Man KAN välja att inte lägga till en viss färgning. Och en annan också, och
en tredje...
Frågan om man kan välja bort alla typer av färgningar är dock en annan...
Man kan påstå att man kan det, eller att man inte kan det. För delvis, kan-
ske nästan helt, är den av filosofisk art.
- - -
Dels kan man behöva filosofera över om man räknar all sorts "påverkan"
som färgning. Lyssnar man t ex på färgat ljud om man har en frisyr som
man är ovan vid, eller om ens nya glasögon påverkar på ett annat sätt än
de man lyssnade med tidigare? Kanske kan man inte ha glasögon alls om
man vill lyssna ofärgat? Kan man ha hår på huvudet och tröja på sig?
Sen kan man filosofera över om ljudet blir färgat för att hålet till inspel-
ningsvärden inte har storleken 4pi steradianer? Och om man tycker det,
är då alla objekt färgande, även de som påverkar ljudet man hör live, de
som inte musikerna hörde i varje fall, t ex en stolpe i lokalen?
Och till sist så är frågan om man filosofiskt bör kalla någon för en färg-
ning även om det ligger under hörtröskeln?
Den som inte har reflekterat över, och kontemplerat dessa faktorer, bör
göra det, kan jag tycka.
Med "rätt svar" (/filosofisk inställning) på alla de tre punkterna kan man
inte utesluta att man kan välja bort alla färgningar, inte bara för en enskild
länk i kedjan, utan för hela kedjan - för så bra kan man faktiskt återge
musik - så bra att man tar miste.
- - -
Men framför allt vill jag framhålla hur tråkigt jag tycker det är att frågan
om (ifrågasättaden av) vad som är möjligt ständigt och jämt skall kastas
fram i fulretoriska försök att underkänna någon annans ambition att vilja
återge musik med så lite färgning som möjligt.
Det är ju bara dumheter.
Saken är ju den att det inte spelar någon som helst roll hur långt den ena
eller andra människan tror att det är möjligt att komma. Inte för vad en
annan, en specifik, människa strävar efter. Så bra som möjligt är ALLTID
möjligt, och ofta en rimlig ambition. Alltid för den som har den.
Och en sak kan man vara alldeles säker på - den som inte tror att en sak är
möjlig, kommer inte att vara den som lyckas. Så varför de som inte tror
gör sådana ansträngningar för att dra ned andra i sin negativism kommer
jag nog aldrig att förstå. Vad är syftet?
RogerGustavsson skrev:Vee-Eight skrev:Det händer ngt med utrustningen när det kranas på som jag finner positiv.
Det distar väl? Är väl en del av soundet från instrumentet? Tim de Paravicini (Esoteric Audio Research) tror jag placerade lådan till elbasen/elgitarren utanför studion, på taket, och mickade upp den där. Då fick basisten/elgitarristen "rätt" sound utan att ta över hela inspelningslokalen. Tror det finns beskrivet i en MoLt för 30 år sedan, där Lars-Göran Hedström intervjuar Paravicini.
(Paravicini är tydligen en udda figur som kan vara ett riktigt as, svår att göra med, enligt en aborist jag känner som besökt honom.)
Inte alls!
Han är en störtskön lirare, som jag på varenda mässa jag ställt ut på med
Guru har kommit att prata med - timmavis - om allting mellan himmel och
jord.
Fast en fascinerande egenskap har han - varenda gång som jag har träffat
honom så får jag känslan att han inte känner igen mig alls...

Alltså även
om det bara gått en månad sedan vi senast sågs och vi då talade hur länge
som helst. På mässan i HongKong tror jag han spenderade halva mässtiden
i vår monter, eller precis utanför, där vi stod och pratade och gick särskildt
djupt med avseende på höjdmätare för flygplan som känner markavståndet
genom kapacitensen!
Hans stora idol är Blumlein.
Som sagt - han är verkligen INTE ett as.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).