Moderator: Redaktörer
Rydberg skrev:Om de de facto låter olika, mäter de också olika. Om man inte mäter någon skillnad har man antingen mätt fel eller fel sak.
Rydberg skrev:Om de de facto låter olika, mäter de också olika. Om man inte mäter någon skillnad har man antingen mätt fel eller fel sak.
goat76 skrev:Rydberg skrev:Om de de facto låter olika, mäter de också olika. Om man inte mäter någon skillnad har man antingen mätt fel eller fel sak.
Jag har för mig att han i videon nämnde att vi nog fortfarande inte vet alla typer av mätningar som behöver göras för att få en komplett bild som motsvarar det vi hör till 100%.
Baffel skrev:Rydberg skrev:Om de de facto låter olika, mäter de också olika. Om man inte mäter någon skillnad har man antingen mätt fel eller fel sak.
Precis vad jag också misstänkte. Dock, precis tvärt emot vad P.S Audio hävdar.
Rydberg skrev:Fast han har ju anledningar att säga så eller också har han dålig koll. Personligen tror jag det är en kombination.
goat76 skrev:Rydberg skrev:Om de de facto låter olika, mäter de också olika. Om man inte mäter någon skillnad har man antingen mätt fel eller fel sak.
Jag har för mig att han i videon nämnde att vi nog fortfarande inte vet alla typer av mätningar som behöver göras för att få en komplett bild som motsvarar det vi hör till 100%.
Max_Headroom skrev:goat76 skrev:Rydberg skrev:Om de de facto låter olika, mäter de också olika. Om man inte mäter någon skillnad har man antingen mätt fel eller fel sak.
Jag har för mig att han i videon nämnde att vi nog fortfarande inte vet alla typer av mätningar som behöver göras för att få en komplett bild som motsvarar det vi hör till 100%.
Möjligt att han i videon behöver lära sig mer om vad som skall mätas. Jag har inte orkat se videon, men antar att lyssningen inte är gjord med ABX.
Sedan detta med mätningar: Att förstärkare med så vitt skilda tekniker som MOSFET, BJT och rör skulle mäta lika tror jag inte ett ögonblick på. Vad har man mätt då? Frekvensgång och uteffekt, eller?
Baffel skrev:Nä, du behöver inte se videon. Han utvecklar inte resonemanget , utan säger bara mäter lika låter olika.
Hur tusan , som du är inne på, man egentligen skulle mäta tex rör vs trisse. Mäta kan man väl med sedan tolka resultaten. Hur det låter.
Max_Headroom skrev:Baffel skrev:Nä, du behöver inte se videon. Han utvecklar inte resonemanget , utan säger bara mäter lika låter olika.
Hur tusan , som du är inne på, man egentligen skulle mäta tex rör vs trisse. Mäta kan man väl med sedan tolka resultaten. Hur det låter.
Hur olika uppmätte effekter låter är välkänt. Men många som håller på med Hifi (tidningar, youtubers, guldöron etc) har inte en aning. Dels för att dom inte har orkat läsa på, dels för att dom själv inte gjort egna försök, särskilt inte kontrollerat. Men för dom som orkat lägga ned tid på saken så är det (inom vissa gränser) inga konstigheter.
I-or skrev:Även musiksignaler kan anses vara uppbyggda av sinusar: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/37/Example_of_Fourier_Convergence.gif
Detta är bland de mest missförstådda områdena inom ljudåtergivning och därför uppmanas alla intresserade att studera Fourierserier och -transformer.
I-or skrev:Jag ber dig att studera Fourierserier innan vi fortsätter diskussionen: https://en.wikipedia.org/wiki/Fourier_series.
En förstärkare som klarar att återge frekvenser upp till 20 kHz och arbetar i sitt linjära område kan också återge alla musiksignaler på ett adekvat sätt.
goat76 skrev:I-or skrev:Jag ber dig att studera Fourierserier innan vi fortsätter diskussionen: https://en.wikipedia.org/wiki/Fourier_series.
En förstärkare som klarar att återge frekvenser upp till 20 kHz och arbetar i sitt linjära område kan också återge alla musiksignaler på ett adekvat sätt.
I-or, har du inte en ganska ”platt” syn på musik, är inte svängningar och tvära kast i form att kraftiga transienter parametrar att ta hänsyn till?
Baffel skrev:Okej, men skippa videon då och utgå ifrån frågeställningen . Om det mäter lika, kan det då låta olika med olika typer av transistorer? Jag har svårt att se att så skulle vara fallet, men frågan kan jag ju ändå ställa.![]()
Frågan är inte helt tagen ur luften . De där PS Audio, som påstått det, är väl inga amatörer?
Baffel skrev:Ju mer jag tänker på det, med tanke på min liknelse med test av båtar. Vid test av bil, MC , tvättmaskin eller vad som helst så testas det ju i verkliga situationer. Potentiella köpare skulle ju inte nöja sig med ett test av tex en tvättmaskin om den bara fesblaskat några minuter. Men inom hifi?!
Baffel skrev:Ju mer jag tänker på det, med tanke på min liknelse med test av båtar. Vid test av bil, MC , tvättmaskin eller vad som helst så testas det ju i verkliga situationer. Potentiella köpare skulle ju inte nöja sig med ett test av tex en tvättmaskin om den bara fesblaskat några minuter. Men inom hifi?!
Morello skrev:S
Goat76 samt Erik Andersson bör studera transformteori för att bättre förstå diskursen.
Max_Headroom skrev:Morello skrev:S
Goat76 samt Erik Andersson bör studera transformteori för att bättre förstå diskursen.
Behövs inte alls. Man kan lära sig att förstå detta med andra metoder. Det viktiga är att man lär sig. Transformteori kan nog somliga (mig själv t.ex.) uppleva som "krångligt" och "jobbigt". Men en viss insats måste man lägga i alla fall.
Max_Headroom skrev:Morello skrev:S
Goat76 samt Erik Andersson bör studera transformteori för att bättre förstå diskursen.
Behövs inte alls. Man kan lära sig att förstå detta med andra metoder. Det viktiga är att man lär sig. Transformteori kan nog somliga (mig själv t.ex.) uppleva som "krångligt" och "jobbigt". Men en viss insats måste man lägga i alla fall.
I-or skrev:Jag ber dig att studera Fourierserier innan vi fortsätter diskussionen: https://en.wikipedia.org/wiki/Fourier_series.
En förstärkare som klarar att återge frekvenser upp till 20 kHz och arbetar i sitt linjära område kan också återge alla musiksignaler på ett adekvat sätt.
Bill50x skrev:Baffel skrev:Ju mer jag tänker på det, med tanke på min liknelse med test av båtar. Vid test av bil, MC , tvättmaskin eller vad som helst så testas det ju i verkliga situationer. Potentiella köpare skulle ju inte nöja sig med ett test av tex en tvättmaskin om den bara fesblaskat några minuter. Men inom hifi?!
Mjae. Har du sett tester mellan diskmaskiner och att diska för hand? Där smutsar man ner disk/kastruller med inbrända matrester och låter dem stå i typ två veckor för att sedan kontrollera hur mycket vatten/tvättmedel/energi som går åt mellan olika diskmaskiner och jämfört med att diska för hand. Ofta så visar det sig då att diska för hand är det miljömässigt sämsta alternativet.
Men vem låter fastbränd mjölk eller annat sitta i en kastrull i två veckor innan man ger sig på diskningen? Här skulle jag vilja påstå att det inte handlar om någon "verklig situation". Med hifi är det omvänt, om man ger sig på att använda sin utrustning "normalt" och redovisar sina intryck från detta så möts man av kommentaren "jahaja, och om man belastar förstärkaren med 0,1 ohms last i tre timmar, hur mycket dist har man då?".
Samma fast tvärtom. Det finns alltid dem som vill hitta fel hur man än gör.
/ B
steveo1234 skrev:Max_Headroom skrev:Morello skrev:S
Goat76 samt Erik Andersson bör studera transformteori för att bättre förstå diskursen.
Behövs inte alls. Man kan lära sig att förstå detta med andra metoder. Det viktiga är att man lär sig. Transformteori kan nog somliga (mig själv t.ex.) uppleva som "krångligt" och "jobbigt". Men en viss insats måste man lägga i alla fall.
Klart man kan låta bli att förstå: Men, om man vill ha invändningar mot kunskaper som är matematiskt härleda sen några hundra år tillbaka så får man nog anstränga sig lite. Eller bara acceptera att det är på det sättet som beskrivs av de som satt in sig i frågan.
hcl skrev:Låter de olika så mäter de olika (såvida det faktiskt handlar om att de just låter olika d.v.s. inte att någon inbillar sig att de låter olika). När det gäller vilka faktiska egenskaper olika förstärkare har så är frekvensöverföringsfunktionen en komponent och olinjäriteterna en andra komponent. Att vilken signal som helst kan beskrivas som en summa av sinussignaler och att en förstärkares överföringsfunktion uppmätt så som den beter sig m.h.t. sinussignaler är enbart korrekt för enskilda sinussignaler. Hur olinjäriteterna manifesteras som felaktigheter på en godtycklig signal kommer entydigt hänga på insignalens exakta utseende och inte som en summa av oberoende behandlade sinussignaler.
Förstärkare är inte linjära. Vissa är mindre linjära än andra, men inga är felfria f.f.a. inte då de avkrävs driva komplicerade laster som högtalare i rum.
Baffel skrev:Om jag läser en båttidning där en båt testas så vill jag se resultat där de testat båten i tuffa vatten . Inte ett test där de småputtrat i hamnen.
Jag vill ha en båt som är så pass stor så det klarar av när det blåser på. Dessutom med kraftfull motor. Underdimensionerad motor till båt är bara för trist.
Har man liten båt får man puttra runt i viken när det inte blåser så mycket. Det går ju med en liten båt att ta sig ut längre till havs men med livet som insats. Knappast något man riskerar med en tafflig förstärkare om man drar på med musik som ställer krav på förstärkeriet. Inte så kul, men man överlever.
Conan skrev:Baffel skrev:Om jag läser en båttidning där en båt testas så vill jag se resultat där de testat båten i tuffa vatten . Inte ett test där de småputtrat i hamnen.
Jag vill ha en båt som är så pass stor så det klarar av när det blåser på. Dessutom med kraftfull motor. Underdimensionerad motor till båt är bara för trist.
Har man liten båt får man puttra runt i viken när det inte blåser så mycket. Det går ju med en liten båt att ta sig ut längre till havs men med livet som insats. Knappast något man riskerar med en tafflig förstärkare om man drar på med musik som ställer krav på förstärkeriet. Inte så kul, men man överlever.
Ah en analogi! Älskar såna!Två båtar går lika snabbt i de aktuella vågorna och vinden, men den ena kommer snabbare fram till Sandhamn när båda startar samtidigt från Nynäshamn. Hur är det möjligt?
![]()
I trådämnet rekommenderar jag att läsa turerna kring Richard Clark Amplifier Challenge. Vad man än tycker i frågan så måste man på nåt sätt förhålla sig till detta.
10 000 dollar till den som kan skilja två förstärkare åt under några satta förutsättningar (fritt från minnet):
- Lika frekvensgång inom hörbara området. Man tillåts EQ:a den ena eller bägge stärkarna.
