t.ex på Eminem eller 50 cent bara för att ta några exempel, en massa "oljud" och dist i alla led men helt medvetet och med massor av attityd....kasst ljud? ja det kan man ju tycka men jag gillar det trots att man ur ett rent HiFperspektiv kan ha mycket synpunkter på det.

Det här är en intressant diskussion och den kommer aldrig att upphöra. Ljudideal ändras ständigt och vi kommer aldrig att tycka lika det är ju charmen med musik och ljud.

Jag gör många produktioner åt bolag som gör högkvalitativa HiFi-produktioner t.ex Kirkelig Kulturverksted i Norge eller Mono Music i Sverige, här är ju ljudidealet ett annat och man strävar efter ett så rent sound som möjligt, är det per definition bättre? Nej det tycker inte jag, jag gillar det också väldigt mycket men man kan inte jämföra ljud på det sättet, jag anser att det idag inte finns något "rätt" eller "fel", det är smaksaker,

Men som sagt, jag tycker det är synd att du inte gillar det du hör,

Med vänliga hälsningar Björn"

/ B

[subjektivisten]

Och folk undrar varför man inte betalar för skiten.

[sportbilsentusiasten]

Och folk undrar varför man inte betalar för skiten.

Jo man kan ju undra om de inte kontrolllyssnar på en vanlig HIFianläggning
Då hade de ju hört själva...

[Bill50x]

Man kan ju prata om ljudideal, vad producenten, musikern etc vill ha. Men även ett sådant bör man ju kunna kommentera eller ha synpunkter på. Ett ljud som är så distat så man inte ens känner igen instrumenten, varför vill man ha det? I synnerhet på denna sorts musik, det vore skillnad om det var någon sorts avant garde metal rock.

/ B

[subjektivisten]

Jag skulle vilja se vad som händer om 95% av alla nya filmer släpps med färgflimmer, ofokuserad bild, massa smuts, sprak mm och försöka sälja in det som "alla vill ha denna effekten". Vilket skitsnack!

[PekkaJohansson]

En reflektion som kan göras är att många inte tycks skilja mellan sound och ljudkvalitet. Man kan alldeles utmärkt skapa ett unikt sound av alla ingående stämmor i en produktion och samtidigt vinnlägga sig om god ljudkvalitet, det vill säga rent, dynamiskt och bredbandigt ljud.

Finns det någon som kan bidra med en animations-bild i MasVis av spåren på Maggio-plattan så att man kan se vad som har gjorts dynamiskt i masteringledet?

Med vänlig hälsning

Pekka

[Svante]

Jag mailade Björn Engelman på Cutting Room om det i mitt tycke det dåliga ljudet. Detta var svaret:

"Hej Bill50x,

Jag ger mig inte ut i en diskussion på nätet där svängarna tyvärr alltid blir så yviga ofta med många som "vet bäst" men som tyvärr ofta vet alldeles för lite.


/ B

Nu kan ju inte Björn kommentera detta, men man kan ju undra vad vi vet för lite om. Kanske vet vi för lite om hur det lät före masteringen. Kanske vet vi för lite om villkoren man har när man mastrar, hur mycket tid man får lägga ner och så.

Men vi vet INTE för lite om slutresultatet, det hör en döv att det är något fel på "Satan i gatan".

Det är inte ett sound, det är bara galet dåligt producerat. Håller fö med om att crackandet nog är i mixen snarare än i masteringen.

[Svante]

En reflektion som kan göras är att många inte tycks skilja mellan sound och ljudkvalitet. Man kan alldeles utmärkt skapa ett unikt sound av alla ingående stämmor i en produktion och samtidigt vinnlägga sig om god ljudkvalitet, det vill säga rent, dynamiskt och bredbandigt ljud.

Finns det någon som kan bidra med en animations-bild i MasVis av spåren på Maggio-plattan så att man kan se vad som har gjorts dynamiskt i masteringledet?

Med vänlig hälsning

Pekka

Denna är från Spotify:

[Bill50x]

Denna är från Spotify:

Någon kommentar? Jag är själv inget bra på att tolka MasVis men tycker inte att detta ser allt för illa ut, eller?

/ B

[bran]

Denna är från Spotify:

Någon kommentar? Jag är själv inget bra på att tolka MasVis men tycker inte att detta ser allt för illa ut, eller?

/ B

Därav misstankar om en episkt dålig mixning, antar jag.

Som sagt, även lite intressant att Spotify versionen är mer dynamisk än CD-diton.

[KarlXII]

Jag har bara hört Spotifyversionen men den är ju ordentligt usel. Tunt, skramligt, låter distat. Rösten drunknar i skramlet. Sicket skit.
Stackars Veronica.

[RogerJoensson]

Som sagt, även lite intressant att Spotify versionen är mer dynamisk än CD-diton.

Låter den mer dynamisk (dvs mindre distad), eller ser den bara ut att vara det? (efter att snålkodningen påverkat utseendet)

I mina öron verkar vinylen låta ungefär lika illa som t ex det som ligger på itunes och spotisfy. Ingen låter mer dynamisk än den andra och alla låter kass.

Det låter mest amatörmässigt komprimerat/limiterat i flera lager och sedan misslyckad dist på det eller som en konsekvens av illa hanterade/ljudanade kompressorer/limitrar.
Med tanke på musiken och puttinuttsången, så kan jag inte uppleva det som ett lyckat sound då varken dist eller kompressorjoxet verkar höra ihop med helheten. Jag menar att disten och knastret låter mest som en misslyckad konsekvens av något annat.
När jag hörde vinylrippen så trodde jag att knastret hade med en halvtaskig pressning att göra...

[W201]

Lite brevid topic, kanske men jag har en reklamCD från Cutting room, där man pratar om företaget och spelar musikstycken som passerat genom deras händer.
Och "Satan i gatan" vad trasigt talljud deras berättare har...
Trots sitt syfte (man vänder sig till proffskunder) och troligen fått fria händer så är det för mycket klippt och komprimerat. Det värsta är att CD:n är minst 10 år gammal, dvs innan det riktiga volymraseriet bröt ut.

[Bill50x]

Låter den mer dynamisk (dvs mindre distad), eller ser den bara ut att vara det?

Vad jag förstått måste inte distorsion vara avhängigt komprimering. Utom när komprimeringen är extrem. Frågan är om Veronicas skiva är extremt komprimerad (tycker inte det ser ut så i graferna) eller om disten kommer från annan behandling.

/ B

[RogerJoensson]

Vad jag förstått måste inte distorsion vara avhängigt komprimering. Utom när komprimeringen är extrem. Frågan är om Veronicas skiva är extremt komprimerad (tycker inte det ser ut så i graferna) eller om disten kommer från annan behandling.
/ B

En dålig eller "felinställd" kompressor eller limiter kan ge ifrån sig dist, klickande och knaster även vid förhållandevis lätt kompression.

