Från 10 till Ä (Ljudbäverns CD-resa)

[soundbrigade]

Haha, där kom jag på ett nytt nick - Soundbeaver ...

Inspirerad av en tjomme på Eufonia-forumet tänkte jag spela igenom min skivsamling och regelbundet rapportera hur jag mår på denna ljudresa; den lär innebära en del jobbiga passager.

Reglerna är enkla, alla CD-skivor skall spelas från 10 till Ä. Jag skippar de plattor som jag tankat ner i MP3 och gjort ljudskivor av - några kvalitetskrav måste man ha. Däremot kör jag igenom de skivor jag kopierat rakt över (från bibblan). De ryska skivorna kanske får en egen tråd.
Just nu har jag sålunda satt på 10CC - Mirror/Mirror där deras stora hit I'm not in love finns med som första spåret.

Jag skulle ev. kunna tänka mig att köpa en sådan här platta även om den inte hamnar i topp på min önskelista. Det är lättlyssnat och stundtals riktigt trevligt. En platta som är bra att ha när man får gäster som säkerligen inte uppskattar italiensk progg eller Robert Fripps ulande gitarrer.



En petitess: kommer det in nya skivor spelar jag igenom de som jag "redan passerat (alfabetiskt)", men sorterar in övriga och spelar dem när jag kommer fram till dem.

Det går ju att grubbla på vad som döljer sig bakom Äet....

[Alexi]

Ambitiöst försök! Ska bli kul att följa. Hur många skivor har du totalt?
Skulle jag försöka med samma fenomen skulle jag få hålla på tiills pensionen.

[soundbrigade]

Totalt ca 400 skivor varav 100+ är ryska/sovjetiska.
Det här är ju ett sätt återupphitta gammal fin musik man samlat på sig.

[Bill50x]

Om jag spelar mina fonogram dygnet runt, med samma förutsättningar, så blir jag klar på ca 3 månader. Med 4 timmar per dag tar det 18 månader, om jag inte skaffar något nytt under tiden...

Ett ambitiöst projekt, ska bli kula att följa och se hur länge du orkar!

/ B

[shifts]

Hedersvärd satsning, ska bli kul att följa. Önskar jag hade ork och tålamod att göra en liknande genomgång.

[Max_Headroom]

Jag hoppas för din egen del att du har färre musikaliska skelett i din garedrob än vad jag har. Jag tänker med fasa på hur jag själv redan på "B" skulle tvingas lyssna igenom hela plattan med Kristina Bach...

[soundbrigade]

Bill50x har tagit hand om det värsta (Keith & Julie Tippet). Värst nu är väl nån platta med Kylie Minogue (jag får völ blunda och tänka okyska tankar när jag spelar henne).
Tur jag inte har King Crimsons Earthbound (men väl en live från Plymouth som inte är så särskilt vass) och att jag lyckats hålla mig borta från massa obskyr psykedelia ... Med fasa tänker jag på vad jag skulle utsatts för om jag hade köpt massa Black Sabbath ( ).

[PekkaJohansson]

Kul projekt! Själv har jag under helgerna lyssnat på en hel del av de plattor jag köpte under hösten.

Jo, sektion B har en förmåga att bli full och sedan växa - Beatles, Beach Boys, Bee Gees, Bowie, Bröderna Djup, Kate Bush och så vidare. Om du vill bli av med Kylie Minogue och det är hennes första cd från 1988 är jag spekulant, även om min betalningsvilja är väldigt liten.

Det går ju att grubbla på vad som döljer sig bakom Äet....

Älvis?

Med vänlig hälsning

Pekka

[Max_Headroom]

Har du nåt med Carola?

[soundbrigade]

deConstruction tror jag den heter. Låten Confide In Me finns med där, och är väl skälet till köpet. Tycker att låten är djäkligt bra och videon (har nån sett den) ger mig ståpäls (dock inte stå*** - Nefilim, kommentar undanbedes!).

[soundbrigade]

Effermiddagens etapp:
21st Century Schizoid Band - Live In Italy. King Crimson utan Fripp. Riktigt härligt att höra KC live, så välspelat och nästan licka tjusigt som på studioalbumen. Nämnde Eartbound som är en fruktansvärd inspelning av en grupp som inte är direkt samspelta. Överstyrt.

Marc Almond - Tenement Symphony (ex-Soft Cell). Härlig AfterDark-musik, pompöst och väldigt "showigt". Marc är öppet homosexuell, vilket märks tydligt i hans musik.



Nicola Alesini & Pier Luigi Andreoni - Marco Polo. Featuring David Sylvian, Roger Eno, David Torn och Harold Budd. Också en musikresa. Minimalistisk tematisk musik. Kräver en del inspiration för att lyssna på.

[shifts]

Nicola Alesini & Pier Luigi Andreoni - Marco Polo. Featuring David Sylvian, Roger Eno, David Torn och Harold Budd. Också en musikresa. Minimalistisk tematisk musik. Kräver en del inspiration för att lyssna på.

Den där lät ju ypperligt intressant! Måste ge mig ut och se om jag kan hitta en snikversion att bilda mig en uppfattning från.

[soundbrigade]

Den där lät ju ypperligt intressant! Måste ge mig ut och se om jag kan hitta en snikversion att bilda mig en uppfattning från.

Mycket meditativ som definitivt för tankarna till en månads kamelkaravan genom Gobiöknen eller ett stiltjebälte i Indiska Oceanen. Vacker, kontemplativt och med stundtals med David Sylvians lite sorgsna och släpiga sång.
Jag tror jag köpte den här av Missing Piece.

[shifts]

Mycket meditativ som definitivt för tankarna till en månads kamelkaravan genom Gobiöknen eller ett stiltjebälte i Indiska Oceanen. Vacker, kontemplativt och med stundtals med David Sylvians lite sorgsna och släpiga sång.

Så länge jag inte kommer få New Age-vibbar går det ju bra. Nu blev jag nämligen lite orolig. Men Harold Budd och David Sylvian brukar vara bra, så jag kör på det ändå.

[pingvinen]

Roligt! jag har åxå gjort det ett par gånger, men det brukar sluta med att jag fuskar och hoppar över något som jag inte gillar alls längre. Det tar mig en dag att passera 10.

[soundbrigade]

Klart är att Tori Amos ska inte spelas när fru och barn har dragit, man just blivit utförsökrad, bilen står och brinner på parkeringen, kronofogden knackar på dörren och man pått ett positivt besked om från HIV-test.

Klart är att Tori är en hemskt intressant artist. Somligt är jobbigt som när hon plånkar pianot och stönar men när det blir lite driv i låtarna är det BRA - Cornflake Girl, Little Earthquakes, Tear In Your hand, Past the Mission och Space Dog är mina favoriter.
Förmiddagens Tori Amos-rapport:

Tori Amos - Little Earthquakes
Tori Amos - Under the Pink
Tori Amos - Boys For Pele
De två första är klart bäst. Någon av göteborgsgrabbsen hade med sig en annan Tori i höstes - ska försöka ta rätt vad det är och lägga på önskalistan.
Ska ringa och beställa björkplank till nya köksstolar sedan fortsätter jag med nästa "knepis".

Nästa "knepis":

Anthony and The Johnsons - Anthony and The Johnsons
Anthony and The Johnsons - I am a bird now

Anthony är mannen med obestämbar könsidentitet och det är kanske just därför som hans musik är så intensiv och gräver runt i hjärta och själ. Han sjunger och spelar om sitt sökande om sig själv och blottar sin själ på ett sätt få artister dristar sig att göra. Det här har han nog också gemensamt med Tori Amos - inga spärrar här.
Lyssna på Blue Angel - så gränslöst vackert!

[Almen]

Skitkul, det här!

Mycket bra musik hittills... Tori är en gammal favorit, Anthony är en ny.

[soundbrigade]

Almen: du har väl hört Anthony, väl?! Uppe hos oss i höstas.

Ska avslöja att jag hann lyssna på:
Ars Nova - Ars Nova, amerikansk grupp från slutet av 60-talet. Lite halvpsyko och folkrock i ett. Blev lite besviken när jag fick den men den går att lyssna på.
Ars Nova - Astroid Domina. Det här är en japansk tjejgrupp som spelar tung goth-synt-artrock. Ibland lite träligt men det är ett himla drag och jag anar att tjejerna spelar med adrenalinnivåerna på topp. Jag skrev i någon kortrescension när jag precis fått hem plattan att det var lite Bach-on-acid. Man kan tänka lite ELP.

[Almen]

Almen: du har väl hört Anthony, väl?! Uppe hos oss i höstas.

Ja, för sjutton! Jag köpte ju bägge de skivorna efter att ha hört honom hos dig.

[soundbrigade]

Morgonen inleds med:
Ars Nova - Biogenesis, en episk rymdsaga om en värld där man kombinerat massa DNAn och skapat en superras vilken vänder sig mot människorna. Jorden sprängs i bitar, ett rymdskepp med några få undkommer. En av de överlevande är en Biogenes (eller vad monstret heter). Den här plattan är roligare att lyssna på än Android eftersom det finns ett tema att följa.



Ett halvt felköp. Efter en recension i HighFidelity för länge sedan köpte jag
Baba Yaga - Baba Yaga (Ska uttalas ungefär Babba Ijga inte Babba Jaga). Baba Yaga är rysk mostvarighet till Pomperipossa.
Engelska, ungerska och ryska artister har slagit sig samman, plockat lite teman ur rysk folkmelodi och blandat i en hel massa halvpompös pop. Det mesta är ganska platt men det finns en läcker a capella-tolkning av Back In The USSR. So Ends Another Day är vacker men det ryska omkvädet (som är en sång om kriget) passar inte ihop med de engelska texterna.

Senare väntar en rejäl hög Banco Del Mutuo Soccorso, en italiensk grupp som jag hittade via Ars Nova (jap) eftersom bl a de uppgavs vara en av (många) inspirationskällor.

[soundbrigade]

Jag fuskade ... Baba Yaga-CDn spelades aldrig. Fodralet var tomt, varför jag har ett tröttsamt detektivarbete framför mig. Avskyr att leta och reparera fel på hembyggen. Avskyr att leta efter saker som sprungit och gömt sig.

Jag kommer så sakteliga att vandra igenom Banken För Gemensam Hjälp, alltås Banco del Mutuo Soccorso. Fru Soundbeaver gillar inte den här sortens musik, gör henne nervös.



BMS är en stor grupp i alla avseenden. Man har spelat LÄNGE, man spelar stor och svulstig musik och man är ganska stora (mätt i kroppsmassa). Gillar man Yes, King Crimson, Moody Blues och ELP kan man nog gilla BMS också; långa låtar, mycket instrumentalt, pompöst, synthar och så den store Francesco Di Giacomos stora stämma.

Banco del Mutuo Soccorso - Banco del Mutuo Soccorso Första skivan från 1972. Jag har inget annat att säga än miffigt och baffigt (eller tvärtom). Metaforfosi och I Giardino del Mago är långa symfopniska stycken, medan R.I.P är ett kortare rockigare stycke och som man ofta stöter på i seanre album (Live). Skivan dyker upp X å senare ...
Banco del Mutuo Soccorso - Darwin. Ett konceptalbum som myckat annat hos BMS. La Conquista Della Posizione Eretta (Kampen mot den uppåtstående ställningen) är vad titeln antyder, en lång musikalisk kamp, och skivans absolut bästa stycke. Skivan dyker upp X år senare ....
Banco del Mutuo Soccorso - Di Terra Ett helt instrumentellt album om Jorden. Påminner mycket om Darwin, fast utan sång. Mer symfoniskt sammanhållen.

Och det här är väl banken vad jag förstår.
BMS Officiella hemsida

[soundbrigade]

Ljudbävern simmar vidare på banken ...

Banco Del Mutuo Soccorso - Canto di Primavera En "normal" platta av italienarna. Eller ganska normal. Inte min superfavorit men klart lyssningsvärd. Roligt är de intelligenta tonerna som börjar och avslutar skivan - Ciclo och Circobanda.

Banco Del Mutuo Soccorso - Buone Notizie Yeeterigare en "normal" skiva. Trist är att den levererades i ett LP-fodral (4mm för hög för CD-hyllan ). Här finns massa bra och kul låtar där Taxi Buonanotte Sogni D'oror och Buone Notizie är mina absoluta favoriter.



Banco Del Mutuo Soccorso - B.M.S Jag skrev något om återkomster. 1990 spelades B.M.S in. Man kan rentav säga att gruppen spelade in sin första platta på nytt nära 20 år senare. Det är samma skiva, i stort samma arrangemang och klockar man låtarna är de väl på millisekunden lika långa men här är det ett band som är mer samspelt som spelar. Det känns att de inte åkt runt på en skridsko under åren som gått utan utvecklats.

Darwin har också spelats in på nytt. Den ligger på önskelistan liksom en rad andra plattor jag INTE har köpt ÄN: Io Sono Nato Libero, Capolinea, Garofano Rosso, Come in un’ultima cena och en skiva som troligen bara heter Benco.

[soundbrigade]

Jag hann i eftermiddag med
Banco del Mutuo Soccorso - Nudo i eftermiddags. Dubbel-CD med blandad kompott: live, stuido och unplugged. Det finns lite gamla hits R.I.P (unplugged) och La Conquista Della Pisizione Eretta - snyggt.
Men det allra häftigaste är dock låten (låtarna) Nudo Parte I, II och III. Del 1 och 2 kommer först på skivan och första sekunderna (del 1) skikar liv i en riktigt .. "Va!!??Vad händer ....??!!". Sedan ramlar det på. Sedan följer del 2 som på något sätt är del 1 fast lite omtolkad. Som sista nummer (tom på negativ tid) dyker del 3 upp - instrumentalt. Kanontjusigt.
Återstår till imorgon en live och en Greatest Hits (Jag avskyr greatest hits - min smak kanske är helt annan än den dumme ***** som kokar ihop hitslistan).

[soundbrigade]

Mann bleibst understundom zeimlich lack an sich selbst. Jag hade ju förutsatt mig att lyssna effektivt, men så glömmer jag sätta på min lilla enpetare med vidhängande spelare och högtalare. Nu var Banco avklarade iaf.

Banco Del Mutuo Soccorso - No Palco En förskräckligt bra liveskiva. Det är så roligt när live- och studiomusiken är så nära. Nu vet jag att många liveskivor efterbehandlas i studio och tom får lite extra spår pålagda. Jag är särskilt glad över denna eftersom Moby Dick finns med. Studioplattan (Banco) är inte släppt på CD.
Banco Del Mutuo Soccorso - I Miti Musica Best Of, se kommentar ovan. En del nya spår dyker upp - bland annat Moby Dick i studioversion. Alltid nåt!

Nu spelas
Johann Sebastian Bach - Brandenburgische Konzerte 4-6. Bach-mannen är inte min största favorit men det är lyssningsvärt. Det här är väl en av tre klassiska CD-skivor vi köpte för 10DKK.

[soundbrigade]

Jag tar det lite försiktigt i helgen, speciellt som jag kommit fram till två av mina tre polska plattor (de tredje dyker upp ganska snart). Ingen av oss är några stora polofiler (eller vad man nu säger).
BAJM - The very best of Vol1 BAJM med Beata Kozidrak vid micken spelar vad man skulle kunna kalla powerballader (FY F@N vad jag avskyr dessa kategoriseringar). Polska är ingen vackert språk (tycker jag) men somligt är ganska bra och medryckande. Biala Armia ger mig gåshud.

[soundbrigade]

Idag har det inte spelats nåt ....

[soundbrigade]

Men idag (måndag morgon) spelade jag igenom¨...

BAJM - Biala Armija. Såg på BAJMs hemsida att gruppen gett ut skivor sedan 1983 och forfarande håller på ... wow! kan man säga.

Sedan börjar STORA B som i Beatles. Det här är en knippe skivor jag drog hem från Ryssland till syster yster (min syrra alltså) och vilka jag kopierade åt mig själv. Tre plattor är ett räligt hopkok där man lagt på alla skivor så lång man kunnat och orkat för att fortsätta på nästa. Där ligger på tre CD allt från Please Please Me till Rubber Soul. Det här representar doch en musikstil jag hjärtligt avskyr. Texterna borde platsa i tråden om obegripliga texter och musiken är platt som en överkörd pannaka. Där är väl när Beatlarna började blanda starkare drinkar som musiken blir riktigt intressant...

Rapport kommer senare.

Rättelse. Jag har Beatles Collection Vol 1, 3 och 7 - jag redovisar som sagt.

[soundbrigade]

Har hunnit igenom kollektionerna 1 och 3 vilket motsvarar:
The Beatles - Please Please Me, With The Beatles, Help! och Rubber Soul. Det har var en riktigt trist smörja. Jag erinrar mig att jag aldrig gillade Beatles i mina unga år. Platt musik, enkla melodier, tonårsfinniga strunttexter. Usch, det var en prövning!

[PekkaJohansson]

Vem kan motstå att hugga på den kroken? "There's A Place" (Please Please Me), "Not A Second Time" (With The Beatles), "I'm A Loser" (Beatles For Sale), "You Can't Do That" (A Hard Day's Night) och "You've Got To Hide Your Love Away" (Help!) är exempel från Beatles fem första album på texter som åtminstone inte jag skulle kalla tonårsfinniga. Redan från och med tredje albumet börjar influenserna från Dylan att göra sig påminda. Sedan är det väl sant att det exploderar både musikaliskt och textmässigt på "Rubber Soul".

Med vänlig hälsning

Pekka, som följer Soundbrigades musikresa med stort intresse

[Max_Headroom]

Hoppade du över Art of Noise?

[phloam]

är väl när Beatlarna började blanda starkare drinkar som musiken blir riktigt intressant...

Bara för det måste jag starta en ny tråd...

[soundbrigade]

Hoppade du över Art of Noise?

Har ingen Art of Noise. hade (imperfektum) en LP - In No Sense. Den enda Art jag har är Ars Nova (Japs och Sand Franskridsko).

Trodde någon skulle vara hätsk för att jag skrev ner tidiga Beatles så totalt.

[Almen]

Trodde någon skulle vara hätsk för att jag skrev ner tidiga Beatles så totalt.

:D

Jag nappade inte.

[soundbrigade]

Jag trro inte jag får mothugg - det är ju en huggbävers musikresa genom skivhyllorna med egna kommentarer. Att Beatles hamnade här (där) beror på att jag köpte dem till syrran (som bara hade vinyler och de hade hon delat med vår bror eftersom de köpt skivor ihop en gång). Sedan trodde jag för ett kort ögonblick att Natasha gillade Beatles men hon tål inte den här skrammelpopen från 60-talet.

[PekkaJohansson]

Nä, jag hugger inte heller i dag...

Med vänlig hälsning

Pekka, som fram tills alldeles nyligen höll "A Hard Day's Night" som historiens bästa popalbum

[soundbrigade]

Puh äntligen simmar Soundbävern genom mer uthärdlig (för att inte säga bra) musik:
Beatles - Collection Vol7, vilket innebär tre låtar från Vita albumet och Magical Mystery Tour. Jag älskar den plattan. Och den Vita.

Beatles - Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band. Jag hade svårt för Pepper när den kom men den växer hela tiden. Omslaget är en höjdare. Roligt att så många tagit efter.