- Dist lägre än 0,1 %
- Ingen förstärkare spelar över klippggränsen
- Nivåanpassat och blindtest
Ingen har kammat hem priset. Rör eller trissor har inte spelat roll. En Onkyo-receiver från Radio Shack spelade likadant som Nelson Pass största monoblock.
Conan skrev:Baffel skrev:Om jag läser en båttidning där en båt testas så vill jag se resultat där de testat båten i tuffa vatten . Inte ett test där de småputtrat i hamnen.
Jag vill ha en båt som är så pass stor så det klarar av när det blåser på. Dessutom med kraftfull motor. Underdimensionerad motor till båt är bara för trist.
Har man liten båt får man puttra runt i viken när det inte blåser så mycket. Det går ju med en liten båt att ta sig ut längre till havs men med livet som insats. Knappast något man riskerar med en tafflig förstärkare om man drar på med musik som ställer krav på förstärkeriet. Inte så kul, men man överlever.
Ah en analogi! Älskar såna!Två båtar går lika snabbt i de aktuella vågorna och vinden, men den ena kommer snabbare fram till Sandhamn när båda startar samtidigt från Nynäshamn. Hur är det möjligt?
![]()
I trådämnet rekommenderar jag att läsa turerna kring Richard Clark Amplifier Challenge. Vad man än tycker i frågan så måste man på nåt sätt förhålla sig till detta.
10 000 dollar till den som kan skilja två förstärkare åt under några satta förutsättningar (fritt från minnet):
- Lika frekvensgång inom hörbara området. Man tillåts EQ:a den ena eller bägge stärkarna.
- Dist lägre än 0,1 %
- Ingen förstärkare spelar över klippggränsen
- Nivåanpassat och blindtest
Ingen har kammat hem priset. Rör eller trissor har inte spelat roll. En Onkyo-receiver från Radio Shack spelade likadant som Nelson Pass största monoblock.
sprudel skrev:Conan skrev:Baffel skrev:Om jag läser en båttidning där en båt testas så vill jag se resultat där de testat båten i tuffa vatten . Inte ett test där de småputtrat i hamnen.
Jag vill ha en båt som är så pass stor så det klarar av när det blåser på. Dessutom med kraftfull motor. Underdimensionerad motor till båt är bara för trist.
Har man liten båt får man puttra runt i viken när det inte blåser så mycket. Det går ju med en liten båt att ta sig ut längre till havs men med livet som insats. Knappast något man riskerar med en tafflig förstärkare om man drar på med musik som ställer krav på förstärkeriet. Inte så kul, men man överlever.
Ah en analogi! Älskar såna!Två båtar går lika snabbt i de aktuella vågorna och vinden, men den ena kommer snabbare fram till Sandhamn när båda startar samtidigt från Nynäshamn. Hur är det möjligt?
![]()
I trådämnet rekommenderar jag att läsa turerna kring Richard Clark Amplifier Challenge. Vad man än tycker i frågan så måste man på nåt sätt förhålla sig till detta.
10 000 dollar till den som kan skilja två förstärkare åt under några satta förutsättningar (fritt från minnet):
- Lika frekvensgång inom hörbara området. Man tillåts EQ:a den ena eller bägge stärkarna.
- Dist lägre än 0,1 %
- Ingen förstärkare spelar över klippggränsen
- Nivåanpassat och blindtest
Ingen har kammat hem priset. Rör eller trissor har inte spelat roll. En Onkyo-receiver från Radio Shack spelade likadant som Nelson Pass största monoblock.
Vilken förstärkare har du själv, och varför?
I-or skrev:
Om det var 0,1 % THD som gällde i hifi-utmaningen, så hade en hyfsat känslig lyssnare kunnat identifiera förstärkarna med någorlunda lågdistorderande högtalare.
.
sprudel skrev:Vilken förstärkare har du själv, och varför?
ErikAndersson skrev:Jag håller helt med om att är en Svammelpelle. Men tror och hoppas att de flesta här på forumet inser att det är mycket stor skillnad på en statisk mätsignal jämfört med en komplex musiksignal.
I-or skrev:Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).
Baffel skrev:Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.
P.s finns fler i tråden som kan detta med rörförstärkeri , Morello tex . Jansch är ju inte så pjåkig på det heller.
Edit du själv verkar ju kunna en hel del om förstärkeri med . Även, ähä behöver väl inte rabbla upp alla i denna tråd.
Morello skrev:Max_Headroom skrev:Morello skrev:S
Goat76 samt Erik Andersson bör studera transformteori för att bättre förstå diskursen.
Behövs inte alls. Man kan lära sig att förstå detta med andra metoder. Det viktiga är att man lär sig. Transformteori kan nog somliga (mig själv t.ex.) uppleva som "krångligt" och "jobbigt". Men en viss insats måste man lägga i alla fall.
Livet är ibland både krångligt och jobbigt, men när polletten väl ramlat ned brukar det kännas tillfredställande att efter hårt arbete ha lärt sig något.
Conan skrev:sprudel skrev:Vilken förstärkare har du själv, och varför?
Jag har Holographic Audio PRE 25R och AMP Sixteen. Anledningar:
1. Jag behöver en delad stärkare med för- och slutsteg
2. Made in Sweden![]()
3. Jag upplevde en skillnad mot det tidigare försteget som var en hemmabioreceiver (Yamaha 1030). Har inte blindtestat och vet inte om det var nån inställning som var orsaken (hemmabiostärkare är knepiga grejer) men en skillnad upplevde jag. Nåt "gnagde" med ljudet i Yamahan. Numera spelar receivern bara för film & TV..
4. När väl försteget var bestämt så ville jag ha slutsteg i samma "serie" och det dök upp en AMP Sixteen på Rehifi. Tidigare slutsteg var en Rotel. Upplevde ingen skillnad mellan HA och Rotel.
jansch skrev:Baffel skrev:Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.
P.s finns fler i tråden som kan detta med rörförstärkeri , Morello tex . Jansch är ju inte så pjåkig på det heller.
Edit du själv verkar ju kunna en hel del om förstärkeri med . Även, ähä behöver väl inte rabbla upp alla i denna tråd.
Jag är inte speciellt bra på rörförstärkeri.
Det är ju ingen ny teknik och inte komplicerad. De allra flesta kretslösningarna är ju mer än 50 år gamla och bygger på sunt utnyttjande av främst rören. Att tillverka bra utgångtransformatorer är lite av hantverkserfarenhet.
I-or skrev:Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).
Baffel skrev:Aha, tja det finns ju en i denna tråd som väl ändå får anses vara riktigt duktig på rörförstärkare. Undrar vad han tycker om den kommentaren? Det innebär ju i praktiken , om nu inte rörförstärkare skapar en för öronen behagligare typ distorsion än t.ex trisse, att rörförstärkare torde gå som val av förstärkeri gällande seriös Hifi.
I-or skrev:Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).
I-or skrev:Detta var ett tag sedan och reglerna tycks bara finnas kvar för bilstereoförstärkare. Egentligen kräver han nästan ingenting annat än att förstärkarna håller sig under klippning: https://web.archive.org/web/20131024073 ... crules.htm
Det är en aning oklart vad gäller frekvensgången, men jag antar att denna måste vara "lika". Inga restriktioner vad gäller distorsion. Med lågdistorderande högtalare hade man åtminstone med bilstereoreglerna kunnat tjäna 10 000 USD utan tvekan, men antagligen var inte högtalarna särskilt högpresterande i det fallet.
Om det var 0,1 % THD som gällde i hifi-utmaningen, så hade en hyfsat känslig lyssnare kunnat identifiera förstärkarna med någorlunda lågdistorderande högtalare.
Stereophile publicerade en artikel angående varför förstärkare låter olika i JGH:s regi som var ovanligt klartänkt för denna publikation: https://www.stereophile.com/content/carver-challenge (vilken har länkats till även i tidigare trådar).
Morello skrev:I-or skrev:Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).
Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.
peterh skrev:Morello skrev:I-or skrev:Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).
Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.
Det låter som en beskrivning av billiga rörförstärkare, hifi använder inte sådana.
Det kan också vara en effekt av dåligt dämpade högtalare som måste ha hög dämpfaktor för att inte blit "boomiga"
Tangband skrev:
.....kan nämna att Genelec i ett whitepaper från 2013 har en tumregel att förstärkardistorsion bör underskrida högtalarelementens distorsion med ca 10 gånger . Har elementen en distorsion på 0,5 % bör alltså förstärkeriet bidra med maximalt 0.05 %.
https://assets.ctfassets.net/4zjnzn055a ... ations.pdf
” If the harmonic distortion of a good active loudspeaker [8] is less than 0.5 %, an amplifier can be considered good enough if its distortion is insignificant in compari- son to that, say 0.05 %. All of the amplifiers in this study are more than good enough even up to 7 kHz, beyond which third harmonic distortion is inaudible.”
Morello skrev:
De allra flesta rörslutsteg uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.
Baffel skrev:Morello skrev:
De allra flesta rörslutsteg uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.
Kan du på rak arm komma på något rörslutsteg som inte uppvisar tilltagande THD mot låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen?
peterh skrev:Morello skrev:I-or skrev:Den största anledningen till det typiska rörljudet, d.v.s. den höga utgångsimpedansen som ofta leder till frekvensgångsavvikelser om upp till ett par dB, hade förvisso ekvaliserats bort i testet. Man kan dock fortfarande skilja en förstärkare med 0,01 % THD från en annan med 0,1 % THD med bättre högtalare (vilka inte sällan uppvisar THD om 0,03-0,1 % upp till medelhöga ljudtrycksnivåer i mellanregister och diskant).
Till typiskt rörljud vill jag nog addera betydande distorsion vid låga frekvenser pga olinjäriteter i utgångstrafen.
Det låter som en beskrivning av billiga rörförstärkare, hifi använder inte sådana.
Baffel skrev:Tangband skrev:
.....kan nämna att Genelec i ett whitepaper från 2013 har en tumregel att förstärkardistorsion bör underskrida högtalarelementens distorsion med ca 10 gånger . Har elementen en distorsion på 0,5 % bör alltså förstärkeriet bidra med maximalt 0.05 %.
https://assets.ctfassets.net/4zjnzn055a ... ations.pdf
” If the harmonic distortion of a good active loudspeaker [8] is less than 0.5 %, an amplifier can be considered good enough if its distortion is insignificant in compari- son to that, say 0.05 %. All of the amplifiers in this study are more than good enough even up to 7 kHz, beyond which third harmonic distortion is inaudible.”
Såg att Morello undrade samma sak. Varför ? Är det någon gräns som? Så här adderas dist:
Petersteindl skrev:
Vad gäller summation av harmonisk distorsion så summeras det enligt kvadratiska medelvärdesprincipen. På engelska heter det root mean square och förkortas RMS. Du har säkert sett denna förkortning både här och där.
Exempel: säg att apparaten X1 har THD = 1 % och därefter går signalen till nästa apparat X2 som också den har 1 % THD. Då blir summan av THD från X1 och X2 = √(X1^2+X2^2) = √(1^2+1^2 ) = √2 = 1,41%. D v s summan är inte 2%.
