Moderator: Redaktörer
hifikg skrev:Förutom det där med snarkningen så tycker jag att det är vad mina OA-52 levererar och ungefär vad Larsen brukar bjuda på när de låter som bäst. Och mina ESL-63 kommer inte långt efter, ibland t o m före, särskilt när jag vill nörda in i sweetspot och bara låta mig förhäxas av musikens innehåll utan en huuvdrörelse. För ska det headbangas så behövs ortoakustik
CODY skrev:Hej,
När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.
När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.
Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?
jonasp skrev:Om det är riktigt luftigt oansträngt fastän det är (ibland) skitstarkt så har jag bara hört det med stora hornhögtalare. Har du upplevt detta utomhus? Liknar det känslan av hur en ståbas eller trumma "bara är där" (talar uteslutande om akustiska alltså icke-förstärkta)?
jonasp skrev:Om det är riktigt luftigt oansträngt fastän det är (ibland) skitstarkt så har jag bara hört det med stora hornhögtalare. Har du upplevt detta utomhus? Liknar det känslan av hur en ståbas eller trumma "bara är där" (talar uteslutande om akustiska alltså icke-förstärkta)?
peterh skrev:CODY skrev:Hej,
När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.
När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.
Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?
Ett par stora tannoy ?
Eller ett par quad elektrostater ?
Bill50x skrev:Det ljudet du efterfrågar tror jag har med att högtalarna är lättdrivna. Min erfarenhet är att elektrostater och liknande låter luftigt för att de saknar tryck. Det gör däremot inte horn. Det lättdrivna tror jag resulterar i en oansträngd dynamik, att det är detta som låter naturligt, trots att horn ändå kan uppvisa mindre goda sidor rent återgivningsmässigt med trattljud och liknande.
På en mässa för några år sedan lyssnade jag på en högtalare som var byggd i en lätt men välstagad låda utan inre dämpning (minns ej namnet) och den påminde delvis om en hornkonstruktion, just pga det dynamiska ljudet. Ljudet i sig var dock inte så jättekul men dynamik i världsklass och ett väldigt livligt och engagerande ljud. Tanken bakom konstruktionen var att inte ha någon dämpning, för sådan äter energi. Här ville man få ut energin i form av musikalisk livlighet istället.
/ B
NADifierad skrev:Linjekällorna med de tolv basmodulerna lät riktigt stort, luftigt och pampigt här hemma.
Fast de är svåra att rekommendera som en färdig högtalare, då de mer var en del av ett koncept.
Aktivt delade och DSP justerade.
bootstrap skrev:NADifierad skrev:Linjekällorna med de tolv basmodulerna lät riktigt stort, luftigt och pampigt här hemma.
Fast de är svåra att rekommendera som en färdig högtalare, då de mer var en del av ett koncept.
Aktivt delade och DSP justerade.
Var det dom Doofus tog över? Dom fick fina filter och fungerade mycket bra utan DSP
CODY skrev:Lättdrivet, ja. Sen tror jag att om högtalaren är stor som och konstruerad som ett instrument så låter det mer så också. Ett par Voice of the Theatre har lika stort innerutrymme som ett trumset eller ett piano eller en stråkkvartettAllvarligt.
Bill50x skrev:Det ljudet du efterfrågar tror jag har med att högtalarna är lättdrivna.
CODY skrev:...men det är mer som om en äldre annars irriterande släkting som ligger och snusar på gammelmansvis ...
PerStromgren skrev:Bill50x skrev:Det ljudet du efterfrågar tror jag har med att högtalarna är lättdrivna.
Är det rimligt? Nuförtiden när effekt finns i överflöd och det finns högtalare som käkar kW till frukost borde det vara sk-t detsamma om högtalarna är lättdrivna eller ej, så länge du når ljudtrycksnivåer du "behöver". 5W in i ett par klipchorn eller 500W in i ett par B&W 801 borde kunna låta ungefär lika dynamiskt, vad det nu är.
PerStromgren skrev:Bill50x skrev:Det ljudet du efterfrågar tror jag har med att högtalarna är lättdrivna.
Är det rimligt? Nuförtiden när effekt finns i överflöd och det finns högtalare som käkar kW till frukost borde det vara sk-t detsamma om högtalarna är lättdrivna eller ej, så länge du når ljudtrycksnivåer du "behöver". 5W in i ett par klipchorn eller 500W in i ett par B&W 801 borde kunna låta ungefär lika dynamiskt, vad det nu är.
PS. Och stor membranyta räcker inte. Mina Quad 2912 är rätt gigantiska på den punkten, men så mycket slam är det inte i dom...
FBK skrev:jonasp skrev:Om det är riktigt luftigt oansträngt fastän det är (ibland) skitstarkt så har jag bara hört det med stora hornhögtalare. Har du upplevt detta utomhus? Liknar det känslan av hur en ståbas eller trumma "bara är där" (talar uteslutande om akustiska alltså icke-förstärkta)?
För min del så är det stora och dyrare högtalare som krävs för att få till ett sådant ljud och få till det riktigt seriöst.
Johan_Lindroos skrev:FBK skrev:jonasp skrev:Om det är riktigt luftigt oansträngt fastän det är (ibland) skitstarkt så har jag bara hört det med stora hornhögtalare. Har du upplevt detta utomhus? Liknar det känslan av hur en ståbas eller trumma "bara är där" (talar uteslutande om akustiska alltså icke-förstärkta)?
För min del så är det stora och dyrare högtalare som krävs för att få till ett sådant ljud och få till det riktigt seriöst.
Håller med! Större högtalare brukar krävas. Ofta kostar de lite mer pengar då av naturliga skäl.
rajapruk skrev:CODY ”is on fire” idag!
Bill50x skrev:Det ljudet du efterfrågar tror jag har med att högtalarna är lättdrivna. Min erfarenhet är att elektrostater och liknande låter luftigt för att de saknar tryck. Det gör däremot inte horn. Det lättdrivna tror jag resulterar i en oansträngd dynamik, att det är detta som låter naturligt, trots att horn ändå kan uppvisa mindre goda sidor rent återgivningsmässigt med trattljud och liknande.
På en mässa för några år sedan lyssnade jag på en högtalare som var byggd i en lätt men välstagad låda utan inre dämpning (minns ej namnet) och den påminde delvis om en hornkonstruktion, just pga det dynamiska ljudet. Ljudet i sig var dock inte så jättekul men dynamik i världsklass och ett väldigt livligt och engagerande ljud. Tanken bakom konstruktionen var att inte ha någon dämpning, för sådan äter energi. Här ville man få ut energin i form av musikalisk livlighet istället.
/ B
Johan_Lindroos skrev:
Höga ineffekter ger termisk kompression. VARNING!Ofta kan man höra det på hos de flesta högtalare när man drar på och man tycker det uppstår en slags gräns för när det börjar komprimera och dista. Det börjar låta högtalarburk ungefär. Många trpr att det har med deras egen hörsel att göra, typ att det är jävligt starkt. Men det brukar vara högtalarna som kroknar för hörseln (om man har högtalare för hembruk, vill säga).
CODY skrev:jonasp skrev:Om det är riktigt luftigt oansträngt fastän det är (ibland) skitstarkt så har jag bara hört det med stora hornhögtalare. Har du upplevt detta utomhus? Liknar det känslan av hur en ståbas eller trumma "bara är där" (talar uteslutande om akustiska alltså icke-förstärkta)?
Precis! Det liknar riktigt ljud som ut ett instrument. Det kan man få i vanliga basreflex-högtalare också men det krävs då rejält bra upptagningar/inspelningar och helst akustiska.
Bill50x skrev:Det ljudet du efterfrågar tror jag har med att högtalarna är lättdrivna. Min erfarenhet är att elektrostater och liknande låter luftigt för att de saknar tryck. Det gör däremot inte horn. Det lättdrivna tror jag resulterar i en oansträngd dynamik, att det är detta som låter naturligt, trots att horn ändå kan uppvisa mindre goda sidor rent återgivningsmässigt med trattljud och liknande.
