Den bästa tiden är nu?

[subjektivisten]

Sällan har den meningen varit mer sann är hur musikutbudet är idag. Enligt mig så har det aldrig funnits så mycket bra ny musik som idag. Det finns mer av allt. Fler olika stilar, fler intressanta grupper, lättare att få tag på musiken, mycket större bredd, etc.
Enligt mig så är det en blandning av punkens filosofi (att man inte måste vara en mästare på sitt instrument för göra låtar), datorn (mycket lättare för vem som helst att spela in något) och internet (massiv spridning utan problem) som gjort detta möjligt.

Så visst, man brukar säga att 60-talet var ett gyllene årtionde när det gäller musik men enligt mig så är det mer bra musik och mer bredd idag än förr.

Vad sägs, håller med eller inte?

[Bill50x]

Sällan har den meningen varit mer sann är hur musikutbudet är idag. Enligt mig så har det aldrig funnits så mycket bra ny musik som idag. Det finns mer av allt. Fler olika stilar, fler intressanta grupper, lättare att få tag på musiken, mycket större bredd, etc.
Enligt mig så är det en blandning av punkens filosofi (att man inte måste vara en mästare på sitt instrument för göra låtar), datorn (mycket lättare för vem som helst att spela in något) och internet (massiv spridning utan problem) som gjort detta möjligt.

Så visst, man brukar säga att 60-talet var ett gyllene årtionde när det gäller musik men enligt mig så är det mer bra musik och mer bredd idag än förr.

Vad sägs, håller med eller inte?

Håller med. Det kom mycket och spännande musik på 60-talet, men det gör det även idag.

/ B

[Max_Headroom]

Håller med bortsett från att mycket av den bra musiken är nästan omöjlig att få tag i. Och inte sällan ganska dyr.

Jag har svårt att se var den nya spännande musiken finns idag. Var finns dagens acid-house våg?

[subjektivisten]

Beror ju på vad du söker efter. Börja leta på olika forum, kolla allmusic och liknade sidor för se referenser till andra grupper och stilar.
Så vad ska det vara för typ av musik?

[Bill50x]

Håller med bortsett från att mycket av den bra musiken är nästan omöjlig att få tag i. Och inte sällan ganska dyr.

Jag har svårt att se var den nya spännande musiken finns idag. Var finns dagens acid-house våg?

Den spännande musiken kanske finns utanför "acid-house" eftersom den genren är död....

/ B

[Max_Headroom]

Beror ju på vad du söker efter. Börja leta på olika forum, kolla allmusic och liknade sidor för se referenser till andra grupper och stilar.
Så vad ska det vara för typ av musik?

Det ska vara bra musik. Punk, house, jazz, rock eller pop. Drum 'n' bass och latino (samba!) går också bra!

[Max_Headroom]

Håller med bortsett från att mycket av den bra musiken är nästan omöjlig att få tag i. Och inte sällan ganska dyr.

Jag har svårt att se var den nya spännande musiken finns idag. Var finns dagens acid-house våg?

Den spännande musiken kanske finns utanför "acid-house" eftersom den genren är död....

/ B

Jag tänkte mer som "motsvarande acid-house"-vågen. Den var ju lite speciell när den dök upp... Men görna lite ny acid-house, det är ju en musik-typ som är ganska enkel att få tag i.

[Almen]

Jag brukar lyssna på Lennart Wretlind i Klingan i P1 på söndagar kl 11-12. Han kanske inte överraskar så ofta, men där har jag hittat mycket fint. Mest world.

[subjektivisten]

Kommer med tips när jag kommer hem ikväll Max!

[Koffe]

Instämmer. Det har aldrig funnits ett så rikt och varierat musikutbud som nu. Kvaliteten har aldrig varit så hög som nu.

Ett råd. Spela därför inte på era gamla skivor. Släng skiten. Köp eller ladda ner nytt. Eller sätt i allafall en limit på hur mycket gammalt ni får lyssna på. Max 60 minuter musik som är äldre än 5 år /veckan.

[PekkaJohansson]

Dream on!

Annars tror jag att subjektivsten har rätt, även om jag inte direkt anstränger mig för att lyssna på kontemporär musik. Det jag hör är dock ofta väldigt intressant och bra.

Ett undantag i dag är all musik som går i repris. Varför lyssna på bleka kopior av 60-, 70- och 80-tal när man kan gå direkt till källan? Cd-revolutionen och nedladdning har också fört med sig att vi kan höra oerhört mycket mer av äldre musik än vad dåtidens publik kunde.

Med vänlig hälsning

Pekka, som förra helgen hörde Black Eyed Peas för första gången och tyckte att det var helt OK

[Magnuz]

Samtida musik är per definition skit, man behöver 15-20 års perspektiv för att bilda sig en hållbar uppfattning.

[IngOehman]

Sällan har den meningen varit mer sann är hur musikutbudet är idag. Enligt mig så har det aldrig funnits så mycket bra ny musik som idag. Det finns mer av allt. Fler olika stilar, fler intressanta grupper, lättare att få tag på musiken, mycket större bredd, etc.
Enligt mig så är det en blandning av punkens filosofi (att man inte måste vara en mästare på sitt instrument för göra låtar), datorn (mycket lättare för vem som helst att spela in något) och internet (massiv spridning utan problem) som gjort detta möjligt.

Så visst, man brukar säga att 60-talet var ett gyllene årtionde när det gäller musik men enligt mig så är det mer bra musik och mer bredd idag än förr.

Vad sägs, håller med eller inte?

Håller med!

Menar nog att både 60- och 70-talen var fantastiska årtionden för musik för övrigt, att 80-talet var 1900-talets stora tragedi därvidlag, att 90-talet var bättre och att 00-talet är på fortsatt väg uppåt.

Kanske finns det mera bra musik idag än det fanns på 60- och 70-talen? Vissa dagar känns det så (de man har tur att upptäcka en massa fynd) men jag tycker nog inte att medelnivån är ens i närheten av så bra som den var på 60- och i ännu högre grad på 70-talet.

Den enorma mängden musik gör sitt till dock i positiv riktning (görs mer blir det ju även mera av det bästa ) men det blir å andra sidan svårare att hitta den bästa musiken i det väldiga mediabruset av sunk.

Allt sammanräknat är jag dock klart positiv till den nutidspopulärmusiken. 80-talet blir allt mindre i backspegeln...


Vh, iö

- - - - -

Fotnot: Jag räknar varje musik-årtionde som det som börjar ungefär tre år in på respektive årtionde räknat kronologiskt.

50-talet räknar jag alltså som perioden 1953-1961,
60-talet är 1962-1973,
70-talet är 1974-1983,
80-talet är 1984-1991,
90-talet är 1992-2003...

Fast vill man jämna ut det lite räknar man varje X0-tal som YYX3-YYX3+9.

[phloam]

Jag ser ett problem med dagens musikutbud: "Intet nytt under solen". Är det inte så att praktiskt taget all musik idag kan klassificeras som derivat eller kombinationer av tidigare tämligen banbrytande stilar?

Alltmer krystade etiketter skapas av recensenter och sätts på alltmer krampaktiga försök att bryta ny mark. "electro-clash", t.ex. Låter spännande, men man blir bara besviken.


Det känns som om musikens gränsområden redan utforskats; inga vita fläckar på kartan återstår, nu gäller det snarare att kombinera, nyansera - vilket ju iofs är bra.



p.s. IÖ, om du har något personligen emot 80-talet, så är det ok. Men att kalla det för en "tragedi" är bara så väldigt, väldigt fel. Blir lika trött varje gång det kommer upp. Uppenbarligen har du lyssnat på helt annan musik än t.ex. mig, som upplevde hur arvet från 70-talet (håller med om din indelning där) förvaltades _mycket_ väl - om man lyssnade på den sortens musik där de verkligt spännande sakerna kom fram.

Vill du veta mer så kan jag ta upp exempel, men först sömn

[IngOehman]

Ja, du får väldigt gärna ta upp exempel på hur musiken av band som Sparks, ELO, 10cc, City Boy, Landscape, Korgis, Zappa, Queen, Thin Lissy eller varför inte till och med nämna ABBA, Gino Vanelli, Allan Parsons, M, New Music, YMO...

...vidareutvecklades av andra band på 80-talet (Läs efter 1984).

Med det menar jag inte att jag ifrågasätter det du skrev, utan att jag är nyfiken på dessa band, som jag missat.

Radion spelade dem inte, och jag stötte inte på dem någon annanstas heller. Någon hände med radiomusiken när sisådär 1983/84 passerades. Progressiv populärmusik bara försvann från etern.


Vh, iö

- - - - -

PS. Bilarna var överlag fula på 80-talet också.

[Hetsporren]

80-talet var fantastiskt! Säger bara: postpunk.

...och nej, Ingvar, 80-talet började INTE 1984.

[Bongo]

Bäst musik finns just nu:

http://www.flowerkings.se/

Bara så ni vet, och försök inte säga emot för ni har fel om ni inte håller med




Ja jag håller även med om att det är mycket lättare nu att få tag på ny spännande musik, speciellt via the internets. Men det jag tycker mest om med dagens möjligheter är att man kan provlyssna hela album hemma innan man bestämmer om det är något att lägga pengar på

Och det faktum att man på ett jätteenkelt sätt kan dela med sig av sin musik till alla sina kompisar i världens alla hörn.

//Håkan

[Slartibartfast]

Håller med bortsett från att mycket av den bra musiken är nästan omöjlig att få tag i. Och inte sällan ganska dyr.

Jag har svårt att se var den nya spännande musiken finns idag. Var finns dagens acid-house våg?

Men du får väl titta utanför de musikaliska områdena du lyssnat på sedan tidigare? Hela glitch-scenen som kommit fram de senaste fem åren är ju riktigt läskig! Samtidigt har drill'n basscenen stannat av - man lär ju behöva en ny AFX och Squarepusher att bära det hela månne? Den dansanta housescenen har ju fullkomligt exploderat de senaste åren (och tyvärr med för få extremt duktiga innovatörer för att det ska hålla hela året runt) och t o m de annars så creddiga hiphoparna har börjat snegla åt dess håll. Kombon därimellan har ju varit lite seg, men det är väl klart den blir det med Timberlake i spetsen... Grimeyscenen har de senaste 4åren fullkomligt raderat all annan engelsk dansmusiks hållbarhet. Inom popmusiken tycker jag det hänt ungefär lika mycket, och det är bara inom rocken som det stått tämligen stilla. Nej förlåt, jazzen också.

Men det är ju bara vad jag tycker.

[slrt]

[Max_Headroom]

Men du får väl titta utanför de musikaliska områdena du lyssnat på sedan tidigare? Hela glitch-scenen som kommit fram de senaste fem åren är ju riktigt läskig! Samtidigt har drill'n basscenen stannat av - man lär ju behöva en ny AFX och Squarepusher att bära det hela månne? Den dansanta housescenen har ju fullkomligt exploderat de senaste åren (och tyvärr med för få extremt duktiga innovatörer för att det ska hålla hela året runt) och t o m de annars så creddiga hiphoparna har börjat snegla åt dess håll. Kombon därimellan har ju varit lite seg, men det är väl klart den blir det med Timberlake i spetsen... Grimeyscenen har de senaste 4åren fullkomligt raderat all annan engelsk dansmusiks hållbarhet. Inom popmusiken tycker jag det hänt ungefär lika mycket, och det är bara inom rocken som det stått tämligen stilla. Nej förlåt, jazzen också.

Men det är ju bara vad jag tycker.

[slrt]

Jag hittar ständigt "nya" stilar och "nya" artister. Den dansanta housescenen explderade väl för 10 år sedan? Eller i alla fall på den tiden jag bode kvar i Gävle, och där har jag inte bott sedan 98... Tycker inte det har hänt så mycket med den sedan dess.

Mycket av det som anses var "nytt och frächt" inom popmusiken låter som att det skulle kunnat varit gjort 1979-1983, typ. Och orginalen är i regel bättre...

På radion tycker jag dock inte att jag får mycket till ledtrådar.

Intressanta områden att utforska är sydamerikansk (framför allt brazilianks) musik samt europeisk musik (UK undantaget). Skivköp i röret är Ska-p (spanien), Les Negress Vertes (frankrike) och Nina Hagen (tyskland).
Tragiskt att radion (P3 men framför allt reklamradion) är SÅ fixerad vid amerikansk musik i första hand, brittisk i andra och svensk i tredje.

[Almen]

Mycket av det som anses var "nytt och frächt" inom popmusiken låter som att det skulle kunnat varit gjort 1979-1983, typ. Och orginalen är i regel bättre...

Håller med...

På radion tycker jag dock inte att jag får mycket till ledtrådar.

Intressanta områden att utforska är sydamerikansk (framför allt brazilianks) musik samt europeisk musik (UK undantaget). Skivköp i röret är Ska-p (spanien), Les Negress Vertes (frankrike) och Nina Hagen (tyskland).
Tragiskt att radion (P3 men framför allt reklamradion) är SÅ fixerad vid amerikansk musik i första hand, brittisk i andra och svensk i tredje.

Som sagt: Klingan med Lennart Wretlind, P2 11:00 söndagar. Det är bara att slå om efter Godmorgon Världen på P1.

[Bill50x]

... och det är bara inom rocken som det stått tämligen stilla. Nej förlåt, jazzen också.