[soundbrigade]

Sådär var Beatles genomspelade:
Beatles - White Hade bara CD2. Ett riktigt kul album där beatlarna härmar diverse grupper och musikstilar.
Beatles - Abbey Road
Beatles - Magical Mystery Tour En av mina absoluta Beatles-favoriter.
Beatles - Let It Be
Inser när jag lyssnar att jag tycker mycket om McCartneys låtar liksom de få som Harrison legat bakom. Kan tänka mig att Lennon var en uppblåst skit som bara hade turen att få jobba med tre sansade och intelligenta grabbar.
Som sagt de senare Beatlesplattorna är mer angenäma för mig är den engelska "svensktoppsdyngan" de producerade i början.

LÄXA: På vilken Beatlesplatta dyker låten "Tomorrow Never Knows" upp?
ÖVERKURS: Varför dyker den upp under M hos Soundbeaver?

[Almen]

Sådär var Beatles genomspelade:
Beatles - White Hade bara CD2. Ett riktigt kul album där beatlarna härmar diverse grupper och musikstilar.
Beatles - Abbey Road
Beatles - Magical Mystery Tour En av mina absoluta Beatles-favoriter.
Beatles - Let It Be
Inser när jag lyssnar att jag tycker mycket om McCartneys låtar liksom de få som Harrison legat bakom. Kan tänka mig att Lennon var en uppblåst skit som bara hade turen att få jobba med tre sansade och intelligenta grabbar.
Som sagt de senare Beatlesplattorna är mer angenäma för mig är den engelska "svensktoppsdyngan" de producerade i början.

Harrisson verkar ha varit rejält otrevlig, och dessutom ingen stjärna på gitarr. Lyssna på gitarrsolot på Taxman - det är McCartney som spelar det.

Lennon var säkert jobbig, men hans låtar är de som jag alltid kommer tillbaka till (Strawberry Fields, I am the Walrus), och de kanske allra bästa är de där han och McCartney verkligen samarbetade (A Day in the Life).

LÄXA: På vilken Beatlesplatta dyker låten "Tomorrow Never Knows" upp?
ÖVERKURS: Varför dyker den upp under M hos Soundbeaver?

På a svarar jag Revolver, och på b svarar jag... Meskalin.

[PekkaJohansson]

Det kan vara värt att minnas att Lennon startade Beatles. Gruppens storhet förklaras till stor del av olikheterna mellan gruppmedlemmarna, framför allt Lennon och McCartney. Båda dessa måste anses ha varit extremt talangfulla, men Lennon hade en mörk, cynisk sida som färgade hans konstnärsskap på gott och ont. Lennon stod för mycket av entusiasmen i början, men tappade intresset för popstjärnelivet omkring 1966, även om han blixtrade till då och då även senare. Samtidigt klev McCartney in och blev både bandledare, assisterande producent och något av plastmanager efter Brian Epsteins frånfälle.

Bästa exemplen på samarbete mellan Lennon och McCartney? "From Me To You" (redan här hittar vi kontrasten mellan den tuffe Lennon och den mjuke Macca), "She Loves You" och "We Can Work It Out" (som McCartney själv har framhållit). Notera förresten att "A Hard Day's Night" är snudd på ett soloalbum av Lennon. Den tidiga perioden i gruppens karriär må ha varit simplare musikaliskt, men präglas å andra sidan av en energi som knappast har setts eller hörts sedan dess.

Kanske stod "Revolver" på M för att den av misstag hade sorterats in tillsammans med "Magical Mystery Tour"?

Med vänlig hälsning

Pekka

[soundbrigade]

Innan jag ger svaret på frågorna kan jag berätta att jag precis lyssnat på
Christina Branco - LIVE från Amsterdam. En underbar konsert med underbar musik med en underbara fadosångerska.
Den här skivan är initierad av hustrun som faktiskt har en näsa för skön musik. Hon hittade Anthony åt oss och nosade upp Christina.
Måste (ed) kommentera konserten, eller snarare Christas klädsel. Hon har fått kritik för att hon sjunger fado i icke-fadolokaler och att hon inte klär sig tillräckligt fadoaktigt. Hursomhelst, hon hade på sig mörka kläder, bla en lång kjol under vilken man anade de högsta klackar jag sett en artist bära. Att hon orkade trippa runt en hel konsert.

Mina åsikter om beatlarna är ... mina åsikter. Andra må tycka annat.

Svar på frågorna:
a Hoppas det var rätt - jag visste inte och frågade därför.
b Indie-gruppen (Indie som i indisk) Monsoon gjorde en cover nån gång 1983 på albumet Third Eye. Sångerska i bandet var Shiela Chandra. Monsoons tolkning är så otroligt utflippad att man kan ana att de bara hade haschrök att andas i studion. Betonar att man tolkar Tomorrow på ett fantastiskt sätt. Jag kan lägga upp en MP3:a för hågade att lyssna på.

Just nu har det dykt upp en hoper italienska skivor men jag behandlar det imorgon. Hur som helst sjunger och spelar sig Branduardi, Angelo igenom alldeles för få skivor. Jag får köpa mer. En av dem, har vi upptäckt, är en riktigt bra testskiva för stereoanläggningar.

[Almen]

Monsoons tolkning är så otroligt utflippad att man kan ana att de bara hade haschrök att andas i studion. Betonar att man tolkar Tomorrow på ett fantastiskt sätt.

Tomorrow Never Knows är dock en LSD-låt.

[soundbrigade]

Tomorrow Never Knows är dock en LSD-låt.

Dj*a Hässervässer!!! Spela roll??!!

[Almen]

Jag tycker man skall vara noga med knarket, annars kan det gå illa.

[soundbrigade]

Lägesrapport 15/1 2008.
Jag startade vid A, befinner mig vid B. Monsoon finns vid C.
De ryska plattorna står högst upp. Jag lämnar de därhän eftersom de är av mindre intresse för Faktisktisterna. Jag har en tråd om rysk rock någonstans.
Hyllan rymmer som sagt, ca 400 skivor och jag har valt alla (med något undantag) med mycket stor omsorg.
Här köps inte vad skit som helst för att uttrycka det rakt ut.

[PekkaJohansson]

Står månne två Moody Blues-plattor alldeles till höger nedanför C-pilens spets? De tidiga utgåvorna inte bara låter bättre, de är vackrare om ryggen också!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Är det inte Decca som har de där röd-blåa strecken?

[PekkaJohansson]

Jo. Moody Blues-plattorna kom på Deccas dotterbolag Deram fram till skivan "On the Threshold of A Dream", då man startade sitt eget bolag med namnet Threshold, fortfarande under Decca-paraplyet.

Mvh Pekka

[Almen]

Två stycken typ 15 från höger i raden ovanför är nog Peter Gabriel, eller i alla fall Real World.

[PekkaJohansson]

Och omkring tio plattor från höger i samma rad hittar vi bestämt Hansson & Karlsson!

Undrar om Soundbrigade uppskattar vår lilla gissningslek?

Mvh Pekka

[Almen]

Och omkring tio plattor från höger i samma rad hittar vi bestämt Hansson & Karlsson!

Just ja, jag kände igen den men kunde inte placera den.

I andra raden ca 20 från vänster ser jag King Crimson, i alla fall THRAK, USA (väl?) och Red.

[soundbrigade]

Jag funderade om det skulle gissas.
Pekka: Rätt, där står ... det får bli en överaskning. Två bra album i alla fall.
Almen: Rätt - två Peter Gabriel.
Pekka: Hansson & Karlsson - du har 2 poäng.
Almen: Också 2 poäng - där står mina King Crimson. Längst till höger i KC-bunten står THRACKATTACK och VROOM (röd resp grön rygg)

Jag ser en till som man borde kunna känan igen. Och gillar man King Crimson med omnejd ska man kunna se en till. Och tycker man borde kunnat klara ut minst en till.

Kul lek - bra Pekka!

jag har som sagt lyssnat på Branduardi men skriver om denne fantastiske artist imorgon. Trodde han skulle bli stor i Sverge, Peter Sinfield översatte texter till engelska åt honom och ett par av hans förtsa album också ut på engelska. Jag fick en singel på PUB i Stcoksholm eftersom den var försedd med texten Not For Sale.
TV sände en otrolig konsert i mitten på 80-talet. Tyvärr har jag inte hittat något live-CD som motsvarar den konserten, men där finns en otrolig version av La Giostra som tillhör en av mina topp-10-favoritlåtar.

[soundbrigade]

Angelo Branduardi.

Det var nog detta att han samarbetat med King Crimsons Pete Sinfield som fick mig att få upp ögonen för honom. Jag vill minnas att det vra albumet Alla fiera dell'est som var det som översattes till engelska (kanske fler). Angelo är poeten, kompositören och artisten som sjunger/spelar musik som är präglad av folkmusik. Han sjunger tolkningar av Yeats, har arbetat med Alan Stivell ... ni fattar.
Angelo är mannen (nu åldrande) med det STORA håret.


Det jag lyssnar på (har i min samling):
Angelo Branduardi - Alla Fiera Dell'est. Rolig folkrock! Jag älskar låtarna Alla fiera dell'est, som handlar om "katten på repet, repet på hunden, hunden på musen, som min pappa köpte på marknaden" och La serie dei numeri där han sjunger om de olika siffrorna. Musiken till La Funerale är samma som till Cecilia Lind.
Angelo Branduardi - Pane e Rose. Angelo goes latin. Låter så brasilianskt tidvis.
Angelo Branduardi - Cercando l'oro - i sökande efter guld hittade jag denna skiva. Bortsett från KANONLÅTEN La Giostra (karusellen) har jag inte uppskattat den speciellt, men idag har jag helt andra intryck - den är bra. Om La Giostra; det spelas på säckpipa - läckert. När den spelades på TV-konserten på 80-talet tonar låten ut och när det bara är en svag flöjt kvar börjar man om med finalen i full styrka. Man gråter av lycka när man hör det. PFM gör samma sak på en live-platta.
Angelo Branduardi - Il Ladro. Den här tjuven har visat sig, säger grabbsen från Götet, vara en riktigt bra testplatta för stereon. Mycket attacker, mycket tystnad, hårda anslag. Tillbaka till latino. Djä*igt bra skiva helt enkelt.
Angelo Branduardi - Domenica e Lunedi Tillbaka till folkrocken. Härlig platta som köptes i Berlin för en massa år sedan.

[soundbrigade]

Angelo Branduardi - Si Puo Fare. Branduradi-platta. Lite av hans äldre stil men lite mer poppig. Den här köpte jag i en skivaffär i Tarttu förresten.

[soundbrigade]

Angelo Branduardi - Concerto Två CD-skivor i en box. När jag fått hem boxen en gång för några år sedan var jag så besviken att La Giostra fattades att jag bestämde mig för att det här inte var så bra. Men nu när jag lyssnar är jag entusiastisk som bara den.
Det är så kul att höra den här glada mixen av alla hans stora hits framförda på moderna instrument blandat med bombarder, säckpipor och vevliror.
Betyg: FEM taburiner.
Åsså Angelo avverkad.

[subsand]

Kul projekt, men vilket tempo!

[soundbrigade]

Kul projekt, men vilket tempo!

Långsamt eller snabbt (vad det nu heter på musikiska - Adagio och Pianissimo kanske???).
Jag har all tid i världen; sitter hemma och söker jobb, vilket är lika meningsfullt som att bygga högtalarkablar som filtrerar bort omusikaliska elektroner (http://www.bybeetech.com/ourtech.asp). För fasen gubbs - svara inte på mitt TROLLeri nu bara.

[soundbrigade]

michael Brook - Hybrid with brian Eno & daniel Lanois. Drömsk minimalistmusik. En del skulle säga new-age, men jag aktar mig för en slik benämning. Brook tillhör en kul skara minimalistmusiker där Fripp, Eno (brian & Roger), Harold Budd, Penguin Café Orchestra också befinner sig. Jag hänförs av plattan där en del låtar är SÅ grymt suggestiva.
Michael Brook - Albino Alligator En liten aning jazzigare. Filmmusik till en riktigt ruggig film med samma namn.

[PekkaJohansson]

Jag tror, efter noggranna studier av titelns längd och antalet ord, att det högra Moody Blues-albumet är "In Search Of The Lost Chord". Aah-OM!

Med vänlig hälsning

Pekka

[soundbrigade]

Bekräftar!
Härnäst en artist som jag kan tro är i din smak, Pekka - Elkie Brooks.

[subsand]

Kul projekt, men vilket tempo!

Långsamt eller snabbt (vad det nu heter på musikiska - Adagio och Pianissimo kanske???).
Jag har all tid i världen; sitter hemma och söker jobb, vilket är lika meningsfullt som att bygga högtalarkablar som filtrerar bort omusikaliska elektroner (http://www.bybeetech.com/ourtech.asp). För fasen gubbs - svara inte på mitt TROLLeri nu bara.

Perfekt projekt då!

[soundbrigade]

En del har ju indikerat att en livstid inte räcker för genomlyssning av deras plattor. Jag har som sagt ca 400 skivor varför projektet är genomförbart.
Jag har ännu inte tröttnat kan jag säga.

[pingvinen]

om livstid inte räcker är det alltså samlare som inte lyssnar på alstren??

[soundbrigade]

PowerPoint!

[Bill50x]

om livstid inte räcker är det alltså samlare som inte lyssnar på alstren??

Nä, det är lyssnare med kort livslängd....

/ b

[soundbrigade]

Min första platta med Elkie Brooks var Bookbinders Kid, vilken köptes från någon skivklubb (tillsammans med Gloria Estefan och Stevie Nicks ) för länge sedan, eftersom jag kände igen namnet.
Har en hel del av henne, eftersom hon har en riktigt härlig röst - lite hes och bluesig men inte raspig. Det mesta hon sjunger är lite såpigt, men det är snyggt såpigt.

Elkie Brooks - Pearls & Two Days Away Två skivor i ett fodral. Här finns Pearl's a Singer, vilken jag tror är hennes största hit. Härliga svulstiga låtar är annars Fool If You think It's Over, Lilac Wine och Dance Away.
Elkie Brooks - Live And Learn Mer av samma.
Elkie Brooks - Pearls II Ännu mer av samma. Här hittar jag en cover av Nights In White Satin och Money och givetvis Gasoline Alley - SUPER!!!!!!

Kommer mer ...



Hemläxa till nästa gång:
A - Elkie har bakgrund i en rockgrupp från tidernas begynnelse - Vilken?
B - Night In White Satin till hör egentligen en annan stor grupp - Vilken?

[soundbrigade]

Elkie Brooks - No More The Fool Ännu mer Elkie. Massa mer kvinnlig smärt, ensamhet och hjärtkross. Fast SÅ här ska hjärtesorgsmusik låta.
Elkie Brooks - Bookbinders Kid var en av mina allra första CD-skivor. Tycker fortafrande att det är den "sämsta" av alla jag har - för mycket eko och rymd på låtarna. Här finns ytterilagre en version av Stairway To Heaven
Elkie Brooks - Inspiration Tillbaka till gamla fina Elkie. Lite Peter Cetera-stuk (även om jag ALDRIG) skulle släppa in Cetera i min skivhylla.



Får se vad som ska spelas härnäst ....

[pingvinen]

om livstid inte räcker är det alltså samlare som inte lyssnar på alstren??

Nä, det är lyssnare med kort livslängd....

/ b

nåt sånt...

jag planerar inte att köpa ett par hundra plattor på min dödsbädd, men det kan ju komma oväntat. men då vet man ju å andra sidan inte att man inte hinner med under sin livstid. Inställningen låter klart negativ.

[soundbrigade]

Jag kan svara för mig. Jag köper med ytterst få undantag enbart musik jag verkligen vill ha.
Undantag är ett fåtal felköp och något köp av artist som jag redan har "nästan alla" plattor av.
Jag har fruktansvärt smal musiksmak, eller ska snarare sägar att det ser ut som ett omvänt kamfilter: inom genren hårdrock gillar jag den här och den här gruppen, inom genren minimalistmusik gillar jag de här artisterna osv.
Somligt kommer aldrig att komma in i min skivsamling (diskotek på utrikiska). Somligt är t ex dansbandsmusik, schlagermusik och det mesta av svenskproducerad musik. Jag ska ta fram lite fakta hur min musik fördelar sig geografiskt, men jag törs tro att England, Ryssland följt av Italien är mest representerade.

[soundbrigade]

Tim Buckley - Hello Goodbye Plankad från bibblan, har inte ens fixat ett omslag. Trevlig protest-folk-pop från Amörrrkas förenta stater. Tänker osökt på Tiny Tim (som är enfaldigt larvig - Tiptoe through the tulips) och Arlo Guthrie; borde skaffa hans Alice's restaurant som är en rolig berättelse om hans konfrontation med "the pigs". Tim Buckley är trevlig, inbjuder till mer lyssnande.
Budka Suflera - 1974 - 1984 En av få best off-plattor jag har den tredje av mina tre polska. Polska är ingen vackert språk, men det är jättetrevligt att lyssna på musik från udda länder. Det här är polsk rock - Kanonkul!!! Rekommenderas varmt (att lyssna på icke-amerikansk/svensk/engelsk skitmusik).

[soundbrigade]

Hann lyssna igenom ett par album till idag.
Kate Bush - The Kick Inside
Kate Bush - Lionheart
Kate är läcker, men jag tycker nog hennes första album är rätt påträngande. Det är massa roliga och annorlunda låtar (Björk??!!) men hennes röst är lite för mycket ibland.
Imorgon blir det mer Kate, och det är betydligt trevligare.

[pingvinen]

Dessa Kate Bush är helt fantastiska!

[soundbrigade]

Sedär! Smaken är som melonen, gul ...
Jag har börjat köpa skivor av en del artister bara för att notera att skiva #1 var KANONVRÅLSUPERBRA medan #2, 3, 4 ... var rena skiten. Somliga artister växer, somliga andra växer och så dalar de.
Black Sabbath är , för mig, en grupp som gjorde en bra platta - Nr1, sedan drunknade de i latrinkärlet. Chris Rea tillhör kategori 3 - blev bättre och bättre och toppade med Auberge och sedan dalade han ner i trökiga soloträsket....
Jag ville inte bara ha Red Shoes med Kate, hon är för intelligent för det, alltså har jag skaffat ganska många (inte alla).


Lite staketstik .. statteskit ... lite skatteristik ... lite .. ÄH kollade hur mina plattor fördelar sig på ursprungsländer:
1 st - Australien, Marocko, Estland
2 st - Japan, Frankrike, Kanada
3 st - Polen
5 st - Sverige
7 st - Irland (var osöker på Tori Amos men jag tror hon är Amerikanska)
27 st - Italien
46 styck - USA
resten - England (kan vara ca 280 - 90 = 190 styck)
Klassiska skivor EJ inräkande.

[Magnuz]

Black Sabbath är , för mig, en grupp som gjorde en bra platta - Nr1, sedan drunknade de i latrinkärlet.

Lustigt vad smaken kan vara olika, jag tycker första skivan är bra, andra sådär och de fyra nästföljande kanon. Sedan gick det utför.

[soundbrigade]

Kate Bush - Hounds Of Love, Never For Ever, The Sensual World, The Red Shoes. En koper riktigt trevliga plattor. Det där lite gälla från tidigare plattor är i stort borta och det finns många fina låtar som etsar sig fast.
Har precis satt på Arial vilken får snurra tills jag ska träffa godingarna på AME ( ). Jag har redan tjuvlyssnat, och köpt den efter att ha piratladdat ner den. Sedär - den snikna musikindustrin fick sålt en platta till tack vare eMule .

[soundbrigade]

Arial är en underbara (dubbel)platta. Den får fem bäverbon på raken. Synd mina regler inte tillåter en genomlyssning till.