På en mässa för några år sedan lyssnade jag på en högtalare som var byggd i en lätt men välstagad låda utan inre dämpning (minns ej namnet) och den påminde delvis om en hornkonstruktion, just pga det dynamiska ljudet. Ljudet i sig var dock inte så jättekul men dynamik i världsklass och ett väldigt livligt och engagerande ljud. Tanken bakom konstruktionen var att inte ha någon dämpning, för sådan äter energi. Här ville man få ut energin i form av musikalisk livlighet istället.
/ B
Max_Headroom skrev:Jag har sagt det förr och säger det igen: Dom flesta högtalare är för små (för det ljudtryck som önskas). En högtalare MÅSTE ha en viss storlek för ett givet ljudtryck för att det skall bli bra.
AndersP skrev:Jag känner att jag måste gå in i tråden och säga: RUM! Stort rum. Lite enkel behandling på högtalarväggen och sidoväggar lite förbi lyssningsposition. Tyger och lite sån skit. Inget avancerat.
jonasp skrev:CODY skrev:jonasp skrev:Om det är riktigt luftigt oansträngt fastän det är (ibland) skitstarkt så har jag bara hört det med stora hornhögtalare. Har du upplevt detta utomhus? Liknar det känslan av hur en ståbas eller trumma "bara är där" (talar uteslutande om akustiska alltså icke-förstärkta)?
Precis! Det liknar riktigt ljud som ut ett instrument. Det kan man få i vanliga basreflex-högtalare också men det krävs då rejält bra upptagningar/inspelningar och helst akustiska.
Ja, jag menar att detta får du med hög spänningskänslighet, låg termisk kompression, dist som inte sticker iväg i topparna. Möjligen förstärks känslan av att högtalare som trycksätter rummet i mindre omfattning, men vet inte om det är så.
CODY skrev:Det där Per är en väldigt fin miljö!
PerStromgren skrev:Ta mina Quad 2912 som exempel, igen. Släpa in ett par Voice of the Theatre och ställ nivån i uppspelningen så att bägge systemen (*host*) spelar inom sina begränsingar (*). Vad kommer vi att höra?
Harryup skrev:Tycker fördelen med stora hornsystem inte är att man kan spela högt och oansträngt utan lågt och oansträngt. Går att spela upplevelsemässigt högt med en bergsprängare. Men lågt så dör den. Samma sak med alla normala högtalare oavsett om det är elektrostater eller Carlsson eller vad som helst i mina öron. Det kan låta stort,vackert och riktigt men man är inte ”där”. Spelar man högt med vanliga normalstora grejor så kan man vara 0,5 meter ifrån scen, men där vill jag inte vara oavsett om det är Blue Öyster Cult eller LSO. Vill hellre vara runt 10-15 bänkraden och den känslan upplever jag inte i vanliga anläggningar. Spelar man högt i vanliga högtalare låter det högt på gränsen till alldeles för högt, lyssnar man alldeles bredvid vaktparaden kan man känna musiken i kroppen även när man upplever att de spelar lågt. Stora strålande ytor och lite riktverkan kommer jag testa framöver med LMS22.[ Bild ]
Dock inte med dessa små basar.
/Harryup
CODY skrev:Harryup skrev:Tycker fördelen med stora hornsystem inte är att man kan spela högt och oansträngt utan lågt och oansträngt. Går att spela upplevelsemässigt högt med en bergsprängare. Men lågt så dör den. Samma sak med alla normala högtalare oavsett om det är elektrostater eller Carlsson eller vad som helst i mina öron. Det kan låta stort,vackert och riktigt men man är inte ”där”. Spelar man högt med vanliga normalstora grejor så kan man vara 0,5 meter ifrån scen, men där vill jag inte vara oavsett om det är Blue Öyster Cult eller LSO. Vill hellre vara runt 10-15 bänkraden och den känslan upplever jag inte i vanliga anläggningar. Spelar man högt i vanliga högtalare låter det högt på gränsen till alldeles för högt, lyssnar man alldeles bredvid vaktparaden kan man känna musiken i kroppen även när man upplever att de spelar lågt. Stora strålande ytor och lite riktverkan kommer jag testa framöver med LMS22.[ Bild ]
Dock inte med dessa små basar.
/Harryup
Intressant post! Det skulle alltså vara store konarea (eller motsvarande) som är grejjen? Får man fråga vad LMS22 är för något?
CODY skrev:rajapruk skrev:CODY ”is on fire” idag!
haha!
Du är ju självaste Horn-Per här![]()
Vad tror du om ett par gammaldagsa Tannoy:
[ Bild ]
Harryup skrev:Bästa återgivningen jag hört ifrån nått system är Bosse Hansson's hornsystem.
rajapruk skrev:Harryup skrev:Bästa återgivningen jag hört ifrån nått system är Bosse Hansson's hornsystem.
Finns det någon tråd, eller mer info, om detta system? Bild?
rajapruk skrev:Harryup skrev:Bästa återgivningen jag hört ifrån nått system är Bosse Hansson's hornsystem.
Finns det någon tråd, eller mer info, om detta system? Bild?
Adhoc skrev:rajapruk skrev:Harryup skrev:Bästa återgivningen jag hört ifrån nått system är Bosse Hansson's hornsystem.
Finns det någon tråd, eller mer info, om detta system? Bild?
Jag tror jag sett något reportage/tråd med bilder på hififorum.
philipbtz skrev:Jag har också tänkt på detta genom åren! Min egna teori är att man behöver ett rum som tillåter att man sitter hyfsat långt ifrån högtalarna, typ 4-5 meter. Detta så att man får en större del reflekterat ljud kontra direktljud. Detta kräver då också högtalare som är stora nog att spela helt oansträngt på dett sådant avstånd med bibehållen skärpa i ljudbilden. Jag har upplevt detta med mina i32s när jag sitter minst 4 meter ifrån dom. Det är ett underbart ljud. Dock så som jag har dom uppställda nu 3 meter från lyssningsplats så får jag inte detta underbara fenomen. Så stora högtalare i kombination med stort rum och ett lyssningsavstånd som är hyffsat långt tror jag är nyckeln.
jonasp skrev:Johan_Lindroos skrev:
Höga ineffekter ger termisk kompression. VARNING!Ofta kan man höra det på hos de flesta högtalare när man drar på och man tycker det uppstår en slags gräns för när det börjar komprimera och dista. Det börjar låta högtalarburk ungefär. Många trpr att det har med deras egen hörsel att göra, typ att det är jävligt starkt. Men det brukar vara högtalarna som kroknar för hörseln (om man har högtalare för hembruk, vill säga).
precis. Termisk kompression är inte att leka med. Därför kommer en lättdriven högtalare alltid att vara bättre än en trögdriven - allt annat lika, som Bill hade sagt.
Harryup skrev:Ja, och därför så får folk med lite mer trögdrivna högtalare en mindre användbar skivsamling då de upplever att så oerhört mycket musik är fullständigt sönderkomprimerad. Deras egna anläggningar är inte helt oskyldiga. Har man lite mer lättdrivet så kommer fler skivor låta helt ok och mer skivor låter acceptabelt.
CODY skrev:Hej,
När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.
När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.
Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?
DQ-20 skrev:CODY skrev:Hej,
När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.
När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.
Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?
Jag har också funderat på det där. Just nu är min hypotes att man behöver fläskigare förstärkare än man kan tro - alltså att begränsningarna kan ligga i förstärkaren snarare än i högtalaren. Kul resa att BÖRJA med ett par VoTT. Jag har bara lyssnat till ett par fransk-moddade A7 och det lät bra, men de är gräsligt stora.
/DQ-20
Nattlorden skrev:Harryup skrev:Ja, och därför så får folk med lite mer trögdrivna högtalare en mindre användbar skivsamling då de upplever att så oerhört mycket musik är fullständigt sönderkomprimerad. Deras egna anläggningar är inte helt oskyldiga. Har man lite mer lättdrivet så kommer fler skivor låta helt ok och mer skivor låter acceptabelt.
