Jaha ja, nu gällde det att försöka förklara resistansens fasförskjutande egenskaper då. Det är en uppgift man kan känna ett visst motstånd mot, om utrycket tillåts.
För säkerhets skull inhandlade jag en strut på lunchen, den står här i hörnan bakom mig.
En enkel utväg är att istället för att skriva resistans med stora omega, ohm, så kan en välplacerad lapsus göra att det blir lilla omega istället. Då har vi vinkelfrekvens och saken är klar.
Nu tror jag inte att forumet går på en så enkel lösning, men den pekar i en viss riktning ändå. Tiden borde vara inblandad, och det är den ju alltid så att säga. Svår att påverka dock, men om vi petar på nåt annat istället, rummet till exempel, så kommer tiden in i bilden förr eller senare. Det brukade alltid gamle Albert påstå. Vi får ta och flytta runt resistansen lite i rummet, inuti ledaren till exempel.
Såhär ungefär. De centrala delarna av ledaren omges av ett större antal kraftlinjer och erhåller därmed högre induktans än de yttre delarna. Högre induktans ger högre reaktans, det blir trångt i mitten och strömmen kanar ut mot periferin. Skineffekt, när jag var liten hette det strömförträngning. Den ökar med ökande frekvens, med d, roten ur f, och lite annat, många tunna trådar är bättre än en grov.
Induktansen (den inre) är beroende på relativa permeabiliteten och en konstant. Det är här syrefri koppar kommer in i bilden antar jag, fast alla omagnetiska material har ur = 1 Järntråd skall man akta sig för.
Här har vi då förhoppningsvis en fasvridning som någon kanske kan höra och den uppstod när resistansen flyttade sig ... simsalabin, resistiv fasvridning ... okey då ... det var nog inte resistansen som fixade fasvridningen utan induktiva reaktansen .... nästan samma sak .... böjer mig efter struten ...
Är inte allt under 1 GHz modifierad likström?
Den här inre induktansen är liten och normalt bortser man från den. Den är runt 0,1 mH per km koppartråd, pjotr hade en meter, det gäller att ha bra koll på fasvridningen då. Räknas i milligrader eller nåt?
Den yttre induktansen, som är större, i en ledare är en konstant gånger log 2a/d, så avståndet mellan kablarna har rätt stor inverkan. Litet avstånd och stor dia alltså, inte enkelt när man skall ha många och tunna ledare samtidigt. Man får väl bunta ihop dom tunna till två bamsiga ledare som ligger nära varandra.
Hur var det nu, pupinisering, den var bra för telefonledninger där frekvensen sällan ligger över 3 kHz, så det ligger väl inom det hörbara området. Däremot brukar dessa ledningar vara rätt långa, iaf jämfört med en högtalarkabel, så då har vi dessa milligrader igen.
Attans, jag som precis hade laddat med så fina argument för att börja sälja plyfakabel, eller vad det hette ...