David Byrne - uh-oh. Jag tycker David är helt underbar. Minns en sorts halvdokumentär roadmovie han gjorde i USA. Vet inte om jag gillar hans musik så mycket, fast jag antar att den är rätt smart. Å andra sidan är omslaget på CDn obetalbart ...

[Almen]

David Byrne - uh-oh.

Mycket svängig skiva!

Jag tycker David är helt underbar.

Jag med!

Minns en sorts halvdokumentär roadmovie han gjorde i USA.

True Stories.

[soundbrigade]

Almen - kan du inte ha en egen åsikt????!!!!

Jag har stängt speleriet av nu när Fru SB är hemma ety nästa två CD är med .... tada - Captain Beefheart (Avd C alltså).

[Magnuz]

Jag tycker David är helt underbar.

Jag med!

Ni har väl inte missat hans radiokanal?

[Nefilim]

Jag gillar din musiksmak SB. Inga kommersiella plastprodukter, utan skivor av genuint intresserade musiker..

[soundbrigade]

Det vore naturligt att tacka, men det gör jag inte (fast jag har ju nästan gjort det ändå). Jag har skrivit om att mina skivor är noga utvalda. Jag går inte ut på stan och släpar hem 7 nya skivor för att de säkert är bra, eller någon annan tyckte de var bra, eller det stod NicePrice på dem. Jag ska kunna lyssna själv på min musik utan att fara illa.

[TCM]

Jag tycker David är helt underbar.

Jag med!

Ni har väl inte missat hans radiokanal?

Den finns inlagd i Squeezeboxen (om man har en sådan) under

Internet Radio / Staff Picks (eller Slim Picks) / Best Of Internet Radio / Alt | RADIO DAVIDBYRNE.COM

[Nefilim]

Det vore naturligt att tacka, men det gör jag inte (fast jag har ju nästan gjort det ändå). Jag har skrivit om att mina skivor är noga utvalda. Jag går inte ut på stan och släpar hem 7 nya skivor för att de säkert är bra, eller någon annan tyckte de var bra, eller det stod NicePrice på dem. Jag ska kunna lyssna själv på min musik utan att fara illa.

Jag har nästan slutat att köpa CD-skivor, för att jag har blivit så kollosalt kräsen på artister. Det är tyvärr mycket jobbig att tycka att inget duger...

[soundbrigade]

Tänk om jag kunde streamat allt jag spelar ...

[soundbrigade]

Bröt och stök, brök och stöt bört och strök, strök och brött ...
Captain Beefheart - Safe As Milk och the Mirror Man session.
Stök och brött, kött och bröst, stört och brott, rött och sött, bröt och stört ....

[soundbrigade]

ticketti-ticketti-tacketti-taaaa ticke-ta-ticke-ta-tacketi-tacketti-ticketti-taaa
Shiela Chandra - Silk 1983-1990 Sheila slank in i huset pga av hennes indiska sångstil och kidsen råkade ju också ha indiska rötter. Lite synd att en härlig sångerska och hennes musikstil överutnyttjas så här. Efter 3 låtar låter allt likadant. All You Want Is More är däremot en höjdare.
Big Brother & The Holding Company - Cheap Thrills Hyggligt bra bluesrock.

Edit:
Clannad - "Legend". Tja, går att lyssna till, gör inte ont i öronen alltså. En släkting till Clannad - Enya - skulle däremot ALDRIG komma in i huset. URRRK

Edit (igen):
Clapton, Eric - unplugged. Köpt för en tia i Ryssland. Omslaget ser lite .... o-originaligt ut. Bra platta. Jag har annars inte sneglat mycket på Clapton.

[PekkaJohansson]

All You Want Is More är däremot en höjdare.

Håller med! Jag köpte nyutgåvan av Sheila Chandras första soloalbum "Out on my own" från 1983 för något år sedan. Indipop är nästan att föredra framför indiepop...

Med vänlig hälsning

Pekka

[soundbrigade]

Håller med! Jag köpte nyutgåvan av Sheila Chandras första soloalbum "Out on my own" från 1983 för något år sedan. Indipop är nästan att föredra framför indiepop...

Jo, hennes första är klart bättre. De senare spåren (det är en Greatest Hits jag har) är tjatiga - ticketti-ticketti-tacketti-tack.
Och jag har blivit SÅ besviken när jag hittat massa med Indipopmusik bara för att finna att det var brötmusik med talanglösa garageband som säkert inte skulle kunna peka ut Asien på en karta ...

[soundbrigade]

Leonard Cohen - Death of A Ladies' Man Härlig svulstig skiva. Hörs att det är Phil Spector som står som procucent. Memories är bland det läckraste man kan lyssna på - alla kategorier.

Leonard Cohen - I'm Your Man Fru Huggbävers favoritplatta. Jag tycker givetvis också att den är härlig. Om Memories gör en knasig på Death of a Ladies' Man, blir man galen av First We Take Manhattan. Det finns någon kass cover man hörde oftare än Cohens - helgerån.

Leonard Cohen - The Future Lite ojämn platta men jag gillar lite av undergångsstämningen i titellåten.

[soundbrigade]

Crosby, Stills, Nash & Young - Déjà Vu. En gammal klassiker som man var tvungen att ha. Mycket fint på den.
Julee Cruise - Floating Into The Night. Besynnerlig platta av och med David Lynch och Angelo Badalamenti. TwinPeaks-musik. Ganska cool faktiskt.
Nu spelas:
Curved Air - Live. Inte alls lika cool som nästa Curved Air-CD som är näst på tur. Framför allt är Sonja Christinas sång grovt överdriven. Hon skriker ju... Studioalbumen är betydligt bättre.

[Conny]

Hemläxa till nästa gång:
A - Elkie har bakgrund i en rockgrupp från tidernas begynnelse - Vilken?
B - Night In White Satin till hör egentligen en annan stor grupp - Vilken?

Svar på hemläxan:

A. Vinegar Joe.
Väcker minnen.....visst var väl Robert Palmer med? En del mycket bra låtar, minns tyvärr inga titlar.
B. Moody Blues.
Mera minnen......har hört en trevlig cover på Night In White Satin med London Symphony Orchestra.

Jättekul tråd, måste nog ta fram lite gammalt och spela....

Conny

[soundbrigade]

Två rätt Conny. Jag har en Vinegar Joe som ligger nästan sist. Jag vet inget om Vinegar Joe, så jag kan inget om deras stora hits. Och Robert Palmer är med. Jag har sett hans ´namn senare också. Blev han soloartist??

[Conny]

Ja det blev han. Tyvärr dog han 2003.
Några hits som soloartist:Johnny and Mary , Looking for Clues, Some Guys Have All the Luck. Addicted To Love.

Mycket duktig låtskrivare tycker jag.
Han har även figurerat i ett flertal andra grupper.

Conny

[soundbrigade]

Some Guys Have All the Luck

Den minns jag!

Jag har redan bullat upp morgondagens plattor, av vilka en är ordentligt inrök, en halvtask .. halklassig och en slemproppig (slemmigare än Tito B).

[soundbrigade]

Curved Air - Phantasmagoria. Gruppen som lånade namnet från Terry Rileys musikstycke Rainbow in Curved Air och på denna platta gjorde musik av Lewis Carrolls nonsensdikt. Djäkligt intressant platta - passar i Phloams psychedeliatråd också. Over And Above är häftig och man sitter som på nålar och undrar när de ska lyfta ....
de Burgh, Chris - Spanish Train and other stories de Burgh sjunger massa vackra låtar. Läste ofta när vi bodde i Ryssland om den slemmige sångarens besök på lyxbordellerna i Moskva ... Tito, släng dig i väggen!!
Deep Purple - Concert for Group and Orchestra Kul idé gone wrong. Först spelar symfoniorkestern 5 minuter sedan ylar gruppen på orgel och gitarr ... roligast är de 7 sekunder under vilka orkestern och gruppen faktiskt spelar tillsammans.

Edit. Det finns två "bonusspår" på Dripp Dröppel-skivan De kunda man varit utan - ändlösa filande på orgel och gitarr. FY fan så astråkigt.

[soundbrigade]

de André, Fabrizio - In Concerto Vol 1 & Vol 2 Fabrizio i en kanonkoncert med PFM, kan man ha ett bättre band som kompar???? Fabrizio dog i cancer i Milano 1999. Han var trogen vänstern och ateist. Fast ett par av hans sånger kom att användas av kyrkan, dock inte Il Testamento Di Tito ...
Dire Straits - Love Over Gold Jag säger bara Private Investigations ...

[soundbrigade]

Jag glömde bort att nämna vad det är/var som är så bra med Curved Air. De spelar på kul instrument - syntar och elektriska violiner. Många band spelade 3 sorters gitarrer (bas-, solo- och komp), eventuellt på en misstämd Hammondorgel i bästa fall. Då var det så extra kul när ett band spelade på något annorlunda som violin, oboe, synt, cello, sitar eller nåt sånt. Nu verkar man vara tillbaka till de där trista instrumentsättningarna. Tristast är skivor där man hittar en snubbe som spelar på "Programming", va fan det nu är ....

Doors - Soft parade
Doors - LA Woman
Uppskattar Doors första två plattor men här bevisar Jim Morrison vilken uppblåst skit han är .... Det finns någon lång svit Doors gjort Not To Touch The Earth som är ruggigt bra liksom When The Music Is Over.

[JTarnstrom]

Jag kan svara för mig. Jag köper med ytterst få undantag enbart musik jag verkligen vill ha.
Undantag är ett fåtal felköp och något köp av artist som jag redan har "nästan alla" plattor av.
Jag har fruktansvärt smal musiksmak, eller ska snarare sägar att det ser ut som ett omvänt kamfilter: inom genren hårdrock gillar jag den här och den här gruppen, inom genren minimalistmusik gillar jag de här artisterna osv.
Somligt kommer aldrig att komma in i min skivsamling (diskotek på utrikiska). Somligt är t ex dansbandsmusik, schlagermusik och det mesta av svenskproducerad musik. Jag ska ta fram lite fakta hur min musik fördelar sig geografiskt, men jag törs tro att England, Ryssland följt av Italien är mest representerade.

För egen del har jag svårt att veta vad jag verkligen vill ha innan jag har lyssnat igenom ordentligt, flera gånger, och då krävs det ju nästan att man har köpt plattan först. Är du säker på att du inte missar något med din "policy"?

Tärnström

[soundbrigade]

För egen del har jag svårt att veta vad jag verkligen vill ha innan jag har lyssnat igenom ordentligt, flera gånger, och då krävs det ju nästan att man har köpt plattan först. Är du säker på att du inte missar något med din "policy"?

Tärnström

Självklart är jag säker på att jag missar massor. Nu gör jag det lätt för mig genom att bestämma favoritgenre och sedan kombinara "annat land än England" med genren "favoritgenre". När jag fått hem all art-rockmusik från alla länder kan jag ju fundera på att byta genre ....
Jag raljerar nu inte. En artist jag inte har representerad, mer än som MP3-fil, är Rammstein - jag gillade nu inte hårdrock. Det jag hört är ju riktigt bra.
Jag har också följt upp lite tips jag fått här utan att bli direkt imponerad - men min smak är mycket differentierad och, som sagt, ser ut som ett upp-och-ner-vänt kamfilter.

Har du förslag? Jag har kommit ca 1/4 genom bingen - ser du någon logik??

[soundbrigade]

The Doors - Morrison Hotel Går faktiskt att lyssna på. Såg fram emot den eftersom brorsans två första Doors-album vra riktigt bra. Blev lite besviken sedan när den dök upp. Lite Elvis-aktig .... (trist rock'n'roll).
Roger Eno & Kate StJohn - the familiar En jättebra skiva. Lite minimalistiskt och drömaktigt. Jag blir lika road varje gång jag lyssnar på Our Man From Havanna med piano som ackompanjeras av skrivmaskin och så en en röst som bryter in ..."Do you want to have a cup of coffee Mr Smith ...?".



Tillägg:
Roger Eno - the nightgarden Inte som familiar utan mera spejsat. Minimalistisk musik som kännetecknar gruppen kring Fripp & Eno. Vackert!

[JTarnstrom]

För egen del har jag svårt att veta vad jag verkligen vill ha innan jag har lyssnat igenom ordentligt, flera gånger, och då krävs det ju nästan att man har köpt plattan först. Är du säker på att du inte missar något med din "policy"?

Tärnström

Självklart är jag säker på att jag missar massor. Nu gör jag det lätt för mig genom att bestämma favoritgenre och sedan kombinara "annat land än England" med genren "favoritgenre". När jag fått hem all art-rockmusik från alla länder kan jag ju fundera på att byta genre ....
Jag raljerar nu inte. En artist jag inte har representerad, mer än som MP3-fil, är Rammstein - jag gillade nu inte hårdrock. Det jag hört är ju riktigt bra.
Jag har också följt upp lite tips jag fått här utan att bli direkt imponerad - men min smak är mycket differentierad och, som sagt, ser ut som ett upp-och-ner-vänt kamfilter.

Har du förslag? Jag har kommit ca 1/4 genom bingen - ser du någon logik??

Nu vet jag ju inte vad som står under "W" i din samling men Robert Wyatt är ett tips.

Själv vet jag inte riktigt hur jag fungerar. Jag gillar att byta genre, även om det inte sker speciellt ofta. Har haft en jazzperiod som har varat ett tiotal år. Nu har jag påbörjat en klassisk era som säkert kommer att vara minst lika länge. Under tiden löper alla andra genrer parallellt, så att säga. Jag lyssnar på det jag gillar men sällan görs några nya upptäckter inom genren.

En sak som jag undrar över är om den kick jag upplevde som yngre av att upptäcka ny musik inte längre kan upplevas. Jag undrar också om jag inte ibland blir lite förblindad av jakten på den kicken, en kick som kanske inte längre kan uppnås, och missar att uppleva nya aspekter av den musik jag redan har i samlingen. Där blir jag lite nyfiken på någon som har det förhållningssätt som du har, ett mer tidlöst förhållningssätt, så att säga. Tänker också lite på Allman Brothers som fortfarande spelar samma låtar som de gjorde för snart 40 år sedan. Tråkigt, kanske en del tycker, men samtidigt så blir inte musiken en förbrukningsvara och de hittar nya vinklar och vrår i de gamla låtarna och de utvecklas ständigt. Ganska fascinerande tycker jag och många gånger föredrar jag att lyssna på de senare versionerna där musiken låter mycket mer mogen.

Ser fram emot vad som gömmer sig under "W" i din samling.


Tärnström

[soundbrigade]

Det du skriver om Allmond Brothers gäller i hög grad mitt förhållande till ryska DDT. Samma sorts musik på platta efter platta men där sker ändå en sorts utveckling. Det är inte som att köpa Per Gessle-skivor och upptäcka att han kör med karbonpapper under notbladen för att få material till nästa. Det HÄNDER något även om musikstilen är densamma.

[soundbrigade]

Gloria Estefan - Into The Light. Köpte nog den här skivan från en skivklubb tillsammans med Peter Gabriel och Stevie Nicks ( ). Inte min sorts musik, lite jobbigt att lyssna på 14 låtar som alla låter ganska lika. Inser också att Gloria inte har någon speciellt fet röst. Sjunger hon falskt??

Mer har jag inte hunnit med denna måndagmorgon.

[shifts]

Doors - LA Woman
Uppskattar Doors första två plattor men här bevisar Jim Morrison vilken uppblåst skit han är .... Det finns någon lång svit Doors gjort Not To Touch The Earth som är ruggigt bra liksom When The Music Is Over.

The Soft Parade är i det närmaste olyssningsbar, men jag älskar verkligen LA Woman.

[soundbrigade]

shifts: jag bara säger "se där". Vad olika vi tycker ... det är väl förbannat kul att det är så.

När det gäller musiksmak finns det ingen sanning, varför jag tänker pansarskott, bränd kalk och stegel när raspig reklamröst på TV raspar om "årets bästa skiva" ... Det finns ingen "absolute bästa skiva".
Du tycker en sak jag tycker en annan - så är det och bra är det.

Oann mår ting: det jag skriver HÄR är bara mina tankar om min musik, inget raljerande över inläggares åsikter - 700% respekt. Tvärtom är det kul att läsa att musik jag sågar faller andra på läppen - "se där!".

[soundbrigade]

Family - A song For Me. Härligt, äntligen RIKTIG musik. Älskar Roger Chapmans brääääkiga röst.

[shifts]

shifts: jag bara säger "se där". Vad olika vi tycker ... det är väl förbannat kul att det är så.
...
Oann mår ting: det jag skriver HÄR är bara mina tankar om min musik, inget raljerande över inläggares åsikter - 700% respekt. Tvärtom är det kul att läsa att musik jag sågar faller andra på läppen - "se där!".

Jaja, jag håller med till fullo!

PS. Har fortfarande inte "hunnit" lyssna på Alesini & Andreoni - Marco Polo, men det kommer det kommer. Jag står fast vid mitt löfte om lyssingsrapport!

[soundbrigade]

Jaja, jag håller med till fullo!

Hur hade det varit om jag lyssnat igenom mina 400 olika högtalarsladdar ... skulle jag fått medhåll att olika sladdar låter olika då??

Snabbt snabbt byter jag ämne ... lyssnar på Mylene Farmer. Det är en 2CD så rapport kommer imorgon när jag lyssnat klart då.

[soundbrigade]

Mylene Farmer - LIVE à Bercy. Köpte den för en tjuga i Ryssland medan kompisarna köpte den för 2-300 i Frankrike ... Riktigt härlig platta med gott ös och tryck.
Fever Tree - For Sale/Creation Det här faller under Phloams psykedelia-etikett. Fast det är välstädat amerikansk men himla kul och intressant musik. Här finns en hel del fina covers som I Put A Spell On You, She Comes In Colors.
Har speciella minnen - en kompis i USA skickade två Fever Tree-album till mig någon månad innan han i fyllan och villan tog livet av sig ...

[soundbrigade]

Fever Tree - Fever Tree/Another Place Another Time. Den andra 2-på-1 CDn Dusty Laine skickade innan han stoppade i sig cyanid. Här finns så mycket besynnerlig men vacker musik. Somligt ger osökt associationer till Klaatu - en annan "knasgrupp".

Brian Ferry - TAXI/Boys and Girls 2-i-1. Tja ...
Brian Ferry - Bête Noir Bättre.

[soundbrigade]

Efter två dagars frånvaro (träffade Snubber-mannen, första gången på VÄÄÄÄÄLDIGT länge - KUL!!! ).

Men nu spelar ...
Brian Ferry - Mamouna. Köpte Bête Noir och Mamouna efter lyssnat på stickprov på HighFiddelittys CD-skivor. Lagom läcker deco-rock.

[soundbrigade]

Fläskkvartetten - Vita Droppar Kanonmusik! Kan inte säga mer. Det här är huggbäver-galet och ..... kanonmusik.
Hann med det konstigaste man kan lyssna på - Fripp & Eno.
Fripp & Eno - No Pussyfooting. Ingen kommentarer - det här är bara för häftigt.

[Bill50x]

Fläskkvartetten - Vita Droppar Kanonmusik! Kan inte säga mer. Det här är huggbäver-galet och ..... kanonmusik.
Hann med det konstigaste man kan lyssna på - Fripp & Eno.
Fripp & Eno - No Pussyfooting. Ingen kommentarer - det här är bara för häftigt.

Två underbara grupper/musiker. Fläskkvartetten har varit min favvo i många år och att se deras konsert förra året med en massa kända gästartister var en enorm höjdare!