Mjae. Hårdrocken kanske, men inte rocken i sin helhet väl? Och absolut i jazzen, det har hänt en hel del där. Det visade om inte annat en del artister på Jazzfestivalen. Å andra sidan finns traditionell jazz förstås kvar, precis som traditionell rock, blues, singer-songwriter, klassiskt osv.

/ B

[Slartibartfast]

...Men det är ju bara vad jag tycker.

[slrt]

Jag hittar ständigt "nya" stilar och "nya" artister. Den dansanta housescenen explderade väl för 10 år sedan? Eller i alla fall på den tiden jag bode kvar i Gävle, och där har jag inte bott sedan 98... Tycker inte det har hänt så mycket med den sedan dess.

Mycket av det som anses var "nytt och frächt" inom popmusiken låter som att det skulle kunnat varit gjort 1979-1983, typ. Och orginalen är i regel bättre...

På radion tycker jag dock inte att jag får mycket till ledtrådar.

Intressanta områden att utforska är sydamerikansk (framför allt brazilianks) musik samt europeisk musik (UK undantaget). Skivköp i röret är Ska-p (spanien), Les Negress Vertes (frankrike) och Nina Hagen (tyskland).
Tragiskt att radion (P3 men framför allt reklamradion) är SÅ fixerad vid amerikansk musik i första hand, brittisk i andra och svensk i tredje.

Nya artister och nya stilar är väl definitionen för att det kommer nydanande saker idag. Men du gillar inte det du hittar eller? Eller du kanske bara menade "gammal skåpmat som någon döpt om"?

Jag tycker namn som Ellen Allien, Modeselektor, Fyodorov (osäker på det sista namnet, zro får korrigera) och i viss mån Justice har förändrat housescenen just de senaste typ två åren. Jag har inte så bra koll på vad som hände dessförinnan.

Popmusiken tycker jag det görs ganska mycket sweet inom. Även ifall många saker kan ses som upprepningar av äldre saker. Men idag gillar jag Yelle en del (för att det är en upprepning kanske?), Los Campesinos, Johanna Newsom, Tunng och Pluxus. Tycker inte det gjordes liknande grejor förut, men jag kan ju ha dålig koll på vad som skett när jag inte varit med.

Jag håller med dig om att icke engelsktalande/svensktalande musik är hett nu. Jag var inne på Bailefunk för någon sommar sedan men tröttnade på de enformiga och ganska dåliga beatsen. Finns det mer brasiliansk musik man ska hålla koll efter?

... och det är bara inom rocken som det stått tämligen stilla. Nej förlåt, jazzen också.

Mjae. Hårdrocken kanske, men inte rocken i sin helhet väl? Och absolut i jazzen, det har hänt en hel del där. Det visade om inte annat en del artister på Jazzfestivalen. Å andra sidan finns traditionell jazz förstås kvar, precis som traditionell rock, blues, singer-songwriter, klassiskt osv.

/ B

Hmm, detta med genrenamn...

Det jag menade var nog hela rocken. Jag kan inte komma på något som jag blivit positivt förvånad (som inte gjorts tidigare). Kanske av Smashing Pumpkins nyaste iofs, men nydanande är det ju inte. Inom jazzen kan jag inte se några nyheter alls, har du några exempel?

[slrt]

[subjektivisten]

Man kan nästan alltid spåra äldre musik i all musik, så har det alltid varit, men det motsäger ju inte att det ÄR ny musik. Folk lever ju som sagt inte i ett vakuum utan påverkas ju av tidigare intryck.

Så visst kan man spåra annan form av musik ur t ex Liars men för mig är det rätt unikt det dom gör.

[Falkis]

Menar nog att både 60- och 70-talen var fantastiska årtionden för musik för övrigt, att 80-talet var 1900-talets stora tragedi därvidlag, att 90-talet var bättre och att 00-talet är på fortsatt väg uppåt.

Jag håller delvis med. Dock så tycker jag att vi som lever på 00-talet har ett saftigt och gott "musikhistoriens smörgåsbord" att välja av.

Om man gillar gamla 1930-talsinspelningar med Taube, så kan man lätt köpa eller ladda ner det. Man kan lätt få tag i vadsomhelst... De som gillar "fjollig" åttiotalspop eller så får sitt i åttiotalet. Vad man än gillar kan man få tag i det. I och för sig så kunde man nog det på 60-talet också, men det finns betydligt fler band och stilar att få tag i och "gilla" nu än då.

Skillnaden som jag ser det är att det kommer inte så många "supernyheter" nuförtiden. Kombinera är nyckeln, tror jag.

Är det inte skönt att så mycket finns att välja bland? Personligen tycker jag att åttiotalet var en katastrof, alla led av DX9-sjukan, övergenerellt sagt. (Jag hörde en äldre vän säga att en del trodde att man skulle kunna digitalt ersätta en symfoniorkester, med synthesizers, när synthen stod i begrepp att slå igenom).

Men iallafall, varthän jag vill komma; min poäng; det har aldrig funnits så mycket bra musik som nu men heller aldrig så mycket "dålig" musik heller. Vad man än har för smak. Som sagt, vi har ett jättestort "smörgåsbord" att "äta" från, så varför bry sig om man inte gillar en rätt, när det finns minst sju som man kan föredra!

[subjektivisten]

Tycker 80-talet får onödig kritik, att det var mest yta och dåligt synthljud. Ja, kanske om man bara kolla på ytan, men under ytan fanns det otrolig mängd nyskapande musik. Så det är som vanligt, tror man sig höra dagens musik på radion, så tror man fel.

[Britt-Gunnar]

tycker det kom mycket bra musik under 80-talet ex The Smith, Cure bara för att nämna två band,fast det kom ju också mycket pinsam musik som svärtar ner hela deceniet
mvh carl

[subjektivisten]

Trash, speed, death, black-metal vågen. Post-punk, indie rock/pop är bara ett fåtal saker som hände under 80-talet. Det finns, om man är intresserad.

[subjektivisten]

Lite Sopor Aeternus kanske?
http://www.youtube.com/watch?v=FXtNYT7Sca0

[phloam]

fast det kom ju också mycket pinsam musik som svärtar ner hela deceniet

Är iofs kanske svårt att hitta ett årtionde där det _inte_ kommit ut en massa pinsam musik

Jag tror att man under varje årtionde kan identifiera inom vilka genrer de flesta nya stora namnen dykt upp, och under sista åren på 70-tal och vidare långt in på 80-talet så var det ju rätt självklart att musikgenier i vardande intresserade sig för annat än fluorocerande popstrumpor eller västkustsallad med DX-7. De riktigt intressanta personligheterna hittade man i den experimentella independent/undergroundscenen som tidigt insåg vad elektronik/digitalteknik _egentligen_ gjorde möjligt.

Är fortfarande för trött för seriös namedropping, men ta bara genier som Jim "Foetus" Thirlwell eller Richard H. Kirk, eller grupper som Skinny Puppy, Legendary Pink Dots, Einsturzende Neubauten. Stor, tidlös musik. Kanske man kan säga att tidigare delen av 80-talet ägdes av synthmusiken, senare delen av industri/synth. Som senare fick lämna över till Ambient/technovågen under sent 80tal in på tidigt 90tal. (För att inte tala om alla talanger bara inom den genren!)

[phloam]

50-talet räknar jag alltså som perioden 1953-1961,
60-talet är 1962-1973,
70-talet är 1974-1983,
80-talet är 1984-1991,
90-talet är 1992-2003...

Håller med om principen! Men, som Hetsporren indikerade, det man egentligen menar med typisk "80-talsmusik" kom ju fram under senare delen av 70talet och första delen av 80-talet (Kraftwerk, Bowie, typ) 90-talsmusiken kom i slutet av 80talet, osv osv.

[IngOehman]

Que??

Kraftwerk och Bowie är väl urtypiska exempel på 70-talsmusik!

Inte den sena synt/dansbands-bowie då förstås, men det som var bra.


Vh, iö

[Bill50x]

Undrar om inte åsikterna om ett decennium (eller vilket tidsperspektiv som helst) är mycket färgat av ens eget intresse under perioden? För mig är tex början av 90-talet ett svart hål eftersom jag inte köpte några CD (lät för illa) och började tröttna på mina gamla LP´n. Rap och Hiphop gillade jag inte och jag såg (hörde) inga alternativ i radion.

Tack vare kontakten med en ung fransyska och hennes musikmixande bror fick jag upp ögonen för en musikscen som inte syntes medialt. Och på den vägen är det. Ja, inte med fransyskan, men med musiken

/ B

[phloam]

Que??

Kraftwerk och Bowie är väl urtypiska exempel på 70-talsmusik!

Inte den sena synt/dansbands-bowie då förstås, men det som var bra.


Vh, iö

Ja, jo, medges att man mycket väl kan kalla dessa (inte så bra exempel) för 70-talsmusik - men vad jag ville få fram var att dessa var så pass "före sin tid" och/eller stilbildande att de var viktiga som "80-talister" och (utan att ha koll på skivsläppen) har gjort betydande verk under både 80tal och senare.

Ett annat exempel: ta Gary Numan med låten "Cars", ni vet - det är ju så totalt 80-tal på alla sätt. Trots att den vad jag vet kom ut 78-79....! En föregångare, helt enkelt.

[Amit]

Tack vare kontakten med en ung fransyska och hennes musikmixande bror fick jag upp ögonen för en musikscen som inte syntes medialt. Och på den vägen är det. Ja, inte med fransyskan, men med musiken

/ B

Berätta mer - om musiken alltså!

[phloam]

Tack vare kontakten med en ung fransyska och hennes musikmixande bror fick jag upp ögonen för en musikscen som inte syntes medialt.

Precis så tror jag att det är - musikvärden blev så stor att det började finnas flera olika musikscener. Ju mer intressanta, desto mindre medial täckning skulle man nästan kunna säga.


Ta ditt exempel med tidiga 90-talet; jag minns inte nåt annat än att det var då som technoscenen hade en smärre guldålder - och för att få ta del av det kanske mest intressanta och nyskapande då, så var man i princip tvungen att hänga i lagerlokaler klockan 5 på morgonen då en viss DJ spelade. Hade inte gått att ge rättvisa i media om man så hade försökt, man var tvungen att vara där.


Edit: Men det jag undrar är, ni som är med i vad som händer (jag är det inte!) - vilken är den mest intressanta scenen nu?

[Koffe]

Que??

Kraftwerk och Bowie är väl urtypiska exempel på 70-talsmusik!

Inte den sena synt/dansbands-bowie då förstås, men det som var bra.


Vh, iö

Jag håller med phloam. Kraftwerk skulle jag räkna som 80-tal. 80-talet började -78 när Kraftverk släppte "The Man-Machine". Den andra viktiga punkten för starten av -80 - och som kom av bli signifikant - är Jean Michel Jarre - "Equinoxe" (-78 ) och särskilt spåret "Equinoxe Part 4". Sen var liksom kartan ritad för det typiska i 80-talet.

Sen måste man också nämna The Human League - "Dare" (-80) - som bidrog med mycket av "tilltalet" i musiken och sångstilen.

Sen får vi inte glömma Heaven 17 - "Penthouse And Pavement" (-81) - jag tycker fortfarande att "Geisha Boys and Temple Girls" är en av de bästa. Hmm... borde kanske skriva om den på WhatTheFuckHiFi.

Faktum är att kraften i de albumen fortfarande håller upp mycket av popmusiken idag. Men det har tillkommit ytterligare, nya pelare, sedan dess.

Just det... 80-talet tog slut -84. Liket rörde sig fram till ca -86. Sen var det mörk fram till att den nya dansscenen/rave/techno tog fart. Men då talar vi 90-tal.

[Bill50x]

... hennes musikmixande bror fick jag upp ögonen för en musikscen som inte syntes medialt....

Berätta mer - om musiken alltså!

Jo, jag var helt lost på den tiden. Trodde reklamradion skulle bredda musikutbudet, prenumererade på Mr Music-skivor... Snacka om blåst...

Men så kom Internet. "Gothic Rock" hade jag aldrig hört förr, nu hittade jag flera grupper med ny spännande musik (Lacrimosa, L´Immortelle mfl). Jag fick kontakt med Lesbo Pigs som spelades i P3 och som gav mig en insikt i Low-fi genren...

/ B

[Piotr]

Gud vad ni kategoriserar och generaliserar. För övrigt.. 80 talet var guld.. precis som 70, 90 och 2000. Några pärlor finns från 60 också men innan dess var det inte skoj..


All suverän hårdrock/rock från 80.. reggae för att inte tala om allt skönt i soul/funk/disco svängen från US. 97.5MHz med musik från 70-80 spelar många av dessa senare nämnda pärlor.


/Peter

[Bill50x]

Gud vad ni kategoriserar och generaliserar. För övrigt.. 80 talet var guld.. precis som 70, 90 och 2000. Några pärlor finns från 60 också men innan dess var det inte skoj..

Gud vad du generalliserar, inget skoj före -60?



/ B

[Koffe]

Gud vad ni kategoriserar och generaliserar.

Nähä!?!?

... Som om analt kalenderbitande och ivrigt fasthållande i förenklingar skulle vara något generellt utmärkande för forumets deltagare...

[Max_Headroom]

Ta ditt exempel med tidiga 90-talet; jag minns inte nåt annat än att det var då som technoscenen hade en smärre guldålder - och för att få ta del av det kanske mest intressanta och nyskapande då, så var man i princip tvungen att hänga i lagerlokaler klockan 5 på morgonen då en viss DJ spelade. Hade inte gått att ge rättvisa i media om man så hade försökt, man var tvungen att vara där.