Det låter här som inspelningen är hårt komprimerad och distad i lager, varav en del påförts före inmixning av sången (gissar jag). Sedan distar hela mixen med sången också. Sången låter illa den med ibland, men mest när hela mixen går överstyr. Om detta har uppstått i mastring eller slutmix vet väl bara fan själv.

Dist kan uppstå som en bieffekt från kompressionen, eller annan bearbetning. Klick, knak och knaster kan uppstå i en kompressor, särskilt analoga sådana, pga av oren eller tidsförskjuten styr-spänning/-ström till VCA eller pga av allt för snabba hopp i styrningen av VCA.
Dist kan även uppkomma genom ren överstyrning på många olika sätt, vad som helst i signalkedjan (förförstärkare, mixerbord, A/D-omvandlare, plug-ins osv).

Om en del av knastret uppkommit genom osynk i utrustningen, som någon pekade på, är det sanslöst amatörmässigt att man upptäckt och åtgärdat detta. Omöjligt är det tyvärr inte, särskilt med tanke på hur slutresultatet låter.

[sportbilsentusiasten]

Jag skulle vilja se vad som händer om 95% av alla nya filmer släpps med färgflimmer, ofokuserad bild, massa smuts, sprak mm och försöka sälja in det som "alla vill ha denna effekten". Vilket skitsnack!

Exakt detta har ju hämt i filmens värld!
Först fanns det svartvitt, sedan kom färgfilm och undertiden maximerade man bildkvaliteten (VHS --> DVD --> BD) OCH NU...ser vi skakiga filmsekvenser, oskarpa sekvenser...

Dvs nu när man KAN göra grymma produktioner springer man omkring med handkameror, det skakar o hoppar...man lägger in svartvita sekvenser mm mm.

Exakt samma händer nu med musik!


Förr var hightech = så bra bild/ljud som möjligt = så lite påverkan som möjligt
Nu är hightech = att pilla så mycket som möjligt.

[subjektivisten]

Dvs nu när man KAN göra grymma produktioner springer man omkring med handkameror, det skakar o hoppar...man lägger in svartvita sekvenser mm mm.

Exakt samma händer nu med musik!


Förr var hightech = så bra bild/ljud som möjligt = så lite påverkan som möjligt
Nu är hightech = att pilla så mycket som möjligt.

Håller inte med

[phloam]

Förr var hightech = så bra bild/ljud som möjligt = så lite påverkan som möjligt
Nu är hightech = att pilla så mycket som möjligt.

Det är ju intressant om det är så att ovanstående är ett uttryck för att smak och värderingar går från det tekniskt optimala när tekniktillverkarna ständigt jpbbar för mer o bättre...? (Jag vet inte hur det är, bara en tanke) Finns det nåt budskap gömt här s.a.s?

[IngOehman]

Eller råkar det bara vara ett sammanfallande att de båda finns på samma fonogram (oftast)?

Lyssnar just nu på Lady Gaga "Born this way". Den låter om möjligt ännu mer distat (olinjär dist alltså...) än Veronica Maggios Satan i gatan

/ B

Det finns ett väldigt enkelt samband mellan kompression och distorsion som
dock är beroende av ytterligare en faktor, nämligen vilka tidskonstanter som
användts.

Lite enkelt (ja, missa nu inte denna förenklingsvarning!) kan man säga att ju
lägre frekvens man spelar, desto mera distorsion blir det!

Det beror på att en låg frekvens också har en lång periodtid och när den
har det så betyder det att kompressorn (eller limitern, som är två namn
för ~samma sak, en limiter har som regel också attack- och relese-tider,
även om många (hifi-människor) tror att en limiter alltid skapar en "tids-
konstantlös" olinjäritet, som t ex en softklippning är) hinner sänka nivån
UNDER en perioddels varande - och då blir ju vågformen förvrängd = olinjär
distorsion uppstår.

Och - om målet är att åstadkomma en stor "täthet" i ljudet och en maximalt
hög medelnivå, så kan man heller inte ha långa relese-tider, för då kommer ju
ljudet att "tappa orken" och bli svagt efter en transient. Misjen nåt ökåmplisjd.

Så den sorts mastringskomprimering som överutnyttjas nuförtiden för att
få upp medelnivån så mycket som möjligt (samtidigt som de som ställer till
det sålunda kommer att fortsätta att hävda att de för det för att få det
rätta soundet... För ingen vågar erkänna att de inte betror användarna
med förstånd nog att använda volymkontrollen och genomskåda bluffen*)
skapar som regel massor av distorsion, och inte bara övertoner på våg-
formerna, utan även blandtonsförvräningar som kan vara både värre och
rent ut sagt förfärliga.

Så frågan om distorsion handlar om hur aggressivt kompressorn/limitern
har ställts. Ju större dymanisk reduktion, och ju snabbare attack- och
relese-tider som används, desto högre frekvenser är så "låga" att de blir
illa distorderade. Sen finns det en massa mera avancerade kompressorer
som t ex hanterar musiken uppdelad i frekvensband, vilket faktiskt kan
minska vissa distorsinsformer men öka andra.


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag skulle hellre ha avnjutit de i tråden nämnda examplen med avsevärt
mycket mindre mastingsskador, men jag har å andra sidan hört avsevärt
mycket värre exempel. Och jag tycker dessutom att det inte tillhör god ton
att diktera vad andra skall tycka, och i synnerhet att underkänna musikens
skapares uppfattningar att det är det sound de velat skapa.

Eller rättare sagt - jag tycker att man, om man vill invända mot sådant bör
göra det baserat på något mera konkret än att man själv inte gillar det man
hör.

Exempelvis på att man om man låter ett stort antal människor få jämföra
produktioner i stil med de som exemplifierats, med andra, mindre dynamiskt
processade versioner - och detta görs med nivåerna justerade (nota bene)
så finner man att det är i det närmaste icke existerande att någon verkligen
föredrar de sönderkomprimerade versionerna. Men utan att man ger lyssnarna
förutsättingar att INTE påverkas av skillnaderna i medelnivå så får man ofta
det motsatta resultatet!

Med det sista vill jag säga att jag INTE har förtroende för människors för-
måga att i en normal lyssningingssituation, förstå den makt de faktiskt har
över volymkontrollen! Och jag VET att de flesta i branschen är medvetna om
detta. Det är därför det stör mig att INGEN talar klarspråk om saken, utan
att alla ständigt hänvisar till önskemål om specifika sound, när i princip alla
i branschen vet att det de gör är att skapa maximala medelnivåer för att ge
produktionerna maximal nivå-konkurrensfördel - och så agerar man för att
man vet att människor inte förstår att de kan ställa nivån med sina volym-
kontroller, och att de därför kommer att tycka att vissa produktioner är "för
svaga".

