Hur placera två subbar i ett rum?

[RJohan]

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

[Tangband]

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

Hmm.... Om jag påstår att vetenskapen säger att en delning vid 100 Hz med två subbasar kopplade i mono placerade en bit ifrån varandra är dömt att misslyckas om man vill ha riktigt bra ljud från 2-kanalsåtergivning och att miken och analysatorn mätt från lyssningsplats inte kommer att hjälpa alls om du använder tex en hemmabioreceiver , blir du arg på mig då ?

Isådanafall ber jag om ursäkt. Hifi ska vara kul men ljudet kommer inte bli bra med de förutsättningar du ger.

Jag förespråkar överhuvudtaget inte flera monokopplade subbasar , vi har testat det med riktigt dyra subbasar och man kan nästan komma undan de fel som blir om man delar nere vid, typ 45-50 Hz med 4:e ordningens filter. Ovanför detta börjar det bli bättre ljud om man stänger av subbasarna helt, och vid 100 Hz kommer det inte låta bra med subbasarna påslagna. Visst, det blir mer ljud och mer bas men sämre musikupplevelse. Stereokopplade subbasar placerade invid vardera topp är ofta oändligt mycket bättre vid delningsfrekvenser över 80 Hz.

Lite vetenskap från linkwitz :
Använder du THX filter ( jämna ordningens akustiska filter ) bör subbasen placeras inom 1/4 våglängd från topparna.
Det gör det omöjligt med monokopplade subbasar som är placerade en bit ifrån varandra, om du inte delar nere vid, typ, 45-50 Hz.
Räkna gärna på det. Hur ska du placera vänster monokopplade subbas tillräckligt nära höger topp ? Vid 100 Hz är ljudvåglängden 3,43 meter vid rumstemperatur . 1/4 av det är ungefär 86 cm.

Udda ordningens akustiska filter ger större möjlighet till flexiblare ( längre avstånd ) placering men det ingår inte i THX standarden.
...........

Edit: jag ser att du frågar hur du får JÄMNAST bas i rummet. Det är enkelt. Placera de två subbasarna på 2/4 och 3/4 avstånd från respektive sidovägg, mellan topparna. Då exiterar du rumsresonanserna lite mindre.
Delar du dessutom under 80 Hz med udda ordningens filter ( helst 30 dB/okt branthet LP och 18 dB HP , slutna toppar ) kommer det att integrera ganska bra om subbasarna är stereokopplade, även om subbasarna står en liten bit ifrån respektive topp.

[RJohan]

Tack för inlägget. Uppenbarligen påläst.

Det var de där 3/4 2/4 jag var ute efter. Jo, du ger uttryck för en oro jag har om hur man får subbarna att bäst jobba ihop med satteliterna v.s. placeringen av respektive högtalare, det blir ju knepigt värre om man ska köra subarna 3/4 2/4. Det är enklare med bara fullregisterhögtalare!

Nu står subbar och satteliter traditionellt nära varandra. Trots att jag är varm anhängare av att man ska ha stereo hela vägen, hör jag ingen försämring med mono under 100 Hz när jag koplar in subbarna, tvärtom hör man lite mer 'rum' från riktigt lågfrekventa ljud. Det låter på dej som det bästa är att ha subbarna nära satteliterna och betrakta dessa som kompletta fullregister när det gäller placering.

Förresten, jag använder en DEQ2496 som både analysator och EQ. Och, ja, det är en hemmabioreceiver för en futtig femhundring. Trots det används anlägget enbart till musik, hemmabio surroundbullerhäftigt 13.5 är jag helt ointresserad av

[paa]

3/4 på ena sidan motsvaras av 1/4 på andra sidan, inte av 2/4, vilket är samma som mitt på väggen.

[Tangband]

3/4 på ena sidan motsvaras av 1/4 på andra sidan, inte av 2/4, vilket är samma som mitt på väggen.

Jo, det var lite slarvigt av mig. Jag tror nog att de flesta ändå förstod hur jag menade.
Om jag tänker att 1/4 och 4/4 är precis i vardera hörn vid högtalarväggen:

1/4 - 2/4 - 3/4 - 4/4

[paa]

Nja,
1/4 är 25% in från väggen.
4/4 är 100% in från samma vägg.
Du börjar vid 0%, dvs 0/4.

[Tangband]

Tack för inlägget. Uppenbarligen påläst.

Det var de där 3/4 2/4 jag var ute efter. Jo, du ger uttryck för en oro jag har om hur man får subbarna att bäst jobba ihop med satteliterna v.s. placeringen av respektive högtalare, det blir ju knepigt värre om man ska köra subarna 3/4 2/4. Det är enklare med bara fullregisterhögtalare!

Nu står subbar och satteliter traditionellt nära varandra. Trots att jag är varm anhängare av att man ska ha stereo hela vägen, hör jag ingen försämring med mono under 100 Hz när jag koplar in subbarna, tvärtom hör man lite mer 'rum' från riktigt lågfrekventa ljud. Det låter på dej som det bästa är att ha subbarna nära satteliterna och betrakta dessa som kompletta fullregister när det gäller placering.

Förresten, jag använder en DEQ2496 som både analysator och EQ. Och, ja, det är en hemmabioreceiver för en futtig femhundring. Trots det används anlägget enbart till musik, hemmabio surroundbullerhäftigt 13.5 är jag helt ointresserad av

Aha
Låter det bra så är det bra, ta mina inlägg som erfarenheter och inte sanningar för alla.

[Tangband]

Nja,
1/4 är 25% in från väggen.
4/4 är 100% in från samma vägg.
Du börjar vid 0%, dvs 0/4.

Jovisst, men jag tror att du förstod var jag menade ändå, väl ?

Om jag istället skriver : subbarna ska placeras vid siffran 2 och 3 och samtidigt ritar såhär:

1(hörn) - 2 (sub) - 3 (sub) - 4 (hörn)

Då hoppas jag alla förstår.
Det är samma avstånd mellan 1 och 2, som mellan 2 och 3, samt 3 och 4.

[paa]

Det är inte alltid så lätt att veta vad folk menar. Ofta brukar man ju t.ex rekommendera att placera högtalarna på 1/3 resp 2/3.
När man då påpekar att de respektive avstånden från höger resp vänster vägg i det fallet blir exakt 1/2, så var det ju inte riktigt så man menade heller, och det är ju så du beskriver i sista inlägget.

Jag tycker mig märkt att om man har subbarna innanför frontarna så integrerar dom bättre i ljudbilden än om dom står utanför frontarna.

[petersteindl]

Nja,
1/4 är 25% in från väggen.
4/4 är 100% in från samma vägg.
Du börjar vid 0%, dvs 0/4.

Jovisst, men jag tror att du förstod var jag menade ändå, väl ?

Om jag istället skriver : subbarna ska placeras vid siffran 2 och 3 och samtidigt ritar såhär:

1(hörn) - 2 (sub) - 3 (sub) - 4 (hörn)

Då hoppas jag alla förstår.
Det är samma avstånd mellan 1 och 2, som mellan 2 och 3, samt 3 och 4.

Detta ger 1/3 och 1/3 och 1/3 i avstånd.

[Johan_Lindroos]

Nja,
1/4 är 25% in från väggen.
4/4 är 100% in från samma vägg.
Du börjar vid 0%, dvs 0/4.

Jovisst, men jag tror att du förstod var jag menade ändå, väl ?

Om jag istället skriver : subbarna ska placeras vid siffran 2 och 3 och samtidigt ritar såhär:

1(hörn) - 2 (sub) - 3 (sub) - 4 (hörn)

Då hoppas jag alla förstår.
Det är samma avstånd mellan 1 och 2, som mellan 2 och 3, samt 3 och 4.

Men eeeeh ööööh, vad är själva syftet? På vilket sätt skulle du inte excitera vissa rumsresonanser på det viset?

Du verkar nu helt snurra till det.

[Tangband]

Nja,
1/4 är 25% in från väggen.
4/4 är 100% in från samma vägg.
Du börjar vid 0%, dvs 0/4.

Jovisst, men jag tror att du förstod var jag menade ändå, väl ?

Om jag istället skriver : subbarna ska placeras vid siffran 2 och 3 och samtidigt ritar såhär:

1(hörn) - 2 (sub) - 3 (sub) - 4 (hörn)

Då hoppas jag alla förstår.
Det är samma avstånd mellan 1 och 2, som mellan 2 och 3, samt 3 och 4.

Men eeeeh ööööh, vad är själva syftet? På vilket sätt skulle du inte excitera vissa rumsresonanser på det viset?

Du verkar nu helt snurra till det.

Är eeeeh ööööh tecken på ett begränsat ordförråd ?
Förklara gärna istället för att vara dryg

[Tangband]

Nja,
1/4 är 25% in från väggen.
4/4 är 100% in från samma vägg.
Du börjar vid 0%, dvs 0/4.

Jovisst, men jag tror att du förstod var jag menade ändå, väl ?

Om jag istället skriver : subbarna ska placeras vid siffran 2 och 3 och samtidigt ritar såhär:

1(hörn) - 2 (sub) - 3 (sub) - 4 (hörn)

Då hoppas jag alla förstår.
Det är samma avstånd mellan 1 och 2, som mellan 2 och 3, samt 3 och 4.

Detta ger 1/3 och 1/3 och 1/3 i avstånd.

Tack för det

[Adhoc]

Vid utplacering av 2 eller 4 basar för att ”undertrycka” basmoder mellan 2 parallella ytor är tanken från Harmans papper att basarna spelar samma signal (monokopplade). Ena varianten som brukar visas är att 2 basar placeras vid högtalarväggen, vardera ¼ in från rumsbredden. Basmoder som går mot rumsbredden kan då jämnas ut upp till 3:e breddmoden. (Med förutsättningen att dom 2 parallella väggarna är i samma material och stabila, annars kan laborerande med placeringen behövas. Även dörrhål, fönster etc kan påverka bäst placering.) Längsmoder och höjdmoder kan fortfarande ha stora variationer i SPL beroende på lyssningsplats.

Hur nära det kan eller bör vara mellan fronthögtalare och sub kan bero på vad man är ute efter och delningsfrekvensen. Vid ca 1/4 väglängd emellan (90 grader) fås en överlappning som kan ge ca +3 dB.

Våglängd och fas källa 1 & 2.JPG (20.51 KiB) Visad 3628 gånger

[hifikg]

Innan ni började förklara tyckte jag det verkade lätt

[goat76]

Innan ni började förklara tyckte jag det verkade lätt

Det beror på, är de väldigt tunga kan två starka män lyfta in dem och placera dem på lämpliga platser i rummet.

[hifikg]

Innan ni började förklara tyckte jag det verkade lätt

Det beror på, är de väldigt tunga kan två starka män lyfta in dem och placera dem på lämpliga platser i rummet.

Två av mina går på hjul. Den tredje gick för sig själv.

Spoiler:

Visa

Förklaring finns i min presentationstråd

[JM]

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

Det viktiga som jag ser är att inse att med välfitrerade subbasar under 80 Hz finns ingen riktningsupplevele av ljud i rum. Det finns några få studier att ljud under 80 Hz kan lokaliseras på öppet fält men ej i rum.
Stereoupplevelsen har således upphört. Under 80 Hz finns inga "vandrande" ljudvågor. Det råder ett stationärt tryckgradientfält i rummet. Utmed alla väggar rådet ett tryckmax för given frekvens. Dvs inte så lyckat att ha lyssningspositionen invid en vägg. Lyssningspositionens placering i rummet är mycket viktig för erhålla en rak tonkurva.
Enklaste sättet att nå jämn subbas i rummet är enligt Weltis artikel är med en monosubbas i varje hörn och med lyssningspositionen minst 1/4s vägglängd från närmaste vägg. Detta kan vanligen ske utan några basfällor eller andra akustiska trix dvs går att skapa optimal subbas utan att bygga om lyssningsrummet. Floyd Toole har Weltis subbaslösning i sitt privata lyssningsrum.

Här har du en sammanfattning av Weltis vetenskapliga rapport hur subbasar kan placeras i rummet.
https://www.harman.com/documents/multsubs_0.pdf

Att dela vid 100 Hz och bara ha 2 subbasar är att be om problem och kräver ofta stora ombyggnader av rummet.

JM

[Tangband]

Harmans papper är väl endast ett teoretiskt resonemang som utgår ifrån det som en mikrofon kan ” se ” ?
Ställa subbasar i hörn är ljudmässigt absolut sämsta placeringen enligt min erfarenhet.

