Här sågas HIFI-myter med vetenskapliga fakta:

[JM]

Grupplöptiden:
Grupplöptiden är matematiskt kopplad till frekvensgången för alla minimumfassystem. Jämnast frekvensgång ger lägst grupplöptid och det spelar ingen roll om man ändrar egenskaperna elektroniskt eller elektromekaniskt/akustiskt.

Dock bör betonas att inverkan av rumsresonanser är långt viktigare än högtalarnas egenskaper vad gäller grupplöptid som i praktiken är en icke-fråga för typiska högtalare.

Subbaljud går att lokaliser i lyssningsrum.

Subbasar skall inte placeras i hörn.

Subbasar skall bara placeras invid fronthgt.

Jag hör 20000 Hz när jag drar på högvolym.

Det är skillnad på kablar o kablar.

Fortsätt o bidra med myter o vetenskapliga fakta. Gärna länkar.

Jag kommer lägga svaren i första inlägget.

JM

[distad]

Vill du bli medlem i Kabeltroendes riksförbund ?

[Almen]

Ja, det är lite oklart om det som presenteras är vetenskap eller myter.

Finns dessutom lite gamla trådar att botanisera i.

2007: Hifi-myter och hur det faktiskt.se är...

2008: HiFi myter

2008: myter, placebo, verklighet?

2013: Hifi-världens myter

[Morello]

Douglas Self har gjort en mycket fin sammanfattning i boken "audio power amplifier design". Kapitlet heter "Subjectivism in audio".

[jansch]

Det är ett "känsligt" ämne för många så man bör vara extra tydlig.

När det gäller ANALOG hantering av signaler/ljud går det i princip ALLTID att detektera skillnader/olinjäritet medelst mätutrustning. En helt annan sak är vad som är hörbart.
Alltså, en ANALOG signal degeneras alltid!*

Detta gäller även för kablar när man inte har tagit hänsyn till fysikens lagar utan istället hittar på pajasargument och lösningar som strider mot vetenskap.

När det gäller DIGITAL hantering av signaler kan man på förhand bestämma vilken "kvalitet" som önskas, d v s om bitfel skall accepteras till en viss nivå eller ej.
Viktigt! D/A-omvandling är analog teknik.
En DIGITAL signal degenereras inte.*

* Varje komponent i en analog krets, oavsett om det ledningar eller halvledare, mm tillför olinjäriteter. I en digital lösning förnyas digitala informationen för varje digital grind, den "synbara" kvaliteten kan därför vara bättre efter miljontals digitala grindar.

Men, som sagt, man måste skilja på vad om är hörbart och ha en logiskt rimlig inställning till distorsionsnivåer osv.

[Morello]

Det går alldeles utmärkt att degenerera digitala signaler - däremot går det oftast att rekonstruera en slik signal.

[sportbilsentusiasten]

Det går alldeles utmärkt att degenerera digitala signaler - däremot går det oftast att rekonstruera en slik signal.

Ja, man ska komma ihåg att en "digitala signal" är representerad i den analoga domänen som just...en analog signal, som hos mottagaren tolkas som digital. (populärt uttryckt)
Dvs en analog signal kan påverkas. Oftast kan mottagaren tolka korrekt trots viss påverkan.
Omsändning (felkorrigering) görs oftast inte på realtidssignaler. Buffring förutom felkorrigering kan lösa en del problem vid ej tidskritiska överföringar.

[jansch]

Det går alldeles utmärkt att degenerera digitala signaler - däremot går det oftast att rekonstruera en slik signal.

VISST!
- Man kan klippa av klippa av spänningsmatningen på en CMOSkrets.
- Man kan ladda på med en 3 voltsspik på "jorden"
- Man kan repa en CD
- Man kan ha en USBkabel som är längre än vad standarden kräver
- och inte minst, en grind kan vara trasig
- Mm. mm. Du/jag kan hitta på många fler sätt att förstöra digitala signaler

Dock, vad både du och jag vet är att om man håller sig inom specarna gäller:
- analoga signaler degenereras alltid, varje komponent i signakedjan påverkar
- digitala signaler återskapas för varje grind.*

Möjligen är jag jävligt dålig på att kortfattat beskriva så att du (Morello) blir nöjd, jag har dock ingen ork/lust att skriva om alla "om och men". Det verkar dock som att vi behöver en separat tråd om digitalteknik, bl.a för att inte sabba denna tråd i onödan.

* Frågan är också vad man tolkar i begreppet "degenerera". Vi har ofta en "analog syn" på hur "bra" en signal ser ut vilket är helt ointressant så länge en krets uppfyller reglerna för Boolesk algebra.

[jansch]

Det går alldeles utmärkt att degenerera digitala signaler - däremot går det oftast att rekonstruera en slik signal.

Ja, man ska komma ihåg att en "digitala signal" är representerad i den analoga domänen som just...en analog signal, som hos mottagaren tolkas som digital. (populärt uttryckt)
Dvs en analog signal kan påverkas. Oftast kan mottagaren tolka korrekt trots viss påverkan.
Omsändning (felkorrigering) görs oftast inte på realtidssignaler. Buffring förutom felkorrigering kan lösa en del problem vid ej tidskritiska överföringar.

Japp!
Det finns egentligen inga fysiska "digitala signaler" då "ettor"/"nollor" är statusbegrepp
Allt handlar om att kunna särskilja på 2 statuslägen med hjälp av elektronik.
Detta kan uppnås på många sätt, de de flesta känner till är hög/låg (typ TTL) men vitsen är att man kan nyttja många andra tekniker för att uppn bästa säkerhet.
Du skriver "en anaog signal kan påverkas"- den påverkas alltid!
Däremot behöver den digitala informationen inte påverkas.
Om vi ska prata i "analoga termer" räcker det med att en "digital signal" har drygt 10dB "dynamik", medan vi tycker att 60dB dynamik är kasst för en analog överföring.
Jämförelsen haltar lite men är ändå tydlig.

[goat76]

"Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att det mesta låter dåligt och det ska vara så, för de flesta inspelningar är så dåligt gjorda!"

Den HiFi-myten tycker jag nog är en av de allra roligaste.

[distad]

"Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att det mesta låter dåligt och det ska vara så, för de flesta inspelningar är så dåligt gjorda!"

Den HiFi-myten tycker jag nog är en av de allra roligaste.

+1

[Nattlorden]

"Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att det mesta låter dåligt och det ska vara så, för de flesta inspelningar är så dåligt gjorda!"

Den HiFi-myten tycker jag nog är en av de allra roligaste.

Den behöver dock inte skrivas om mycket för att bli korrekt, tyvärr.

[goat76]

"Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att det mesta låter dåligt och det ska vara så, för de flesta inspelningar är så dåligt gjorda!"

Den HiFi-myten tycker jag nog är en av de allra roligaste.

Den behöver dock inte skrivas om mycket för att bli korrekt, tyvärr.

Skriv gärna om den, jag vill veta hur den blir korrekt.

[LeifB]

Vill du bli medlem i Kabeltroendes riksförbund ?

[distad]

Vill du bli medlem i Kabeltroendes riksförbund ?

Bra start på tråden tänkte jag. Och jag orkar inte bry mig om dessa vetenskapliga fakta, utan jag lyssnar på musik istället.

[sportbilsentusiasten]

Om vi ska prata i "analoga termer" räcker det med att en "digital signal" har drygt 10dB "dynamik", medan vi tycker att 60dB dynamik är kasst för en analog överföring.
Jämförelsen haltar lite men är ändå tydlig.

Hur räknar du dynamiken på en dig signal?
Har aldrig funderat över detta med dynamik i en dig signal, kul !

[Tell]

Om vi ska prata i "analoga termer" räcker det med att en "digital signal" har drygt 10dB "dynamik", medan vi tycker att 60dB dynamik är kasst för en analog överföring.
Jämförelsen haltar lite men är ändå tydlig.

Hur räknar du dynamiken på en dig signal?
Har aldrig funderat över detta med dynamik i en dig signal, kul !

Brus till signalnivån ska bara vara 10dB. Iofs har jag för mig om att jag läst motsvarande 3 bitar, alltså 18dB, men oavsett så är det en väldigt brusig signal men ändå så räcker det för att veta om det är en etta eller nolla.

[Morello]

En digital signal har per definition två tillstånd, varför det dynamiska omfånget blir 6 dB.

Framställningen här i tråden är ganska förenklad och gäller i bästa fall för hyggligt långsam transmission. I mer avancerade (läs snabba) system är det inte lika enkelt eftersom jitter och samtidighet är relevant. Det behövs ganska lite för att tex en buss med en klocka jämte fyra datasignaler skall bli korrupt om klockan tickar med tex 1 GHz, vilket är fallet med tex data från bildsensorer. Dels, måste jittret hållas mycket lågt - i videosammanhang använder man ofta MIPI CSI2-signalering och då stipuleras maximalt 100 ps jitter. Därtill måste tidsfördröjningen för klocka samt samtliga datasignaler hållas inom mycket snäv tolerans, vilket ställer höga krav på mönsterkortskonstruktion etc. Jag råkar ha spenderat de senaste veckorna med att analysera MIPI/CSI2-videodata från bildsensorer.

[jansch]

Om vi ska prata i "analoga termer" räcker det med att en "digital signal" har drygt 10dB "dynamik", medan vi tycker att 60dB dynamik är kasst för en analog överföring.
Jämförelsen haltar lite men är ändå tydlig.

Hur räknar du dynamiken på en dig signal?
Har aldrig funderat över detta med dynamik i en dig signal, kul !

Brus till signalnivån ska bara vara 10dB. Iofs har jag för mig om att jag läst motsvarande 3 bitar, alltså 18dB, men oavsett så är det en väldigt brusig signal men ändå så räcker det för att veta om det är en etta eller nolla.

Först och främst vill jag betona att jag skrev "prata i analoga termer", d v s det är bara meningsfullt att jämföra med analog tekniks dynamik och störkänslighet(detta missade Morello tydligen helt). Vi måste helt enkelt ha någon form av referensram som är meningsfull för oss och välkänd, framförallt av respekt för forummedlemmarna.
Att jag också skriver att "jämförelsen haltar lite" beror på att man bl.a i analog teknik utgår från signal/brusgolv som normalt relaterar till signaljord. Digitala signaler har helt andra förutsättningar.
(digital signal = digital information i analog signalöverföring, t.ex elektriskt)*

Exempel: Logikkretsar (exempel TTL) har en matningsspänning (Vcc) på 5 volt. En logisk 0:a på ingångar definieras som allt mellan 0 volt och 0,8 volt. En logisk 1:a är 2 till 5 volt. "Mellanrummet", 0,8 till 2 volt, kan vi betrakta enligt "worst case" som osäkert vilket det normalt inte är.
Nu är det bara att räkna lite kreativt, t.ex hur stor störnnivå måste vi ha relativt jord för att en 0:a ska bli 1:a eller vad måste ske för ett omslag till 0:a. Osv.*

Jämför vi nu med analog linjenivå, t.ex 2 volt RMS ( ca 5 volt p-p) kan man lätt konstatera att störkänsligheten är 10 potenser sämre där redan "mV-nivå" är rena katatrofen

OBS! ÅTERIGEN, EN JÄMFÖRELSE HALTAR MEN VILL MAN FÅ ETT BEGREPP OM HUR ROBUST EN DIGITAL SIGNAL ÄR JÄMFÖRT MED T.EX ANALOG LINJENIVÅ. INSIKTEN BORDE RIMLIGTVIS BLI ATT DIGITAL SIGNALERING ÄR ÖVERLÄGSEN I DETTA SAMMANHANG.
Min ambition med det citerade inlägget var helt enkelt att påvisa att det krävs ganska mycket för att störa en digital signal. Det blir för mycket obalans i uttalanden som "man kan visst störa digitala signaler" och motiverar det med någon specifik applikation som kanske tillråga på allt delvis innehåller analog teknik.
För mej blir det som kvällstidningsrubriker "Du kan dö av att äta fisk och bananer" (och visst kan man det!)

*I digital miljö har man ju förmånen att välja vilken form av signalering man använder. Det blir ju lite svårt/omöjligt att ens försöka att exvis göra analoga jämförelser med digital signalering över bärvåg med frekvensskifte eller fasskifte.
För NRZ kan man i viss mån också göra liknande jämförelse men hur ska man se på t.ex bit stuffing.....

[Nattlorden]

"Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att det mesta låter dåligt och det ska vara så, för de flesta inspelningar är så dåligt gjorda!"

Den HiFi-myten tycker jag nog är en av de allra roligaste.

Den behöver dock inte skrivas om mycket för att bli korrekt, tyvärr.