Det måste vara en väldigt liten del av de förstörda skivorna som skulle hamna i det facket... troligen låter de mest mastringsförstörda skivorna än sämre i en mer dynamisk anläggning, för att avståndet mellan riktigt bra och riktigt dåligt blir större. De är bara någonstans i mitten som det du skriver kan ha bäring.
Upptäckte ganska snabbt att de kräver stort lyssningsavstånd för att ljudbilden skall komma upp högt nog från "lilleputtarna"... Och även om ljudbilden släppte från högtalarna så upplevde jag ingen stabil centerljudbild. Får säga att de lät trevligt och oförargligt, basen var ren och torr trots ett udda lysningsrum. Att rumskorrigeringen inte går upp i mellanregistret hördes på rumsfärgningarna, men det var inte så hemskt farligt - kanske beroende på hur rundstrålande de är?
Mer kan jag inte säga, hade inte mina egna plattor på mig.
Lite synd är det att de enbart kan köras med sina inbyggda förstärkare, men säljaren tyckte det var ett stort steg att man kunde koppla in en bättre CD-spelare än deras egen....
Harryup skrev:Nja, eller så behöver man betydligt mera lättdrivna högtalare så att för att spela de små fina ljuden så behöver man inte använda så mycket effekt och därigenom få mera problem med termisk kompression, mera aktiverade rumsproblem när man kommer till de ljud som är högst.
Jag ser som poängen med många stora system jag lyssnat på att man inte behöver spela så högt för att anläggningen skall "komma igång" även om man kan det. Jag tycker att det är väldigt vanligt att många anläggningar som är lite trögare vanligtvis avlyssnas på lite högre ljudnivå. Om det är ett aktivt val eller inte vet jag inte men jag tror det är lite mera per automatik hos folk.
/Harryup
Bill50x skrev:För många år sedan lyssnade jag på ett Levinson HQD-system där basen bestod av Hartley's 18" element i en låda på 1,5 m2 (lådorna i Stockholms-lyssningen på Park Hotel var mycket större än de som syns på bilden). Ingen spektakulär bas som drog uppmärksamheten till sig men jisses vilket tryck och naturlighet!
DQ-20 skrev:Bill50x skrev:För många år sedan lyssnade jag på ett Levinson HQD-system där basen bestod av Hartley's 18" element i en låda på 1,5 m2 (lådorna i Stockholms-lyssningen på Park Hotel var mycket större än de som syns på bilden). Ingen spektakulär bas som drog uppmärksamheten till sig men jisses vilket tryck och naturlighet!
Petimetern i mig säger att Hartley-basarna var 24".![]()
DQ-20 skrev:Bill50x skrev:För många år sedan lyssnade jag på ett Levinson HQD-system där basen bestod av Hartley's 18" element i en låda på 1,5 m2 (lådorna i Stockholms-lyssningen på Park Hotel var mycket större än de som syns på bilden). Ingen spektakulär bas som drog uppmärksamheten till sig men jisses vilket tryck och naturlighet!
Petimetern i mig säger att Hartley-basarna var 24".![]()
/DQ-20
jansch skrev:Under 40 år var jag Sonab/Carlsson trogen....... förutom lite JBL parallellt. Har ägt alla producerade utom OD11, vissa många ex av såsom OA2212 och OA6typ2.
Sedan ca 3 år tillbaka kör jag OA6 (typ1) och OA6 typ 2 i hobbyrummet och Beolab5 i allrummet.
Varför? Jo, jag har aldrig hört en högtalare som är så "avslappad" och "luftig" som Beolab5. Dessutom hur mycket effekt/ljud som helst!
Mitt (OK då mitt och min frus) allrum är ganska stort då allrum/kök/övervåning/hall och en hall till är öppen yta. Totalt ca 120kvm och med delvis takhöjd på 7,5 meter.
Den speciella lyssningsfåtöljen syns till vänster i bilden.
Högtalarna är omklädda, bara för skoj skull, till apelsinorange - en färg som min fru tycker är roligare än svart. (Har dom svarta stommarna kvar)
Högtalarelementen är ju ganska trögdrivna men det finns ju 2,5kW i varje högtalare. Det blir jävligt högt innan det börjar låta ansträngt (uppmätt över 115dB peak).
Låtar som "the saga of Harrison Crabfeathers" eller Little Wing med Steve Ray vaughan eller Stans med Sigvard Dagsland blir "svävande" i rummet.
Sigvard Dagsland är för övrigt en riktigt bra artist från Norge, lite "religiöst" ibland men det får man ju tåla....just låten Stans distar lite tyvärr.
Så varför Beolab5 (som många har åsikter om) ? Lika luftiga som t.e Carlsson OA6 men mycket mer avslappade, låter aldrig ansträngt. Behövs ingen sub, 15 tummarna i botten räcker väl till och rumsanpassnings-tekniken fungerar perfekt.
Laila skrev:Ingen som har lyssnat på Stax:s största paneler från slutet av 70-talet . . . det enda jag hört som kommit i närheten är Andrew Jones största TAD högisar . . . båda med utmärkt dynamik å "verklighetsliknade" återgivning men med ett plus för Stax:s "holografiska" presentation . . . typer ?
Nattlorden skrev:Så här skrev jag efter min första lyssning.Upptäckte ganska snabbt att de kräver stort lyssningsavstånd för att ljudbilden skall komma upp högt nog från "lilleputtarna"... Och även om ljudbilden släppte från högtalarna så upplevde jag ingen stabil centerljudbild. Får säga att de lät trevligt och oförargligt, basen var ren och torr trots ett udda lysningsrum. Att rumskorrigeringen inte går upp i mellanregistret hördes på rumsfärgningarna, men det var inte så hemskt farligt - kanske beroende på hur rundstrålande de är?
Mer kan jag inte säga, hade inte mina egna plattor på mig.
Lite synd är det att de enbart kan köras med sina inbyggda förstärkare, men säljaren tyckte det var ett stort steg att man kunde koppla in en bättre CD-spelare än deras egen....
( Har för mig jag skrivit mer detaljerat senare, men hittar inget bra sökord... )
paa skrev:Nattlorden skrev:Så här skrev jag efter min första lyssning.Upptäckte ganska snabbt att de kräver stort lyssningsavstånd för att ljudbilden skall komma upp högt nog från "lilleputtarna"... Och även om ljudbilden släppte från högtalarna så upplevde jag ingen stabil centerljudbild. Får säga att de lät trevligt och oförargligt, basen var ren och torr trots ett udda lysningsrum. Att rumskorrigeringen inte går upp i mellanregistret hördes på rumsfärgningarna, men det var inte så hemskt farligt - kanske beroende på hur rundstrålande de är?
Mer kan jag inte säga, hade inte mina egna plattor på mig.
Lite synd är det att de enbart kan köras med sina inbyggda förstärkare, men säljaren tyckte det var ett stort steg att man kunde koppla in en bättre CD-spelare än deras egen....
( Har för mig jag skrivit mer detaljerat senare, men hittar inget bra sökord... )
Borde vara den här:
viewtopic.php?p=142881#p142881
Harryup skrev:Om man diskuterar det där luftiga ljudet så finns det många högtalare som låter luftigt ifrån mellanregister och uppåt men kan inte påminna mig ha tyckt det om någon konventionell högtalare när det gäller i basen. För min egen del så att träffas av ett pukslag utan att det är högt eller upplevs som högt är kanske lite extra krävande då det gäller koppling till luften. Att träffas av ett pukslag om man spelar så att det låter riktigt högt i ett vanligt vardagsrum klarar en hel del högtalare men särskilt luftigt i basen är inget jag förknippar med sådan återgivning. Kanske att man sätter krokben för sig själv i vissa avseenden då man söker högtalare med väldigt jämn spridning. Och basar som inte spelar i takt på lyssningsplats är ett säkert sätt att inte få en knuff förens man spelar väldigt högt så att man trycksätter rummet på ett annorlunda sätt. Kanske även att jaga bas så långt ner som möjligt hindrar en ifrån att att uppnå luftig bas. Många hornsystem av ganska stort format återger ändå inte så mycket under 40Hz men lyssnar man på ett sådant system så är det inte speciellt många skivor man saknar bas på om man inte har en musiksmak som där 20-40Hz är verkligen viktigt.Eller?