Det finns inte heller speciellt många subbasar som inte släpper ifrån sig dist över 1 % vid 80 Hz och nedanför om man drar på lite.
Så trots ” välfiltrerade ” subbasar så släpper de flesta basar ifrån sig dist som gör att de kan riktningsbestämmas.
Betänk att sinustoner, sådant som Harman använder , inte har något gemensamt med hur musik fungerar. Det diskvalificerar deras tester angående subbasar.

Ett riktigt instrument, tex en elbas, spelar hela registret upp till över 8000 Hz på samma gång. Blir det fel i tid och frekvens här, blir det en upplevt otydlig tonhöjd, pitch.

Örat är väldigt bra på att höra om något är fel .

[JM]

Nu finns det ett önskemål från trådskaparen som att det skall vara en vetenskaplignivå på inläggen. Tacksam för vetenskapliga artiklar där där hörnplacering av subbas är negativt samt att hörbara distorsionsprodukter hos välfiltrerade subbasar (under 80Hz) ger lokalisation av subbas.

JM

[paa]

Trådskaparen säger att han gillar en vetenskaplig attityd, inte att han kräver artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter.

[steveo1234]

Placera, mät, placera om, mät om. Repetera.
Om du hittar ett läge du är nöjd med så fint. Annars fortsätt tills du hittar en tillräckligt bra lösning ELLER tills du kommer till ett läge där du inser att du intekommer att få till en lösning du är tillräckligt bra med de förutsättningarna du har. Då får du byta basar, addera fler basar, bygga basfällor, skaffa en PEQ . Etc.

EDIT: Eller gör som jag. Bygg bas där den får plats i det antalet som funkar i rummet. Mät och EQ`a in och var nöjd med att det är tillräckligt bra....

[goat76]

Ställa subbasar i hörn är ljudmässigt absolut sämsta placeringen enligt min erfarenhet.

Enligt REL är hörnet den absolut bästa placeringen för en ensam subwoofer.

Här är ett utklipp från manualen till deras No.25 Subwoofer:

”Positioning: The optimal position for a single REL No.25 is in one of the corners behind the main speakers. This position 9 dB of mechanical amplification and allows for the most linear true low bass wave launch, owing to the ability to tune the REL’s crossover to the longest distance in the room in order to produce the longest, therefore lowest frequency, bass waves.”


För två subwoofers är enligt REL bästa placeringen nära fronthögtalarna på vardera yttre sida om dessa och förskjutna lite längre bak. Om rummet skulle vara för smalt för den placeringen kan man ställa dem på insidan av fronthögtalarna, inte lika optimalt men en kompromiss-anpassning efter rummet.

”Expert Set-Up: Preferable is to bring the subs further out into the room and place them slightly behind and outboard of the main speakers.

1 Set each side up independently. Disconnect the sub that is not being set-up so your complete focus can be given over to the sub that is being set-up. Carefully follow the guidance provided in standard set-up if you are unfamiliar with standard REL set-up procedure for gain, phase and crossover settings .
(See page 17 for standard set-up procedure).

2 Carefully fine-tune the position of the sub in its recommended location (slightly behind and to the outside of the main speaker) listening for rich powerful room nodes, but focusing on speed and connection with the main speaker. Since there will be a preponderance of output available to a stereo No.25 owner, focusing on connection with and blending with the main speaker becomes the primary focus, not merely raw output.”

https://2y2ro62wfbas3svllg2i0s1t-wpengi ... 9-16_W.pdf

CAF8D3F1-466E-4DAE-B80C-D584F8FCFEA2.png (348.59 KiB) Visad 3526 gånger

[paa]

Här ligger den gamla artikeln skriven av Ing Öhman för MoLT, översatt till engelska för enkelhetens skull.
http://user.faktiskt.io/paa/Artiklar/subplace.html

[I-or]

RJohan,

Att springa runt och flytta och mäta är jobbigt.

Om du har ett rätblocksformat rum så kan du bara lägga upp en enkel ritning med dimensionerna och önskat lyssningspositionsområde/subbområden så kan jag bjuda på några Matlab-simuleringar (numer använder jag även FEM om jag måste, men det kräver alldeles för mycket jobb även om det fungerar för alla rum). Tidigare har det visat sig att om man bara är ute efter jämnast möjliga frekvensgång i lyssningspositionen* så är subplacering bakom/framför lyssningspositionen vanligen bäst.


*S.k. logetänkande ger andra resultat och dessutom kan det vara dumt med subbar långt ifrån frontarna om man vill kunna röra sig i ett stort rum med någorlunda lika nivå mellan frontar och subbar.

[rajapruk]

Tidigare har det visat sig att om man bara är ute efter jämnast möjliga frekvensgång i lyssningspositionen* så är subplacering bakom/framför lyssningspositionen vanligen bäst.

Den meningen kan tolkas på lite olika sätt. Menar du en sub på varje sida av rummet i längsled liksom (relativt lyssningsposition)? En sub på framvägg och en sub på bakvägg tex? (vad som är framvägg och bakvägg är också otydligt, men spelar ingen roll just här)

[rajapruk]

Jag har en egen väldigt enkel liten tumregelshypotes om vad som är bra placering (för att minska säte-till-säte-variation och minska den negativa effekten av rummets stående vågor): att placera subs så långt från varandra som möjligt i rummet! Ju fler desto bättre, men efter 3st minskar vinsterna för varje extra rejält (för att det är 3 spatiala dimensioner i ett rum enligt hypotesen).

I ett avlångt rum blir då tex två subs placerade såhär: en på golvet i ett hörn fram vid fronthögtalarna, och en i diagonalt motsatt hörn bak, uppe i taket om möjligt.

Obs, detta är alltså bara vad jag tror, inte testat. Så avgör själv värdet av detta

En väldigt lättförståelig placeringsstrategi (för vem som helst), som leder till bra placeringar i många fall, tror jag.

Det var typ detta Welti et al:s studie kom fram till, utan att förstå det själv, "förstår" jag De testade bara placering på golvet. Därför hörnplaceringen kom först på andra plats i den studien, tror jag. De undertryckte aldrig resonanser i höjdled placeringsmässigt.

Att ställa upp en hypotes är ett av stegen i en vetenskaplig process, så jag tror jag klarade att hålla mig inom trådens ramar?

En annan mer teoretisk version av samma hypotes: Försök att placeringsmässigt exitera alla rumsresonanser maximalt, från så olika håll som möjligt, från så många håll som möjligt, så att de tar ut varandra i så många riktningar som möjligt.

(fritt fram att skjuta detta i sank nu!)

[Belker]

Brukar tjata om REWs rumssilmuleringsfunktion, så jag gör det igen.

[I-or]

rajapruk,

Tidigare har det visat sig att om man bara är ute efter jämnast möjliga frekvensgång i lyssningspositionen* så är subplacering bakom/framför lyssningspositionen vanligen bäst.

Den meningen kan tolkas på lite olika sätt. Menar du en sub på varje sida av rummet i längsled liksom (relativt lyssningsposition)? En sub på framvägg och en sub på bakvägg tex? (vad som är framvägg och bakvägg är också otydligt, men spelar ingen roll just här)

Stämmer.


Belker,

REW ser ut att kunna göra det som behövs.

[Tangband]

Jag uppmanar alla som har tillgång till 4 st bra subwoofrar att lägga en dag på att lyssna och testa olika placeringar, koppla i mono och i stereo . På så vis får man VETA vad som fungerar i verkligheten och inte. Ljudmässigt, alltså. *

Tooles teoretiska resonemang är teorier om hur saker borde vara, men man bortser ifrån att musik inte har några likheter med sinustoner. Därför är Tooles tes helt förkastlig, liksom alla andra teser där man använder sinustoner för att med mikrofonens hjälp tala om hur ljudet låter - från lyssningsplats.
Mikrofonen kan däremot vara utmärkt hjälp vid mätning för konstruerande av en enda högtalare i närfältet , alltså omkring 1 meter eller mindre ifrån högtalaren och med de närmaste angränsande ytorna medräknade, inom 5 ms .
—————-
*Jag orkar inte göra om ett sådant experiment, har redan varit med om det, och det mynnade i att två subbasar i stereo placerade i direkt närhet till topparna ( placerade strax innanför topparna vid framväggen ) lät bäst på all musik, och att det i övriga placerings-fall och med subwoofrar placerade bakom lyssnaren lät bäst med helt avstängda subbasar.

Ett rum som är kraftigt dämpat efter öppet-fönster filosofin kanske ger andra resultat, men det har jag inte provat.

[dewpo]

REW är bra om rummet man har är en fyrkantig låda.

Men om vill simulera en komplexare rumsform så gör det inte mycket nytta

Jag har sökt efter program som simulerar andra rumsformer och det finns!
Men tyvärr så hittar jag bara väldigt dyra professionella program , Typ https://odeon.dk/

Finns här någon som kan rekommendera något liknade alternativ lämpat för hemma fixare?

[Adhoc]

Jag är ganska säker på att det inte finns något billigt program för rum som avviker från skokartong-varianten. Dom dyra som finns tror jag dessutom är användbara på "stora rum" men inte för normala vardagsrumsmått.

[paa]

Jag tror att de avancerade programmen är så komplicerade att det är närmast en barnlek att flytta runt sina saker och mäta upp dem i olika lägen, jämfört med att sätta sig in i allt. Det är skillnad om man ska bygga nytt, t.ex en studio eller kyrka eller aula eller vad som helst. Då måste man bita i det sura äpplet och lära sig alla funktioner i det avancerade programmet för att kunna simulera innan man bygger.

[Tangband]

Jag är ganska säker på att det inte finns något billigt program för rum som avviker från skokartong-varianten. Dom dyra som finns tror jag dessutom är användbara på "stora rum" men inte för normala vardagsrumsmått.

Linns space program klarar det ni efterfrågar. T.om vilket material som väggarna är gjorda av.
Men vad hjälper det då det låter bäst avstängt. Haken är dessutom att man måste köpa en Linn streamer.
Men det är väl troligen det bästa rumskorrigeringsprogrammet som finns att köpa, vilket säger en hel del om andra program.
Det är aldrig gratis att utan nackdelar sabba högtalarens direktljud , även under 80 Hz ( min subjektiva uppfattning )

[idea]

Jag är ganska säker på att det inte finns något billigt program för rum som avviker från skokartong-varianten. Dom dyra som finns tror jag dessutom är användbara på "stora rum" men inte för normala vardagsrumsmått.

Det finns - Cara http://www.rhintek.com/cara/cara21desc.php Computer Aided Room Acoustics endast 75$. Inte så nytt eller flashigt men förvånansvärt mycket beräkningsmöjligheter för pengarna. Man kan definiera sitt rum tämligen exakt som det ser ut i verkligheten och tom lyssna på sina högtalare vid olika placering i detta rum. Finns en databas med definierade högtalare och möjlighet att "skapa" egna om dessa inte finns i listan. Kan simulera vågfrontsutbredning och stående vågor i rummet mm.

[I-or]

De exempel som nämns ovan är sannolikt av s.k. ray-tracing-typ och är som sådana illa lämpade för lågfrekvenssimulering. För icke-rätblocksformade rum är det endast FEM som ger korrekta resultat och man kan här även ta hänsyn till strukturakustiska och poroakustiska effekter i golv, tak, väggar, fönster, soffor, mattor, gardiner, fåtöljer, byråer, absorbenter, lyssnarens byxor o.s.v. om man inte har något liv för övrigt och dessutom tror att en halv simulerad dB är viktigt. Komplexitet och kostnad är självklart därefter.

[Morello]

De fundamentala interferenserna är ju annars inte så svårt att räkna ut med huvudet (givet ett konventionellt rum), men desto svårare att åtgärda.

[juanth]

De fundamentala interferenserna är ju annars inte så svårt att räkna ut med huvudet (givet ett konventionellt rum), men desto svårare att åtgärda.

https://amcoustics.com/tools/amroc?l=53 ... 14&r60=0.6

[paa]

Jag är ganska säker på att det inte finns något billigt program för rum som avviker från skokartong-varianten. Dom dyra som finns tror jag dessutom är användbara på "stora rum" men inte för normala vardagsrumsmått.