Tja, jag vet inte det. C+C music factory och KLF kanske inte var SÅ nyskapande, men bra var det. C+C är förståss genom komersiellt, men till skillnad från dagens musik av samma art så har man lagt ner mycket mera jobb på produktionen. I alla fall ett spår på albumet är mer avant gardistiskt och utsvävande, tänker på på "A Groove of Love" som var månadens melodi i eldorado i minst 2 månader i sträck!
Den låter fortfarande cool...

[IngOehman]

Que??

Kraftwerk och Bowie är väl urtypiska exempel på 70-talsmusik!

Inte den sena synt/dansbands-bowie då förstås, men det som var bra.

Jag håller med phloam. Kraftwerk skulle jag räkna som 80-tal. 80-talet började -78 när Kraftverk släppte "The Man-Machine". Den andra viktiga punkten för starten av -80 - och som kom av bli signifikant - är Jean Michel Jarre - "Equinoxe" (-78 ) och särskilt spåret "Equinoxe Part 4". Sen var liksom kartan ritad för det typiska i 80-talet.

Que??? (igen...)

Det du talar om är ju urtypisk 70-talsmusik, precis MITT i musik-70-talet (1974 - 1983).

Det finns inget 80-tal överhuvudtaget i denna musik. Snarare är det en av många typiska exponenter för 70-talets extremt varierande musikutbud.


Nästan hur mycket som helt rymdes inom de fyra huvud-genrena:

Progressiv symfonisk syntbaserad musik,
(Finns massor av exempel, och det hela startade väl med Genesis och några till. Synth-komponenten inom denna genre växte genom 70-talet.)

Progressiv pop/rock,
(Sorterade typiskt under 'pop' i Europa, men 'rock' i USA. Vissa delar av denna musik har retrospektivt döps om till hårdrock, trots att band som t ex Thin Lizzy faktiskt sorterade under pop på 70-talet.)

Blues/Funk/Soul,
(En bland-genre som var rätt styvmoderligt behandlad i Sverige under 70-talet, men som faktiskt frodades i USA.)

Disco,
(Ingen kommentar torde vara nödvändig.)

Punk,
(Ingen kommentar torde vara nödvändig, men här kommer en ändå: Punken startade långt innan namnet började användas, som en undergenre i pop-facket. Det finns klara punktendenser i t ex viss av Sparks musik. Ryktet om punkens musikaliska enelhet är för övrigt klart överdrivna. Att hitta någon punkmusik som är baserad på bara två ackord är faktiskt rätt svårt.)

Allt i en salig (läs skön) röra på 70-talet. Många band, exempelvis Pink Floyd, ELO och Alan Parsons sträckte sig ju t ex över de båda första grupperna.

Mindre lyckade försök att sträcka sig från pop till disco-genren gjordes också. Övergången mellan Soul och disco tycktes oftast gå smärtfriare.


Har jag glömt någon 70-talsgenre? Ja, troligen. Det är fortfarande tidigt på morgonen... (Kind'a)

Sen måste man också nämna The Human League - "Dare" (-80) - som bidrog med mycket av "tilltalet" i musiken och sångstilen.

Kan hålla med om att det är en försiktig försmak till 80-talet.

Sen får vi inte glömma Heaven 17 - "Penthouse And Pavement" (-81) - jag tycker fortfarande att "Geisha Boys and Temple Girls" är en av de bästa. Hmm... borde kanske skriva om den på WhatTheFuckHiFi.

Sorterar jag fortfarande som 70-tal. Har alla kännetecken från 70-talsperioden 1974-1983.

Faktum är att kraften i de albumen fortfarande håller upp mycket av popmusiken idag. Men det har tillkommit ytterligare, nya pelare, sedan dess.

Stämmer.

Just det... 80-talet tog slut -84.

Nej, det BÖRJADE 1984. Det var då 70-talet tog slut. Ungefär 3-4 år in i nästa årtionde, precis som det brukar vara.

50-tals rocken dog ungefär 1962,
discon (som tillhör 70-talet) dog 1984 (även om annonsen "discon är död" förekom i radioprogrammet 'nattkräm' redan 1980...).
80-tals dumdanssynten dog (äntligen) ungefär 1992. Om med den kläderna... (Puh).

Liket rörde sig fram till ca -86. Sen var det mörk fram till att den nya dansscenen/rave/techno tog fart. Men då talar vi 90-tal.

Ja, ungefär så var det, men det är ju 70-talet du talar om. Mörkret du talar om är 80-talet. Och sen kom ljuset med technon.


Vh, iö

[Magnuz]

Jag håller med phloam. Kraftwerk skulle jag räkna som 80-tal.

Kraftwerk kan kanske räknas som gränsfall, men att räkna Bowie som 80-tal är väl närmast en förolämpning. Han gjorde trots allt musik redan på 60-talet och som hans storhetstid måste 70-talet räknas. Om någon bad mig nämna typiska 70-talslåtar skulle nog något med Bowie hamna ganska högt upp på listan. Kul diskussion f.ö.

[IngOehman]

Hur någon kan få för sig att kalla Kraftwerk för 80-talsmusik är
för mig fullstädigt absurt!

De startade 1970!

Redan från början var de tongivande för synth- och electronica-
musiken, och så var fallet under hela 70-talet och en liten blir in
på 80-talet.

Sedan (när 80-talsmusiken några år in på 80-talet "tog över")
hade Kraftwerk den goda smaken att INTE delta i den där skiten
som frodades under dessa mörka år... De höll tvärtom stilen, och
gör så än idag!

Kan nämna att den enda grupp jag kan komma så här på rak arm
som lyckades blanda arvet från Kraftwerk med 80-talsinsirerad
musik när det musikaliska 80-talet inleddes en bit in på 80-talet,
var (och är) den schweiziska gruppen (eller rättare sagt duon,
ursprungligen 1979-83 trion) Yello.


Vh, iö

[Bill50x]

Bowie och Kraftwerk är 70-tal. Punkt.

/ B

[IngOehman]

Tack Bill!

Kompis.


Vh, iö

[IngOehman]

Gud vad ni kategoriserar och generaliserar. För övrigt.. 80 talet var guld.. precis som 70, 90 och 2000. Några pärlor finns från 60 också men innan dess var det inte skoj..

Gud vad du generalliserar, inget skoj före -60?

Ja, det var märkligt sagt....

Jag är kanske inte så överdrivet förtjust i alla komponenter av
rock'n roll från 50-talet, men som popårtionde är 1953-1961 lysande.

Detsamma gäller för övrigt 30- och 40-talen. 20-talet är jag lite tveksam
till dock, men det kan bero på att jag vet för lite om den tiden. Jazzen
kändes som väldigt underutvecklad dock.

Populärmusik från före 1920 vet jag nästan ingenting om.

(Vissa medeltidsballader och visor utgivna på skillingtryck undantagna.)


Vh, iö

[Magnuz]

Kraftwerk kan kanske räknas som gränsfall

Det kan de inte alls. Nu har jag kollat deras diskografi och det står klart att Bill och IÖ har rätt. I själva verket gav de ju ut flest skivor under det tidiga 70-talet!

[IngOehman]

Ja, de är så 70-tal som ett band kan bli.

På sätt och vis visar det väl lite av hur 70-talet var - vildt blandat och
härligt progressivt. Det var albumens tid. En tid då ett fonogram inte
var bara ett medium för ett antal låtar, utan något som hängde ihop
och hade ett unikt syfte. På innerkonvolutet fanns nästan alltid alla
texter tryckta, och inga låtar startade och/eller slutade i några vidriga
80-tals toningar!

Kan nog inte komma på någon annan tidsperiod som varit så totalt
dominerad av progressiv musik, och så fri från sönderkommersialiserad
schlager/dansbands-musik.

Förvisso fanns den tendensen redan på 60-talet, men det var ändå en
era då skivbolagen präglade vad de allra flesta musikerna skulle göra.
Även tidiga Beatels var till stor del styrda av skivbolagen.


Vh, iö

- - - - -

PS. Kul att se någon skriva inlägg som protesterar mot egna inlägg
Kudos til dig Magnuz!

[Max_Headroom]

Just det... 80-talet tog slut -84.

Nej, det BÖRJADE 1984. Det var då 70-talet tog slut. Ungefär 3-4 år in i nästa årtionde, precis som det brukar vara.

Ärsch, du flyttar ju "tiden" för att inte 80-talet ska framstå som bra. Just i början kom det ju en massa bra. Men det räknar du till 70-talet(!) för att det kom så mycket annat bra då...

1986 var ett super-musik år, med massor av bra plattor.

1985 var tunnare, men kompenseras till fullo av att både Propagandas "A sectret wish" och Scritti Polittis "Cupid & Psyche" kom det året. Dessa båda wax brukar av folk med god smak räknas in bland dom bästa pop-plattorna som gjorts, någonsin. Dire Straits "Brothers in arms" kom det året. Bra platta, men inte alls så tidstypisk och nydanande som dom båda tidigare nämnda.

1987 var också lite tunnt, men housevågen hade börjat rulla igång på allvar. Vi var många som stod på disco och skakde rumpan till MARRS "pump up the volyme"
En låt som ändrade riktningen på populärmusiken.

[Koffe]

Som jag sa: - "80-talet började -78 när Kraftverk släppte 'The Man-Machine'". Den SKIVAN var en av startpunkterna på det som sen blev synthpopen. Förvisso hade de släppt skivor innan detta.

"Ralf und Florian", "Kraftwerk 1" och "Kraftwerk 2" brukar väl inte räknas som riktiga Kraftwerk skivor. Formen var fortfarande öppen och de hade inte hittar vare sig sättningen, uttrycket eller tekniken.

Kraftwerk - Tanzmusik (-73 ) - inte åttiotal. Passa på att öva tyskan.
Kraftwerk - Die Roboter (-78 )... något helt annat och defensivt -80tal.

[IngOehman]

Och som jag sa: Du har fel, fortfarande.

Din historieskrivning ser ut som skriven av någon som upptäckte
kraftverk kanske först på 80-talet. Var det så?

Oavsett vilket är det svårt (för mig) att förstå att du inte ser att
80-talets synthmusik nästan helt saknar samröre med Kraftwerks
konst. Det enda gemensamma är bruker av synthar, som ju dock
förekom genom nästan hela 70-talets poptradition!

Enda mellanformen mellan Kraftwerk och 80-talssynth-genren jag kan
komma på är (fortfarande) Yello. Finns det något annat exempel? Det
borde finnas i varje fall något.

Just det... 80-talet tog slut -84.

Nej, det BÖRJADE 1984. Det var då 70-talet tog slut. Ungefär 3-4 år in i nästa årtionde, precis som det brukar vara.

Ärsch, du flyttar ju "tiden" för att inte 80-talet ska framstå som bra. Just i början kom det ju en massa bra. Men det räknar du till 70-talet(!) för att det kom så mycket annat bra då...

1986 var ett super-musik år, med massor av bra plattor.

1985 var tunnare, men kompenseras till fullo av att både Propagandas "A sectret wish" och Scritti Polittis "Cupid & Psyche" kom det året. Dessa båda wax brukar av folk med god smak räknas in bland dom bästa pop-plattorna som gjorts, någonsin. Dire Straits "Brothers in arms" kom det året. Bra platta, men inte alls så tidstypisk och nydanande som dom båda tidigare nämnda.

1987 var också lite tunnt, men housevågen hade börjat rulla igång på allvar. Vi var många som stod på disco och skakde rumpan till MARRS "pump up the volyme"
En låt som ändrade riktningen på populärmusiken.

Njae...

Jag har dragit in gränserna några år in på varje årtionde för att få
genre-övergångarna att gå ihop. Om det ibland leder till att det
sammanfaller med vad som är bra och dåligt är det ju kanske mest ett
tecken på att en genre blir saknad på grund av att den ersättande inte
erbjuder så mycket kul.

Det har jag ju gjort för alla årtionden. Något eller ett par år olika för
varje övergång, men rätt nära kommer man om man säger att ett
musik-årtionde sträcker sig tre år in i nästa. Det vill säga att det nya
årtiondet alltid börjar år fyra.

1964-1973, 1974-1983, 1984-1993, 1994-2003...


Lyssna på musiken från tidiga 60-talet, och jag tror ingen ifrågasätter
att det är 50-talsmusik, o.s.v...

De enda som tycks ifrågasätta att musiken 1978-1983 är 70-talsmusik
är de som specifikt (av känt skäl) vill försvara 80-talet, men det tolkar
jag bara som ett tecken på att det faktiskt råder konsensus om att 80-
talet (statistiskt) suger. Alltså perioden 1984-1993. Varför annars vilja
räkna in en massa 70-talsmusik som 80-talsmusik?

Enda rimlig orsaken är att det är det enda sättet man kan få 80-talet
att verka som en mindre mörkerperiod än det var - att spä ut mörkret
med lite 70-talsljus, liksom. Men hur mycket man än försöker spä, så
hände det ändå, det där 80-talet, inklusive kläderna och bilarna...


Det finns nog inte ett enda år i musikhistorien som inte erbjudit någon
bra musik dock. Det handlar mest om hur svår den är att hitta.

Den här tråden handlar ju om musiken idag - och jag håller nog, kanske,
med om att det aldrig funnits så mycket bra musik som just nu.