Skriv gärna om den, jag vill veta hur den blir korrekt.

Mer typ så här:
Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att en del fonogram låter dåligt och det ska vara så, för en del, ofta moderna, inspelningar är så dåligt gjorda/mastrade!

[goat76]

Den behöver dock inte skrivas om mycket för att bli korrekt, tyvärr.

Skriv gärna om den, jag vill veta hur den blir korrekt.

Mer typ så här:
Ett riktigt bra ljudsystem är så avslöjande att en del fonogram låter dåligt och det ska vara så, för en del, ofta moderna, inspelningar är så dåligt gjorda/mastrade!

Men det är det där jag fortfarande inte håller med om.

Precis allt låter mycket bättre i ett riktigt bra ljudsystem även när diverse fel och brister blir mer avslöjade i inspelningarna.

[I-or]

Ja, ett riktigt bra system får dåliga inspelningar att låta mindre dåliga absolut sett, då låg distorsion påverkar alla inspelningar positivt. Naturligtvis påverkas goda inspelningar ännu mer till det bättre, varför skillnaden mellan inspelningarna ökar.

Många audiofiler skulle bli förvånade angående hur mycket renare det faktiskt kan låta relativt deras normaldistorderande system. Att gå från 0,5 % till 0,05 % THD vid 90 dB ger större skillnader än man kan tro även för orena inspelningar.

[Imperial-Blomman]

Ja kör m Purifi i OA-52 å de låter rent å fint.
Vissa inspelningar e inte alltid så kul.
Men de mesta e väldigt lättlyssnat även m sämre inspelningar.
Dom ska vara riktigt dåliga för att ja ska stänga av.

De va jobbigt me dåliga inspelningar när dom va orginal trots att Peerless diskanterna va bra.

När man får ner disten i högtalarna så blir de magi.


Men har man ett analytiskt system så blir det fort jobbigt m dålga inspelningar.
Framföralltdom systemen som har hissad diskant uplever ja som väldigt jobbiga
me sämre inspelningar.

[I-or]

Frekvensgångsavvikelser för högtalarna kan naturligtvis både förbättra och försämra en dålig inspelning beroende på klangbalansen i denna.

Det är dock vanligare med inspelningar som har ett överdrivet högfrekvensinnehåll än motsatsen, varför högtalare med diskantöverskott överlag blir mer problematiska (dessutom kan hörseln oftast lättare tolerera en lite mer tillbakalutad klangbalans även om det inte låter riktigt rätt).

På samma sätt är det vanligare med basunderskott än dito överskott i inspelningarna, varför högtalare med basöverskott är att föredra framför underskott.

[Nattlorden]

Precis allt låter mycket bättre i ett riktigt bra ljudsystem även när diverse fel och brister blir mer avslöjade i inspelningarna.

Inte när det blir fullständigt olyssningsbart... då går det inte att klassa det som mycket bättre. Vilket högkomprimerat innehåll uppspelat på hög volym väldigt ofta blir. Ett sämre system som inte kan spela så högt märker du inte av det på på samma sätt...

[I-or]

En ytterst märklig jämförelse, kan tyckas.

Bara för att man kan spela upp fonogrammet med högre ljudnivå så behöver man förstås inte göra det. Vi bör nog fortsätta att jämföra äpplen med äpplen istället.

[Imperial-Blomman]

+1

[Nattlorden]

En ytterst märklig jämförelse, kan tyckas.

Bara för att man kan spela upp fonogrammet med högre ljudnivå så behöver man förstås inte göra det. Vi bör nog fortsätta att jämföra äpplen med äpplen istället.

Varför det? När välinspelad musik klarar vilken nivå som helst, men dålig inte gör det så är det en skillnad som den bättre anläggningen blottlägger. En optimal anläggning klarar att spela musik på alla ljudnivåer. Frågan var vad en bättre anläggning kan avslöja om inspelningar, så vad som händer vid olika volym är högst relevant i sammanhanget då det är en av de saker som bättre anläggningar gör bättre.

[I-or]

Därför att i förlängningen blir den bästa anläggningen för riktigt usla inspelningar med din logik ingen anläggning alls.

Volymkontrollen finns där av en anledning och lyssnarens hörsel avgör naturligtvis när nivån blir för hög.

[peterh]

En ytterst märklig jämförelse, kan tyckas.

Bara för att man kan spela upp fonogrammet med högre ljudnivå så behöver man förstås inte göra det. Vi bör nog fortsätta att jämföra äpplen med äpplen istället.

Varför det? När välinspelad musik klarar vilken nivå som helst, men dålig inte gör det så är det en skillnad som den bättre anläggningen blottlägger. En optimal anläggning klarar att spela musik på alla ljudnivåer. Frågan var vad en bättre anläggning kan avslöja om inspelningar, så vad som händer vid olika volym är högst relevant i sammanhanget då det är en av de saker som bättre anläggningar gör bättre.

Vilket välljud som helst som spelas på för hög volym blir oväsen. Vad som är "för hög volym" är ibland en smaksak, men att återge ett instrument eller en röst i högre volym än instrumentet "in natura" ge ge är med min definition oväsen.

[goat76]

En ytterst märklig jämförelse, kan tyckas.

Bara för att man kan spela upp fonogrammet med högre ljudnivå så behöver man förstås inte göra det. Vi bör nog fortsätta att jämföra äpplen med äpplen istället.

Varför det? När välinspelad musik klarar vilken nivå som helst, men dålig inte gör det så är det en skillnad som den bättre anläggningen blottlägger. En optimal anläggning klarar att spela musik på alla ljudnivåer. Frågan var vad en bättre anläggning kan avslöja om inspelningar, så vad som händer vid olika volym är högst relevant i sammanhanget då det är en av de saker som bättre anläggningar gör bättre.

Klart att din jämförelse är märklig, den går ju snarare ut på att jämföra hur mer eller mindre illa hårt komprimerad musik kan låta på olika ljudnivåer, istället för en balanserad och rättvis jämförelse av vilken anläggning musiken låter bäst på utan att för den delen spela den så högt att den blir "olyssningsbar".

Och varför förutsätter du förresten att det sämre ljudsystemet inte skulle kunna ha samma ljudtryckskapacitet som det bättre ljudsystemet, tror du inte den hårt komprimerade musiken skulle låta minst lika illa (eller ännu värre p.g.a övriga brister) på det sämre ljudsystemet ifall den spelades på samma skyhöga nivå att den blir "olyssningsbar"?

[AlbertHall]

Grupplöptiden:
Grupplöptiden är matematiskt kopplad till frekvensgången för alla minimumfassystem. Jämnast frekvensgång ger lägst grupplöptid och det spelar ingen roll om man ändrar egenskaperna elektroniskt eller elektromekaniskt/akustiskt.

Dock bör betonas att inverkan av rumsresonanser är långt viktigare än högtalarnas egenskaper vad gäller grupplöptid som i praktiken är en icke-fråga för typiska högtalare.

Subbaljud går att lokaliser i lyssningsrum.

Subbasar skall inte placeras i hörn.

Subbasar skall bara placeras invid fronthgt.

Jag hör 20000 Hz när jag drar på högvolym.

Det är skillnad på kablar o kablar.

Fortsätt o bidra med myter o vetenskapliga fakta. Gärna länkar.

Jag kommer lägga svaren i första inlägget.

JM

Audiofiler gillar inte det som gör en hörbar skillnad:

1. Tonkontroller.
2. Balanskontroll.
3 .EQ.
4. Rumsakustiska åtgärder.

[I-or]

Ja, sådant är förstås för pöbeln. Tacka vet jag kabellyftare som bara sanna konnässörer förstår att uppskatta.

HiFi har sedan början av 1980-talet tyvärr lidit svårt av exklusivitetssjuka och snobberi.

[Possible worlds]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

[RogerGustavsson]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

Det håller jag inte med om. Analytiskt tolkar jag som övertydligt och det vill man inte ha och är knappast vad som förespråkas här. Gamla inspelningar som den du nämner är ju långt ifrån perfekta. Med bättre återgivning här man förstås mera av inspelningen och även dess brister.

[I-or]

Oftast kan man spåra det alldeles för oprecisa begreppet "analytiskt ljud" till en klangbalans som betonar diskanten. Detta är en helt annan sak än låg distorsion och god återgivning i allmänhet.

Neutrala högtalare låter som kontrast bara naturligt (distinkt och avslappnat på samma gång) på goda inspelningar och dessutom mindre illa än typiskt distorderande och klangavvikande konstruktioner på sämre inspelningar.

[jansch]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

"Analytiskt ljud" är en typisk hifi-myt.
Givetvis kan en anläggning låta tydligare, bla beroende på det Ior skriver att en överdriven frekvensgång i vissa register förbättrar hörbarheten.
Detta har varit välkänt i säkert 100 år och handlar inte om "hifi". Att t.ex betona/förstärka konsonanter, framförallt p, q, r, s, t och f ökar hörbarheten/tolkning av tal/sång avsevärt. Då handlar det om att ha en "puckel" på frekvensgången från sådär 1kHz till 8kHz. Rösten blir mer "analytisk", framförallt om man samtidigt "närmic:ar" så även läppljud och andning hörs.

Annat som kan minska hörbarheten (ge sämre "analytiskt ljud") är distorion, främst IMD, samt diffusljud d v s det vi i dagligt tal kallar för efterklang t.ex i form av rumspåverkan.

"Låta sämre" är en subjektiv upplevelse och behöver inte betyda att hifi (hög naturtrogenhet) är sämre. Tvärt om!
T.ex in cello "låter bättre" inspelad, då boostad i basen och precenseområdet samt med lite kompressor och reverb.
Inte är det då hifi i dess rätta bemärkelse - man bara "rattar" tills det låter som bäst enligt mitt subjektiva tyckande.

Det är som smink, botox, fillers och bröstimplantat för för kvinnor. Vissa tycker att det förskönar, andra inte. Vad vi än tycker är det dock inte naturligt.

[Imperial-Blomman]

Audiofiler gillar inte det som gör en hörbar skillnad:

1. Tonkontroller.
2. Balanskontroll.
3 .EQ.
4. Rumsakustiska åtgärder.

Vilken tur att ja inte e audiofil

[AlbertHall]

Oftast kan man spåra det alldeles för oprecisa begreppet "analytiskt ljud" till en klangbalans som betonar diskanten. Detta är en helt annan sak än låg distorsion och god återgivning i allmänhet.

Neutrala högtalare låter som kontrast bara naturligt (distinkt och avslappnat på samma gång) på goda inspelningar och dessutom mindre illa än typiskt distorderande och klangavvikande konstruktioner på sämre inspelningar.

Ja, ett bra exempel på det är de audiofilt hyllade inspelningarna som gjordes av Mercury Living Presence. Diskantlyftet är där anseligt.
Jag tror Harry Pearson hyllade de inspelningarna som en guldålder.
Fan vet.
RCA gjorde bättre från samma tid.

[goat76]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

Tyvärr används väl ordet "analytiskt" mest i negativ prägel när det kommer till ljudbeskrivningen av diverse ljudanläggningar, och oftast är det väl egentligen en ganska obalanserad anläggning som beskrivs, en anläggning med en onaturlig "ljus" och "hård" klang.

Jag hade isåfall hellre sett att beskrivningen "analytiskt ljud" istället användes för att beskriva en ljudåtergivning där man hör en större grad av den inspelade informationen, men med ett fortsatt bibehållet klangmässigt välbalanserat ljud. Ett exempel på det skulle vara en ljudåtergivning där graden av direktljud är hög med minimerad påverkan från det egna lyssningsrummets reflektioner, vilket annars har en tendens att maskera den inspelade informationen.

Jag misstänker att det är den första beskrivningen som överenstämmer bäst med det du beskriver som "analytiska anläggningar".

[JM]

https://acris.aalto.fi/ws/portalfiles/p ... 523/s3.pdf

Subjektiva ljuskattningvariabler Lokki.png (446.04 KiB) Visad 1600 gånger

https://pubs.aip.org/asa/jasa/article/1 ... s-wheel-of
Lokki mfl använder "ljudskattningscirkeln". "Analytiskt ljud" platsar inte riktigt.
Alla subjektiva värderingar av ljud är i princip meningslösa om man inte gör som Toole mfl. Toole hade andra variabler samt rangordnade olika hgt i hyfsade dubbel blindstudier.
Om nu "analytiskt ljud" vore en bra variabel i en dubbel blindstudie blir slutsatsen enligt Toole att hgt A är bättre än hgt B med en viss sannolikhet. Det går inte att påstå att hgt A är dubbelt så bra som hgt B map "analytiskt ljud". Subjektiva hgt rangordningen gäller bara i Harmans stora lyssningsrum.
Parallellt uppmättes hgt As distorsionsvärden där tex THD vara hälften så stor som hgt B. Om detta är hörbart eller ej är en annan historia.
Toole drar en slutsats mellan subjektiva rangordningen och objektiva fynden med en viss sannolikhet samvarierar.