Men jag skall inte förenkla för mycket. Det skall sägas att det finns ett antal
fall där nivå är en mera "riktig" fördel, t ex i radiosammanhang där folk inte
har varken lust eller kanske ens möjlighet att ställa volymen hela tiden (t ex
på radioapparater på arbetsplatser) och där dagens IDIOT(!!!)-standard för
mp3-spelare med begränsad maxnivå, gör att högdynamiskt material inte ens
går att spela ens för den som förstår att man kan använda volymkontrollen,
eftersom volymkotrollen får i botten innan man vridit upp så mycket som är
lagom för en högdynamisk inspelning.

Allt det sista beror på att kretiner som missförstått utfallet av de hörskade-
studier som gjorts (i flera fall är det kretinerna själva som gjort studierna), har
skrivit en massa dumheter om vilka ljud som är farligast för hörseln, som i sin
tur har används som grund när andra kretiner(!) har utformat den standard
som råden för hur mycket utnivå en mp3-spelare får ge ifrån sig...


Resultatet från allt det där sista är att hela skutan redan har kantrat illa och
att förutsättningarna för att få den på rätt köl är mycket värre än att bara
utbilda och informera om fakta. För även om, som i ett trollslag, alla skulle
begripa alla de komplicerade sammanhangen, så skulle ju en högdynamisk
inspelning ändå inte kunna spelas på förefintlig bärbar hårdvara, med önskad
behållning.

Det har helt enkelt gått så snett att det kommer att ta en generation, av
både människor och apparater, att få allting rätt - eller en samling dramatiska
och modiga insatser, som dock skulle inbegripa trista tvång, och förläna en
hel massa apparater till skroten, utan att passera gå.

[sprudel]

Massor med bra synpunkter....

Resultatet från allt det där sista är att hela skutan redan har kantrat illa och
att förutsättningarna för att få den på rätt köl är mycket värre än att bara
utbilda och informera om fakta. För även om, som i ett trollslag, alla skulle
begripa alla de komplicerade sammanhangen, så skulle ju en högdynamisk
inspelning ändå inte kunna spelas på förefintlig bärbar hårdvara, med önskad
behållning.

Det har helt enkelt gått så snett att det kommer att ta en generation, av
både människor och apparater, att få allting rätt - eller en samling dramatiska
och modiga insatser, som dock skulle inbegripa trista tvång, och förläna en
hel massa apparater till skroten, utan att passera gå.

Det där var ett fenomenalt brandtal för rätten till bra ljud. Bra, bra.

[subjektivisten]

Lite enkelt (ja, missa nu inte denna förenklingsvarning!) kan man säga att ju
lägre frekvens man spelar, desto mera distorsion blir det!

Det beror på att en låg frekvens också har en lång periodtid och när den
har det så betyder det att kompressorn (eller limitern, som är två namn
för ~samma sak, en limiter har som regel också attack- och relese-tider,
även om många (hifi-människor) tror att en limiter alltid skapar en "tids-
konstantlös" olinjäritet, som t ex en softklippning är) hinner sänka nivån
UNDER en perioddels varande - och då blir ju vågformen förvrängd = olinjär
distorsion uppstår.

Ah, det är därför man oftast hör basen som mest förvrängd/distad.

[RogerJoensson]

PS. Jag skulle hellre ha avnjutit de i tråden nämnda examplen med avsevärt
mycket mindre mastingsskador,

Frågan är om fallet "Satan i gatan" verkligen lät mycket bättre före mastring. Efter att ha lyssnat på inspelningen så tycker jag inte det låter som den huvudsakligen skadats i just mastringsledet. -Att man påbörjat volymmaximeringsarbetet långt tidigare än så.

men jag har å andra sidan hört avsevärt
mycket värre exempel. Och jag tycker dessutom att det inte tillhör god ton
att diktera vad andra skall tycka, och i synnerhet att underkänna musikens
skapares uppfattningar att det är det sound de velat skapa.

Men då kan det ju alltid hävdas att det handlar om sound. -Det är ju just det mastraren i det här fallet gör! -Ingen sällsynthet i andra fall heller...

Inte sällan är det just musikens skapare som efterfrågar, som själva ser till att mastingen sker, samt godkänner resultatet. Det har man ju hört och läst i div intervjuer. Man vill att det ska låta starkt. Kanske var det mastringsbranschen som visade hur långt man kunde gå, men det är inte längre bara de som driver lokomotivet.

Konstnärlig frihet, -Javisst! -Men lika stor frihet ska väl gälla att tycka vad man vill om "konsten". Vad då "god ton"? Ska man bara stå där med mössan i handen och acceptera?

Eller rättare sagt - jag tycker att man, om man vill invända mot sådant bör
göra det baserat på något mera konkret än att man själv inte gillar det man
hör.

Varför det? Det är ju det man hör som är problemet. För mig som lyssnare spelar det inte så stor roll i vilket led stympningen skett och vem boven är som orsakat resultatet. Hade jag inte hört bieffekterna av behandlingen, då hade jag inte haft mycket att klaga på...

Edit. "som" tillagt, stavfel korrigerat och en konstruktion omformulerad. Fler fel finns säkert, men nu blev det lite mer läsbart, hoppas jag.

[RogerJoensson]

Ah, det är därför man oftast hör basen som mest förvrängd/distad.

Den typen av kompressordist har funnits på många pop/rockplattor så länge musikgenren har existerat. Mer eller mindre. Kompressordist kan yttra sig på en mängd olika sätt. Den kan också skapa en övertonsattack som framhäver anslag och blir en del av "soundet". Ibland låter det gött, ibland skit. Ofta låter det illa, distat och sladdrigt när det görs hårt efter mix, men även detta kan vara en lyckad del av "soundet", som jag tror även du gillar.
Dagens mastringsideal är dock något annat, eftersom man försöker släta ut dynamiken fullständigt och så ohörbart och utslätat som möjligt, utan den "konstnärliga" färgningen som bieffekterna kan ge. Bieffekterna tar liksom ofta en gnutta dynamik i anspråk och det kan man ju inte släppa igenom...

[subjektivisten]

Jag tänker osökt på en Kayne west låt från förra skivan som har så fruktansvärd dist i basen att man häpnar. Shifts, kommer du ihåg vilken låt det var?

[IngOehman]

Svaret är hur som helst ja.

Med dagens flerbandskompressorer går det dock att använda allt snabbare
attack- och relese-tider ju högre frekvensband som hanteras, och då kan
hela registret ges lika hög distorsion.

Men även med en helt vanlig kompressor så kan (det i i själva verket svårt
att inte ställa till det så...) även högre frekvenser distorderas - av de låga
frekvenserna. Det blir så kallad AM-dist, vilket är en sorts modulationsdist
(dupplerdistorsion är en annan) som låter som en grumling snarare än som
när fräsande övertoner adderas (som t ex när dt klipper). Musiken blir fadd
och avslagen.