Det finns - Cara http://www.rhintek.com/cara/cara21desc.php Computer Aided Room Acoustics endast 75$. Inte så nytt eller flashigt men förvånansvärt mycket beräkningsmöjligheter för pengarna. Man kan definiera sitt rum tämligen exakt som det ser ut i verkligheten och tom lyssna på sina högtalare vid olika placering i detta rum. Finns en databas med definierade högtalare och möjlighet att "skapa" egna om dessa inte finns i listan. Kan simulera vågfrontsutbredning och stående vågor i rummet mm.

Det här ser ju lite tråkigt ut:

Notes on Running CARA under Windows 10

We have installed CARA under Windows 10. We had trouble running it. At one point, it seemed important to set the Compatibility Mode flag (in Properties, Compatibility tab) for the two executables CARACAD.EXE and CARACALC.EXE. At another point, it worked better when we did NOT have the Compatibility Mode set.

Another problem is that CARA tries to display Help as soon as you run it. Microsoft doesn't want to support the old version of Help. If you don't do anything about it, every time you run CARA, you will get an Internet Explorer window showing you a web page explaining that you should use a newer version of Help. If you can close this window and not try to use the Help in CARA, you should be OK.

If you really want to try to fix the Help: Find a copy of Windows XP. Copy the file WINHLP32.EXE from the \WINDOWS directory of the XP installation. Forcibly stuff that file into the Windows directory of the Windows 10 installation. (This will probably require taking ownership of the existing stub named WINHLP32.EXE, changing its name or deleting it, then copying the version you extracted from an XP system. I've seen a forum post suggesting that a future security scan of your system may complain about the operating system being changed, and may automatically undo these changes.)

[goat76]

Eller så lyssnar man var subbarna låter bäst i rummet och finjusterar placeringen med samma instrument som sedan ska användas vid musiklyssningen, har ni tänkt på det???

Tänk ett mätinstrument som tar hänsyn till precis alla parametrar samtidigt och ger en "direkt-länk" till det slutgitiga användningsområdet. Rent fantastiskt!!!

[Tangband]

Eller så lyssnar man var subbarna låter bäst i rummet och finjusterar placeringen med samma instrument som sedan ska användas vid musiklyssningen, har ni tänkt på det???

Tänk ett mätinstrument som tar hänsyn till precis alla parametrar samtidigt och ger en "direkt-länk" till det slutgitiga användningsområdet. Rent fantastiskt!!!

+1 för lägre frekvenser. Det är ganska hopplöst att med teoretiska resonemang ( Toole/Olive ) eller med mikrofon från lyssningsplats kunna mäta fram något som blir bättre än något som kan avgöras med hörseln. Det är min erfarenhet med normala vardagsrum.

Däremot, med ett rum med väldigt mycket dämpning a la ”öppet fönsterlyssning” kanske det går att få viss hjälp av mikrofonen från lyssningsplats. Jag har inte testat detta.

[Emanuelgbg]

Fast även om det subjektivt låter bättre för dig och med viss musik kan det ju vara så att du föredrar en "färgning" vid ex 43Hz som lyfter basen med din favvomusik men kan låta skit med något annat. Förstår inte varför det är så svart eller vitt. Det är väl jättebra att komplettera sin hörsel med teori och mätningar för att verifiera det du upplever dig höra. Ser inte riktigt motsatsförhållandet som ibland målas upp. Att först föra ett teoretiskt resonemang för en god utgångspunkt, sedan lyssna och mäta. Rum är komplicerade saker och med största sannolikhet blir det en kompromiss i slutändan. Självklart ska hörseln fälla avgörandet i slutet annars kommer det inte vara kul att lyssna tillslut ändå..

[goat76]

Fast även om det subjektivt låter bättre för dig och med viss musik kan det ju vara så att du föredrar en "färgning" vid ex 43Hz som lyfter basen med din favvomusik men kan låta skit med något annat. Förstår inte varför det är så svart eller vitt. Det är väl jättebra att komplettera sin hörsel med teori och mätningar för att verifiera det du upplever dig höra. Ser inte riktigt motsatsförhållandet som ibland målas upp. Att först föra ett teoretiskt resonemang för en god utgångspunkt, sedan lyssna och mäta. Rum är komplicerade saker och med största sannolikhet blir det en kompromiss i slutändan. Självklart ska hörseln fälla avgörandet i slutet annars kommer det inte vara kul att lyssna tillslut ändå..

Varför skulle man behöva begränsa sig till endast viss musik?

Med placeringen av basar gäller samma förehavande som med att hitta rätt placering för fronthögtalarna, man är inte tidsbegränsad på något vis. Först hittas relativt snabbt en ganska bra utgångspunkt men sedan finjusterar man denna position över en längre period vid vanlig musiklyssning, vilket naturligtvis består av ett brett omfång av diverse musikalbum och låtar. Man upptäcker då "tendenser" som återspeglas i alla dessa programmaterial och man vet då vad som behöver göras vad gäller justering av position, nivåer, delningsnivå m,m och på slutet är man nere på finjusteringsnivå vilket handlar om centimetrar, någon lätt volymreglering och ett snäpp hit eller dit i inställningarna för delning.

Det finns inte ett enda mätprogram som kan komma fram till detta, det är lyssning som gäller.
Risken med en visualisering som ett mätprogram ger är att man börjar anpassa sig till hur det ser ut mer än hur det låter, vi människor har en dragningskraft till det som ser rakt och städat ut.
Själv har jag svårt för att lyssna på udda volymnivåer som 59 eller 61, då blir det hellre 60. Något halvsteg som 59,5 går absolut inte för sig trots att det kanske är den optimala ljudnivån för stunden.

[I-or]

Varför inte använda högre ordningens hjärnfunktioner med enkla grundprinciper i det här fallet också:

1. Simulera för grundplanering av uppställningen

2. Åtgärda rummet akustiskt (om möjligt)

3. Mät

4. Ekvalisera

5. Lyssna och finjustera

(Samt eventuell iteration mellan punkterna ovan.)

[goat76]

Varför inte använda högre ordningens hjärnfunktioner med enkla grundprinciper i det här fallet också:

1. Simulera för grundplanering av uppställningen

2. Åtgärda rummet akustiskt (om möjligt)

3. Mät

4. Ekvalisera

5. Lyssna och finjustera

(Samt eventuell iteration mellan punkterna ovan.)

1. Bortkastad tid då man med enkelhet kan höra att position A låter bättre än position B, man har alltså kommit närmare att hitta platsen för den slutgiltiga finjusteringen långt innan du ens matat in de första uppgifterna i ditt mätprogram.

2. Tråden handlar inte om rummets akustik vilket jag förutsätter att man redan gjort något åt, det är inte heller en punkt exlusivt för din metod att hitta rätt placering för två subbar i ett rum.

3 och 4. Är du inte klar än, jag är redan på punkt 5.
Samtidigt som jag avnjuter musik (vilket är slutmålet) så pågår en finjustering av alla tänkbara parametrar som bör anpassas till det man faktiskt hör från lyssningplats oavsett hur ljudet har studsat runt i rummet (vilket hade krävt ofantligt många mätningar med lika många vinklar). Denna process är inte tidsbegränsad, den utgår från en stor bredd av diverse musikmaterial och man hör vad som behöver åtgärdas.

5. Hej, du med hjärnan! Jag är klar för länge sen.

[Tangband]

Varför inte använda högre ordningens hjärnfunktioner med enkla grundprinciper i det här fallet också:

1. Simulera för grundplanering av uppställningen

2. Åtgärda rummet akustiskt (om möjligt)

3. Mät

4. Ekvalisera

5. Lyssna och finjustera

(Samt eventuell iteration mellan punkterna ovan.)

Några frågor:

Hur bör punkt nr 3 mätas? , - var bör miken stå, vilken signal bör användas , ska båda högtalarna vara påslagna, är mätningen relevant från lyssningsplats om man lyssnar i ett odämpat vardagsrum ?

Punkt nr 4 : hur går equalisering till om det ska mätas med mik från lyssningsplats med längre avstånd än 5 ms ljudfärdväg för att likna hörseln, och hur undviker man att sabba högtalarens direktljud vid korrigeringen som därmed även kommer att dras med felet att det inte bara låter bättre, utan på andra sätt sämre ?

[Emanuelgbg]

Fast även om det subjektivt låter bättre för dig och med viss musik kan det ju vara så att du föredrar en "färgning" vid ex 43Hz som lyfter basen med din favvomusik men kan låta skit med något annat. Förstår inte varför det är så svart eller vitt. Det är väl jättebra att komplettera sin hörsel med teori och mätningar för att verifiera det du upplever dig höra. Ser inte riktigt motsatsförhållandet som ibland målas upp. Att först föra ett teoretiskt resonemang för en god utgångspunkt, sedan lyssna och mäta. Rum är komplicerade saker och med största sannolikhet blir det en kompromiss i slutändan. Självklart ska hörseln fälla avgörandet i slutet annars kommer det inte vara kul att lyssna tillslut ändå..

Varför skulle man behöva begränsa sig till endast viss musik?

Har jag påstått detta?

Det är bara gratulera er med dessa guldöron och så perfekt kalibrerade hörselinstrument. Även att ha tid att testa alla möjliga placeringar av 2 subs i ett rum. Tänker mig ändå att de flyttas med cm-noggrannhet i alla 3 dimensioner och att det ändå går fortare än att ödsla tid med teori och mätning. Själv har jag varken perfekt hörsel, minne eller kunskap att tolka mätningar (men det är en helt annan fråga). Förstår dock fortsatt inte motsättningarna att å ena sidan lyssna och å andra sidan mäta eller för den delen även skaffa sig kunskap. Påstår inte att någon har fel men har svårt att se att mätning och kunskap är bortkastat? Att en mic inte är perfekt eller att en mätning inte säger allt förstår jag men kan även förstå att det krävs kunskap och erfarenhet att kunna tolka resultaten.

[JM]

Varför inte använda högre ordningens hjärnfunktioner med enkla grundprinciper i det här fallet också:

1. Simulera för grundplanering av uppställningen

2. Åtgärda rummet akustiskt (om möjligt)

3. Mät

4. Ekvalisera

5. Lyssna och finjustera

(Samt eventuell iteration mellan punkterna ovan.)

Målet med subbasar i ett rum är att skapa rak tonkurva under 80 Hz i lyssningspositionen. Att alla aktuella frekvenser inte har hörbara avvikelser från en rak tonkurva i lyssningspositionen med 2 subbasar invid fronthögtalarna är osannolikt. Med flera subbasar i olika positioner och aktiv PEQ ökar möjligheten att mha interferenser skapa en rak tonkurva i lyssningspositionen. Sannolikheten att skapa en upplevd rak tonkurva mha interferenser och PEQ är högre med 4 subbasar i hörnen än 4 på rad invid fronthögtalarna i ett i övrigt ej akustik kompenserat rum.
https://www.harman.com/documents/multsubs_0.pdf

JM

[Bill50x]

Har inte läst hela tråden. Men det är väl inte bara rak frekvensgång som eftersträvas? I min skalle krävs det också att tidsdomänen beaktas, dvs hur subbarna fungerar tillsammans med huvudhögtalarna.

/ B

[goat76]

Fast även om det subjektivt låter bättre för dig och med viss musik kan det ju vara så att du föredrar en "färgning" vid ex 43Hz som lyfter basen med din favvomusik men kan låta skit med något annat. Förstår inte varför det är så svart eller vitt. Det är väl jättebra att komplettera sin hörsel med teori och mätningar för att verifiera det du upplever dig höra. Ser inte riktigt motsatsförhållandet som ibland målas upp. Att först föra ett teoretiskt resonemang för en god utgångspunkt, sedan lyssna och mäta. Rum är komplicerade saker och med största sannolikhet blir det en kompromiss i slutändan. Självklart ska hörseln fälla avgörandet i slutet annars kommer det inte vara kul att lyssna tillslut ändå..

Varför skulle man behöva begränsa sig till endast viss musik?

Har jag påstått detta?

Emanuelgbg skrev:
"Fast även om det subjektivt låter bättre för dig och med viss musik kan det ju vara så att du föredrar en "färgning" vid ex 43Hz som lyfter basen med din favvomusik men kan låta skit med något annat."

Hur vill du att man ska tolka ovanstående textstycke?