Är det korrekt att använda de fysikaliska objektiva fynden isolerat för att rangordna högtalare?

Vilken är sannolikheten för att detta är korrekt?

Hgt spridning som rangordnings kriterium gäller Harmans rum med inte andra rum. Våra mindre lyssningsrum ger helt andra upplevda reflexer.

Toole studien ger som jag ser det att ekofria frekvenskurvan o distorsionsvärderna ger "objektiva" jämförelser möjliga. Detta är till stor del tillräckligt för att sortera bort sämre hgt.

Annat är det med högtalare med låg distorsion o bra ekofria frekvenskurvor med helt olika ljudupplevelse.
Mina Apogee och Yamaha NS1000 har i princip lika bra frekvenskurvor o lika låg distorsion. Ändå låter Apogee hgt mer naturligt i mitt stora lyssingsrum vid återgivning av nästan all musik o tal. Att påstå att Apogee ljudet är mer diffust är lådhögtalarpersonens beskrivning. Min beskrivning av Yamaha ljudet är att det är livlöst, onaturligt och har onaturlig stereolokalisation vid återgivning av nästan all musik o tal.
Är det bättre att med negativa ord rangordna bra hgt än med positiva?
Eller finns det andra bra sätt.

JM

[juanth]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

Tyvärr används väl ordet "analytiskt" mest i negativ prägel när det kommer till ljudbeskrivningen av diverse ljudanläggningar, och oftast är det väl egentligen en ganska obalanserad anläggning som beskrivs, en anläggning med en onaturlig "ljus" och "hård" klang.

Jag hade isåfall hellre sett att beskrivningen "analytiskt ljud" istället användes för att beskriva en ljudåtergivning där man hör en större grad av den inspelade informationen, men med ett fortsatt bibehållet klangmässigt välbalanserat ljud. Ett exempel på det skulle vara en ljudåtergivning där graden av direktljud är hög med minimerad påverkan från det egna lyssningsrummets reflektioner, vilket annars har en tendens att maskera den inspelade informationen.

Jag misstänker att det är den första beskrivningen som överenstämmer bäst med det du beskriver som "analytiska anläggningar".

Här är en tråd där jag frågade efter betydelsen av analytisk då jag inte kunde begripa vad det syftade på:
viewtopic.php?p=1913503#p1913503

Så vad blev kontentan?
Svantes svar tycker jag var intressanta.

[distad]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

Tyvärr används väl ordet "analytiskt" mest i negativ prägel när det kommer till ljudbeskrivningen av diverse ljudanläggningar, och oftast är det väl egentligen en ganska obalanserad anläggning som beskrivs, en anläggning med en onaturlig "ljus" och "hård" klang.

Jag hade isåfall hellre sett att beskrivningen "analytiskt ljud" istället användes för att beskriva en ljudåtergivning där man hör en större grad av den inspelade informationen, men med ett fortsatt bibehållet klangmässigt välbalanserat ljud. Ett exempel på det skulle vara en ljudåtergivning där graden av direktljud är hög med minimerad påverkan från det egna lyssningsrummets reflektioner, vilket annars har en tendens att maskera den inspelade informationen.

Jag misstänker att det är den första beskrivningen som överenstämmer bäst med det du beskriver som "analytiska anläggningar".

Här är en tråd där jag frågade efter betydelsen av analytisk då jag inte kunde begripa vad det syftade på:
viewtopic.php?p=1913503#p1913503

Så vad blev kontentan?
Svantes svar tycker jag var intressanta.

Flera svar, var bra tyckte jag. Själv drar jag öronen åt mig när någon i pressen använder ordet analytiskt då det brukat innebära att jag kommer inte gilla ljudet. Det brukar vara innehåll av något av dessa ord sterilt,hårt,kantigt eller betoning på diskanten i ljudet. Vi kan säga så här. När jag satt i Örby första gången och lyssnade på OA51.N så lät det inte analytiskt utan homogent med en basåtergivning jag inte hört förr = jag gillade det skarpt. Sedan gillade jag det mesta som spelades i det rummet som tex. OA52.3 som i mina öron är bättre än ryktet.
Annars så är högtalare som B&W N802, Infinty Sigma exempel på högtalare med hög upplösning, men samtidigt homogent ljud i mina öron. Analytiskt är helt enkelt ett ord som jag har svårt att sätta in i ljudsammanhang när jag beskriver ljud.

[Possible worlds]

Man ska inte döma någon på förhand. Men min erfarenhet av diskussioner om färgat vs analytiskt ljud är att de alltid spårar ur…

[Possible worlds]

För många år sedan befann jag mig på en demo hos Ingvar Öhman. Han spelade musik på sina högtalare piPs och pi60 - om jag minns rätt var elektroniken Pioneer 668 och Denon AVR 1912. Bland skivorna som spelades fanns Folk Singer av Muddy Waters och Brothers in Arms av Dire Straits.

Jag blev besviken. Ljudet föreföll mig analytiskt, dissekerande snarare än levande. Jag hade hört samma inspelningar på ett system bestående av Carlsson OA 52.2 i kombination med Quad 67, 66 och 404 och upplevde att det lät bättre.
Detta var i sig inget märkligt. Öhman själv har sagt att hans högtalare inte är för alla.

Problemet uppstod i det ögonblick då människorna omkring mig påstod att hans anläggning, objektivt sett, var överlägsen. Kanske hade de rätt. Men vad innebär egentligen objektivt bättre? Någon av er kan säkert ge ett svar. Jag märkte i alla fall att min åsikt var besvärande för min hifiintresserade omgivning.

Åren gick, och när jag så småningom började leta efter nya högtalare, provlyssnade jag Guru Junior hos en vän. Signalkällan var en Benchmark DAC1, förstärkaren en Hegel H1 Mk4. Vi spelade Johnny Cashs Hurt och Philip Glass Metamorphosis. Och återigen drabbades jag av samma känsla: för analytiskt, för blottlagt. Istället blev mitt val ett par OD11 med elektronik från Naim. När jag spelade samma album av Glass på den anläggningen hände något märkligt. OD11 och Naim blev en sorts tidsmaskin, inte olik hur Proust beskriver att en bit madeleinekaka, doppad i lindblomste, upplöser tiden och för honom tillbaka till barndomen. Jag kom tillbaka till den kväll då jag hörde Glass live i Malmö. Plötsligt var jag tillbaka på andra bänkraden i konsertsalen.

Det vore naturligtvis fånigt att påstå att Ino Audio eller Guru tillverkar dåliga högtalare. Tvärtom – de har mängder av nöjda lyssnare. Deras sätt att återge musik tycks tala till många. Men inte till mig. För mig låter det kliniskt, alltför avskalat. Analytiskt.

[I-or]

Någon urspårning står definitivt inte att finna ovan - tvärtom handlar det om många kloka synpunkter.

Den tolkning av begreppet analytiskt ljud som du gör beror dock inte på en diskantlyft klang utan på spridningen och uppenbarligen uppskattar du mycket bredspridande högtalare. Du föredrar alltså en hög grad av reflektioner från lyssningsrummet, vilket inte är ovanligt även om majoriteten har en annan uppfattning.

[Tell]

Ja det ju helt klart att du föredrar en mer utspetad ljudbild där man inte hör lika exakt var och hur ljudet kommer ifrån, aka inte lika "analytiskt".
Jag kan iaf se den, jag hade gärna haft ljudet lika exakt och analytiskt men att musiken kommer från fler håll än framifrån, men då kopplar jag hellre in ett par bakhögtalare som bara spelar sido-informationen i musikfilen, men krävs väl lite DSP för det afaik.

[goat76]

Goat och Nattlorden

Jag tycker även goda inspelningar, t ex Muddy Waters Folk Singer, kan låta sämre på mer analytiska anläggningar.
Jag kan ibland tycka att en hifimyt som sprids inne på Faktiskt är att man BÖR eftersträva ett analytiskt ljud.

Tyvärr används väl ordet "analytiskt" mest i negativ prägel när det kommer till ljudbeskrivningen av diverse ljudanläggningar, och oftast är det väl egentligen en ganska obalanserad anläggning som beskrivs, en anläggning med en onaturlig "ljus" och "hård" klang.

Jag hade isåfall hellre sett att beskrivningen "analytiskt ljud" istället användes för att beskriva en ljudåtergivning där man hör en större grad av den inspelade informationen, men med ett fortsatt bibehållet klangmässigt välbalanserat ljud. Ett exempel på det skulle vara en ljudåtergivning där graden av direktljud är hög med minimerad påverkan från det egna lyssningsrummets reflektioner, vilket annars har en tendens att maskera den inspelade informationen.

Jag misstänker att det är den första beskrivningen som överenstämmer bäst med det du beskriver som "analytiska anläggningar".

Här är en tråd där jag frågade efter betydelsen av analytisk då jag inte kunde begripa vad det syftade på:
viewtopic.php?p=1913503#p1913503

Så vad blev kontentan?
Svantes svar tycker jag var intressanta.

Svante verkar beskriva ungefär samma sak som jag skrev i mitt andra stycke, vilket är så som jag helst hade sett att de flesta borde använda "analytiskt" i sina ljudbeskrivningar. De flesta verkar dock använda det i negativ bemärkelse och att ett analytiskt ljud mer beskriver någonslags överdriven skärpa som skapar lyssningströtthet, låter hårt, alldeles för diskantrikt och kanske t.o.m "omusikaliskt". Kort sagt en ljudkaraktär som möjligtvis bara borde göra sig bra i en musikstudio för analys ändamål istället för något njutbart.

Själv eftersträvar jag en hög grad av direktljud genom att ha en relativt liten lyssningstriangel, endel akustikreglering, och högtalare med så låg distorsion som möjligt för att få ett så "rent fönster" som möjligt in till den inspelade informationen. Jag vill inte höra mitt egna lyssningsrum annat än som ett sekundärt inkommande diffusljud tack vare sena reflexer, vilket kan bidra med positiv insvepning vilket annars är ett av stereosystemets största tillkortakommande.
I princip all optimering jag gör av mitt ljudsystem går ut på att öka skärpan/klarheten i ljudåtergivningen, vilket då naturligtvis medför att ljudet då blir mer analytiskt, fast för mig endast i positiv bemärkelse.

[distad]

Ja det ju helt klart att du föredrar en mer utspetad ljudbild där man inte hör lika exakt var och hur ljudet kommer ifrån, aka inte lika "analytiskt".
Jag kan iaf se den, jag hade gärna haft ljudet lika exakt och analytiskt men att musiken kommer från fler håll än framifrån, men då kopplar jag hellre in ett par bakhögtalare som bara spelar sido-informationen i musikfilen, men krävs väl lite DSP för det afaik.

Du har inte lyssnat på Carlsson va ?

[Tell]

Ja det ju helt klart att du föredrar en mer utspetad ljudbild där man inte hör lika exakt var och hur ljudet kommer ifrån, aka inte lika "analytiskt".
Jag kan iaf se den, jag hade gärna haft ljudet lika exakt och analytiskt men att musiken kommer från fler håll än framifrån, men då kopplar jag hellre in ett par bakhögtalare som bara spelar sido-informationen i musikfilen, men krävs väl lite DSP för det afaik.

Du har inte lyssnat på Carlsson va ?

Det har jag inte men jag hade gärna om jag fick chansen! Närmast jag lyssnat är Alfaton Alfa 1, och jag förstår ju principen plus att jag läser vad Possible Worlds skriver. Vad tänker du på?

[Harryup]

Man ska inte döma någon på förhand. Men min erfarenhet av diskussioner om färgat vs analytiskt ljud är att de alltid spårar ur…

Min erfarenhet av diskussioner om färgat ljud är att folk tror att det finns helt ofärgat ljud i hemmiljö som går att prestera med en vissa märken. Förstås är det inte så, men man kan ju ju med lite suggestion uppfatta det som ofärgat, snarare borde det vara mindre färgat som är den högsta möjliga nåbara nivån. Dock är ju nivån av färgning mellan olika anläggningar inte något som går att mäta objektivt.

[Harryup]

Oftast kan man spåra det alldeles för oprecisa begreppet "analytiskt ljud" till en klangbalans som betonar diskanten. Detta är en helt annan sak än låg distorsion och god återgivning i allmänhet.