/Harryup
jansch skrev:Det är intressant att det alltid blir diskussion om Bang&Olufsen högtalare! Nattlorden - Bilder finns på sidan 2 i denna tråd.
Innan jag engagerade mej i att verkligen lyssna på Beolab5:or hade jag den inställning som är den vanligaste (tror jag) "Mer design än ljud".
Det var dock en person som var lite "envis" och ville att jag skulle lyssna på dom i rätt miljö - Resultat: jag köpte ett par!
Då jag alltid har tyckt om att få en flexibel lyssningsmiljö, inte bara en plats som det låter OK, har jag gillat Sonabhögtalare. Beolab5 är ganska lik OA116 i mitt lyssningsrum när det gäller SPRIDNING.
Jag mäter ju ganska mycket på högtalare och jag har inte mätt på någon högtalare som mäter så RENT och så RAK frekvenskurva på flera ställen i et lyssningsrum.
Enligt min mening låter OA116, OA6(typ1) och OA6typ2 riktigt "skräpigt" jämfört med Beolab5. Detta visar sig också vid distorsionsmätningar. Nåväl det borde dom också göra om man jämför pris.
Beolab5 har ju 4 element för olika register. Det register som jag kan klaga på är endast "övre basen", en 6,5tums. Trots detta mäter den mycket bättre generellt än t.ex. Sonabs 6,5 tums.
Nu är ju jag "part i målet" då jag övertygades själv om kvalite'n men trots detta visar mätningar mycket bra värden.
Sedan kan man ju alltid ifrågasätta priset.... Följer man begagnatmarknaden på B&O produkter är det nästan alltid ca 1/2 nypriset som gäller. Det är väl nästan bara Carlssongrejor som ibland har högre andrahandsmarknad.(jo, också vissa lite mer "exotiska" t.ex gamla JBL m.fl.)
Tangband skrev:Frågan är väl också vad som menas med ” luftigt ljud ” ? Är det ett öppet ljud som inte har begränsningar i ambience-återgivningen eller är det någonting annat ?
Studioinspelningar använder ofta reverb och är det den efterklangen som betecknas som luftig ? Ju mera luftig återgivning med mer efterklang desto bättre ?
Jag har nog aldrig egentligen hört någon säga, om de besökt en symfoniorkester och lyssnat live- ”herregud vad luftigt och oansträngt det låter ! ”
Kanske är det bättre att använda ordet ”naturligt” istället ?
Är ett ”luftigt” ljud kanske något eftersträvansvärt hos hifi-folk ? Även fast det inte alltid finns i verkligheten ?
Men nu handlar trådrubriken om något annat.
Harryup skrev:Trådskaparen refererar till lyssning med Vott. Har man nån gång lyssnat på ett bra sådant par så är det lite annorlunda ljudåtergivning om man jämför med lådhögtalare och även bra sådana. De har förstås andra fel men det som trådskaparen skriver om är ju grunden i ett sådant ljud och inte som jag uppfattar det att t.ex. Carlsson skulle prestera ett liknande ljud.
/Harryup
Harryup skrev:Som jag ser det så ger en luftig hornbas ihop med balanserade register i övrigt en slags lugn till musiken då man får en annan koppling till rummet. Det går att spela på lägre volym men ändå så känner man takten. Sen kräver ju det att det låter bra i övrigt också och det är det tyvärr inte så mycket horn som gör. Jag har personligen inte hört en sådan återgivning ifrån vanliga högtalare som normat sätt ger en mycket bullrigare och typ långsammare bas ihop med rummet. Även om det är väl så akustikreglerat. Den öppenhet och oansträngdhet som jag uppfattar att cody menar är inte något öppet och luftigt ljud uppåt enbart. Har själv bara hört det hos lättdrivna högtalare.
/Harryup
rajapruk skrev:Och vad är definitionen av ”lättdrivet”? Är det känslighet vi pratar om?
PerStromgren skrev:rajapruk skrev:Och vad är definitionen av ”lättdrivet”? Är det känslighet vi pratar om?
Det var åtminstone det jag menade.
PerStromgren skrev:Den här diskussionen lider brist på tekniska förklaringar, som vi ju är bortskämda med här på forumet! Jag anklagar ingen, men efterlyser!
Vad, exakt, är det för skillnad på ljudet från en högtalare som låter starkt med liten tillförd effekt och från sådana som inte gör det? Allt annat lika, förstås, men det är kanske det som är haken...
Eller har de lättdrivna något annat gemensamt som inte har direkt med lättdrivenheten att göra?
Harryup skrev:När jag har upplevt det så har det varit en stor strålande yta ihop med lättdrivet. Inte enbart lättdrivet.
paa skrev:Här finns en originalritning, bara att bygga!
http://www.lansingheritage.org/images/a ... page09.jpg
PerStromgren skrev:Den här diskussionen lider brist på tekniska förklaringar, som vi ju är bortskämda med här på forumet! Jag anklagar ingen, men efterlyser!
Bill50x skrev:Har ni läst denna artikel i HiFi&Musik?
http://www.hifi-musik.se/walk_ladda-hem/nr%2011%202012_Hemma_Hos_34-37.pdf
/ B
Morello skrev:Det blir lite märkligt att argumentera för lättdrivna horn och alla problem det innebär när effekt är hyggligt överkomligt idag. I en biograf på 1940-talet var det annorlunda!
Dessutom är det ytterligt få hornsystem som har tillräcklig känslighet i basregistret.
Tangband skrev:Bill 50x, intressant artikelHeadroom kan man ju få med tre metoder: hög effekt eller högtalare med hög känslighet eller både och.
Crowns effekttabell av vad som krävs enligt dem är ganska talande, den finns här :
https://www.crownaudio.com/en-US/tools/ ... r_required
Som exempel angav jag utnivå 102 db ( inte jättestarkt ) , lyssningsavstånd 4 meter och känslighet på högtalarna på 88 db som är en vanlig siffra för hemmahögtalare.
Tangband skrev:Morello skrev:Det blir lite märkligt att argumentera för lättdrivna horn och alla problem det innebär när effekt är hyggligt överkomligt idag. I en biograf på 1940-talet var det annorlunda!
Dessutom är det ytterligt få hornsystem som har tillräcklig känslighet i basregistret.
Det är sant, det behövs ju enligt crown typ 800 watt till basmoduler om det inte är Bo Hansson- hornHur många har ett sånt hemma ?
Tar man dessutom i beaktning en eventuell vinklad hus-kurva med plus 10 db i basen blir det knappast mindre effekt som krävs.
Finns det över huvud taget några hornsystem för hemmabruk som har rimlig bandbredd, dvs nedåt sådär 20 Hz?
Nu pratar vi inte om platsbyggda horn som ryms i källaren etc.
Tangband skrev:Morello skrev:Det blir lite märkligt att argumentera för lättdrivna horn och alla problem det innebär när effekt är hyggligt överkomligt idag. I en biograf på 1940-talet var det annorlunda!
Dessutom är det ytterligt få hornsystem som har tillräcklig känslighet i basregistret.
Det är sant, det behövs ju enligt crown typ 800 watt till basmoduler om det inte är Bo Hansson- horn![]()
Hur många har ett sånt hemma ?
Tar man dessutom i beaktning en eventuell vinklad hus-kurva med plus 10 db i basen blir det knappast mindre effekt som krävs.
jansch skrev:Morello skrev:Finns det över huvud taget några hornsystem för hemmabruk som har rimlig bandbredd, dvs nedåt sådär 20 Hz?
Nu pratar vi inte om platsbyggda horn som ryms i källaren etc.
20Hz (utan att tumma på hornets verkninsgrad i botten) och inte ta direkt hjälp av ett hörn i rummet blir ju en jätteburk! Många kubikmeter....
Tangband skrev:Det är sant, det behövs ju enligt crown typ 800 watt till basmoduler om det inte är Bo Hansson- hornHur många har ett sånt hemma ?