Det är bara gratulera er med dessa guldöron och så perfekt kalibrerade hörselinstrument. Även att ha tid att testa alla möjliga placeringar av 2 subs i ett rum. Tänker mig ändå att de flyttas med cm-noggrannhet i alla 3 dimensioner och att det ändå går fortare än att ödsla tid med teori och mätning. Själv har jag varken perfekt hörsel, minne eller kunskap att tolka mätningar (men det är en helt annan fråga). Förstår dock fortsatt inte motsättningarna att å ena sidan lyssna och å andra sidan mäta eller för den delen även skaffa sig kunskap. Påstår inte att någon har fel men har svårt att se att mätning och kunskap är bortkastat? Att en mic inte är perfekt eller att en mätning inte säger allt förstår jag men kan även förstå att det krävs kunskap och erfarenhet att kunna tolka resultaten.

Det handlar inte om några guldöron, man har den hörseln man har och samma hörsel använder man även sedan vid musiklyssningen. Är det mätprogrammet, mikrofonen eller du som ska njuta av musiklyssningen när allt är inställt och klart?

Tror du att det tar längre tid att flytta en sub från en plats till en annan, än att mata in alla uppgifter i ett mätprogram (som ändå inte kommer säga något om hur det kommer låta från lyssningsplats)?

Man behöver i princip bara utgå ifrån en vald teori och grovt jämföra den med en annan teori på uppställning av subbar i ett rum. Teorin kan antingen utgå ifrån tillverkarens rekommendationer eller någon annan teori och detta skiljer sig inte nämnvärt från någon annan metods utgångspunkt.

Du blandar ihop saker, den noggranna placeringen på centimetern hör till finjusteringen och den kan du inte heller mäta dig fram till. Och du säger det själv, en mikrofon är inte perfekt och man kan även tillägga att den inte alls fungerar så som våran hörsel fungerar. Den är direkt värdelös för de flesta av oss ifall målet är att hitta rätt placering för en högtalare eftersom det är så många parametrar som ändras vid en förflyttning, du behöver isåfall göra en hel drös nya mätningar för varje liten förflyttning du gör, och sen ska du veta hur du sammanställer alla dessa mätningar och hur du ska väga dessa mot varandra.

Lycka till, eller så testar du bara olika placeringar av subben och lyssnar.

[jonasp]

1. Bortkastad tid då man med enkelhet kan höra att position A låter bättre än position B, man har alltså kommit närmare att hitta platsen för den slutgiltiga finjusteringen långt innan du ens matat in de första uppgifterna i ditt mätprogram.

2. Tråden handlar inte om rummets akustik vilket jag förutsätter att man redan gjort något åt, det är inte heller en punkt exlusivt för din metod att hitta rätt placering för två subbar i ett rum.

3 och 4. Är du inte klar än, jag är redan på punkt 5.
Samtidigt som jag avnjuter musik (vilket är slutmålet) så pågår en finjustering av alla tänkbara parametrar som bör anpassas till det man faktiskt hör från lyssningplats oavsett hur ljudet har studsat runt i rummet (vilket hade krävt ofantligt många mätningar med lika många vinklar). Denna process är inte tidsbegränsad, den utgår från en stor bredd av diverse musikmaterial och man hör vad som behöver åtgärdas.

5. Hej, du med hjärnan! Jag är klar för länge sen.

Jag tror skillnaden mellan I-ors metod och din metod är att man faktiskt kommer i mål med förstnämnda. Och innan jag kommenterar resten, vad menar du egentligen med "alla tänkbara parametrar" (min fetning i citatet), vilka är parametrarna som finjusteras, enligt din mening?

[petersteindl]

Det är svårt med basåtergivning i små rum d v s i rum med innermått i samma storleksordning som 1/2 våglängd till 1/6 våglängd på längsta innermåttet som är ungefär 1/4 våglängd på kortaste innermåttet.

Där fungerar rummet som ett musikinstrument i sig med resonanser, precis som lådan hos en basfiol. Rummet spelar sina frekvenser oberoende av tillförd energi, således som ett avstämt system.

Då kan man tillföra energin på olika ställen i rummet för att försöka undvika rummet som resonanslåda. Frekvenserna för resonans ges av måtten på avstånd mellan väggarna. Det man kan förändra är resonansernas q-värden.

Då man förstått hela teorin för fenomenet resonanser i små rum samt ljudvågors utbredning så kan man med teorins hjälp eliminera eller minska problemen. Tyvärr är det en lång väg att vandra till full förståelse uppnåtts. Känner inte till någon som kommit dit ännu.

En frågeställning kan vara, hur åstadkoms en återgivning av bas i små rum där resonanserna elimineras till 100 % utan att tillföra någon absorption mer än vanlig möblering?

Lyckas man med detta så har man eliminerat rummet som musikinstrument.

Nästa steg är att helt eliminera ökning av grupplöptid, åtminstone ned till 10 Hz. Grupplöptiden skall således vara konstant från 10 Hz till 20 kHz och detta skall gälla på godtycklig plats i hela rummet.

När detta uppnåtts i sin helhet är det bara att spisa wax utan att behöva tänka. Enkelt.

Mvh
Peter

[goat76]

1. Bortkastad tid då man med enkelhet kan höra att position A låter bättre än position B, man har alltså kommit närmare att hitta platsen för den slutgiltiga finjusteringen långt innan du ens matat in de första uppgifterna i ditt mätprogram.

2. Tråden handlar inte om rummets akustik vilket jag förutsätter att man redan gjort något åt, det är inte heller en punkt exlusivt för din metod att hitta rätt placering för två subbar i ett rum.

3 och 4. Är du inte klar än, jag är redan på punkt 5.
Samtidigt som jag avnjuter musik (vilket är slutmålet) så pågår en finjustering av alla tänkbara parametrar som bör anpassas till det man faktiskt hör från lyssningplats oavsett hur ljudet har studsat runt i rummet (vilket hade krävt ofantligt många mätningar med lika många vinklar). Denna process är inte tidsbegränsad, den utgår från en stor bredd av diverse musikmaterial och man hör vad som behöver åtgärdas.

5. Hej, du med hjärnan! Jag är klar för länge sen.

Jag tror skillnaden mellan I-ors metod och din metod är att man faktiskt kommer i mål med förstnämnda. Och innan jag kommenterar resten, vad menar du egentligen med "alla tänkbara parametrar" (min fetning i citatet), vilka är parametrarna som finjusteras, enligt din mening?

Nej, med I-ors metod kommer man bara fram till ett falskt mål som påverkats/färgats alldeles för mycket av de visuella graferna. Det man faktiskt hör kommer i skymundan och man hör det man ser, istället för att höra det man faktiskt hör.

Hörseln tar emot och sorterar upp alla hörbara parametrar som sker med ljudet i rummet, såväl vid små som stora förflyttningar samt hur dessa förändringar faktiskt låter på lyssningsplats. Du kan exempelvis markera platsen både för föregående position och den nya för snabba skiften mellan dessa för att med hörseln avgöra vilken som låter bäst. Parametrarna är tid, reflexer, nivåer m,m i förhållande till övriga högtalare och du får ett hörbart resultat redan där och då.

Som du vet så behöver finjusteringen göras med hjälp av hörseln, vad är det som får dig att tro att samma hörsel inte räcker till för att avgöra vilken position som är bäst vid de större inledande förändringarna vad gäller placering?

[I-or]

Tangband,

Varför inte använda högre ordningens hjärnfunktioner med enkla grundprinciper i det här fallet också:

1. Simulera för grundplanering av uppställningen

2. Åtgärda rummet akustiskt (om möjligt)

3. Mät

4. Ekvalisera

5. Lyssna och finjustera

(Samt eventuell iteration mellan punkterna ovan.)

Några frågor:

Hur bör punkt nr 3 mätas? , - var bör miken stå, vilken signal bör användas , ska båda högtalarna vara påslagna, är mätningen relevant från lyssningsplats om man lyssnar i ett odämpat vardagsrum ?

Punkt nr 4 : hur går equalisering till om det ska mätas med mik från lyssningsplats med längre avstånd än 5 ms ljudfärdväg för att likna hörseln, och hur undviker man att sabba högtalarens direktljud vid korrigeringen som därmed även kommer att dras med felet att det inte bara låter bättre, utan på andra sätt sämre ?

Inledningsvis vill jag bara inflika att ovanstående metod i stort sett används i alla kommersiella rumsakustikprojekt, små som stora.

Eftersom det här handlar om frekvenser under 80 Hz så behöver vi inte ägna allt för mycket kraft åt tidsplanet, utan kan optimera i frekvensplanet. Om detta är den samlade vetenskapen ganska ense (bl.a. Harman som nämns ovan) även om det finns en mindre andel avvikande betraktningssätt (bl.a. logetänkande). Nu är fysiken också så fiffigt anordnad att när vi ekvaliserar bort avvikelser i frekvensplanet, så löser vi automagiskt även motsvarande problem i tidsplanet eftersom systemet (IIR eq / subbar / rum) till övervägande del är av minimumfastyp.

Med denna bakgrund blir kraven på testsignal ganska låga. Man kan mäta med MLS, sinussvep o.s.v. och behöver mest se till att man har bra marginal till bakgrundsnivån. Att göra indelningar som direktljud kontra rumsljud blir förstås också meningslöst.

Mikrofonpositionen kan vara vid favoritfåtöljen, framför öppna spisen eller ett flertal positioner som medelvärdesbildas över en lyssningsarea. Man har stor frihet att välja optimeringsområde och utnyttja flera olika eq-inställningar beroende på situation.

[Morello]

1. Bortkastad tid då man med enkelhet kan höra att position A låter bättre än position B, man har alltså kommit närmare att hitta platsen för den slutgiltiga finjusteringen långt innan du ens matat in de första uppgifterna i ditt mätprogram.

2. Tråden handlar inte om rummets akustik vilket jag förutsätter att man redan gjort något åt, det är inte heller en punkt exlusivt för din metod att hitta rätt placering för två subbar i ett rum.

3 och 4. Är du inte klar än, jag är redan på punkt 5.
Samtidigt som jag avnjuter musik (vilket är slutmålet) så pågår en finjustering av alla tänkbara parametrar som bör anpassas till det man faktiskt hör från lyssningplats oavsett hur ljudet har studsat runt i rummet (vilket hade krävt ofantligt många mätningar med lika många vinklar). Denna process är inte tidsbegränsad, den utgår från en stor bredd av diverse musikmaterial och man hör vad som behöver åtgärdas.

5. Hej, du med hjärnan! Jag är klar för länge sen.

Jag tror skillnaden mellan I-ors metod och din metod är att man faktiskt kommer i mål med förstnämnda. Och innan jag kommenterar resten, vad menar du egentligen med "alla tänkbara parametrar" (min fetning i citatet), vilka är parametrarna som finjusteras, enligt din mening?

Nej, med I-ors metod kommer man bara fram till ett falskt mål som påverkats/färgats alldeles för mycket av de visuella graferna. Det man faktiskt hör kommer i skymundan och man hör det man ser, istället för att höra det man faktiskt hör.

Hörseln tar emot och sorterar upp alla hörbara parametrar som sker med ljudet i rummet, såväl vid små som stora förflyttningar samt hur dessa förändringar faktiskt låter på lyssningsplats. Du kan exempelvis markera platsen både för föregående position och den nya för snabba skiften mellan dessa för att med hörseln avgöra vilken som låter bäst. Parametrarna är tid, reflexer, nivåer m,m i förhållande till övriga högtalare och du får ett hörbart resultat redan där och då.

Som du vet så behöver finjusteringen göras med hjälp av hörseln, vad är det som får dig att tro att samma hörsel inte räcker till för att avgöra vilken position som är bäst vid de större inledande förändringarna vad gäller placering?

Om jag vore du skulle jag backa lite och inta en något mer ödmjuk attityd till tex Isidor, som är ordentligt påläst i ämnet.

[JM]

Går det inte att lokalisera ljudkällor i rum under välfiltrerade 80 Hz kan du inte uppfatta tidsskillnader i ljudet från olika subbasar. Problemet är att multipla tryckmin/tryckmax uppträder i fixa positioner i rummet. Med subbasarna i hörnen skapas interferenser vilka minskar olinjäriteter i tonkurvan skapade av stationära tryckmin./max..

JM

[goat76]

Om jag vore du skulle jag backa lite och inta en något mer ödmjuk attityd till tex Isidor, som är ordentligt påläst i ämnet.

Japp, jag lämnar över allt till er.

