Moderator: Redaktörer
Morello skrev:Att mäta toppvärdesfaktor/spetsfaktor på vinyl tarvar särskild uppmärksamhet då enstaka "knäpp" driver upp sagda faktor avsevärt.
I-or skrev:Tyvärr är DR enligt Dynamic Range DB (som utnyttjar Dynamic Range Meter foobar med integrated loudness enligt EBU R 128) ganska knasigt definierat efter en godtycklig skala, så det går inte riktigt att veta vilken toppfaktor eller s.k. loudness som det handlar om även om man naturligtvis kan rangordna inspelningarna.
steveo1234 skrev:Ett av mina favoritband (Lorna Shore) finns (precis som ungefär allt annat) på Spotify. Och låter rätt illa, men, det får jag stå ut med. Musiken är ju bra.
Men, jag hittade faktiskt en jämförelse mellan vinyl och download:
https://dr.loudness-war.info/album/view/191850
https://dr.loudness-war.info/album/view/205501
DR på 4 respektive 10, till vinyls fördel!
Jag har ingen vinylspelare men vill ju inte lyssna på den uppenbart sämre versionen i heller. Finns det någon tjänst där det går att få tillgång till den bästa versionen av skivan?
steveo1234 skrev:Intressant!
Jag laddade ner flac-spåret igår och ska jämföra vinyl-utgåvan med spotify.
Återkommer med lyssningsintryck men , spontant så låter spotify mycket starkare...
zatan skrev:[url]länk[/url]
goat76 skrev:steveo1234 skrev:Intressant!
Jag laddade ner flac-spåret igår och ska jämföra vinyl-utgåvan med spotify.
Återkommer med lyssningsintryck men , spontant så låter spotify mycket starkare...
Se bara till att du nivåanpassar spåren inom 0.1 dB LUFS vid lyssningsjämförelsen.
Lägg även gärna upp en MasVis på vinylrippen, det vore intressant att jämföra den med den ”vinylanpassade” versionen jag gjorde.
steveo1234 skrev:Masvis har jag inte, men, kan eventuellt leta upp det om jag hör något intressant.
goat76 skrev:Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
rigi skrev:Går det mäta frekvensgången och se skillnad? Alltid kul att veta vad som ändrar sig.
Bill50x skrev:goat76 skrev:Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Hur rippar du dina vinyler?
Förut spelade jag in via USB och Audacity men det är betydligt enklare att använda appen Songcorder. Då får man automatiskt en 24/96 flac där man enkelt kan editera de olika ljudspåren.
/ B
Bill50x skrev:steveo1234 skrev:Masvis har jag inte, men, kan eventuellt leta upp det om jag hör något intressant.
MasVis finns på nätet här
https://andreasarvidsson.github.io/MasvisOnline/
Dra-och-släpp typ... Även flac.
/ B
goat76 skrev:steveo1234 skrev:Intressant!
Jag laddade ner flac-spåret igår och ska jämföra vinyl-utgåvan med spotify.
Återkommer med lyssningsintryck men , spontant så låter spotify mycket starkare...
Se bara till att du nivåanpassar spåren inom 0.1 dB LUFS vid lyssningsjämförelsen.
Lägg även gärna upp en MasVis på vinylrippen, det vore intressant att jämföra den med den ”vinylanpassade” versionen jag gjorde.

goat76 skrev:rigi skrev:Går det mäta frekvensgången och se skillnad? Alltid kul att veta vad som ändrar sig.
Jag menade mer att jag ska jämföra spektrat mellan låtspåren, den digitala versionen mot samma låt på vinyl efter digitalisering och se vilka skillnader som finns, och sedan EQ-matcha spåren för att se om det går lätt att få dem att låta identiska.
goat76 skrev:Jag har nyligen införskaffat mig en vinylspelare och ett gäng skivor med mina favoritartister, och det som förbryllar mig rätt ordentligt är att jag finner vinylerna låtandes bättre än de digitala filerna, och detta gäller för de album jag vet härstammar från samma grundmaster och att den digitala utgåvan är dynamiskt intakt utan spår av någon form av volym-maximering.