I dina exempel blir summorna:
summan av THD 0,5 % + 0,02% = 0,5004%
och
summan av THD 0,5 % + 0,002% = 0,500004%
Skillnaden är så att säga ännu mindre. Men tar man med IM = intermodulationsdistortion så kan resultaten överraska och speciellt på musik och speciellt med högre ordningens deltoner, exempelvis 7e-ton och 9e-ton.
I tråden :
viewtopic.php?f=9&t=71504
I-or skrev:När det gäller det typiska rörljudet (om det nu finns något sådant), så är den höga utgångsimpedansen den största faktorn. Alla lyssnare hör lätt frekvensgångsavvikelser om åtskilliga dB upp och ned från bas till diskant. Dessutom blir dessa avvikelser tydligt beroende på vilken högtalare som används (spänningsdelning mellan utgångsimpedans och högtalarimpedans). Detta är en slags helt okontrollerad ekvalisering som blir som den blir.
Att hänvisa till att problemet härrör från "odämpade" högtalare visar att man inte har satt sig in i det hela, i princip alla högtalare har konstruerats med utgångspunkt i låg utgångsimpedans för förstärkaren, vilket utgör en de-facto-standard.
I viss mån bidrar även distorsion härrörande från utgångstransformatorn, vilket Morello tar upp ovan, och en låg grad av motkoppling till det typiska rörljudet. Huruvida lyssnarna uppfattar denna distorsion varierar dock mycket från individ till individ. Vissa tycks inte besväras särskilt mycket av t.ex. 3 % THD dominerad av andraton, medan andra (som undertecknad och Morello) tycker att det låter riktigt illa.
Rörförstärkare som inte uppvisar ovanstående svagheter låter ungefär som vilken transistorförstärkare som helst.
peterh skrev:
Att högtalare ofta är byggda för spänningsdrivning är ett problem som ju accentueras med förstärkare som har
högre utgångsimpedans. Men att tala om "de facto standard" är lite inkkrökt.
Se diskussionerna om strömdrivning för en fördjupning.
I-or skrev:peterh skrev:
Att högtalare ofta är byggda för spänningsdrivning är ett problem som ju accentueras med förstärkare som har
högre utgångsimpedans. Men att tala om "de facto standard" är lite inkkrökt.
Se diskussionerna om strömdrivning för en fördjupning.
Nej, att högtalare i princip alltid är konstruerade för spänningsdrivning är inte ett "problem".
Jag behöver nog inte poängtera att passiva högtalare på marknaden aldrig är avsedda för strömdrivning (oändlig utgångsimpedans) eller ens en utgångsimpedans om någon ohm eller så. Även de mycket få högtalare som medvetet har konstruerats för en i det närmaste helt resistiv impedans är avsedda för spänningsdrivning eftersom impedansen i praktiken alltid uppvisar en icke försumbar reaktiv del. Dessutom är den elektromagnetiska dämpningen från spänningsdrivning vid grundresonans en nödvändig del av systemegenskaperna.
Strömdrivning kräver speciallösningar och är därför extremt ovanligt och förekommer bara i aktiva lösningar eller ett fåtal GDS-projekt. Det vore mycket dumt att konstruera en passiv högtalare som inte är kompatibel med 99,9 % av tillgängliga förstärkare.
Det råder alltså en mycket tydlig de-facto-standard i hifi-världen i form av spänningsdrivning av passiva högtalare.
För övrigt har jag sedan länge studerat strömdrivning av högtalare för effektiv reduktion av strömdistorsion. Detta gäller naturligtvis endast aktiva högtalare. Strömdistorsionen, vilken ofta dominerar THD i stora delar av mellanregister och diskant upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, uppstår p.g.a. de inducerade elektromagnetiska fält som ger upphov till olinjära hystereseffekter i ståldelarna i magnetkretsen (huvudsakligen topplattan) och kan reduceras med ca 10-20 dB genom strömdrivning.
Baffel skrev:Saxat lite , hur några anser att olika förstärkare låter:
Tillverkare väljer för dig hur han tycker det skall låta genom att manipulera frekvensgången efter sin filosofi.
Linn, Naim, primare, bladelius, krell mfl är typiska sådana.
Jag har fattat det som att Rotel är ganska neutrala i riktning mot kall på varm/kall-skalan och att Naim är varmare och mjukare i karaktären
Hegel H1 mkIV som jag äger är mycket transparent och neutral. Lite analytisk dock men på ett tiktigt bra sätt. 10+ av mig till HEGEL...
Förr var i vart fall Yamahan mer musikalisk (mer gung, om du förstår) än Denon:s mer stelbenta å lite tråkigt analytiska ljudkaraktär..
https://www.minhembio.com/forum/index.p ... pic=236967
Osv osv. Tog bara första bästa sidan jag googlade upp, men det finns fler liknande sidor / trådar , om man säger så.
Kontentan , med tanke på vad som framkommit i denna tråd. Om förstärkaren är väl konstruerad, låg dist, linjär osv så är de som skrivit det ovan helt ute och cyklar. Eller om de lyssnat på olika kraftfulla förstärkare, som klipper olika och det är vad de uppfattar som ljudkaraktär, eller vad tror ni?
Detsamma borde väl också gälla det sk speciella "vintageljudet" man, ibland, kan läsa om att gamla stärkare har. Dvs om det är något speciellt som hörs så är det egentligen tex distorsion? Det under förutsättning att förstärkaren är konstruerad för att vara linjär , såklart. I annat fall är den konstuerad med någon slags medveten höjning i några register och det har jag svårt att tro att någon tillverkare av förstärkare medvetet skulle göra.
petersteindl skrev:
Eftersom musik består av en massa toner som är uppbyggda av deltoner så måste man utgå från musikens spektrum och titta på samtliga toner som bildas och överlagras på musikens deltoner. Då fås ett spektra av toner. Då kan man summera hela spektrat och se på alla nya toner som inte skall vara där. Det blir en skog av toner mellan musikfrekvenserna. Denna skog är det man hör som skräp och avsaknad av klarhet och renhet.
Med en tumregel som Genelec verkar ha så vill inte jag skriva under på deras tumregel.
Mvh
Peter
JM skrev:I-or skrev:peterh skrev:
Att högtalare ofta är byggda för spänningsdrivning är ett problem som ju accentueras med förstärkare som har
högre utgångsimpedans. Men att tala om "de facto standard" är lite inkkrökt.
Se diskussionerna om strömdrivning för en fördjupning.
Nej, att högtalare i princip alltid är konstruerade för spänningsdrivning är inte ett "problem".
Jag behöver nog inte poängtera att passiva högtalare på marknaden aldrig är avsedda för strömdrivning (oändlig utgångsimpedans) eller ens en utgångsimpedans om någon ohm eller så. Även de mycket få högtalare som medvetet har konstruerats för en i det närmaste helt resistiv impedans är avsedda för spänningsdrivning eftersom impedansen i praktiken alltid uppvisar en icke försumbar reaktiv del. Dessutom är den elektromagnetiska dämpningen från spänningsdrivning vid grundresonans en nödvändig del av systemegenskaperna.
Strömdrivning kräver speciallösningar och är därför extremt ovanligt och förekommer bara i aktiva lösningar eller ett fåtal GDS-projekt. Det vore mycket dumt att konstruera en passiv högtalare som inte är kompatibel med 99,9 % av tillgängliga förstärkare.
Det råder alltså en mycket tydlig de-facto-standard i hifi-världen i form av spänningsdrivning av passiva högtalare.
För övrigt har jag sedan länge studerat strömdrivning av högtalare för effektiv reduktion av strömdistorsion. Detta gäller naturligtvis endast aktiva högtalare. Strömdistorsionen, vilken ofta dominerar THD i stora delar av mellanregister och diskant upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, uppstår p.g.a. de inducerade elektromagnetiska fält som ger upphov till olinjära hystereseffekter i ståldelarna i magnetkretsen (huvudsakligen topplattan) och kan reduceras med ca 10-20 dB genom strömdrivning.
Det där med nästan strömdrivning av högtalare låter intressant. Kanske skall jag plocka fram mitt 70 kgs monster från garderoben.
Har en Krell KSA-250 klass-A slutsteg som enlight specifikationen från Krell kan ge 4 kW med 0,5 ohm belastning. Tyvärr är THD lite hög. Men du I-or har tidigare antytt att bandhögtalare med låg impedans ger låg distorsion och kan bli något speciellt. Möjligen kan du förklara hur du tänker.
JM
Baffel skrev:Det vore ju bara för dumt, och jag har otroligt svårt att tro att så skulle vara fallet att någon hifi- tillverkare skulle manipulera eller skapa ett visst ljud. I alla fall om de inte skulle vara noga med att påpeka att de gjorde just det.
Vill man ändra i efterhand för man ju såklart fixa en EQ.
jansch skrev:JM skrev:I-or skrev:
Nej, att högtalare i princip alltid är konstruerade för spänningsdrivning är inte ett "problem".
Jag behöver nog inte poängtera att passiva högtalare på marknaden aldrig är avsedda för strömdrivning (oändlig utgångsimpedans) eller ens en utgångsimpedans om någon ohm eller så. Även de mycket få högtalare som medvetet har konstruerats för en i det närmaste helt resistiv impedans är avsedda för spänningsdrivning eftersom impedansen i praktiken alltid uppvisar en icke försumbar reaktiv del. Dessutom är den elektromagnetiska dämpningen från spänningsdrivning vid grundresonans en nödvändig del av systemegenskaperna.
Strömdrivning kräver speciallösningar och är därför extremt ovanligt och förekommer bara i aktiva lösningar eller ett fåtal GDS-projekt. Det vore mycket dumt att konstruera en passiv högtalare som inte är kompatibel med 99,9 % av tillgängliga förstärkare.
Det råder alltså en mycket tydlig de-facto-standard i hifi-världen i form av spänningsdrivning av passiva högtalare.
För övrigt har jag sedan länge studerat strömdrivning av högtalare för effektiv reduktion av strömdistorsion. Detta gäller naturligtvis endast aktiva högtalare. Strömdistorsionen, vilken ofta dominerar THD i stora delar av mellanregister och diskant upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, uppstår p.g.a. de inducerade elektromagnetiska fält som ger upphov till olinjära hystereseffekter i ståldelarna i magnetkretsen (huvudsakligen topplattan) och kan reduceras med ca 10-20 dB genom strömdrivning.
Det där med nästan strömdrivning av högtalare låter intressant. Kanske skall jag plocka fram mitt 70 kgs monster från garderoben.
Har en Krell KSA-250 klass-A slutsteg som enlight specifikationen från Krell kan ge 4 kW med 0,5 ohm belastning. Tyvärr är THD lite hög. Men du I-or har tidigare antytt att bandhögtalare med låg impedans ger låg distorsion och kan bli något speciellt. Möjligen kan du förklara hur du tänker.
JM
Ett spänningsstyrt slutsteg, vilket är det normala, betyder att slutsteget alltid levererar samma spänning oavsett last. Spänningen "säckar inte ihop" oavsett tomgång/16 ohm/8ohm/4ohm/2ohm/0,5ohm. Därför fördubblas effekten när lasten går från t.ex 8ohm till 4ohm (så länge inte skyddskretsar/ kortslutningskretsar slår till). Dessa slutsteg har väldigt lågt ri (utgångsimpedans) eller det vi kallar för hög dämpfaktor.
