Bill50x skrev:Morello skrev:Nu börjar det bli tjatigt - det har påpekats gissningsvis bortåt 100 gånger sedan forumets start att det är exakt samma olinjäriteter som medför övertoner (THD) som blandtoner (IMD). Det går med andra inte ord att konstruera en apparat som medför övertoner samtidigt som den ej medför blandtoner.
Jodå, det har jag missat
I min värld finns det THD som innebär övertoner (1kHz ger 2kHz skräp etc), IM som är resultatet av två toner (tex 2kHz + 3 kHz som ger blandprodukter vid 5 resp 1 kHz, övergångsdist som är resultatet av att transistorer som står för varsin halva av sinussignalen inte "möts" där de ska. Detta kallar i alla fall jag för olinjär dist. Det är sådant som inte förekommer i den vanliga världen. Den linjära disten är de frekvensvariationer som förekommer normalt, som att jag kan känna din röst i en sk leksaksdator (=mobiltelefon), i badrummet eller ute på altanen.
Jag har naturligtvis fel men det är så min värld ser ut. Och jag har absolut svårare att fördra musik med det som jag kallar olinjär dist än med några frekvensgångsvariationer. Alltså, någon dB hit eller dit i området typ 10 kHz spelar för mig mycket mindre roll än gravt distande komprimerade fonogram. Förmodligen använder jag total felaktig vokabulär och visar bara min tekniska förvirring men det håller åtminstone ordning på vad jag tycker om diverse apparater.
/ B
Ja, det kan lätt bli tjatigt - det där med linjärt och olinjärt, harmoniska och oharmoniska förvrängningar. För mig dröjde det en bra bit in i högskolematematiken innan poletten trillade ner.
Jag brukar tänka att ett linjärt system kan representeras av en helt rak linje i ett koordinatsystem, där insignalen är variationen längs x-axeln och utsignalen det som syns på y-axeln. Så länge linjen är helt rak blir avbilden (utsignalen) en exakt kopia av insignalen. Den kan vara större (förstärkning) eller mindre (dämpning) beroende på lutningen på linjen, men formen är exakt den samma. En perfekt förstärkare är ett linjärt system.
Man kan också se det linjära systemet som en exakt plan spegel - din spegelbild ser exakt ut som du själv. Så fort spegeln inte är perfekt plan så ser din spegelbild inte längre exakt ut som dig själv. Spegelbilden (utsignalen) blir en förvrängd lustiga huset version av ditt riktiga utseende (insignalen). Spegeln är inte längre plan/rak/linjär. Den skeva spegel representerar nu ett olinjärt system.
Det är nu högskolematten kommer in. Som Morello, I-or och andra redan förklarat kan vilken förvrängd version som helst av en insignal representeras med en kombination av den ursprungliga insignalen
tillsammans med en mängd andra signaler. Det kallas för en fourierutveckling/fourierserie och det finns massa spännande youtubeklipp där fourierserier (olika kombinationer av sinussignaler) kan åstadkomma de mest häpnadsväckande former.
De andra signalerna behöver
adderas till ursprungssignalen för att insignalen nu ska efterlikna den förvrängda utsignalen i det olinjära systemet. Men extrasignalerna fanns ju inte där från början. De är distortionen som tillkommer i alla olinjära system. Sen spelar det ingen roll om olinjäriteten uppkommer i övergången mellan positiva och negativa signalhalvor, som överstyrning eller som mättnadeffekter i utgångstransformatorer. Så fort linjen inte är helt spikrak skapas distortion.
Alla olinjära system skapar nya signaler i form av distortion. Punkt,
Som Morello också betonar medför samma olinjäriteter både övertoner (THD) och blandtoner (IM) beroende på vilken typ av signaler du skickar in i det olinjära systemet. Det finns INGET olinjärt system som bara ger den ena eller andra typen av distortion, det är alltid BÅDE OCH.
Sen kan vi subjektivt vara olika känsliga för olika typer av distortionsfenomen. Där man ofta kan läsa om att vi möjligen är mindre känsliga för viss övertonsdistortion, eftersom de extrasignalerna i stort följer den harmoniska strukturen som förekommer naturligt i alla former av ljud och musik. Därav kallar vi övertoner för just harmonisk distortion.
Så fort du spelar mer än en ton i taget i ett olinjärt system skapas inte bara övertoner, utan också blandtoner (intermodulation) som är summan och skillnaden (blandningen) av olika multiplar av insignalerna. Dessa anses oftast vara mer problematiska än övertoner, eftersom de dyker på ställen i ljudet som inte är jämna multiplar av ingående grundtoner och därför inte ingår i någon naturlig harmoni. Blandprodukterna är oharmoniska.
Vår olika känslighet för övertoner och blandtoner kan vara en orsak till att vi kan uppskatta återgivningen genom en gravt olinjär rörförstärkare för enkel gles musik med få samtidiga toner. Men höra samma produkt fullständigt bryta ihop på mer komplex och tät musik med fler samtidiga toner och därigenom mer uttalad blandtonsdistortion.
mvh, mats
Skivaffär, IC kretsar, mobiltelefoner, hifi-skribent, näringslivsanalyser i CV:t. Har snöat in på dipolära högtalare, Stig Carlsson och psykoakustik
Två båtar går lika snabbt i de aktuella vågorna och vinden, men den ena kommer snabbare fram till Sandhamn när båda startar samtidigt från Nynäshamn. Hur är det möjligt? 
