BengtO skrev:En tanke och ett par frågor i all instrument-romantik:
1.Alla har olika typer av hörsel, sant?
2.Varför uppstår konflikter, (oftast) om vad som låter "bra", "rätt" eller "ofärgat".
3. Är ett ofärgat ljud alltid "bra"?.
4. Vad är isåfall ett ofärgat ljud? (Studio eller Live), vid svar "Live" ge exempel på några hemstereos med Denon-hembioförstärkare som kan återge samma ljudtrycksnivå som en "Live" spelning med t.ex Iron Maiden eller Manowar. Detta för att alla ska kunna få en juste referenspunkt. På minst 50 meter.....
Nu finns det redan flera bra svar på ovanstående i tråden, men jag ska se om jag kan tillägga något.
1. Nej. Hörseln fungerar ungefär likadant hos alla. Det har heller inte så stor betydelse i sammanhanget eftersom den egna hörseln så att säga är ständigt närvarande. Alla ljudreferenser man har, har man fått via den egna hörseln. Alla som hört t.ex. en viss kyrkklocka "vet" hur just den kyrkklockan låter, även om det är omöjligt att säga ifall alla
upplever ljudet likadant.
2. Min gissning är att det oftast beror på missförstånd. Man blandar ihop åsikter ("det låter bra") med fakta ("det är oförvrängt"). Att något "låter bra" kan aldrig vara annat än en åsikt, ändå ser man ganska ofta folk som presenterar som ett faktum att t.ex. en viss högtalare låter bättre än en annan. För att ta ett aktuellt exempel kan man säga att Yamaha NS10 har brister
som återgivare. Det är ett faktum som går att bevisa: distorsionen är hög i vissa register, frekvensgången är krokig o.s.v.
Men detta hindrar inte att någon kan tycka att den låter fantastiskt bra!
Sedan, för att komplicera det ytterligare, finns det faktiskt någon sorts "statistisk objektivitet" (eller vad man nu ska kalla det) när det gäller hur människor uppfattar ljud. Det finns t.ex. undersökningar* som visar att
de flesta föredrar högtalare med låg distorsion och rimligt rak tonkurva, precis som det som vi alla vet finns ljud som
de flesta upplever som mycket obehagliga (gnisslande tavelkrita, gaffel mot tallrik o.s.v.). Dock är det viktigt att komma ihåg att detta är på en statistisk nivå. Enskilda individer kan tycka i stort sett vad som helst!
3. Självklart inte. Vem vill lyssna på ofärgad återgivning av tandläkarborr, eller de obehagliga ljud jag nämnde ovan
4. Ofärgat ljud är kanske inte någon lyckad term, jag tror att den ligger bakom många olyckliga sammanblandningar med "bra ljud". Ofärgad återgivning är bättre. Och vad betyder då det? Det kan faktiskt variera, beroende på vad det är man vill betrakta som originalet som ska återges. Är det en akustisk händelse kan man t.ex. idealt se ofärgad återgivning som en exakt fysisk reproduktion av originalhändelsen, där bara tidpunkten skiljer. Detta är förstås omöjligt i praktiken, därför får man välja att fokusera på de egenskaper som går att påverka givet de begränsningar som finns, t.ex stereosystemet (eller vilket system man nu använder), brister i inspelningsteknik o.s.v.
Nu kan man som vanlig ljudkonsument sällan påverka något så långt tillbaka i kedjan som inspelning, mixning, mastring o.s.v. och dessutom är många inspelningar inte alls representationer av en verklig akustisk händelse. Då väljer man enklast att istället betrakta det som finns på inspelningen som originalet. Helt lätt är det dock ändå inte att avgöra hur man ska definiera god återgivning av en inspelning, t.ex. en CD. Själva CD-skivan är lätt, det finns en standard för hur den ska återges, likaså är förstärkarledet okomplicerat ("a straight wire with gain"). Det är när man kommer till högtalare och rum som det börjar bli problematiskt. Detta eftersom det av naturliga skäl inte finns någon standard för hur ett lyssningsrum ska vara beskaffat, eller hur högtalarna ska anpassas till lyssningsrumet. Inte heller finns det någon standard för hur (eller ens om) rumsinformationen ska spelas in... Problems alltså. Således kan vi nog glömma den perfekta reproduktionen av inspelat ljud, eftersom vi inte säkert kan säga vad som är perfekt. Därmed inte sagt att vi inte ska sträva efter bättre återgivning så långt det är möjligt, det tycker åtminstone jag att vi ska. D.v.s. jag vill komma så nära det inspelade som möjligt, givet förutsättningarna, även om det aldrig går att nå ända fram och om jag själv spelar in något (när jag blir rockstjärna
) vill jag att mina miljontals fans runtom i världen ska ha en möjlighet att höra musiken återgiven så nära min ursprungliga vision om hur den skulle låta som möjligt.
*
Någon får gärna hjälpa mig med en referens. Var det kanadensarna?
P.S.
Innan ni dissar Maidens liveljud för mycket vill jag påpeka att det lät både bättre (åsikt) och åtskilligt lägre (faktum) än många andra livegig, där jag stod ett tjugotal meter eller så framför scenen i Göteborg härom året.
Bara för att ge en ny infallsvinkel på ett som jag sett problem med blintester och utfallet av testet blev precis sp som jag trodde.
Fegis.
Börja tänk istället!