Här nedan är förutsättningarna från trådskaparen, håll er till dessa för det handlar inte bara om frekvenser under 80 Hz vilket I-or verkar fått för sig. Vid 100 Hz skulle jag misstänka att avståndet till fronthögtalarna blir hyfsat kristiskt. Lycka till med hur ni ska mäta er fram till bästa position, själv hade jag utgått ifrån en nära placering till frontarna och lyssnat fram när de integrerar bäst med dessa.

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

[petersteindl]

Går det inte att lokalisera ljudkällor i rum under välfiltrerade 80 Hz kan du inte uppfatta tidsskillnader i ljudet från olika subbasar. Problemet är att multipla tryckmin/tryckmax uppträder i fixa positioner i rummet. Med subbasarna i hörnen skapas interferenser vilka minskar olinjäriteter i tonkurvan skapade av stationära tryckmin./max..

JM

Jag tror inte att även om man inte kan lokalisera basmodulen så kommer den inte påverka slutresultatet. Mycket negationer i meningen.

Jag utgår från att även om man inte kan lokalisera basmodulen så påverkar den ändå slutresultatet, både i tidsdomän och i frekvensdomän. Hörseln Hanterar dessa två domäner på olika sätt. Tonhöjd exempelvis, hanteras även eller helt i tidsdomän enligt forskning som bedrivs idag. Det är detta med tidsdomän och stereofoni jag studerar för tillfället just nu. Det är synnerligen fascinerande.

Mvh
Peter

[JM]

Går det inte att lokalisera ljudkällor i rum under välfiltrerade 80 Hz kan du inte uppfatta tidsskillnader i ljudet från olika subbasar. Problemet är att multipla tryckmin/tryckmax uppträder i fixa positioner i rummet. Med subbasarna i hörnen skapas interferenser vilka minskar olinjäriteter i tonkurvan skapade av stationära tryckmin./max..

JM

Jag tror inte att även om man inte kan lokalisera basmodulen så kommer den inte påverka slutresultatet. Mycket negationer i meningen.

Jag utgår från att även om man inte kan lokalisera basmodulen så påverkar den ändå slutresultatet, både i tidsdomän och i frekvensdomän. Hörseln Hanterar dessa två domäner på olika sätt. Tonhöjd exempelvis, hanteras även eller helt i tidsdomän enligt forskning som bedrivs idag. Det är detta med tidsdomän och stereofoni jag studerar för tillfället just nu. Det är synnerligen fascinerande.

Mvh
Peter

Över 80 Hz är tidsdomänen mycket viktig. Även om du inte kan lokalisera ljud i den psykologiska världen under 80 Hz påverkar subbasarna i tidsdomänen i den akustiska världen mha interferenserna i tryckmax/min och därmed skapas bättre hörbar tonkurva i frekvensdomänen? Om jag har fattat rätt uppträder ett stationärt tryckgradientfält i rummet under 80 Hz vilket påverkas i tidsdimensionen olika beroende på var i rummet subbasarna är placerade. Eller lite annorlunda uttryckt - fasskillnaderna i ljudet från subbasarna skapar interferenser och därmed en rakare tonkurva enligt Welti.

JM

[Johan_Lindroos]

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

OM lyssningsplatsen kan accepteras vara mitt i rummet (står inga krav ovan om det) är det faktiskt möjligt att undvika excitering av BÅDE första OCH andra ordningens resonansmoder BÅDE longitudinellt och lateralt! (högre ordningens resonansmoder blir det problem med på sedvanligt sätt ändå)

En viss nackdel med detta är att en basmodul behöver stå bakom lyssningsplats, vilket jag tycker subjektivt inte låter helt riktigt; det låter som om man sitter "mitt i basen" medans högre frekvenser kommer framifrån där sidosystemen står. Men om alternativet är kraftig frekvensgångspåverkan (med alla basmodulerna framifrån där sidosystemen stå) så kan man tänkas acceptera detta, i alla fall om man vill slippa bygga skrymmande basabsorbenter. Sedan finns det några andra nackdelar såsom integrationen med sidosystemen, det brukar gå att få till det rätt hyfsat men man får då laborera med delningsfiltret och topparnas placering. Å vad menar jag då hur man ska åstadkomma detta?

Gör då så här:
- Dra en diagonal rätt genom rummet.
- Den ena basmodulen placeras på 1/4 av diagonalens längd.
- Den andra basmodulen placeras på 3/4 av diagonalens längd.
- Båda basmodulerna ska spela i fas med varandra, med samma signal. Har man ett delningsfilter med både höger och vänster lågpassutgång så kan man ändå tänkas köra med basmodulerna i stereo i alla fall. Man får provlyssna. Oftast är i praktiken ljud i basregistret i tillräcklig fas mellan kanalerna i alla fall.
- Lyssna mitt i rummet.

Randvillkor: Basmoduler anses enligt ursprungsinlägget bara kunna placeras på golvet, lyssningsplats behöver vara i mitten av rummet, rum av rätblockstyp.

Metoden kan anses fungera under den frekvens som bestäms av konstanten 340 dividerat med det kortaste av måttet längden eller bredden hos rummet.

Den distorsionsminskning som kan erhållas med hörnplacerade basmoduler uppvägs med ovanstående metod i större grad av att man kan dubblera den frekvens där basmodulerna inte exciterar några resonansmoder (förutom vertikalt då som förstås exciteras kraftigt p.g.a. randvillkoret) vilket kan anses vara bra om det ska fungera så långt upp i frekvens som möjligt.

Om man kan tänkas bygga utrymmeskrävande basabsorbenter tycker jag att det blir ett bättre resultat på så sätt att man hör ljudet komma från en riktning (rakt framifrån) när man placerar samtliga ljudkällor framför lyssningsplats. Basabsorbenten placeras då bakom lyssningsplats.

[Tangband]

Tangband,

Varför inte använda högre ordningens hjärnfunktioner med enkla grundprinciper i det här fallet också:

1. Simulera för grundplanering av uppställningen

2. Åtgärda rummet akustiskt (om möjligt)

3. Mät

4. Ekvalisera

5. Lyssna och finjustera

(Samt eventuell iteration mellan punkterna ovan.)

Några frågor:

Hur bör punkt nr 3 mätas? , - var bör miken stå, vilken signal bör användas , ska båda högtalarna vara påslagna, är mätningen relevant från lyssningsplats om man lyssnar i ett odämpat vardagsrum ?

Punkt nr 4 : hur går equalisering till om det ska mätas med mik från lyssningsplats med längre avstånd än 5 ms ljudfärdväg för att likna hörseln, och hur undviker man att sabba högtalarens direktljud vid korrigeringen som därmed även kommer att dras med felet att det inte bara låter bättre, utan på andra sätt sämre ?

Inledningsvis vill jag bara inflika att ovanstående metod i stort sett används i alla kommersiella rumsakustikprojekt, små som stora.

Eftersom det här handlar om frekvenser under 80 Hz så behöver vi inte ägna allt för mycket kraft åt tidsplanet, utan kan optimera i frekvensplanet. Om detta är den samlade vetenskapen ganska ense (bl.a. Harman som nämns ovan) även om det finns en mindre andel avvikande betraktningssätt (bl.a. logetänkande). Nu är fysiken också så fiffigt anordnad att när vi ekvaliserar bort avvikelser i frekvensplanet, så löser vi automagiskt även motsvarande problem i tidsplanet eftersom systemet (IIR eq / subbar / rum) till övervägande del är av minimumfastyp.

Med denna bakgrund blir kraven på testsignal ganska låga. Man kan mäta med MLS, sinussvep o.s.v. och behöver mest se till att man har bra marginal till bakgrundsnivån. Att göra indelningar som direktljud kontra rumsljud blir förstås också meningslöst.

Mikrofonpositionen kan vara vid favoritfåtöljen, framför öppna spisen eller ett flertal positioner som medelvärdesbildas över en lyssningsarea. Man har stor frihet att välja optimeringsområde och utnyttja flera olika eq-inställningar beroende på situation.

Tack för svaret

[Tangband]

Har inte läst hela tråden. Men det är väl inte bara rak frekvensgång som eftersträvas? I min skalle krävs det också att tidsdomänen beaktas, dvs hur subbarna fungerar tillsammans med huvudhögtalarna.

/ B

Absolut, här har Harmans forskning stora brister, eftersom man uppenbarligen inte vet hur musik fungerar, ( instrument spelar alla frekvenser samtidigt, och håller sig inte till ett bestämt register. ). Tid och fas är oerhört viktigt om resultatet ska bli bra.

Subbasar och även toppar kan inte placeras hur som helst i ett rum. I ett rum finns bukar och noder vilket i högsta grad påverkar placeringen av både subbasar och toppar. Beroende på delningens branthet och frekvens samt topparnas q-värde vid avrullningen , blir man styrd av att avstånden mellan subwoofer och topp inte får bli för långa. För att integrationen ska bli perfekt.

[Tangband]

Går det inte att lokalisera ljudkällor i rum under välfiltrerade 80 Hz kan du inte uppfatta tidsskillnader i ljudet från olika subbasar. Problemet är att multipla tryckmin/tryckmax uppträder i fixa positioner i rummet. Med subbasarna i hörnen skapas interferenser vilka minskar olinjäriteter i tonkurvan skapade av stationära tryckmin./max..

JM

Jag tror inte att även om man inte kan lokalisera basmodulen så kommer den inte påverka slutresultatet. Mycket negationer i meningen.

Jag utgår från att även om man inte kan lokalisera basmodulen så påverkar den ändå slutresultatet, både i tidsdomän och i frekvensdomän. Hörseln Hanterar dessa två domäner på olika sätt. Tonhöjd exempelvis, hanteras även eller helt i tidsdomän enligt forskning som bedrivs idag. Det är detta med tidsdomän och stereofoni jag studerar för tillfället just nu. Det är synnerligen fascinerande.

Mvh
Peter

+1.
Ser fram emot vad du kommit fram till.

[Tangband]

Om jag vore du skulle jag backa lite och inta en något mer ödmjuk attityd till tex Isidor, som är ordentligt påläst i ämnet.

Japp, jag lämnar över allt till er.

Här nedan är förutsättningarna från trådskaparen, håll er till dessa för det handlar inte bara om frekvenser under 80 Hz vilket I-or verkar fått för sig. Vid 100 Hz skulle jag misstänka att avståndet till fronthögtalarna blir hyfsat kristiskt. Lycka till med hur ni ska mäta er fram till bästa position, själv hade jag utgått ifrån en nära placering till frontarna och lyssnat fram när de integrerar bäst med dessa.

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

Delningen vid 100 Hz gör att all annan placering än alldeles invid respektive front , i stereo, är en mindre bra idé.
Även vid en delning vid 80 Hz* är avstånden kritiska med THX filter ( jämna ordningens akustiska filter ) .

* 343/80 = 4,29 meter. 1/4 dels våglängd av det blir ungefär 107 cm , alltså max 107 cm ifrån boomern bör subbasen stå, om man följer de rekommendationer som linkwitz kommit fram till vid jämna ordningens filter. Min erfarenhet hittills med egna experiment visar att det verkar stämma.

Jag vänder mig även emot detta att folk verkar vilja dela vid fasta frekvenser, tex 80 Hz eller 100 Hz . Varför det, om det låter bättre att dela vid 76 Hz eller 93 Hz ?

[I-or]

goat76,

Om jag vore du skulle jag backa lite och inta en något mer ödmjuk attityd till tex Isidor, som är ordentligt påläst i ämnet.

Japp, jag lämnar över allt till er.

Här nedan är förutsättningarna från trådskaparen, håll er till dessa för det handlar inte bara om frekvenser under 80 Hz vilket I-or verkar fått för sig. Vid 100 Hz skulle jag misstänka att avståndet till fronthögtalarna blir hyfsat kristiskt. Lycka till med hur ni ska mäta er fram till bästa position, själv hade jag utgått ifrån en nära placering till frontarna och lyssnat fram när de integrerar bäst med dessa.

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

Vi människor är ganska usla på riktningsbestämning upp till sådär 200 Hz, där huvudets storlek börjar bli någorlunda signifikant jämfört med våglängden. Kom även ihåg att rummet är rejält reflektivt, vilket försämrar lokaliseringen. 80 Hz är valt med marginal, upp till 100 Hz kan man normalt sett placera subbarna var man vill i rummet och fortfarande undvika lokalisering förutsatt att de är lågdistorderande. Detta gäller alldeles särskilt om man delar brant, som de 24 dB/okt som nämns i grundförutsättningarna.