Neutrala högtalare låter som kontrast bara naturligt (distinkt och avslappnat på samma gång) på goda inspelningar och dessutom mindre illa än typiskt distorderande och klangavvikande konstruktioner på sämre inspelningar.

Ja, ett bra exempel på det är de audiofilt hyllade inspelningarna som gjordes av Mercury Living Presence. Diskantlyftet är där anseligt.
Jag tror Harry Pearson hyllade de inspelningarna som en guldålder.
Fan vet.
RCA gjorde bättre från samma tid.

Man bör komma ihåg att många audiofiler faktiskt lyssnar på utförandet när man bedömer att en inspelning låter bra. Att lyssna tekniskt eller att föredra diskantlyft är inget som är kännetecknande på audiofiler. Och dessutom så lär ju i andras ögon alla på faktiskt vara audiofiler så då gäller alltså diskantlyft för oss också.

[Imperial-Blomman]

Ja det ju helt klart att du föredrar en mer utspetad ljudbild där man inte hör lika exakt var och hur ljudet kommer ifrån, aka inte lika "analytiskt".
Jag kan iaf se den, jag hade gärna haft ljudet lika exakt och analytiskt men att musiken kommer från fler håll än framifrån, men då kopplar jag hellre in ett par bakhögtalare som bara spelar sido-informationen i musikfilen, men krävs väl lite DSP för det afaik.

Du har inte lyssnat på Carlsson va ?

Det har jag inte men jag hade gärna om jag fick chansen! Närmast jag lyssnat är Alfaton Alfa 1, och jag förstår ju principen plus att jag läser vad Possible Worlds skriver. Vad tänker du på?

Ja har haft Alfa 4 hemma å lyssnat på.
Dom e inte i närheten av bra Carlsson.

[Tell]

Du har inte lyssnat på Carlsson va ?

Det har jag inte men jag hade gärna om jag fick chansen! Närmast jag lyssnat är Alfaton Alfa 1, och jag förstår ju principen plus att jag läser vad Possible Worlds skriver. Vad tänker du på?

Ja har haft Alfa 4 hemma å lyssnat på.
Dom e inte i närheten av bra Carlsson.

Ja det är mycket möjligt, jag bara tänkte på högtalarprincipen hur det utnyttjar rummet på ett annat sätt än mer traditionella högtalare.

[Imperial-Blomman]

Alfa ton e inte en Orto Akustisk högtalare.
De e en vanlig högtalare m uppåtriktad diskant.
Dom e däremot lika Mirch.

[hifikg]

Ja det ju helt klart att du föredrar en mer utspetad ljudbild där man inte hör lika exakt var och hur ljudet kommer ifrån, aka inte lika "analytiskt".
Jag kan iaf se den, jag hade gärna haft ljudet lika exakt och analytiskt men att musiken kommer från fler håll än framifrån, men då kopplar jag hellre in ett par bakhögtalare som bara spelar sido-informationen i musikfilen, men krävs väl lite DSP för det afaik.

Du har inte lyssnat på Carlsson va ?

Det har jag inte men jag hade gärna om jag fick chansen! Närmast jag lyssnat är Alfaton Alfa 1, och jag förstår ju principen plus att jag läser vad Possible Worlds skriver. Vad tänker du på?

Bor du i krokarna runt Hallstahammar/Västerås är du välkommen att lyssna! Finns ett o annat tillhåll till för Carlsson

[distad]

Det har jag inte men jag hade gärna om jag fick chansen! Närmast jag lyssnat är Alfaton Alfa 1, och jag förstår ju principen plus att jag läser vad Possible Worlds skriver. Vad tänker du på?

Ja har haft Alfa 4 hemma å lyssnat på.
Dom e inte i närheten av bra Carlsson.

Ja det är mycket möjligt, jag bara tänkte på högtalarprincipen hur det utnyttjar rummet på ett annat sätt än mer traditionella högtalare.

Vill du ha en perfekt ljudbild, så byt till Carlsson. Inga högtalare jag hört genom mina 35år inom denna hobby är så bra som Carlsson på det. Vad du får det här med bakhögtalare ifrån, är märkligt då det inte har något att göra med 2-kanals ljud. Nu låter det kanske som jag är religiös Carlsson fanatiker, och det är jag inte då jag inte ens äger några men de är verkligen bra på vissa saker.

[Possible worlds]

Det här blev ju en intressant diskussion. Jag kastar in ytterligare en personlig betraktelse.

Det blir problematiskt om ens stereo blottlägger en dålig inspelning så att den blir olyssningsbar.
Det brukar heta att ljudanläggningar ska återskapa ljudsignalen så oförfalskat som möjligt. Men vad är en ljudsignal? Jo, en skugga av sitt ursprung. Den existerar inte i sin rena form på en skiva, utan uppstod i den artificiella miljö vi kallar en studio. Det var ljudsignalen plus studion. Vi har bara tillgång till ljudsignalen. Om en ljudanläggning dissekerar en ljudsignal, utsätter den för en obarmhärtig analys snarare än att ge en musikalisk upplevelse, kan vi inte påstå att vi hör musiken sådan den egentligen är. Snarare hör vi den i fel kontext - vi hör den på vår ljudanläggning, som gör ett mycket sämre jobb än vad ljudanläggningen i studion gjorde.
Ofta klär analytiska högtalare av musiken dess själ i sin nit att vara trogen endast ljudsignalen, och inte ljudsignalen plus studion den spelades in i.
Ett bra exempel är låten Yeah av Usher. Den demades hemma hos Öhman när jag var där. Det är svårt att kall det för en “neutral” återgivning i någon meningsfull bemärkelse. Det var en klinisk exponeringsyta, där varje brist i producentens hantverk blottades med en kirurgs precision. Resultatet var en dissekerad rytm, ett avslöjande snarare än en inbjudan. Att dansa till detta i Öhmans demokällare? En omöjlighet.
I strävan efter det “korrekta” ljudet tycks vi ha glömt att musik inte är en mätbar sanning utan en upplevelse. Det är kanske dags att påminna oss om att en låt aldrig är en samling frekvenser, utan ett ögonblick i tiden, där den som lyssnar och den som spelar tillsammans skapar något som varken kan eller bör reduceras till blotta data.

[RogerGustavsson]

Studion och dess rattare borde haft bättre lyssning! Hade vi talat bild, skulle man alltså ha sämre utrustning så att skavanker inte syns?

[goat76]

För många år sedan befann jag mig på en demo hos Ingvar Öhman. Han spelade musik på sina högtalare piPs och pi60 - om jag minns rätt var elektroniken Pioneer 668 och Denon AVR 1912. Bland skivorna som spelades fanns Folk Singer av Muddy Waters och Brothers in Arms av Dire Straits.

Jag blev besviken. Ljudet föreföll mig analytiskt, dissekerande snarare än levande. Jag hade hört samma inspelningar på ett system bestående av Carlsson OA 52.2 i kombination med Quad 67, 66 och 404 och upplevde att det lät bättre.
Detta var i sig inget märkligt. Öhman själv har sagt att hans högtalare inte är för alla.

Problemet uppstod i det ögonblick då människorna omkring mig påstod att hans anläggning, objektivt sett, var överlägsen. Kanske hade de rätt. Men vad innebär egentligen objektivt bättre? Någon av er kan säkert ge ett svar. Jag märkte i alla fall att min åsikt var besvärande för min hifiintresserade omgivning.

Åren gick, och när jag så småningom började leta efter nya högtalare, provlyssnade jag Guru Junior hos en vän. Signalkällan var en Benchmark DAC1, förstärkaren en Hegel H1 Mk4. Vi spelade Johnny Cashs Hurt och Philip Glass Metamorphosis. Och återigen drabbades jag av samma känsla: för analytiskt, för blottlagt. Istället blev mitt val ett par OD11 med elektronik från Naim. När jag spelade samma album av Glass på den anläggningen hände något märkligt. OD11 och Naim blev en sorts tidsmaskin, inte olik hur Proust beskriver att en bit madeleinekaka, doppad i lindblomste, upplöser tiden och för honom tillbaka till barndomen. Jag kom tillbaka till den kväll då jag hörde Glass live i Malmö. Plötsligt var jag tillbaka på andra bänkraden i konsertsalen.

Det vore naturligtvis fånigt att påstå att Ino Audio eller Guru tillverkar dåliga högtalare. Tvärtom – de har mängder av nöjda lyssnare. Deras sätt att återge musik tycks tala till många. Men inte till mig. För mig låter det kliniskt, alltför avskalat. Analytiskt.

Tack för ett intressant inlägg!

Jag har aldrig lyssnat på några Ino högtalare så jag vet inte hur de ter sig "analytiskt" i jämförelse med det analytiska ljud jag eftersträvar med mitt ljudsystem. Mycket av det kommer nog med den mindre lyssningstriangeln och viss akustikreglering för ökad grad direktljud snarare än med valet av högtalare, även om högtalare som Carlsson nog kanske inte riktigt är rätt val för vad jag eftersträvar och optimerar mitt system för.

[Possible worlds]

Problemet med analytiska högtalare har aldrig varit de inspelningar som lämpar sig för en dissekerande återgivning – ta till exempel Keith Jarretts tolkning av Sjostakovitjs 24 preludier och fugor, eller Count Basies 88 Basie Street. Här kan analytiska högtalare tvärtom briljera.
Men i mötet med större delen av den inspelade musiken, tycker jag de fäller en obönhörlig dom snarare än att ge en njutbar upplevelse.

[goat76]

Studion och dess rattare borde haft bättre lyssning! Hade vi talat bild, skulle man alltså ha sämre utrustning så att skavanker inte syns?

Ditt påstående att "skavanker inte syns" rimmar dåligt med den närfältslyssning de flesta studios använder sig av, jag kan nog lova dig att de hör precis alla detaljer som finns i ljudmixarna och optimerar dem därefter.

Hur ljudmixarna slutgiltigen låter har nog mer med smak (eller dålig smak) att göra, snarare än valet av högtalare.

[Possible worlds]

Studion och dess rattare borde haft bättre lyssning! Hade vi talat bild, skulle man alltså ha sämre utrustning så att skavanker inte syns?

Ett motexempel. För många år sedan köpte jag en tidig DVD-utgåva av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap. På min dåvarande tv var filmen nästintill osebar – varje grynighet i bilden, varje teknisk ofullkomlighet blottlades skoningslöst.
Men vad var det egentligen jag ville uppleva? Ett drama som skakar om själen eller en analys av bristerna i den analoga överföringen? Här, som i fallet med ljudåtergivning, uppstår en paradox: den strävan efter exakthet som säger sig vilja hedra originalet riskerar i själva verket att förråda det.

[I-or]

Problemet med analytiska högtalare har aldrig varit de inspelningar som lämpar sig för en dissekerande återgivning – ta till exempel Keith Jarretts tolkning av Sjostakovitjs 24 preludier och fugor, eller Count Basies 88 Basie Street. Här kan analytiska högtalare tvärtom briljera.
Men i mötet med större delen av den inspelade musiken, tycker jag de fäller en obönhörlig dom snarare än att ge en njutbar upplevelse.

Analytisk är ett gummibegrepp när det gäller ljudåtergivning, så det blir betydligt lättare för alla att förstå vad som avses med ett tydligare språk. Man bör hellre skriva icke bredspridande högtalare istället för analytiska högtalare nu när vi har identifierat de fysikaliska egenskaper som avses i det här fallet.

(Till viss del ingår förstås också rumsegenskaperna när man diskuterar spridningsrelaterade frågor, men man kan förstås utgå ifrån ett någorlunda normalt rum.)

[Possible worlds]

Med analytiska högtalare avser jag de som strävar efter att återge ljudsignalen så oförfalskat som möjligt – och som i denna strävan lyckas så väl att flertalet inspelningar blir nästintill olyssningsbara, då högtalarna skoningslöst blottlägger varje ”fel” i den inspelade ljudsignalen.
Enligt min mening utövar sådana högtalare en destruktiv inverkan på musiklyssnandet.

[I-or]

Nja, de mycket bredspridande högtalare som du förespråkar tillför en mycket tydlig akustisk signatur från ditt lyssningsrum och kan inte påstås återge musiksignalen oförfalskat (vilket i och för sig inga högtalare gör - detta är en fråga som kan ses ur flera olika synvinklar).

Du hör alltså i ovanligt hög utsträckning inspelningens egenskaper blandade med ditt lyssningsrums egenskaper. Vissa föredrar detta medan majoriteten av lyssnare föredrar ett ljud med en mindre andel rumsreflektioner som mer liknar det som rådde vid lyssningen i kontrollrummet.