Ljudet från vinylskivorna låter mer fylliga med mer naturligt ljudande "kropp", vilket medför att instrumenten låter mer levande. Så med lite mer blomstrande beskrivning: Något mer ”musikaliskt” och ”äkta”, och något slags ”skimmer/lyster” som får musiken att klinga lite mer likt ljudet direkt från ett riktigt akustiskt instrument. Ha Ha! Förlåt, men jag tror att åtminstone några av er förstår vad jag försöker beskriva.![]()
Jag ska naturligtvis gå till botten med det här, för det var absolut inte detta jag hade förväntat mig. Anledningen till köpet av vinylspelaren var främst för att komma åt de vinylutgåvor med bibehållen dynamik, i jämförelse med vissa digitala versioner som är totalt söndermastrade. Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Frågan är väl om det endast handlar om avvikelser i frekvensgång, eller kanske att den förutsatt ökade grad av distorsion är orsaken, eller kanske en kombination av dessa som framhäver denna ”musikalitet”? Eller kanske är det något ”magiskt” som sker när en nål läser av spåren i en plastbit?
Det låter iallafall riktgt bra!
steveo1234 skrev:Så, tydligen så är Ämnes-raden "När vinyl låter bättre" felaktig i det här fallet. Den må ge bättre mätvärde (i ett par dimensioner), men, den låter inte märkbart bättre ändå. Då har jag lärt mig det...
goat76 skrev:Jag har nyligen införskaffat mig en vinylspelare och ett gäng skivor med mina favoritartister, och det som förbryllar mig rätt ordentligt är att jag finner vinylerna låtandes bättre än de digitala filerna, och detta gäller för de album jag vet härstammar från samma grundmaster och att den digitala utgåvan är dynamiskt intakt utan spår av någon form av volym-maximering.
Ljudet från vinylskivorna låter mer fylliga med mer naturligt ljudande "kropp", vilket medför att instrumenten låter mer levande. Så med lite mer blomstrande beskrivning: Något mer ”musikaliskt” och ”äkta”, och något slags ”skimmer/lyster” som får musiken att klinga lite mer likt ljudet direkt från ett riktigt akustiskt instrument. Ha Ha! Förlåt, men jag tror att åtminstone några av er förstår vad jag försöker beskriva.![]()
Jag ska naturligtvis gå till botten med det här, för det var absolut inte detta jag hade förväntat mig. Anledningen till köpet av vinylspelaren var främst för att komma åt de vinylutgåvor med bibehållen dynamik, i jämförelse med vissa digitala versioner som är totalt söndermastrade. Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Frågan är väl om det endast handlar om avvikelser i frekvensgång, eller kanske att den förutsatt ökade grad av distorsion är orsaken, eller kanske en kombination av dessa som framhäver denna ”musikalitet”? Eller kanske är det något ”magiskt” som sker när en nål läser av spåren i en plastbit?
Det låter iallafall riktgt bra!
Thomas_A skrev:goat76 skrev:Jag har nyligen införskaffat mig en vinylspelare och ett gäng skivor med mina favoritartister, och det som förbryllar mig rätt ordentligt är att jag finner vinylerna låtandes bättre än de digitala filerna, och detta gäller för de album jag vet härstammar från samma grundmaster och att den digitala utgåvan är dynamiskt intakt utan spår av någon form av volym-maximering.
Ljudet från vinylskivorna låter mer fylliga med mer naturligt ljudande "kropp", vilket medför att instrumenten låter mer levande. Så med lite mer blomstrande beskrivning: Något mer ”musikaliskt” och ”äkta”, och något slags ”skimmer/lyster” som får musiken att klinga lite mer likt ljudet direkt från ett riktigt akustiskt instrument. Ha Ha! Förlåt, men jag tror att åtminstone några av er förstår vad jag försöker beskriva.![]()
Jag ska naturligtvis gå till botten med det här, för det var absolut inte detta jag hade förväntat mig. Anledningen till köpet av vinylspelaren var främst för att komma åt de vinylutgåvor med bibehållen dynamik, i jämförelse med vissa digitala versioner som är totalt söndermastrade. Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Frågan är väl om det endast handlar om avvikelser i frekvensgång, eller kanske att den förutsatt ökade grad av distorsion är orsaken, eller kanske en kombination av dessa som framhäver denna ”musikalitet”? Eller kanske är det något ”magiskt” som sker när en nål läser av spåren i en plastbit?
