Almen skrev:sprudel skrev:shifts skrev:Jag tycker han har rätt. Musik är ljud, punkt. Vad skulle det annars vara?
Dessutom lyssnar jag på mycket musik som andra anklagar vara bara
ljud. Jag tycker det är musik. Hur gör vi med den i denna fråga? Knivigt va.
Du kan ha musik i ditt huvud utan ljud, det går alldeles utmärkt.
---
Så, jag håller inte med dig att musik är ljud.
Nej det är klart att du inte gör när du redan bestämt dig. Du kan ju lika gärna vända på det och säga att du har ljud i ditt huvud - som är musik.
Vad som utgicks ifrån är de ljud skapade av en anläggning ämnad att återge musik. Självklart är musik ljud, dock inte
bara ljud, men det är heller ingen som sagt.
Njae, nu kommer vi in på definitioner av vad begreppet ljud är och av vad begreppet musik är. Ordet "begrepp" i sig själv är relaterat till något abstrakt.
Det som nu skall göras är en begreppsanalys eller snarast begreppsbestämning
Då måste ordet begrepp först definieras eller åtminstone belysas
Här är en mycket kortfattad resumé
Begrepp kommer av tyskans Begriff och begreifen d v s att fatta eller begripa.
Begrepp inom filosofi är det abstrakta innehållet i en språklig term. Det sätts i kontrast till termen själv (som är konkret) och de konkreta eller abstrakta objekt den syftar på.
Bildligt kan man se begrepp som behållare som innehåller språkliga uttryck i människans medvetande och förbinder dem med både föremålen i verkligheten och en logisk tankevärd. Vissa vill placera behållarna i medvetandet och betraktar begreppen som produkter av en abstraktionsprocess. Andra ser dem som logiska storheter som existerar oberoende av våra medvetanden och vårt språk och då kallas detta för a priori.
Ett föremål som uppfyller ett antal begreppskännetecken sägs äga det begreppsinnehåll som krävs för att falla under ett visst begrepp. Begreppets begreppsomfång sägs omfatta dessa föremål och det att "ringa in" ett begrepp kallas begreppsbestämning.
Då blir ordet "ljud" ett begrepp vars begreppsinnehåll är abstrakt eller konkret eller båda delarna.
Även ordet "musik" är ett begrepp vars begreppsinnehåll är abstrakt eller konkret eller båda delarna.
Om man anser att begreppet ljud är en akustisk företeelse så är ljud något som finns utanför det neurala systemet. Detta måste vare en logisk följd och i så fall är det något konkret.
Om man anser att begreppet ljud är en neural företeelse så är ljud ett fenomen som uppstår i det neurala systemet. Då är det något abstrakt.
Nu är frågan den, är begreppet ljud såsom varandes en konkret akustisk företeelse samma sak eller liktydigt med begreppet ljud såsom varandes ett neuralt abstrakt fenomen? (nervimpulser i sig är en konkret företeelse). I det här fallet så ställs en konkret akustisk företeelse gentemot ett abstrakt neuralt fenomen. Man kan till och med gå ett steg djupare och fråga sig om företeelse är liktydigt med fenomen. Då säger jag så här, fenomen uppstår från företeelser. Ofta är det så att man använder ordet fenomen då man inte kan konkretisera eller förstå företeelsen. Det finns företeelser som kallas naturfenomen. Förr begrep man inte vad det var och sorterade in dessa företeelser i facket fenomen. Egentligen slutar ett fenomen att vara ett fenomen då man förstått dess fysikaliska samband och därmed kunnat konkretisera fenomenet till en företeelse.
Jag fortsätter angående begreppet ljud.
Vad är det i så fall som är utanför det neurala systemet? Själv väljer jag att kalla det som är utanför nervsystemet för akustiska ljudvågor. Akustiska ljudvågor är en konkret företeelse. D v s en anledning till det neurala fenomenet ljud är företeelsen akustiska ljudvågor.