[I-or]

Tangband,

Om jag vore du skulle jag backa lite och inta en något mer ödmjuk attityd till tex Isidor, som är ordentligt påläst i ämnet.

Japp, jag lämnar över allt till er.

Här nedan är förutsättningarna från trådskaparen, håll er till dessa för det handlar inte bara om frekvenser under 80 Hz vilket I-or verkar fått för sig. Vid 100 Hz skulle jag misstänka att avståndet till fronthögtalarna blir hyfsat kristiskt. Lycka till med hur ni ska mäta er fram till bästa position, själv hade jag utgått ifrån en nära placering till frontarna och lyssnat fram när de integrerar bäst med dessa.

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

Delningen vid 100 Hz gör att all annan placering än alldeles invid respektive front , i stereo, är en mindre bra idé.
Även vid en delning vid 80 Hz* är avstånden kritiska med THX filter ( jämna ordningens akustiska filter ) .

* 343/80 = 4,29 meter. 1/4 dels våglängd av det blir ungefär 107 cm , alltså max 107 cm ifrån boomern bör subbasen stå, om man följer de rekommendationer som linkwitz kommit fram till vid jämna ordningens filter. Min erfarenhet hittills med egna experiment visar att det verkar stämma.

Jag vänder mig även emot detta att folk verkar vilja dela vid fasta frekvenser, tex 80 Hz eller 100 Hz . Varför det, om det låter bättre att dela vid 76 Hz eller 93 Hz ?

Visst kan det vara en bra idé ibland att välja en fiffig delningsfrekvens, men då handlar det mest om att excitera rumsmoderna på bästa möjliga sätt från respektive källa. Sedan måste man släppa tanken på separation mellan högtalare och rum. Under sådär 100 Hz är det ett system, inte två, vilket gör att avståndet mellan källorna inte längre är avgörande för en optimal delning. Detta gäller alldeles speciellt eftersom man ändå kommer att ekvalisera eventuella avvikelser i frekvensgången i en eller flera positioner.

[sprudel]

Jag har Ino px-4 i mitt rum placerade så att akustiskt centrum är på 1/4 av rumsbredden, se bilden nedan.De är konfigurerade i stereo.
Filter är inte stupbranta, jag hör rester av signalens högre register till px när jag spelar enbart basar och detta påverkar stereoperspektivet vid lyssning jämfört med monokonfigurering. Det är en parameter till att ta hänsyn till.

023C5952-F831-40B3-AFC9-EABB7265C464.jpeg (558.99 KiB) Visad 2952 gånger

[I-or]

Alltså: Två subbar, mono, delning 100 Hz 24/12 dB/oktav. Enda kravet är att de får hålla sej på golvet, varvid basarnas centrum är ca 25 cm från golv.

Jag gillar en vetenskaplig attityd och har tillgång till analysator och mic.

Så, hur får man jämnast bas i rummet?

OM lyssningsplatsen kan accepteras vara mitt i rummet (står inga krav ovan om det) är det faktiskt möjligt att undvika excitering av BÅDE första OCH andra ordningens resonansmoder BÅDE longitudinellt och lateralt! (högre ordningens resonansmoder blir det problem med på sedvanligt sätt ändå)

En viss nackdel med detta är att en basmodul behöver stå bakom lyssningsplats, vilket jag tycker subjektivt inte låter helt riktigt; det låter som om man sitter "mitt i basen" medans högre frekvenser kommer framifrån där sidosystemen står. Men om alternativet är kraftig frekvensgångspåverkan (med alla basmodulerna framifrån där sidosystemen stå) så kan man tänkas acceptera detta, i alla fall om man vill slippa bygga skrymmande basabsorbenter. Sedan finns det några andra nackdelar såsom integrationen med sidosystemen, det brukar gå att få till det rätt hyfsat men man får då laborera med delningsfiltret och topparnas placering. Å vad menar jag då hur man ska åstadkomma detta?

Gör då så här:
- Dra en diagonal rätt genom rummet.
- Den ena basmodulen placeras på 1/4 av diagonalens längd.
- Den andra basmodulen placeras på 3/4 av diagonalens längd.
- Båda basmodulerna ska spela i fas med varandra, med samma signal. Har man ett delningsfilter med både höger och vänster lågpassutgång så kan man ändå tänkas köra med basmodulerna i stereo i alla fall. Man får provlyssna. Oftast är i praktiken ljud i basregistret i tillräcklig fas mellan kanalerna i alla fall.
- Lyssna mitt i rummet.

Randvillkor: Basmoduler anses enligt ursprungsinlägget bara kunna placeras på golvet, lyssningsplats behöver vara i mitten av rummet, rum av rätblockstyp.

Metoden kan anses fungera under den frekvens som bestäms av konstanten 340 dividerat med det kortaste av måttet längden eller bredden hos rummet.

Den distorsionsminskning som kan erhållas med hörnplacerade basmoduler uppvägs med ovanstående metod i större grad av att man kan dubblera den frekvens där basmodulerna inte exciterar några resonansmoder (förutom vertikalt då som förstås exciteras kraftigt p.g.a. randvillkoret) vilket kan anses vara bra om det ska fungera så långt upp i frekvens som möjligt.

Om man kan tänkas bygga utrymmeskrävande basabsorbenter tycker jag att det blir ett bättre resultat på så sätt att man hör ljudet komma från en riktning (rakt framifrån) när man placerar samtliga ljudkällor framför lyssningsplats. Basabsorbenten placeras då bakom lyssningsplats.

Så här ser frekvensgången ut för denna placering kontra ett av hörnen:

Johanplacering.jpg (27.24 KiB) Visad 2906 gånger

Eftersom lyssningspositionen är symmetriskt placerad både i längd- och breddled blir frekvensgången densamma för båda subbarna i Johans exempel förutsatt att alla väggar är lika reflektiva. P.s.s. spelar det ingen roll vilket hörn vi väljer i hörnfallet. Vid sidan av symmetrilinjerna i rummet blir det dock skillnad för de båda subbarna.

Man ser tydligt hur Johans diagonalplacering leder till en mycket jämn nivå, speciellt under 100 Hz. Hörnplaceringen höjer huvudsakligen nivån med 5-15 dB på bekostnad av framför allt en kraftig dal runt 75 Hz, men om man väljer en delningsfrekvens om 70 Hz har man vunnit en hel del i maximal ljudtrycksnivå. Precis som Johan skriver får man välja mellan en jämn, utsträckt frekvensgång och maximal ljudtrycksnivå.

[petersteindl]

Går det inte att lokalisera ljudkällor i rum under välfiltrerade 80 Hz kan du inte uppfatta tidsskillnader i ljudet från olika subbasar. Problemet är att multipla tryckmin/tryckmax uppträder i fixa positioner i rummet. Med subbasarna i hörnen skapas interferenser vilka minskar olinjäriteter i tonkurvan skapade av stationära tryckmin./max..

JM

Jag tror inte att även om man inte kan lokalisera basmodulen så kommer den inte påverka slutresultatet. Mycket negationer i meningen.

Jag utgår från att även om man inte kan lokalisera basmodulen så påverkar den ändå slutresultatet, både i tidsdomän och i frekvensdomän. Hörseln Hanterar dessa två domäner på olika sätt. Tonhöjd exempelvis, hanteras även eller helt i tidsdomän enligt forskning som bedrivs idag. Det är detta med tidsdomän och stereofoni jag studerar för tillfället just nu. Det är synnerligen fascinerande.

Mvh
Peter

Över 80 Hz är tidsdomänen mycket viktig. Även om du inte kan lokalisera ljud i den psykologiska världen under 80 Hz påverkar subbasarna i tidsdomänen i den akustiska världen mha interferenserna i tryckmax/min och därmed skapas bättre hörbar tonkurva i frekvensdomänen? Om jag har fattat rätt uppträder ett stationärt tryckgradientfält i rummet under 80 Hz vilket påverkas i tidsdimensionen olika beroende på var i rummet subbasarna är placerade. Eller lite annorlunda uttryckt - fasskillnaderna i ljudet från subbasarna skapar interferenser och därmed en rakare tonkurva enligt Welti.

JM

Detta som jag blåmarkerat bör nog analyseras djupare om man skall få någon rätsida på saken. Du skriver "stationärt tryckgradientfält". Inom vektoranalysen är en gradient per definition en differens d v s en derivata av en skalär funktion med fler variabler i det euklidiska rummet. Det är således en rumsderivata. En tryckgradient hos en ljudvåg är en vektor av ett tryck och vektorn visar riktningen på en utbredning av en ljudvåg i en viss riktning som ges av normalen mot fältets tangent.

Detta ser ganska olika ut för plana kontra sfäriska ljudtrycksvågor. Jag vet inte ens om en gradient som uttrycker derivata och riktning kan vara stationär, såsom du skriver? Jag får det till att derivatan snarast är noll d v s tryckgradienten är noll i en stående våg. I Weltis rapport finns varken ordet ”gradient” eller ”field” med. Han uttrycker sig inte med de orden.

Låt säga att bashögtalaren alstrar akustiska ljudvågor i form av sinustoner som varar en längre tid d v s flera perioder. Dessa vågor har ljudtryck och fortskrider i rummet genom luften. Då kan det se ut så här om man ser vektorer:

Gradient spherical.jpg (186.34 KiB) Visad 2900 gånger

Man kommer snabbt in i vektoranalysen och då blir det komplicerat, men man bör åtminstone snudda vid vektorer om man skall använda begreppet gradient. Eftersom vågen är sfärisk så kan man rita upp vektorer i normalens riktning mot vektorfältets utbredning. Vektorfältet utbreder sig som en sfär från centrum på basen. Utbredningsriktningen är de blå linjerna. Själva fältet är vinkelrät mot dessa linjer och linjerna är normalen mot tangenten på fältet i varje punkt. Fältets utbredningen sker således i normalen mot fältet. Detta är själva ljudvågen med dess våghastighet som vi också kallar ljudets hastighet i luft.

I ett vektorfält är varje punkt i rummet tilldelat en vektor.
I ett skalärfält är varje punkt i rummet tilldelat en skalär. Ljudtryck i sig är en skalär storhet. Trycket i ett rum är ett skalärfält; för varje punkt i rummet finns ett tryck som anges med ett reellt tal.

Alstras en ljudvåg med givet ljudtryck där vågen propagerar/fortskrider i ett rum så kan ljudvågens tryck och riktning mätas i varje punkt, vilket kan representeras av en vektor som representerar fältets utbredning. Detta kan uttryckas som en gradient, en tryckgradient. tillförd energi fortskrider i vågen.

Gradienten = operator inom vektoranalysen: Gradient mäter hastighet och riktning av förändringar i ett skalärfält; Gradienten av ett skalärfält är ett vektorfält.

Då tryckgradienten/ljudvågen når en vägg med vinkelrät infallsvinkel mot väggen uppstår ett fenomen inom akustiken som kallas stående våg. Det är alltid så och oberoende av frekvens.

Vågen reflekteras mot ytan och byter riktning.

Är infallsvinkeln 90 grader mot väggen så reflekteras luftpartiklarna i ljudvågen vinkelrät mot väggen och vågen byter riktning genom att därefter fortskrida i motsatt riktning d v s vektorn hos den infallande ljudvågen mot väggen summeras med den reflekterade vågens vektor som ju går i motsatt riktning. Vektorsumman får värdet noll. Vågens partikelhastighet vid väggen är noll. Det betyder inte att trycket vid väggen blir noll, snarast tvärtom! Trycket vid väggen ökar till det dubbla d v s + 6 dB om väggen reflekterar 100 %. Men riktningen försvinner i och med att summan av vektorerna hos tryckgradienten blir noll. Man kan se det som 2 lika starka ljudvågor vars vektorer går i motsatt riktning mot varandra och i fas. Det där med fasen i tryckgradienten och reflexen är lite speciellt och åskådliggörs bäst med bilder och påverkas av position av ljudalstraren, men den diskussionen får bli vid annat tillfälle.

Vi förutsätter forcerad sinuston i resonemanget. Man tillför således energi med konstant amplitud till systemet. (Med impuls som input, så varar energitillförseln till systemet enbart under impulsens tidslängd. Impulsen kallas en fri våg och inte forcerad våg.)

Man kan se fenomenet stående våg ur en annan synvinkel:
Det intressanta är dels att den maximala amplituden blir dubbelt så stor som hos den infallande vågen, dels att tids- och lägesvariationen blir separata faktorer.