Dock är jag inte med på att den är lätt att hitta. Tycker tvärtom att det
som i ännu högre grad kännetecknar dagens situation är att det aldrig
gjorts så mycket dålig musik (bortsett möjligen ifrån 80-talet, det vill
säga ~1984-1993) som idag.

Att hitta allt det götta bakom all mög/eterbrus är ett grannlaga arbete
idag - med det går!


Vh, iö

[Soulman]

Kan inte annat än hålla med om att musikscenen aldrig tidigare har varit så bred som idag. Fler utövare, är ökad konkurrens bidrar till skickligare musiker. Fler musikutövare medför fler musikinriktningar. Dagens rörliga samhälle ökar intrycket av nya influenser som innebär en smältdegel av musikstilar. Mitt bästa exempel här är ”Ojos de brujo” med influenser från världens alla hörn, men grunden ligger med Flamenco och HipHop. Jag vill därför också lyfta upp Almen’s tips om världsmusiken som innehåller mycket bra men fortfarande lever ett liv lite i skymundan. Men med ovanstående i beaktande spår jag att av detta får vi lyssna mer till detta. Ett tidigt exempel är ju annars favoriterna Led Zepp med skivan ”No quarter” från -94 med arabiska influenser.

[Koffe]

Och som jag sa: Du har fel, fortfarande.

Din historieskrivning ser ut som skriven av någon som upptäckte
kraftverk kanske först på 80-talet. Var det så?

Oavsett vilket är det svårt (för mig) att förstå att du inte ser att
80-talets synthmusik nästan helt saknar samröre med Kraftwerks
konst. Det enda gemensamma är bruker av synthar, som ju dock
förekom genom nästan hela 70-talets poptradition!

Enda mellanformen mellan Kraftwerk och 80-talssynth-genren jag kan
komma på är (fortfarande) Yello. Finns det något annat exempel? Det
borde finnas i varje fall något.

Nej, det är du som har fel.

Ja, jag upptäckte Kraftwerk på 80-talet (eller senare) - liksom 99,999% av de andra som upptäckt dem. Det gör förmodligen att vi ser på deras produktion på ett lite annat sätt. Det gör kanske också att vi har lite lättare att se vilken del av deras produktion som fick en betydelse.

Synthmusik. Jag brukar undvika det ämnet. Men som med alla subkulturer är det många faktorer som samverkar. Skall jag försöka "spontandefiniera" Synthen så blir det ungefär så här:

1. Bara synthar. Inga "vanliga" instrument.
2. Refererar ofta till Fritz Langs Metropolis - Den storyn diskuteras väldigt ofta i det som jag skulle koppla till synth-kulturen. I musiken, i kläderna, i bildspråket osv.
3. Klasskonflikt/kamp - men här vill man inte krossa eliten - här vill man bli en del av den. Här finns en del av kopplingen till New-Romantic.
4. Ofta kosmopolitisk attityd.
5. Samt ett starkt avståndstagande till rocken.

Något sånt kanske....
Något sånt.

Hur som - när vi pratar om Kraftwerk som pratar vi om det viktigaste bandet genom tiderna. Det kan inte finnas något band vars ideer har haft inflytande (och fortsätter att ha det) så länge. Efter 30 år så stjäls det fortfarande sound och ideer från dem. Och ännu mer konstig är att det är så många genres som gör anspråk på/ eller har Kraftwerk som founding fathers.

Jag skulle säga att Kraftwerk är mer betydelsefulla i dag än Beatles och Rolling Stones tillsammans.

[phloam]

De enda som tycks ifrågasätta att musiken 1978-1983 är 70-talsmusik
är de som specifikt (av känt skäl) vill försvara 80-talet, men det tolkar
jag bara som ett tecken på att det faktiskt råder konsensus om att 80-
talet (statistiskt) suger. Alltså perioden 1984-1993. Varför annars vilja
räkna in en massa 70-talsmusik som 80-talsmusik?

Enda rimlig orsaken är att det är det enda sättet man kan få 80-talet
att verka som en mindre mörkerperiod än det var - att spä ut mörkret
med lite 70-talsljus, liksom. Men hur mycket man än försöker spä, så
hände det ändå, det där 80-talet, inklusive kläderna och bilarna...


Det finns nog inte ett enda år i musikhistorien som inte erbjudit någon
bra musik dock. Det handlar mest om hur svår den är att hitta.

Sista meningen du skriver här innehåller orsaken till att du helt felaktigt dömer ut perioden 84-93 - nämligen att du lyssnade på fel musik

Just under de åren så kom, för de insatta, riktigt klassiska plattor som "Nail" med Foetus (85), Coil "Horse Rotorvator"(86), Skinny Puppy med "Mind TPI" (86) "Cleanse Fold & Manipulate"(87) "Too Dark Park" (90), Legendary Pink Dots "Any Day Now" (87), "The Maria Dimension" (91) Richard D James "Selected Ambient Works 85-92" (!), Einsturzende Neubauten "Halber Mensch" (85), "Funf auf..." (87), Cabaret Voltaire "The Crackdown" (83)......

En av de mest fascinerande perioderna i musikhistorien öht, om ni frågar mig - och för den som visste vad man skulle leta efter.



Dessutom tycks vi ju överens om att det jag och andra avser som 80tal men du kallar 70tal är musik som även du tycker är bra alltså? Vad gäller ditt "80-tal" - se ovan



Koffe: mer sen!!!

Max: Helt riktigt!

[Alexi]

Donna Summer som 1977 startade electro vågen 25år senare, det är vara före sin tid det:

Den låter precis som det som kom från Gigolorecords för 5år sedan.

[IngOehman]

Och som jag sa: Du har fel, fortfarande.

Din historieskrivning ser ut som skriven av någon som upptäckte
kraftverk kanske först på 80-talet. Var det så?

Oavsett vilket är det svårt (för mig) att förstå att du inte ser att
80-talets synthmusik nästan helt saknar samröre med Kraftwerks
konst. Det enda gemensamma är bruker av synthar, som ju dock
förekom genom nästan hela 70-talets poptradition!

Enda mellanformen mellan Kraftwerk och 80-talssynth-genren jag kan
komma på är (fortfarande) Yello. Finns det något annat exempel? Det
borde finnas i varje fall något.

Nej, det är du som har fel.

Ja, jag upptäckte Kraftwerk på 80-talet (eller senare) - liksom 99,999% av de andra som upptäckt dem.

Du har fortfarande fel.

Och dessutom var det där sista (ursäkta mig) att pajasuttalande
av sådan dignitet gör att jag inte kan ta det övriga du skrivit på
allvar.


En person som tror att inte ens en tiondels promille(!) av de som
upptäckt Kraftwer gjorde det under någon av de första tio åren av
deras karriär - saknar uppenbart fullständigt koll på musikhistorien,
och kan inte tas på allvar.

Sorry, men världen fanns även innan du började lyssna på musik.

Det gör förmodligen att vi ser på deras produktion på ett lite annat sätt. Det gör kanske också att vi har lite lättare att se vilken del av deras produktion som fick en betydelse.

Det här blir bara bättre och bättre...

Du berömmer dig själv som en bättre person att bedöma deras
produktion - baserat på att du inte vet något om den, eftersom du
missat huvuddelen av den!!??

Snart är väl DEVO (som bildades 1972) ett 80-talsband också, eller
varför inte ett 90-talsband...

(DEVO var dock (redan 1980) på riktigt en föraning om vad som skulle
komma på 80-talet, även om de var väsentligt mera skumma än den
mesta 80-talssynthen. Deras musik mellan 1972 och fram till 1980 var
dock klart mindre likriktad än den stora 1980-hiten de fick.)

Synthmusik. Jag brukar undvika det ämnet. Men som med alla subkulturer är det många faktorer som samverkar. Skall jag försöka "spontandefiniera" Synthen så blir det ungefär så här:

1. Bara synthar. Inga "vanliga" instrument.

2. Refererar ofta till Fritz Langs Metropolis - Den storyn diskuteras väldigt ofta i det som jag skulle koppla till synth-kulturen. I musiken, i kläderna, i bildspråket osv.

3. Klasskonflikt/kamp - men här vill man inte krossa eliten - här vill man bli en del av den. Här finns en del av kopplingen till New-Romantic.

4. Ofta kosmopolitisk attityd.

5. Samt ett starkt avståndstagande till rocken.

Något sånt kanske....

Något sånt.

Hur som - när vi pratar om Kraftwerk som pratar vi om det viktigaste bandet genom tiderna. Det kan inte finnas något band vars ideer har haft inflytande (och fortsätter att ha det) så länge. Efter 30 år så stjäls det fortfarande sound och ideer från dem. Och ännu mer konstig är att det är så många genres som gör anspråk på/ eller har Kraftwerk som founding fathers.

Kraftwerk rular, men liksom Strawinsky har de märkvärdigt FÅ efter-
följare. Och fortfarande - det är en 70-talsdgrupp. Närapå en 60-
talsgrupp (de startade ju när 60-talsmusken var i full vigör).

Allt startade inte med att du upptäckte musik en bit in på 80-talet.

Jag skulle säga att Kraftwerk är mer betydelsefulla i dag än Beatles och Rolling Stones tillsammans.

Isåfall skulle jag vilja säga att jag har slösat min tid med att lyssna
på en person som säger sådant om Kraftwerk - trots att han helt
missade mer än de första 10 åren av deras karriär.

OCH KALLAR ETT FONOGRAM DE KOM UT MED I MITTEN AV DET
MUSIKALISKA 70-TALET (76-79) FÖR 80-TALSMUSIK!!!

Det är bara för mycket.

Eller kanske


Vh, iö

[IngOehman]

De enda som tycks ifrågasätta att musiken 1978-1983 är 70-talsmusik
är de som specifikt (av känt skäl) vill försvara 80-talet, men det tolkar
jag bara som ett tecken på att det faktiskt råder konsensus om att 80-
talet (statistiskt) suger. Alltså perioden 1984-1993. Varför annars vilja
räkna in en massa 70-talsmusik som 80-talsmusik?

Enda rimlig orsaken är att det är det enda sättet man kan få 80-talet
att verka som en mindre mörkerperiod än det var - att spä ut mörkret
med lite 70-talsljus, liksom. Men hur mycket man än försöker spä, så
hände det ändå, det där 80-talet, inklusive kläderna och bilarna...


Det finns nog inte ett enda år i musikhistorien som inte erbjudit någon
bra musik dock. Det handlar mest om hur svår den är att hitta.

Sista meningen du skriver här innehåller orsaken till att du helt felaktigt dömer ut perioden 84-93 - nämligen att du lyssnade på fel musik

Jasså gjorde jag? Hur vet du det? Jag tror du har fel.
Jag vet med säkerhet att jag lyssnade på vad JAG tyckte var rätt musik
(när jag hade valet). Vet du överhuvudtaget på vad för musik jag
lyssnade på?


Hoppas inte du missförstod vad jag menade när jag skrev:

Det finns nog inte ett enda år i musikhistorien som inte erbjudit någon
bra musik dock. Det handlar mest om hur svår den är att hitta.

Det jag menar med det är att det under 80-talat var osedvanligt svårt
att hitta bra musik, eftersom smörjan dominerade så förfärligt - inte
minst i media.

Men det betyder inte att jag inte hittade bra musik. Du borde ha läst
lite noggrannare, att jag även skrev att det inte finns något enda år
som inte erbjudit bra musik.

Dock kunde jag konstatera på att den musik som folk en masse
lyssnade på 80-talet - var just synth-smörjan.

Just under de åren så kom, för de insatta, riktigt klassiska plattor som "Nail" med Foetus (85), Coil "Horse Rotorvator"(86), Skinny Puppy med "Mind TPI" (86) "Cleanse Fold & Manipulate"(87) "Too Dark Park" (90), Legendary Pink Dots "Any Day Now" (87), "The Maria Dimension" (91) Richard D James "Selected Ambient Works 85-92" (!), Einsturzende Neubauten "Halber Mensch" (85), "Funf auf..." (87), Cabaret Voltaire "The Crackdown" (83)......

Och?

En av de mest fascinerande perioderna i musikhistorien öht, om ni frågar mig - och för den som visste vad man skulle leta efter.

Jag har ju som redan påpekats skrivit just det - att man behövde veta
vad att leta efter, så det vet jag inte varför du repeterar.

Om det sedan var en av de mest fascinerande perioderna eller ej, det
kan man diskutera. Att sunkmusiken dominerade så oerhört över bra
musik var förvisso lite fascinernade, men inte på något positivt sätt.

Det samma gäller väl för övrigt nästan alla andra aspekter på 80-talet.
Aldrig har så mycket förskräckliga bilkoarrosser formgivits, och aldrig
har så förskräckliga kläder burits. Frågan är om det finns något annat
årtionde som folk tycker är så pinsamt estitiskt när man konfronteras
med det på filmduken...

(Inte jag då förstås, eftersom jag häpnade över hur pinsamt och fult
det var redan då det hände, och vägrade att rätta mig i de leden.

Dessutom tycks vi ju överens om att det jag och andra avser som 80tal men du kallar 70tal...

Menar du som Koffe musik från 1978 nu?

...är musik som även du tycker är bra alltså?

Jag vet inte vad för musik du inkluderar nu, men jag talar om de genrer
som rådde på 70-talet, alltså de jag listat tidigare i tråden. Inte den
musik som kom ungefär 1983-1984 (den kommersiella dum-sythen och
den kommersiella dum-hårdrocken) som sedan kom att dominera
nästan en 10 år lång period - det musikaliska 80-talet.

