Varför inte använda orden efter deras ursprungliga betydelse helt enkelt? Det blir ju mycket enklare, eftersom man slipper fråga vad den som sagt något egentligen menar.
Stereo betyder solid / tredimensionell (gammalgrekiska).
HiFi är en förkortning av High Fidelity, alltså hög trohet, i musikfallet mot ursprungshändelsen, vara akustiskt, eller i kontrollrummet, beroende på var musiken skapats.
Uttrycket kan användas i en teknisk norm om man vill (t ex DIN 45 500), men kan även användas allmänt.
En stereoanläggning är en apparatur som kan återskapa flera dimensioner i rummet än en, vilket betyder att den har minst två kanaler. Ofta använder man ordet stereo för den enklaste typen av stereo, alltså tvåkanalsstereo, men fyrkanalsstereo var också ett använt begrepp. (Stereo betyder definitivt inte "två", men om man inte specificerar antalet kanaler kan man lugnt utgå ifrån att det är den enklaste formen som åsyftas)
En hifi-anläggning är en anläggning som inte bara spelar musik, utan som gör det bra - med hög fidelitet. Antingen bedömt subjektivt (dock givetvis inte referenslöst!), eller också enligt någon lämpligt hifi-norm (alltså mätbaserat, t ex DIN, IEC, THX...).
Svårare än så är det inte.
Vh, Ing. Öhman
PS:
Att köpa en CD är inte att köpa en CD-spelare.
En vinlyspelare har antagligen inte 78-varvsläge och pickupnål med större radier. En skivspelare däremot kan kunna spelar många olika sorters skivor. En grammofon är samma sak som en skivspelare, och det specificeras inte vilket sorts grammofonskivor som gäller. Det kan vara vad som helst från slutet av 1800-talet och till idag. Dock inte phonografrullar, eftersom dessa är en alternativ standard till grammofonskivorna (som finns i 16 - 33 1/3 - 45 - 78 rpm, samt en massa diffusa tidiga rotationshastigheter).
Ett fonogram är något som har ljud inspelat på sig, t ex en phonografrulle, en stenkaka, ett minne med MP3 på, ett kassettband, en vinylskiva, en CD eller en DVD-A, m fl.
Allt blir lätt som en plätt när man använder orden enligt sin betydelse, vilket egentligen borde uttryckas:
Man utvecklar ord när det behövs, men man låter inte språket vara ett gungfly, eftersom det bara gör det svårare att kommunicera. Synonymer och nya ord (t ex bruk av låneord) är ofta bra, men att ÄNDRA ords betydelser eller sudda sönder äldre begrepp är nästan alltid kasst.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
, men tyvärr så använder man det.