Men i mastringsprocessen så får man ofta riktigt av båda. Tyvärr kompen-
serar man inte den faddhet som kompressorn ställer till det, men de över-
tone som eventuell klippningen ställer till...

PS. Jag skulle hellre ha avnjutit de i tråden nämnda examplen med avsevärt
mycket mindre mastingsskador,

Frågan är om fallet "Satan i gatan" verkligen lät mycket bättre före mastring. Efter att ha lyssnat på inspelningen så tycker jag inte det låter som den huvudsakligen skadats i just mastringsledet. -Att man påbörjat volymmaximeringsarbetet långt tidigare än så.

Jag får samma intryck som du, men menar ändå att komressorer före mix
är något helt annat än sådana som tillgripits efter mix. De förstnämnda
kan verkligen användas konstruktivt för att skapa olika sound, medan den
sistnämnda bara får alltid att låta som om man borde byta till en bättre
anläggning.

Det är väl därför sönderkomprimerade programmaterial upplevs som mer
och mer destruktivt mot musiken ju bättre anläggning man använder, för
det är ju i de bästa anläggningarna som det känns det mest illa att det
fortfarande låter som en skitanläggning.

Men bra musikproduktioner så växer musiken med anläggningen - ju bättre
musikanläggning - desto bättre resultat. Med sönderkomprimerade produk-
tioner så växer inte kvaliteten med anläggningen, och eftersom man alltid
förväntar sig att den skall göra det, så uppfattar man nästan att det mot-
satta sker.

Om sedan "eftermix-komprimering" har skett redan före mastringen, tycker
jag mest är en akademisk fråga, för då kan man ju lika gärna kalla det för
mastring också.

Inget hindrar ju att även mixstudion försöker mastra för att få upp nivån,
och jag ser inget skäl att kalla det något annat än mastring, även om man
sedan även kör en vända på en dedicerad mastringsstudio. Men att vissa
"mastrar själv" är inte direkt ovanligt. Menar att det är mastring, om det
är processningar som gjorts efter mix ned till två kanaler, oavsett om det
skett i mixstudio eller i en dedicerad mastringsstudio.

Min uppfattning är att det är en tokig åtgärd, var den än görs. Det finns
ingenting som inte hade kunnat föras bättre i ett skede där man hade allt
programmaterial tillgängligt före mix.

Hela konceptet med att INTE ha möjlighet att backa till före mix är helt
enkelt feltänkt, och en av huvudskälen till att resultatet så ofta blir så
förfärligt dåligt.

men jag har å andra sidan hört avsevärt mycket värre exempel. Och
jag tycker dessutom att det inte tillhör god ton att diktera vad andra skall
tycka, och i synnerhet att underkänna musikens skapares uppfattningar
att det är det sound de velat skapa.

Men då kan det ju alltid hävdas att det handlar om sound. -Det är ju just det mastraren i det här fallet gör! -Ingen sällsynthet i andra fall heller...

Och det måste mastraren har rätt att göra.

Min uppfattning är dock att en människa kan vara olika i olika tider, och
att man måste respektera vad varje person anser sig tycka, i varje tid.

Men - att samma person i en senare version, ofta retrospektivt under-
känner sina tidigare påståenden, och DET är då det som är sant kommer
fram.

Om man t ex frågar en mastrare om varför de gör som de gör, och de
bedyrar att det bara handlar om sound och inte alls om att de vill maxi-
mera nivån, så menar jag att det kan vara en ackurat bild av hur de upp-
fattar verkligheten just då - ÄVEN om de senare kommer att se allting så
klarare, och inse att det förstås inte alls var så.

Men kan t ex fråga personen om de, i en kommande framtid när medel-
värdet inte FÅR ligga högre än -23, ändå kommer att skapa samma sound,
eftersom det ju var soundet det handlade om. Då kan man få svaret JA.

I nämnd framtid kommer det dock självklart inte att bli så, utan när de får
den reella friheten att arbeta under de nya förutsättnngarna, så ser de
plötsligt allt man kan göra när man har ett headroom om 23 dB tillgängligt.
Och då blir produktionerna helt annrlunda.

Men frågan man då samma sak igen, så beror det på att de uppfattade
att man frågade om något annat, eller så gör de annorlunda nu eftersom
det är en annan tid, och trenderna ändrar sig om samma sound som då är
fel nu fast det var rätt då, eller vad som nu behöver sägas för att kunna
fortsätta omfamna påståendet att man gjorde det man gjorde av det skäl
som man påståd att man gjorde det.

Människor är ofta fenomenala på att skapa beskrivningar som förklarar att
det som var fel ändå var rätt.

Och andra är helt prestigelösa och säger att de hade fel.

Men hur man än vrider och vänder på det menar jag att man måste skilja
på vad någon anser om vad de gör, och varför de gör det på riktigt.

Man kan helt enkelt inte ta ifrån någon deras egen uppfattning om hur och
varför de agerar som de gör, ens om man är säker på att till och med de
själva kommer att ta avstånd ifrån kanske både hur de gjorde förr och
deras egen uppfattning om vad som var skälet till det.

Om man vill ifrågasätta det de säger om sina drivkrafter och tankar så är
det helt enkelt bara möjligt att göra det från en statistisk infallsvinkel. En
som handlar om hur människors uppfattningar (även om deras egna äldre
uppfattningar) brukar glida när kunskapen utveckas.

Kort sagt - det intressanta är inte vad folk anser och tror om skälen till
hur de gör, utan vad de faktiskt hade agerat på för sett om deras förut-
sättningar hade varit friare.

Och den frågan menar jag är lättare att diskutera baserat på studier av
hur folk som konfronteras med olika alternativ defacto värderar dem, än
att basera dem på studier (eller uttalanden) om hur folk tror att de hade
tyckt.

Vad de tror om saken är helt enkelt inte så intressant, och därför finns
det heller inget skäl att gå i konfrontation med dem, om det. Det är ju så
mycket lättare att helt enkelt utgå ifrån att det de säger i huvudsak illus-
trerar vad de tror om sina egna val. ÄVEN om många nog i förekommande
fall säkert inte är alldeles ärliga därvidlag.

Men att peka ut enskilda individer är som jag ser det mindre meningsfullt
(och dessutom trist negativ "spekulism") än att konstatera att prolemen i
stort finns. För det är ju just de sistnämnda - problem, som drabbar alla
musikälskare en mass.

Inte sällan är det just musikens skapare som efterfrågar, som själva ser till att mastingen sker, samt godkänner resultatet. Det har man ju hört och läst i div intervjuer. Man vill att det ska låta starkt.