Det låter iallafall riktgt bra!
Vinyl har ett lågfrekvent bakgrundsbrus. Det är mest påtagligt när man lyssnar i hörlurar, inte lika mycket via högtalare i rum. Det är möjligt att detta brus orsakar något hos oss. Live-känsla, rums-känsla, närvaro kanske? Lite sådan känsla får jag när jag lyssnar på Cowboy Junkies Trinity Sessions som har ett lågfrekvent buller från luftkonditioneringen i kyrkan.
Thomas_A skrev:En annan notering jag gjort (digital vs. vinyl) är att jag oftare lyssnar på lite högre volym på vinylen. Mätt lite vid lyssningsplats och får ofta högre toppvärden på min dB-mätare för samma platta när jag spelar vinyl. Verkar inte tröttna lika snabbt på att lyssna vid hög volym om jag spelar vinyl. Misstänker att det kan bero på olika mastringar, men har inte undersökt det närmare.
goat76 skrev:Thomas_A skrev:goat76 skrev:Jag har nyligen införskaffat mig en vinylspelare och ett gäng skivor med mina favoritartister, och det som förbryllar mig rätt ordentligt är att jag finner vinylerna låtandes bättre än de digitala filerna, och detta gäller för de album jag vet härstammar från samma grundmaster och att den digitala utgåvan är dynamiskt intakt utan spår av någon form av volym-maximering.
Ljudet från vinylskivorna låter mer fylliga med mer naturligt ljudande "kropp", vilket medför att instrumenten låter mer levande. Så med lite mer blomstrande beskrivning: Något mer ”musikaliskt” och ”äkta”, och något slags ”skimmer/lyster” som får musiken att klinga lite mer likt ljudet direkt från ett riktigt akustiskt instrument. Ha Ha! Förlåt, men jag tror att åtminstone några av er förstår vad jag försöker beskriva.![]()
Jag ska naturligtvis gå till botten med det här, för det var absolut inte detta jag hade förväntat mig. Anledningen till köpet av vinylspelaren var främst för att komma åt de vinylutgåvor med bibehållen dynamik, i jämförelse med vissa digitala versioner som är totalt söndermastrade. Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Frågan är väl om det endast handlar om avvikelser i frekvensgång, eller kanske att den förutsatt ökade grad av distorsion är orsaken, eller kanske en kombination av dessa som framhäver denna ”musikalitet”? Eller kanske är det något ”magiskt” som sker när en nål läser av spåren i en plastbit?
Det låter iallafall riktgt bra!
Vinyl har ett lågfrekvent bakgrundsbrus. Det är mest påtagligt när man lyssnar i hörlurar, inte lika mycket via högtalare i rum. Det är möjligt att detta brus orsakar något hos oss. Live-känsla, rums-känsla, närvaro kanske? Lite sådan känsla får jag när jag lyssnar på Cowboy Junkies Trinity Sessions som har ett lågfrekvent buller från luftkonditioneringen i kyrkan.
Jag ser på mina subwoofers det där lågfrekventa bakgrundsljudet som jag tror att du beskriver, elementen rör sig synligt mer utan att jag direkt kan säga att jag hör det, men kanske är det något som möjligtvis får en att känna av något i kroppen som kanske gör att någon musikalisk ådra i kroppen börjar ”spexa”.
petersteindl skrev:goat76 skrev:Jag har nyligen införskaffat mig en vinylspelare och ett gäng skivor med mina favoritartister, och det som förbryllar mig rätt ordentligt är att jag finner vinylerna låtandes bättre än de digitala filerna, och detta gäller för de album jag vet härstammar från samma grundmaster och att den digitala utgåvan är dynamiskt intakt utan spår av någon form av volym-maximering.