[Almen]

Egentligen borde man kanske prata om analytiska inspelningar i stället. Där kan det ju skilja rejält mellan olika album av samma artist (jämför t.ex. Peter Gabriels konsekutiva album 4 och So) och till och med mellan olika utgåvor och mixningar av samma album.

Man kan till exempel lyssna på olika utgåvor av Dark Side of the Moon: originalet, Alan Parsons fyrkanalsmix samt SACD-utgåvan mixad av James Guthrie, där det skiljer väldigt mycket i tydlighet, kanske främst mängden reverb och separation i ljudbilden. Det finns även en del intervjuer på nätet där just detta diskuteras, där Roger Waters och än mer Alan Parsons ville ha det tydligare, medan David Gilmour (och Guthrie) var mer för det lite otydligare, vagare, och drömmande. Speciellt tydligt blir detta på en jämförelse mellan Parsons fyrkanal och Guthries SACD i flerkanal. Detta är ju rent estetiska val och där finns inget rätt eller fel.

Vad en "analytisk" anläggning då gör är väl att spela upp dessa så att skillnaderna blir tydligare?

Om flertalet av ens inspelningar skulle bli olyssningsbara bara för att återgivningen är "warts and all" så har man väl ganska snäv musiksmak? Men det är ju också ett estetiskt ställningstagande.

[RogerGustavsson]

Jag spelade några av de låtar som nämnts, Usher, Cash och Dire Straits. Hos mig låter de alla ljusa med överdriven diskant. Låtval för utvärdering är svårt.

[Morello]

Vilket album med Dire S avses?

[RogerGustavsson]

Bland skivorna som spelades fanns Folk Singer av Muddy Waters och Brothers in Arms av Dire Straits.

Finns säkert en massa versioner av dessa. Brother in Arms finns i 516 utgåvor enligt discogs.

[Morello]

Jag vill inte påstå att Brother in arms är diskantbetonad, men däremot lider den av typisk 1980-talsklangbalans med ett förhöjt presensregister. Det finns tyvärr förstörda återutgivningar av detta mästerverk. Det jag srev baseras på lyssning till de tidiga europeiska och amerikanska utgåvorna.

[I-or]

Den europeiska originalutgåvan av Brothers in Arms är tydligt presad även om graden av presning varierar en del mellan låtarna. Folk Singer har jag inte hört i någon presad version.

Presning innebär ett diskantlyft, så det är inte konstigt om man beskriver det så.

[I-or]

The Circle of Confusion lägger naturligtvis logiska krokben för den ljudkvalitetsintresserade, men en god lyssnare med ett väl inmätt/ekvaliserat system kan utan problem finna inspelningar som håller klanglig referensnivå. Intressant nog så kan man komma till nästan exakt samma slutsatser om man lyssnar på dessa inspelningar på ett flertal hyggliga system och utnyttjar medelvärdesbildning.

Just valet av inspelningar vid ljudkvalitetsutvärdering är något som undertecknad ofta utgår ifrån för att bedöma trovärdigheten för diverse skribenters påståenden om ljudande intryck. Ni har varnats...

[JM]

Allt med högtalare återgivet ljud är färgat.
Att med övergripande begrepp som "analytiskt ljud" nå konsensus misslyckas här och kommer alltid att misslyckas.
En viss framgår går att nå genom att fokusera på entydiga detaljer som inte går att spjälka upp i fler detaljer.
Inte ens med "ljudskattningscirkeln" nås konsensus men är steg i rätt riktning.

Jag är nöjd med mina högtalare mäter ok och låter olika.
Möjligen är det snobbism på denna nivå att hävda att en högtalare låter bättre än andra.

Vi adapterar snabbt till olika ljud och är oftast nöjda även om andra tycker just ditt ljud inte är ok.
Somliga får ångest och söker vidare. De flesta sitter nöjda och njuter av musiken.

I slutändan är det bara fysikaliska mätningar och dubbel blindstudier typ Toole som kan ge ett vetenskapligt svar.

JM

[I-or]

Oftast kan man spåra det alldeles för oprecisa begreppet "analytiskt ljud" till en klangbalans som betonar diskanten. Detta är en helt annan sak än låg distorsion och god återgivning i allmänhet.

Neutrala högtalare låter som kontrast bara naturligt (distinkt och avslappnat på samma gång) på goda inspelningar och dessutom mindre illa än typiskt distorderande och klangavvikande konstruktioner på sämre inspelningar.

Ja, ett bra exempel på det är de audiofilt hyllade inspelningarna som gjordes av Mercury Living Presence. Diskantlyftet är där anseligt.
Jag tror Harry Pearson hyllade de inspelningarna som en guldålder.
Fan vet.
RCA gjorde bättre från samma tid.

Tilläggas bör i den här sidodiskussionen att inspelningarna från Mercury Living Presence (1955-1967) låter ganska illa med moderna mått. Bristerna för klang och renhet är betydande och detta uppvägs inte av ett ganska väl återgivet ljudsceneri. Dessutom är förstås brusnivån hög även om undertecknad finner det ganska lätt att bortse från detta.

[E]

Man kan så till den grad träna sin hörsel att man till slut inte står ut
med några av sina fonogram. (Bertil Hellsten, va? Fritt ur minnet.)

Man behöver alltså träna sin tolerans också – kanske i synnerhet om
ens anläggning inte sminkar fonogrammen utan återger dem precis så
olika som de är?

Gott vin kan eventuellt hjälpa. Och låga förväntningar.

Mvh E*

[E]

PS. De här inspelningarna som blir olyssningsbara i så kallat analytiska
högtalare, är de lika olyssningsbara i typ alla hörlurar?

[distad]

PS. De här inspelningarna som blir olyssningsbara i så kallat analytiska
högtalare, är de lika olyssningsbara i typ alla hörlurar?

Svar nej. Och gott vin är verkligen ett + vid musiklyssning.

[I-or]

För egen del finner jag inga som helst problem att göra skillnad mellan det konstnärliga och det tekniska. Bra musik är bra musik liksom bra film är bra film* oavsett ljud- och bildkvalitet.

Det kan dock tyckas vara något respektlöst mot yrkespersonernas alster att allvarligt begränsa de nyanser som ofta har krävt månader av både inspiration och transpiration när man har möjlighet till något annat.


*Jag minns speciellt en bussresa till fjällen när jag bl.a. hade med mig James Camerons Sci-Fi-/action-/skräckmästerverk Aliens på VHS-band och sådär 20 personer som inte tidigare hade sett filmen vägrade kliva av vid hotellet för att det återstod tjugo minuter - trots att de tittade på 14-tums CRT-skärmar i taket.

[Nattlorden]

Den europeiska originalutgåvan av Brothers in Arms är tydligt presad även om graden av presning varierar en del mellan låtarna. Folk Singer har jag inte hört i någon presad version.

Presning innebär ett diskantlyft, så det är inte konstigt om man beskriver det så.

Bara för att kolla vad som avses här... det är inte den emphasis som användes förr som spelaren skulle göra de-emphasis på som menas? Vet där var indikatorlampor på (minst) tidiga spelare för när skivan var mastrad på sådant sätt. Om en senare spelare inte skulle sköta sig på den punkten blir det ju definitivt inte rätt.

[Morello]

Nej, det är inte eventuell pre-emfas vi talar om.

[Possible worlds]

Man kan så till den grad träna sin hörsel att man till slut inte står ut
med några av sina fonogram. (Bertil Hellsten, va? Fritt ur minnet.)

Man behöver alltså träna sin tolerans också – kanske i synnerhet om
ens anläggning inte sminkar fonogrammen utan återger dem precis så
olika som de är?

Gott vin kan eventuellt hjälpa. Och låga förväntningar.

Mvh E*

Kul citat. Men vet inte om jag håller med.

Ta Yamaha NS10 som exempel. Tusen och åter tusen producenter har använt dessa högtalare i sina inspelningar, och därmed kan man säga att de lämnat ett outplånligt avtryck – inte bara på hur populärmusiken låter, utan också på utformningen av högtalare och hörlurar i stort.
Det är dock svårt att se detta som en lycklig utveckling. Frågan är vad man kan göra åt saken. Hifientusiasterna tycks mig ibland besläktade med filosofer som dryftar rättvisans natur i abstrakta termer, men som ryggar tillbaka inför möjligheten att den skulle ha en faktisk existens i världen.
Hur förhåller man sig då till det faktum att så mycket storartad musik har skapats med hjälp av NS10? På ett teoretiskt plan har jag inga invändningar mot påståendet att de är undermåliga högtalare och att deras inverkan på musikens klangbild har varit olycklig – den överdrivna diskanten, till exempel. Men jag ser inget egenvärde i att ha en lyssningsanläggning som så skoningslöst blottlägger dessa brister att musiken blir omöjlig att njuta av. Jag vill inte vänja mig vid NS10:s fel genom att tvingas betrakta dem i obarmhärtigt ljus, som om det vore en moralisk övning i tolerans.

[goat76]

Med analytiska högtalare avser jag de som strävar efter att återge ljudsignalen så oförfalskat som möjligt – och som i denna strävan lyckas så väl att flertalet inspelningar blir nästintill olyssningsbara, då högtalarna skoningslöst blottlägger varje ”fel” i den inspelade ljudsignalen.
Enligt min mening utövar sådana högtalare en destruktiv inverkan på musiklyssnandet.

Det vore intressant om du vill ge en mer djupgående och detaljerad beskrivning av hur en analytisk högtalare skoningslöst blottlägger varje "fel" i en ljudmix. Om vi först tar låtarna "Good morning Little School Girl" med Muddy Waters, "Hurt" med Johnny Cash, och Philip Glass Metamorphosis: Two" som alla tre trots allt är rätt bra ljudmixar, och sen får du själv gärna välja några låtspår där felen blottlägger sig till den grad att de näst intill blir olyssningsbara. Kanske jag upplever detsamma som du, vem vet?

[I-or]

Den europeiska originalutgåvan av Brothers in Arms är tydligt presad även om graden av presning varierar en del mellan låtarna. Folk Singer har jag inte hört i någon presad version.

Presning innebär ett diskantlyft, så det är inte konstigt om man beskriver det så.

Bara för att kolla vad som avses här... det är inte den emphasis som användes förr som spelaren skulle göra de-emphasis på som menas? Vet där var indikatorlampor på (minst) tidiga spelare för när skivan var mastrad på sådant sätt. Om en senare spelare inte skulle sköta sig på den punkten blir det ju definitivt inte rätt.

Emphasis (vilket tillsammans med de-emphasis utgör en metod för brusreducering) ger ett kraftigt lyft av högfrekvensen 1-20 kHz (upp till närmare 10 dB), men utnyttjades mycket sällan när det begav sig. Jag garanterar att ingen missar att klassificera detta högfrekvenslyft som helt olyssningsbart om de-emphasis inte fungerar som det ska.

Presning innebär vanligen en förvisso irriterande, men ändå någorlunda måttlig, höjning ca 2-10 kHz som är mycket vanligt förekommande för populärmusikinspelningar.

[Morello]

Pre-emfasen består av ett nollställe vid 3,18 kc/s följt av en pol vid 10,6 kc/s - för att vara exakt. Den asymptotiska förhöjningen blir således 20*log(10,6/3,18)=10,45 dB

[goat76]

Man kan så till den grad träna sin hörsel att man till slut inte står ut
med några av sina fonogram. (Bertil Hellsten, va? Fritt ur minnet.)

Man behöver alltså träna sin tolerans också – kanske i synnerhet om
ens anläggning inte sminkar fonogrammen utan återger dem precis så
olika som de är?

Gott vin kan eventuellt hjälpa. Och låga förväntningar.

Mvh E*

Kul citat. Men vet inte om jag håller med.

Ta Yamaha NS10 som exempel. Tusen och åter tusen producenter har använt dessa högtalare i sina inspelningar, och därmed kan man säga att de lämnat ett outplånligt avtryck – inte bara på hur populärmusiken låter, utan också på utformningen av högtalare och hörlurar i stort.
Det är dock svårt att se detta som en lycklig utveckling. Frågan är vad man kan göra åt saken. Hifientusiasterna tycks mig ibland besläktade med filosofer som dryftar rättvisans natur i abstrakta termer, men som ryggar tillbaka inför möjligheten att den skulle ha en faktisk existens i världen.
Hur förhåller man sig då till det faktum att så mycket storartad musik har skapats med hjälp av NS10? På ett teoretiskt plan har jag inga invändningar mot påståendet att de är undermåliga högtalare och att deras inverkan på musikens klangbild har varit olycklig – den överdrivna diskanten, till exempel. Men jag ser inget egenvärde i att ha en lyssningsanläggning som så skoningslöst blottlägger dessa brister att musiken blir omöjlig att njuta av. Jag vill inte vänja mig vid NS10:s fel genom att tvingas betrakta dem i obarmhärtigt ljus, som om det vore en moralisk övning i tolerans.

