uniper skrev:IngOehman skrev:Jag vet inte på vilka grunder simuleringarna är gjorda, men det finns inga likheter mellan hur den OA51 jag dimensionerade (vilket jag antar är det som i tråden kallas för OA51.3?) beter sig i verkligheten och de visade simuleringarna. Tonkurvan för det filter jag tog fram är i verkligheten nästan identisk med Stigs originaldimensionering. En original OA51 mättes parallellt.
Vh, iö
Jag tror det har blivit ett missförstånd här om vad simuleringarna är tänkta att användas till. De är inte tänkta att ge en rättvisande bild av frekvensgången. 51:an är en besvärlig högtalare att simulera och jag har varit tvungen att ta många genvägar för att få till någonting alls (utan att lägga orimligt mycket tid på det). Kunde man ha gjort det bättre? Givetvis, men det skulle skjuta långt över målet här. Jag gjorde dem för att ha någonting alls att jämföra mot, eftersom jag inte kunde hitta någon annan mätning av en LE2. Och inte för att jämföra hela registret utan bara området runt delningsfrekvensen.
Den simulerade kurvan för 51.3 har ganska stora avvikelser från en riktig, precis som förväntat. Men "inga likheter" stämmer inte för i det här sammanhanget finns det en viktig likhet, att varken den simulerade kurvan eller den uppmätta har en jättedipp kring delningsfrekvensen i direktljudet. Det har inte LE-modellen heller utan det är bara LE2 som uppför sig så märkligt.
No worries!
Avsåg inte att klaga på ATT du gjort simuleringarna, eller att du visade dem.
Jag bara tyckte att det var viktigt att komplettera med att nämna att de inte visar hur högtalarna med respektive filter beter sig på riktigt.
Kan även nämna att jag "åt SSC" gjorde två olika 51-filter, ett som mer eller mindre kopierar de egenskaper som Stig dimensionerade OA51 med och sen gjorde jag även ett filter som skapar maximal integration. Skall man vara noga så gjorde jag även ett tredje.
När allt var klart så långt så valde jag att för SSC bara presentera det ena filtret - det som är en beteendekopia av Stigs originalfilter, men som är anpassat till den nya diskanten. Jag minns inte om det sedan tweekades en liten smula vid utvärderingen hos Hans, men jag tror inte det.
Det filter som jag gjorde "efter eget huvud" har alltså aldrig varit aktuellt.
Min uppfattning var nämligen att OA-51 nog skall vara som Stig vill ha den, inte på något annat sätt. SSC har så vitt jag mins bara lyssnat på den version som gav nära nog identisk tonkurva och utstrålning som Stigs egen dimensionering.
Nästa version av OA51 kommer dock att var den första som har ALLA goda egenskaper från tidigare versioner av OA51 samtidigt, alltså 51.1 och 51.2.
- - -
Slutligen vill jag mana till försiktighet när det gäller att sluta sig till hur semisubjektiva egenskaper som "upplösning", "renhet" och "klarhet" hanteras med filter med så dramatiskt olika tonkurva som vi talar om här.
Jämför man "OA51.1", OA51.2 och OA51.3 så är de upp till i varje fall 10 kHz inom en dB både när det gäller tonkurva i lyssningsriktningen och totalljudskurvan. De andra nämnda dimensioneringarna skiljer sig flera dB och sinsemellan till och med uppåt 5 dB(!) för direktljudet och mycket mera i andra strålningsriktningar - och de ger därför helt andra klanger, vilket beroende på programmaterial även kan ge falska intryck av även stora skillnader med avseende på sådant som "upplösning", "renhet" och "klarhet".
Tonkurva är en mycket viktigare faktor än de flesta inser, och ändrar man tonkurvan även så lite som en halv dB så får man som regel i lyssningstester resultat som inkluderar rapportering av upplevda STORA skillnader även av egenskaper i andra domäner, skillnader som inte är det de upplevs som, utan som bara beror på att tonkurvorna "väger om" insignalen och dess karaktärer i olika register.
En tonkurveförändring kan med visst programmaterial (eller viss kringutrustning) uppfattas om en försämring, trots att samma tonkurveförändring på annat programmaterial eller med annan "bättre" kringutrustning upplev som en förbättring. Så vill man gå framåt och fördjupa sig i andra egenskaper än klang måste klangen först bestämmas och inte tillåtas vara en delvariabel när andra egenskaper förändras och utvärderas.
- - -
Det ovanstående är förenklat, och i verkligheten är naturligtvis inte vald tonkurva egal. Den skall helst vara rätt och inte bara konstant.
Men är den inte ens konstant mellan olika versioner så blir det helt omöjligt att utvärdera andra egenskaper. Även om man oftast tycker sig höra att saker som inte har med tonkurva att göra påverkas. Minskar man t ex diskantnivån kraftigt (som mellan LE och LE2), så kommer det oundvikligen att leda till att många upplever att det även spelar renare. Men det är inte renare transmission, en diskanksänkning är däremot också ett filter, som filtrerar felen från tidigare i kedjan, så upplevelsen av renare återgivning är väntat, men irrelevant.
Vh, iö
- - - - -
PS. Kan nämna några saker till om OA51.3-filtret, och det är att jag bara lyssnat på en prototyp (ett par). Meningen var att högtalaren skulle produceras av John Larsen, men enligt SSC så tillställdes de aldrig något par som avtalet enligt uppgift föreskrev, alltså för den fortsatta lyssningen/dimensioneringen och såsmåningom avslutning av prototyparbetet (även annat än diskant och filter hade laborerats med) så någon egentlig OA-51.3 kan så vitt jag vet inte sägas finnas.
John tillverkade dem aldrig som avsett och SSC fick alltså inte ens ett par att fintrimma konstruktionen med. Jag har i min dator i själva verket fem olika filter med små skillnader, som en ansats för det fortsatta utvärderingsarbetet, som dock alltså aldrig blev av. Nu har jag inte dessa filter tillgängliga (sitter vid en annan dator), men jag förmodar att det som kallas för 51.3 här i tråden är något av dessa filter? Kanske är det som John fick för att kunna bestycka det röda paret OA51 med? Men det var ju inte slutgiltigt. Något eller flera av filtren var dessutom avsedda för att annat baselement än 8545.
Dock utesluter jag inte att någon av dessa filter har presenterats som förslag för uppgraderingar och liknande, av äldre OA51-versioner. Kanske från SSC, HiFi-kit eller John?
Men som sagt, OA51.3 var en delvis ny högtalare som aldrig blev färdig eftersom SSC inte fick några högtalare (nya kabinett, ny absorbent) från John Larsen. Framförallt återstod mycket arbete på basreflexsystemet som då fortfarande var på tidigt prototypstadium när projektet ställdes in av för mig okänt skäl.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
så kan vi ju ej tala med honom om saken, men någon annan kanske snappat upp något? 
Jag är så dålig på sådant.
Fast jag tror inte de är till salu. Han är den person som kan känna sig mest nöjd av alla Carlssonägare. Det är honom förunnat. 
