bensnake skrev:Med transparens avses ursprungstrohet mot fonogrammet. Eller, om du så vill, trohet mot ursprungshändelsen (även om denna om möjligt är ännu svårare att verifiera än den förstnämnda definitionen). Eller någon annan definition, om du har någon egen du vill dela med dig av.
Härligt öppet skrivet!
Menar det inte ironiskt. Tycker du har en poäng när du illustrerar hur oklart
begreppet transparens KAN vara.
Jag menar nog att själva begreppet inte är oklart, men att det kan vara rätt
oklart vad man menar med det om man använder det för en anläggning.
Jag tycker det du skrev först, att det handlar om trohet mot fonogrammet,
är en bra utgångspunkt.
Och är hög grad av transparens en ambition så är det således lätt att veta
vad man skall sträva efter, från anläggningen i sin helhet eller för de enskilda
komponenterna. Utsignalenslikhet med insignalen helt enkelt, både med av-
seende på låga störningar, de linjära och de olinjära egenskaperna.
Denna transparens kan bedömas både i lyssningstester och mätas.
[Särskilda svårigheter finns dock om man vill kunna bedöma även högtalare
och rum, eftersom dessa inte är transmissionslänkar och därför inte kan ut-
värderas lika lätt som länkarna med en entydigt definierad in- och utsignal. i
delar och med reservation för dekodersystemfaktorer/påverkan för kan dock
kriterier liknande de nämnda (störningar, linjära och olinjära beteenden) appli-
ceras även för högtalare och rum.]
Just sådana resonamang har även legat bakom de definitioner på HiFi (hög fi-
delitet/trohet) som tagits fram. Det har alltid handlat om trohet mot insignal
om man tittar på en länk i taget och alltså trohet mot fonogrammet om man
ser på anläggningen som helhet.
Kort sagt - trohet mot insignalen alltid.
Den som vill ha det bör sträva efter en anläggning med minimala färgningar.
- - -
Men - du talar också om något annat; transparens mot ursprungshändelsen.
Och i många fall är det väl just det som är huvudpoängen med att vilja ha en
anläggning med hög trohet mot fonogrammet.
MEN - man har (som normal fonogramkonsument) inte makt över fonogram-
men på annat sätt än att man kan välja mellan dem. Det duger inte långt då
man ju knappast väljer bort musik man gillar för att få höra musik man inte
gillar, som är bättre (mera ackurat) fångad.
Så vad återstår då - om man eftersträvar transparens även mot ursprungs-
händelserna? Jo dessa saker:
1. Man kan försöka påverkan skivbolagen att sluta att med eq, kompressorer
och fan och hans moster förstöra ljudkvaliteten (här menat ursprungstrohet)
på så många inspelningar. Det är ett grannlaga arbete och det kan nog inte
utföras av en person. Det kräver att musikkonsumenter en mass reser sig
upp och börjar ställa krav.
2. Man kan ge upp sin ambition om en anläggning som är rimligt transparent
mot fonogrammet, och istället söka efter att kombinera ihop en med hjälp av
trial & error som spelar så många inspelningar som möjligt så att man står ut
med dem.
3. Man kan utgå ifrån den anläggning man (kanske?) redan komponerat ihop
för att kunna återge alla fonogram så troget som möjligt (så pass att man är
nöjd) - men även komplettera anläggningen med möjligheter att motarbeta
de färgningar som många inspelningar har!
Rent tekniskt är naturligtvis bruk av sådana effektkretsar att tillföra olika färg-
ningar, men skillnaden är stor mellan att trycka på en knapp för att skapa en
färning och att trycka på en knapp för att motverka en.
Tyvärr kan långt ifrån alla färgningar som regelmässigt idag ställs till på våra
inspelningar reverseras med en enkel effektkrets, men vissa kan rättas till och
andra kan kompenseras i andra domäer för att bli mindre otrevliga att lyssna
till. Det senare gäller framförallt olinjära fel.
Sammanfattningsvis:
En anläggning optimerad för att återge fonogrammet så ackurat som möjligt
(och glöm nu inte alla tidigare nämnda reservationer och beskrivningar av alla
svårigheterna med detta) är en sorts anläggning som jag sympatiserar med.
Och det är även min uppfattning att även normal-dåliga fonogram (som i sig
är väldigt otransparenta mot de akustiska händelser som föregick dem) oftast
ändå är klart spelbara och kan avlyssnas med stor behållning i sådana anlägg-
ningar. När en anläggning är väldigt trogen fonogrammet blir felen på dem
liksom i sig lätta att höra förbi. Inte alltid men påfallande ofta.
MEN, jag vet också att inte alla tror på det, och att många även rent filosof-
iskt ser ett värde i att kunna komma längre. Då rekommenderar jag INTE att
man söker sig framåt på den helt subjektiva vägen, för det är så fruktansvärt
lätt att gå vilse där (och hamna i en byteskarusell som aldrig stannar).
Min erfarenhet är att en mycket bättre och framkomligare.väg är att behålla
sin goda anläggning men komplettera dem med möjigheter att göra tillfälliga
insatser mot usla fonogram.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