Intill väggen vid x = 0 har trycket ett maximum. Här är amplituden två gånger infallande vågens amplitud. Avlägsnar vi oss från väggen finner vi sedan periodiska maxima och minima.
I praktiken går minima inte helt ned till noll, eftersom reflexionen vid väggen inte blir fullständig.

På liknande sätt varierar partikelhastighetens amplitud med avståndet från väggen, men här är hastigheten noll vid väggytan. Envelopperna för tryck och hastighet i rummet är 90 grader förskjutna mot varandra.

Energidensitetens två komponenter, den kinetiska och den potentiella, fördelas i rummet.
Summan av dem är konstant i rummet och lika med summan av den infallande vågens och den reflekterades.

Hos en fortskridande våg är tryck och hastighet i fas. Här, i den stående vågen, ligger de nu fasförskjutna med π/2 = 90 grader. Detta innebär paradoxalt nog att intensiteten är noll.

Intensiteten är en rymdvektor som visar storlek och riktning på energitransporten i vågen. Infallande våg och reflekterad våg transporterar lika stor effekt per ytenhet, har samma intensitet, men i motsatta riktningar mot varandra. Detta är bakgrunden till att denna typ av våg kallas STÅENDE VÅG. En stående våg transporterar ingen energi. Att beakta är att med forcerad sinusoid våg så tillförs energi kontinuerligt till systemet. Vad händer med den energin?

Jo, en stående våg lagrar den energi som pendlar mellan kinetisk och potentiell, både i tiden och i rummet. Denna lagring av energi blir sedan till en bov vid resonans mellan väggarna.

Då denna våg når motsatt vägg i rummet så studsar den åter vinkelrät mot den väggen. Då kan man räkna ut att de frekvenser hos ljudet d v s periodiska multiplar av frekvensen och därmed periodiska inversen på våglängden som motsvarar avståndet mellan väggarna så kommer vågen färdas fram och tillbaka i fas. De kallas egenresonanser. Vid varje vägg uppstår tryckmax. Sammanfaller vågens partiella våglängder med avståndet mellan väggarna så uppstår resonans mellan väggarna och om energi tillförs under en längre tid än våglängden så lagras energin i resonansen och frigörs senare i tiden.

Man får så kallade trycknoder längs x-, y-, och z-axlarna i rummet. Tillsammans ger de en beteckning för en viss RESONANSMOD eller EGENMOD hos rummet. Moden (0,0,0) är trivial och motsvarar att man pumpar upp rummet till konstant tryck.

Ljudvågens hastighet kallas även utbredningshastighet, eller med alternativa benämningar, fashastighet, gånghastighet, våghastighet, ljudhastighet. Detta är den hastighet med vilken vågmönstret breder ut sig i mediet, luften.

Ett sak att beakta är att väggarna är parallella. Ljudkällan alstrar en sfärisk ljudvåg men resonansen mellan väggarna är i princip en plan ljudvåg eftersom vi räknat på vinkelrät infallsvinkel. Då ser vektorerna med dess vektorfält hos tryckgradienten snarast ut så här:

Gradient plane.jpg (181.03 KiB) Visad 2900 gånger

Det är alltså väldigt olika vågor och vektorfält det handlar om. Direktljudet har sfärisk vågutbredning. Resonans mellan väggar är genom plan vågutbredning. Sedan får man ta hänsyn till avståndsregeln då man räknar på amplitud och man måste lägga in viss absorption vid simulering om inte resultaten skall bli helt tokiga.

I princip alla simuleringar som jag sett så utgår man från att vid rumsresonans har plana vågor uppstått. Det kan man enkelt se på det 3-dimensionella rutmönster som visas mellan tryckmax och tryckmin i rum.

En viktig parameter att ta hänsyn till är den väggreflex från högtalarväggen d v s bakom högtalarna som inverkar på direktljudet. Denna inverkan finns även med i den stående vågen från lyssnarens bakvägg d v s dess förstareflex samt vid resonans d v s fortsatta reflexer mellan lyssnarens fram och bakvägg.

Det blev tyvärr ett långt inlägg och jag hinner inte korrekturläsa. Lilltroll och jag har gjort åtskilliga simuleringar och animeringar på ljudvågsutbredning i rum som varar under en viss tid där man ser hur resonanser byggs upp och hur direktljudet förstörs och hur det korrupta direktljudet hela tiden reflekteras mellan väggarna och hur det skiljer sig på olika lyssnarplatser. Vi har även simulerat med impuls som input för att öka förståelsen vad som händer med icke-stationär signal. Varje animering är en väldigt stor fil, några hundra MB. Vad jag minns har lilltroll även simulerat med Navier – Stokes-ekvationer och det blir mer komplicerat.

Då jag och lilltroll har mer tid så är tanken att åtskilligt av vårt arbete kommer att läggas upp på tuben eller på min hemsida som jag tyvärr inte har tid att ägna mig åt för tillfället. Det får bli senare då serieproduktion av högtalarna förhoppningsvis kommer igång och leverans i större omfattning kan ske.

Mvh
Peter

[sprudel]

Tack för inlägget. Uppenbarligen påläst.

Det var de där 3/4 2/4 jag var ute efter. Jo, du ger uttryck för en oro jag har om hur man får subbarna att bäst jobba ihop med satteliterna v.s. placeringen av respektive högtalare, det blir ju knepigt värre om man ska köra subarna 3/4 2/4. Det är enklare med bara fullregisterhögtalare!

Nu står subbar och satteliter traditionellt nära varandra. Trots att jag är varm anhängare av att man ska ha stereo hela vägen, hör jag ingen försämring med mono under 100 Hz när jag koplar in subbarna, tvärtom hör man lite mer 'rum' från riktigt lågfrekventa ljud. Det låter på dej som det bästa är att ha subbarna nära satteliterna och betrakta dessa som kompletta fullregister när det gäller placering.

Förresten, jag använder en DEQ2496 som både analysator och EQ. Och, ja, det är en hemmabioreceiver för en futtig femhundring. Trots det används anlägget enbart till musik, hemmabio surroundbullerhäftigt 13.5 är jag helt ointresserad av

Det var intressant. Jag har experimenterat en del med mono- resp stereokonfiguration. Du ser av bilden tidigare inlägg hur jag placerat 4 st Ino pX. Jag har Inos filter också.
Jag upplever att i mono- så hörs basen mer från golvet, lite separat från övriga register, nu pratar vi nyanser här.
I stereo- så upplever jag att hela väggen bakom högtalarna är en basgenerator, alltså att basen är bättre integrerad i ljudbilden.
3D-perspektivet är tydligare i stereo- också.
Jag har samma upplevelse från andra monokonfigurerade system också.

[RJohan]

Tack för inlägget. Uppenbarligen påläst.

Det var de där 3/4 2/4 jag var ute efter. Jo, du ger uttryck för en oro jag har om hur man får subbarna att bäst jobba ihop med satteliterna v.s. placeringen av respektive högtalare, det blir ju knepigt värre om man ska köra subarna 3/4 2/4. Det är enklare med bara fullregisterhögtalare!

Nu står subbar och satteliter traditionellt nära varandra. Trots att jag är varm anhängare av att man ska ha stereo hela vägen, hör jag ingen försämring med mono under 100 Hz när jag koplar in subbarna, tvärtom hör man lite mer 'rum' från riktigt lågfrekventa ljud. Det låter på dej som det bästa är att ha subbarna nära satteliterna och betrakta dessa som kompletta fullregister när det gäller placering.

Förresten, jag använder en DEQ2496 som både analysator och EQ. Och, ja, det är en hemmabioreceiver för en futtig femhundring. Trots det används anlägget enbart till musik, hemmabio surroundbullerhäftigt 13.5 är jag helt ointresserad av

Det var intressant. Jag har experimenterat en del med mono- resp stereokonfiguration. Du ser av bilden tidigare inlägg hur jag placerat 4 st Ino pX. Jag har Inos filter också.
Jag upplever att i mono- så hörs basen mer från golvet, lite separat från övriga register, nu pratar vi nyanser här.
I stereo- så upplever jag att hela väggen bakom högtalarna är en basgenerator, alltså att basen är bättre integrerad i ljudbilden.
3D-perspektivet är tydligare i stereo- också.
Jag har samma upplevelse från andra monokonfigurerade system också.

Jag håller alltså på att experimentera med subbar då jag innehar ett par små högtalare med fantastiskt mellanregister som behöver befrias från bas samt två stora med 15" basar som är rätt färgade i mellanregistret plus en gammal hemmabioreceiver. Många år sedan hade jag en annan sub, i mono, med högre delning, som fullständigt förstörde all uppfattning om storlek på rummet. Till min förvåning hör jag inget av detta nu (än så länge).

Det fanns en artikel i avsomnade amerikanska Audio där författaren hävdade att man visst hör stereo vid riktigt låga frekvenser undet förutsättning att signalen har en TIDS-skillnad mellan kanalerna. Många inspelningar har ju knappast det, men beroende på mikrofonplaceringar kan framförallt reflekterat ljud nå respektive mikrofon med en skillnad i tid. Däremot, enligt artikeln, är det helt sant att man vid låga frekvenser inte hör riktning från EN ljudkälla med monosignal.

Jag fortsätter att läsa inläggen med intresse.

[I-or]

I reflektiva miljöer är det väldigt svårt att lokalisera källor för låga frekvenser, något som detta paper av Hill och Hawksford visar: https://www.researchgate.net/publication/258926939_Low-frequency_sound_source_localization_as_a_function_of_closed_acoustic_spaces

För den som inte orkar läsa hela pappret kan jag ge en kort sammanfattning. För låga frekvenser är huvudet för litet för att ge några nivåskillnader mellan öronen (ILD) och här utnyttjar hörseln istället tidsskillnader (ITD) för lokalisering. En utgångspunkt från tidigare forskning är att för god lokalisering via ITD krävs ca 1,4 perioder av opåverkad signal, d.v.s. utan störande reflektioner.

Eftersom lokaliseringen beror av tiden till den första reflektionen har storleken på rummet och placeringen av basmodul och lyssnare inverkan på resultaten. Även om det inte direkt framgår av pappret är min tolkning att den första reflektionen inte kan räknas som t.ex. de mycket tidiga reflektioner som man erhåller från hörnet bakom en hörnplacerad källa, utan att det bör handla om första störande reflektion med en tydlig tidsdifferens.

Man simulerar också fram de skillnader man bör få med olika absorption i rummet, men det visar sig att det krävs närmast totalabsorption (ekofria omständigheter) för att det ska spela någon praktisk roll annat än vid ganska höga frekvenser.

Lite enkel matematik från min sida visar att för god lokalisering vid 100 Hz krävs en gångvägsskillnad för första störande reflektion om knappa 5 m, vilket förstås är omöjligt annat än för mycket stora rum (speciellt mycket stor takhöjd).

Utöver detta förespråkar artikelförfattarna stereokoppling av basmoduler på grund av den dekorrelation av ljudfälten de kan bidra med i bästa fall (om kanalerna inte innehåller samma lågfrekvenssignal), vilket ger en jämnare ljudtrycksfördelning i rummet även om stereoeffekten inte är hörbar som sådan.

[sprudel]

@ior
Köper allt det du säger, men......
Detta förutsätter ju ett idealt filter där allt skärs, stupbrant.

[Tangband]

@ior
Köper allt det du säger, men......
Detta förutsätter ju ett idealt filter där allt skärs, stupbrant.

...och ideala baselement.

[I-or]

Tja, rimligt låg distorsion är ju självklart för annars får man lokalisering för distorsionsprodukterna, vilket är den överlägset största anledningen till man får problem. När det gäller delningen så blir det direkt två källor till när frontarna kommer in, vilket i princip är samma sak som reflektioner i det här avseendet. Ingen lokalisering således så länge som basmodulen inte distorderar.

Jag använde själv länge en basmodul placerad långt bakom biosoffan i biodelen av vardagsrummet och den kunde omöjligt lokaliseras annat än när den överstyrdes.

