Stravinsky var enligt uppgift inte alls nöjd med hur orkestrarna spelade hans
musik.
I frustration över alla felaktiga tilltag som orkestrar (och andra dirigenter än
han själv) ställde till med så var hans partitur ofta fulla av inverterad info. I
stil med "non-ritardando".
(Alltså "gör INTE ett ritardando här!", väl medveten om att notbilden annars
skulle få så många att hitta på saker som inte är noterade.)
Jag har även läst att han specifikt klagade på att det var så svårt att få or-
kestrar att spela t ex våroffer som tänkt och att han var lite missnöjd med
hur hans egen inspelning på EMI blev, även om han visst hade hopp om att
senare orkestrar skulle lyckas bättre.
bensnake skrev:IngOehman skrev:Om man vet hur det lät original eller inte, det vill säga om man kan bedöma
om återgivningen är ofärgad eller inte, har inget med begreppet att göra.
Färgad betyder samma sak oavsett om du/ni kan avgöra vad som är färgat
eller ej. Lär er att hålla isär begreppen.
- - -
Och lika viktigt - att Flint berättar att han säger ofärgad när man menar att
det inte finns några färgningar han stör sig på (men kanske andra som inte
stör honom men som är fullthörbara) är väl bra - men samtidigt så kan man
väl få diskutera de potentiella konsekvenserna med ett sådant språkbruk i ett
större sammanhang, t ex om människor vill diskutera musikåtergivning och
behöver ord för att beskriva färgning?
Synpunkterna är ju ingen kritik mot den som säger så, bara en konsekvens
av att ordbruk kan vara meningsfullt att diskutera om man sen vill kunna gå
vidare och diskutera just musikåtergivning.
Om jag berättade att jag när jag skriver mat bara talar om kåldolmar, och får
synpunkter på det olämpliga att inte inkludera annan mat i begreppet mat, så
är det ju inget jag blir upprörd över.
Snarare skulle jag nog lyssna på synpunkterna och tänka om.
Vh, iö
För mig är färgning när det inte låter "som på riktigt".
Ja, det är väl inte en orimlig beskrivning.
Men det gör ju inte saker ofärgade bara för att man inte kan avgöra om
det lät likadant på riktigt, och tycker att det man hör låter illusoriskt (som
om det skulle kunna vara riktigt).
bensnake skrev:Det är därför som jag så ofta upplever så kallade ofärgande (transparenta) anläggningar som just färgande.
Därför?
Din logik är svår att följa. Snarare så är det väl logiskt att tro att det beror
på något annat än just det som inte färgar. Eller hur tänker du egentligen?
Och vad är det för så kallade ofärgande anläggningar du talar om?

Enskilda länkar är rimligt lätt att undersöka i vilken grad de färgar, men att
undersöka en hel anläggning är svårt och när rummet kommer till så blir det
väldigt svårt.
Så - om du lyssnar på en kedja som består av inspelning och uppspelning
inklusive rum, så är det väl troligare att det är de länkar som du inte vet
(eller har skäl att tro) är ofärgade, som färgar?
Och om det du hör låter färgat så är det väl också rimligare att tro att det
beror på att saker i kedjan (osagt vad) färgar, än att tro att det beror på att
allting är ofärgat?
På det du skriver så ser det ju ut som om du tror det motsatta - att det är
de länkar som är ofärgade (vilka det nu skulle vara) som står för färgningen,
om det trotsar ju all logik.

bensnake skrev:Paradox? Inte alls.
Paradoxalt vet jag inte, mera feltänkt verkar det.
bensnake skrev:Sedan skiter jag högaktningsfullt i om jag gör avkall på ordet färgnings fundamentala betydelse. Subjektivt eller objektivt spelar i sammanhanget ingen som helst roll. Topic är dessutom utomordentligt tydligt när det gäller att tillåta subjektiva tolkningar av begreppet. Alla som är förmögna att tänka självständigt och samtidigt har förnuftet någorlunda i behåll, förstår vad som menas av kontexten.
Fast är det meningen att alla skall förstå vad alla andra menar med färgning,
så är det nog bra att inte var och en hittar på en egen definition.
Därmed inte sagt att saken inte kan diskuteras - att framföra argument för
och emot ett sätt att använda ordet är som jag ser det bara konstruktivt,
och kan leda till att saker blir lättare att diskutera.
Det är bra för dem som vill kunna diskutera saken, men dåligt för den som
varken vill diskutera saken eller att andra skall kunna göra det. Det är dock
en lite för religiös infallsvinkel för min smak.
Jag tycker diskussionen om preferens är klart intressant, och jag har sett att
det finns i varje fall tre vanliga infallsvinklar:
1. De som vill veta hur något lät,
2. De som sätter värde på att uppspelningen låter illusorisk men som kanske
inte ser det som så viktigt att det är ursprungstroget, och
3. De som varken bryr sig om ursprungstroheten eller om illusoiskheten, utan
som bara vill att det skall vara så njutbart som möjligt.
Jag tycker att det är lätt att förstå både kategori 1 och 3, men har svårare att
förstå poängen med 2.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).