Ett strömstyrt slutsteg har högt ri , d v s oavsett last kommer strömmen vara konstant.
Typexempel på detta är när man mäter högtalarimpedans med konstantströmmetoden. Då lägger man ett STORT motstånd i serie med mätobjektet och därmed kan lasten variera utan att strömmen påverkas. Alltså lika stor ström går igenom lasten oavsett om högtalaren har 4/8/16/50/100 ohm vilket medför att spänningen ändras över lasten . En sådan lösning har alltså extremt låg "dämpfaktor".
Spänningsstyrt slutsteg kräver alltså att hög ström kan levereras
Strömstyrt slutsteg kräver att hög spänning kan levereras
Lite förenklat..........
Baffel skrev:petersteindl skrev:
Eftersom musik består av en massa toner som är uppbyggda av deltoner så måste man utgå från musikens spektrum och titta på samtliga toner som bildas och överlagras på musikens deltoner. Då fås ett spektra av toner. Då kan man summera hela spektrat och se på alla nya toner som inte skall vara där. Det blir en skog av toner mellan musikfrekvenserna. Denna skog är det man hör som skräp och avsaknad av klarhet och renhet.
Med en tumregel som Genelec verkar ha så vill inte jag skriva under på deras tumregel.
Mvh
Peter
Klippte bort lite annars växer det så förbenat när man svarar på inlägg. I vilket fall det du skrev Peter , intressant. En hel del att tänka på och mer distorsion finns det
[i] Överstyrningsdistorsion uppstår då signalen förstärks mer än vad förstärkaren klarar av. Man skiljer bland musiker på om signalen är överstyrd innan förstärkaren med någon typ av effektbox eller om det är fråga om enbart överstyrt slutsteg.
Vikningsdistorsion - ett fenomen som uppstår vid omvandling av analoga signaler till digitala då man samplar med för låg frekvens jämfört med insignalens bandbredd.
Transient Intermodulationsdistorsion eller TIM-distorsion - är en omdiskuterad distorsionstyp. Det finns idag inga klart definierade metoder för att mäta TIM.
[/i]
https://sv.wikipedia.org/wiki/Distorsion_(teleteknik)
Bill50x skrev:Baffel skrev:Det vore ju bara för dumt, och jag har otroligt svårt att tro att så skulle vara fallet att någon hifi- tillverkare skulle manipulera eller skapa ett visst ljud. I alla fall om de inte skulle vara noga med att påpeka att de gjorde just det.
Vill man ändra i efterhand för man ju såklart fixa en EQ.
Men, alla ljudande skillnader i elektronik handlar väl inte bara om frekvensgångsskillnader? Jag kan tänka mig att tex harmonisk dist kan ge skillnader. Dynamisk kompression är ngt annat som kan påverka det upplevda ljudet. För att inte tala om brusnivå.
/ B
Morello skrev:Nu börjar det bli tjatigt - det har påpekats gissningsvis bortåt 100 gånger sedan forumets start att det är exakt samma olinjäriteter som medför övertoner (THD) som blandtoner (IMD). Det går med andra inte ord att konstruera en apparat som medför övertoner samtidigt som den ej medför blandtoner.
Bill50x skrev:Morello skrev:Nu börjar det bli tjatigt - det har påpekats gissningsvis bortåt 100 gånger sedan forumets start att det är exakt samma olinjäriteter som medför övertoner (THD) som blandtoner (IMD). Det går med andra inte ord att konstruera en apparat som medför övertoner samtidigt som den ej medför blandtoner.
Jodå, det har jag missat
I min värld finns det THD som innebär övertoner (1kHz ger 2kHz skräp etc), IM som är resultatet av två toner (tex 2kHz + 3 kHz som ger blandprodukter vid 5 resp 1 kHz, övergångsdist som är resultatet av att transistorer som står för varsin halva av sinussignalen inte "möts" där de ska. Detta kallar i alla fall jag för olinjär dist. Det är sådant som inte förekommer i den vanliga världen. Den linjära disten är de frekvensvariationer som förekommer normalt, som att jag kan känna din röst i en sk leksaksdator (=mobiltelefon), i badrummet eller ute på altanen.
Jag har naturligtvis fel men det är så min värld ser ut. Och jag har absolut svårare att fördra musik med det som jag kallar olinjär dist än med några frekvensgångsvariationer. Alltså, någon dB hit eller dit i området typ 10 kHz spelar för mig mycket mindre roll än gravt distande komprimerade fonogram. Förmodligen använder jag total felaktig vokabulär och visar bara min tekniska förvirring men det håller åtminstone ordning på vad jag tycker om diverse apparater.
/ B
Bill50x skrev:Morello skrev:Nu börjar det bli tjatigt - det har påpekats gissningsvis bortåt 100 gånger sedan forumets start att det är exakt samma olinjäriteter som medför övertoner (THD) som blandtoner (IMD). Det går med andra inte ord att konstruera en apparat som medför övertoner samtidigt som den ej medför blandtoner.
Jodå, det har jag missat
I min värld finns det THD som innebär övertoner (1kHz ger 2kHz skräp etc), IM som är resultatet av två toner (tex 2kHz + 3 kHz som ger blandprodukter vid 5 resp 1 kHz, övergångsdist som är resultatet av att transistorer som står för varsin halva av sinussignalen inte "möts" där de ska. Detta kallar i alla fall jag för olinjär dist. Det är sådant som inte förekommer i den vanliga världen. Den linjära disten är de frekvensvariationer som förekommer normalt, som att jag kan känna din röst i en sk leksaksdator (=mobiltelefon), i badrummet eller ute på altanen.
Jag har naturligtvis fel men det är så min värld ser ut. Och jag har absolut svårare att fördra musik med det som jag kallar olinjär dist än med några frekvensgångsvariationer. Alltså, någon dB hit eller dit i området typ 10 kHz spelar för mig mycket mindre roll än gravt distande komprimerade fonogram. Förmodligen använder jag total felaktig vokabulär och visar bara min tekniska förvirring men det håller åtminstone ordning på vad jag tycker om diverse apparater.
/ B
Baffel skrev:Förbaskat bra skrivet matssvensson. Pedagogiskt .
Nu förstår jag varför , om det nu finns de som uppskattar lite dist, varför det kan vara så.Sista meningarna i matssvenssons inlägg.
Morello skrev:Vi lever alla i samma värld där samma fysikaliska lagar gäller. Släpp detta med "min värld", "din värld" och "vanlig värld".
JM skrev:Det där med nästan strömdrivning av högtalare låter intressant. Kanske skall jag plocka fram mitt 70 kgs monster från garderoben.
Har en Krell KSA-250 klass-A slutsteg som enlight specifikationen från Krell kan ge 4 kW med 0,5 ohm belastning. Tyvärr är THD lite hög. Men du I-or har tidigare antytt att bandhögtalare med låg impedans ger låg distorsion och kan bli något speciellt. Möjligen kan du förklara hur du tänker.
JM
jansch skrev:JM skrev:I-or skrev:
Nej, att högtalare i princip alltid är konstruerade för spänningsdrivning är inte ett "problem".
Jag behöver nog inte poängtera att passiva högtalare på marknaden aldrig är avsedda för strömdrivning (oändlig utgångsimpedans) eller ens en utgångsimpedans om någon ohm eller så. Även de mycket få högtalare som medvetet har konstruerats för en i det närmaste helt resistiv impedans är avsedda för spänningsdrivning eftersom impedansen i praktiken alltid uppvisar en icke försumbar reaktiv del. Dessutom är den elektromagnetiska dämpningen från spänningsdrivning vid grundresonans en nödvändig del av systemegenskaperna.
Strömdrivning kräver speciallösningar och är därför extremt ovanligt och förekommer bara i aktiva lösningar eller ett fåtal GDS-projekt. Det vore mycket dumt att konstruera en passiv högtalare som inte är kompatibel med 99,9 % av tillgängliga förstärkare.
Det råder alltså en mycket tydlig de-facto-standard i hifi-världen i form av spänningsdrivning av passiva högtalare.
För övrigt har jag sedan länge studerat strömdrivning av högtalare för effektiv reduktion av strömdistorsion. Detta gäller naturligtvis endast aktiva högtalare. Strömdistorsionen, vilken ofta dominerar THD i stora delar av mellanregister och diskant upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, uppstår p.g.a. de inducerade elektromagnetiska fält som ger upphov till olinjära hystereseffekter i ståldelarna i magnetkretsen (huvudsakligen topplattan) och kan reduceras med ca 10-20 dB genom strömdrivning.
Det där med nästan strömdrivning av högtalare låter intressant. Kanske skall jag plocka fram mitt 70 kgs monster från garderoben.
Har en Krell KSA-250 klass-A slutsteg som enlight specifikationen från Krell kan ge 4 kW med 0,5 ohm belastning. Tyvärr är THD lite hög. Men du I-or har tidigare antytt att bandhögtalare med låg impedans ger låg distorsion och kan bli något speciellt. Möjligen kan du förklara hur du tänker.
JM
Ett spänningsstyrt slutsteg, vilket är det normala, betyder att slutsteget alltid levererar samma spänning oavsett last. Spänningen "säckar inte ihop" oavsett tomgång/16 ohm/8ohm/4ohm/2ohm/0,5ohm. Därför fördubblas effekten när lasten går från t.ex 8ohm till 4ohm (så länge inte skyddskretsar/ kortslutningskretsar slår till). Dessa slutsteg har väldigt lågt ri (utgångsimpedans) eller det vi kallar för hög dämpfaktor.
Ett strömstyrt slutsteg har högt ri , d v s oavsett last kommer strömmen vara konstant.
Typexempel på detta är när man mäter högtalarimpedans med konstantströmmetoden. Då lägger man ett STORT motstånd i serie med mätobjektet och därmed kan lasten variera utan att strömmen påverkas. Alltså lika stor ström går igenom lasten oavsett om högtalaren har 4/8/16/50/100 ohm vilket medför att spänningen ändras över lasten . En sådan lösning har alltså extremt låg "dämpfaktor".
Spänningsstyrt slutsteg kräver alltså att hög ström kan levereras
Strömstyrt slutsteg kräver att hög spänning kan levereras
Lite förenklat..........
Morello skrev:Tittade snabbt på mätdata - det ser jättekonstigt ut. Klart alarmerande är att THD faktiskt ökar vid låga låga frekvenser.
peterh skrev:
zero output Impedance (100% damping factor).
matssvensson skrev:...
De andra signalerna behöver adderas till ursprungssignalen för att insignalen nu ska efterlikna den förvrängda utsignalen i det olinjära systemet. Men extrasignalerna fanns ju inte där från början. De är distortionen som tillkommer i alla olinjära system. Sen spelar det ingen roll om olinjäriteten uppkommer i övergången mellan positiva och negativa signalhalvor, som överstyrning eller som mättnadeffekter i utgångstransformatorer. Så fort linjen inte är helt spikrak skapas distortion. Alla olinjära system skapar nya signaler i form av distortion. ...
hcl skrev:matssvensson skrev:...