Tar man dessutom i beaktning en eventuell vinklad hus-kurva med plus 10 db i basen blir det knappast mindre effekt som krävs.
PerStromgren skrev:Max_Headroom skrev:Jag har sagt det förr och säger det igen: Dom flesta högtalare är för små (för det ljudtryck som önskas). En högtalare MÅSTE ha en viss storlek för ett givet ljudtryck för att det skall bli bra.
Ja, men det är inte tillräckligt!
Ta mina Quad 2912 som exempel, igen. Släpa in ett par Voice of the Theatre och ställ nivån i uppspelningen så att bägge systemen (*host*) spelar inom sina begränsingar (*). Vad kommer vi att höra?
[ Bild ]
[ Bild ]
*) Vi använder alltså inte VOTT:s 25-30 dB större headroom.
JM skrev:PerStromgren skrev:Max_Headroom skrev:Jag har sagt det förr och säger det igen: Dom flesta högtalare är för små (för det ljudtryck som önskas). En högtalare MÅSTE ha en viss storlek för ett givet ljudtryck för att det skall bli bra.
Ja, men det är inte tillräckligt!
Ta mina Quad 2912 som exempel, igen. Släpa in ett par Voice of the Theatre och ställ nivån i uppspelningen så att bägge systemen (*host*) spelar inom sina begränsingar (*). Vad kommer vi att höra?
[ Bild ]
[ Bild ]
*) Vi använder alltså inte VOTT:s 25-30 dB större headroom.
Som jag ser det utifrån mina Altec A7 och Quad 989 blir ljudet ungefär så här.
Direktljudet från Altec 511b är mycket riktat och kommer påminna om ditt nuvarande direktljud toppat med lite mer distorsion. Du får inget reflexljud från rummets bakre delar pga att hornet i praktiken bara ger direktljud.
A7 lådan radierar ljudet likt en omnipol och kommer ta fram rumsresonanser du inte visste du hade.
Sannolikt försämras din bas, rumsklang, närhetskänsla, stereobild mm.
En dipol är optimalt i ditt rum. En vanlig lådhögtalare i ditt rum kräver massor med utsläckning av reflexer mm men kommar trots detta aldrig i närheten av det ljud du har idag.
Mvh JM
JM skrev:
En dipol är optimalt i ditt rum. En vanlig lådhögtalare i ditt rum kräver massor med utsläckning av reflexer mm men kommar trots detta aldrig i närheten av det ljud du har idag.
rajapruk skrev:En liten parentes, om man ställer en bashögtalare längst in i ett hörn, kan man säga att den är hornladdad då? Av hörnets väggar alltså, att de bildar ett horn?
Lite så tänker jag.
jonasp skrev:JM skrev:
En dipol är optimalt i ditt rum. En vanlig lådhögtalare i ditt rum kräver massor med utsläckning av reflexer mm men kommar trots detta aldrig i närheten av det ljud du har idag.
Jag ber att få anmäla en helt avvikande uppfattning. En "vanlig" lådhögtalare kan förses med spridningsegenskaper som gör att den delar dipolens goda egenskaper men har lite färre av dess nackdelar. Visst, den högre riktverkan i basområdet hos dipolen kommer sätta igång rummet på ett annat sätt än en lådhögtalare, men det blir inte per automatik bättre bara för att arbetsprincipen är dipol. Däremot annorlunda.
Jag menar att implementationen är bra mycket viktigare än arbetsprincipen.
rajapruk skrev:En liten parentes, om man ställer en bashögtalare längst in i ett hörn, kan man säga att den är hornladdad då? Av hörnets väggar alltså, att de bildar ett horn?
Lite så tänker jag.
JM skrev:En dipol är oftast som jag ser lättare att få fungera map på optimal klangbild utan en massa "extra allt" i rummet. Önskas hårcellsdödande ljudnivåer är lådhögtalare att föredra.
JM
jonasp skrev:rajapruk skrev:En liten parentes, om man ställer en bashögtalare längst in i ett hörn, kan man säga att den är hornladdad då? Av hörnets väggar alltså, att de bildar ett horn?
Lite så tänker jag.
Jao, det kan man väl. Konen belastas med en högre impedans. En baffel är också ett horn. Om man vill.
petersteindl skrev:Jag ser en plan baffel just som en plan baffel. Kröker man den plana baffeln på visst sätt kan man få ett horn med en halsarea och en munarea. Man kan också kröka en baffel till en sfär som man monterar högtalarelementet på, men då är det definitivt inte ett horn, som jag ser det.
jonasp skrev:JM skrev:En dipol är oftast som jag ser lättare att få fungera map på optimal klangbild utan en massa "extra allt" i rummet. Önskas hårcellsdödande ljudnivåer är lådhögtalare att föredra.
JM
Jag förstår vilka egenskaper hos respektive princip du tänker på när du skriver så där. Men: det är en avsevärd skillnad mellan att du skriver som "oftast" vilket jag kanske inte per automatik håller med om men kan ha en viss förståelse för, till "aldrig" som du skrev i inlägget som var riktat till Per. Det är en mycket starkare formulering som jag protesterar mot.
Hårcellsdödande (haha) ljudtryck kan du väl också få till med dipoler? Ett gäng U-bafflar staplade på varande med 12 stycket tolvtummare per sida räcker rätt långt. Har potential att låta luftigt också.
Morello skrev:Det är förvisso riktigt att en dipolstrålare exciterar sidoväggarna i mindre grad, men å andra sidan exciteras väggen bakom högtalarna på ett helt annat vis, vilket bör hanteras om en adekvat ljudbild eftersträvas.
jonasp skrev:JM, nu har du bytt frågeställning helt. Innan skrev du att dipoler alltid blir bättre. Nu frågar du hur man gör en högtalare med kabinett så att den ger ett spridningsmönster som liknar en dipol. Det är en annan fråga.
Men: en stor högtalare har större möjligheter till kontrollerad riktverkan i en liten. Att eliminera reflexen från sidan men samtidigt ge en stark reflex från väggen bakom flygeln är ju besvärligt, men går. Det blir antagligen många högtalarelement.
Nu tycker jag inte det är önskvärt att göra en dipol med kabinett. Vill man göra en dipol så gör man väl en dipol.
En intressantare fråga är väl om du anser eller tycker att en dipol har större chanser att ge "det där luftiga och oansträngda ljudet" som CODY pratar om än en lådhögtalare?
Morello skrev:PerStromgren skrev:Den här diskussionen lider brist på tekniska förklaringar, som vi ju är bortskämda med här på forumet! Jag anklagar ingen, men efterlyser!
Den här tråden är full med uttalanden som i många stycken saknar bäring på verkligheten och då blir det svårt för att inte säga omöjligt att respondera med något tekniskt.
Harryup skrev:...
Misstänker dock att ett par Onken med Altec-horn som Tesserakt körde är ett ännu bättre alternativ.
.../Harryup
Går det överhuvudtaget att få en luftig oansträngd bas under gränsen för hörbra rumsresonanser i ett mindre relativt slutet rum?
På ett öppet fält kan basen bli luftig och oansträngd.
jansch skrev:
Basen har nog inte med att göra om det låter "luftigt". Fast såklart "bumlig" bas stör säkert.
JM skrev:Utan tvekan ger dipoler ett bättre ljud! Nu har jag haft förmånen att jag nyligen byggt ett hus med ett 200 m3 lyssningsrum där dipolerna ger ett luftigt och oansträngt ljud. Subbasen är inte ok ännu. Men jag har en plan för subbasen men ingen tid.
Harryup skrev:jansch skrev:
Basen har nog inte med att göra om det låter "luftigt". Fast såklart "bumlig" bas stör säkert.
Om man inte har hört vad jag och i vart fall Lennartj hörde hos Bosse så är det kanske inte så lätt att förstå vad vi menar. Som jag har uppfattat det så är det det som Cody saknar. Att det går att få luftig bas ur i princip alla välkonstruerade högtalare är en sak. Men försök spela lågt och ändå känna en pukslag i kroppen på en låg nivå. Vanliga högtalare kan inte det. Man måste spela på en nivå som närmar sig clubnivå för att det skall gå. Men testa att ställa sig en bit ifrån en vaktparad och känslan är just det. Man känner musiken i kroppen även när man spelar lägre. Det är för mig det som tråden handlar om. Luftig bas men som ger en attack som känns redan på lägre nivå.