Fripp & Eno dom är, ja.... Fripp & Eno. Som enskilda artister lutar jag mer åt Eno, bland annat satte han lite sprätt på Roxy Musics första album!

/ B

[soundbrigade]

Två underbara grupper/musiker. Fläskkvartetten har varit min favvo i många år och att se deras konsert förra året med en massa kända gästartister var en enorm höjdare!

Fripp & Eno dom är, ja.... Fripp & Eno. Som enskilda artister lutar jag mer åt Eno, bland annat satte han lite sprätt på Roxy Musics första album!

/ B

Enligt ett nyhetsbrev från MissingPiece har Fläskkvartetten kommit med en ny platta med Thåström och Robyn och Freddi.

[soundbrigade]

Har inte lagt av. Hustrun sjukskriven och jag är mitt i ett stycke med lågt WAF-musik....

[soundbrigade]

Giles, Giles & Fripp - Cheerful Insanites of .... Det här är obeskrivligt. Om man förväntar sig något ännu mer utFrippat av pre-KingCrimson blir man besviken för det här är sådan musik jag inbillar mig spelas i musikbarerna på engelska semesteranläggningar för 50++. Och så får man sagan om Rodney Toady.
Men det är SÅ snyggt gjort.

[soundbrigade]

På alldeles för låg volym har jag spelat:
Robert Fripp/The League Of Gentlemen - God Save The King Knasigt knasigt knasigt - men helt dj*a underbart. David Byrne "sjunger" Under Heavy Banners.

[soundbrigade]

Robert Fripp and The League Of Crafty Guitarists - Live. Njah ... kanske för mycket plinke-plånk. Man känner igen det här när man lyssnar på California Guitar Trio.
Robert Fripp - Exposure. En ruggigt bra, spännande, oväntad och besynnerlig platta. Här finns så mycket udda musik och konstiga vändningar; låtar som You burn me up I'm a cigarette, Exposure och Mary sticker ut. Absolut bästa spåret är Here Comes The Flood, där Peter Gabriel sjunger och spelar piano med Fripps gitarrslöjor som förstärker.
Plattan är värd 5 Gibson Les Paul.

[pingvinen]

Robert Fripp and The League Of Crafty Guitarists - Live. Njah ... kanske för mycket plinke-plånk. Man känner igen det här när man lyssnar på California Guitar Trio.
Robert Fripp - Exposure. En ruggigt bra, spännande, oväntad och besynnerlig platta. Här finns så mycket udda musik och konstiga vändningar; låtar som You burn me up I'm a cigarette, Exposure och Mary sticker ut. Absolut bästa spåret är Here Comes The Flood, där Peter Gabriel sjunger och spelar piano med Fripps gitarrslöjor som förstärker.
Plattan är värd 5 Gibson Les Paul.

jag har inte hör den versionen av Here Comes the Flood, men den från Gabriels soloalbum är en av mina absoluta favoriter.

[soundbrigade]

jag har inte hör den versionen av Here Comes the Flood, men den från Gabriels soloalbum är en av mina absoluta favoriter.

Låter som Gabriels original (som spelas om 5 låtar) men med Fripps dystra gitarrer.

[Almen]

Det på Exposure är väl Gabriels demo-version, inte tänkt att använda egentligen. På soloskivan är den omåttligt överproducerat av Bob Ezrin, och även om det är rätt så pampigt så är det ingen tvekan om vilken version som är bäst.

Gabriel spelade in ytterligare en version med bara piano till hitsamlingen Shaking the Tree, och live kör han den alltid med bara piano som ackompanjemang.

Fantastisk låt, i vilket fall som helst. Såg en konsert med Bette Midler på TV för många år sedan där hon framförde den!

[soundbrigade]

Gabriel spelade in ytterligare en version med bara piano till hitsamlingen Shaking the Tree, och live kör han den alltid med bara piano som ackompanjemang.

Peter Gabriel - Shaking The Tree. Här kommer den strax .... Skulle väl köpt SO men det blev den här istället. Gillar hans lugna låtar bäst som Family Snapshot, Mercy Street, Don't Give Up. Har hört någon version av den sista där han gör en duett med Skinhead O'Connor - FÖRSKRÄCKLIGT!!!!!

Om Exposure måste jag bara nämna att jag gillar de där inklippta citaten av indiska (?) lärda.

Peter Gabriel - Passion, musiken till Martin Scorseses film The Last Temptation Of Christ. Fruktansvärt suggestiv musik. Svårt att spela på låg nivå - tur att hustrun är ute, hon ogillar skarpt all musik som låter arabisk (blir så när man bott i muslimska diktaturer). Den här ska jag se till att få med på ljudträffar. Fan va bra! Det här är en av de REALWORLD-plattor någon pekade ut förut.

[soundbrigade]

Peter Gabriel - Us. En bra Peter Gabrielskiva.

Grateful Dead - American Beauty.
Grateful Dead - Live/Dead. En sagolik skiva. Inledningsspåret -
Dark Star är en riktig rysare. Runt 3 minuter på studioalbumet och 20 minuter på scen - där var de rejält pårökta.



Bo Hansson - Sagam Om Ringen - Förlängd Omixad Version. Lagom trevlig orgelmusik.

[soundbrigade]

Hansson deWolfe United - 1979-1986. Riktigt trevlig musik, tycker jag. Somligt är lite klichéigt medan annat är mycket trevligt. Gillar inte Best Of-plattor men kände att det här var en bra kompromiss och gav mig tillfälle att lyssna mer på något jag inte var så förtjust i på 80-talet.

Hann också med:
Hansson & Karlsson - otitlad. Jag vill minnas att någon anat att den fanns i samlingen. Brötig musik. Om Hansson deWolfe vuxit till sig kan jag nog säga att att H&K gjort tvärtom. Så här jobbigt lät det inte när jag var ung.

[soundbrigade]

Min favoritsångerska - Annie Haslam - med riktig guldröst. Dock tycker jag hennes prestationer är bättre i den grupp där hon ingick (Vilken?). Eller mer korrekt, bättre låtar och arrangemang.

Annie Haslam - Annie In Wonderland. Producerad av dåvarande båjfränden Roy Wood. Kul platta som varit kuligare (och bättre) om inte Roy överproducerat den. Han spelar nästan alla instrument (hellre än bra).
Annie Haslam - otitlad. Lite smörig platta som påminner en del om Elkie Brooks. Här finns goda covera av både Moonlight Shadow och Whishin' On A Star.
Annie Haslam - Blessing In Disguise. Ja .. nä ... nja ... njäh ...Här finns en del fina stycken men det mesta är för mycket smörig schlagerpop för mig, men hon har som sagt fin röst.

[soundbrigade]

Jon Hassel/Brian Eno - Possibly Music. Jon Hassel spelar trumpet på denna besynnerliga platta som i mycket påminner om Michael Brooks. Det är en besynnerlig mix av world music och minimalistmusik. Helskönt om än lite krävande.


Fan, är det trumpet han spelar verkligen ....

[soundbrigade]

Roger Hodgson - Rites Of Passage. Liveplatta med en riktigt trevlig musiker - vilket band spelade han???? Det finns några dåliga låtar men det mesta är snyggt och mycket välspelat. Gillar skarpt! In Jeopardy är nog plattans bästa.


OK, folks:

a) Vilken grupp sjöng Annie Haslam med i?
b) Vilken grupp spelade Roger Hodgson med i?

Svaren stoppas i ett frankerat kuvert och skickas till musikfrågan@huggbävern.he.

[OlA-68]

på a vet jag inte men på b svarar jag supertramp

[soundbrigade]

Tror det mesta av Supertramp är signerat Hodgson/Davies. Jag har en ganska ny Supertramp där Hodgson inte är med - men det märks liksom inte.

En kompis i Ryssland introducerade mig för Roger Hodgson, men jag hittade aldrig det album han hade - In The Eye Of The Storm.


Rätt svar på a) är Renaissance - en lite udda grupp, speciellt i början. Mer senare.

[Almen]

Ah, Renaissance hette de! Jag fick bara Residents i huvudet, men det visste jag var fel.

[soundbrigade]

Delar av yardbirds startade gruppen Renaissance och kom ut med två album - Illusion och Renaissance. Jag vet inte vilket som kom först, men det antyds att Illusion var #2. Gruppen bestod av Keith Relf och hans syter Jane, Jim McCarthy, Louis Cennamo och John Hawken. Gruppen hade vissa framgångar men eftersom Jim McCarthy (vill jag minnas) led av panisk flygrädsla kunde man inte turnera och gruppen upplöstes men ombildades av Michael Dunford som varit inne och stöttat gruppen tidigare.
Gruppen kom nu att bestå av John Tout, Rob Hendry, John Camp, Terry Sullivan och Annie Haslam. Annie hade en klassisk skolning bakom sig varför hon var förmögen att sjunga ut - men det tar jag upp när jag kommit till R.
Personaget i gamla Renaissance dök upp i en ny konstellation under namnet Illusion. Har lyssnat lite men det lät inte speciellt spännande.

[soundbrigade]

Nu spelas:
Hothouse Flowers - People. Upptäckte denna irländska supergrupp när de spelade pausmusik på något EM i sjung i Dublin på 80-talet. Den där festivalen för något gott med sig ibland.
Det här är en riktig supergrupp som spelar någon sorts korsning mellan jazz, blues, folk, pop, rock på en gång. Kan tänka mig att det är ett ruggigt intressant liveband. Finns en live-CD men den har jag inte än.
Hothouse Flowers - Home. Lite svagare än 2:an men marginellt.
Hothouse Flowers - Songs From The Rain. Här kommer gruppens religiösa rötter fram. Många låter andas tro och förhoppning. Fast det stör inte mig, har till och med haft den här skivan som terapeutiskt material vid behandling av svår depression.
Hothouse Flowers - Born. Ännu mer uppbyggelsemusik. BRA!!!

Gruppen spelar djäkligt bra musik, har djäkligt bra texter och det låter väldigt bra samspelat men tyvärr är mastringarna rätt usla - förvånad?!


Hothouse Flowers - Inty Your Heart. Mera bra Hothouse-musik. Den sista i samlingen, fattas ett livealbum då bara.

[soundbrigade]

Denne besynnerlige man fick ge namnet till ett lika besynnerligt band från Chicago - H P Lovecraft. Lovecraft är skräckens mästare Nr 1 med sina gräsliga historier om gammal lurande ondska under jordens yta - Cthulhu.

Men Chicagograbbsen som flyttade till SF var varken onda eller lurande, de spelade riktigt skön psychedelia helt enkelt.

HP Lovecraft - Live May 11, 1969. Liveplatta inspelad 11e maj ... ja ... Det står att deras kvaliteter märks bäst på denna liveplatta i motsats till de två studioalbum som också kom ut (innan gruppen splittrades och/eller omformades). Dock tycker jag nog att deras andra skiva är häftigast även om inledningsspåret på den här - Wayfaring Stranger är otroligt stark.
HP Lovecraft - Two Classic Albums. CD med gruppens två första (se ovan) album. Ska man åt de riktigt riktiga flumlåtarna ska man lyssna på 2a halvan (HP Lovecraft II) där det spelas Cthulhu-inspirerad musik som At the Mountains of Madness och Keeper of the Keys.
Kan bara nämna att det här gillar jag skarpt!

[soundbrigade]

George Friedrich Händel - Wassermusik. Blandad kompott av Händel. Jag har, märker jag, lite svårt för klassiska klanger. Operor (Tjajkovskij) går an (går mycket bra an). Men mycket av den klassiska musiken låter mer som ett evigt vevande.

In Spe - Typewriter Concerto in D. Estnisk knasmusik från 1985. Ganska kul platta med annorlunda idéer. Rekommenderas.

[paa]

Min favoritsångerska - Annie Haslam - med riktig guldröst.

Tycker du hon når upp till de skandinaviska topparna, som Sjöholm och Kyrkjebø?

[soundbrigade]

Tycker du hon når upp till de skandinaviska topparna, som Sjöholm och Kyrkjebø?

Vet jag inte. Lyssnar inte på dem, och tycker därmed att Annie är bäst.

[soundbrigade]

Februarilov, och plusjobbande lärarinnan fru (eller ska man säga fröken??) SB är hemma - jag kommer snart till K som i King Crimson ...

Det blir till att ta det lugnt. Fick låna tre styck Heroes del Silencio - spansk rock - av Hummern (var det väl?). De ligger rippade på hårdisken just nu - har inga CD-skivor hemma.

Hur som helst, nu spelar jag Iron Butterfly - Live. Iron Butterfly utgjorde ett av de första skivtillskotten för lääääänge sedan. Föräldrarna köpte hem Ball åt mig. När jag lyssnade då och när jag lyssnar nu tycker jag att det här är bra rock. Inte så spretig och kantig som amerikansk rock låter för mig. Fast det är 60-tal. Har lagt till just Ball och In-A-Gadda-Da-Vida till min önskelista. Låten In-A-Gadda-Da-Vida finns med på den här live-plattan. MUMS!

[soundbrigade]

It's A Beautiful Day - It's A Beautiful Day. Bra musik från flowerpower-eran i SF. Hade en liveversion av White Bird på en 3-LP från Fillmore Wests sista dagar.
Jethro Tull - Aqualung. Gillar den här plattan skarpt. Musik som har vuxit på något sätt. Månfa favvolåtar här och jag älskar Ian Andersons uppgörelse med "the bllody church of England".

[Almen]

Sitting on a park bench
Eying little girls with evil intent

Jo, den är ruggigt bra.

Men jag väntar på KC.

[soundbrigade]

Misstänker att det blir en paus medan jag lyssnar på Hummerns Heroes del Silencio - hustrun har sportlov....

My God är härlig med. För att inte tala om draget i Locomotive Breath. PFM har gjort några gräsliga covers, kommer senare. King Crimson har ju en egen tråd, men ska givetvis lyssnas igenom snart.

[Bill50x]

När du är klar med genomlyssningen kan du väl lägga ut en komplett spellista så man slipper bläddra sig igenom en massa trådsidor?

/ B

[soundbrigade]

Du menar hur .... räcker det med en lista med artist och album? Inget speciellt format??

[PekkaJohansson]

Soundbrigade skrev:

Har hört någon version av den sista där han gör en duett med Skinhead O'Connor - FÖRSKRÄCKLIGT!!!!!

Det var Kate Bush som sjöng duett med Peter Gabriel på "Don't Give Up" - inte Sinead O'Connor.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Fast Lautbrigade skrev "någon version", så han kanske har gjort den med Sinead också?

Med henne gör han Blood of Eden, i alla fall. Bra låt, men dålig video.

[soundbrigade]

Det var Kate Bush som sjöng duett med Peter Gabriel på "Don't Give Up" - inte Sinead O'Connor.

Han har gjort den med Sinead också - en liveplatta eller konsert. Kate kan inte sjung med en så gäll och falsk röst. Det var Sinead, och det var inte en studioplatta.
Hittar att Sinead O'connor gjort Blood Of Eden, men det var inte den. Kanske de gjorde något på en MTV-gala för 20 år sedan???

Jethro Tull - Living In The Past. Blandat Best-Of och Live. De låtar som fick mig intresserad för gruppen i min ungdom finsn med; Living In The Past, Sweet Dream.
Sedan finns det saftiga härliga låtar som Dharma For One, By Kind Permission Of på live-delen.

[soundbrigade]

Nu fuskar jag. Alltmedan hustrun får njuta ska jag fila bort avsevärda mängder mässing ( ) från en plåt. De dj*a socklarna till 2A3 vill ha en håldia på 33mm men jag hade bara borr till 25mm - så trist!

Patricia Kaas - mademoiselle chante .... Trevlig sångerska från Alsace (tysk far, fransk mor). Trevlig platta - och det lär vara hennes första.

[Bill50x]

Du menar hur .... räcker det med en lista med artist och album? Inget speciellt format??

Ren textfil med artist och albumtitel vore jättebussigt.

/ B

[soundbrigade]

Patricia Kaas - je te dis vous. Inte lika bra som hennes första, men det finns starka låtar som Hötel Normandie, La Liberté.
Två plattor kvar till ... fel tre plattor kvar till King Crimson.

[soundbrigade]

Flyttade in i ateljen och spelar på mitt STC-steg och de provisoriska låddorna (HiVi M8a + philipsmellan + ringradiatorn XT25)....
Kalinnikov - Symphonies Nos 1 and 2 En Naxos-skiva HighFidelity recenserade för länge sedan. En av få klassiker i min samling. En bra skiva - gillar musiken skarpt, kanske för att den är så utpräglat rysk. Kalinnikov var en av Tjakovskijs lärjungar.
Kebnekaise - Electric Mountain. Asgrym folkrock.

[soundbrigade]

Igår spelade jag igenon Keith Tippet Group - Dedicated to you, but you weren't listening. Brittisk jazzrock med Keith Tippet vid pianot och Elton Dean, Marc Charig, Nick Evans med flera på allehanda blåsinstrument. Det finns två trummisar också. Lite brötig musik med många pärlor.
Keith Tippet skramlade också ihop en 50-mannatrupp - Centipede och spelade in en 2-LP betitlad Septober Energy. Samma sorts musik men biffigare/längre låtar och TRE trummisar. Den finns på min önskelista.

[soundbrigade]

Före 1968 - stora tomheten, mörkret, tystnaden. Stora vemodet skulle en svensk sångerska sjungit. Sedan en vacker dag spelas på radions P3 (under en timmes rock-å-pop varje em) en glad melodi som heter 21st Century Schizoid Man. Unge herr Huggbäver rycks ur sin letargiska tonårsslummer och inser att livet har börjat - NU och HÄR. Huggbäverns äldre bror som bor och jobbar i Skövde sätts att hämta hem skivan där den där melodin finns på från stora staden (Skövde). Således blir King Crimson, In The Court Of The Crimson King, den första skivan i samlingen.

Allt som tidigare strömmat ut ur radion har varit trist-trist-trist. Det här är nytt, stort, brett, vitt, djupt. Det är tungt, ddystert och svårmodigt - passande en svårmodig tonåring.

Det känns sårande att bland de 500 bästa skivorna finns inte den här med - den är ju stilbildande. Varken förr eller senare har någon vågat gå mot strömmen och utveckla sin alldeles egna musikstil och dessutom vågat ta den till nya höjder. Och idag när alla ska vara så upplysta och satsa på sig själv och hela skiten är likriktningen inom musiken värre än 1968.

King Crimson - In The Court Of The Crimson King Världens bästa platta, alla tider, alla kategorier. Om Koranen ska stå i alla bokhyllor ska In The Court stå i alla skivsamlingar. Fem otroligt bra musiker (4 egentligen eftersom Pete Sinfield bara står för texterna) - Robert Fripp, Ian McDonald, Michael Giles och Greg Lake.
King Crimson - In The Wake Of Poseidon. Inte lika vass som första. Man känner lite att KC vacklar; vart ska man gå? Vart är vi på väg? Vad gör vi nu?

När man väljer ett sådant här omslag, betyder det att man har något att förmedla:

[soundbrigade]

Musik värd namnet till exempel.

[Falkis]

Alltså, soundbrigade, hur många skivor har du? vet du det ens?

[soundbrigade]

Alltså, soundbrigade, hur många skivor har du? vet du det ens?

http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=21256

Eller ca 400.

[Falkis]

Är det enbart cd?

[soundbrigade]

Enbart CD. Det kanske ligger en hög EP med en rysk språkkurs någonstans, men annars enbart CD. Vinylsamlingen började skingras när jag skaffade CD-spelare. "Sålde" en del (fick aldrig betalt) och blev bestulen på det sista.