Nu kommer man till en springande punkt, nämligen, är den konkreta företeelsen akustisk ljudvåg liktydigt d v s samma sak som det abstrakta fenomenet ljud. I så fall är ljud = ljud i båda världar. Man har då utökat det man kallar begreppsomfånget. Men är ljud = ljud i båda världar?
Man kan antingen se ljud som en konkret akustisk företeelse, eller så kan man se ljud som en neural företeelse d v s som ett abstrakt fenomen på neural nivå som framkommer på grund av en neural företeelse. Det blir så att säga ”någon form av upplevelse” av nervimpulserna som beror på att vi har receptorer som är känsliga, antingen direkt eller indirekt för retningar mot receptorerna som uppstår på grund av en fysikalisk företeelse som i det här fallet utgörs av akustiska ljudvågor.
Det subjektiva ”ljud” är skilt från det objektiva ”ljud”. Om det objektiva mätvärdet ger ett helt annat resultat än det subjektiva så föreligger skillnad. Det enda man behöver göra är att lyssna på stereo. Allt ljud som upplevs komma från ställen mellan högtalarna är exempel på ett abstrakt fenomen. Detta fenomen uppstår i nervsystemet och i hjärnan och är neuralt och utgör även detta ett begrepp vars term är fantomprojektion. Detta kan man också visa med mono återgivet på sin stereoanläggning d v s med två högtalare.
Den konkreta företeelsen akustiska ljudvågor kommer då från två skilda ljudkällor (högtalare) vars placering inte sammanfaller med ljudobjekten.
Här har jag infört två begrepp till, nämligen ljudkälla och ljudobjekt.
Begreppet ljudkälla är konkret och ett fysikaliskt objekt som alstrar akustiska ljudvågor.
Begreppet ljudobjekt är ett abstrakt upplevt fenomen som upplevs av subjekt. Dessa definitioner är satta inom psykoakustiken och är vedertagna begrepp.
Det subjektivt objektiva i detta fall vore om man hade hört varje enskild högtalare för sig eftersom det är högtalarna som är ljudkällorna. Detta gör man också om man exempelvis spelar Bob Dylan i höger högtalare och Beatles i vänster högtalare. Men om högtalarna återger en insignal beskaffad på sådant sätt att de akustiska ljudvågorna uppfattas av nervsystemet på ett speciellt sätt så att en ny upplevelse infinner sig nämligen att ljudet tycks uppstå mellan högtalarna istället för i varje respektive högtalare. Det går bra med både mono eller stereo för att åskådliggöra detta fenomen.
Den konkreta företeelsen akustisk ljudvåg är inte liktydig eller samma sak med det abstrakta fenomenet ljud. Det finns korrelation dem emellan men det finns även oerhört stora skillnader som gör att jag väljer att se på dessa som skilda entiteter. Jag gör det för att tränga igenom en mur för att kunna få en förståelse av båda begreppen. Då man förstått båda begreppen så kan man samtala om dem på ett meningsfullt och fruktbart sätt och framför allt, man kan ställa upp sambanden dem emellan för att få fram användbara parametrar som man kan styra för att uppnå bästa möjliga ljudåtergivning d v s återgivning av ljud. Då bör man veta vad ljud är för något, annars blir det svårt att veta vad man skall återge. Är det nervimpulser som skall återskapas för att få det återskapade upplevda ljudet d v s ljudet eller är det en akustisk ljudvåg som skall återskapas som ger det återskapade ljudet.
Om man på samma sätt benar i begreppet musik så kan man antingen se musik som en akustisk företeelse och då behövs inget neuralt system för att det skall vara musik. Musik blir då konkret. Eller så kan man se musik som en neural företeelse d v s ett abstrakt fenomen som beror på en neural företeelse.
Jag väljer att se musik som en neural företeelse d v s ett abstrakt fenomen. Musik uppstår i det centrala nervsystemet och hjärnan på grund av något. Det intressanta är i så fall att ställa sig frågan, hur uppstår själva fenomenet? Det har uppstått nervimpulser som beror på att vi har receptorer som är känsliga, antingen direkt eller indirekt för retningar som uppstår på grund av en fysikalisk företeelse och i det här fallet, akustiska ljudvågor. Information befinner sig nu på en neural nivå.