Har tyvärr aldrig hört det ifrån en vanlig HiFi-högtalare.
/Harryup
Harryup skrev:Förutom att basen kan bli mera riktad ifrån horn. Och att en hornöppning fungerar annorlunda än ett element på en baffel.
Men självklart finns det inga egna naturlagar som gäller för horn. Vem har påstått det?
Och jag fattar att vaktparanden kan spela skitstarkt. Jag har hört vaktparaden många gånger. Men den jämförelse jag gör är när man inte spelar skitstarkt.
JM skrev:Bashornet saknar lådhögtalarens sfäriska basljudsutbredningen dvs initiala direktljudet dominerar och reflexljudet är marginellt.
Nattlorden skrev:JM skrev:Bashornet saknar lådhögtalarens sfäriska basljudsutbredningen dvs initiala direktljudet dominerar och reflexljudet är marginellt.
Låter som en ytterligare anledning att man nog vill hörnplacera sina lådsubwoofers...
JM skrev:Nattlorden skrev:JM skrev:Bashornet saknar lådhögtalarens sfäriska basljudsutbredningen dvs initiala direktljudet dominerar och reflexljudet är marginellt.
Låter som en ytterligare anledning att man nog vill hörnplacera sina lådsubwoofers...
Korrekt!
En subbaslåda i varje främre hörn som ger en viss horneffekt. Dvs klart mer ljudtryck/watt, mindre risk för kompression av basljudet, färre tidiga reflexer, mer direkt basljud och dessutom möjligen mindre ansträngt basljud beroende på rummet och ffa lyssningspositionen. Under 80 Hz finns som bekant många andra variabler som kan ge ett anstängt basljud trots eller pga hörnplacering.
Lätt att testa.
JM skrev:Och vad blir din bedömning?
Luftigt?
Oansträngt?
Hornlika transienter?
Delningsfrekvens? Branthet?
Var i rummet har du lyssningspositionen?
Problemresonanser i lyssningspositionen?
JM skrev:Välkommen till klubben "trögfattade". Jag är medlem sedan länge.
Har du hört subashorn utomhus på ett fritt fält?
Detta är min referens för luftigt och oansträngt subbasljud.
På ett fritt fält finns inga störande subbasreflexer. Högtalaren spelar helt naken. Sannolikt mer ostörd av subbasreflexer än i ett vanligt ekofrittrum.
JM
rajapruk skrev:Jag känner mig lite trögfattad, för jag förstår fortfarande inte vad luftig bas betyder.
Är det motsatsen till bumlig bas? Relaterat till resonanser?
Eller att basen på låg volym fortfarande känns fysiskt/taktilt? Relaterat till skarpa transienter, typ att stegsvaret ”step response” har lite ringningar?
Eller kanske handlar det om fas-beteende? ”Snabb” bas?
Direktivitet?
Vågutbredning? Linje/punkt?
Trycksättning av rummet?
Jag bara får känslan av att olika personer pratar om olika saker i denna tråden, med samma benämning (luftig).
Harryup skrev:Luftighet är ett lite tveksamt begrepp eftersom t.ex. ESL-63 absolut kan återge luftighet, men ESL-63 kan inte återge en djupare bas som känns i kroppen när man spelar lite lägre. Så rent subjektivt så kanske tyngdlöshet men med kraft är ett annat begrepp man kan använda på basåtergivningen så det inte blandas ihop med luftig återgivning som massor med högtalare kan återge. Svårt att beskriva för nån som inte har hört det. En dålig inspelning återges fortfarande som en dålig inspelning och Bosse använde ju anläggningen för att spela sina egna masterband och skivor och min uppfattning är att Bosse hade koll på ljudet kontra originaluppförandet.
/Harryup
jansch skrev:Vad tror ni om att "luftigheten" förutsätter att programmaterialet är inspelat så att luftigheten egentligen har sin grund i inspelningen.
Sedan kan själva anläggningen och då främst högtalare inklusive rumsakustiken förmedla "luftigheten" eller förstöra den.
Jag anser att det är ganska lätt att "klassa" musik som luftig eller ej om man t.ex. sitter i bilen, sedan kan det bekräftas genom att lyssna hemma?
music4ever - menar du att det i praktiken är en teknisk brist att det låter riktigt "luftigt"?
music4ever skrev:jansch skrev:Vad tror ni om att "luftigheten" förutsätter att programmaterialet är inspelat så att luftigheten egentligen har sin grund i inspelningen.
Sedan kan själva anläggningen och då främst högtalare inklusive rumsakustiken förmedla "luftigheten" eller förstöra den.
Jag anser att det är ganska lätt att "klassa" musik som luftig eller ej om man t.ex. sitter i bilen, sedan kan det bekräftas genom att lyssna hemma?
music4ever - menar du att det i praktiken är en teknisk brist att det låter riktigt "luftigt"?
Ja, i många fall så är det de. Det är rätt enkelt att testa. Man tar en inspelning som är väldigt torr, inspelad i en dämpad studio. T ex Rammstein eller dyl. Om du spelar det och det helt plötsligt har en "luftighet" så är det något som anläggningen adderar. Och det är helt okej för de som gillar det.
Men för mig som vill återge skillnaderna som finns mellan olika inspelningar så upplever jag det som en sameness. För mig är det mycket mer intressant om ena inspelningen återges väldigt torrt, och den som har riktig luftighet, återges med den luftighet den har.
DVD-ai skrev:music4ever skrev:jansch skrev:Vad tror ni om att "luftigheten" förutsätter att programmaterialet är inspelat så att luftigheten egentligen har sin grund i inspelningen.
Sedan kan själva anläggningen och då främst högtalare inklusive rumsakustiken förmedla "luftigheten" eller förstöra den.
Jag anser att det är ganska lätt att "klassa" musik som luftig eller ej om man t.ex. sitter i bilen, sedan kan det bekräftas genom att lyssna hemma?
music4ever - menar du att det i praktiken är en teknisk brist att det låter riktigt "luftigt"?
Ja, i många fall så är det de. Det är rätt enkelt att testa. Man tar en inspelning som är väldigt torr, inspelad i en dämpad studio. T ex Rammstein eller dyl. Om du spelar det och det helt plötsligt har en "luftighet" så är det något som anläggningen adderar. Och det är helt okej för de som gillar det.
Men för mig som vill återge skillnaderna som finns mellan olika inspelningar så upplever jag det som en sameness. För mig är det mycket mer intressant om ena inspelningen återges väldigt torrt, och den som har riktig luftighet, återges med den luftighet den har.
I'm holding with you!![]()
Det är ju jätte spännande att höra hur olika just olika inspelningar faktiskt är, jag har kommit en bra bit påväg att ha ett ljud som har tillräckligt lite egenkaraktär för att vara ursprungstroget.
Mer kommer jag nog inte att lyckas med pga att fler akustiska åtgärder än dom jag har nu inte är något jag har lust med i mitt rum, jag vill inte ha massor av drapperier å grejer längs med sidoväggarna utan det får räcka med mina "gälar" som tar hand om 1a reflexerna.
JM skrev:Vissa engelska ljudledningshögtalare har om jag minns rätt ett relativt oansträngt subbasljud.
Möjligen pga relativt riktat ljud.
JM
lennartj skrev:JM skrev:Vissa engelska ljudledningshögtalare har om jag minns rätt ett relativt oansträngt subbasljud.
Möjligen pga relativt riktat ljud.
JM
Jag får inte ihop tankarna om oansträngt subbasljud med relativt riktat ljud.