De andra signalerna behöver adderas till ursprungssignalen för att insignalen nu ska efterlikna den förvrängda utsignalen i det olinjära systemet. Men extrasignalerna fanns ju inte där från början. De är distortionen som tillkommer i alla olinjära system. Sen spelar det ingen roll om olinjäriteten uppkommer i övergången mellan positiva och negativa signalhalvor, som överstyrning eller som mättnadeffekter i utgångstransformatorer. Så fort linjen inte är helt spikrak skapas distortion. Alla olinjära system skapar nya signaler i form av distortion. ...
Bra sammanfattat, bortsett från att (det blåmarkerade är en aning missvisande) där övergångsdistorsion sannolikt inte ger en överföringskrökning lik den som orsakas av mättnad d.v.s. dessa båda fenomen kommer sannolikt inte ge lika övertoner och sannolikt inte heller uppfattas som likalåtande.
peterh skrev:Jag kommer ihåg en träffande och kul analogi från lenardaudio :
<citat>
The historical purpose of organised religions was to manage society to un-questioning obey authority and live within a moral code. Over thousands of years, religious conditioning has become entrenched within human consciousness, so much so that it no longer requires us to worship Deity's or repeat ancient text as a guide for obedience. Marketing and consumerism is the religion of modern times.
Modern man is so conditioned by his past, that he will blindly accept anything marketed to him, including identifying with brand names, model numbers and celebrities. He also infallibility believes in the propagandaised ideal of Democratic consumerism as a disguise for self-interest. Above all, western man remains a contradiction to himself as he will always choose to be right, rather than choose to be happy.
Conventional Solid-state amps may not always give a pleasing musical sound, but they provide superior technical measured performance of zero output Impedance (100% damping factor). Zero output Impedance was unquestionably chosen, reflecting one of many examples from our historical religious conditioning, now expressed as a self-righteous belief in an imposed technical morality.
( Written by John Burnett )
</citat> ( http://education.lenardaudio.com/en/12_amps_8.html )
Almen skrev:Dessa inskränkta rörförespråkare, vars religiösa nit nästan bara överträffas av deras tekniska okunskap!
Bill50x skrev:Almen skrev:Dessa inskränkta rörförespråkare, vars religiösa nit nästan bara överträffas av deras tekniska okunskap!
Och ändå kan rörsteg låta så otroligt bra. Hur kommer det sig?
Bill50x skrev:Almen skrev:Dessa inskränkta rörförespråkare, vars religiösa nit nästan bara överträffas av deras tekniska okunskap!
Och ändå kan rörsteg låta så otroligt bra. Hur kommer det sig?
/ B
Almen skrev:Bill50x skrev:Almen skrev:Dessa inskränkta rörförespråkare, vars religiösa nit nästan bara överträffas av deras tekniska okunskap!
Och ändå kan rörsteg låta så otroligt bra. Hur kommer det sig?
"ändå"?
Jag har ju försökt förklara det för dig så länge vi har hängt här på faktiskt, men... Har ju till och med varit med och designat och utfört en F/E-lyssning med detta i åtanke.
Men det skiter du i?
peterh skrev:Almen skrev:Bill50x skrev:Och ändå kan rörsteg låta så otroligt bra. Hur kommer det sig?
"ändå"?
Jag har ju försökt förklara det för dig så länge vi har hängt här på faktiskt, men... Har ju till och med varit med och designat och utfört en F/E-lyssning med detta i åtanke.
Men det skiter du i?
Han kanske använder sina öron ?
"religiöst nit" kanske står för andra än leonard, jag tycker man skall vara öppen för vad sinnena säger.
Artikeln citerades för att visa att det kanske inte är självklart att man skall dimensionera högtalare för förstärkare
med mycket låg utgångsimedans. Att det är en nuvarande dogma hos somliga innebär inte att det är den enda och rätta vägen.Ödmjukhet och öppenhet för andra vägar är det som leder utveckligen framåt.
peterh skrev:Almen skrev:Bill50x skrev:Och ändå kan rörsteg låta så otroligt bra. Hur kommer det sig?
"ändå"?
Jag har ju försökt förklara det för dig så länge vi har hängt här på faktiskt, men... Har ju till och med varit med och designat och utfört en F/E-lyssning med detta i åtanke.
Men det skiter du i?
Han kanske använder sina öron ?
"religiöst nit" kanske står för andra än leonard, jag tycker man skall vara öppen för vad sinnena säger.
Artikeln citerades för att visa att det kanske inte är självklart att man skall dimensionera högtalare för förstärkare
med mycket låg utgångsimedans. Att det är en nuvarande dogma hos somliga innebär inte att det är den enda och rätta vägen.Ödmjukhet och öppenhet för andra vägar är det som leder utveckligen framåt.
Almen skrev:peterh skrev:Jag kommer ihåg en träffande och kul analogi från lenardaudio :
<citat>
The historical purpose of organised religions was to manage society to un-questioning obey authority and live within a moral code. Over thousands of years, religious conditioning has become entrenched within human consciousness, so much so that it no longer requires us to worship Deity's or repeat ancient text as a guide for obedience. Marketing and consumerism is the religion of modern times.
Modern man is so conditioned by his past, that he will blindly accept anything marketed to him, including identifying with brand names, model numbers and celebrities. He also infallibility believes in the propagandaised ideal of Democratic consumerism as a disguise for self-interest. Above all, western man remains a contradiction to himself as he will always choose to be right, rather than choose to be happy.
Conventional Solid-state amps may not always give a pleasing musical sound, but they provide superior technical measured performance of zero output Impedance (100% damping factor). Zero output Impedance was unquestionably chosen, reflecting one of many examples from our historical religious conditioning, now expressed as a self-righteous belief in an imposed technical morality.
( Written by John Burnett )
</citat> ( http://education.lenardaudio.com/en/12_amps_8.html )
Ja, den var träffande och kul!Dessa inskränkta rörförespråkare, vars religiösa nit nästan bara överträffas av deras tekniska okunskap!
"zero output Impedance"![]()
![]()
![]()
"100% damping factor"![]()
![]()
peterh skrev:Almen skrev:Bill50x skrev:Och ändå kan rörsteg låta så otroligt bra. Hur kommer det sig?
"ändå"?
Jag har ju försökt förklara det för dig så länge vi har hängt här på faktiskt, men... Har ju till och med varit med och designat och utfört en F/E-lyssning med detta i åtanke.
Men det skiter du i?
Han kanske använder sina öron ?
"religiöst nit" kanske står för andra än leonard, jag tycker man skall vara öppen för vad sinnena säger.
Artikeln citerades för att visa att det kanske inte är självklart att man skall dimensionera högtalare för förstärkare
med mycket låg utgångsimedans. Att det är en nuvarande dogma hos somliga innebär inte att det är den enda och rätta vägen.Ödmjukhet och öppenhet för andra vägar är det som leder utveckligen framåt.
jansch skrev:peterh skrev:Almen skrev:"ändå"?
Jag har ju försökt förklara det för dig så länge vi har hängt här på faktiskt, men... Har ju till och med varit med och designat och utfört en F/E-lyssning med detta i åtanke.
Men det skiter du i?
Han kanske använder sina öron ?
"religiöst nit" kanske står för andra än leonard, jag tycker man skall vara öppen för vad sinnena säger.
Artikeln citerades för att visa att det kanske inte är självklart att man skall dimensionera högtalare för förstärkare
med mycket låg utgångsimedans. Att det är en nuvarande dogma hos somliga innebär inte att det är den enda och rätta vägen.Ödmjukhet och öppenhet för andra vägar är det som leder utveckligen framåt.
Hur menar du med "dogma"?
Låg utimpedans är en konsekvens av hård återkoppling = låg distorsion = spänningsstyrd utgång.
Högtalartillverkare FÖRVÄNTAR SIG att matning sker med en definierad spänning.
Om högtalartillverkare inte förstår att seriemotstånd ibland kan sänka distorsionen skall man väl inte kräva av slutstegstillverkare att konstruera slutsteg som inte är optimala?
Eller ska man införa en standard för att rörslutsteg skall kunna hänga med med t.ex 1 ohms utimpedans och alla mätdata utgår då från 1ohms utimpedans?
Hifi världen har ju i sig ofta konstiga saker för sig .....
Tänk om bilindustrin hade fungerat på samma sätt " vi för in en regel om att alla bilar skall ha 2cm glapp i ratten"
Morello skrev:Begreppet är tvetydigt, men jag antar att du syftar på att känna spänningen på utgången och sedan återkoppla till en lågohmig nod.
Om man emellertid känner strömmen på utgången via tex ett shuntmotstånd, så regleras ju strömmen och utgången blir högohmig, vilket givetvis är olämpligt i en audioförstärkare.
Morello skrev:Begreppet är tvetydigt, men jag antar att du syftar på att känna spänningen på utgången och sedan återkoppla till en lågohmig nod.
Om man emellertid känner strömmen på utgången via tex ett shuntmotstånd, så regleras ju strömmen och utgången blir högohmig, vilket givetvis är olämpligt i en audioförstärkare.
peterh skrev:Morello skrev:Begreppet är tvetydigt, men jag antar att du syftar på att känna spänningen på utgången och sedan återkoppla till en lågohmig nod.
Om man emellertid känner strömmen på utgången via tex ett shuntmotstånd, så regleras ju strömmen och utgången blir högohmig, vilket givetvis är olämpligt i en audioförstärkare.
"givetvis" ?
Om man avser att strömdriva en högtalare är det lämpligt. Så det beror på omständigheterna.
Får väl påminna om att den drivande kraften på en talspole är strömmen genom densamma. Förser man talspolen med en konstant spänning blir strömmen beroende på flera faktorer, talspolens resistans ( som varierar med temp), talspolens rörelseenergi ( dvs vad som passerat ögonblicket innan, och även beroende på resonanser ) etc.
För att återknyta till trådens titel, mätningar på förstärkare görs vanligtvis på resistiv last. För att avgöra hur den låter så har man högtalare anslutet och bedömer den efter ljudet som kommer ut. Så det är två olika saker.
tordnilsson skrev:Morello skrev:Begreppet är tvetydigt, men jag antar att du syftar på att känna spänningen på utgången och sedan återkoppla till en lågohmig nod.
Om man emellertid känner strömmen på utgången via tex ett shuntmotstånd, så regleras ju strömmen och utgången blir högohmig, vilket givetvis är olämpligt i en audioförstärkare.
Ja jo, men jag tänker även på de fall när man kopplar så som att kretsen beteer sig som att den har " negativ " utgångsresistans/impedans vilket jag har för mig
att det är något som påminner om en form av strömåterkoppling.
( Edit: detta är väl iofs ganska ovanlig koppling men den finns ju. )
peterh skrev:Att olika förstärkare låter olika men mäter lika eller nästan lika kan bero på interaktionen mellan förstärkare och högtalare. Är detta något vi är överens om eller kan man se det på annat sätt ?
peterh skrev:Att olika förstärkare låter olika men mäter lika eller nästan lika kan bero på interaktionen mellan förstärkare och högtalare. Är detta något vi är överens om eller kan man se det på annat sätt ?
peterh skrev:Att olika förstärkare låter olika men mäter lika eller nästan lika kan bero på interaktionen mellan förstärkare och högtalare. Är detta något vi är överens om eller kan man se det på annat sätt ?