Det där med att Yamaha NS-10 skulle ge avtryck på den slutgiltiga ljudproduktionen är ytterligare en HiFi-myt, och det främst bland audiofiler som inte har någon djupare inblick i alla de olika stegen i en ljudproduktion.

NS-10 har nog ytterst sällan använts som verktyg vid mastring eller för för den delen rätta till den övergripande tonala balansen i en ljudmix, utan snarare användes den främst som ett ”förstoringsglas” för att balansera de olika ljudinslagen i mixen mot varandra.
Jag väljer nog att inte gå in särkilt mycket djupare än så här och nu, men en ljudproduktion går igenom en hel drös av högtalare innan den når oss som slutkonsumenter, så det är i princip näst intill omöjligt att användandet av NS-10 under mixningen skulle påverka den slutgiltiga tonala balansen.

Vad kul med ytterligare en HiFi-myt i tråden!

[Morello]

Förstoringsglas? NS10 lider av fullkomligt korrupt klangbalans, hög distorsion och obefintlig bas.

[goat76]

Förstoringsglas? NS10 lider av fullkomligt korrupt klangbalans, hög distorsion och obefintlig bas.

Absolut lider den av det, herr audiofil!

[Possible worlds]

goat

Jag kan naturligtvis missta mig. Det vore på sin plats att återvända till de artiklar och poddar som en gång formade min uppfattning i denna fråga. Jag hade faktiskt föreställt mig att detta var en ståndpunkt som var allmänt accepterad.
Själva tesen är följande: att sångröster, från 1980-talet och framåt – från Bruce Springsteen till Beyoncé – i stigande grad har antagit en nasal klang. Orsaken skulle vara NS10-högtalarens karakteristiska puckel i diskantregistret, en egenskap som genom sin genomslagskraft i studiomiljö har lämnat avtryck på hela den moderna vokala estetiken.
(En förstärkning på fem till sju decibel kring två till tre kilohertz – något i den stilen.)

[Possible worlds]

goat

Min poäng, vad gäller låtarna av Muddy Waters, Johnny Cash och Philip Glass, var inte att de inte låter imponerande på så kallade analytiska högtalare – det gör de. Men jag föredrar dem på ett par goda Carlsson-högtalare, där de inte bara framträder i detalj utan faktiskt blir levande. Särskilt Glass. Det är där, snarare än i laboratorieartad precision, som den gamla hifi-klyschan får sin rättmätiga upprättelse: känslan av att musikerna står i vardagsrummet och spelar för just dig.

[goat76]

goat

Jag kan naturligtvis missta mig. Det vore på sin plats att återvända till de artiklar och poddar som en gång formade min uppfattning i denna fråga. Jag hade faktiskt föreställt mig att detta var en ståndpunkt som var allmänt accepterad.
Själva tesen är följande: att sångröster, från 1980-talet och framåt – från Bruce Springsteen till Beyoncé – i stigande grad har antagit en nasal klang. Orsaken skulle vara NS10-högtalarens karakteristiska puckel i diskantregistret, en egenskap som genom sin genomslagskraft i studiomiljö har lämnat avtryck på hela den moderna vokala estetiken.
(En förstärkning på fem till sju decibel kring två till tre kilohertz – något i den stilen.)

Ifall den där puckeln hade påverkat den slutgiltiga tonaliteten i ljudmixarna så hade resultatet isåfall blivit tvärtom, förhöjningen i monitorlyssningen hade i det fallet gjort att ljudingenjören hade velat sänka energin i det området om det lät påfrestande.

Men som sagt, en ljudproduktion går i de flesta fall igenom ett helt koppel av olika högtalare innan den når slutkonsument, så det är ytterst osannolikt att den övergripande tonaliteten från NS-10 skulle påverka slutprodukten.

[Morello]

Tonalitet är ett musikvetenskapligt begrepp och är inte detsamma som klangbalans.

[BellsnWhistles]

Ifall den där puckeln hade påverkat den slutgiltiga tonaliteten i ljudmixarna så hade resultatet isåfall blivit tvärtom, förhöjningen i monitorlyssningen hade i det fallet gjort att ljudingenjören hade velat sänka energin i det området om det lät påfrestande.

Ja precis, det där är en tankevurpa som är anmärkningsvärt vanlig.
Läste en artikel om Auratone för ett tag sedan på någon studiosajt och skribenten skrev samma sak, att Auratones mellanregisterpuckel låg bakom att så många inspelningar från den tiden då Auratone i princip var standard låter nasalt (vilket jag i.o.f.s. inte håller med om, men oavsett så var ju slutsatsen helt fel).

[goat76]

Tonalitet är ett musikvetenskapligt begrepp och är inte detsamma som klangbalans.

Men trots mitt felaktiga ordval tycks du ändå ha förstått innebörden i mitt inlägg.

[Possible worlds]

goat

Intressant synpunkt. Du menar alltså att NS-10:s genomslag i studiomiljö i praktiken har lämnat obetydliga spår i den färdiga produkten, eftersom dess brister korrigerats i senare led? Men vet vi detta med säkerhet, att man vid mastring och lyssning använt andra högtalare, där misstagen korrigerats?
När jag talar om diskantpuckelns inverkan syftar jag just på att det slutliga ljudresultatet skulle bära med sig en inbäddad justering – att den naturligt överdrivna diskanten på NS-10 tvingat producenterna att dämpa den så kraftigt att effekten lever kvar i den färdiga mixen.

[Possible worlds]

Om du har rätt är det onekligen en hifi-myt jag gått omkring och tagit för en vedertagen sanning.

[goat76]

Ifall den där puckeln hade påverkat den slutgiltiga tonaliteten i ljudmixarna så hade resultatet isåfall blivit tvärtom, förhöjningen i monitorlyssningen hade i det fallet gjort att ljudingenjören hade velat sänka energin i det området om det lät påfrestande.

Ja precis, det där är en tankevurpa som är anmärkningsvärt vanlig.
Läste en artikel om Auratone för ett tag sedan på någon studiosajt och skribenten skrev samma sak, att Auratones mellanregisterpuckel låg bakom att så många inspelningar från den tiden då Auratone i princip var standard låter nasalt (vilket jag i.o.f.s. inte håller med om, men oavsett så var ju slutsatsen helt fel).

Ja det är en anmärkningsvärt vanlig tankevurpa!

Och för de som fortfarande tror att användandet av NS-10 vid mixningsskedet har påverkat den totala klangbalansen för slutprodukten, så tycker jag de ska testa att lägga på en EQ-kurva som efterliknar frekvenskurvan för NS-10, och därefter avgöra om de tycker det ljudmässiga resultatet låter mer korrekt efter det.

[Tell]

Jag har också tänkt att det låter lite märkligt att den tonkurvan skulle ha hjälpt till att hissa diskanten på det sättet. Däremot så tycker jag att mycket musik från den tiden är väldigt basfattig, och det som många säger är att det beror på just NS10 och den inte kan spela bas alls vilket gör att man helt enkelt högpassfiltrerade basen när man ändå inte visste hur det lät där nere. Har du nån kommentar på det herr get?

[Maarten]

Apropå NS10, ville främst lyfta detta roliga citat från en gammal och 'helt vild' låst tråd: yamaha ns10

För bara några veckor satt jag med i just en sådan liten studio som enbart har Yamaha NS10. När jag plågade teknikern med en diskussion så visade det sig att han (som så många andra) hade ingen aning om hur dåliga dom egentligen är utan hade bara märkt att "det låter för jävla skumt härinne alltså”. Återigen en kille som inte alls är invigd i högtalarnas brister. Han försvarade dom med de pinsamma och felaktiga resonemang som många andra kör med:

Dom finns ju i en massa kända studios, då måste dom vara bra.
Jag har hört att om man mixar så det låter bra i NS10 så låter det bra överallt.
Det är ju sånt här ljud som folk har hemma.

När de tre bandmedlemmarna som spelades in kom in i kontrollrummet för att höra vad de just spelat in så blev det en speciell stämning efter lyssningen. Dom sa efter en stunds tystnad ”du, det låter riktigt illa... vasst som fan å det finns ju ingen bas!”. Dom hade med sina några egna mickar och hävdade bestämt att det brukar låta mkt bättre. Studioteknikern sa surt ” jo, det finns visst bas, det är bara det att den inte hörs”.
Totaltystnad en lång stund och sedan började bandet viska lite med varandra och svarade sedan: ”ok, men vi vill helst ha sån där bas som man hör”.

Den urspårade tråden är tidvis underhållande och har förmodligen också en del intressant information.

**************

https://acris.aalto.fi/ws/portalfiles/portal/11220523/s3.pdf

Subjektiva ljuskattningvariabler Lokki.png

https://pubs.aip.org/asa/jasa/article/1 ... s-wheel-of
Lokki mfl använder "ljudskattningscirkeln". "Analytiskt ljud" platsar inte riktigt.

Alla subjektiva värderingar av ljud är i princip meningslösa om man inte gör som Toole mfl. Toole hade andra variabler samt rangordnade olika hgt i hyfsade dubbel blindstudier.
...
Toole drar en slutsats mellan subjektiva rangordningen och objektiva fynden med en viss sannolikhet samvarierar.

Är det korrekt att använda de fysikaliska objektiva fynden isolerat för att rangordna högtalare?

Vilken är sannolikheten för att detta är korrekt?

Sannolikheten borde vara angivet i studierna.

Hgt spridning som rangordnings kriterium gäller Harmans rum med inte andra rum. Våra mindre lyssningsrum ger helt andra upplevda reflexer.

Toole studien ger som jag ser det att ekofria frekvenskurvan o distorsionsvärderna ger "objektiva" jämförelser möjliga. Detta är till stor del tillräckligt för att sortera bort sämre hgt.

Ja. Det är (som du säkert vet) så merparten av psykologisk forskning fungerar.
Gällande spridningen bör vi inte hamna i svartvitt tänkande.

Annat är det med högtalare med låg distorsion o bra ekofria frekvenskurvor med helt olika ljudupplevelse.
Mina Apogee och Yamaha NS1000 har i princip lika bra frekvenskurvor o lika låg distorsion. Ändå låter Apogee hgt mer naturligt i mitt stora lyssingsrum vid återgivning av nästan all musik o tal. Att påstå att Apogee ljudet är mer diffust är lådhögtalarpersonens beskrivning. Min beskrivning av Yamaha ljudet är att det är livlöst, onaturligt och har onaturlig stereolokalisation vid återgivning av nästan all musik o tal.
Är det bättre att med negativa ord rangordna bra hgt än med positiva?
Eller finns det andra bra sätt.
JM

Har du testat att ekvalisera enligt I-or-metoden? Om inte, gör gärna det och se sen vilka slutsatser man kan dra,

[goat76]

goat

Intressant synpunkt. Du menar alltså att NS-10:s genomslag i studiomiljö i praktiken har lämnat obetydliga spår i den färdiga produkten, eftersom dess brister korrigerats i senare led?

Inte obetydliga spår, men inte heller på det vis som de flesta audiofiler verkar tro. Och några klangmässiga brister behöver i de flesta fall inte korrigeras i senare led då det knappast är många mixningsingenjörer som format den övergripande klangbalansen baserat på hur den låter i ett par NS-10, vilket alla ljudtekniker vet inte är neutrala för fem öre.

Idag finns det bättre högtalare att välja för ändamålet eller så kan man helt enkelt bara begränsa basen i sina mer bas-kapabla högtalare, för den huvudsakliga fördelen med NS-10 är egentligen mest att den inte går särskilt djupt i basen och därmed ger ett ”överfokus” på mellanregistret. När mellanregistret får i princip all uppmärksamhet utan stöd från basen så är det lätt att höra ifall ljudmixen inte är naturligt balanserad, något ljudelement kan sticka ut och överrösta andra ljudelement eller tvärtom, och eftersom i princip alla ljudelement överlappar varandra och delar mellanregistret så kan ett ”överfokus” på det området säkerställa att ljudmixen ”translate well” till de flesta ljudsystem då alla högtalare åtminstone har kapacitet att spela det registret.