Under 100 Hz är det väl svårt att påvisa någon riktverkan alls?
lennartj skrev:Om man som jag är konservativ och vill spela från sina analoga källor utan att blanda in AD/DA och digital fördröjning får inte slarva med gångvägen. Gångvägen från mina fyra baslådor (OB52) och "toppar" (OA52.2) till sweetspot skiljer mindre än en tiondels våglängd och jag har ändå placerat baslådorna riktigt osymmetriskt så att de exciterar olika stående-vågmönster vilket jämnar ut totalljudet.
lennartj skrev:Om man som jag är konservativ och vill spela från sina analoga källor utan att blanda in AD/DA och digital fördröjning får inte slarva med gångvägen. Gångvägen från mina fyra baslådor (OB52) och "toppar" (OA52.2) till sweetspot skiljer mindre än en tiondels våglängd och jag har ändå placerat baslådorna riktigt osymmetriskt så att de exciterar olika stående-vågmönster vilket jämnar ut totalljudet.
Morello skrev:Här skriver lennartj något viktigt och tekniskt: det är gångvägsdifferens i relation till våglängd som avgör hur det summeras.
Morello skrev:Här skriver lennartj något viktigt och tekniskt: det är gångvägsdifferens i relation till våglängd som avgör hur det summeras.
Harryup skrev:lennartj skrev:Om man som jag är konservativ och vill spela från sina analoga källor utan att blanda in AD/DA och digital fördröjning får inte slarva med gångvägen. Gångvägen från mina fyra baslådor (OB52) och "toppar" (OA52.2) till sweetspot skiljer mindre än en tiondels våglängd och jag har ändå placerat baslådorna riktigt osymmetriskt så att de exciterar olika stående-vågmönster vilket jämnar ut totalljudet.
Jag skulle i vart fall mäta gångtiden med ett instrument, att räkna ut eller med måttband mäta har jag hittills inte sett stämma med om man mäter med pulsmätning. Sen kan man ju alltid flytta högtalarna. Bosse's horn var om jag minns det runt drygt 4 meter långa och han hade sina framhögtalare på ungefär samma avstånd som han hade mätt in efter att ha justerat filtren. Bosse var noga med tidsaspekten mellan högtalarna.
/Harryup
Harryup skrev:Olika basar har en viss olika "starttid" och dist kan ge produkter långt över delningen så man behöver verkligen ha koll på vilket ljud som kommer ur vilken bas.
Harryup skrev:
Ja fast jag skulle inte se basarna som ideala när det gäller att räkna på delningar och avstånd. Olika basar har en viss olika "starttid"
mvh/Harryup
JM skrev:lennartj skrev:JM skrev:Vissa engelska ljudledningshögtalare har om jag minns rätt ett relativt oansträngt subbasljud.
Möjligen pga relativt riktat ljud.
JM
Jag får inte ihop tankarna om oansträngt subbasljud med relativt riktat ljud.
Under 100 Hz är det väl svårt att påvisa någon riktverkan alls?
Som jag ser det finns det parallella världar där är viktigt att hålla isär vad vi hör psykologiskt och hur rummet trycksätts fysikaliskt.
Energin från ett horn eller en ljudledningshögtalare med sitt riktade ljud trycksätter rummets resonanser annorlunda än en sfäriskt homogent strålande lådhögtalare. Dvs alla tryckmax/min finns självklart på samma platser i rummet men blir olika/mindre stimmulerade av horn/ljudledninghögtalare. Detta borde någon som är mer bevandrad i fysikan än jag kunna förklara.
I den psykologiska värden kan vi inte lokalisera subbasljudet under 80 Hz men väl höra att antalet störande resonanser är färre.
Dvs subbasen upplevs som mindre ansträngd med riktade horn-/TL-högtalare i ett mindre rum pga färre störande rumsrelaterade resonanser.
JM
jonasp skrev:Min uppfattning: så länge subbas och topp har rimligt rak frekvensgång kommer du att få perfekt summering om då tar hänsyn till gångväg och fasskillnad som uppstår i filtret. Speciellt när du delar vid 80 Hz - våglängden är dryga 4 meter, eller 1.2 grader fasvridning per cm gångvägsskillnad.
Harryup skrev:lennartj skrev:Om man som jag är konservativ och vill spela från sina analoga källor utan att blanda in AD/DA och digital fördröjning får inte slarva med gångvägen. Gångvägen från mina fyra baslådor (OB52) och "toppar" (OA52.2) till sweetspot skiljer mindre än en tiondels våglängd och jag har ändå placerat baslådorna riktigt osymmetriskt så att de exciterar olika stående-vågmönster vilket jämnar ut totalljudet.
Jag skulle i vart fall mäta gångtiden med ett instrument, att räkna ut eller med måttband mäta har jag hittills inte sett stämma med om man mäter med pulsmätning. Sen kan man ju alltid flytta högtalarna. Bosse's horn var om jag minns det runt drygt 4 meter långa och han hade sina framhögtalare på ungefär samma avstånd som han hade mätt in efter att ha justerat filtren. Bosse var noga med tidsaspekten mellan högtalarna.
/Harryup
paa skrev:När man delar vid 80Hz så kommer fasvridningen in från både subwoofer och fronthögtalarnas highpass-funktion, som beror på om det är sluten låda eller basreflexlåda i den ena eller andra eller båda. Men har man mätt upp deras frekvensgång ordentligt så är det ju minimum phase som gäller för deras frekvensgång, så det går ju att hantera.
Harryup skrev:paa skrev:När man delar vid 80Hz så kommer fasvridningen in från både subwoofer och fronthögtalarnas highpass-funktion, som beror på om det är sluten låda eller basreflexlåda i den ena eller andra eller båda. Men har man mätt upp deras frekvensgång ordentligt så är det ju minimum phase som gäller för deras frekvensgång, så det går ju att hantera.
Tänker mera på den enskilda frekvensgången ifrån varje högtalare blir olika beroende på placering men på faktiskt har man vanligen inga särskilda kompensationer för det?
/Harryup
Nattlorden skrev:Nu är detta inte genomtänkt eller vetenskapligt eller något... utan bara direkt skrivet efter att tanken uppstod... själv föredrar jag ju slutna lådor framför basreflex och mer eller mindre korrekt påstår detta har med vilken ordnings system det är.... kan det månne vara så att ett horn är ännu "snabbare" än en sluten låda?
Harryup skrev:Nattlorden skrev:Nu är detta inte genomtänkt eller vetenskapligt eller något... utan bara direkt skrivet efter att tanken uppstod... själv föredrar jag ju slutna lådor framför basreflex och mer eller mindre korrekt påstår detta har med vilken ordnings system det är.... kan det månne vara så att ett horn är ännu "snabbare" än en sluten låda?
I vart fall upplevelsemässigt och "kommer igång" tidigare på lägre volym känns det som. Transientegenskaper skulle jag säga är definitivt inblandade och jag skulle bli förvånad om inte riktverkan också är det. Den enda elektrostat som jag har hört fenomenet till viss del ifrån är Beveridge 2 med 2 st basstaplar om 8 st 15" per kanal. Och Beveridge 2 har som en hornlins framför membranet och baksidan är bortdämpad så det är ingen dipol.
/Harryup
lennartj skrev:Var de där gigantiska bastornen verkligen original från Beveridge?
Åtta femtontummare på höjden blir ca 3,2 meter, är du säker?
En kompis har ett par Beveridge 2sw och de har bara en 12" per sida, exakt som de i
testen nedan:
https://www.stereophile.com/content/beveridge-2sw-loudspeaker-system
De är inte mycket att skryta med, och används inte sedan han skaffat TAD.
lennartj skrev:Var de där gigantiska bastornen verkligen original från Beveridge?
Åtta femtontummare på höjden blir ca 3,2 meter, är du säker?
En kompis har ett par Beveridge 2sw och de har bara en 12" per sida, exakt som de i
testen nedan:
https://www.stereophile.com/content/beveridge-2sw-loudspeaker-system
De är inte mycket att skryta med, och används inte sedan han skaffat TAD.
sprudel skrev:lennartj skrev:Var de där gigantiska bastornen verkligen original från Beveridge?
Åtta femtontummare på höjden blir ca 3,2 meter, är du säker?