Ett par typiska exponenter för de på 80-talet dominerand genrena
är Howard Jones och Europe.

Vad gäller ditt "80-tal" - se ovan

Vh, iö

- - - - -

PS. Anser för övrigt att 60-talet började 1962 när Merseybeat-soundet,
svepte ut över världen och rock'n rollen dog, mer eller mindre över
natten. (Låten hette 'Love Me Do', B-sidan 'P.S. I Love You', det vill
säga det första som kom från den nu färdigkonfigurerade gruppen.
Det riktigt stora genombrottet för gruppen ifråga kom dock 1963
med 'Please Please Me'.)

Men - om någon anser att det startade året innan 1961 med surfrocks-
bandet framför alla andra, så fine. Kanske var det så. Surfrocken är
dock på många sätt klart närmare 50-talspopen, som levde sida vid
sida med rock'n roll-musiken.

[Koffe]

IngOehman.

Det är fler än du som ångrar den här dialogen. Faktum är att jag är våldsamt oförtjust i när någon kallar det jag säger för "pajasuttalanden" eller en allmänt nedlåtande ton om "inte kan ta det övriga du skrivit på allvar".

[IngOehman]

Säkert inte mer än jag är oförtjust i att bli underkänd som kompentent
bedömare av en grupp, PÅ GRUND AV ATT JAG FÖLJT DEM UNDER HELA
DERAS KARRIÄR.

Och detta av en person som upptäckte dem mer än ett årtionde senare
(kanske mer än två till och med...) och som fram till nyss inte ens kände
till deras tidiga historia - och som på allvar fortfarande tror att 99,999%
av alla människor som känner till Kraftwerk upptäckt demförst på 80-
talet (eller senare)!!!

(Trots att 'autobahn' var en radiohit och landsplåga redan 1974...)


Maken till kombinationem av skev verklighetsbild + de trista påhoppen
från dig, får man leta efter.


Vh, iö

[verdad]

Jag vet inte vad för musik du inkluderar nu, men jag talar om de genrer
som rådde på 70-talet, alltså de jag listat tidigare i tråden. Inte den
musik som kom ungefär 1983-1984 (den kommersiella dum-sythen och
den kommersiella dum-hårdrocken) som sedan kom att dominera
nästan en 10 år lång period - det musikaliska 80-talet.

Ett par typiska exponenter för de på 80-talet dominerand genrena
är Howard Jones och Europe.

Här finns det väl lite olika uppfattningar om det verkligen var dum hårdrocken Du kanske tyckte så, men det kom faktiskt en hel del bra låtmaterial från den genren under den tiden. Kan hålla med om dum-synthen i och för sig.

Faktiskt är under skoltiden(gymnasiet) Så var detta en värld av hårdrock kontra synt, ungefär. (Jag gick i gymnasiet då)

Kan väl nämna band som Europe då men även Bad english, Giant etc dök upp under den perioden också.

Även hände något mycket revolutionerande under -80 talet vad gäller hårdrocken som inte egentligen hade setts förut.
Yngve Malmsten dök upp flyttade till USA blev gitarrist med Steeler sedan Alcatraz för att sedan bilda Rising Force som de hade hetat tidigare i Sverige.
Om man nu tycker om hans musik, men det blev hur som helst något alldeles nytt inom hårdrockgenren Yngve blev så att säga en stilbildare med sin neo klassiska hårdrock med mycket dimskalor. Detta är i alla falla idag fortfarande en stil inom hårdrocken. Så nog måste man ändå säga att det hände saker inom musiken på den tiden.

Nu är det väl så att jag inte är någon fanatisk Malmsten älskare, men han har gjort några riktigt tjusiga saker.

Men för hårdrock skaran som än är ganska smal sett till populärmusiken så måste man nog ändå tillstå att detta var en bra period med mycket bra musik.

Sen kan väl tilläggas att Toto gjorde några riktigt bra plattor undr denna period, även om de kom med den revolutionerade första plattan redan 1978.
På Fusiongenren hände en del saker också.

[Max_Headroom]

Ett par typiska exponenter för de på 80-talet dominerand genrena
är Howard Jones och Europe.

Howard Jones en av 80-talets stora helt enkelt. Han gjorde sin musik för att skulle kunna framföras live, vilket han också gjorde till skillnad från många andra på den tiden.

Kan ju nämna för alla som inte är ett dugg intresserade att jag spelade dom 2 första spåren från hans 2a platta innan jag gick till jobbet i morse. Dvs innan jag läse IÖs inlägg.


Howard Jones

[Max_Headroom]

.... och aldrig har så förskräckliga kläder burits.

Tjejerna har aldrig klätt sig så snyggt som under 80-talet. Och så snygga frisyrer! Wow!


Så här ska det se ut, Öhman:

Strawberry Switchblade + nån lycklig snubbe till vänster.

Och systrarna Holmström i Trance Dance, oj oj oj. Och jag som såg Trance Dance live!

Hit med en tidsmaskin!

[grannilsson]

phloam skrev:

Just under de åren så kom, för de insatta, riktigt klassiska plattor som "Nail" med Foetus (85), Coil "Horse Rotorvator"(86), Skinny Puppy med "Mind TPI" (86) "Cleanse Fold & Manipulate"(87) "Too Dark Park" (90), Legendary Pink Dots "Any Day Now" (87), "The Maria Dimension" (91) Richard D James "Selected Ambient Works 85-92" (!), Einsturzende Neubauten "Halber Mensch" (85), "Funf auf..." (87), Cabaret Voltaire "The Crackdown" (83)......

Känner knappt igen några av dessa grupper, eller rättare sagt vad bra de gjort i form av musik, men det var väl då (mitten på 80-talet och framåt slutet av decceniet som man nästan gav upp hoppet om 80-tals musiken) fast det borde egentligen ha varit tvärt om, det var ju då man var mest hungrig på ny bra musik.

Minns massor av grupper som bara flöt en förbi, eller vad sägs om dessa.
Milli Vanilli (eller vad de nu hette) Thomson twins,Fancy,style,Europe,Saxon,Sandra, modern Talking, Samantha Fox, falco, Opus,Wham m.m
äger inte några skivor av dessa grupper, men det är jag det,
jag missunnar dock ingen att glädjas av den, men tyvärr var nog mycket musik på 80-talet inget vidare , den ofta "glättiga" 80-tals musiken passade bäst på fester, (där den gick in i de ena (örat) och ut i andra ) det är då min subjektiva uppfattning, det finns dock undantag U2 är ett av dessa band tycker jag, och alla de övriga som egentligen var etablerade redan på 70-talet , och en del av dessa har redan nämnts i tråden.

Vh Göran Nilsson

[phloam]

Sen får vi inte glömma Heaven 17 - "Penthouse And Pavement" (-81) - jag tycker fortfarande att "Geisha Boys and Temple Girls" är en av de bästa. Hmm... borde kanske skriva om den på WhatTheFuckHiFi.

Sorterar jag fortfarande som 70-tal. Har alla kännetecken från 70-talsperioden 1974-1983.

Alltså det är här det blir riktigt konstigt Att överhuvudtaget nämna ordet "70-tal" tillsammans med Heaven 17 skapar kognitiv dissonans hos alla, utom möjligen dig själv

Ett talande exempel på att det du kallar "70-talsperioden" alt "70-talsmusik" i allt väsentligt är just det som de flesta andra menar är 80-talsmusik - oavsett vilket år den kom ut.

Jag har här en Virgin-samling med "New Romantic Classics" (riktigt bra samling, från skivbolaget som gällde då) med bl.a:

Human League (81), Spandau Ballet(82), Heaven 17(82), Duran Duran(82), ABC(82), Classix Noveau(82), Oakey/Moroder(84), Ultravox(84), OMD(80), Soft Cell(81), Yazoo(82), Kraftwerk (The model, 78 ), China Crisis(82), Talk Talk(82), Gary Numan(79), Visage(80), Japan(81)

Kolla årtalen - 78 till 84. Är detta en 70-talssamling? Nej. Är det logiskt och självklart att både Kraftwerk och Gary Numan är med? Ja.

Precis som Koffe säger så är de med på denna samling för att de delar en estetik (kort sagt), en stil som är omisskännlig.

Senare delen av 80talet (84-92 ca) kräver en separat analys.

[phloam]

Minns massor av grupper som bara flöt en förbi, eller vad sägs om dessa.
Milli Vanilli (eller vad de nu hette) Thomson twins,Fancy,style,Europe,Saxon,Sandra, modern Talking, Samantha Fox, falco, Opus,Wham m.m

Alltså denna typ av musik var ju faktiskt redan då ansedd som skräp, jämför kvaliten hos Samatha Fox och Sandra med den Virgin-samling jag tar upp ovan. Stor skillnad, båda 80-tal dock

Sen är det lite speciellt att resterande delen av 80talet var ett tomt eko av tiden innan; och att istället undergroundmusiken var så otroligt rik. Kanske en motreaktion, det att så många begåvningar valde att göra så pass svår och otillgänglig musik.

[subjektivisten]

Howard Jones

Howard gjorde stor synthpop, en av mina största idoler mitten av 80-talet. Lyssnar än på hans skivor med jämna mellanrum, tidlös musik.

[subjektivisten]

Håller med Öhman om Kraftwerk och Bowie, dom är helt klart 70-tals grupper i mina ögon med.

[phloam]

Håller med Öhman om Kraftwerk och Bowie, dom är helt klart 70-tals grupper i mina ögon med.

Grejen med Bowie och Kraftwerk är ju att de är riktiga pop-dinosaurier som sträcker sig över extrema tidsperioder. Bowie kan ju exemplifiera allt. 70tals-glamrock, 80talssynth, 90talspop.... sen tycker jag iofs att Kraftwerk var med och inspirerade fram 80talsmusiken, och att Bowie's Low/Lodger/Heroes-perod var rent stilmässigt mer 80-tal än 70-talsBowie med Diamond Dogs och Ziggy. Ungerfär. Men visst, 70tal - OCH 80tal!

Edit: Scary Monsters var ju väldigt mycket 80tal och synt, mer än tidigare, medges

[paa]

Ni som verkar så rigida, vilket årtionde vill ni placera Miles Davis i?

[phloam]

Howard gjorde stor synthpop, en av mina största idoler mitten av 80-talet. Lyssnar än på hans skivor med jämna mellanrum, tidlös musik.

Lustigt - just "Dream into action"(85) var något av det sista riktigt 80-talsmässiga jag lyssnade på... sen fick jag nog av det hela; dök ner i industrikällaren för att aldrig riktigt komma upp

[Max_Headroom]

Minns massor av grupper som bara flöt en förbi, eller vad sägs om dessa.
Milli Vanilli (eller vad de nu hette) Thomson twins,Fancy,style,Europe,Saxon,Sandra, modern Talking, Samantha Fox, falco, Opus,Wham m.m

Alltså denna typ av musik var ju faktiskt redan då ansedd som skräp, jämför kvaliten hos Samatha Fox och Sandra med den Virgin-samling jag tar upp ovan. Stor skillnad, båda 80-tal dock

Men att kalla Thomson twins och Falco för skräp är väl att ta i? Båda ansågs ju som "finare" på sin tid.

[verdad]

Ni som verkar så rigida, vilket årtionde vill ni placera Miles Davis i?

Eller Eric Clapton för den delen?

[Almen]

Ni som verkar så rigida, vilket årtionde vill ni placera Miles Davis i?

50-talet och 70-talet. Hans mest definierande album enligt mig är från perioderna motsvarande Kind of Blue och Bitches Brew.

Hehe, känner igen 80-talsdiskussionen från den här tråden.

[Max_Headroom]

Ni som verkar så rigida, vilket årtionde vill ni placera Miles Davis i?

50 och 80-tal. Inget däremellan.

[phloam]

Oavsett vilket är det svårt (för mig) att förstå att du inte ser att
80-talets synthmusik nästan helt saknar samröre med Kraftwerks
konst. Det enda gemensamma är bruker av synthar, som ju dock
förekom genom nästan hela 70-talets poptradition!

Enda mellanformen mellan Kraftwerk och 80-talssynth-genren jag kan
komma på är (fortfarande) Yello. Finns det något annat exempel? Det
borde finnas i varje fall något.

OMD, Visage, Cabaret Voltaire, Gary Numan, Yazoo, Depeche Mode, Human League, DAF, Soft Cell, Heaven 17, Suicide.... skulle dessa inte vara lika mycket/ännu mer Kraftwerkinspirerade mellanformer än Yello?

[phloam]

Men att kalla Thomson twins och Falco för skräp är väl att ta i? Båda ansågs ju som "finare" på sin tid.

Ber om ursäkt, det följde med en del som inte skulle vara med där

(Egentligen tycker jag att skräpmusiken då var bra mycket bättre än skräpmusiken idag....)

[subjektivisten]

Grejen med Bowie och Kraftwerk är ju att de är riktiga pop-dinosaurier som sträcker sig över extrema tidsperioder. Bowie kan ju exemplifiera allt.

Ja, men det tordes väl vara rätt allmänt rätt att säga att dessa band är 70-tals band eftersom:

A. Deras bästa (subjektivt såklart) skivor kom då.
B. Dom slog igenom då.

Bara för att Stones hade fler grymma skivor på 70-talet så blev ju inte dom en 70-tals band, utan dom är ju fortfarande ett 60-tals band, eller hur?

