Claes skrev:Din ambition verkar vara att visa dig informerad om filosofiska begrepp och att med det som grund provocera och även underhålla, vilket jag tycker att du gör
Dahlqvist skrev:Jag delar nog Claes åsikt om att Morgan ibland visar vissa tendenser till filosofisk ekvilibristik med perifer relevans till trådämnet (vad nu det kan vara)
Oj då
För det första vill jag säga att jag väldigt gärna skall komma med ett inlägg i själva trådämnet, så snart jag får det presenterat för mig i en form som jag kan förstå. Jag KAN verkligen inte begripa vad man menar då man skriver "Vem äger den moraliska definitionsrätten till tonkonstverket?". Jag kan inte förstå hur man kan mena som Nattlorden tycks mena, att någonting ÄR moraliskt rätt, för att det ANSES moraliskt rätt. Drar man ut det resonemanget i sin förlängning så betyder det ju bara "man skall handla så som samhället säger att man skall handla - alltid!", vilket jag inte tror att Nattlorden egentligen vill ställa upp på (medborgarrättsrörelsen i USA, kampen mot slaveriet, kvinnors frigörelse och liknande torde utgöra lysande motargument). Och jag kan heller inte förstå vad man menar med en sådan där moralisk "verklighet" som värderealister vill mena finns. Så vad menar man med frågan? Har man inte rätt att be om ett förtydligande, om man inte begriper? Just detta bad jag om i mitt första inlägg. Hur detta är off-topic kan jag inte helt begripa, eftersom jag efterfrågar ett förtydligande av just vad ämnet gällde.
Jag kan förstå att någon uppfattar mina inlägg som en serie självhävdande och självförhärligande, helt onödiga "filosofiska" inlägg i en tråd som handlar om ljudåtergivning. Men jag läste frågan som en fråga om moral - om huruvida någon/några personer har vissa moraliska rättigheter. Sådana frågor begriper jag inte, om man inte förtydligar vad man menar med moral. Jag tror heller inte att den som ställer frågan har begripit den, i de allra flesta fall, eftersom man inte har klart för sig vad man menar då man säger "detta är moraliskt rätt/fel". Jag råkar ha en djup passion för att begripa saker och ting, och inte tala luddigt utan veta vad exakt det är jag talar om - därför vill jag ha besked. Jag är mån om att folk tänker igenom vad de menar, att vi alla kan komma till mer nyanserade och välgrundade ståndpunkter, och att vi gemensamt slutar prata rappakalja om sådant som inte finns. Nej, beskyllningar om filosofisk ekvilibristik och om att vilja visa mig informerad vill jag bestämt svära mig fri ifrån. Fy på er, som kommer med så fula beskyllningar. Det var inte snällt av er.
Så till trådämnet då, för att försöka besvara det till sist (utan nödvändigt förtydligande):
Jag har en positiv inställning till att folk skall göra som de vill med sina tonkontroller och i konstruktionen av sin anläggning (bara högtalare i taket? Visst!). Vill folk se på en Picasso-målning i rosa lampsken, så är det väl deras ensak. Det är helt enkelt en smakfråga. Om Picasso eller alla andra människor i hela världen vill känna sig kränkta av att man inte använder den som den "skall" användas, eller rentav anser det moraliskt fel, så är det ett faktum som saknar relevans för huruvida det ÄR moraliskt fel. Sådana moraliska fakta finns dock heller inte, så det finns helt enkelt ingenting sådant som moralisk felaktiga eller rätta handlingar (i den meningen, alltså). "Syntax Error" blinkar det på min skärm, när man inte talar begripligt och skriver vad man menar.
Jag formulerar om frågan på lite olika vis, för att illustrera vad jag menar. Frågan är alltså "Vem äger den moraliska definitionsrätten till ett tonkonstverk?".
1) Vem äger enligt rådande samhälleliga normer rätten att bestämma hur ett tonkonstverk skall låta då det spelas upp?
-En empirisk fråga, som går att avgöra genom att titta efter hur det förhåller sig.
2) Vem tycker du skall få bestämma hur ett tonkonstverk skall låta då det spelas upp?
-Det har jag svarat på.
3) Vad skulle det få för konsekvenser om lyssnaren respektive tonkonstnären fick bestämma hur ett tonkonstverk skall låta då det spelas upp?
-En mycket intressant fråga att grubbla över, tycker jag! I synnerhet tycker jag Dahlqvist har en bra poäng när han säger att detta inte är oförenliga parametrar. Tonkonstnären definierar hur det KAN låta i en transparent kedja, medan lyssnaren väljer hur det skall låta hemma hos sig.
4) Vad är det sanna svaret på frågan om hur ett tonkonstverk bör låta då det spelas upp - i enlighet med tonkonstnärens önskan eller lyssnarens önskan eller kanske på ett annat sätt?
-Jag har inte sett någon evidens för att det skulle finnas sanna svar på sådana frågor, utan menar att de syftar på en verklighet som inte existerar.
Detta var bara några av alla möjliga sätt att tolka frågan om moralisk definitionsrätt. Vilket är det rätta? Vilket var det avsedda? Kanske borde Claes ha skrivit om frågan så att den garanterat tolkas på det avsedda sättet, när det inte kräver så särskilt många ord extra?
Hoppas nu att jag inte har hållit en dryg och otrevlig ton, samt att ni inte tycker att jag är alltför jobbig i mitt eviga tjat om tydlighet. Allt som behövs är ett kort litet förtydligande av vad frågan betydde, så kan vi börja diskutera det ämnet sedan (för dessförinnan har vi inte definierat ett ämne att tala om).
Så länge man inte missar någon del av musiken, det är ett grundkrav. Jag kan därför använda EQ, tonkontroller, loudness, val av komponenter etc för att få den upplevelse jag personligen vill ha av just den musiken jag valt.
Har du ändrat alternativen igen?!
..består ju av ett stort antal musikälskare och prylbögar som har förkärlek till sin hobby. 
Jag har svårt att förstå ironi i seriösa diskussioner, eftersom jag förutsätter att folk är intresserade av att föra kunskapen framåt och inte vill göra en massa wise-cracks och one-liners hela tiden.