Almen skrev:peterh skrev:Att olika förstärkare låter olika men mäter lika eller nästan lika kan bero på interaktionen mellan förstärkare och högtalare. Är detta något vi är överens om eller kan man se det på annat sätt ?
Man kan mäta med konstlast (motsvarande en högtalare), John Atkinson i Stereophile gör det för alla förstärkare. Där ser man väldigt tydligt hur somliga förstärkare interagerar väldeliga med lasten (typ alla rörslutsteg) med andra påverkas minimalt (de flesta transistorförstärkare).
Man kan även lyssna till hur förstärkaren påverkas av en konstlast, som LTS gör i sin F/E-lyssning. Då blir det också väldigt tydligt hur mycket till exempel ett välrenommerat SET-steg kan färga ljudet medan en god transistorförstärkare inte alls går att höra i det avseendet. sprudel kan berätta mer om den specifika F/E-lyssning som gjordes i Gbg.
Och ovanstående betyder fortfarande inte att det inte finns de som i högsta grad njuter av musiklyssning medelst ett sådant färgande SET-steg. Man blir inte en dålig människa för att man gillar färgningen av ett rörslutsteg.
Vi ser andratonen 56 dB under grundtonen och tredjetonen 92 dB under. Därefter syns inga ytterligare övertoner. Möjligen kan man skymta lite av femtetonen sticka upp ur gräset.
Växelströmsglöden, 50 Hz och en rad udda övertoner, ligger i nivå med andratonen. Rippel på anodspänningarna, 100 Hz och en rad jämna övertoner, ligger i nivå med tredjetonen. Vi ser också att sidband (100 Hz) bildats runt grundtonen.
lennartj skrev:Jag tänkte visa ett exempel hur jag tar vara på det bästa från rörförstärkare för rimlig kostnad, nämligen att köra med delat system och låta ett klass-D slutsteg ta hand om frekvenser under 80Hz....
peterh skrev:Att olika förstärkare låter olika men mäter lika eller nästan lika kan bero på interaktionen mellan förstärkare och högtalare. Är detta något vi är överens om eller kan man se det på annat sätt ?
Harryup skrev:Fast LTS hör ju skillnad på "allt" även blint så det verkar ju finnas skillnader ändå.
JM skrev:Harryup skrev:Fast LTS hör ju skillnad på "allt" även blint så det verkar ju finnas skillnader ändå.
FEl LTS lyssningstester är okänsliga för små skillnader. Endast grova skillnader kan påvisas. Många systematiska fel påverkar. Se min artikel i MOLT. Lyssningstestet är inte dubbelblint.
Alla enkel blindtest är meningslösa om små skillnader skall påvisas.
JM
Harryup skrev:Hitills om man inte ändrat proceduren så ville ju IÖ att han skulle se vad han kopplade mellan om jag inte missminner mig. Var ju ifrågasättande av det redan för länge sedan.
lennartj skrev:Jag tänkte visa ett exempel hur jag tar vara på det bästa från rörförstärkare för rimlig kostnad, nämligen att köra med delat system och låta ett klass-D slutsteg ta hand om frekvenser under 80Hz via fyra passiva lådor. Då är det inte orealistiskt att titta 1 kHz vid 1 W ut
[ Bild ]
Lennart Jarlevangs kommmentarer:Vi ser andratonen 56 dB under grundtonen och tredjetonen 92 dB under. Därefter syns inga ytterligare övertoner. Möjligen kan man skymta lite av femtetonen sticka upp ur gräset.
Växelströmsglöden, 50 Hz och en rad udda övertoner, ligger i nivå med andratonen. Rippel på anodspänningarna, 100 Hz och en rad jämna övertoner, ligger i nivå med tredjetonen. Vi ser också att sidband (100 Hz) bildats runt grundtonen.
Jag hade nästan börjat tycka att ljudet från mina McIntosh MC75 60th Anniversary var riktigt bra, men oj vad mycket bättre det låter från de Dynaco Mk.III som Eriks Andersson totalt byggde om på min beställning för 34 (!) år sedan, under den tiden har jag flyttat diverse effektmotstånd för att göra driftsmiljön lite drägligare, vilket kan ha ökat brummet. Jag hoppas få hjälp senare i år och se över jordning etc. och dessutom bygga ett par till. De går nu i klass-A och kan ge drygt 30W med ett par KT88, E80CC som drivers och ECC88 på ingången. Till min förvåning kan de subjektivt spela starkare och samtidigt njutbart än originalkopplingen som lämnar 60W.
Conan skrev:... Är det inte först en "öppen" del där det är fritt för testpersonerna att lyssna och diskutera inbördes som dom vill för att om möjligt lära sig skillnaden mellan testobjekten? När sedan någon deltagare känner sig manad så påkallas en serie blinda lyssningar där målet är att "sätta" 10 rätta svar. Sätter någon dessa 10 rätta svaren så är målet uppfyllt nämligen att med statisk signifikans kunna säga att testobjektet färgar hörbart. När/om man väl vet det så kan ju lyssningen fortsätta hur som helst för att även beskriva hur denna färgning yttrar sig.
Frågan är alltså just denna (kan man påvisa att testobjektet färgar?) och inte det vanliga i blidtestsammanhang (kan några snubbar som sitter och spisar mässjazz höra nån skillnad?).
Harryup skrev:Man kan inte förutsätta att blindtester alltid ger rätt resultat och att öppna tester alltid ger fel resultat vilket görs här hela tiden.
Öppen test kan ju ge samma resultat som en blindtest, och en blindtest kan ju mycket väl ge fel resultat om ingen noterar en skillnad som finns.
Harryup skrev: Och att det skulle räcka med att en kan höra skillnader är ju också något som talar för att skillnaden mellan att höra "rätt" och att höra fel är hårfin, fast borde det inte vara samma person som hör tillräckligt många serier "rätt" för att man skall kunna säga att det inte är en chansning om nu bara en persons resultat räcker.
Harryup skrev:För min del så tycker jag en av problemen med F/E i den utformning som det har gjorts är att om man vill hitta de apparater som inte hörbart färgar ljudet så "räcker det" med att alla missar att höra ett fel som faktiskt finns.
hcl skrev:Om det är så testen går till så skulle jag inte sätta allt för stor tillit till de fall där testet inte ger statistisk signifikant utslag. Testsituationen försätter onekligen deltagarna i ett uppenbart utsatt läge där de avkrävs att bevisa sin initiala ståndpunkt genom lyssningstest. Å andra sidan kan man med fog hävda att ett statistiskt vederlagt resultat pekar på att det är skillnad och det då med mycket god säkerhet. Icke detektion däremot säger ganska lite om huruvida de två alternativen skiljer eller ej.
Belker skrev:Med risk för att jag får stå med dumstruten, efter snart tjugo år på faktiskt.![]()
Om man i F/E—lyssning hittar en ej detekterbar förstärkare, byter man plats på DUT och referens då och gör om hela testet, för att verifiera att referensen inte färgade på ett sätt som maskerade skillnader? Extremfall: referensen har jättehögt brus, vilket maskerar DUTs låga brus. Jag har aldrig läst om att denna typ av itererande förbättring skulle göras.
sprudel skrev:Nej då, det blir ingen dumsnut på den, klart relevant kommentar.
Conan skrev:hcl skrev:Om det är så testen går till så skulle jag inte sätta allt för stor tillit till de fall där testet inte ger statistisk signifikant utslag. Testsituationen försätter onekligen deltagarna i ett uppenbart utsatt läge där de avkrävs att bevisa sin initiala ståndpunkt genom lyssningstest. Å andra sidan kan man med fog hävda att ett statistiskt vederlagt resultat pekar på att det är skillnad och det då med mycket god säkerhet. Icke detektion däremot säger ganska lite om huruvida de två alternativen skiljer eller ej.
Varför skulle det vara ett så "utsatt läge"? Om du tycker att det är en påverkan på ljudet, varför skulle du inte kunna peka ut den 10 gånger i rad? Och hur skulle man annars göra? Ska det räcka att man "gissar rätt" en gång för att fastslå att skillnaden faktiskt finns där? Eller ska man kanske helt skippa det jobbiga blinda i blindtstet?
Och igen: en icke-detektion i testet säger inte att det inte finns en skillnad, bara att man i tester inte lyckades detektera den. Men vad säger då alla andra tester?
Belker skrev:Med risk för att jag får stå med dumstruten, efter snart tjugo år på faktiskt.![]()
Om man i F/E—lyssning hittar en ej detekterbar förstärkare, byter man plats på DUT och referens då och gör om hela testet, för att verifiera att referensen inte färgade på ett sätt som maskerade skillnader? Extremfall: referensen har jättehögt brus, vilket maskerar DUTs låga brus. Jag har aldrig läst om att denna typ av itererande förbättring skulle göras.
Bill50x skrev:sprudel skrev:Nej då, det blir ingen dumsnut på den, klart relevant kommentar.
Jag håller med. Med reservationen att det inte finns någon "referens" enligt upphovspersonerna. Enligt mig gör det visst det eftersom man utgår från en befintlig anläggning och stoppar in en okänd faktor. Den befintliga anläggningen kan man då se som en referens. Fast det kanske bara är fel ord?
/ B
Conan skrev:Belker skrev:Med risk för att jag får stå med dumstruten, efter snart tjugo år på faktiskt.![]()
Om man i F/E—lyssning hittar en ej detekterbar förstärkare, byter man plats på DUT och referens då och gör om hela testet, för att verifiera att referensen inte färgade på ett sätt som maskerade skillnader? Extremfall: referensen har jättehögt brus, vilket maskerar DUTs låga brus. Jag har aldrig läst om att denna typ av itererande förbättring skulle göras.
Om du byter plats på förstärkaren som är "E" och den som spelar i monitoranläggningen, så testar du ju istället den andra förstärkaren.
Vi säger såhär: Första testobjektet "E" är en Rotel. I monitoranläggningen spelar en Krell.
Först är Roteln "E" och man blindtestar. Man lyckas inte höra att den färgar hörbart (dvs icke-detektion). Man säger att Roteln troligen är en mycket bra förstärkare. Ny byter vi plats på Krell och Rotel, kalibrerar om och gör en ny F/E-lyssning.
Fall 1: Inte ens Krellen lyckas man höra någon färgning från i F/E-lyssning. Även Krellen kan man då säga troligen är en mycket bra förstärkare.
Fall 2: Det är en hörbar skillnad mellan "F" och "E" med Krellen som "E". Krell-förstärkaren färgar hörbart.
Första testet med Rotel som "E" säger nånting om Roteln.
Andra testet med Krell som "E" säger nånting om Krellen.
hcl skrev:Conan skrev:hcl skrev:Om det är så testen går till så skulle jag inte sätta allt för stor tillit till de fall där testet inte ger statistisk signifikant utslag. Testsituationen försätter onekligen deltagarna i ett uppenbart utsatt läge där de avkrävs att bevisa sin initiala ståndpunkt genom lyssningstest. Å andra sidan kan man med fog hävda att ett statistiskt vederlagt resultat pekar på att det är skillnad och det då med mycket god säkerhet. Icke detektion däremot säger ganska lite om huruvida de två alternativen skiljer eller ej.