Visst är det så. Men det är som jag ser det inget problem i debatten, för
det är ju samma sak som de som ogillar mastringarna säger - att det är
en nivåfråga. Och att artister vill ha kommersiell framgång är ju liksom inte
något mysterium, ej heller att de fått veta eller tycker sig själv förstå, att
en av nycklarna till det är att höras - starkt.

Påståenden om att det INTE handar om nivå utan om sound är knepigare.
Men i båda fallen så kan man konstatera att ingen av dem är ett argument
mot en standard där medelvärdet regleras, således att man ger kontrollen
över volymen tillbaka till musikkonsumenten!

Det är en vinn-vinn-situation, där:

1. Musikerna får frihet att skapa sig ett sound helt fritt (oberoende av hur
starka olika sound kan läggas utstryrningsmsässigt),

2. Även skivbolagen slipper bekymmra sig om en extra parameter och kan
helt fokusera på musiken.

3. Konsumenten slipper drabbas av enorma nivåskillnader mellan olika pro-
duktioner (och, förhoppningsvis, kommer att få avsevärt flera välljudande
alster dessutom, eftersom alla i prduktionsled plötsligt kommer att kunna
skapa ett sound HELT fritt, eftersom det kan ske utan hänsyn till rädslan
över att det skall bli för svagt).

4. Apparattillverkarna slipper det gungfly av nivåer som varit rådande de
senaste 20 åren, och kan skapa mycket optimalare apparater för sitt upp-
drag, där det alltid går att hitta rätt volyminställning, precis som det har
varit med hemmabioapparaterna länge redan.

Kanske var det mastringsbranschen som visade hur långt man kunde gå, men det är inte längre bara de som driver lokomotivet.

Stämmer bra det. Tvånget att vrida sönder för att höras/märkas, drabbar
alla, och det har alla förstått, och alla undfaller.

Om frihet att skapa musik skall kunna komma åter så måste den absurda
toppgränsen tas bort (flyttalskodning) eller läggas så långt bort (23 dB?)
att den inte blir en stark styrfaktor.

Man måste helt enkelt antingen medelvärdesreglera (enkligt något bra
algoritm) eller göra som man gör i filmvärlden - koda absoutnivå. Dock är
den senare inte lämpat för musik (annat än möjligen akustisk) eftersom
det inte finns något absolut nivå, musiken kan ju med behållning avlyssnas
på många olika nivåer, som det nog är bäst att konsumenten får välja helt
fritt, varje gång.

Konstnärlig frihet, -Javisst! -Men lika stor frihet ska väl gälla att tycka vad man vill om "konsten". Vad då "god ton"? Ska man bara stå där med mössan i handen och acceptera?

Nejdå, jag bara uttryckte mig illa. Vad jag menade var att det är en sak
att säga vad man tycker, och en annan sak att påstå att den som har
skapat det man inte tycker om, inte heller tycker att det är bra, trots att
de bedyrar att de gör det.

Ber om ursäkt om det jag skrev framstod som en kritik mot den som har
en uppfattning om det ljudande resultatet. Det var inte min mening. Det
får man självklart ha.

Själv tycker jag det mesta låter oerhört mycket sämre än jag vet att det
skulle kunna låta - och som jag är helt säker på att det skulle ha fått låta,
om reglerna för hur utstyrningen skall göras, ändrades! Ändrades således
att varje skapare av musik kunde få skapa ett sound FRITT från trycket
på att det skall låta starkare än annan musik.


Och jag är inte heller särskilt bekymmrad över att många av dem som idag
skapar musiken säger saker som visar att de inte inser att detta med nivå-
maximeringen är en viktig faktor. Det kommer de ju att göra senare.

Och även om vissa av dem säkert kommer att ha andra förklaringar till att
de gör annorlunda sen, som visar att de gjorde rätt både förut och nu, så
spelar det inte heller så stor roll. Behöver de göra det för att uppleva att
de klarar att behålla prestigen så fine.

Det viktiga är ju att det kommer att bli bättre - och det kommer det att
bli, så fort som man börjar medelnivåreglera! Inte allting självklart, men
nästan, om jag får gissa.

Att gissa är dock rätt meningslöst eftersom jag ju inte kan vinna något
och heller ju liksom inte riskerar någonting med en sådan gissning. Hur det
än går så kan ju vem som helst (t ex jag) påstå att det är bättre än det
hade varit - och någon annan kan påstå att så inte är fallet.

Men nu sa jag vad jag tror i varje fall. Kan till och med säga det en gång
till, lite tydligare:

Jag tror att ALLA musiker, producenter och ljudtekniker kommer att dra
(mer eller mindre) nytta av de nya förutsätningarna med 23 dB headroom
(som det är helt frivilligt att utnyttja - den som inte vill kan komprimera i
taket och sedan dra ned nivån massor) och skapa musikproduktioner med
en kvalitet (sound-, ljud- allt!) från likvärdig med dagens, till långt mycket
bättre än det mesta som görs idag.

Jag VET (eftersom jag känner många) att många mastringstekniker dröm-
mer om den dag då kraven på att nivåmaximera är ett minne blott - även
om det i vårt land, av ett för mig okänt skäl, är väldigt mycket ovanligare
att mastringstekniker sträcker på sig och gör sin stämma hörd och kräver
ett stopp på nivå-kriget, såsom har skett över resten av världen.

Det är värt att påminna om detta, när det som nu ofta ser ut som om
mastringstekniker i Sverige inte ens känner till loudness war-debatten och
försvarar hur priduktionerna allt oftare komprimeras till vansinne - att det
faktiskt är just mastringsteknikerna som internationellt har bidragit mest
till att skapa opinion mot den negativa utvecklingen, och att kräva bättre
standarder som kan få skutan på rätt köl igen.

Hurra för dem!

Eller rättare sagt - jag tycker att man, om man vill invända mot sådant bör
göra det baserat på något mera konkret än att man själv inte gillar det man
hör.

Varför det?

Det är ju det man hör som är problemet.

Ja, men bara för dig. Det är ju subjektivt.

Det som är problemet (som jag ser det), är att man när man placerar helt
vanliga människor (många, men en i taget) i en soffa och låter dem lyssna
på och jämföra omastrade eller för mera länge sedan mastrade versioner,
med nyligen mastrade versioner (tänker nu främst på äldre och tidigare
utgiven musik, som är lattare att göra sådana här studier på) - så föredrar
praktiskt taget SAMTLIGA de äldre, som man även t ex med masvis kan
visa är de som är minst utsatta för processning i form av eq och framför-
allt kompression.

Då menar jag att man MÅSTE ställa sig frågan vad det är som musikindus-
trin håller på med egentligen?

En sådan studie visar ju hur verlighetens produktioner konkret relaterar till
de mastringsinsatser som görs, och även om smaken som sådan förstås är
subjektiv så är det ett objektivt faktum att vi är på fel spår när det läggs
pengar på att påverka musiken så att den blir subjektivt sämre.