Och här måste förresten tilläggas att många audiofiler felaktigt tror att ovanstående kommer innebära att ljudmixen automatiskt kommer låta sämre i en bättre ljudanläggning då den ”anpassas” även för de lite mer frekvensbreddsbegränsade ljudsystemen, men så är inte fallet då ett välbalanserat mellanregister även kommer förbättra ljudmixen för det bättre ljudsystemet, det är råkade bara vara lite svårare att upptäcka bristerna då basen till viss del kompenserat för det som saknades i mellanregistret.
Ett bra exempel på ett ljudelement som når betydligt högre i frekvens än många tror är bastrumman, den ska inte vara helt ohörbar i mellanregistret men vid mixning i ett mer baskapabelt ljudsystem kan man lätt luras att tro att bastrumman är välbalanserad i mixen just tack vare kompensationen av den mer djupgående basen.

vet vi detta med säkerhet, att man vid mastring och lyssning använt andra högtalare, där misstagen korrigerats?

Ja, det är nog få mixningsstudios som inte har ett mer fullskaligt högtalarsystem utöver NS-10, man kan ju helt enkelt inte mixa bas-frekvensområdet med ett par högtalare som knappt har någon bas alls.

Yamaha NS-10 är inte en passande högtalare för mastring, så ifall något mot förmodan skulle behöva korrigeras p.g.a användandet av dessa högtalare vid mixning så kommer ljudmixen sannolikt passera ett eller flera neutrala ljudsystem innan den når oss konsumenter.

När jag talar om diskantpuckelns inverkan syftar jag just på att det slutliga ljudresultatet skulle bära med sig en inbäddad justering – att den naturligt överdrivna diskanten på NS-10 tvingat producenterna att dämpa den så kraftigt att effekten lever kvar i den färdiga mixen.

Men det är väl snarare så att många ljudmixar lider av förhöjd energi i det området från övre mellanregistret och precence-området, inte tvärtom.

[goat76]

Jag har också tänkt att det låter lite märkligt att den tonkurvan skulle ha hjälpt till att hissa diskanten på det sättet. Däremot så tycker jag att mycket musik från den tiden är väldigt basfattig, och det som många säger är att det beror på just NS10 och den inte kan spela bas alls vilket gör att man helt enkelt högpassfiltrerade basen när man ändå inte visste hur det lät där nere. Har du nån kommentar på det herr get?

Ja, att de flesta mixare inte använder NS-10 för att avgöra hur basen ska balanseras, utan nog snarare använder de sig av sina mer full-range högtalare för det ändamålet. Det är nog ytterst få musikstudios som endast har ett par högtalare som dessutom är så små som NS-10, ja förutom någon liten hemmastudio kanske.

[I-or]

Angående Yamaha NS-10 så har denna nästan allestädes närvarande katastrof till s.k. närfältsmonitor (med korrekt terminologi direktfältsmonitor) lyckligtvis haft en begränsad inverkan på ljudkvaliteten för inspelningarna. Detta beror mycket riktigt dels på att majoriteten av ljudtekniker är hyggligt väl medvetna om högtalarens klangmässiga brister och därmed korrigerar för detta redan vid upptagningen, men även på att andra studiomonitorer också används vid lyssningen vartefter mixningsarbetet framskrider.

Slutlig lyssning sker vid mastering med ytterligare andra monitorer, men här brukar vanligen endast i sammanhanget mindre klangkorrektioner införas.

Det tydligaste exemplet på att NS-10 inte märkbart har förstört klangbalansen på inspelningarna är att andelen med ett tydligt återhållet frekvensinnehåll ca 0,6-2,6 kHz eller övre mellanregister / undre diskant (där NS-10 uppvisar motsatsen) är närapå obefintlig. Så här illa mäter den relativt originalet lätt modifierade "proffsversionen" NS10M:

https://www.erinsaudiocorner.com/loudsp ... 0m_studio/

Det finns för övrigt inte mindre än 6 snarlika versioner av denna högtalare, vilka samtliga har ungefär lika usla egenskaper.


Under de senaste decennierna har dock allt fler inspelningar utnyttjat klangkorrekta aktiva "närfältsmonitorer" från Genelec, Neumann m.fl. tillverkare, vilket förstås har gjort studioarbetet mindre slumpartat och erfarenhetsberoende. Enligt min mening tycks just klangbalansen, med hänsyn tagen till ett ständigt föränderligt klangideal, ha blivit jämnare med åren, vilket tyder på en mer vetenskaplig inställning både vid val av monitorer och lyssningsmiljö. Ingenting kan dock uppväga de gigantiska nackdelarna från bortrationaliseringen av ljudtekniker och framförallt den dynamiska stympningen som har dominerat utvecklingen de senaste 25-30 åren.

[Morello]

Tonalitet är ett musikvetenskapligt begrepp och är inte detsamma som klangbalans.

Men trots mitt felaktiga ordval tycks du ändå ha förstått innebörden i mitt inlägg.

Javisst, givet kontexten var dechiffreringen tämligen basal.

[goat76]

Tonalitet är ett musikvetenskapligt begrepp och är inte detsamma som klangbalans.

Men trots mitt felaktiga ordval tycks du ändå ha förstått innebörden i mitt inlägg.

Javisst, givet kontexten var dechiffreringen tämligen basal.

Jag testade precis i google att översätta ordet ”klangbalans” till engelska, och får jag ”tonal balance” som svar. Tycker du ”tonal balans” fungerar bra att skriva?

[Possible worlds]

Om NS-10 nu inte var en av de avgörande faktorerna bakom det ljusa sound som kom att prägla 1980-talets musikproduktion, om detta blott är en hifimyt – vad var det då som formade detta karakteristiska ljudideal? Finns det någon som kan ge en rimlig förklaring?

[I-or]

Det fanns två olika grenar här, där den ena för tung rock tycks ha sökt ett slamrigare ljud och där den andra för generell populärmusik, kanske inspirerad av syntharnas verkliga genombrott, sökte någon sorts artificiell "tydlighet". Oftast lät det som alla vet bara illa.

Detta har efter en återgång till en mer neutral klang under 1990-talet speciellt under det senaste dryga decenniet övergått till en bastung och inte sällan toppoktavfattig klangbalans. Klangidealet varierar, helt enkelt.

[Morello]

Kan det vara trallgöken Bruce Swedien som startat trenden med förhöjt presensregister?

[Almen]

Kan det inte helt enkelt varit en fortsättning på 60- och 70-talets mer och mer kommersiella syn på popmusiken, i takt med den ökande skivförsäljningen och radiospeltiden?

Man anpassade till max hörbarhet i radion (och bilen) genom att skära i basen och höja diskanten och sedan fick radiostationerna komprimera så gott det gick analogt för att kunna pumpa ut maxvolym och överrösta näraliggande radiokanaler. Detta förenklades ju sedermera i mitten/slutet på 90-talet när man började med helt digital dynamikkomprimering.

[I-or]

Det nya, tunna, klangidealet blev inte allmänt förekommande förrän runt 1984 (hårdrockens klangliga förfall började dock flera år tidigare). Sedan försvann den allmänna tunnheten nästan lika snabbt som den hade kommit redan vid övergången till 1990-talet. Detta talar förstås emot tesen om anpassning till radioapparater och bilstereo.

Saken med billjud är förstås också att man behöver kraftig bas för att denna överhuvudtaget ska höras givet dånet från däcken.

[Possible worlds]

Almen

Jag iakttar samma tendens, men frågan kvarstår: vilka var de konkreta tekniska förändringar (när vi nu kan räkna bort NS-10) eller de enskilda aktörer (t ex förslaget Bruce Swedien) som faktiskt drev fram detta sound?

[Possible worlds]

Jag har också funderat över huruvida NS-10, 1980-talets ljudideal och ”loudness war” på något sätt hänger samman – om de inte bara sammanfaller efter varandra i tid, utan faktiskt påverkar varandra. Jag inser att det är en spekulativ tanke, kanske rör det sig om helt oberoende fenomen. Men ändå kan jag inte riktigt släppa idén.

[idea]

Kan det inte helt enkelt varit en fortsättning på 60- och 70-talets mer och mer kommersiella syn på popmusiken, i takt med den ökande skivförsäljningen och radiospeltiden?

Man anpassade till max hörbarhet i radion (och bilen) genom att skära i basen och höja diskanten och sedan fick radiostationerna komprimera så gott det gick analogt för att kunna pumpa ut maxvolym och överrösta näraliggande radiokanaler. Detta förenklades ju sedermera i mitten/slutet på 90-talet när man började med helt digital dynamikkomprimering.

Tilläggas bör vinylmediets begränsningar där man drog ner basen för att få längre speltid. Man kunde få över 60 min speltid som värst men det lät ju tämligen blekt.
Nu är det ju det omvända på vissa konserter där man fläskar på med lågbas för att få upp "trycket" i spelningen eftersom lågbasen inte ger så mycket utslag på dB(A)-värdet.

[I-or]

Jag iakttar samma tendens, men frågan kvarstår: vilka var de konkreta tekniska förändringar (när vi nu kan räkna bort NS-10) eller de enskilda aktörer (t ex förslaget Bruce Swedien) som faktiskt drev fram detta sound?

Jag har också funderat över huruvida NS-10, 1980-talets ljudideal och ”loudness war” på något sätt hänger samman – om de inte bara sammanfaller efter varandra i tid, utan faktiskt påverkar varandra. Jag inser att det är en spekulativ tanke, kanske rör det sig om helt oberoende fenomen. Men ändå kan jag inte riktigt släppa idén.

Som skrivet var så handlade det inte om tekniska förändringar på ljudupptagningssidan och knappast radiosidan heller. Vad gäller distributionssidan så borde CD:ns intåg ha lett till betydligt mer bas eftersom det inte går att skapa LP-skivor med både kraftig bas och normal speltid, men så blev sällan fallet.

Möjligen hade det totala genombrottet för digitala (additiva) synthar som Yamaha DX7 något med det hela att göra eftersom detta korrelerar väl tidsmässigt, men mest var det nog bara den vanliga flockmentaliteten när ett nytt "sound" dök upp. Ytterligare en möjlighet är att man med CD:ns intåg hade en bättre möjlighet att föra fram "tydligheten" till konsumentledet och att detta kändes modernt samt kunde överdrivas med en tunn klangbalans. Till detta kommer förstås även hårdrockens uppenbart slamriga soundideal som förstärks av en tunn klangbalans, men detta var en helt separat utveckling som höll i sig betydligt längre.

Swediens inspelningar var ofta tydligt presade, men långt ifrån baslösa, så han är ingen typisk representant för den tunna klangbalans som allmänt rådde för det sena 1980-talets populärmusikproduktioner.

(Lite lustigt är det dock att jag nu tog upp ytterligare en Yamaha-produkt i diskussionen. Kanske är företaget ljudsidans Illuminati? )

[Morello]

Jag vill nog minnas Swedian-produktionerna som tämligen basfattiga - tex Thriller med M. Jackson. Har för övrigt aldrig förstått varför snubbens är så hyllad.

[I-or]

Lyssna gärna även på Bad, The Dude, Off The Wall m.fl. alster. Swediens inspelningar är Inte överlag basfattiga och dessutom är den basfattighet som gäller allmänt för det sena 1980-talet av en helt annan dignitet.

[goat76]

En ytterligare möjlig orsak till det ljusare sounded under 80-talet kan vara övergången till digital ljudproduktion, för till skillnad från analog inspelning där överstyrning av insignalen ofta kunde användas med flit som en form av komprimering för ett ”rundare” ljud, så blev de första digitala inspelningarna renare och slankare på gott och ont. Med tiden har man lärt sig att bearbeta de inspelade spåren med diverse simuleringar av analog utrustning.

[Morello]

Jag tycker det bör inflikas att det inte är fråga om ljus som i luftig och fluffig (när ökningen sker över 6-7 kcps cirka), utan vi talar om en överdriven nivå i det lägre diskantregistret och övre mellanregistret; en slik klangavvikelse stör mig oerhört mycket mer än överdriven nivå i toppoktaven och kanske lite till.

[Almen]

Det nya, tunna, klangidealet blev inte allmänt förekommande förrän runt 1984.

Jag upplever Eurythmics Sweet Dreams (Are Made of This) från 1983 som ett typexempel på detta. Men de kanske var tidiga...?

[Possible worlds]

Almen

Jag instämmer. Till listan kan man också lägga Bruce Springsteen (Born in the U.S.A., men ännu mer Tunnel of Love) samt redan nämnda Michael Jackson. Även Madonna och Prince.
Men hur mycket skuld bär egentligen Phil Collins? På Face Value introducerade han det där berömda virveltrumsljudet som sedan kom att prägla hela 80-talet. Visserligen hade han använt det redan på en av Peter Gabriels soloskivor, men då utan att det fick något större genomslag.