[phloam]

Ja, men det tordes väl vara rätt allmänt rätt att säga att dessa band är 70-tals band eftersom:

A. Deras bästa (subjektivt såklart) skivor kom då.
B. Dom slog igenom då.

Bara för att Stones hade fler grymma skivor på 70-talet så blev ju inte dom en 70-tals band, utan dom är ju fortfarande ett 60-tals band, eller hur?

Jo, det är ju inte alls "fel" att kalla dem för det - men en del kanske ser det som du säger, en del kanske snarare ser till vad gruppen som sådan, under huvuddelen av deras karriär, står för rent musikaliskt.

Ur den synvinkeln blir Stones ett tidlöst rockband, Bowie en musikalisk kameleont, Kraftwerk ett synthband långt före sin tid.

Båda synsätt är ju rent allmän rätt, skulle jag vilja påstå...!

[grannilsson]

Max_Headroom skrev:
Men att kalla Thomson twins och Falco för skräp är väl att ta i? Båda ansågs ju som "finare" på sin tid.

Men det gjorde jag ju inte , bara att de flöt mig helt förbi(nästan i varje fall, för jag kommer ju ihåg gruppens/artistens namn trots allt, så något måste ju ha fastnat) men inget som gjorde intryck på mig att köpa skivorna bara.

hur de ansågs som "finare" på sin tid, vet jag däremot inget om, inget jag reflekterade över i vart fall, nä 80-talet är och förblir (i mina ögon/öron) som ett tragiskt decenium ang musik skapande i stort, det finns dock undantag.

Mvh Göran Nilsson

[IngOehman]

Sen får vi inte glömma Heaven 17 - "Penthouse And Pavement" (-81) - jag tycker fortfarande att "Geisha Boys and Temple Girls" är en av de bästa. Hmm... borde kanske skriva om den på WhatTheFuckHiFi.

Sorterar jag fortfarande som 70-tal. Har alla kännetecken från 70-talsperioden 1974-1983.

Alltså det är här det blir riktigt konstigt Att överhuvudtaget nämna ordet "70-tal" tillsammans med Heaven 17 skapar kognitiv dissonans hos alla, utom möjligen dig själv

Jovisst, att det i huvudsak är ett 80-talsband kanske jag kan hålla
med om. Syftade bara till den specifika platta du nämnde, som
fortfarande hade en hel del 70-tal i sig, men 80-talet kunde ju anas redan i första plattan.

Så styk den som en exponent för min kommentar, om du vill.


Vh, iö

[verdad]

Måste ju bara få spinna vidare på hårdrockseran under denna period:

IÖ nämnde ju 83/84 som sjuttiotalet slutade och åttiotalet började.
Detta stämmer otroligt träffsäkert med Van Halen vilka släppte sin första skiva 78, (som för övrigt betalades av Gene Simmons) och som tog världen med storm, med en egen stil. sen kom några plattor till och världen hade inte fram till dess hört något liknande. 1984 vad händer då? VH släpper just ett album som heter 1984 och andra spåret på den skivan är "jump"
vilket helt enkelt ändrar deras koncept från 70 - tal in i 80 - tal med synt som lead. Denna låt tog verkligen världen med storm. Har för mig att albumet såldes i ca 10 milj ex enbart i USA. Som singel sålde den över tre miljoner vilket gjorde den till den mest populära rocklåten det årtiondet.

Tror han kan sin musikhistoria, mycket väl Herr Öhman, skulle jag vilja påstå utan att överdriva.

Jag håller nog också med om 60 - 70 tal gjordes otroligt mycket bra musik.
Jag håller också med om att det tillverkas väldigt mycket bra musik nu med. Sen är ju naturligtvis smaken väldigt olika. Jag har t.ex ganska svårt för rapmusik, hip hop, house, techno, och det har ju gjorts en del senare år.

[Piotr]

Minns massor av grupper som bara flöt en förbi, eller vad sägs om dessa.
Milli Vanilli (eller vad de nu hette) Thomson twins,Fancy,style,Europe,Saxon,Sandra, modern Talking, Samantha Fox, falco, Opus,Wham m.m
äger inte några skivor av dessa grupper, men det är jag det,
jag missunnar dock ingen att glädjas av den, men tyvärr var nog mycket musik på 80-talet inget vidare , den ofta "glättiga" 80-tals musiken passade bäst på fester, (där den gick in i de ena (örat) och ut i andra ) det är då min subjektiva uppfattning, det finns dock undantag U2 är ett av dessa band tycker jag, och alla de övriga som egentligen var etablerade redan på 70-talet , och en del av dessa har redan nämnts i tråden.

Vh Göran Nilsson

Att nämna Europe och Wham tillsammans med Milli Vanilli, Modern Talking och Samantha Fox... jaa hrrrm, får du väl göra om du vill!!


/Peter

[phloam]

Men.... för att gå tillbaks till topic; härmodan såg jag en i tidningen hur en viss musiker blev kategoriserad som "alternativcountry".

Finns det verkligen så mycket musik att detta superetiketterande är nödvändigt? Eller är det bara musikjournalister som försöker motivera sin existens/gör det lätt för sig? Eller vad?

Kan country öht någonsin vara alternativt förresten?

[phloam]

Vore intressant om det vore möjligt att få en slags kort beskrivning av vad som händer inom varje större genre. Jag har noll koll numera.

Är det t.ex. något område idag som är hetare än alla andra?

[Koffe]

Kan country öht någonsin vara alternativt förresten?

Oh Yes!

Alt-Country - på last.fm. Här ryms mycket av det jag lyssnar på...

[Koffe]

Indie folk - nära liggande genre på sätt och vis. Här finns fler av mina mest spelade artister.

[TCM]

Min "favorit-genre" på senaste tiden är dance-punk

[FalloutBoy]

Finns det verkligen så mycket musik att detta superetiketterande är nödvändigt?

Ja det släpps otroliga mängder musik idag och mycket av den är genreöverskridande. Etiketterna finns ju till för att man snabbt ska kunna förklara hur ett band låter och de vanliga etiketterna (rock, pop, country, etc.) räcker helt enkelt inte till.

Kan country öht någonsin vara alternativt förresten?

Varför skulle den inte kunna det? Vad ska man annars kalla band som inte spelar mainstream country (s.k. Nashville-country)?
Några kända band inom genren:

Whiskeytown (Finns ej längre, men sångaren Ryan Adams har en hyfsat framgångsrik solokarriär.)

The Jayhawks

Wilco

Son Volt

Uncle Tupelo (Alternativ country brukar även kallas "No Depression" efter deras debutalbum.)

[IngOehman]

Jag vet inte vad för musik du inkluderar nu, men jag talar om de genrer
som rådde på 70-talet, alltså de jag listat tidigare i tråden. Inte den
musik som kom ungefär 1983-1984 (den kommersiella dum-sythen och
den kommersiella dum-hårdrocken) som sedan kom att dominera
nästan en 10 år lång period - det musikaliska 80-talet.

Ett par typiska exponenter för de på 80-talet dominerand genrena
är Howard Jones och Europe.

Här finns det väl lite olika uppfattningar om det verkligen var dum hårdrocken Du kanske tyckte så, men det kom faktiskt en hel del bra låtmaterial från den genren under den tiden. Kan hålla med om dum-synthen i och för sig.

När jag skrev dum-synthen och dum-hårdrocken menar jag bara den
som var just det*. Inkluderar alltså inte den synth och hårdrock som
inte var dum. Talar alltså primärt om den som dominerade mediellt.

*Men det är naturligtvis helt sbjektivt vilken musik det var. Min
uppfattning är att det gäller huvuddelen av den musik som kom fram
under åren 1983 - 1994, eller i varje fall 1984-1993.

Faktiskt är under skoltiden(gymnasiet) Så var detta en värld av hårdrock kontra synt, ungefär. (Jag gick i gymnasiet då)

Ja så var det. Jag känner en snubbe som var väldigt noga med att (när
han fick frågan om han var synthare eller hårdrockare (det fick många
eftersom nästan alla andre genres dog och försvann under denna
tragiska period)) alltid påpeka att han var hårdsynthare!

Om man nu tycker om hans musik, men det blev hur som helst något alldeles nytt inom hårdrockgenren Yngve blev så att säga en stilbildare med sin neo klassiska hårdrock med mycket dimskalor. Detta är i alla falla idag fortfarande en stil inom hårdrocken. Så nog måste man ändå säga att det hände saker inom musiken på den tiden.

Ja, det måste man. Det gör det ju under alla tidsperioder.

Men det hände förhålandevis lite, och hela populärmusikvärlden
dominerades fullständigt av bra två genrer. Det har mig veterligt inte
hänt varken förr eller efter detta 80-tal.

Men för hårdrock skaran som än är ganska smal sett till populärmusiken...

Det kan man ifrågasätta. Det verkar bara så när man lyssnar på radio.
Fonogramförsäljningen talar ett helt annat språk dock...

Sen kan väl tilläggas att Toto gjorde några riktigt bra plattor undr denna period, även om de kom med den revolutionerade första plattan redan 1978.

Ja, perioden 1974 - 1983 var verkligen fantastisk!


Vh, iö

[Ronnie]

Gamlingar:
Fanns det någon i Sverige som lyssnade på Bob Marley eller annan reggae på slutet av 70-talet (från Exodus till Uprising)?

Jag tycker att det är ganska skön musik nu, men den måste ha varit stendöd i Sverige på 80-talet va?
Från att jag började intressera mig för musik (typ -82-83) till nån gång på nittiotalet, kan jag inte minnas att jag hörde talas om mer än två reggaefans. Maria längst ner på gatan, och nån av hennes kompisar.

[Ronnie]

ON TOPIC
Jag lyssnar inte på något endaste nutida band förutom Sunn O))) tror jag! Jäklit hårt av mig. Fast jag lyssnar inte mycket på dem heller.
Dragonforce gillar jag förstås... men de är nog teleporterade hit från 80-talet.

70-talet var bäst när det gäller pop, rock och synth.
Särskilt Hårdrock och Krautrock från 70 till 77.

Jag har nu forskat lite i det, i stort avskyvärda, sena 80-talet.
Hittade några klassiker faktiskt. Enbart synth och hårdrock:

[1987] Helloween - Keeper of the Seven Keys part I
[1988] Slayer - South Of Heaven
[1989] Skinny Puppy - Rabies

Helt okej:
[1986] The Smiths - The Queen is Dead
[1987] The Sisters of Mercy - Floodland
[1987] Bathory - Under the Sign of the Black Mark
[1988] Fields of the Nephilim - The Nephilim

[verdad]

Ronnie:

Gamlingar:
Fanns det någon i Sverige som lyssnade på Bob Marley eller annan reggae på slutet av 70-talet (från Exodus till Uprising)?

Det var en hel del lyssnande på Marley för min del 1981/82.
Var väl lite senare, men så är det väl när man inte bor i storstaden.
Den staden och skolan jag gick i då, så blev Marley väldigt populär och det dök upp rasta mössor och halsdukar och tyvärr en del gräs också.

Får väl betrakta mig som gamling då!

[Ronnie]

Hee hee. Bra sagt, gamling

Men sen då? Försvann hela rasket efter 82?

[phloam]

[1989] Skinny Puppy - Rabies

Visste du att det skedde nåt misstag under inspelningen; en dolbyknapp eller nåt som inte var intryckt som gör att den skivan i originalutgåva låter lite mysko... inte för att det gjorde så mycket, kanske bidrog till soundet (Har inte hört senare utgåvor!)


Reggae, hmm. Minns att det var väldigt poppis, kanske att det bubblade under ytan därefter...? *mer sen*

[verdad]

Ronnie:

Men sen då? Försvann hela rasket efter 82?

Ja, ungefär. Kommer inte ihåg hur det var generellt, men för mig tynade musiken bort helt enkelt för att efterträdas av annat.
Under högstadieåren och gymnasietiden så började jag spela väldigt mycket själv(gitarr) med olika band. Under denna period lyssnades det på väldigt mycket musik. 79,80 var det mycket svenskt Ebba Grön, Dag Vag,
speciellt Dag Vag. Vi var tre killar som lirade lite i ett band vi hade där vi alla gillade Dag Vag, så jag tror det blev lite sådana influenser, senare blev det blues, hårdrock.
Kuriosa: Det första bandet jag spelade i var det jag nämnde ovan.
Visst var man ung och inte speciellt skilled på sitt instrument, men vi fick faktiskt ändå uppträda vid några tillfällen och jag tror ändå inte att det lät så illa. Vi gick skilda vägar olika konstellationer och flyttar o.s.v.
Jag har inte hållit mig så jätteaktiv med mitt musicerande senaste 15 åren, men de andra två killarna har det gått rätt bra för och det har jag fått reda på nu de senaste åren. Tycker det är jättekul.
En kille spelar bas, med lite olika konstellationer och tror jag har en egen basshow. Han heter Hazze Wazeen. Den andra killen trummisen skolade om sig och blev även han basist. Läste, av en ren slump, om honom någonstans. Han spelar idag bas med Visby jazz trio, han heter
Nils Ossman.
Ursäkta för OT
Ronnie: Reggaen fanss väl till viss del med i periforin men tynade bort mer och mer.

Sen vad jag vill minnas kom en period då det var gyllene tider eller noice som gällde. Jag hakade aldrig på det tåget riktigt, men on jag inte minns helt fel så var det många som gjorde det. Då det var ungdomskulturen då det begav sig, gamling som man är

[Ronnie]

Sen vad jag vill minnas kom en period då det var gyllene tider eller noice som gällde

Ahaaa... Kan tänka mig att Gyllene Tider gällde för min storasyster omkring den tiden, men jag minns främst all pop från omkring -83 -84
Wham, Madonna, Cyndi Lauper, Culture Club.