Och vad jag menar är att en persons (till exempel min, eller din) åsikt om
att det låter illa om en eller annan produktion, inte duger som argument.

Det är inte menar som en kritik mot varken dig eller mig, eller mot din eller
min smak. Jag menar bara att det alltid går att hitta någon som inte gillar
något exempel - hur bra det, enligt dig, mig, eller medelvärdet av vad alla
tycker, än är. Därför menar jag att man inte kan basera en kritk mot ett
tillvägagångssätt på enskilda åsikter.

Utan man måste, tycker jag, basera kritiken på mera konkret information,
t ex hur alla de vanliga människor och alla musiker (som enligt dem som
mastrar till det påstås tycka att det blir bra när man mastrar som man allt
oftare gjort de senaste 20 åren) i verkligheten värderar resultatet när de
får chans att jämföra - MED nivån matchad (alltså volymen ställd antingen
enligt samma "normerade och vägda hörnivå" eller ännu hellre "som man
önskar ha den", men INTE med volymkontrollen fastsvetsad). Alltså under-
söker hur de faktiskt uppfattar effekten av mastringen.

Det har jag gjort, och resultaten är praktiskt taget entydiga - det som
sker är INTE statisktiskt uppfattat som någonging bra. I varje fall inte om
insatserna med kompression för nivåhöjning isoleras.

För mig som lyssnare spelar det inte så stor roll i vilket led stympningen skett och vem boven är som orsakat resultatet. Hade jag inte hört bieffekterna av behandlingen, då hade jag inte haft mycket att klaga på...

Okej.

Jag förstår dig. Och jag håller nästan med dig också.

Även om jag nog är mera restriktiv än du, och tycker inte att det går att
motivera en insats som kostar pengar och saknar ett konkret värde, med
att man inte hör att det blev sämre.

Att det inte blev sämre är inget skäl att göra åtgärden.

Skälet till att göra åtgärden är dessutom bara ett pseudoskäl, skapat av
att en underlig och olycklig standard i sig skapar utrymme för dem som är
villiga att offra ljudkvaliteten, att skapa en konkurrensfördel!

Frågan är om den värld som blir resultatet inte drabbar ALL musik dock? I
synnerhet om det går så långt så att till sist alla är med i ljudnivåkriget.

Då vinner ingen för alla låter lika starkt - och lika illa.

Att alla beväpnar sig med nivåmaximeringsverktyg blir en sorts kapprust-
ning som bara leder till att allt flera offer skördas.

Om en person skaffat pistol för att säkra sin överlevnad och trygghet, är
det säkert en konkurrensfördel (även om det inte är så kul för dem som
hamnar i skuggan av pistolmannan). Men om ALLA skaffar pistol för att
säkra sin trygghet, blir knappast världen tryggare för någon. Bättre då
att avväpna alla, och låta dem som vill ha spänning skaffa sig det själv
istället, t ex genom att spela rysk roulette, eller kanske hoppa fallskärm.

Det är just det -23 handlar om.

Ingen ger rätt eller möjlighet att drabba någon annan, men den som vill ha
ljudtryck - kan ändå vrida upp sin volymmkontroll hur mycket de vill!

Makten över (signal)spänningen ges tillbaka till konsumenten.

(Som aldrig skulle ha blivit fråntagen den! )


Vh, iö

[RogerJoensson]

Eh. Lång text. Skumläst. Hm.

Har jag förstått rätt. -Vi är rätt överens?

[Svante]

Man kunde önska sig att följande hände:

1. Identifiera problemet (=hitta kompressorn)
2. Åtgärda problemet (=kasta ut kompressorn)

...så skulle världen bli ett bättre ställe .

[IngOehman]

Hatar att bli tjatig, men min inställning är att det inte är vår sak att lägga oss
i vad de som skapar musiken skall göra för val. Däremot tycker jag det är helt
rimligt att vi alla gör gemensamma ansträngningar för att de skall kunna välja
fritt vad de skall göra!

Och det som behövs för att de skall det är inte att de fråntas kompressor'n,
utan att de får en standard som gör att valen att använda eller inte använda
kompressor baseras på vad de vill åstadkomma i ljudväg, snarare än på om de
vill höras högre än andra - vilket, som jag ju skrivit många gånger, bättre bör
bestämmas av konsumenten, med hjälp av dennes volymkontroll.

Eh. Lång text. Skumläst. Hm.

Har jag förstått rätt. -Vi är rätt överens?

Ja det tror jag nog.

Men om du vill vara helt säker så läs gärna det jag skrev istället för att bara
skumma det, och bedöm sedan själv.


Vh, iö

[Komorok]

Nytt inläggslängdrekord tror jag. Intressant var det också.

Tack för att du tog dig tiden att skriva det, Ingvar.

[shifts]

Jag tänker osökt på en Kayne west låt från förra skivan som har så fruktansvärd dist i basen att man häpnar. Shifts, kommer du ihåg vilken låt det var?

Det skulle kunna vara öppningsspåret, det fräser och skorrar rejält.

[Svante]

Och det som behövs för att de skall det är inte att de fråntas kompressor'n,

Nej, det var meningen att man skulle tolka in en allmän sinnesstämning i mitt förra inlägg... . Det fanns en suck där någonstans.

[sportbilsentusiasten]

Allt det sista beror på att kretiner som missförstått utfallet av de hörskade-
studier som gjorts (i flera fall är det kretinerna själva som gjort studierna), har
skrivit en massa dumheter om vilka ljud som är farligast för hörseln, som i sin
tur har används som grund när andra kretiner(!) har utformat den standard
som råden för hur mycket utnivå en mp3-spelare får ge ifrån sig....

Vilka dumheter har det skrivits om vad som är farligast för hörseln?
Vad är det som är missförstått i studierna?

[xeizo]

Kan det vara så enkelt att såväl Veronica som hennes låtskrivare/producent/ljudtekniker alla är av mp3/Ipod-generationen och ingen av dem har helt enkelt hört något som är i närheten av rent ljud.

De inblandade kanske rent av uppfattar Veronicas skiva som rent ljud jämfört med vad de själva brukar lyssna på.

[TCM]

Jag tänker osökt på en Kayne west låt från förra skivan som har så fruktansvärd dist i basen att man häpnar. Shifts, kommer du ihåg vilken låt det var?

Det skulle kunna vara öppningsspåret, det fräser och skorrar rejält.

Kanske Monster?

http://open.spotify.com/track/5jXNOgH5A7yI76BU9kaP6N

[phloam]

Kan det vara så enkelt att såväl Veronica som hennes låtskrivare/producent/ljudtekniker alla är av mp3/Ipod-generationen och ingen av dem har helt enkelt hört något som är i närheten av rent ljud.

De inblandade kanske rent av uppfattar Veronicas skiva som rent ljud jämfört med vad de själva brukar lyssna på.