[Falkis]

Hmm. Det var tråkigt..

Rysk språkkurs? Gillar du ryska saker och ting? Har en bra version av Stenka Rassin om du är intresserad.

[soundbrigade]

Rysk språkkurs? Gillar du ryska saker och ting? Har en bra version av Stenka Rassin om du är intresserad.

Russofil. De 100+ första skivorna i samlingen är ryska.
Stenka Rasin platsar kanske inte riktigt ...

[Falkis]

Hehe. Kanske inte, jag gillar den av någon anledning.

Varför står det "russinskrynklare"? har det nåt med "russia" att göra eller så?

[Bill50x]

Ryskt är ganska cool, fast jag har inte så mycket....
Men den här 10"-vinylen är jag extra glad över.





/ B

[Falkis]

Bill50x: Ser ut att vara handbroderad. Cool!

[soundbrigade]

Den är väl ukrainsk eller möjligen vitrysk ....

Den ryska musiken tar jag sen ... Nu är det Kung Röd som gäller.

[Almen]

Hehe, minns den här tråden.

Ser fram emot nya intryck av Karmosinkungens arv.

[soundbrigade]

jag skulle vilja veta hur många Faktiskter som har King Crimson i sin skivhylla - omröstning!!!!!

Hade inte lyssnat klart på Wake-plattan. Den är ganska grym. Keith Tippet har kommit in och vansinnesspelar piano, Frippen öser på med mellotroner som om han inte gjort annat och Ian MacDonald spelar trummor som en gud.
Ska lyssna på Island och Cirkus senare idag.

[soundbrigade]

King Crimson - Lizard. Efter In the Court och In the Wake byter bandet stil helt och hållet. Lizard är en besynnerlig platta; inte dålig utan tvärtom mycket bra. Keith Tippet, Mark Charig, Nick Evans och Robin Miller tillför stora element av jazz. Musiken skulle kunna kategoriseras av organiserat kaos. Öppningslåten Cirkus är så "oredig" men samtidigt så otroligt intensiv. Det här kan man inte slölyssna på. Titelspåret börjar med Jon Andersons sång, övergår i ett fantastiskt Bolero och avslutas med mer Frippsk-Tippetsk kaos. Jag tycker detta är bland det bästa King Crimson gjort.
King Crimson - Island. Minns att det dröjde väldigt länga från dess skivan spelades in tills den släpptes. Orsaken sades vara att omslaget inte var färdigt. Känner att musiken heller inte heller är riktigt "färdig". Musiken är jättebra men det verkar som om gruppen stannat upp, spelat in en salig soppa och inte riktigt kunna bestämma riktning. Ladies Of The Road låter väldigt mycket Beatles, Song Of The Seagulls och Islands är instrumentala "klassiska" stycken. Den som lyssnat på Giles, Giles & Fripps Brondesbury Tapes känner igen The Letters. Det absolut läckraste spåret är dock Sailors Tale med Fripps underbara gitarrsolo. Enligt uppgift kör han gitarren genom en VCS3a och får fram ett så oerhört besynnerligt ljud. Har aldrig hört dess make.

[Almen]

King Crimson - Lizard.
---
Jag tycker detta är bland det bästa King Crimson gjort.

Du tycker det, ja...

King Crimson - Island.
---
Det absolut läckraste spåret är dock Sailors Tale med Fripps underbara gitarrsolo. Enligt uppgift kör han gitarren genom en VCS3a och får fram ett så oerhört besynnerligt ljud. Har aldrig hört dess make.

Hm... Skulle vara för gitarrsolot jag skulle kunna tänka mig att lyssna på den igen...

[soundbrigade]

Almen: Det var någon av albumen du inte hade, eller båda??


PS Det är en mycket subjektiv tråd.

[soundbrigade]

King Crimson - Live At Plymoth May 11 1971 En gräslig live-platta som visserligen är bättre än Earthbound men ändå är rätt rälig. Stökigt och brökigt. Ett plus dock är att man spelar låtar från Lizard och Islands.
King Crimson - Larks Tongues In Aspic. Nu har gruppen hittat "rätt" stil. Med nya musikerna David Cross, John Wetton, Bill Bruford och Jamie Muir är musiken helt annorlunda. Jag gill nu både gamla och nya Kung Karmosin.
King Crimson - Starless And Bible Black Mer av samma. Höjdaren är hyllningslåten till Rembrandts tavla - Nattvakten.

[Almen]

Almen: Det var någon av albumen du inte hade, eller båda??

Båda.

[soundbrigade]

King Crimson - Red. Tycker jag är svagast av de tre (med nya sättningen). Dock är Starless en otroligt stark låt.
King Crimson - USA. Ett livealbum som är mycket intressant. Skiljer sig otroooligt från Earthbound och Live in Portsmouth (elelr var det nu var). Välspelat och bra spelat.

[soundbrigade]

Three of a perfect pair .... King Crimson har lite bytt stil, blivit mer minimalistiska och samtidigt industriella.

King Crimson - Discipline. Den, i mitt tycke svagare av de tre plattorna vars omslag pryds av symboler.
King Crimson - Beat. Den i mitt tycke, bästa plattan. Det industriella är acceptabelt och det finns mycket roliga/bra låtar som Neal and Jack and Me, Heartbeat och Waiting Man.
King Crimson - Three Of A Perfect Pair. Titeln säger allt. Gillar den skarpt, inte lika mycket som Beat men ändå.
Det tog mig flera år innan jag investerade i dessa tre skivor. Jag köpte ens vinylerna när de kom. Tror jag var lite rädd för musiken, att gruppen hade ändrats för mycket (åt fel håll). När jag nu väl har dem, kan jag konstatera att jag aldrig skulle gillat den här musiken då; 81 - 84, när skivorna kom ut men har vant mig vid allehande "konstigheter".

Så, då återstår bara 4-5 skivor av Kung Karmosin, och någon av dem är inte rolig att lyssna på.

[soundbrigade]

King Crimson - Vroom. Är nog bara en "EP" med spår från ...
King Crimson - Thrak. Vilken i sin tur är en MYCKET bra platta. Det finns allt från industriellt slammer till riktigt vackra ballader och däremellan allt annat. Detta album måste jag nog hålla som ett av King Crimsons absolut bästa.
King Crimson - THRaKaTTaK. Suck ..............!!! Bara industriellt slammer. Inte riktigt min stil. Alls.

[soundbrigade]

King Crimson - the construKction of light tonar ut. Känns riktigt skönt efter Thrackattacken ....
Det här är en riktigt trevlig skiva som börjar med en underbara Prozak Blues som går i en udda jäddra takt. Det skramlar lite på plattan men det är överkomligt. Nya versioner av Larks Tongues in Aspic och så en helt underbara upplösning/avslutning i Heaven And Eart.

[soundbrigade]

Hittade denna intervju med en Sid Smith som skrev en KC biografi:
http://www.progweed.net/interviews/sidsmith.html

[soundbrigade]

Onsdagen bjöd på ännu mer besynnerlig musik i form av:
Klaatu - Klaatu/Hope. 2-i-1. Minns att en kompis hade spelat in ett kasettband med det här, men det var för 20 år sedan minst.
Det här är musik man definitivt INTE blir klok på. På Klaatu hittar man berömda Calling Occupants Of Interplanetary Craft, sedan en del ruffig amerikansk (Kanadensisk) rock vilket avslutas med mäktiga Little Neutrino. Anus Of Uranus är ju i alla fall en kul låttitel....
Hela Hope är en symfoni som handlar om ensamhet och hopp. Det här är lite smörigt vackert på något sätt, men det är vackrare än smörigare. Kan tänka mig att det här är en pastisch eller ett pekoral.

Åsså var det det där med vilka Klaatu egentligen var....
http://beatles.ncf.ca/klaatu.html

Officiell hemsida:
http://www.klaatu.org/klaatufr.html

Mer Klaatu/Beatles-rykten:
http://www.klaatu.org/klaatu1.html

[soundbrigade]

The L-day. Finns en besynnerlig serie på TV - "L-Word", med besynnerliga klichéer gör man lesbianism trendigt på samma sätt som Sex In The City gjorde knulla-runtet flaschigt, bara man skaffade hunkiga och rika knullare; men där målet var att gifta sig fint och rikt och stå vid spisen och föda barn som "a tru American housewife".

Min L-dag handlar inte om lesbiska damer utan om:
Led Zeppelin - Led Zeppelin II. Jag kan inte bestämma mig riktigt. Kan vara att jag är påverkad av några besynnerliga filosofier: Led Zeppelin låter nyskapande och ganska intressanta, men jag tror att folk vill ha dem till att vara vilken pissig hårdrocksgrupp som helst - Blask Sabbath, AZ/DZ, Pizz och så vidare. Det är jag som måste röja undan mina egna funderingar ...
Little Feat - Dixie Chicken. Titelmelodin är grym, emn resten startar inga vibbar direkt. Jag far inte dåligt av musiken, kan lyssna på den utan minsta obehag, men den här sortens sydstatsmusik är inte min grej. Däremot låter det massa mycket bättre än övrig amerikansk musik.
Lynne, Jeff - Armchair Theatre. En av mina favvoalbum. Inte topp-10 men kanske topp-25. Allt är så himla bra - arrangemang, spel, sång ...Höjdaren är Now You're Gone där Ashit och Hema Desai sjunger på klassiskt indiskt vis och Sureesh K. Lalwani drar präktiga indiska violinsolon.
Jeff har fattat det här med musik. Fem stora djävvla F till Fåtöljteatern!!!
FFFFF

[Almen]

Onsdagen bjöd på ännu mer besynnerlig musik i form av:
Klaatu - Klaatu/Hope.

Haha, jag hade också den på kassett på sjuttiotalet! Skön skiva, om än - som du säger - ganska smörig.

[soundbrigade]

Onsdagen bjöd på ännu mer besynnerlig musik i form av:
Klaatu - Klaatu/Hope.

Haha, jag hade också den på kassett på sjuttiotalet! Skön skiva, om än - som du säger - ganska smörig.

Fast mysigt smörig. Jag tror de avsiktligt kokat ihop det så. Finns en ganska smörig men jätteskön låt på en annan skiva Dear Christine. Gillar den här smörigheten.
Jämför lite med Jeff Lynnes Now You're Gone som har ett drag av smör i sig också.

[soundbrigade]

Cheb Mami - Saïda. Dubbelprickarna ovanför i-et kallas trema, vill jag minnas. Köpte plattan för Li Fet Ghi Mnem, vilken fanns på en HF-skiva. Egentligen ganska god musik (ja, låten ovan är en riktig pärla - vilket tryck), fast experterna säger att Cheb är lite för utslätad och tillrättalagd. Fast som inkörsport in i rai-världen är den kanske bra. Har någon MP3 med Robert Fripp och Cheikha Remitti. Den riktiga CDn ligger högt på önskelistan.

Är det någon annan som gillar etnisk musik?

[soundbrigade]

I väntan på korsettkunder hann jag med...
Clair Marlo - Let It Go. En ganska trevlig audiofilplatta från Sheffield.
Paul McCartney - Flowers In The Dirt. Också en ganska trevlig platta som låter som ... Beatles .

[Almen]

Onsdagen bjöd på ännu mer besynnerlig musik i form av:
Klaatu - Klaatu/Hope.

Haha, jag hade också den på kassett på sjuttiotalet! Skön skiva, om än - som du säger - ganska smörig.

Fast mysigt smörig.

Japp. Man måste skilja på bra (mysig) och dålig (inställsam) smörighet.

[soundbrigade]

Kommer i hastigheten inte på skivor som är sådana pekoral eller pastischer, men Klaatu verkar ha en sorts glimt i ögat.
Roxy Music kanske - lite lagom dekadant och prog-igt samtidigt. Jo, åsså Giles&Giles&Fripp ...

[Nefilim]

Hur e de´? Gillar du Roine Stolt, Transatlantic, Kebnekajse, Liquid Tension Experience bl.a?? Har du hört Riverside, It Bites....? Proggare där...


Och vad läser jag!!?? Paul McCartney?? (Jag kan inte ens stava namnet rätt)..

[soundbrigade]

Tja, Pauls platta skulel ju vara hans bästa ....

Sedan var det skillnad på progg och prog, där progg betecknade (enl Almén) svensk musik med progressiva texter (vänster) och prog betecknade engelsk musik med progressiv musikstil.

[soundbrigade]

Idag börjar med M:
McDonald&Giles - McDonald&Giles. Avhoppade medlemmar från tidiga King Crimson gör en otroligt bra platta. Den är betydligt jazzigare än KC fast man känner igen mycket från Kungen. Riktigt riktigt riktigt ruggit bra är den långa sviten Birdman.
Minogue, Kylie - Deconstruction. Ja .... just det .. . Men som jag alltid hävdat, Confide In Me är en superlåt. Och videon är sååååå sjysst!



Monsson - Third Eye. Den indisk-engelska sångerskan Shiela Chandra dök först upp i detta band som spelade indie-musik (=indiskinspirerad rockpop). Egentligen är det bara Beatles-covern Tomorow Never Knows som är bra. Resten är en trist upprepning av en musikstil som kunde utvecklats betydligt mer (håll koll på mina Q-skivor).

Moody Blues - In The Search Of The Lost Chord. Den här plattan var i skottfältet pga av sitt omslag en gång i tiden. Föräldraföreningen Mot Narkotika tyckte det var för mycket droger på omslaget.
Mike Pinder, läste jag, jobbade på firman som tillverkade Mellotroner och var en riktig kung på detta underbara instrument.
Jag tycker det är en underbar skiva, fast mycket (det mesta) av Moody Blues är riktigt läckert. Just de här konceptskivorna är spännande - fjärran från Monsoons och Minogues trista upprepningar.

... thinking is the best way to travel ....

[soundbrigade]

Moody Blues - Question Of Balance. Fanns den här plattan med på den där 500-listan? Jag tycker det här är ett måste-album. Hur i helsicke får de mellotronerna att låta som de gör i öppningsmelodin??? Helt otrolig - man får ståpäls av det där. Sedan är det ett tragiskt faktum att idioter runt om gjort covers på Melancholy Man. Tror tom det finns någon svensk pissversion ...

Mera artrock ...
Museo Rosenbach - Zarathustra. Ytterligare ett konceptalbum. Märks att det är tidigt 70-tal, men det är spännande musik trots allt. Synd bara att man fick vänta 25 år på nästa platta ...
Museo Rosenbach - Exit. En av mina topp-10skivor. Såååå suverän och spännande musik. Jag blir lika häpen varje gång över besynnerliga och annorlunda vändningar i musiken.
Synd att det här dj*a pisslandet bara tillåter amerikansk och engelsk musik och helt har stoppat italiensk (och annan) musik, förutom lite talanglösa häradsbetäckare och brudar med raspigare röster än Nordman.

[soundbrigade]

Natasha - Natasha. Nix, det är inte kära fru Huggbäver som gitarrjazz, det är en Cheskyplatta som verakde intressant. Borde använda den oftare när det hifi-lyssnas på musik.

Nine Horses - Snow Borne Sorrow. En David Sylvian-konstellation med lite skandinaviska musiker. Ganska jazzigt men trots det är otrolig skiva. Det är definitivt en topp-10. Starka Sylvian-låtar med starka Sylvian-texter. The Banality Of Evil och Serotonin är härliga låtar.

[soundbrigade]

Oldfield, Mike - Five Miles Out. Långa Taurus-sviten är typisk Oldfield och tråkig. Har han bara ett ljud på sin gitarr?? Men Family Man, Family Man mm på "sida 2" är ju underbara.

[soundbrigade]

Orchestral Manoeuvres In The Dark - The Pacific. Jag gillar verkligen Orchestral Manoeuvres In The Dark. Trist jag inteköpte det som fanns när skivbutiken på Håjums köpcentrum reade ut dem för massa år sedan. Nu kan man väl bara få tag i någon Greatest Hits.... Trist också att man förkortar ett excellent gruppnamn ...

PASSOE - Living It My Way. Oscar och Fabian spelar eurodisco. Absolut inte min sorts musik, men det här är rockare fetare än E-Fjant och Puddles. Oscar råkar dessutom vara min yngste son - det ger höga poäng åff kårs ...

Sen ska det bli en stor hoper pärlor åt svin ....

Glömde idolbilden:

[soundbrigade]

Pärlor blir det imorgon.
Det blev just precis ett gäng pingviner ...
Penguine Café Orchestra - Music From The Penguin Café. Det här är besynnerligt så det förslår. Det är nog sådan sorts musik man måste lyssna på många gånger för att förstå sig på och uppskatta.
Gruppen är jätterolig. Musiken kan låta väldigt improviserad och jordnära men musikerna framför musiken efter partitur.

[pingvinen]

Pärlor blir det imorgon.
Det blev just precis ett gäng pingviner ...
Penguine Café Orchestra - Music From The Penguin Café. Det här är besynnerligt så det förslår. Det är nog sådan sorts musik man måste lyssna på många gånger för att förstå sig på och uppskatta.
Gruppen är jätterolig. Musiken kan låta väldigt improviserad och jordnära men musikerna framför musiken efter partitur.

Pärlor för pingviner! Den har jag också. Fantastisk musik a la Eleanor Rigby goes string quartet eller do the "brunstiga pinvinen" without disco.

[soundbrigade]

Jag hade en annan Pingvinkafé på vinyl (det hette nog bara Penguin Café Orchestra) - den var roligare.
Fel det var Signs Of Life. Låten Bean Fields hör man ofta i olika reportage på TVn.

[soundbrigade]

Pearls Before Swine var ett av mina första favoritband.
Jag hade någon (gräslig) psykedelia-platta där Pearls hade med en låt, vilket innebar en beställning i stadens lokala skivaffär av Balaclava - sedan fortsatte det. Alla LP-skivor är borta och det var med en stor lättnad som gruppens skivor släpptes på CD. Jag fattas deras första, men det är mer ett visst motstånd mot en skiva som kanske är lite för primitiv, men vi får se.
Pearls Before Swine är ett band som spelar musik som ger Bob Dylan- och Leonard Cohen-vibbar. Det finns för övrigt en del tolkningar av dessa. Bra tolkningar, därför skrivar jag inte covers. Bandets primus motor är/var Tom Rapp, vilken fortsatte med en del soloplattor. Idag är han advokat och fortsätter genom sitt jobb kampen mot etablissemanget.
Så vad är det som jag då lyssnat på?

Pearls Before Swine - Balaclava. Det här är gruppens anti-krigsskiva. Balaclava syftar på krimkriget där engelsmän och turkar fick smaka ryskt stål. Det är också i mitt tycke deras bästa men kyliga och lite skrämmande arrangemang. Här tog gruppen ett djärvt grepp och strök trummorna, men det är ingen förlust. Translucent Carriages viskas bibliska texter från rättegången mot Jesus. Riktigt läckert är gamla inspelningar av Florence Nightingale och en överlevande officer från "the charge of the light brigade in Balaclava", samt ett stycke som är inspelad på en gammal inspelningsutrustning från 1920-talet.



Pearls Before Swine - These Things Too. Det drömska albumet. Varje album har sin egen tolkning.

Pearls Before Swine - The Use Of Ashes. Magnus-Opus-albumet. Anses vara det bästa, men det är en smaksak. Jag tycker det finns mycket starka låtar på det här som Jeweller, Rocket Man och God Save The Child.

Pearls Before Swine - These Things Too. Nashville-albumet. Här finns en trolig tolkning av Jaques Brels Seasons In The Sun.