Själv gillade jag förstås BARA hårdrock, men alla stora pophits från den tiden gick förstås inte att missa.

Phloam: Säger du det säger du? Har jag inte tänkt på.

[phloam]

Reggaen kanske hade lite otur, att så stora strömmningar som 80-talssynthen och new romantic kom när den gjorde..? Det blev liksom en massa Bob och inte många hann fördjupa sig i t.ex. Tosh eller Linton eller SLy & Robbie osv. förrän det plötsligt kom annat spännande och nytt.

Eller så kanske man kan säga att Reggae var mer av en "modefluga" och därför hade en ganska begränsad blommningsperiod. (Jag minns inte vilka år osv, men antar att vi talar samma period - var det då som de klassiska låtarna eller hitsen kom...?)

[TCM]

Gamlingar:

Hur gammal ska jag vara för att svara? Räcker 42?

Fanns det någon i Sverige som lyssnade på Bob Marley eller annan reggae på slutet av 70-talet (från Exodus till Uprising)?

Jag tycker att det är ganska skön musik nu, men den måste ha varit stendöd i Sverige på 80-talet va?
Från att jag började intressera mig för musik (typ -82-83) till nån gång på nittiotalet, kan jag inte minnas att jag hörde talas om mer än två reggaefans. Maria längst ner på gatan, och nån av hennes kompisar.

Eftersom jag är uppväxt i Åby/Norrköping så befann man sig nära Sveriges Kingston - Skärblacka. Även om jag inte har varit såld på reggae, så blev det en del konserter första hälften av 80-talet. I Skärblacka har dom fortfarande en årlig festival till minne av Bob Marley och det stora namnet är Kalle Baah [1, 2] och dom har hållt på sedan 1979 under det namnet. Uprising ligger någonstans i min dammiga LP-hög och Exodus finns i den lika dammiga kassetthögen.

Bob Marley lever än - i Skärblacka

[Ronnie]

Hur gammal ska jag vara för att svara? Räcker 42?

Ja, Level 42 är nog perfekt!
Blacka och Kalle Baah var nåt helt nytt för mig.
Det här svänger ju rätt fint http://www.youtube.com/watch?v=QWUiCAE4E7U !
Bara å titta på Phloams avatar samtidigt så är det reggaefest

Phloam: När jag tänker på perioden -77 till -80 och Bob Marleys skivor från den tiden. Då var vi bäbisar. Om du hade dykt upp ö.h.t?

[phloam]

Hehe jag gick omkring med reggae-pins typ då Typ Level 42 här också m.a.o....!!

[Ronnie]

[IngOehman]

Gamlingar:
Fanns det någon i Sverige som lyssnade på Bob Marley eller annan reggae på slutet av 70-talet (från Exodus till Uprising)?

Jag tycker att det är ganska skön musik nu, men den måste ha varit stendöd i Sverige på 80-talet va?
Från att jag började intressera mig för musik (typ -82-83) till nån gång på nittiotalet, kan jag inte minnas att jag hörde talas om mer än två reggaefans. Maria längst ner på gatan, och nån av hennes kompisar.

Ja, det är lustigt det där. ALL 70-talsmusik dog i ett nafs när det musikaliska 80-talet (några är in på 80-talet) tog över.

På så vis var 80-talet intressant, även om samma fenomen funnits under alla tiotalsövergångar, dock mig åmint aldrig på ett lika extremt sätt som när på 80-talet nästan alla äldre genrer dog, när synthen och hårdrocken tog över.

Inte bara Reggien då, utan även den progressiva pop(/rock-punk - icke renodlar i någon riktning) som funnits på 70-talet, typ Sparks, Thin Lizzy, 10cc, Queen, City Boy m fl... (kom just på att även reggien fanns invävd i t ex 10cc's musik)

80-talshårdrocken med sina ofta oerhört likriktade sångstilar och spektakulära (men gäsp-tråkiga, eller...? ) idrotts-gitarrsolon, är ju något väldigt annorlunda än den pop-rock-musik som spelades fram till 1983. På samma sätt som 80-talssynth-musiken har nästan ingenting annat än instrumenten gemensamt med synthmusiken från 60- och 70-talen.

Tiden 1983-1993 (sisådär) var märkligt.


Vh, iö

- - - - -

PS. Minns att det fanns några närradiostationer som även efter 1983 (eller minns jag fel?) försökta fortsätta att spela reggie, men annars var det nästan slut i ett trollslag 1983.

Någon som minns 'One more reggie for the road'? Uj vilken närradio-hit det var. Men det var nog före 1983 mest tror jag.


PPS. Var suveränt närradio var! Lika bra som den kommersiella radion som tog över när reklamförbudet försvann var dålig, usel, ja rent vidrig, ibland. Ibland inte fullt så vidrig, utan mera allmänt ointressant.

[phloam]

Tiden 1983-1993 (sisådär) var märkligt.

Kanske att det var en tid för mognad eller återhämtning, eller kommersialisering, tiden innan var ju rätt intensiv och rik på upptäckande. En del mognade ju som artister; jag tänker på t.ex. David Sylvian som ju kom till sin rätt som soloartist så sent som 86/87 med två riktigt bra album (Japan splittrades 82) och fortfarande är aktiv.

De som istället ville söka nya jaktmarker fick som sagt gå under jord, det fanns inte så mycket annat att välja på. Förr (75-83 typ) så kunde ju intressant nog det nyskapande ligga på hitlistorna - t.ex. DAF med sin råsynt klättrade högt om jag inte minns fel.


Men - ta sedan 1993, som ju faktiskt var ett strålande musikår - då grundades Warp records, man talade om "intelligent dance music" (IDM), ambient, artister som Aphex Twin och Speedy J kom fram, Shamen hade ren innan kommit med En-Tact och Boss Drum.... det var liksom nästa kreativa våg som både var kommersiellt framgångsrik och speciell.

Antar att den till viss del hade sitt ursprung ur olika subkulturer från 83-90 ca, precis som många 80-talsgrupper (det jag kallar 80tal ) säkert lyssnade på föregångare som tidiga kraftwerk o.dyl.

[Piotr]

I mina kretsar dog aldrig reggaen ut utan "blomstrade" under hela åttiotalet. Mycket reggae kom ut under 80 även om många guldkorn kom 75-80. Även Svenska band, Kalle Baah redan nämnt, samt tex. Tony Ellis som fortfarande är aktiv i Sverige släppte fina grejor under 80. Fanns en del bra okända Stockholmsband som spelade runtomkring under 80-talet.

Någonting gick snett dock vid övergången 80-90 eller så.. helt plötsligt så började annan musik än reggae benämnas "reggae" och sedan dess så har svenskar knepigt med att förstå vad reggae är. Låtlistan till "Absolute Reggae" tjänar som ett tydligt exempel på det.


/Peter

[Jalk]

För egen del så var jag ganska fast i punken mellan 81-86 och då framför allt den svenska.

Jag var iofs. ganska splittrad och lyssnade på det mesta men jag köpte
väldans mycket punk plattor under dessa år och främst svensk punk
tex. Massmedia, Grisen Skriker, Kriminella Gitarrer, Asta Kask, Slam,
Mob 47, T.S.T. , Brül Boys, mfl.

/Janne

[Piotr]

Splittrad?? Inte är man väl splittrad för att man lyssnar på musik från flera genrer. Själv lyssnade jag mycket på Reggae ( Marley, Tosh, Bunny Wailer, Black Uhuru, Tony Ellis, Aswad, Jimmy Cliff, Steel Pulse, Burning Spear m.m.) under 81-86 men lika mycket på hårdrock, punk samt "pop/disco". Svenska band jag lyssnade på under den tiden var ABBA, KSMB, Dag Vag, Ebba Grön, Europe, Freestyle, Gyllene tider m.m.


/Peter

[Ronnie]

Allt detta decennieprat gav mig lust att syna vad som hände hårdrocken när 70-tal blev 80-tal.

Hårdrocken dök upp omkring 1970, och har funnits och överlevt ända fram till idag, men vissa varianter av hårdrock har haft svåra perioder.

Efter mycket skäggklieri vill jag presentera följande slutsatser:
- De äldsta banden var bäst från 70 till 76 och från 80 till 84
- Hårdrocken hade det svårt i slutet på 70-talet och pånyttföddes 1980
- Den nyare hårdrocken var som bäst från 80 till ca 88
- De äldsta banden råkade ut för total förvirring omkring 1985.
- En miljard nya band och hårdrocksgenrer dök upp efter 1980 och 90-talet var svårt för de flesta av dem

Hårdrocken dog nästan ut i slutet på 70-talet, när det var disco som gällde. Åren innan decennieskiftet var det bara punken som stod för de tuffare tongångarna, men hårdrocken kom tillbaks -hårdare än någonsin.

Mycket intressanta företeelser tycker jag är de band som inte bara överlevde 70-talet, utan även drog ut på sin musikaliska storhetstid över decennieskiftet; Judas Priest och Scorpions...
Judas Priest dök upp redan 74 med ett unikt sound, och med undantag för ett par konstiga plattor var det enda som hände från 76 till 90 att musiken blev stadigt hårdare och snabbare.
Scorpions släppte en rad bra skivor från 72 till 76. 79 gjorde de en riktig klassiker och fortsatte okej fram till 84!

Ett helt unikt djur är Motörhead, som dök upp med sitt punkiga sound 1975 och sen lät ungefär likadant fram till nu.

Vi tar en titt på några av de riktigt långlivade banden
(Observera att jag inte vet i detalj hur de lät efter början på 90-talet, bara att det lät dåligt):

Alice Cooper
69-70 : Mja...
71-75 : Musikalisk storhetstid
76-83 : Dålighetsperiod
86-91 : Mainstreamsmörja
94-nu : Katastrof, tror jag.

Black Sabbath
70 - 75 : Musikalisk storhetstid
76 - 80 : Musikalisk låghetstid
80 - 82 : Ny storhetstid om än inte fullt så spännande som den första
86 - nu : Mainstreamsmörja

Deep Purple
68-69 : Tja...
70-73 : Musikalisk storhetstid
74-75 : Tja...
-avbrott-
84 : Stark comeback-skiva
85-nu : Mnja...

Judas Priest
74 - 84 : Musikalisk storhetstid, med undantag för ett par ganska förvirrade plattor vid decennieskiftet.
86 - en lite synthig och mainstreamig platta
88 - nu: Full fart. Stenhårt.

Motörhead
75 - nu : Samma sound hela tiden

Scorpions
72-79 : Musikalisk storhetstid
82-84 : Okej
88-nu : Mainstreamsmörja


De gamla banden börjar efter 1985 låta mer som de då nya populära glamhårdrockarna Bon Jovi, Guns'n'Roses, White Lion m.fl. Dylikt pratar vi inte mer om.

Tjo! Nån som tänker annorlunda om nåt av allt detta?

[Ronnie]

Ah. Jag ska tillåta mig att peka på några av de bästa hårdrocksaktigheterna från de olika hårdrocksdecennierna också

70-talet:
Alice Cooper - You and Me
Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath
Judas Priest - Beyond the Realms of Death
Scorpions - He's a Woman She's a Man

80-talet:
Deep Purple - Knocking at Your Back Door
Helloween - Eagle Fly Free
Metallica - Motorbreath

90-talet:
AC/DC - Thunderstruck
Ministry - Jesus Built My Hotrod Inte riktigt hårdrock
High on Fire - Baghdad ...inte heller typisk hårdrock
Iron Maiden - No Prayer for the Dying
Emperor - Into the Infinity of Thoughts Black metal var stort på 90-talet, och det här är en av mina mycket få favoriter

00-talet: Dragonforce - My Spirit Will Go On

[phloam]

Kuriosa: Det första bandet jag spelade i var det jag nämnde ovan.

Vilket band då menar du..!?


Ronnie - Motörhead är ju bara för bra!! "Samma sound hela tiden"

(Du missade väl inte mitt geniala förslag i musiktävlingen.... Lemmy sjungades "Do ya think im sexy" av Roddan kompad av Kraftwerk? )

[Max_Headroom]

(Du missade väl inte mitt geniala förslag i musiktävlingen.... Lemmy sjungades "Do ya think im sexy" av Roddan kompad av Kraftwerk? )

Jag tror faktiskt Lemmy skulle gilla idén!

[verdad]

Phloam:

Vilket band då menar du..!? Smile

Det ser förstås lite konstigt ut när jag läser detta i efter hand, men drt går fort när jag skriver ibland.

Detta syftade jag på, vilket inte framgick med all tydlighet, ursäkta.

Vi var tre killar som lirade lite i ett band vi hade där vi alla gillade Dag Vag, så jag tror det blev lite sådana influenser, senare blev det blues, hårdrock.

[Ronnie]

Helt konstig känns inte idén, med tanke på likheterna mellan Kraftwerk och Hawkwind.
Långa monotona låtar med mycket synthar: Hawkwind och Lemmy

Det där med samma sound hela tiden gäller egentligen också AC/DC och Iron Maiden men de fick inte vara med eftersom jag glömde bort AC/DC från början, och för att Iron Maiden inte var med på 70-talet.

[subjektivisten]

Alice Cooper
69-70 : Mja...
71-75 : Musikalisk storhetstid
76-83 : Dålighetsperiod
86-91 : Mainstreamsmörja
94-nu : Katastrof, tror jag.