Men hur ska en artist göra idag som vill få till ett skitigt och distat (men ändå hifimässigt) streetsound? Letar upp nån murken 70talsstudio som överlevt digitaliseringen? Sabbar instrumenten? Drar lite midisladdar fel?

[ekkove]

Hej.
Jag har fler exempel på skivor som även finns på spotify som låter väldigt trist.

Jay Smiths skiva som han gjorde efter att han vann Idol
Amy Diamonds Swings and Roundabouts
Septembers Love CPR

På den sistnämda finns Teddybjörnen Fredriksson som sista spår. Har kört den i masvis och alla spåren är toppklippta, även Teddybjörnen Fredriksson men
peak ligger på ligger på -1,9dBFS förmodligen för att den ska vara finstämd, jämfört med övriga som ligger på -0,0 och -0,1

Detta är musik som mina barn tycker om, men jag kan nästan inte vara i samma rum när de lyssnar på den med hyfsat hög volym. Skulle den inte vara så distad skulle jag kunna tycka att den var helt ok (Kanske inte skulle välja den om jag är ensam hemma.).

Kan vara intressant om någon vill ta sig tid att lyssna och kommentera dessa skivor.

Ove

[PekkaJohansson]

Men hur ska en artist göra idag som vill få till ett skitigt och distat (men ändå hifimässigt) streetsound? Letar upp nån murken 70talsstudio som överlevt digitaliseringen? Sabbar instrumenten? Drar lite midisladdar fel?

Tja, han eller hon kan ju börja med att lyssna på någon av de alla distorsionsbemängda och streetsmarta produktioner som har gjorts genom historien och som inte lider av extremkomprimering, till exempel Beatles "Revolution", någon bluesdänga med Muddy Waters eller John Lee Hooker eller kanske någon av Judas Priest mer välljudande inspelningar. Som sagt, ett eget och/eller skitigt sound innebär inte att man måste sabba ljudkvaliteten.

Jag tycker för övrigt synd om alla de artister som har gått in i studion de senaste femton åren och levererat produktioner som är så illalåtande att det ibland är rent obehagligt kan återuppleva 90- och 00-talens pop- och rockmusik.

Med vänlig hälsning

Pekka

[subjektivisten]

Ja, smutsigt ljud får man INTE av hård komprimering. Bara lyssna på gammal punk eller dyl så märks att det är något helt annat som skapar det smutsiga ljudet.

[phloam]

Men varken Beatles eller Muddy Waters eller ens Judas Priest har väl spelat in huvuddelen av sina verk i moderna datoriserade/digitaliserade studios?

Det kanske är svårt att få till ett äkta analogt lofi-sound, eller så är det mindre viktigt för dagens artister att det är "rätt" sorts skitsound, bara det inte låter "perfekt hifi-digitalt"?

[phon]

Dagens artister är väl OK, det är värre med alla dom andra 97% som tror dom är artister ...

Det krävs mer än skitigt ljud och autotune för att bli en riktig artist.

[PekkaJohansson]

Rammstein är ett nutida band med skitigt sound som sannolikt skulle låta bättre utan processning. De kvaddade cymbalerna och hi-haten sätter en snabb gräns för hur högt man vill spela. Sången "Los" är ett undantag som visar att det kan göras betydligt bättre.

Pekka

[Morello]

"Cymbal och hihat" - hihaten är en typ av cymbal.

jfr. "gitarr och stränginstrument".


För vörigt tycker jag det är mycket olämpligt att använda "mastering" som synonym för "kompression av mix".

Här har vi två klockrena exempel på den så svåra mängdläran.

[subjektivisten]

Rammstein är ett nutida band med skitigt sound som sannolikt skulle låta bättre utan processning. De kvaddade cymbalerna och hi-haten sätter en snabb gräns för hur högt man vill spela. Sången "Los" är ett undantag som visar att det kan göras betydligt bättre.

Pekka

Ja, det är skrämmande.

[Richard]

Eller råkar det bara vara ett sammanfallande att de båda finns på samma fonogram (oftast)?

Lyssnar just nu på Lady Gaga "Born this way". Den låter om möjligt ännu mer distat (olinjär dist alltså...) än Veronica Maggios Satan i gatan

/ B

Kompression är per definition ljudförstörande= distorsion.

[philip]

Kompression är per definition ljudförstörande= distorsion.

precis som mikrofoner, AD/DA omvandlare, EQ, förstärkare, högtalare och fysiska rum. Jag lyssnar bara på helt akustisk livemusik utomhus. Allt annat är för kids som inte vet bättre.

[Komorok]

Hmmm... man varför koppla in ett extra distorsionshöjande moment?

Bara skit i att mastra. Och vips så är en del av distorsionen borta.

[Harryup]

Är lite ambivalent då det gäller diskussionen.
Tycker Satan i Gatans största fel är att rösten ligger lite för lågt i förhållande till brölet. Gillar inte låten men det är ju tycke och smak om dom nu producerat den medvetet precis som dom vill ha den.
Men att tillföra dist har ju förekommit på olika sätt genom århundraden då man använder gamla saker på ett sätt som inte tilltalar alla.
Har man inte tillgång till expandrar eller kompressorer så kan man ju uppröra publiken på andra sätt typ Våroffers premiär. Man kan spela Stockhausen för de som gillar renässansmusik också. Eller pressa en Tri-X till närmast oigenkänlighet och köra framkallningen i fel temp. Eller hur många av den "äldre" generationen gillade att jazzen förvanskades till rock'n roll?
Om hi-haten inte låter rent beror kanske på att det inte ens är tänkt att det skall gå att höra att det är en hi-hat. Bill's notering att det låter lika illa och inte sämre vid mp3 lyssning kanske är svaret? Vi är inte målgruppen.
Men att Björn haft lite väl mycket otur då han jobbade är nog förmodligen i princip alla här inne ense om. Vi kan bara önska Björn lycka till om han söker ett nytt arbete. Såg att SL sökte busschaufförer. Där uppskattas nog jämn fart och inte allför dynamisk körstil.

mvh/Harryup

[Bill50x]

Såg att SL sökte busschaufförer. Där uppskattas nog jämn fart och inte alltför dynamisk körstil.

/ B

[MichaelG]

Nu har jag lyssnat på "Satan i gatan" och "Born this way" och de låter förjävligt. Men är inte det meningen? Om det nu är någon som vill att de ska låta på det sättet, blir det ju litet lustigt med ett gäng gamla gubbar som surt påpekar att det var bättre förr.

Hälsn. Michael

[Bill50x]

Nu har jag lyssnat på "Satan i gatan" och "Born this way" och de låter förjävligt. Men är inte det meningen? Om det nu är någon som vill att de ska låta på det sättet, blir det ju litet lustigt med ett gäng gamla gubbar som surt påpekar att det var bättre förr.