Pearls Before Swine - Beautiful Lies You Could Live In. Mysteriealbumet. Inte en svag sång. Härliga låtar som tränger djupt in i själen: Snow Queen, A Life, Everybody's Got pain, Island Lady och She's Gone är något av det bästa gruppen gjort.

Pearls Before Swine - Familiar Songs är det onödiga albumet, fast jag tycker det är himla nödvändigt. Skivbolaget gav olovandes ut detta album med en lite andra vesrioner av gruppens låtar. Många av sångerna är nästan bättre här än på tidigare album. Nu är det enbart Tom Rapp som får cred för musiken.

Pearls Before Swine - Sunforest. Det sista albumet. Här saknas gnistan i en av de absolut bästa progressiva amerikanska grupperna.

Pearls Before Swine - Wizard Of Is. Innehåller en blandning av demolåtar, omtagningar, liveinspelningar och annat. Det mesta håller mycket hög kvalitet och är mycket intressant för en som inte fått nog av gruppen.

[soundbrigade]

Rebecca Pidgeon - Raven fick avsluta aftonen. Min andra Sheffield-platta, köpt för 20kr på bibblans utrensningsrea.
Minns att Rebecca var med i en film, där hon spelade skurkaktig dubbelagent eller nåt sånt.

[soundbrigade]

Greg Lake (King Crimson, ELP) befanns ig i Rom, eller åkte till Rom och råkade (eller avsiktligt) hamnade på en konsert med Premiata Forneria Marconi. Han blev rejält betuttad i bandet, som bl a (i början) gjorde King Crimson-covers. Han (Greg) fixade skivkontrakt med Keith Emersons bolag Manticore och Peter Sinfield sattes att göra engelska texter. Nu har jag lyssnat på dessa engelska texter men även på italienska - har inte lyssnat klart men lämnar kort rapport:

Premiata Forneria Marconi - Photos Of Ghosts. Första engelska albumet. Låter annorlunda - italiensk progrock. Öppningslåten River Of Life är otrolig, och resten håller mycket hög standard - det här är ändå tidigt 70-tal.
Premiata Forneria Marconi - The World Became The World. Detta var det första album jag hörde. Hela första halvan håller en på helspänn - det är otroligt vackert. Just skivans titellåt är ett skolexempel på hur en låt ska börja och hur den ska sluta - där är River-låten på Ghosts med. Andra halvan är jazzigare men inte dåligt. Det finns en härlig ordvändning på låten Four Holes In The Ground - Dig yourself a ... well well well well ... that's life. Kul!
Premiata Forneria Marconi - Chocolat Kings. Påminner om World-albumes B-sida. Ganska jazzigt och inte så mycket likt det artrockiga bandet man vande sig vid.


Jag hade ett live-album i vinyl - PFM Cook, som jag ska försöka få tag i. Har en live 2-CD, men den har jag inte kommit till riktigt än.

[soundbrigade]

Premiata Forneria Marconi sjunger på italienska - Eros Ramazotti, släng dig i väggen. (Varför plockar man upp skräpet från italienska musikscenen och höjer högst mediokra artister till skyarna - har man så låga tankar om svenskarna?? Det blir djävligt mycket Eros och Gianna Nanini och den där Andrea Boticelli - alla är ju hur usla som helst, men svenska kvinnor gör väl ner sig i brallorna när de här dem ...).

Premiata Forneria Marconi - L'Isola Di Nienti och Storia Di Un Minuto. Här hittar man de italienska originallåtarna till gruppens engelskspråkiga album. I princip låter det likadant med undantag för texterna. Pete Sinfield har, hör man tydligt, lyckats få ihop de eneglska texterna så de funkar bättre med musiken.
Premiata Forneria Marconi - A Celebration Live. Dubbel-CD med massa fina och mindre fina låtar live. Man öppnar med covers av King Crimson och Jethro Tull - låter skapligt. Mycket improvisationer och jam; de bitarna låter faktiskt mycket bra. Man hör vilka kanonmusiker man har i gruppen.

[soundbrigade]

Nu har det varit mycket Pink Floyd (i den ordning jag lyssnat):

Ummagumma. En av mina favoriter. Live-plattan är otroligt bra.
Animals. Jag gillade inte PF efter Meddle, men har upptäckt att de spelar rätt (eller mycket) bra musik. Dags att upptäcka dem på riktigt.
Meddle. Gillade den (för att den var utflippad), sedan ogillade jag den (för att den var utflippad) och nu gillar jag den igen för att den inte är så utflippad jag alltid trott. Här börjar ju PF låta mer "normalt".
The Wall. Somligt är inte så bra medan annt är mycket bra. Jag gillar del 2 bäst.
Wish You Were Here.
Delicate Sound Of Thunder Vol1 & 2
Division Bell.

Som sagt, jag måste ge Pink Floyd en chans här. Alla skivor jag har är kopior av syrrans (vilka jag köpte för en tia styck i Ryssland när det begav sig). Jag fattas Saucerful Of Secrets, Atom Heart Mother och Dark Sida Of The Moon - någon mer?? Generellt gillar jag gruppen mer med Roger "Problem" Waters än utan honom. Det blir mindre egg när han är borta (på gott och ont). Men Waters kommer sen.

Kvar att spela är The Final Cut, vilken står på den nedersta hyllan - sedan ligger ett tiotal plattor högst upp, det hinner kanske komma in någon jag beställt, några ligger hos Kaj på bibbland. Och sist - en lista.

[soundbrigade]

Prokofiev - Piano Concertos No. 2, Op.16 - No. 5, Op.55. Klassisk musik av en klassisk mästare. Tja ... not my kind of music som man säger i Angola. Lite kuligt är det att det är lite Keith Tippet-känsla på en del pianospel; så där lite halvt vansinnigt och maniskt.

Åsså spelas ...

Puccini - Madame Butterfly. Hörde denna opera på Stora Teatern i Warszawa för 15 år sedan och kan bara säga att live-versionen var MYCKET bättre än CDn. Det är väl som att se film på bio och hemma på TVn.

[Almen]

Kommer i hastigheten inte på skivor som är sådana pekoral eller pastischer

The Story of the Hare Who Lost His Spectacles, kanske?

[soundbrigade]

Kommer i hastigheten inte på skivor som är sådana pekoral eller pastischer

The Story of the Hare Who Lost His Spectacles, kanske?

Började på Q-skivorna. De äro tre till antalet. Alla av engelska artister. Finns inte många Q-grupper. Kan komma på nägra Quatermass, Quatty, Suzy åsså Quicksilver Messenger Service (finns på en önskelista, fast ganska långt ner) och så de två artister jag har i min samling.

[Almen]

Kommer i hastigheten inte på skivor som är sådana pekoral eller pastischer

The Story of the Hare Who Lost His Spectacles, kanske?

Jethro Tull, "mittlåten" på A Passion Play.

[soundbrigade]

Jethro Tull, "mittlåten" på A Passion Play.[/quote]
Jag började lyssna på Queen ... ... det skulle jag ju inte avslöja.Jag undrar vad det är för slags musik. Queen har väl aldrig tagits på riktigt allvar, utan betraktats som en grupp som spelat ganska "pekoralig" musik. Sedan har jag i och för sig läst att en del börjar omvärdera gruppen.

[soundbrigade]

Nå, är det här pekoral eller ultra intelligent:
Queen - Innuendo. Som sagt, var står Queen på den intellektuella musikskalan? Fast om man klankar ner på Freddie & Queen för att musiken är ointelligent och publikfriande, kan man ju ta ett svep och diskutera ALLA hårdrocksgrupper; hur "äkta och genuina" är AC/DC, Black Sabbath och Kizz???
Jag tycker mycket på den här Queen-plattan är riktigt trevligt, och .. Oh dear, I'm going slightly mad kan nästan (bara nästan) få mig att bli Shiamuslim.

Icke-muslimskt är nästa grupp:
Quintessence - In Blissful Company. Den här indiskinspirerade gruppens första album. Här finns det som Shiela Chandra totalt missar - att mixa ihop västerländs rock med fromma indiska klanger. Här är det ömsom mjukt och vackert som Pearl and Bird och Midnight Mode och ömsom tuffare som Notting Hill Gate och Giants. Jag tycker den här skivan är bra - fastän jag hittade den under min knäppa tonårsperiod för nära 30 år sedan.

Quintessence - Epitaph For Tomorrow. Lite Best Of. Blandad kompott från de tre album som originalsättningen kom ut med. Ruggigt bra är livestyckena där gruppen spinner loss och jammar för fullt: St Pancras.

Om Tat Sat

[mathsg]

Min åsikt är att Queens musik var/är intelligent, när de är populära hos i princip alla från Svensson till hårdrockare.- Det behöver inte vara så att enkelt är ointelligent, utan snarare är enkelt genomtänkt. Sedan att få till melodier där sångaren mitt i allt utbrister i ett "Glileo, Galileo, Magnifico" kan inte vara helt ointelligent.

[soundbrigade]

Jag fattar inte varför Queen inte skulle vara rumsrena.
Bara för att man gör en video där bandmedlemmarna stortstädar iklädda korta lackkjolar ( ), eller gör en Böhmisk (eller var det Bavarian) rapsodi eller sjunger duett med ... en stor dam (i dubbel bemärkelse, minns inte namnet) betyder väl inte det att gruppen borde sorteras bland Mrs Miller och Mora Träsk ...

Jag tycker inte allt är bra - men jag upplever ofta att musiken och texterna är genomtänkta.

Nu har jag precis lyssnat på
Rare Bird - Sympathy. Tror detta också är en sorts Greatest Hits, men det skiter jag i. Jag ville inte ha mer av den här gruppen. Dock är ju låten Sympathy vacker och var populär en gång i tiden. Mer hämningslösa och ännu läckrare är låtar som Hammerhead, Beautiful Scarlet och As My Mind Flies By. Det är lite drog- och satanistvarning nästan (känner jag i alla fall).
Är Rare Bird mer seriös än Queen?! Knappt!

Lägger till:

Ravel - Bolero. Och en del Bizet ... ni vet Carmen, den där bruden med borderlinestörning. Bolero är tidernas mästerstycke!

[soundbrigade]

Dustu Laines (en kompis som tog livet av sig för ett par år sedan) skivor dyker upp och föder melankolin ...
Lou Reed - Transformer. NIX! det här är inte min sorts musik, men Lou kanske hade någon baktanke, eller ville säga något. Walk On The Wildside är väl en klassiker ...

Sedan kommer massa ....
Rea Chris - On The Beach. Skaplig platta av den här gitarrvirtuosen. Det är ömsom lite drömskt och melankolisk och ömsom väldigt hurtigt.
Rea Chris - Dancing With Strangers. Den är på något sätt en kopia av On The Beach, med samma blandning lugna favoriter och riviga låtar. Que Sera är ett mästerstycke.
Rea Chris - The Road To Hell. Undras om han menar det. Det känns som om Chris försöker vara engagerad i samhällsfrågor, men samtidgt känns texterna lite ytliga. Ganska kul att det nödvändigtvis ska ta 5 minuter innan första ackordet kommer.
Kuriosa: den här CDn är köpt i Rysland men är säkert ett original, men vad betyder "jast"? Låt Nr 9 heter I jast wanna be with you.
Rea Chris - Auberge. Bästa plattan, tycker jag. Samma grej - 5 minuters "nånting" innan musiken kommer - ballt! Och videon till Auberge är SÅ skön (AUBERGE VIDEO PÅ JO-TUB)
Rea Chris - God's Great Banana Skin. Ball titel och tanke. Gud slänger ut ett bananskal som ignoranta djävlar ska halka på. Men nu har Chris halkat in på ett tråkigt spår - det känns som upprepningar. Det är de där mjuka låtarna och de där riviga och så Chris slide-guitar. JAJAJA han är duktig, och skivan är lyssningsvärd men kom loss då ...
Rea Chris - Espresso Logic. Jaha, jasså?? Hade jag inte satt på bananskalet en gång till.

Så synd - när Chris Rea är bra är han så inni-hela-glödheta-helvette bra, men när han inte är bra är han inte inte bra, han är tråkig.
Men jag ångrar inget skivköp här.

[profbd]

det var väl med kaffeskivan mitt intresse försvann för cris med
jag brukar spela josephine för en underbar dam men en polare har lagt beslag på henne

[soundbrigade]

Jag såg en dokumentär på TV där Chris Rea berättade att man måste vara mycket speciell för att få ge ut en skiva. Det hjälpte inte om man var världens bästa artist - man skulle ha något mer än det .... jaja.

På tal om världens bästa artist ....

Renaissance - Renaissance. Delar av Yardbirds slog sig samman med lite löskefolk och blev Renaissance. Jag blev helt tagen av den här skivan, och nu när jag lyssnar inser jag att musiken är lite svåråtkomlig men så otroligt bra - inte en svag låt på den skiva. Öppningsnumret Kings And Queens är väl det bästa i musikväg som producerats.
Renaissance - Illusion. Det andra albumet med Jane & Keith Relf, John Howken, Louis Cennamo och Jim McCartney. Gruppen upplöstes helt och när tredje albumet kom ut hade gruppen en helt annan sättning. En av orsakerna var att en av originalgruppens medlemmar hade flyskräck vilket var en hämsko när bandet skulle turnera. Andra albumet, som sagt är kanske lite svagare än första, men egentligen finns det inga dåliga spår. Lite tråkigt med falsksången på Golden Thread.
Det här är/var en grupp som visste hur artrock skulle låta.

[Rocker]

Jag fattar inte varför Queen inte skulle vara rumsrena.

Nä jag fattar inte det heller! Mercury har ju en av rockens bästa röster. Bryan May är en mycket kompetent gitarrist. Bohemian Rhapsody är ju en av det bättre rocklåtarna under 70-talet. Älskar variationen! Fast jag hatar låten "Radio Ga Ga" och tycker att "another bites the dust" är lite märklig. Av mina bekanta har de som gillar punk och prepunk, mest antipati mot grupper som Queen, Led Zeppelin och Pink Floyd.

[soundbrigade]

Undrar om dina kompisar gillar Renaissance??

Renaissance - Prologue. Michel Dunford (kompositör) står i kulissen och låter nya Renaissance: John Tout, Annie Haslam, Rob Hendry, John Camp och Terry Sullivan fortsätta där gamla gruppen slutade. Det märks att det är ett annat band, men musiken är lite i linje med den tidigare - kanske mer slimmad och rockig/popig. Men musiken är bra, kanske en lite trevande inlädning, men helt OK. Dock måste jag lyfta fram
Rajah Khan. Låten inleds med Rob Hendrys nästan överstyrda gitarr - här ståret på ända. Lite orientalisk inspirerad blåser den här musiken över en. Allt är så tajt, så perfekt - man ryser av vällust. När sedan inlånade Francis Monkan får spinna dra ett solo på sin VCS3:a greppar man efter larmknappen. Jag har väl utnämnt många låtar till "världens bästa", men det här är så sagolikt intelligent och så fantastiskt bra.

[Bill50x]

Jag hörde Renaissance "Live at Carnegie Hall" första gången i USA -76. På skiva, men en fantastisk upplevelse. Lika bra idag om än inte lika överraskande.

/ B

[soundbrigade]

Jag hörde Renaissance "Live at Carnegie Hall" första gången i USA -76. På skiva, men en fantastisk upplevelse. Lika bra idag om än inte lika överraskande.

/ B

Jag har inte den, och några till. Fick tag på två "greatest hits" för länge sedan i väntan på japanpressade utgåvor. Många låtar från Carnegie Hall finns med där.

Det jag upplever som spännande är Annie Haslams röst tillsammans med en musik som åtminståne i början tillverkades för att vara "klassisk".

[soundbrigade]

Renaissance - Ashes Are Burning. Ska uppehålla mig vid titellåten. Det här är nya Renaissances andra album. Michael Dunford som såg till att gruppen överlevde, finns med i bakgrunden; han ville ha det så, men kliver fram ur skuggorna på senare album.
Jag tycker skivan är OK, Annie har en fantastisk röst, men .....Ashes Are Burning är oslagbart, världens vackraste melodi. En del kanske tycker liveversionen är bättre, men jag håller på studioversionen. Här finns en underbar harmoni mellan de olika instrumentenoch rösterna. Det är oväntade vändningar, en fin balans mellan lugna partier och mer dramatiska. När det instrumentella mellanpartiet är slut, sjunger Annie sista versen följt av ett stilla gitarrspel och en tung orgel långt borta, repeterar refrängens sista rad med en röst skulle få vilken sångerska som helst att skippa sången och servera hamburgare. Därefter ett gitarrsolo som är det mest balanserade jag hört; inget yl eller tjut utan precis på gränsen - jag blir religiös. Jag tänker på introt till Rajah Khan.

OSLAGBART!!!!!

[soundbrigade]

Allt medan Tärnströms Vika-mackor exploderar i hans kök (säkert militanta varaner och Herbollas(*) terroristgrupper som varit framme), skriver jag in lite noteringar från gårdagkvällens lyssningar:

Renaissance - Scheherezade and other stories. Noterar viss negativ gradient här även om jag tycker musiken är fin och intressant. Djärvt grepp att plocka upp teman från Rimsky-Korsakov och göra en liten konsert av det.
Renaissance - Song For All Seasons. Fin rockpop, inte speciellt engagerande. Dock är ju titelspåret mycket bra med ett pampigt slut - så ska det låta. Back Home Once Again utgjorde titelmelodi till en engelsk serie för länge sedan. Minns inte vad den handlade om... Tidningsutbärare kanske??
Renaissance - Camera Camera. Läste kritik någonstans att mot slutet envisades man att köra track-on-track med massa keyboard så det skulle låta som en full symfoniorkester, tja det går väl det med. Dock har man inget vunnet. Det är visserligen bra poprock men inget som får hårsäckarna på armarna att reagera nämvärt.
Renaissance - Time-Line. Detta ska väl vara sista albumet med Annie som sångerska. Det är i mina öron riktigt bra (ganska bra iaf). Dödsryckningar?? Jag tycker det mesta är medryckande och roligt att lyssna till, inte lika smetigt som Camera. Jag tycker det är lite lattjo att inledningen till Auto-Tech brukar användas i TV-inslag om häftiga sporter som extrem puckelpist och pudersnöåkning.
Renaissance - The Other Woman. Allt medan Annie räddar gatubarn i Brasilien har Michael Dunford - siste originalmedlemmen - tagit in en annan kvinna; Stephanie Adlington. Det här är inte Renaissance längre.
Återstår då bara två BestOf-album jag beställde för snart 20 år sedan för att få någon CD-musik med mitt favoritband. Jag beställde förresten Turn Of The Cards och Novella igår.


Alla skivor som kommit in i efterhand får en igenomspelning när jag kommit till Ä.







(*) Herbolla är den kvinnliga grenen av Hisbolla

[soundbrigade]

Renaissance - Tales Of 1001 Nights Vol 1 & 2. För ett bra tag sedan var det här det enda som fanns utgivet på CD av Renaissance, om man nu inte betalade modiga 300kr för en Japan-pressad Ashes Are Burning, men då hade man skalat på Debussy vars pianoplonk hördes mellan låtarna. Upphovsmannarättigheter sätter käppar i hjulen på konstiga sätt. Hur som helst, 1001 nätter är mycket plock från Turn Of The Cards, Novella, Live at Carnegie Hall och Scheherezade. Bra musik helt enkelt.