Varför skulle det vara ett så "utsatt läge"? Om du tycker att det är en påverkan på ljudet, varför skulle du inte kunna peka ut den 10 gånger i rad? Och hur skulle man annars göra? Ska det räcka att man "gissar rätt" en gång för att fastslå att skillnaden faktiskt finns där? Eller ska man kanske helt skippa det jobbiga blinda i blindtstet?
Och igen: en icke-detektion i testet säger inte att det inte finns en skillnad, bara att man i tester inte lyckades detektera den. Men vad säger då alla andra tester?
Jag har gjort en och annan blindtest och kan skriva på att det är mycket som inverkar på hur det faller ut. Mycket handlar om psykologi, dagsform, humör, omständighter (ur flera aspekter), prestige, syfte, krav, ... Även fullt öppna tester påverkas p.s.s. så det är ingalunda förbehållet blindtester utan helt enkelt något man alltid måste ta med i värderingen av sådana tester.
Att inte tro att psykologiska aspekter inverkar vid perceptuella försök finner jag tämligt naivt.
peterh skrev:Det hänger också på vald högtalare och hur den interagerar med förstärkaren. Vissa kombinationer är bra andra sämre.
Belker skrev:Jag fattar detta, men görs det? Brukar LTS kolla om man har en ny Herre på täppan?
Conan skrev:hcl skrev:Conan skrev:
Varför skulle det vara ett så "utsatt läge"? Om du tycker att det är en påverkan på ljudet, varför skulle du inte kunna peka ut den 10 gånger i rad? Och hur skulle man annars göra? Ska det räcka att man "gissar rätt" en gång för att fastslå att skillnaden faktiskt finns där? Eller ska man kanske helt skippa det jobbiga blinda i blindtstet?
Och igen: en icke-detektion i testet säger inte att det inte finns en skillnad, bara att man i tester inte lyckades detektera den. Men vad säger då alla andra tester?
Jag har gjort en och annan blindtest och kan skriva på att det är mycket som inverkar på hur det faller ut. Mycket handlar om psykologi, dagsform, humör, omständighter (ur flera aspekter), prestige, syfte, krav, ... Även fullt öppna tester påverkas p.s.s. så det är ingalunda förbehållet blindtester utan helt enkelt något man alltid måste ta med i värderingen av sådana tester.
Att inte tro att psykologiska aspekter inverkar vid perceptuella försök finner jag tämligt naivt.
Jo jag håller faktiskt.io med, men vad är alternativet? En blindtestning där man ställer krav på statistisk signifikans har de "fallgropar" du nämner men dessa kan mildras med tränade lyssnare, försök att bygga en prestigelös situation mm. Men vad är alternativet som sagt? En öppen lyssning har precis samma fallgropar, men dessutom jättefallgropen som heter förväntanseffekter och ett resultat vars kredibilitet helt bygger på tilliten till lyssnaren.
Conan skrev:peterh skrev:Det hänger också på vald högtalare och hur den interagerar med förstärkaren. Vissa kombinationer är bra andra sämre.
Förstärkaren "E" spelar mot en konstlast. Självklart måste denna konstlast vara vettigt utformad.
Conan skrev:Belker skrev:Jag fattar detta, men görs det? Brukar LTS kolla om man har en ny Herre på täppan?
Förstärkaren som spelar i monitoranläggningen måste inte vara den "minst färgande som finns på marknaden". Det går att detektera fel i testobjektet som är mindre än felen i monitorförstärkaren.
peterh skrev:Conan skrev:peterh skrev:Det hänger också på vald högtalare och hur den interagerar med förstärkaren. Vissa kombinationer är bra andra sämre.
Förstärkaren "E" spelar mot en konstlast. Självklart måste denna konstlast vara vettigt utformad.
I skarpt läge lyssnar man inte på en konstlast, man lyssnar på en verklig högtalare.
Det är ju detta allt handlar om, hur det låter i verkligheten. Då är det kombinationen förstärkare och högtalare som är intressant.
Belker skrev:Conan skrev:Belker skrev:Jag fattar detta, men görs det? Brukar LTS kolla om man har en ny Herre på täppan?
Förstärkaren som spelar i monitoranläggningen måste inte vara den "minst färgande som finns på marknaden". Det går att detektera fel i testobjektet som är mindre än felen i monitorförstärkaren.
Praktiskt, säkert är det så. Men teoretiskt, som i mitt exempel ovan, där monitorslutsteget brusar högt och DUT brusar ej.
Conan skrev:peterh skrev:Conan skrev:
Förstärkaren "E" spelar mot en konstlast. Självklart måste denna konstlast vara vettigt utformad.
I skarpt läge lyssnar man inte på en konstlast, man lyssnar på en verklig högtalare.
Det är ju detta allt handlar om, hur det låter i verkligheten. Då är det kombinationen förstärkare och högtalare som är intressant.
Jo men ska man testa förstärkaren "isolerat" som i en F/E-lyssning så:
- Kan man inte ha en högtalare som last. Den skulle i s f behöva stå ljudisolerat i ett annat rum långt ifrån monitoranläggningen.
- Vill man kunna spela med en annan uteffekt (och kanske en svårare last) än vad som spelas på monitoranläggningen. Hur färgar testobjektet vid högt resp. lågt effektuttag?
Och dina invändningar gäller ju faktiskt kanske i ännu högre grad för "vanlig" A/B-lyssning. Hur översätter du resultatet från det testet till dina högtalare?
Conan skrev:Belker skrev:Conan skrev:
Förstärkaren som spelar i monitoranläggningen måste inte vara den "minst färgande som finns på marknaden". Det går att detektera fel i testobjektet som är mindre än felen i monitorförstärkaren.
Praktiskt, säkert är det så. Men teoretiskt, som i mitt exempel ovan, där monitorslutsteget brusar högt och DUT brusar ej.
Jo monitoranläggningen bör väl inte vara hur dålig som helst.Men om vi tar ditt teoretiska exempel och säger att DUT brusar men brusar bara hälften så mycket som monitorslutsteget, så kommer ju "E-slingan " att addera brus till ljudet jämfört med "F". "F" är brus men "E" är ännu lite mera brus.
Slutsats: "E" bidrar med brus.
Belker skrev:Ja, men exemplet var att DUT ej brusar. Det är det som är poängen med frågeställningen.
Belker skrev:Conan skrev:Belker skrev:Praktiskt, säkert är det så. Men teoretiskt, som i mitt exempel ovan, där monitorslutsteget brusar högt och DUT brusar ej.
Jo monitoranläggningen bör väl inte vara hur dålig som helst.Men om vi tar ditt teoretiska exempel och säger att DUT brusar men brusar bara hälften så mycket som monitorslutsteget, så kommer ju "E-slingan " att addera brus till ljudet jämfört med "F". "F" är brus men "E" är ännu lite mera brus.
Slutsats: "E" bidrar med brus.
Ja, men exemplet var att DUT ej brusar. Det är det som är poängen med frågeställningen.
Bill50x skrev:Belker skrev:Ja, men exemplet var att DUT ej brusar. Det är det som är poängen med frågeställningen.
Detta har varit min åsikt/mening hela tiden. Säg att man vill jämföra två olika slutsteg (avseende brus) i en F/E-lyssning. Man börjar lyssna på apparat A och hör ingen skillnad, den tillför alltså inget brus. Så stoppar man in objekt B och resultatet är fortsatt detsamma. Man vet dock inte vilken av A och B är bäst i detta avseende. Då måste man helt enkelt rotera ordningen så A eller B sitter som "referens". Sedan kan man ju fråga sig om två slutsteg efter varandra, med dämpning emellan, och driva en konstlast känns som en realistisk situation?
/ B
Conan skrev:Belker skrev:Conan skrev:
Jo monitoranläggningen bör väl inte vara hur dålig som helst.Men om vi tar ditt teoretiska exempel och säger att DUT brusar men brusar bara hälften så mycket som monitorslutsteget, så kommer ju "E-slingan " att addera brus till ljudet jämfört med "F". "F" är brus men "E" är ännu lite mera brus.
Slutsats: "E" bidrar med brus.
Ja, men exemplet var att DUT ej brusar. Det är det som är poängen med frågeställningen.
Jamen då är väl allt frid & fröjd? Slutsats från testen; vi kunde inte detektera att DUT brusar ("F" och "E" låter lika brusigt).
Belker skrev:Conan skrev:Belker skrev:Ja, men exemplet var att DUT ej brusar. Det är det som är poängen med frågeställningen.
Jamen då är väl allt frid & fröjd? Slutsats från testen; vi kunde inte detektera att DUT brusar ("F" och "E" låter lika brusigt).
Nej. Device Under Test, dvs e-slingan kan vara mer ofärgande än monitor om den inte kan detekteras. Skiftas slutstegen vid ej detekterbar DUT? Det är frågan.
peterh skrev:Egentligen är det lite konstigt att mäta olika förstärkare i en miljö som inte motsvarar lyssningsmiljön. Det
är väl ändå örats uppfattning som avgör ?
Conan skrev:peterh skrev:Egentligen är det lite konstigt att mäta olika förstärkare i en miljö som inte motsvarar lyssningsmiljön. Det
är väl ändå örats uppfattning som avgör ?
När du läser en mätning av ett slutsteg som ger dig elektriska värden som frekvensgång, klippningseffekt, distorsion mm, så accepterar du väl att den mätningen är gjord under kontrollerade former med en last som inte är dina högtalare placerade i ditt lyssningsrum?
Conan skrev:peterh skrev:Egentligen är det lite konstigt att mäta olika förstärkare i en miljö som inte motsvarar lyssningsmiljön. Det
är väl ändå örats uppfattning som avgör ?
När du läser en mätning av ett slutsteg som ger dig elektriska värden som frekvensgång, klippningseffekt, distorsion mm, så accepterar du väl att den mätningen är gjord under kontrollerade former med en last som inte är dina högtalare placerade i ditt lyssningsrum?
Conan skrev:Belker skrev:Conan skrev:
Jamen då är väl allt frid & fröjd? Slutsats från testen; vi kunde inte detektera att DUT brusar ("F" och "E" låter lika brusigt).
Nej. Device Under Test, dvs e-slingan kan vara mer ofärgande än monitor om den inte kan detekteras. Skiftas slutstegen vid ej detekterbar DUT? Det är frågan.
Jo det är det jag säger.
1. DUT kan vara mer ofärgande än monitorsteget och inte detekteras
2. DUT kan vara mer ofärgande än monitorsteget och ändå detekteras
3. DUT kan vara mer färgande än monitorsteget och då detekteras det ännu tydligare.
Hur DUT uppträder i "E-loopen" har väldigt lite med monitorförstärkaren att göra. Att skifta förstärkare skulle inte ge nånting. Då testar man det andra slutsteget istället.
Belker skrev:Vag säger ni? Har Conan svarat på min fråga? Jag vet inte. Nytt försök (helt overkligt, men för sakens skull): Monitorsteget har en bisarr egenskap som gör att detaljer i musiken maskeras och inte når fram till högtalaren. DUT, med bättre förmåga att återge detaljer kopplas in i e-slingan och passerar obemärkt. Om man då skiftar plats på de två stegen skulle det forna monitorsteget, nu nytt DUT kunna detekteras och vi har en nytt monitorsteg, med bättre förmåga att detektera avvikelser än innan testet startade. Frågan är, görs detta skifte? Om inte, anses det onödigt (för att det inte finns rimliga scenarion där det skulle kunna bli som i exemplet ovan. Det typen av fel finns helt enkelt inte)?