Ljudet från vinylskivorna låter mer fylliga med mer naturligt ljudande "kropp", vilket medför att instrumenten låter mer levande. Så med lite mer blomstrande beskrivning: Något mer ”musikaliskt” och ”äkta”, och något slags ”skimmer/lyster” som får musiken att klinga lite mer likt ljudet direkt från ett riktigt akustiskt instrument. Ha Ha! Förlåt, men jag tror att åtminstone några av er förstår vad jag försöker beskriva.![]()
Jag ska naturligtvis gå till botten med det här, för det var absolut inte detta jag hade förväntat mig. Anledningen till köpet av vinylspelaren var främst för att komma åt de vinylutgåvor med bibehållen dynamik, i jämförelse med vissa digitala versioner som är totalt söndermastrade. Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Frågan är väl om det endast handlar om avvikelser i frekvensgång, eller kanske att den förutsatt ökade grad av distorsion är orsaken, eller kanske en kombination av dessa som framhäver denna ”musikalitet”? Eller kanske är det något ”magiskt” som sker när en nål läser av spåren i en plastbit?
Det låter iallafall riktgt bra!steveo1234 skrev:Så, tydligen så är Ämnes-raden "När vinyl låter bättre" felaktig i det här fallet. Den må ge bättre mätvärde (i ett par dimensioner), men, den låter inte märkbart bättre ändå. Då har jag lärt mig det...
Jag vet inte vad du menar med ”i det här fallet”.
I fallet goat76 tolkar jag det som att goat76 föredrar ljudet i vinyluppspelningen då han jämförde. Goat76 är inte ensam om att föredra vinyluppspelning framför streamad uppspelning, men även CD framför streamat.
Jag känner flertalet som inte är överens med de flesta streamade uppspelningarna via streamingbolag. De går t.ex. årligen på Hifi-mässan i München och finner att det i stort sett alltid låter sämre i de rum som streamar musiken i jämförelse med i de rum som spelar vinyl eller CD eller via hårddisk på plats. Dock finns vissa rum med streaming från streamingbolag som skiljer sig åt med bra ljud. Det är dock mindre än 1%. I vissa rum har de alternerat uppspelningen mellan dagarna, där de dagar via streaming låter dåligt och de dagar utan streaming låter kalasbra och det är via samma utrustning i övrigt. Då han går in i rummen vet han inte om det är streaming eller ej. Det tar han reda på efter lyssning.
Själv har jag aldrig jämfört. Men fenomenet är intressant, som jag ser det. Med streaming menar jag då via streamingbolag.
Jag har dock jämfört Bertil Alvings digitala master kontra analoga master, båda via samma mikrofoner. Det är alltså Bertils Nagra bandspelare kontra Bertils SONY F1 digital 48 kHz/16 bit. Där vann SONY F1 klart. Det var då som jag insåg fördelen med digitalt och att det analoga var oanvändbart i jämförelse. Det räckte med Bertils röst där han sa tagning ett två tre. Sedan spelade musikerna.
Däremot tyckte jag att samtliga CD lät mycket sämre än den vinyluppspelning jag hade. Det här var någon gång mellan 1986 och 1988.
goat76 skrev:Min digitala uppspelning är av hög klass och är den jag avnjutit i många år, det finns absolut ingenting jag kan anmärka på när det kommer till renhet, så som låg distorsion, separation och tydlighet. Men så spelar jag nu upp samma musik på vinyl, och musiken låter mer "levande" och mer "organisk", och något "någonting" tillförs som de prefekta digitala ljudfilerna saknar. Mer "lyster", mer "kropp" som får allt att låta just mer "levande". Det hela kan säkert verka något flummigt, men jag vet inte hur jag på ett mer tekniskt sätt kan beskriva den skillnaden jag hör.
petersteindl skrev:goat76 skrev:Jag har nyligen införskaffat mig en vinylspelare och ett gäng skivor med mina favoritartister, och det som förbryllar mig rätt ordentligt är att jag finner vinylerna låtandes bättre än de digitala filerna, och detta gäller för de album jag vet härstammar från samma grundmaster och att den digitala utgåvan är dynamiskt intakt utan spår av någon form av volym-maximering.