[Possible worlds]

Phil Collins släppte Face Value den 13 februari 1981

[Morello]

Rush "Signals " anno 1982 lider också av överdriven presensnivå.

[steven33]

Någon som ser vilka högtalare Mike Oldfield har i sin hemmastudio och vad det är som står uppe på högtalarna.
https://www.youtube.com/watch?v=HXsvMxclcuI

[Almen]

Men hur mycket skuld bär egentligen Phil Collins? På Face Value introducerade han det där berömda virveltrumsljudet som sedan kom att prägla hela 80-talet. Visserligen hade han använt det redan på en av Peter Gabriels soloskivor, men då utan att det fick något större genomslag.

Jag upplever varken Gabriels 3:a eller Face Value som presade. Kanske ingen djupbas, men tryck i botten och inget direkt obalanserat eller orent, tycker jag.

Och ja, det var ju Hugh Padgham/Gabriel (och i minimal mån producenten Steve Lillywhite) som introducerade virvelsoundet på Peter Gabriel (3), inspelat redan 1979.

[I-or]

Det nya, tunna, klangidealet blev inte allmänt förekommande förrän runt 1984.

Jag upplever Eurythmics Sweet Dreams (Are Made of This) från 1983 som ett typexempel på detta. Men de kanske var tidiga...?

Notera allmänt förekommande. Det finns enstaka exempel långt tidigare än så. Egentligen bröt inte den extrema klangtunnheten ut förrän runt 1986-1987, när var och varannan inspelning lät ytterst hörselovänligt. Sedan försvann detta överlag runt början på 1990-talet även om framförallt slamriga rockinspelningar tyvärr fortsatte med dumheterna i ytterligare flera år.

[I-or]

Jag tycker det bör inflikas att det inte är fråga om ljus som i luftig och fluffig (när ökningen sker över 6-7 kcps cirka), utan vi talar om en överdriven nivå i det lägre diskantregistret och övre mellanregistret; en slik klangavvikelse stör mig oerhört mycket mer än överdriven nivå i toppoktaven och kanske lite till.

Korrekt, även om nivåökningen oftast inleds så lågt som runt 2 kHz men då med en betydligt lägre nivå. Presning innebär vanligen en mycket bred puckel ca 2-10 kHz med maximum runt 7 kHz även om detta varierar en del mellan inspelningarna.

[I-or]

Angående Bruce Swediens påstådda försyndelser gällande mixar med basunderskott så exemplifierar jag nedan med låtar från albumen Off The Wall, Thriller, Bad och The Dude (originalutgåvor):

Bruce Swedien.png (23.77 KiB) Visad 3666 gånger

Som synes framträder långt ifrån någon tunn klang. Tvärtom handlar det om ganska välbalanserad bas undantaget kanske aningen klen nivå i 40 Hz-tersbandet. Lågbas var relativt ovanligt före digitaliseringen av in- och avspelningssystemen och tre av albumen producerades under den tiden, 1979-1982. Som synes har Bad, inspelad 1987, d.v.s. efter digitaliseringen, hyggligt tryck ända ned till 31,5 Hz-tersbandet. Billie Jean har saftigt tryck i den undre delen av discobasen och är relativt "het" över ca 4-5 kHz.

[VintageHiFi]

Någon som ser vilka högtalare Mike Oldfield har i sin hemmastudio och vad det är som står uppe på högtalarna.
https://www.youtube.com/watch?v=HXsvMxclcuI

Högtalarna ser ut som ett par Yamaha HS8, det som står ovan på är ett par Bang & Olufsen Beolab 4

[distad]

Någon som ser vilka högtalare Mike Oldfield har i sin hemmastudio och vad det är som står uppe på högtalarna.
https://www.youtube.com/watch?v=HXsvMxclcuI

De där är "illaljudande" Yamaha högtalare. Och jag har sett helt andra grejer ifrån hans Hemmastudios då han har fler än en. Och med tanke på hur hans skivor låter så bryr sig han om ljud.

[Harryup]

Träffade i ett helt annat sammanhang 2 olika par som var ägare till större studios i Sthlm. Frågade dom om dom hade NS-10 och båda hade. Frågade varför och båda svarade att annars så kan man inte ha gästtekniker eller hyra ut studios eftersom folk vet hur dom låter och då kan i jämförelse förstå hur det låter om man mixar i andra befintliga högtalare som man inte är vana vid. Båda tyckte dom lät dåligt men på ett känt sätt. Och båda tyckte generellt sätt så var audiofiler rubbade som ville ha högtalare som gick under 35-40Hz i vanliga bostadsrum eftersom det bara bullrar.

[distad]

Träffade i ett helt annat sammanhang 2 olika par som var ägare till större studios i Sthlm. Frågade dom om dom hade NS-10 och båda hade. Frågade varför och båda svarade att annars så kan man inte ha gästtekniker eller hyra ut studios eftersom folk vet hur dom låter och då kan i jämförelse förstå hur det låter om man mixar i andra befintliga högtalare som man inte är vana vid. Båda tyckte dom lät dåligt men på ett känt sätt. Och båda tyckte generellt sätt så var audiofiler rubbade som ville ha högtalare som gick under 35-40Hz i vanliga bostadsrum eftersom det bara bullrar.

Tänk på att den mesta musiken går inte under 35hz.

[E]

Kan det vara trallgöken Bruce Swedien som startat trenden med förhöjt presensregister?

Är det förenligt med regelverket att benämna någon trallgök?

För övrigt undrar jag hur många NS-10 som genom åren har moddats
med toapapper – och vilket toapapper anser nu studiovärlden är det
optimala? Någon som sett mätningar med och utan?

Mvh E*

[Tell]

Och båda tyckte generellt sätt så var audiofiler rubbade som ville ha högtalare som gick under 35-40Hz i vanliga bostadsrum eftersom det bara bullrar.

Visar väl att dom tyvårr antingen har sämre koll alternativt inte har system som klara djupbas, för själv älskat jag när musik är nere och nosar neråt 30Hz och under.

[goat76]

Och båda tyckte generellt sätt så var audiofiler rubbade som ville ha högtalare som gick under 35-40Hz i vanliga bostadsrum eftersom det bara bullrar.

Visar väl att dom tyvårr antingen har sämre koll alternativt inte har system som klara djupbas, för själv älskat jag när musik är nere och nosar neråt 30Hz och under.

De talade nog säkert i mer generella termer, de menar nog säkert inte på den mindre skaran super-ljudnördar som fixar med akustiken i hemmet, pillar med mätningar och justerar med EQ.

[distad]

Och båda tyckte generellt sätt så var audiofiler rubbade som ville ha högtalare som gick under 35-40Hz i vanliga bostadsrum eftersom det bara bullrar.

Visar väl att dom tyvårr antingen har sämre koll alternativt inte har system som klara djupbas, för själv älskat jag när musik är nere och nosar neråt 30Hz och under.

De talade nog säkert i mer generella termer, de menar nog säkert inte på den mindre skaran super-ljudnördar som fixar med akustiken i hemmet, pillar med mätningar och justerar med EQ.

Håller på med EQ och sådant är lätträknade och håller till på detta forum... Och det är inte mycket musik som har info under 30hz om man nu inte gillar orgelmusik och sådant. När jag satt hemma hos Lindroos och spelade skivor så var det inga plattor som hade info under 35hz och då var Yello med i listan som jag trodde hade någon form av djupbas. Fanns "inget" under 40hz

[Johan_Lindroos]

Visar väl att dom tyvårr antingen har sämre koll alternativt inte har system som klara djupbas, för själv älskat jag när musik är nere och nosar neråt 30Hz och under.

De talade nog säkert i mer generella termer, de menar nog säkert inte på den mindre skaran super-ljudnördar som fixar med akustiken i hemmet, pillar med mätningar och justerar med EQ.

Håller på med EQ och sådant är lätträknade och håller till på detta forum... Och det är inte mycket musik som har info under 30hz om man nu inte gillar orgelmusik och sådant. När jag satt hemma hos Lindroos och spelade skivor så var det inga plattor som hade info under 35hz och då var Yello med i listan som jag trodde hade någon form av djupbas. Fanns "inget" under 40hz

Det var nog högtalarna som var kassa.

[Tell]

Visar väl att dom tyvårr antingen har sämre koll alternativt inte har system som klara djupbas, för själv älskat jag när musik är nere och nosar neråt 30Hz och under.

De talade nog säkert i mer generella termer, de menar nog säkert inte på den mindre skaran super-ljudnördar som fixar med akustiken i hemmet, pillar med mätningar och justerar med EQ.

Håller på med EQ och sådant är lätträknade och håller till på detta forum... Och det är inte mycket musik som har info under 30hz om man nu inte gillar orgelmusik och sådant. När jag satt hemma hos Lindroos och spelade skivor så var det inga plattor som hade info under 35hz och då var Yello med i listan som jag trodde hade någon form av djupbas. Fanns "inget" under 40hz

Finns en del kul modern musik med redig djupbas. Dom två första här under har trevliga basgångar med toner under 30Hz och den andra har ett intro med knorrar under 20Hz, mycket trevligt!

[distad]

De talade nog säkert i mer generella termer, de menar nog säkert inte på den mindre skaran super-ljudnördar som fixar med akustiken i hemmet, pillar med mätningar och justerar med EQ.

Håller på med EQ och sådant är lätträknade och håller till på detta forum... Och det är inte mycket musik som har info under 30hz om man nu inte gillar orgelmusik och sådant. När jag satt hemma hos Lindroos och spelade skivor så var det inga plattor som hade info under 35hz och då var Yello med i listan som jag trodde hade någon form av djupbas. Fanns "inget" under 40hz

Det var nog högtalarna som var kassa.

Vi skyller på dem....

[distad]

De talade nog säkert i mer generella termer, de menar nog säkert inte på den mindre skaran super-ljudnördar som fixar med akustiken i hemmet, pillar med mätningar och justerar med EQ.

Håller på med EQ och sådant är lätträknade och håller till på detta forum... Och det är inte mycket musik som har info under 30hz om man nu inte gillar orgelmusik och sådant. När jag satt hemma hos Lindroos och spelade skivor så var det inga plattor som hade info under 35hz och då var Yello med i listan som jag trodde hade någon form av djupbas. Fanns "inget" under 40hz

Finns en del kul modern musik med redig djupbas. Dom två första här under har trevliga basgångar med toner under 30Hz och den andra har ett intro med knorrar under 20Hz, mycket trevligt!

[ YouTube ]

[ YouTube ]

[ YouTube ]

Visst finns det, om man letar. Men det är nog betydligt mindre än vad folk tror. Jag som lyssnat länge, blir en aning förvånad när man tänker närmare på det. Men jag har aldrig varit någon djupbas nisse utan tycker det är viktigare med hur basen är än om det finns djup bas. Jag har ju ofta gillat stativhögtalare också, som andra ratar pga den djupaste basen saknas. Men finns det djup bas, så gäller det ju att rum och högtalare klarar uppgiften, annars faller det platt då det bara blir jobbigt att lyssna på.

[Tell]

Visst finns det, om man letar. Men det är nog betydligt mindre än vad folk tror. Jag som lyssnat länge, blir en aning förvånad när man tänker närmare på det. Men jag har aldrig varit någon djupbas nisse utan tycker det är viktigare med hur basen är än om det finns djup bas. Jag har ju ofta gillat stativhögtalare också, som andra ratar pga den djupaste basen saknas. Men finns det djup bas, så gäller det ju att rum och högtalare klarar uppgiften, annars faller det platt då det bara blir jobbigt att lyssna på.

Ja i det stora hela är det såklart extremt ovanligt, speciellt ju äldre musik det är, men idag är det ju inte svårt alls att designa basen exakt hur man vill ha den. När jag själv gjorde lite musik förr så brukade jag designa min basgång med en sågtand som grund med div filtrering, dist etc, för att sen bara lägga till en extra sinus en oktav ner för att få den där extra mustiga tyngden.
Så idag finns det ändå en del utan att verkligen behöva leta, efter att ha postat dom där tre låtarna så lyssnade jag vidare i min dubstep-lista, bas-lista, knorrchill-lista och hittade ganska mycket som toner nere i 30Hz-regionen. Tyckte också den här låten av Tara Putra var kul, en kick som slår på 33Hz, himlans trevligt!
Och javisst så behöver man anläggning för det, men har man så har man och då är det gött Mina piP kan ta sig ner till 30Hz iaf men inte så mycket mer, men mina lurar går ner under 20Hz vilket inte är så ovanligt idag.