Om man samtidigt definierar ljud som ett neuralt abstrakt fenomen så har vi ringat in både fenomenet ljud och fenomenet musik som fenomen på neural nivå.
Nu blir nästa frågeställning, är musik och ljud liktydigt och entydigt med varandra såsom varandes samma fenomen? På det kan man svara ja eller nej. Jag svarar nej.
Alltså bör jag också kunna förklara skillnaden. En sak måste klargöras, musik och ljud måste i så fall behandlas i delvis eller fullständigt separata delar av nervsystemet. Båda är neurala fenomen och båda är skilda fenomen, men under vissa förutsättningar så uppstår fenomenet musik ur fenomenet ljud eller istället för fenomenet ljud. Men fenomenet musik kan även uppstå ur fenomenet tänkt ljud eller tänkt musik.
Om det nu är på så vis, så måste nervimpulserna som ger upphov till fenomenet musik behandlas på annorlunda sätt än nervimpulser som inte ger upphov till fenomenet musik. Då gäller det att finna denna skillnad. Ja, vem är det som söker skillnaden? Jo, det är var och ens nervsystem. Då skillnad detekteras av nervsystemet så tar nervimpulserna skilda vägar och ett sorteringsarbete har redan utförts. På vilka grunder sorteras det? Det är nu man måste införa ett begrepp till, nämligen kännetecken. Vilka kännetecken har var och ens nervsystem att känna igen? Dessutom måste det ges ett svar på vad det innebär att känna igen något. Det är frågan om ett jämförelsearbete som beror på att man har en viss information som den nya informationen skall jämföras mot. Man måste då ha tillgång till ett minne. Minne behövs för jämförelse. Ur minnet kan man få fram kännetecken som står som referens för nervsystemets bedömning vid sorteringsarbetet. Nu har jag använt ett begrepp som jag tidigare använt, nämligen referens. Denna referens kallar jag för ”inre referens”. Det är alltså den inre referensen som bestämmer hur inkommande information i form av nervimpulser/aktionspotentialer sorteras. Sorteras det åt ett håll till vissa neuroner så blir upplevelsen en och sorteras det åt ett annat håll till andra neuroner så blir upplevelsen en annan. Samma input, men två skilda output d v s olika upplevelse.
Det är nu som man behöver studera musikens väsen lite grann. Vi har ett grundläggande kännetecken i begreppet tonhöjd. Alternerar man tonhöjden på visst sätt så skapas melodi. Andra kännetecken som finns är exempelvis harmoni, rytm, tempo, takt, tonart, kontur, klang, loudness och efterklang som ju påverkar autokorrelationen och således utgör en styrande parameter som kan vara helt avgörande för nervsystemet då sortering sker så att fenomenet musik skall uppstå ur fenomenet ljud eller istället för fenomenet ljud. En fråga är om båda fenomenen kan finnas parallellt eller om man upplever antingen musik eller inte musik och i så fall blir det upplevelse av ljud istället som snarast verkar störande. För om det är så, så är det i ännu högre grad ett sorteringsarbete som behöver göras på ett noggrant sätt. Dessutom har man med sådant betraktelsesätt snarast ett motsatsförhållande mellan ljud och musik. I så fall är ljud skilt från musik.
Man kan uppleva musik som man anser vara dålig. Det betyder att nervsystemet har sorterat nervimpulser till musikavdelningen, så att säga, men värderarna på musikavdelningen i hjärnan bedömer musiken som dålig och sorterar den vidare till källarvåningen i hjärnan. Men det har även i detta fall gjorts en sortering som gör att vissa nervimpulser går i andra banor än om värderingen istället hade blivit bra musik.
Tänk om människan vore amöbor istället, vad livet vore enklare
Detta får duga för idag.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Att regn är nederbörd betyder inte att snö inte är nederbörd, ej heller att hagel är regn.
kemisk doft vid näsan