En kompis har ett par Beveridge 2sw och de har bara en 12" per sida, exakt som de i
testen nedan:
https://www.stereophile.com/content/beveridge-2sw-loudspeaker-system
De är inte mycket att skryta med, och används inte sedan han skaffat TAD.
Fick Bosse någonsin igång basarna?
Harryup skrev:sprudel skrev:lennartj skrev:Var de där gigantiska bastornen verkligen original från Beveridge?
Åtta femtontummare på höjden blir ca 3,2 meter, är du säker?
En kompis har ett par Beveridge 2sw och de har bara en 12" per sida, exakt som de i
testen nedan:
https://www.stereophile.com/content/beveridge-2sw-loudspeaker-system
De är inte mycket att skryta med, och används inte sedan han skaffat TAD.
Fick Bosse någonsin igång basarna?
Om du menar Bosse Hansson så körde ju han med horn i basen i många år.
sprudel skrev:Harryup skrev:sprudel skrev:
Fick Bosse någonsin igång basarna?
Om du menar Bosse Hansson så körde ju han med horn i basen i många år.
Nej.![]()
En annan Bosse, som äger Beveridge här i Göteborg.
Harryup skrev:sprudel skrev:Harryup skrev:
Om du menar Bosse Hansson så körde ju han med horn i basen i många år.
Nej.![]()
En annan Bosse, som äger Beveridge här i Göteborg.
I Göteborg heter väl alla Glenn?
CODY skrev:Hej,
När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.
När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.
Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?
Harryup skrev:David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.
/Harryup
Jansson skrev:CODY skrev:Hej,
När jag började att lyssna på musik var det genom ett par jättestora Voice of the theatre i ett rum på ca 30 kvm. Jag minns det som om återgivningen var helt oansträngd och luftig. Senare hade jag Carlssonhögtalare och något senare Kef. Sen hade jag ingen stereo på sisådär 15 år. Därefter har jag haft både carlsson och Larsen samt ett par Pi60 och nu larsen igen. Men jag har aldrig upplevt det där helt oansträngda ljudet som bara andas, naturligt ungefär som en jättestor snäll kompis som ligger bakfull vid stereon och snarkar ohämmat.
När jag var på mässan senast hörde jag ett par PMC med piphorn och det var då jag kom att tänka på den där känslan. Vad är det som gör den? Är det att diskanten är avskuren så att det aldrig låter hårt/vasst eller är det stora stora konrörelser som inte används även till basreflex? Är det att både diskant och bas förstärks genom horn.
Vad ska jag köpa för högtalare för att få den där totala avslappnade känslan?
Ja, snart finns det mer tid för lyssning.[ YouTube ]
Jag tänker på hur du börjar tråden.
Det är kanske det som driver en del av oss?
Minnen.
Förskönade? Redigerade?
Jag tror att om jag kunde gå tillbaka i tiden och lyssna på det som jag tyckte då lät lika fint som du beskriver i inledning av tråden skulle jag inte hålla med.
Det jag verkligen lärt mig är att rum och högtalare måste anpassas till varandra.
Skittråkig info. Jag vet. Hi FI är till viss en hobby men vad är målet?
Byta grejor eller lyssna på musik?
Engagera proffsen.
Regnbågens slut finns inte men den är fin att titta på.
Harryup skrev:Har en kompis som haft väldigt mycket olika högtalare genom åren. Misstänker att han säkert haft ett tiotal olika A7 och många andra stora högtalare. Tröttnat på storleken bytt till mindre riktigt bra högtalare och aldrig blivit nöjd med ljudet. Visst låter det vackert men för att få vanliga högtalare att blomma ut så måste man störa grannarna. Går inte att spela lågt och samtidigt uppleva naturlighet. Sen ett tag tillbaka sitter han med stora Onken och 2" drivers med trähorn och är hur nöjd som helst. Kan spela lågt och ändå känna fysiskt av musiken samtidigt som det har en stor öppenhet med tryck i ljudet. Jag har väldigt svårt att se några likheter i den upplevda känslan av att lyssna på panelhögtalare och hornhögtalare.
/Harryup
DVD-ai skrev:Harryup skrev:David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.
/Harryup
Men jag har hört vaktparader och massor av olika trummor och blåsinstrument på mycket nära håll
Jag förstår vad du menar, men det är inte låg ljudnivå när det känns i något av dom fallen.
Det är ganska hög ljudnivå och dessutom väldigt mycket ljud över stor yta, jag tycker inte det är något som står i motsats till det jag känner kring detta med ljud i verkligheten, vaktparader är ju inäknat i verkliga händeelse jag upplevt.
Jag tror att mängden ljud och/ eller ljudnivån på verkliga ljud ofta underskattas pga att upplevelsen är så naturligt obefriad från avslöjande disst av olika slag.
Man är ju ofta van vid ljudanläggningar och rum som lägger till och tar bort saker som förstör...
Kan nämna att jag inte påstår att min anläggning är i nivå med verkligheten, inte ens i närheten och mer kring mina tankar om detta finns att läsa i granntråden om: hur nära verkligheten är du med ljudet hemma.
Edit: gällande detta med upplevelsen av inspelat mateial som spelas upp på en lägre ljudnivå än vid inspelningstillfället: kan inte just det vara en del av problemet att upplevelsen blir fel pga att man spelar upp ljuden svagare än i verkligheten när dessa spelades in ?
Harryup skrev:Jag sålde mina.
/Harryup
CODY skrev:DVD-ai skrev:Harryup skrev:David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.
/Harryup
Men jag har hört vaktparader och massor av olika trummor och blåsinstrument på mycket nära håll
Jag förstår vad du menar, men det är inte låg ljudnivå när det känns i något av dom fallen.
Det är ganska hög ljudnivå och dessutom väldigt mycket ljud över stor yta, jag tycker inte det är något som står i motsats till det jag känner kring detta med ljud i verkligheten, vaktparader är ju inäknat i verkliga händeelse jag upplevt.
Jag tror att mängden ljud och/ eller ljudnivån på verkliga ljud ofta underskattas pga att upplevelsen är så naturligt obefriad från avslöjande disst av olika slag.
Man är ju ofta van vid ljudanläggningar och rum som lägger till och tar bort saker som förstör...
Kan nämna att jag inte påstår att min anläggning är i nivå med verkligheten, inte ens i närheten och mer kring mina tankar om detta finns att läsa i granntråden om: hur nära verkligheten är du med ljudet hemma.
Edit: gällande detta med upplevelsen av inspelat mateial som spelas upp på en lägre ljudnivå än vid inspelningstillfället: kan inte just det vara en del av problemet att upplevelsen blir fel pga att man spelar upp ljuden svagare än i verkligheten när dessa spelades in ?
Detta handlar inte så mycket om dist och fel, eller frånvaro av, utan om en slags närvarokänsla. Den ökar och minskar förstås med det inspelade materialet. Den kanske är overklig, men den är påtaglig som "riktigt" ljud som Harryupp beskriver
Harryup skrev:David,
skulle rekommendera dig och alla andra att gå och lyssna på vaktparaden på hyfsat nära håll. En fantastisk känsla som gör att för min personliga del så kan man avskriva i princip alla stereosar som att kapabla till naturlig återgivningen. Den handlar inte bara om att kunna återge dynamisk musik med högt ljudtryck utan snarare hur det låter när dom spelar mycket lägre. Min upplevelse säger mig att det är då man kan verkligen skilja mellan en stereo och verkligheten. Vanliga stereosar behöver en viss volym för att blomma ut medans orkestern inte alls låter så. Jag upplever i princip alla stereosar som att när man spelar lite lågt så tappar man transientåtergivning, ljudbilden blir mera avlägsen medans spelar man lite högre piggnar orkestern till men kommer också närmare en. Förstås har rumspåverkan en mycket stor del i upplevelsen men har tyvärr inte hört något akustikreglerat rum som inte tar död på musiken på låg nivå och samma händer med en stereo om man spelar lägre vilket sammantaget ger att man inte når ända fram. Mest påtagligt förstås med större orkestrar.
/Harryup
Användare som besöker denna kategori: dewpo och 27 gäster