[JM]

I reflektiva miljöer är det väldigt svårt att lokalisera källor för låga frekvenser, något som detta paper av Hill och Hawksford visar: https://www.researchgate.net/publication/258926939_Low-frequency_sound_source_localization_as_a_function_of_closed_acoustic_spaces

För den som inte orkar läsa hela pappret kan jag ge en kort sammanfattning. För låga frekvenser är huvudet för litet för att ge några nivåskillnader mellan öronen (ILD) och här utnyttjar hörseln istället tidsskillnader (ITD) för lokalisering. En utgångspunkt från tidigare forskning är att för god lokalisering via ITD krävs ca 1,4 perioder av opåverkad signal, d.v.s. utan störande reflektioner.

Eftersom lokaliseringen beror av tiden till den första reflektionen har storleken på rummet och placeringen av basmodul och lyssnare inverkan på resultaten. Även om det inte direkt framgår av pappret är min tolkning att den första reflektionen inte kan räknas som t.ex. de mycket tidiga reflektioner som man erhåller från hörnet bakom en hörnplacerad källa, utan att det bör handla om första störande reflektion med en tydlig tidsdifferens.

Man simulerar också fram de skillnader man bör få med olika absorption i rummet, men det visar sig att det krävs närmast totalabsorption (ekofria omständigheter) för att det ska spela någon praktisk roll annat än vid ganska höga frekvenser.

Lite enkel matematik från min sida visar att för god lokalisering vid 100 Hz krävs en gångvägsskillnad för första störande reflektion om knappa 5 m, vilket förstås är omöjligt annat än för mycket stora rum (speciellt mycket stor takhöjd).

Utöver detta förespråkar artikelförfattarna stereokoppling av basmoduler på grund av den dekorrelation av ljudfälten de kan bidra med i bästa fall (om kanalerna inte innehåller samma lågfrekvenssignal), vilket ger en jämnare ljudtrycksfördelning i rummet även om stereoeffekten inte är hörbar som sådan.

Spekulationer kring varför vi hör ljuds lokalisation under 80 Hz på öppna fält men inte i ett rum.

Höga frekvenser i ett rum uppför sig i termodynamisk mening eller enligt geometrisk akustik likt vandrande vågor vilka kan reflekteras (speglas likt ljus) utan hörbara stående vågor. Vandrande ljudvågor går att lokalisera med hörseln.
Höga och låga frekvenser på ett öppet fält uppför sig i termodynamisk mening likt vandrande vågor som kan reflekteras utan hörbara stående vågor.

I ett lyssningsrum kommer med sjunkande frekvens kommer antalet hörbara stående vågor att öka som vi alla känner till. Med sjunkande frekvens uppför sig rummet allt mer som ett slutet system i termodynamisk mening.
Dvs luften i rummet uppför sig allt mer som en termodynamisk system där högtalarens tillförda kinetiska energi avspeglas direkt i varje punkt rummet med förändrad lägesenergi relaterat till stående vågor.

The law of conservation of energy.

This states that energy can be neither created nor destroyed. However, energy can change forms, and energy can flow from one place to another. A particular consequence of the law of conservation of energy is that the total energy of an isolated system does not change.

The concept of internal energy and its relationship to temperature.

If a system has a definite temperature, then its total energy has three distinguishable components. If the system is in motion as a whole, it has kinetic energy. If the system as a whole is in an externally imposed force field (e.g. gravity), it has potential energy relative to some reference point in space. Finally, it has internal energy, which is a fundamental quantity of thermodynamics. The establishment of the concept of internal energy distinguishes the first law of thermodynamics from the more general law of conservation of energy.

E t o t a l = K E s y s t e m + P E s y s t e m + U s y s t e m {\displaystyle E_{total}=\mathrm {KE} _{system}+\mathrm {PE} _{system}+U_{system}} E_{total}=\mathrm {KE} _{system}+\mathrm {PE} _{system}+U_{system}

The two types of waves dealt with in thermoacoustics are the standing wave and the traveling wave.
The standing wave looks like it’s standing still because it is vibrating at the resonant frequency, or mode, of the tube.
The traveling wave is a moving wave, when it hits one end it is reflected back. This reflection can either weaken or strengthen its amplitude. Air travels in a compression wave and as air is heated it wants to move in accordance with natural laws.


http://slideplayer.com/slide/6103183/
https://en.wikipedia.org/wiki/Laws_of_thermodynamics

JM

Fysik/matte är inte min starkaste sida men mina spekulationer gäller ffa fysiken i ett rum som är nästan slutet.
I ett slutet rum uppför sig luftvolymen likt i en ballong. Komprimerar du med handen ballongen i en ändan så buktar ballongen ut i en annan del. Luften är i princip inte komprimerbar i ballongen vid försiktig kompression. I balongen finns ingen vandrande våg eftersom frekvensen är låg på kompresionen. Utåtbuktningen av balongen är ej tidsfördröjd som vid reflexen av en vandrande våg.

Ett slutet rum med betongväggar buktar inte väggarna när subbasen komprimerar luften. Vid långa rumsspecifika våglängder uppstår stationära (ej vandrande) tryckmaxima/minima på givna punkter sekundärt till stående vågors specifika frekvens. Eftersom luften i praktiken inte är termiskt komprimerbar av en subbas uppstår alla frekvensspecifika tryckmaxima/minima samtidigt i varje specifik punkt i volymen.
Visst är det så att rummet läcker i en liten spalt där temperaturen sjunker knappt mätbart på samma sätt som temperaturen antytt ökar invid subbasen enligt termodynamiken men i detta sammanhang är det försumbart. Typ enligt kylskåpsprincipen.

Nu kommer neurofysiologin in. Vid allt lägre frekvenser dominerar hörbara ljudet av stående vågor över vandrande vågor. Vandrande ljudvågor är absolut förutsättning för hörbar lokalisation av ljudet. Hörbara stående vågor börjar kring 300 Hz i ett vanligt lyssningsrum dvs redan vid ca 300 Hz minskar förmågan att lokalisera ljudkällan.
Dvs vid allt lägre frekvenser med ökande multipla stående vågor enligt termodynamiken kommer det hörbara ljudet allt mer från varje enskild punkt i volymen då de vandrande vågorna minskar. Således försvinner uppfattningen av ljudets riktning eftersom det lågfrekventa ljudet kommer från varje punkt i rummet.

Dvs vid allt lägre frekvenser med ökande multipla stående vågor enligt termodynamiken kommer det hörbara ljudet allt mer från varje enskild punkt tidsmässigt/frekvens i volymen då de vandrande vågorna minskar. Vid stående vågor blir ljudet stationärt i volymen.
Ljudet är inte lika i varje punkt. Vissa punkter har tryckmaxima, andra har tryckminima och de flesta något däremellan för given frekvens vid stående vågor.
En typ av tryckgradientfält uppstår i lyssningsrummet under 80 Hz sekundärt till stående vågor.

JM

[JM]

Direktljud i egentlig bemärkelse existerar inte under 80 Hz i ett lyssningsrum men på ett öppet fält.

JM

[Adhoc]

I-ors 5-punktslista (viewtopic.php?p=2127946#p2127946= ) är ett utmärkt utgångsläge för att börja från noll och få det så rätt som möjligt snabbare. -Istället för att flytta runt högtalare / lyssningsposition med en tycka-till-metod, där väldigt lätt mer än 1 variabel i taget förändras och hörselminnet mellan uppställningarna är ungefär lika långt som näsan.

Om möjligheten finns, skulle jag som punkt 1 A tömma rummet och ställa 1 sub eller huvudhögtalare med konen inåt hörnet i ett rumshörn. Sedan köra en mätning med mik i längsled diametralt i övre rumshörn för att få med alla rumsmoder. Om ena kortvägggen är i betong och den andra en regelvägg med gips, så använd miken vid betongväggen. Vilka moder sticker ut (?), spara mätningen och notera på papper vilka frekvenser det handlar om.

Växla över till REWs RTA-flik och tongenerator och ställ in önskad frekvens och gör en 1 mikförflyttning i taget. Sänk mikhöjden mot halva rumshöjden, => höjdmod 1 försvinner. Flytta miken mot halva rumsbredden, => breddmod 1 försvinner. Flytta miken mot halva rumslängden => längdmod 1 försvinner. Miken ska vara direkt intill vägg och / eller tak vid förflyttningarna. Sätt en tejpbit där lägst värde fås för frekvensen. Gör en simulering med samma uppställning och förflyttningar i simuleringsprogrammet som Belker postade i viewtopic.php?p=2127710#p2127710 Jämför nu resultaten från mätningen och simuleringen. Om det är ett skokartongsrum med tunga väggar och stängda dörrar + fönster så kommer resultaten bli snarlika. Om det är ett rum med lätta regelväggar + gips, är det troligt att resultaten avviker mer. Rummet kan vara akustiskt större i en eller flera ledder med lätta väggar och subplacering vid ”typiska” ¼ mot rumsledden med 2 subbar kanske inte stämmer längre, utan en eller båda behöver förskjutas från 1/4-punkten. Tex inåt centrum om akustiska rumsbredden är större än fysiska.

Med 2 subbar direkt vid vägg framför en, kan lämpligt intervall för lyssningplats vara vid ca 35-40% av akustiska rumslängden, här har längsmoderna varken topp- eller minvärden. Du vet redan var centrum för akustiska längden är från tejpbiten du satte dit. ”En bit” framför eller bakom centrumlinjen alltså. Liknande gäller för akustiska rumsbredden och tejpbiten för den, men med ”målet” ca ¼ bort från centrumlinjen för vardera subben. Det kan då bli olika avstånd från centrumlinjen om ena väggen är betong som reflekterar mer och den andra lätt regelvägg som släpper igenom mer.

I stället för att hitta centrum för rumsdimensionen och lägst värde för 1:a moden kan man mäta mot 3:e modfrekvensen som ju teoretiskt ska sammanfalla på samma centrumställe. I praktiken med ”vanliga väggar” är det inte så. Det kan diffa med några decimeter då en ”vanlig vägg” släpper igenom mycket av typ 30 Hz men reflekterar desto mer av ca 60, 90 och 120 Hz.

I ett långt rum, typ 8 m, är teoretiska 1:a längdmoden kring 21,5 Hz. Där finns inte mycket musik och 3:e moden kring 65 Hz kan då vara intressantare att beakta så att man drabbas mindre av långa decaytider med entonig bas vid lyssningsplats.

(Har man ingen mik eller program att mäta med, kan man ändå räkna fram dom teoretiska moderna. Därefter tanka ned en tongenerator från nätet, tex från Svantes Tolvan, spela upp troliga modfrekvensen och sedan sakta förflytta sig till tonen försvinner och inte hörs längre.)

[Kralle]

Tidigare har det visat sig att om man bara är ute efter jämnast möjliga frekvensgång i lyssningspositionen* så är subplacering bakom/framför lyssningspositionen vanligen bäst.

Testade detta i kväll och fick ned en besvärlig rumsresonans vid 47 Hz till hanterlig nivå.
Bra tips.

[ChristianAndersson]

Tacksam om någon har idéer hur man placerar subbar i ett rum som äter bas överallt utom ett hörn (vid lyssningsvägg)? Provade för några år sedab EN sub inklämd mellan lyssningssoffa och dess vägg, vilket gav kännbar infra och nu rakt framför sweetspot, motsatt sida, kräver mer effekt men kanske jämnare.
Normalt mellanbjälklagsgolv som tur är och sadeltak.

[Ayebee]

Även om frågan explicit handlar om två subwoofers, så skulle jag ändå vilja tipsa om att googla "earl geddes multiple subwoofers". EG:s förslag till lösning innebär dock att man får dra in ytterligare en sub.

[Tangband]

Ett normalt rektangulärt rum har oftast 3 fundamentala rumsresonanser.
Alla ligger under 80 Hz om du inte bor i ett väldigt litet rum .

Ett förslag är att prova att dela subbasar/toppar vid den översta rumsresonansen . Om man har möjlighet att välja fritt bland frekvenser och kör med tex en minidsp eller liknande.

Är tex tak/golv resonansen vid 71 Hz så kan man testa att dela tex 69 Hz LP ( subbasen ) och 73 Hz HP ( toppen ) På så sätt blir det en liten dipp vid delningen som kanske blir precis lagom att man inte behöver nån rumskorrektion alls.

Det skadar inte att testa i vartfall. Jag kör så just nu och det fungerar över förväntan.

Man får väga olika saker i ljudet mot varandra. Det är ju den totala ljudkvaliteten som räknas. Även om topparna avlastas mindre vid 73 Hz än en delning vid tex 80 Hz, så kanske tak/golv resonansen är så besvärlig att 73 Hz passar bättre och ljudet totalt sett blir bättre.