Bill50x skrev:Om man rent hypotetiskt har "monitorelektronik" där försteget av någon anledning har en grav dipp någonstans och så kopplar man in ett försteg som inte har den dippen, då skulle man ju inte höra någon skillnad (under förutsättning att DUT är likvärdig på övriga punkter givetvis), eller hur?
Conan skrev:Tänk ett test där man vill se (!) hur ett fönsterglas färgar. Tester är uppbyggt så att du tar din vanliga fönsterruta med en extra ram innanför rutan där ramen antingen kan vara tom ("F") eller ha DUT-rutan i sig ("E"). Kan du inte i testet säga om ramen är tom eller har en ruta i sig, har du en situation där du inte kan påvisa DUT-rutans färgning.
Är det en fördel om din vanliga fönsterruta är rimligt optiskt transparent? Visst. Är den så skitig och trasig att du knappt ser älgen som står och käkar från äppelträdet i trädgården utanför, så är det ju också svårt att se om DUT-rutan är bra eller dålig.
Belker skrev:Conan skrev:Tänk ett test där man vill se (!) hur ett fönsterglas färgar. Tester är uppbyggt så att du tar din vanliga fönsterruta med en extra ram innanför rutan där ramen antingen kan vara tom ("F") eller ha DUT-rutan i sig ("E"). Kan du inte i testet säga om ramen är tom eller har en ruta i sig, har du en situation där du inte kan påvisa DUT-rutans färgning.
Är det en fördel om din vanliga fönsterruta är rimligt optiskt transparent? Visst. Är den så skitig och trasig att du knappt ser älgen som står och käkar från äppelträdet i trädgården utanför, så är det ju också svårt att se om DUT-rutan är bra eller dålig.
Det är elementärt, jag fattar principen för f/e*, men frågan är om man byter plats på glasen och plötsligt ser den vita älgen, som man bara trodde var ett sagoväsen.
*alltså, jag tror jag fattar, men jag har ju uppenbart frågor, så...
Maarten skrev:Nu har jag inte läst alls noga här och ta det jag skriver med den reservationen (ifall någon skulle känna sig orättvist tolkad).
Men finns det folk på faktiskt (nya ej medräknade) som inte riktigt har uppfattat F/-E-lyssning på ett korrekt vis? Jag läste något inlägg i tråden som för mig att fundera i dessa banor (ej Belker).
Här kommer då ett försök till förtydligande: Finessen med F/E-lyssning är att man jämför mot en (förmodat) transparent referens, - en kort kabel med "normala egenskaper". (Om vi folisifiskt, filosofiskt menar jag... och inte foliehattosofiskt som blev associationen till min felskrivning) utgår från att en impedansanpassad kabel utan knasiga karakteristika är transparent, så jämförs testobjektet mot denna kabel.
Givetvis har testanläggningens upplösning en påverkan på vilka skillnader som kan detekteras, likväl som programmaterial och lyssnarnas förmåga. En testanläggning eller musik utan djupbas kan inte detektera skillnader i djupbasen. Distorsion i högtalare, effektförstärkare som driver högtalarna eller musiken, bör rimligtvis kunna minska förmågan till detektion av skillnad.
Blindtester är såklart det enda vettiga. Människans förmåga till suggestion är väldokumenterad, som inom medicin inte sällan kan överstiga ev behandlingseffekter. Skulle gärna se sådana tester inom Hifi. Misstänker att placebo-effekter under vardagsbetingelser överstiger många andra effektstorlekar inom Hifi. Rum, högtalare och fonogram exkluderade.
Finessen med F/E-lyssning är, utöver jämförelse mot transparent kabel, att man fokuserar på detektion av skillnader. Vikten av av "ankare" är även det väldokumenterat inom psykologi, vilket beror på att vi människor inom många områden kan få våra sinnen och upplevelser "förskjutna" (s k habitiering, sensitisering etc), utöver socialpsykologiska faktorer varav group think är ett resultat av sådana processer Finns gott om det på faktiskt liksom i andra sammanhang.
End of discussion hoppas jag.
Fascinerande att en gemensam förståelse ännu inte finns, trots att det i sept 2021 mig veterligen är 20-års jubileum av denna typ av forumdiskussioner, även om dagens diskussioner är som en västanfläkt av hur det var på Hifimagasinets tid (och en anledning till det lades ner, att Hififorum startade och därefter Faktiskt).
PerStromgren skrev:Det kan kanske vara värt att påminna om den artikel på wikipedia som forumdeltagare här var med om att skriva tillsammans:
https://sv.wikipedia.org/wiki/FE-lyssning
Maarten skrev:@Sprudel: Kanske har du rätt? Jag tänker dock spontant att liknelse med fönsterruta ändå kan vara rätt så bra. Ofta kan väl förutsätta att den är "helt och lika genomsiktlig över hela ytan (frekvensregistret) och inte interfererar på olika sätt med olika våglängder". Likadant med en kabel. Med reservation att både fönstret och kabeln uppfyller de kriterierna inom de områden som resp sinne kan uppfatta (våglängd ca 400-900nm samt frekvens 20-20000Hz).
Jag tror att det är ett rimligt antagande att moderna tillverkningsmetoder ger material och medium (t ex kabel) som i sig är tillräckligt homogena och konsistenta för att människans sinnen inte ska kunna uppfatta skillnader utan kraftiga förstärkningshjälpmedel.
Aktiva och/eller rörliga konstruktioner såsom t ex högtalare som har jämförelsevis enorma brister, gissningsvis ett antal tiopotenser större.
Vidare tror jag att man kan beskriva förvanskande fenomen i huvudsak som additiva (t ex brus, eller interferenser) eller subtraktiva (t ex bandbreddsbegränsning), eller frekvensberoende multiplikation/division (t ex filter- eller överföringsfunktioner). Men om detta torde t ex I-or veta mer om.
Den mänskliga faktorn såsom fel vid testförfarande, samt att t ex en konstlast inte täcker in alla fall, gör såklart att F/E-lyssning inte "fullkomligt". Men det tar ju bort en några av de stora bristerna som finns med sedvanliga "lyssna och tyck-tester". Dubbelblint testförfarande hade förstås gett ytterligare "evidens".
Numera tänker jag dock att mätning av frekvensomfång, distorsion vid olika effekter, brus och brum, kan i sig ge en väl så god bild då dessa mätningar har förmågan att detektera skillnader långt under hörbarhetströskeln. Men F/E-lyssning har om inte annat fortfarande ett (pedagogiskt) existensberättigande då det är lyssning HiFi i slutändan handlar om.
Svante skrev:Herrejeflar Peter, vad du har grävt. Jag orkar inte lusläsa allt, men det är ju också så att man kan få fram vilken bild man vill av ordväxlingar om man bara har tillräckligt mycket att välja ifrån. Och det har man ju på Faktiskt.
Mitt svar på hur LTS FE går till är att man ställer upp en nollhypotes, "påverkan från objektet går inte att höra", och sedan försöker man motbevisa den. När jag får och orkar bestämma ger testerna en känd konfidens vid detektion, även med hänsyn tagen till att det är flera lyssnare inblandade.
I fallet med icke-detektion är det bättre att hålla fast vid nollhypotesen än att förkasta den, men man ska vara medveten om att ett senare test som lyckas motbevisa nollhypotesen inte står i konflikt med detta. Isf har det senare testet rätt (det är lite knepigt med statistiken här, gör man 100 ytterligare tester och ett av dem lyckas så är det förstås inte så, nödvändigtvis).
Testerna avslutas ofta med en subjektiv beskrivning av skillnaden om objektet har detekterats. Denna beskrivning brukar bli tämligen humblifierad av hur svårt det trots allt har varit att detektera skillnaden. Och det är bra, blindtestförfarandet tar bort ganska mycket av den kaxighet som man kan ana hos en del bedömare vid öppna tester. Och jag tror att det är detta som Ingvar menar är fördelen med att blindtesta map detektion.
Men omdömena är fortfarande i strikt mening resultatet av ett öppet test, där det är fritt fram att låta färgen på fronten påverka omdömet. Medvetet eller undermedvetet. Avsiktligt eller oavsiktligt.
Morello skrev:Överföringsfunktionen beskriver bara systemets linjära egenskaper. Man måste förstås även undersöka överföringskarakteristiken.
Harryup skrev:Fast LTS hör ju skillnad på "allt" även blint så det verkar ju finnas skillnader ändå.
music4ever skrev:Harryup skrev:Fast LTS hör ju skillnad på "allt" även blint så det verkar ju finnas skillnader ändå.
2. Varför bevisar aldrig samma personer som år efter år sitter på dessa forum sina skills? Så hade det varit sluttjatat om detta.
Harryup skrev:Det är aldrig bevisat att alla odetekterbara förstärkare låter lika i t.ex. en ABX test. Är aldrig bevisat att kombinationseffekterna ihop med högtalare fortfarande gör att alla odetkterbara kombinationerna låter lika när man driver olika högtalare. Är inte bevisat att kombinationer ihop med odekterbara försteg låter lika. Sen är det ju inte heller bevisat att det finns någon korrelation att F/E-testers odetektbara kombinationer går att identifiera som något som användare generellt föredrar om man inte vet vilken kombination man lyssnar på. Så jag ser inte riktigt hur avgörande ett lyckat resultat i en F/E-test är för valet av förstärkare om man själv skulle få lyssna blint själv utan att veta vad man lyssnar på.
/Harry
sprudel skrev:music4ever skrev:Harryup skrev:Fast LTS hör ju skillnad på "allt" även blint så det verkar ju finnas skillnader ändå.
2. Varför bevisar aldrig samma personer som år efter år sitter på dessa forum sina skills? Så hade det varit sluttjatat om detta.
De kanske är helt ointresserade av att ”bevisa”?
JM skrev:sprudel skrev:music4ever skrev:
2. Varför bevisar aldrig samma personer som år efter år sitter på dessa forum sina skills? Så hade det varit sluttjatat om detta.
De kanske är helt ointresserade av att ”bevisa”?
Du är inne på ett intressant fenomen Sprudel.
Vad driver många individer att inte vara intresserade av sanning, kunskap eller bevis?
Som jag ser det är det inga eremiter utan gruppmänniskor där grupptillhörigheten verkar vara central.
Många tankar väcks kring egenskaperna hos grupperna och individerna.
JM
sprudel skrev:music4ever skrev:Harryup skrev:Fast LTS hör ju skillnad på "allt" även blint så det verkar ju finnas skillnader ändå.
2. Varför bevisar aldrig samma personer som år efter år sitter på dessa forum sina skills? Så hade det varit sluttjatat om detta.
De kanske är helt ointresserade av att ”bevisa”?
music4ever skrev:sprudel skrev:music4ever skrev:
2. Varför bevisar aldrig samma personer som år efter år sitter på dessa forum sina skills? Så hade det varit sluttjatat om detta.
De kanske är helt ointresserade av att ”bevisa”?
Ointresserad men kan sitta hundratals timmar under 20+ år och hävda det på nätet.![]()
De är rädda att de inte hör alla dessa skillnader de upplever helt enkelt.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 20 gäster