Visst är det så. Frågan är bara vem/vilka som önskar att det låter på det här sättet? Är det bara vi gamla sura gubbar som tycker det låter illa, eller är det många andra också men som inte har något forum att berätta i/för? Som bara accepterar och tror kanske att det är deras egen billiga utrustning som låter så här?

/ B

[CODY]

Nu har jag lyssnat på "Satan i gatan" och "Born this way" och de låter förjävligt. Men är inte det meningen? Om det nu är någon som vill att de ska låta på det sättet, blir det ju litet lustigt med ett gäng gamla gubbar som surt påpekar att det var bättre förr.

Hälsn. Michael

Du kanske skulle jobba lite med din anläggning - flytta högtalarna lite, lägga
matta på golvet, düffuséra mera? Vad sitter du på för prylar? Alternativt
kan du försöka matcha programmaterialet med din anläggning, så att du
slipper uppleva att det låter "för djävligt", ur den.

[petersteindl]

...Såg att SL sökte busschaufförer. Där uppskattas nog jämn fart och inte allför dynamisk körstil.

mvh/Harryup

Utom vid Slussen

[Flint]

Jag lyssnade just på Veronica på Itunes. "Satan i gatan" vad det distar. Ingen snygg dist heller. Låter riktigt illa.

Jag gjorde en tråd för några veckor sedan med liknande titel, satan i gatan vad det sprakar och klickar, som jag senare tog bort. Jag tror nämligen inte det är mastringen som ställer till det. Jag tror det är i mixen det distar, ibland låter det nästan som att DAW:en tappat sync.

14 dB crest borde absolut inte ge upphov till dyl distorsion. I detta fall är det alltså troligen inte limiteringen som är boven (alltså brickwall-limitering - det som LTS slarvigt och felaktigt kallar mastring)

Undrar om inte knastret är medvetet pålagt för att "låta vinyl". Just i början av låten hör man ju också ett kraftigt svaj på gränsen till ostämt på ett orgelliknande instrument. En bit in i låten hörs varken knaster eller svaj. Tror inte att bolaget släpper igenom en så kraftig miss som det där knastret. Alltså kretivitet som åtminstone i dessa finstämda audiofilkretsar missade målet totalt.

[RogerJoensson]

En bit in i låten hörs varken knaster eller svaj. Tror inte att bolaget släpper igenom en så kraftig miss som det där knastret. Alltså kretivitet som åtminstone i dessa finstämda audiofilkretsar missade målet totalt.

Rätt misslyckad vinylimitation då. -Men det är klart, det liknar faktiskt "satan i gatan" på vinyl rätt bra. (Öh)

[Svante]

Rammstein är ett nutida band med skitigt sound som sannolikt skulle låta bättre utan processning. De kvaddade cymbalerna och hi-haten sätter en snabb gräns för hur högt man vill spela. Sången "Los" är ett undantag som visar att det kan göras betydligt bättre.

Pekka

Instämmer, men med kommentaren att "Los" vare sig är särskilt typisk för Rammstein (den är nästan "unplugged") eller att den låter särskilt bra (speciellt inte mot slutet).

Även den låten skulle jag vilja ha i LTS-utgåva .

Full analysis

[Svante]

"Cymbal och hihat" - hihaten är en typ av cymbal.

jfr. "gitarr och stränginstrument".

Varför inte "och nu blir det sång och musik".

[PekkaJohansson]

Instämmer, men med kommentaren att "Los" vare sig är särskilt typisk för Rammstein (den är nästan "unplugged") eller att den låter särskilt bra (speciellt inte mot slutet).

Det är nog det förhållandevis välljudande första tonerna som har lurat mitt minne. Det stämmer förstås att det är ganska rejält manglat när resten av bandet kommer in. Rammstein-skivorna har stått ospelade i några år nu. Dags för repetition, tror jag.

Mvh Pekka

[subjektivisten]

Los är inte dynamisk men den den går att spela mycket högre än nästan all sådan musik, antagligen på grund av snällare klang och kanske renare inspelning. Men det vore en dröm att höra den utan all den kompression.

[Svante]

Los är inte dynamisk men den den går att spela mycket högre än nästan all sådan musik, antagligen på grund av snällare klang och kanske renare inspelning. Men det vore en dröm att höra den utan all den kompression.

Instämmer. Jag skulle också tro att en anledning till det relativa välljudet är att det är ganska få instrument, åtminstone i de delar som låter hyfsat.

[phloam]

Jag lyssnade just på Veronica på Itunes. "Satan i gatan" vad det distar. Ingen snygg dist heller. Låter riktigt illa.

Jag gjorde en tråd för några veckor sedan med liknande titel, satan i gatan vad det sprakar och klickar, som jag senare tog bort. Jag tror nämligen inte det är mastringen som ställer till det. Jag tror det är i mixen det distar, ibland låter det nästan som att DAW:en tappat sync.

14 dB crest borde absolut inte ge upphov till dyl distorsion. I detta fall är det alltså troligen inte limiteringen som är boven (alltså brickwall-limitering - det som LTS slarvigt och felaktigt kallar mastring)

Undrar om inte knastret är medvetet pålagt för att "låta vinyl". Just i början av låten hör man ju också ett kraftigt svaj på gränsen till ostämt på ett orgelliknande instrument. En bit in i låten hörs varken knaster eller svaj. Tror inte att bolaget släpper igenom en så kraftig miss som det där knastret. Alltså kretivitet som åtminstone i dessa finstämda audiofilkretsar missade målet totalt.

Medhåll, jag upplevde samma sak - d.v.s. nån slags avsiktlig manipulation och inte att det "lät skit" eller fel på nåt sätt som skulle bero på slarv eller fel.

Jag börjar på allvar tro att de generationer som växt upp med digitalt ljud har fått en inre drift att söka sig bort från det perfekta dynamiska hifi-ljudet "any which way you can", medan gubbgenerationen som de flesta här tillhör inte fattar nånting av det och vill ha kristallklart dynamiskt ljud eftersom de växte upp med kassettdäck

[MichaelG]

Nu har jag lyssnat på "Satan i gatan" och "Born this way" och de låter förjävligt. Men är inte det meningen? Om det nu är någon som vill att de ska låta på det sättet, blir det ju litet lustigt med ett gäng gamla gubbar som surt påpekar att det var bättre förr.

Hälsn. Michael

Du kanske skulle jobba lite med din anläggning - flytta högtalarna lite, lägga
matta på golvet, düffuséra mera? Vad sitter du på för prylar? Alternativt
kan du försöka matcha programmaterialet med din anläggning, så att du
slipper uppleva att det låter "för djävligt", ur den.

Och vilken svamp har du ätit?

//Michael

[Flint]

Troligen mjukfotsvamp. Knappast spikfotskantarell i dessa rättrådiga circuits.