Nu till något helt annat .... Den magiska gruppen Curved Air lånade sitt namn från det här ...
Riley, Terry - A Rainbow In Curved Air. Terry Riley spelar magisk klaviaturmusik bestående av långa slingor som upprepas på något underfundigt sätt. Såg hans Sverige-konsert på TV, filmad med värmekamera - men pratar vi tidigt 70-tal.

[soundbrigade]

Simon & Garfunkel - Bookends. Den här skivan har jag suktat efter jättelänge. Det är i mitt tycke den absolut bästa S&G. Bridge Over Troubled Water är för välregisserad och är i sin unika perfektion tråkig, men Bokstöden är ruggigt bra. Den är från 1969 - tänk att så bra musik kunde göras då.
Det finns inga svaga låtar, någon är bara mindre stark - somligt ger en gåshud och när jag lyssnar på A Hazy Shade Of Winter får jag en klump i halsen.

Alltså en skiva som får sju FFFFFFF av fem möjliga.

[Falkis]

Herr ljudbäver påstår att musik som gjordes på sextiotalet är bra trots prod.år således?

Glad påsk!

[soundbrigade]

Herr ljudbäver påstår att musik som gjordes på sextiotalet är bra trots prod.år således?

Glad påsk!

Öööööh ... Båååten???? (Torbjörn Fälldin).

Det är lätt att tycka/tro att 60-talsmusik var trivial men det är inte Simon&Garfunkels. Fast Seargent Pepper, Ummagumma och Court Of The Crimson King mm mm kom ju på 60-talet och det var definitivt inte skitmusik.
Sker det någon kvalitativ utveckling då? Egentligen borde teknisk utrustning vara bättre men utnyttjas den för att höja ribban???
Utvecklas musiken då?? Tja .... det får någon annan svara på.

Sedan är 60-talsmusik per automatik INTE av hög teknisk/musikalisk kvalitet. Säger bara twist ....

[soundbrigade]

Sinfield, Peter - Stillusion. Kom en platta med Kung Karmosins hovpoet Pete Sinfield, som kom att heta Still. Stillusion är alla låtar från Still samt lite bonusmaterial - presenterat i "fel ordning". Bortsett från det är det en vacker platta med mycket personliga och bra låtar av Pete. Han sjunger själv med en lite spröd röst - men det fungar. Riktigt häftigt i Still där han gör en duett med Greg Lake.
Skivomslaget pryds av en vacker målning av Sulamith Wülfing.

[Falkis]

Herr ljudbäver påstår att musik som gjordes på sextiotalet är bra trots prod.år således?

Glad påsk!

Öööööh ... Båååten???? (Torbjörn Fälldin).

Det är lätt att tycka/tro att 60-talsmusik var trivial men det är inte Simon&Garfunkels. Fast Seargent Pepper, Ummagumma och Court Of The Crimson King mm mm kom ju på 60-talet och det var definitivt inte skitmusik.
Sker det någon kvalitativ utveckling då? Egentligen borde teknisk utrustning vara bättre men utnyttjas den för att höja ribban???
Utvecklas musiken då?? Tja .... det får någon annan svara på.

Sedan är 60-talsmusik per automatik INTE av hög teknisk/musikalisk kvalitet. Säger bara twist ....

Jo skit finns/fanns överallt.

Twist är väl ändå äckligt.. Har tyvärr inget mer att tillägga i en presumtiv debatt. Känns som ämnet ofta blir avhandlat.

[soundbrigade]

Jo skit finns/fanns överallt.

Twist är väl ändå äckligt.. Har tyvärr inget mer att tillägga i en presumtiv debatt. Känns som ämnet ofta blir avhandlat.

Jag hade väl inte tänkt mig att ha våldsamma och ilskna debatter i min musiktråd, men välkomnar idéer och synpunkter (vilket du falkis kom med).

Jag gillar inte rock'n'roll (twist), avskyr country, ryser vid blotta tanken att tvingas på hipraphousernb-sörja. Svensktopp och trivial skitmusik ger mig krupp ....

Jag tycker också att det är så härligt att sätta på 30-35 år gammal musik som fortfarande håller så oändligt mycket högre standard än dagens.

Folk lyssna på Ruttna Champignoner, kanske för att den sortens musik är visar hur djupt ens högtalare går, men är det bra musik då???

Jag tror ibland att det finns i båda HiFi-lägren (dyrkabellägret och EKK-kabellägret) fjantar som bara spelar musik som visar hur "transparent" det låter, fastän musiken i sig är ren skit. Jag kan väl tuffa igång nått synthprogram på min PC och generera bastoner på 10Hz och sitta och ooha och aaha mig över det ....

Om jag trampar på tår ber jag om ursäkt, men musik ska njutas - däremot inte anläggningen - den ska förmedla njutningen.

[Bill50x]

Jag gillar inte rock'n'roll (twist), avskyr country, ryser vid blotta tanken att tvingas på hipraphousernb-sörja. Svensktopp och trivial skitmusik ger mig krupp ....

Rock'n'Roll är musik, twist är en dans. Man kan dansa twist till en hel del Rock'n'Roll, man kan dansa twist även till en del annan musik.

Men att man kan dansa twist till musiken gör den inte till dålig musik.

/ B

[Frodrak]

Om jag trampar på tår ber jag om ursäkt, men musik ska njutas - däremot inte anläggningen - den ska förmedla njutningen.

Så j*vla rätt

[soundbrigade]

Men att man kan dansa twist till musiken gör den inte till dålig musik.

/ B

Вуе эк дэее фее пдэььф ... Nu har hustrun varit igång igen ... DET är så lätt att glömma!
Jag kanske skulle uttryckt det så här - jag har hittills inte hittat musik inom de kategorier jag räknade upp som jag tycker om. Och jag har å andra sidan inte ansträngt mig - varför göra vin av rödbetor och råris när det finns fullt med jordgubbar och äpplen i trädgården .... (det var en sorts analogi).

[Bill50x]

Men att man kan dansa twist till musiken gör den inte till dålig musik.

Вуе эк дэее фее пдэььф ... Nu har hustrun varit igång igen ... DET är så lätt att glömma!
Jag kanske skulle uttryckt det så här - jag har hittills inte hittat musik inom de kategorier jag räknade upp som jag tycker om. Och jag har å andra sidan inte ansträngt mig - varför göra vin av rödbetor och råris när det finns fullt med jordgubbar och äpplen i trädgården .... (det var en sorts analogi).

Men... det finns massor av trevlig och bra rockmusik. Att man kan dansa twist till en del av den påverkar väl inte musiken? Har du aldrig hört någon bra rockmusik?

/ B

[Max_Headroom]

Ser att du kommit till "R". Då måste du ju spela nåt med Ramones! Det tänker jag göra. Nu.

Edit: Till deras musik kan du ju dansa Twist också! Sheena is, a punk rocker!

[soundbrigade]

Ser att du kommit till "R". Då måste du ju spela nåt med Ramones! Det tänker jag göra. Nu.

Edit: Till deras musik kan du ju dansa Twist också! Sheena is, a punk rocker!

När jag skrev Twist avsåg jag sådandär rock'n'roll - Twist and shout ....

Ramones är väl ... punk ... Nu är jag på S.

[Max_Headroom]

Ser att du kommit till "R". Då måste du ju spela nåt med Ramones! Det tänker jag göra. Nu.

Edit: Till deras musik kan du ju dansa Twist också! Sheena is, a punk rocker!

När jag skrev Twist avsåg jag sådandär rock'n'roll - Twist and shout ....

Ramones är väl ... punk ... Nu är jag på S.

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

[Bill50x]

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

Yepp!
Det tyckte för övrigt några tusen personer på Pink Pop i Holland för ett par år sedan....

/ B

[soundbrigade]

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

Yepp!
Det tyckte för övrigt några tusen personer på Pink Pop i Holland för ett par år sedan....

/ B

Det är ju dit vi är på väg i natt ....!!!!!

[Bill50x]

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

Yepp!
Det tyckte för övrigt några tusen personer på Pink Pop i Holland för ett par år sedan....

/ B

Det är ju dit vi är på väg i natt ....!!!!!

Grattis! Hälsa dom jag känner

/ B

[soundbrigade]

S'klart!

Jag har förresten lyssnat på SKY-plattor, men jag tar det sen när jag kommer hem.

[soundbrigade]

Innan vi drog till liberala Nederländerna (Holland är namn på ett par provinser bara), hann jag lyssna på ...
SKY - Vol 1 och
SKY - SKY4 Forthcoming, och jag vet inte vad jag ska tycka. Det är otroligt välgjort men kanske lite tråkigt. Så säger vi - djäkligt bra gjort men lite småtråkigt.

Definitivt INTE tråkigt är
Soft Machine - Third. Tycker att sättning Dean/Hopper/Ratledge/Wyatt är den mest intressanta, medan nya Soft Machine med Karl Jenkins blir väldigt kalt, kallt och .... tråkigt. Trean är ett under av musikaliska finurligheter. Skivan innehåller fyra spår, det ena "värre" än det andra.

Hajli räkåmändäd!

[Bill50x]

Innan vi drog till liberala Nederländerna (Holland är namn på ett par provinser bara), hann jag lyssna på ...
SKY - Vol 1 och
SKY - SKY4 Forthcoming, och jag vet inte vad jag ska tycka. Det är otroligt välgjort men kanske lite tråkigt. Så säger vi - djäkligt bra gjort men lite småtråkigt.

Den Sky du ska lyssna på är Sky 2. Var på sin tid en dubbel-LP och har tyvärr släppts i stympat skick på CD. Av någon ougrundlig anledning har man tagit bort bland de bästa låtarna, utan att det finns någon brist på plats. en det finns kompletta CD-utgåvor också och denna Sky-skiva kan verkligen rekommenderas!

/ B

PS, hur var det på PinkPop?

[soundbrigade]

PS, hur var det på PinkPop?

Glömde gå dit ... men jag kan bara säga. Deras jäkla muffins som säljs i kaffeaffärerna smakar mögligt och så blir man snurrig i huvudet av dem.

Misstänkte att SKY 2 (och kanske 3) är mer intressanta.

[soundbrigade]

Soft Machine - Fourth. Fantasin har sprutat sopm fontäner ur en vild vulkanö när man namnat sina plattor. Third, Fourth, Fifth, Sixth. Lite stel platta det här, inte alls samma klipp som i trean. Femman är ungefär lika lam. Tar tillbaka det jag skrivit om Karl Jenkins.
Soft Machine - Sixth. Det här var mitt första möte med Softisarna. Under en resa från Lund till Linköping en sen kväll passerades Vättern och just då spelades Soft Weed Factor på bilradion. Sexan är en halva live och en halva studio, lite som Ummagumma. Live-delen är fantastisk.
Soft Machine - Alive And Well-Recorded in Paris. Här har alla originalmedlemmarna lämnat gruppen vilken nu leds av Karl Jenkins. Faktiskt nästan skaplig.

På skivtallriken denna kväll snurrar:
Spirit - The Collection. Mycket mystisk grupp. Låtar som Mechanical World, Fresh Garbage och Natures Way är så himla fantastiskt bra medan resten är skit. Hur i hela glödheta Zimbabwe kan en grupp vara så otroligt ojämn?

[soundbrigade]

Cat Stevens - Tea For The Tillerman.
Cat Stevens - Teaser And The Firecat.
Cat Stevens - Catch Bull At Four.
Jag gilla Cat en massa. En skön lirare som skriver bra texter och fixar härlig musik. Det här är musik fjärran från dagens dussinprodukter. Kan liksom inte hitta en svag låt någonstans.

[soundbrigade]

Kvällen avslutas med en trio udda gubbs:
Dave Stewart - Greetings From The Gutter. Cool och lite psycho skiva. Den här gillar jag skarpt.
John Stewart - Bombs Away Dream Babies. Kompisen i USA skickade över den här strax innan han tog livet av sig. Den här ger mig, trots att den låter SÅ amerikansk, mersmak.
Strauss Richard - Ein Heldenleben. Första gången jag lyssnar på den fådad skiva (Lasse Ohlsson). Trodde det här skulll vara fullständigt otillgängligt, men icke. Det här var klart lyssningsvärt.

[soundbrigade]

Niklas, Igor och Donna - en omöjlig trio. Nästan som resultatet från ett av Pekkas skivinköp. Förklarar:
Stravinsky, Igor - Våroffer. Gräsligt! Disharmoniskt och eländigt. NEJ NEJ NEJ!!!!
Strömstedt, Niklas - Långt Liv I Lycka. För att vara musik ä'r det än bra platta. För att vara svensk musik är plattan djäkligt bra! Jag anar att Niklas skrev ihop musiken i affekt. Då kan det bli hur som helst; vem minns inte Mumintrollets affekterade sång i Vinter I Mumindalen, där han sjunger sin irritation över snön och kylan och familjen som sover tungt. Men Niklas fixar det här. Det räcker att lyssna på Sånt är livet, Färja ut i rymden. Har man blivit sviken och fått sitt ego bådet trampat på och snutet i ska man sjunga så här.
Donna Summers - Endless Summer. Disco disco disco!! Fan vad bra den här plattan är.Härligt är t ex duetten hon gör med Barbara Stresand. Inga klena låtar här. Mera Sommar!!!!!!

[Magnuz]

Man kan alltså gilla progressiv rock och Niklas Strömstedt och Donna Summer? Detta samtidigt som man ogillar våroffer?

Jag får det bara inte att gå ihop. Det här med musiksmak är ett märkligt ting.

[soundbrigade]

Kolla, som sagt Pekkas inköpslistor: Anita Lindblom, Rammstein och Aarvo Päärt ....

Men nu är ordningen återställd:
Supertramp - Even In The Quitest Moments.... Himla bra skiva med Supertramp. Gillar vemodet i låtarna och det fina klarinett/saxofonspelet. Hatar iofs både klarinett och saxofon men här brölar man inte på så det kommer halvsmälta matrester ur trattarna.
Supertramp - ...famous last words .... Ännu mer bra musik. Vad ska jag skriva?
Supertramp - Crime Of The Century. Deras, i mitt tycke, bästa platta. Minns med behag en TV-konsert som avslutades med just Crime Of The Century. Jag får fortfarande ståpäls.
Supertramp - Some Things Never Change. Gruppens comeback - och vilken comeback. Roger Hodgson är borta men va fan, det här är så bra det kan bli. Supertramp har inte tappat stionget men utvecklats och låter mer jazzigt. KANON!

[soundbrigade]

David Sylvian - Dead Bees On A Cake. Riktigt härlig musik. Gillar David starkt! Den här är betydligt lugnare och lekfullare än ....
David Sylvian & Robert Fripp - The First Day. Det här är frizzig (frippig) platta med riktigt råa gitarriff. Det är kantigt och fräser till ordentligt. Det är nästan mer Fripp and Sylvian. Man hittar också Trey Gunn, David Bottrill och Jerry Marotta bland musikerna.
Sylvian/Fripp - Damage. Är en liveversion av föregående platta. Här sitter Pat Mastelotti bakom trummorna och Michel Brook spelar oändlig gitarr (?). Här låter det ännu mer utmejslat, katigt och frizzigt än på studioplattan. Kanonskönt!

[soundbrigade]

Tjajkovskij, Pjotr Iljitj - Evgenij Onegin. Lyssnade igenom Tjakobskijs underbara Opera igår kväll. Jag har hört den 'live' på Marinskijteatern i St Petersburg - en av dessa otroligt otroliga ögonblick i livet.
Operan bygger på ett diktverk av Alexandr Pushkin, och handlar om hur fel det kan bli i livet. Besökte förresten gården, några mil från Pskov, där Pushkin bodde under sin exil, och den gård där Pushkins förebilder bodde.

[Falkis]

Jag har köpt en sovjetisk utgåva av Shostakovich's 7 symfoni, från 1968. Den är den mintigaste Mint-skivan jag har. Otroligt vilket ljud det är på den. Dirigenten heter Yevgeni Svetlanov tror jag det var...

Känner du till något om skivbolaget, det stor bara ett rött "M" på den. Sorry om jag ot:ar din tråd, men herrn har ju ett visst intresse av rysk kultur.

[soundbrigade]

MELODIJA kanske?

[petersteindl]

Det är Melodya. Jag har den själv på LP. Bästa inspelningen av Leningradssymfonin någonsin. Det är ju även Leningradarna som spelar.

I början eller mitten på 70-talet gjorde Leningrads symfoniorkester ett gästspel i Konserthuset. Egentligen var det Mravinsky som skulle dirigera men han blev sjuk och jag tror det var Svetlanov som fick rycka in istället och lilla jag var där Dom spelade så taket lyfte. Det var en kraftigt utökad orkesterbesättning och det var en hel drös valthornister som i slutet av första satsen ställde sig upp och tordönet brakade loss. Jag tror det var 10-12 stycken hornister. Det blev ett jädrans trycka. Jag trodde sådant var helt omöjligt.

Jag har fått informationen av folk som jobbar där att det var det högsta uppmätta decibeltalet som någonsin gjorts av symfoniorkester i Konserthuset och rekordet står sig än idag.

Redan då musikerna började lira trodde jag att det här aldrig kommer att gå. Det ska ju vara en viss stegring av styrka s a s. Men dom lyckades med råge att fixa crescendot. Det var en mycket häftig upplevelse och ett minne för livet.

Leningradarna har en speciell klang som inte västerländska orkestrar har och den klangen passar på rysk musik. Klangen är lite råare och vildare och brasset är kompakt.

Om du hittar 60-talsinspelningarna av Svansjön eller Nötknäpparen på Melodya, slå till. Det är den bästa Svansjön någonsin och Nötknäpparen är säkert det också men där finns det lite konkurrens.

Väl mött
PS

[soundbrigade]

Tjajkovskij, Pjotr Iljitj - 1:a pianosymfonin. Riktigt mäktigt stycke om än lite uttjatat.
Tjajkovsikij har gjort mycket vackert - Nötknäpparen, Sleeping Beauty, Svansjön och Spader Dam.

[soundbrigade]

Det finns inom () en Melodijatråd redan. Gissa vem som startade den?

[soundbrigade]

Jag har några skivor av en mycket besynnerlig "grupp". Jag tror det är ett projekt mer än ett band, och jag har någonstans snappat upp att det inte skulle bli mer än dessa tre plattor.
Jag har kommit till:
This Mortal Coil - I'll End In Tears. Någon efterlyste Art Of Noise; det här är bättre.Jag kan å ena sidan bara konstatera att det här är så konstigt det bara kan bli, men samtidgt så otroligt läckert och vackert. Det finns inte en nerv i kroppen, ett sinnesorgan som inte blivit rejält genomarbetat efter att ha lyssnat på det här.
This Moral Coil är en annan konstellation som får fem F. Lyssna på det här, gubbs!

Så, färdiglyssnat! På ...
This Mortal Coil - Filigree & Shadow. Skiljer sig från tårarna i det att det finns en rad mycket läcra tolkningar (s.k. covers). De flesta av instrumenten är "programming", men det gör mig inte för allt är så skickligt och känslosamt gjort.

This Mortal Coil - Blood. Den sista och starkaste i trion. Stundtals blir det nästan, men bara nästa, för mycket. I come and stand at every door är riktigt smärtsam att lyssna till - rent emotionellt.

Mortal coil is a poetic term that means the troubles of daily life and the strife and suffering of the world. It is used in the sense of a burden to be carried or abandoned, most famously in the phrase “shuffle[d] off this mortal coil” from Shakespeare’s Hamlet.

[soundbrigade]

Paniken börjar göra sig påmind ... jag har ju lovat en skivlista. ARRRGH! (Öhman vet hur det ska uttalas).