Ljudet från vinylskivorna låter mer fylliga med mer naturligt ljudande "kropp", vilket medför att instrumenten låter mer levande. Så med lite mer blomstrande beskrivning: Något mer ”musikaliskt” och ”äkta”, och något slags ”skimmer/lyster” som får musiken att klinga lite mer likt ljudet direkt från ett riktigt akustiskt instrument. Ha Ha! Förlåt, men jag tror att åtminstone några av er förstår vad jag försöker beskriva.![]()
Jag ska naturligtvis gå till botten med det här, för det var absolut inte detta jag hade förväntat mig. Anledningen till köpet av vinylspelaren var främst för att komma åt de vinylutgåvor med bibehållen dynamik, i jämförelse med vissa digitala versioner som är totalt söndermastrade. Jag har rippat några album som jag ska analysera och jämföra mer grundligt med den digitala versionen. Det är endast ljudkällan som skiljer sig åt, i övrigt är det samma uppspelningskedja i form av en Linn Akurate DSM som antingen spelar de digitala filerna eller det inbyggda phonosteget för vinyluppspelningen, och samma rumskorrigering som finns i Akurate DSM. Förstärkaren är densamma.
Frågan är väl om det endast handlar om avvikelser i frekvensgång, eller kanske att den förutsatt ökade grad av distorsion är orsaken, eller kanske en kombination av dessa som framhäver denna ”musikalitet”? Eller kanske är det något ”magiskt” som sker när en nål läser av spåren i en plastbit?
Det låter iallafall riktgt bra!steveo1234 skrev:Så, tydligen så är Ämnes-raden "När vinyl låter bättre" felaktig i det här fallet. Den må ge bättre mätvärde (i ett par dimensioner), men, den låter inte märkbart bättre ändå. Då har jag lärt mig det...
Jag vet inte vad du menar med ”i det här fallet”.
RogerGustavsson skrev:Var det inte Gert Palmcrantz som förde över sina digitala masters till analogt band för att ge dem någon form av analogt ljud?
pLudio skrev:Vet inte men t ex Carmen Gomes Inc. som är audiofilt inspelat med den dyraste utrustningen låter sången vända på ett rullband i mixningen.
I-or skrev:goat76 skrev:rigi skrev:Går det mäta frekvensgången och se skillnad? Alltid kul att veta vad som ändrar sig.
Jag menade mer att jag ska jämföra spektrat mellan låtspåren, den digitala versionen mot samma låt på vinyl efter digitalisering och se vilka skillnader som finns, och sedan EQ-matcha spåren för att se om det går lätt att få dem att låta identiska.
Släng gärna en koll både på låtar i ytterspår och innerspår. Vanligen är högfrekvenstappet i innerspår omfattande och var tillsammans med distorsionsökningen en viktig anledning till att jag slutligen gav upp vinylformatet för över 35 år sedan.
PerStromgren skrev:goat76 skrev:Min digitala uppspelning är av hög klass och är den jag avnjutit i många år, det finns absolut ingenting jag kan anmärka på när det kommer till renhet, så som låg distorsion, separation och tydlighet. Men så spelar jag nu upp samma musik på vinyl, och musiken låter mer "levande" och mer "organisk", och något "någonting" tillförs som de prefekta digitala ljudfilerna saknar. Mer "lyster", mer "kropp" som får allt att låta just mer "levande". Det hela kan säkert verka något flummigt, men jag vet inte hur jag på ett mer tekniskt sätt kan beskriva den skillnaden jag hör.
Det är uppfriskande att läsa någon skriva att det tillförs något av LP-skivan som denne gillar. Det är liksom mera hederligt i min bok!
Tack, Goat!
PerStromgren skrev:Det är uppfriskande att läsa någon skriva att det tillförs något av LP-skivan som denne gillar. Det är liksom mera hederligt i min bok!
Morello skrev:Det där är en pyramidalt dålig analogi.