Toyah - Prostitute. Skivan köptes för att jag läst att Toyah var gift med Robert Fripp. Har någon något sämre skäl att köpa en skiva? Hur som helst, gifta eller ej - jag tycker skivan är rolig att lyssna på och den ska vara gjord så att man ska kunna sätta spelaren på random och skivan "går ihop" ändå.
U2 - Zooropa. Det ska väl vara en av U2s uddare skivor. kanske just därför passar den mig perfekt.

[shifts]

Man kan väl nästan sätta likhetstecken mellan banden This Mortal Coil och Cocteau Twins. Två synnerligen underbara band! Och har man sett David Lynch mästerliga Lost Highway så har man också hört bandets låt Song to the Siren några gånger, smärtsamt vacker låt.

Edit: Song to the Siren är tydligen en cover på en Tim Buckley-låt. Vad dålig koll på musikhistorien man kan ha när man tror man har koll. Smärtsamt vacker är versionen hur som helst.

[shifts]

Och så missade jag kommentera Terry Riley-skivan tidigare såg jag. Han måste jag sätta mig in i. En av dronemusikens stora namn, en klassisk gubbe helt enkelt.

[soundbrigade]

This Mortal Coil

Terry Riley

Jag spanade lite på This Mortal Coil och Ivo Watts-Russell och såg att han gett ut några andra album under annat "namn". De ligger i min önskelista på CDUniverse.

Värt kan också vara att spana på andra band under 4AD.

Det roliga med Terry Riley är ju dels att han använder sekvser, där sekvensern är han själv och han ju var föregångare inom ambient genren, långt innan Brian Eno lärde sig spela synth.

[soundbrigade]

Dax för en dam som jag inte vet om jag riktigt gillar eller inte riktigt gillar.
Jag gillar henne dels för att hennes låtar är mycket personliga och hon har definitivt valt sin egen väg och inte travat fram på breda avenyer som Amy Winehouse, Brittan Spears eller nån av det dussintal obegåvade latinobrudarna med fläskig häck och stora pattar. Dessutom är hennes musik när det svänger FANTASTISKT rolig att lyssna på.
Jag är inte så förthust i henne för att hennes låtar är för personliga och när det inte svänger så har jag lite svårt att dansa med.
Ladies and gentlemen (och alla ni andra) ...
Suzanne Vega - Solitude Standing. Här finns kända Luka
Suzanne Vega - Days Of Open Hand
Suzanne Vega - 99.9F
Suzanne Vega - Nine Objects Of Desire

[soundbrigade]

Hann med lite ...
Vineager Joe - Six Star Gypsies. Det var här Elkie Brooks och Robert Palemr dök upp. Ganska skaplig rock-blues, eller vad man kan kalla det.
Andreas Vollenweider - White Winds. Det började med en episod på Corona Lines Polenfärja. Ett ukrainskt par brukade uppträda och danska danska utmanande (ingen erotik) på kvällsshowen. Tjejen brukade börja, iklädd en ganska minimal bikini. När sedan hennes danspartner kom in buade ett gäng killar vid ett bord vid scenen. Lite senare i dansnumret kommer ORMEN in och det första tjejen gör att vifta med ormen över killarnas bord - de blev rejält skrämda (hahaha!). Paret (trion) dansade till en låt från Vollenweider - The Glass Hall, men det tog ett par tre år innan jag hittade musiken, tack vare en granne som hade den här skivan.
Vollenweider är ganska skön. Definitvt något lyssna mer på.

Lite inom och utom parentes: spelar som regel musiken inne i "ateljen", varför jag missade en skiva som satt i spelaren i "salongen". Alltså ny lyssnar jag på
Steppenwolf - Live. Så här gör man protestmusik. Heja Stäppvargen! (måste vara en avlägsen släkting till Huggbävern).

[soundbrigade]

Tom Waits - Swordfishtrombones. Ett fem F-album. Jag älskar den här skivan. En av mina topp-10. In The Neighborhood borde vara nån sorts ceremonimusik vid riksdagens (finns det en riksnatt??) högtidliga öppnande.

[soundbrigade]

Glymde boåt som min gamla biologilärare skulle uttryckt det (glömde bort på krixsvenska), att jag avlyssnade:
John Wetton - Battle Lines. Svulstigt kan man nog säga. Inte dåligt, bara svulstigt. Rober Fripp spelar gitarr.

Åsså efter Wetton kommer ...

Roger Waters - Radio Kaos. Roger-mannen har lyckats göra tre redigt kuliga konceptskivor. Den här går inte av för hackor.
Roger Waters - The Pros And Cons Of Hitch-hiking. Den svagare av de tre, tycker jag.
Roger Waters - Amuzed To Death. Hans analys av läget är klockren. Alla knep och trix han har för att sjunga ut sin indignation över soffpotatisarna - människorna på planeten Jorden är så vassa. Funnes det ett nobelpris i CD-skivor borde den här fått priset fem år i rad.

[phloam]

This Mortal Coil - Blood. Den sista och starkaste i trion. Stundtals blir det nästan, men bara nästa, för mycket. I come and stand at every door är riktigt smärtsam att lyssna till - rent emotionellt.

Medhåll, kanske just för att den är så vacker samtidigt som den är så mörk.

[soundbrigade]

Medhåll, kanske just för att den är så vacker samtidigt som den är så mörk.

Jag har precis lyssnat på Roger Waters som inte är så positiv till mänsklighetens vidare öde i Amuzed, men I Stand At Every Door är ju sanslöst mörkt; en flicka som så detaljerat beskriver hur hon brännts ihjäl av Hiroshimabomben ... kan det bli dystrare.

[profbd]

hur kan man beskriva nåt om man är död?

[soundbrigade]

hur kan man beskriva nåt om man är död?

Det är en ... en .... konstnärlig frihet heter det.
Ut och pumpa däcken på bussen eller fyll på kaffevatten till pensionisterna.....

[soundbrigade]

Gäss ....

Yes - The Yes Album. Kräver lite nerver att fixa Yes-musiken. Fem bra musiker som gör mycket komplicerad musik. Jag kan inte kommentera på något annat sätt. Fast jag ångrar inte att jag köpt skivan - det har varit något jag planerat köpa länge. Hade LPn till och med.

[Bill50x]

Yes - Close to the edge är också ett mycket bra album, Fragile likaså. Men visst kräver deras musik sin man...

/ B

[soundbrigade]

Yes - Close to the edge är också ett mycket bra album, Fragile likaså. Men visst kräver deras musik sin man...

/ B

har båda på en CD - imorgon.

Vi låter imorgon vara idag då, så slipper jag göra ett nytt inlägg. Hur mycket koldioxid sparar man på att återanvända gamla inlägg???
Global uppvärmning - ja jösses ...

Yes - Close To The Edge / Fragile. Två i ett. Bra skivor, lite jobbiga kanske - inget man slölyssnar till (som jag gjorde). Gillar Heart Of The Sunrise otroligt mycket.

Nu är det bara en Y-skiva kvar, sedan lite Z och så en Ä och så det som inte kom med eftersom det kom till för sent eller annorledes dök upp.

[soundbrigade]

Young, Neil - Trans. Sista skivan i högen från Dusty Laine, kompisen i USA som toglivet av sig för några år sedan. Tungt att lyssna på nu när minnena kommer tillbaka; ja, ni vet. Skivan förstår jag inte mycket av, men det kanske krävs större koncentration och mer genomlyssningar.
Zappa, Frank - Hot Rats. Mitt favoritalbum. Några låtar på sida B är lite sega men Hot Rats och Willie The Pimp är suveräna.
Zombie - The Best Of The Zombies. Zombies är undantaget som bekräftar att 60-talet var ett hopplöst årtionde, musikaliskt sett. Även om det kan låta en gnutta primitivt är ju den här musiken attan så mer nyskapande och spännande än t ex Beatles och Rolling Stones. Back then, fanns skivan i brorsans samlingar och jag brukade ofta spela den när han inte var hemma.

[soundbrigade]

Ljudbävern är nu nästan klar. Jag har lyssnat igenom allt som står i hyllan och som hamnat under rubriken Sorterat 10 till Ä. Det som återstår är en handfull skivor som flytit upp senare, antingen i högarna här hemma eller i brevlådan, som numera sitter fastbultad nere i entrén.

Vi fortsätter med ...
Zombies - 4CD-box. Vet inte vad boxen heter, men lånad på bibblan. Av boxens fyra CD kopierade jag 2 - Odessey & Oracle and The Lost Album samt In The Studio. Det lite moderna av Zombies är trevligt att lyssna på.

Zabriskie Point. Visserligen kanske den skulle sorteras under Various Artists, men jag har ingen Z-musik. Musik från filmen med samma namn. Det är en märklig film med märklig musik och det är ofattbart att man faktiskt fick göra något så samhällskritiskt.

Vad dolde sig under bokstaven Ä. Ingen har vågat gissa, eller velat ...
Älgarnas Trädgård - Framtiden Är Ett Svävande Skepp Förankrat i Forntiden. Musiken är lika besynnerlig som titeln på albumet. Tangerine Dream meets Skäggmanslaget ...

[mathsg]

Det har varit mycket intressant att följa din resa, jag gör något likanande som dig, men o en annan ordning och helta andra artister. Tycker att det har varit spännande och lärorikt att följa din tråd.

Tack

[soundbrigade]

Tack

Varsågod!

Det är jättespännande att göra en sådan här resa och finna att det man egentligen ratat var mycket intressant och gamla favoritartister var riktiga döhögar.

Jag köper inga skivor bara för att göra slut på ett skivkonto - jag köper för att jag vill lyssna på just den musik jag köper.
Skulle rekommendera att vemsomhelst gör en sådan här resa. Om nu någon inte kan genomföra resan pga av för många skivor, kan jag tycka att där har något gått MYCKET snett.

[mathsg]

Tyvärr så blir det jobbigt att gå igenom allt jag har, så det kanske är som du säger att det har gått snett för mig någonstans. Men jag är så tokig så jag har kul ändå!!

[soundbrigade]

Det var en liten släng åt dem som verkar köpa ett 10-plattor var och varannan dag. Misstänker att de mest samlar på sig för att ... samla på sig.

[soundbrigade]

Nu angriper jag högen som tillkommit (några plattor ligger dock hos Kaj på bibblan - får se till att ha hem dem senast imorgon, någon ska med till Göteborg på LÖRDAG!).

Asia Minor - Between Flesh And Dive. Kaj på bibbland lånade den här till mig så jag var tvungen att köpa en egen. Mycket spännande musik som ligger mellan fin europeisk rock och turkisk schlager ( ). Otroligt spännande.
California Guitar Trio - ? med Tony Levin och Pat Mastelotti. Trion som INTE är från Kalifornien, utan har gått Robban Fripps guitarschule nånstans i världen. Det låter väldigt mycket League of crafty guitarists. Otroligt kul platta - bra tolkningar, och roligt att det dyker in en liten KingCrimson-slinga när man minst anar det. En platta från Dusty Laine.

[soundbrigade]

Alltmedan sista handen (och brända fingrar) läggs på de objekt som ska med till DIY-träffen på lördag går DVD-spelaren för fullt ...

The Greatest Show On Earth - Horizons. Har man hört Real Cool World kan man inte låta bli att köpa detta roliga album. Det är en sorts jazz/blues/rock-blandning med alldeles egna Greatest Show-inslag.
The Hardtimes - Blew Mind. Amerikansk 60-talspop, snudd på psykedelisk. Låten Blew Mind kan väl betraktas som psykedelisk - den är riktigt härlig. Resten ... nja ....
Roger Hodgson - In The Eye Of The Storm. Kanonbra platta av ex-supertrampen Roger.
Pink Floyd - Piper At The gates Of Dawn. En sås full av sekret .. ja jösses så det kunde låta (förskräckligt). Tänk att jag gillade det här en gång. Men Astronomy Domine är aldrig fel.
Pink Floyd - A Saucer Ful Of Secrets. Mycket bättre. Det här var mitt första Pink Floyd-album. Gillar det fortfarande.

Två skivor kvar, åsså en 6 album som finns på bibblan ...

[Max_Headroom]

Pink Floyd - Piper At The gates Of Dawn. En sås full av sekret .. ja jösses så det kunde låta (förskräckligt). Tänk att jag gillade det här en gång. Men Astronomy Domine är aldrig fel.

Ojämn så det räcker. Håller med om Astronomy Domine! Den är fräck. Dom körde den live på turneen 1994 eller när det var.

[soundbrigade]

Ojämn så det räcker. Håller med om Astronomy Domine! Den är fräck. Dom körde den live på turneen 1994 eller när det var.

På Ummagumma finns den med - KANON!
Om man lyssnat lite på Syd Barrets soloplattor känner man igen lite av Piper at the gates.

[soundbrigade]

Fattas bara skivorna jag har lånat ut då ... och göra en skivlista.

Renaissance - Turn Of The Cards. Inte den bästa men många låtar är mycket ..... glömt ordet .... småmagiska (skriver jag då). Där finns en ganska härlig tolkning av Albioniadagiot.
Renaissance - Novella. Inte heller deras bästa, men kanske jämnaste (tycker jag). Här finns idel bra låtar som ofta är väldigt finurigt uppbyggda. Renaissance var en grupp som visste hur man skulle göra en imponerande inledning och en lika imponerande final.

Jag hade en LP som var pressad i regbågens alla färger - The Rock Machine Turns You On. Jag vill minnas att brorsan hade en annan rockmaskin-platta. Det var variousartist-plattor från CBS. Den här kopierade jag från bibblan:
Various - The Best Of The Rock Machine Turns You On. Här finns mycket godis för dem som gillar amerikansk rockmusik från slutet av 60-talet. Ett av de vassaste numren är Grace Slick & The Great Society med Someone to love i en liveversion.

HÄRLIGT!

[soundbrigade]

En mysterieskiva dök upp. Hade en misstanke men när jag kopplade ihop lite "junk" = CDROM och kontrollermojängen och matade ut skivsläden låg CDn där.
På söndag när jag städar upp "ateljén" ska jag spela den.

Mysterieskivan hette Baba Yaga, vilket inte uttalas Babba Jaga, utan Babba Iga. Betoning på sista a:et.

Nu dusch, tandborstning och sovning. Imorgon 8 timmar heldag med audiofjollarna från Faktiskt och HiFiforum.

[soundbrigade]

Jag buppar upp min tråd lite, om det nu heter buppar, fan vet. Fanns väl nån dockserie för länge sedan - Buppet Show, väl?

Träffade biblioteksmannen idag. Mina sista plattor ligger på bibblan. Ska lyssna hämta dem och sedan fixa listan ....

[paa]

Ska lyssna hämta dem ....

"lyssna hämta", vafalls?

[soundbrigade]

Ska lyssna hämta dem ....

"lyssna hämta", vafalls?

Sumpa på långgången mellan härifrån och borta vid låga därren bara för att jag kan!

[soundbrigade]

Jag ska hämta dem .... varifrån kom lyssna .. jo jag ska hämta dem och sedan lyssna på dem och fixa listan.

[paa]

Och nu 10127 st snabba!

[soundbrigade]

Och nu 10127 st snabba!

Jag funderade på att få lov att byta identitet. Ljudbävern eller Huggbävern hade varit en bra start - back to noll så att säga.

[paa]

Som det står i en tjock bok: Man kan inte krypa tillbaka in i moderns sköte!

[soundbrigade]

Som det står i en tjock bok: Man kan inte krypa tillbaka in i moderns sköte!

Du är inte hindu förstår jag ....

[Falkis]

Som det står i en tjock bok: Man kan inte krypa tillbaka in i moderns sköte!

Nej, då går mor sönder!

[paa]

Som det står i en tjock bok: Man kan inte krypa tillbaka in i moderns sköte!

Du är inte hindu förstår jag ....

Nej, alltså jag är inte född i Indien. Men är det nåt sorts trick som dom kör, i stil med reptricket menar du?

[soundbrigade]

Nej, alltså jag är inte född i Indien. Men är det nåt sorts trick som dom kör, i stil med reptricket menar du?

Jag tänkte mer på det där att rekastroferas .. reinkassoföretagas ... reinforceras ... reproduc ... äsch! ... återfödas som ko, grävling, kackerlacka eller huggbäver.

[Bill50x]

Reinkarnation

[soundbrigade]

Tack!

[soundbrigade]

Här vare skivlista, här vare färska skivlistor. Kom och köp! Kom och köp!
!0 meter monokristallin högtalarkabel på köpte!!!

http://soundbrigade.diinoweb.com/files/Skivlista.doc

Det finns lite småfel i listan men det skiter vi i.

[Almen]

Gott jobbat, Magnus!

[soundbrigade]

Jag hämtade upp mina sista CD på biblio teket och sorterade in dem i min skiv hylla innan jag noterade vilka som var o lyssnade. Nu måste jag an stränga mig och komma på vilka jag ska plocka fram ....

[soundbrigade]

Igår fick jag hem mina skivor, sorterade in dem olyssnade i skivhyllan och lyckades plocka ut dem igen. Biblioteksmannen (min polare på bibblan, ej släkt med yxmannem, volvomannen, 36-åringen eller glasögonmördaren) gav mig på lån en stor bunt av sina egna obskyra skivor. Har någon hört Ceux du Dehors?

Jag lyssnade i alla fall igår på:
Kate Bush - Ariel. Läste en skräprecension när den kom där man jämförde med Enya ... jösses i himmelen . Det vore väl att jämföra King Crimson med Lasse Stefanz .... . Ariel är läcker.
Hummern gav mig tre plattor vilka jag har snabblyssnat på redan men igår hann jag med ...
Heroes del Selencio - El Espiritu Del Vino. Spansk gitarr-rock. Ganska coolt faktiskt. Kräver lite invänjning men ... ganska coolt. Jag är lite häpen för jag ser Phil Manzaneras namn på skivan. Bl a spelar han faktiskt gitarr och så står det : dirigida y realizada por Phil manzanera ...

Tack Hummern!

[mathsg]

[quote="soundbrigade"]Kate Bush - Ariel. Läste en skräprecension när den kom där man jämförde med Enya ... jösses i himmelen . Det vore väl att jämföra King Crimson med Lasse Stefanz .... . Ariel är läcker.

Vilken härlig jämförelse, jag röstar oxå på Kate Bush

[soundbrigade]

Enya är för kvinnliga bibliotekarier som drabbats av 40-årskris, elallergi och utbrändhet ...

(DEt var inte snällt uttryckt)

[soundbrigade]

Nästan där ...
Heroes del Silencio - Avalanche.
Heroes del Silencio - Senderos Del Traicion. Det här är den platta jag gilalr bäst. Men överlga, för den som gillar rak och ärlig gitarr-rock är det här ett alldeles utmärkt förstaval. Synd att så få hittat till den den här excellenta spanska grupp.

[soundbrigade]

Grateful Dead - Live/Dead. Team Jerry Garcia står och imponerar i haschröken någonstans i Amörrkas Förenta Stater. Ett djäkligt imponerande album. Märkligt, men kanske inte, är att de låter så mycket mer inspirerande live än på studioskivorna.

Spring - Spring. Ett engelskt band som kom ut på ett bolag som hette NEON på 70-talet. Mycket spännande musik gavs ut på det bolaget inom parentes. Här är det massa mellotroner och ganska fina låtar. Känner lite att bonuslåtarna kunde nab lämnat därhän.

Därmed var den russinskrynklande Huggbäverbrigadens musikaliska resa genomförd.
Vad som kommer härnäst kan man ju bara spekulera om ...