Almen skrev:RogerGustavsson skrev:Var det inte Gert Palmcrantz som förde över sina digitala masters till analogt band för att ge dem någon form av analogt ljud?pLudio skrev:Vet inte men t ex Carmen Gomes Inc. som är audiofilt inspelat med den dyraste utrustningen låter sången vända på ett rullband i mixningen.
Ja, det är inte ovanligt, gärna genom ett rörsteg också för ytterligare kompression, distorsion och brus.
Precis som det finns de som föredrar sitt rödvin utblandat med Coca-Cola, och helst vill ha senap och ketchup på hjortfilén. Det är ju en smaksak!
E skrev:Almen skrev:RogerGustavsson skrev:Var det inte Gert Palmcrantz som förde över sina digitala masters till analogt band för att ge dem någon form av analogt ljud?pLudio skrev:Vet inte men t ex Carmen Gomes Inc. som är audiofilt inspelat med den dyraste utrustningen låter sången vända på ett rullband i mixningen.
Ja, det är inte ovanligt, gärna genom ett rörsteg också för ytterligare kompression, distorsion och brus.
Precis som det finns de som föredrar sitt rödvin utblandat med Coca-Cola, och helst vill ha senap och ketchup på hjortfilén. Det är ju en smaksak!
Värst är väl ändå alla dessa distpedaler som har förstört så många gitarrljud?
goat76 skrev:I-or skrev:goat76 skrev:
Jag menade mer att jag ska jämföra spektrat mellan låtspåren, den digitala versionen mot samma låt på vinyl efter digitalisering och se vilka skillnader som finns, och sedan EQ-matcha spåren för att se om det går lätt att få dem att låta identiska.
Släng gärna en koll både på låtar i ytterspår och innerspår. Vanligen är högfrekvenstappet i innerspår omfattande och var tillsammans med distorsionsökningen en viktig anledning till att jag slutligen gav upp vinylformatet för över 35 år sedan.
Jag har börjat analysera fyra låtspår varav två av dem är ytterspår och två är innerspår, men initialt kan jag faktiskt inte se något som pekar på något omfattande högfrekvenstapp för innerspår kontra ytterspår. Det jag kan se är att vinylripparna, oavsett ytter- eller innerspår, har lite mer energi i basen och att den övergripande trenden är lite mer fallande mot högre frekvenser.
Det jag varit noga med är att mäta in vinkeln för nålen med hjälp av en så kallad ”protractor” (gradskiva), så åtminstone vid två punkter vid ytter- samt innerspår håller sig nålen rakt i spåret. Kanske är det av den anledningen som jag inte ser något tydligt högfrekvenstapp för innerspåret?
Utöver det har jag även varit noga med nåltrycket så jag använder en sån där liten ”nålvåg” för att få till det exakt rätt.



Almen skrev:"Losing my religion"
Han lossar inte sin religion, han förlorar den.
Thomas_A skrev:Almen skrev:"Losing my religion"
Han lossar inte sin religion, han förlorar den.
Vllken blunder. Jag borde veta bättre.

Thomas_A skrev:Så här blir skillnaden mellan CD och vinylutgåvan, två laster jämförda, detta för spår två av Losing my religion. Grön ruta markerar +/- 0.5 dB.
[ Bild ]
I-or skrev:Graverteknikern har vanligen i stort sett fria händer att ratta systemet efter erfarenhet, tycke och smak. Därför är det ingen garanti mot större ingrepp att mastern är densamma som för CD-versionen, då ekvalisering, kompression och stereoinnehåll på LP:n kan variera allt ifrån närmast försumbart till påfallande mycket relativt mastern.
Även på Mobile Fidelitys "Original Master Recording" av Toto IV som beskrivs ovan är megahiten Africa (som är placerad i innerspår eftersom ingen insåg dess kommersiella värde - bandmedlemmarna tyckte t.o.m. att den var ganska märklig) komprimerad med ca 2 dB och saknar ca 4 dB i toppoktaven. Kompressionen är dock långt mindre problematisk än på den "förbättrade" CD-remastern som har förvanskats med ca 7 dB.
goat76 skrev:Thomas_A skrev:Så här blir skillnaden mellan CD och vinylutgåvan, två laster jämförda, detta för spår två av Losing my religion. Grön ruta markerar +/- 0.5 dB.
[ Bild ]
Hur ser dina EQ-justeringar ut för din vinyluppspelning, för visst kör du med en Waxwing i din ljudkedja vilken du rekommenderade mig i en tråd på ASR?

I-or skrev:goat76 skrev:I-or skrev:
Släng gärna en koll både på låtar i ytterspår och innerspår. Vanligen är högfrekvenstappet i innerspår omfattande och var tillsammans med distorsionsökningen en viktig anledning till att jag slutligen gav upp vinylformatet för över 35 år sedan.
Jag har börjat analysera fyra låtspår varav två av dem är ytterspår och två är innerspår, men initialt kan jag faktiskt inte se något som pekar på något omfattande högfrekvenstapp för innerspår kontra ytterspår. Det jag kan se är att vinylripparna, oavsett ytter- eller innerspår, har lite mer energi i basen och att den övergripande trenden är lite mer fallande mot högre frekvenser.
Det jag varit noga med är att mäta in vinkeln för nålen med hjälp av en så kallad ”protractor” (gradskiva), så åtminstone vid två punkter vid ytter- samt innerspår håller sig nålen rakt i spåret. Kanske är det av den anledningen som jag inte ser något tydligt högfrekvenstapp för innerspåret?
Utöver det har jag även varit noga med nåltrycket så jag använder en sån där liten ”nålvåg” för att få till det exakt rätt.
Skivbolagen är väl medvetna om att man bör anpassa ordningen på låtarna efter vad vinylformatet tillåter och placerar därför helst lite snällare låtar med lägre utstyrning i både bas och diskant mot slutet av sidorna, vilket kan minska skillnaderna. Ibland är skillnaderna därför mindre, men det handlar nog nästan alltid om minst ett par dB i toppoktaven för en optimalt monterad pickup. Högfrekvenstappet (och distorsionsökningen) är för övrigt en direkt följd av att kurvradien minskar, vilket försvårar både gravering och avläsning.
Nedan finner vi en jämförelse för albumet Toto IV gällande skillnaden mellan låtarna i ytter- och innerspår. LP-versionen gäller Mobile Fidelity Sound Lab – MFSL 1-250 Original Master Recording och CD-versionen gäller originalutgåvan i Europa.
Observera att detta är klangbalansjämförelser mellan två olika låtar, vilket kan ge upphov till ganska stora skillnader när låtarnas karaktär och orkestrering avviker kraftigt. Detta blir särskilt tydligt i det första diagrammet som jämför rockrökaren Rosanna med balladen It's a Feeling.
Vi finner här i innerspår den för vinylformatet typiska avrullningen för både höga och låga frekvenser relativt CD, där högfrekvensfallet är tydligast eftersom det gäller överlag för tersbanden över 1 kHz. I 16-kHz-tersbandet är skillnaden ca 3 respektive 4,5 dB, vilket utgör en mycket tydlig skillnad.*
*Eftersom jag ofta ser att många 40-plussare tror att de inte hör någonting i toppoktaven fortsätter jag att tjata om att så inte är fallet förutsatt att hörseln är normal för åldern. Vi kan fortfarande höra höga frekvenser förutsatt att nivån överskrider den med åldern förhöjda hörseltröskeln, vilket den nästan alltid gör med musik. De gamla gubböronen må förvisso vara som resten av kroppen, d.v.s. lite tröttare, men fungerar fortfarande i stort sett som de alltid har gjort.
I-or skrev:Spotify erbjuder tyvärr bara en remastrad och kraftigt dynamiskt stympad version av Toto IV. Ursprungsutgåvan uppvisar relativt hög ljudkvalitet även om den förstås inte kan mäta sig med audiofilbolagsinspelningar.
MFSL:s vinylutgåva håller sannolikt högre klass än övriga vinylutgåvor.

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 24 gäster