Håller inte med alls. Visst kom dom flesta hittarna under 70-75 men även efter det har han släpp massa bra skivor. Det är få som överhuvutaget är dåliga eller ens i närheten.

[Ronnie]

That's cool. That's nice!

[Piotr]

Det där med samma sound hela tiden gäller egentligen också AC/DC och Iron Maiden men de fick inte vara med eftersom jag glömde bort AC/DC från början, och för att Iron Maiden inte var med på 70-talet.

Hrrm... Maiden samma sound hela tiden? Då får du nog börja om från början och lyssna in dig på de första plattorna. På sätt och vis gillar jag tidiga Maiden med Paul diAnno bäst.

För övrigt har dom hållit på sedan mitten på -70 och släppte faktiskt en egenutgiven platta innan "Iron Maiden" och "Killers" kom ut på EMI 80-81.


/Peter

[Jalk]

Alice Cooper
69-70 : Mja...
71-75 : Musikalisk storhetstid
76-83 : Dålighetsperiod
86-91 : Mainstreamsmörja
94-nu : Katastrof, tror jag.

Håller inte med alls. Visst kom dom flesta hittarna under 70-75 men även efter det har han släpp massa bra skivor. Det är få som överhuvutaget är dåliga eller ens i närheten.

Subjektivisten!
Jag håller helt med dig där, 76-83 innehåller mina absoluta favorit skivor med Alice Cooper.
Däremot så blev iofs. omslagen lite tråkigare efter -76 förutom på "From The Inside" som har ett lite annorlunda och påkostat omslag.
Egentligen så är det väl bara "Zipper Catches Skin (1982)" och "Constrictor (1986)" som jag tycker är sådär.

Alice Cooper var/är en av mina tre stora favoritartister, de andra två är
Clash och Stranglers.

/Janne

[phloam]

Helt konstig känns inte idén, med tanke på likheterna mellan Kraftwerk och Hawkwind.
Långa monotona låtar med mycket synthar: Hawkwind och Lemmy

Det där var fanimej sublimt Vad har man missat egentligen? Får trösta mig med att man på äldre dar alltid kan upptäcka nåt nytt.... coolt!

Hawkwind kan jag inte alls; men jag tror dig



Max; Lemmy som robot-docka i videon... mmm hehe

[Ronnie]

Hrrm... Maiden samma sound hela tiden? Då får du nog börja om från början och lyssna in dig på de första plattorna. På sätt och vis gillar jag tidiga Maiden med Paul diAnno bäst.

Det har du rätt i. De två första är faktiskt ganska olika resten.
Killers är på sätt och vis min favoritskiva med dem. Den är charmig från början till slut.


Kul att det finns folk som gillar den där Alice Cooper-perioden.
Jag gav upp om de skivorna ganska snabbt, med undantag för ett par låtar. Det kanske finns några guldkorn att upptäcka där.

[Koffe]

Ehhh...

Vi kanske skall säga något om NY musik i den är tråden?

Jag pushar för:

Super XX man - September/ November - en 192 kbit mp3 från deras skivbolag “Hush Records” - som för övrigt verkar ha hur mycket bra som helt - vi tackar Hush för filen.

[subjektivisten]

Herregu, sitter och lyssnar på massa nya skivor och låtar, på MP3 eller olika hemsidor (myspace mm) och jag är helt säker nu, det har aldrig funnit så mycket intressant musik som nu. Överallt finns det nya saker. Helt otroligt.

[Magnuz]

det har aldrig funnit så mycket intressant musik som nu.

Det är egentligen en självklarhet. Det blir ju hela tiden mer musik och den gamla musiken försvinner inte.

[subjektivisten]

Jag menar NY musik.
Måste säga att jag lyssnar på säkert 80% ny musik och endast 20% äldre just nu. Så mycket nytt som är bra att man inte hinner lyssna på äldre skivor lika ofta.

[Magnuz]

Jag menar NY musik.
Måste säga att jag lyssnar på säkert 80% ny musik och endast 20% äldre just nu. Så mycket nytt som är bra att man inte hinner lyssna på äldre skivor lika ofta.

Jo jag förstod att du menade ny musik, men för mig är det nästan helt tvärtom. Jag upptäcker ständigt musik som är ny för mig, men den är oftast gammal. Jag hinner knappt lyssna på någon "ny ny" musik eftersom jag är upptagen med att upptäcka gammal musik.

[Koffe]

2004 får väl anses vara nytt?

Lite med anledning av att rykten börjar tala om ett nytt Sufjan album:

Sufjan Stevens: Live at Lee's Palace, Toronto, Nov. 16, 2004 - tillhanda hållet av Live Music Archive. Sufjan-konserten är hur bra som helst. Trots att de i några av låtarna har problem med några av sångkanalerna i mixen - de "durrrrar" - så måste jag säga att det låter toppen. Grym live-känsla. Det är lite kul när man hör att de bär ölbackar i baren i bakgrunden. Sufjan kör flera av sina "hits" i några av de bästa versioner jag har hört.

OBS - Sufjan konserten är ganska lång och filen är på 112Mb.

PS. Lyssna på kören i "Super Sexy Woman" (näst sista låten). De har kul på jobbet

[subjektivisten]

Jag hinner knappt lyssna på någon "ny ny" musik eftersom jag är upptagen med att upptäcka gammal musik.

Förstår, det finns ju även massa äldre musik som är bra med. Skulle vilja ha mer timmar per dygn och leva 200 år för kunna höra allt man vill lyssna på

[Magnuz]

Sufjan-konserten är hur bra som helst. Trots att de i några av låtarna har problem med några av sångkanalerna i mixen - de "durrrrar" - så måste jag säga att det låter toppen. Grym live-känsla.

Schysst! Kul inspelning som sagt, men lite synd med störningarna, det är inte bara sången utan hela ljudet som ibland blir konstigt.

[phloam]

Fast jag måste ändå säga att trots all denna nya musik (som iofs inte alls behöver vara dålig, tvärtom) så är det alltför ofta man liksom blir lite besviken. Inget är särskilt revolutionerande. Som när jag hörde "electroclash" första gången, namnet var f-n mer spännande än musiken. Precis som med t.ex. Marilyn Manson; personen/attityden och det visuella är häftigare än musiken.

Kan det vara så att musikträdet har förgrenat sig färdigt, och att det nu bara är lövvolymen som ökar?


Om man så säger; artister som Autechre på 90/00talet, Throbbing Gristle (redan på 70-talet ) testade och överskred gränserna för vad som kan kallas musik.

Jag är _mycket_ tacksam om någon kan visa mig var den verkligt banbrytande musiken finns idag.

[subjektivisten]

Jag är _mycket_ tacksam om någon kan visa mig var den verkligt banbrytande musiken finns idag.

Den finns, bara att leta.

[phloam]

Jag är _mycket_ tacksam om någon kan visa mig var den verkligt banbrytande musiken finns idag.

Den finns, bara att leta.

Nänä så lätt kommer du inte undan Jag vill ha specifika gruppnamn och genrer! Jag har dessutom väldigt dåliga möjligheter att hitta själv..!

[Koffe]

Ahhh! Läge att göra skamlös reklam för min lillebror (;-)).

Han finns i två inkarnationer:

Som Kristian & Christian på kupei.com. Det är tydligen skitcoolt.

och som

Christian Lundqvist - då det är mer avklätt. Kommer att släppa på den tyska labeln Traum

[subjektivisten]

Nänä så lätt kommer du inte undan Jag vill ha specifika gruppnamn och genrer! Jag har dessutom väldigt dåliga möjligheter att hitta själv..!

Svårt att veta vad just du gillar men kan ta några iaf.
Testat Liars? Skivan Drums not dead är briljant och väldigt fräsch IMO

http://www.youtube.com/watch?v=Kg8XmWR-UvA *bra låt, dåligt ljud*

http://www.youtube.com/watch?v=Mbsretji5r4


Testat sunn 0))) och liknade musik?
http://www.youtube.com/watch?v=gzC9Ak81PUI


Circle?
http://www.myspace.com/circlefinland

Mr Bungle?
http://www.youtube.com/watch?v=RbBwFdKDaKw

Le Scrawl?
http://www.youtube.com/watch?v=JNKkyB-Bw5s

Kids on TV?
http://www.youtube.com/watch?v=Zucb_k13vXE

Brian Jonestown Massacre?
http://www.youtube.com/watch?v=yHdQP42sI_E

Sopor Aeternus?
http://www.youtube.com/watch?v=82CVrJJYVbg

Lite ghettotech med DJ Godfather?
http://www.youtube.com/watch?v=_oiB2VRxfOA

Efterklang?
http://www.youtube.com/watch?v=v5zp_cLZz74

Testa dessa och återkom sen så får vi se om du hitta någon som du gilla.

[Max_Headroom]

Inte helt nytt, men i alla fall 2000-tal:

Ultra-coola No Jazz, live (måttligt bra ljud):
http://www.youtube.com/watch?v=HjmHjdl1PZA

En lite nyare:
http://www.youtube.com/watch?v=l4ZhX4rLH3M

[subjektivisten]

Inte helt nytt, men i alla fall 2000-tal:

Ultra-coola No Jazz, live (måttligt bra ljud):
http://www.youtube.com/watch?v=HjmHjdl1PZA

Bra

[Slartibartfast]

Inser precis att jag och Subjektivisten har lika bra musiksmak!

[slrt]

[Koffe]

isan - the race to be first home


isan - cinnabar

[Koffe]

Bra och användbar tråd det här. Min Sufjan-post - ovan - blev omskriven till en post på WhatTheFuckHiFi. Då är det väl inte mer än rätt att jag recyclar en WTFHiFi-post här?


Ett av mina absoluta favvo-band just nu: Midlake.

“The Trials of Van Occupanther” av Midlake. Dret bra skiva. Sång och körer som påminner om stämmorna på “Harvest” (- Neil Young), glittrande gitarrer och stora orkesteringar. Lite av Bo Hansson. En riktigt “album”-skiva - en sån man sätter på lyssnar på hela. OK ibland kan det bli pretentiöst men va fan - pretentiöst är det nya svart. Det och skägg - och skägg har de också. Missa inte denna.

Två videos från The Trials of Van Occupanther.

Roligt fakta: Dawn Landes (världens snyggaste ljudtekniker) är förband till Midlake på deras turne.

[phloam]

Testa dessa och återkom sen så får vi se om du hitta någon som du gilla.

Nu har jag lyssnat (inte bara skummat igenom!) och först ett tack för hela denna rad med bra musik som hittils mest bara varit namn för mig. Allt var intressant, och det är kul att musiken är så levande, så många som verkligen går in för att skapa intressant musik! Kul att se!

Störst intryck gjorde nog Brian Jonestown Massacre - väldigt bra! Liars var klart udda faktiskt för att inte tala om Efterklang, mkt speciellt... Sunn 0))) var inte som jag trodde men härligt konsekventa, tungt! Gillas!


Tänkte efter vad jag egentligen saknar idag - förmodligen är jag nostalgisk egentligen - och när jag ser dessa exempel så tänker jag att många liksom blandar olika stilar för att hitta ett eget uttryck (inget fel alls, tvärtom). Samtidigt så tänker jag att det måste vara jäkligt svårt att vara musiker i frontlinjen idag.

Kanske 80-90tal var den period då de sista stilarna - som fortfarande kan kallas renodlade - föddes?

Som vad som skrevs om Circle: ".....have constantly reinvented themselves, weaving hypnotic mantras out of exacting Krautrock beats, heavy riffs, arty noise, dark psychedlia, and soundtrack-like beauty."

Precis så där kan man ju dissekera musik idag och hitta dess huvudsakliga beståndsdelar. Det känns som om den största utmaningen är att göra riktigt _bra_ "experiment" eller stilblandningar.


Kanske det är den nya huvudinriktningen inom musikvärlden, den nya ultimata musikstilen - just denna "supermix"* av olika äldre stilar? Som när Le Scrawl dödsmetallgrowlar till, ja, nån slag stilmix Cirkeln är sluten, återanvändning is the shit!


*komihåg var ni hörde det först

[Magnuz]

Kanske 80-90tal var den period då de sista stilarna - som fortfarande kan kallas renodlade - föddes?

Det där lär nog ha sagts ett antal gånger genom historien... Rätt vad det är kommer det en helt ny stil. Det som krävs är ett nytt element av något slag som utlöser en våg av kreativitet och utveckling. Sådana utlösande faktorer kan vara av många slag. Inte sällan är de tekniska snarare än musikaliska. Så var det t.ex. med mikrofonteknikens genombrott, radion, elgitarren, syntharna...

[Max_Headroom]

Det börjar bli svårt att göra något helt nytt, eftersom det mesta redan gjorts. Inte sällan när någon kommer med ett "nytt" sound, så finns det ett band X eller artist Y som gjorde nåt som lät likadant, fast 25 år tidigare.

[Britt-Gunnar]

fast xy har inte funnits bara för att x och y funnits

[phloam]

fast xy har inte funnits bara för att x och y funnits

Precis, men jag vill ha z

[subjektivisten]

Inser precis att jag och Subjektivisten har lika bra musiksmak!

[slrt]

Såklart

[subjektivisten]

Störst intryck gjorde nog Brian Jonestown Massacre - väldigt bra! Liars var klart udda faktiskt för att inte tala om Efterklang, mkt speciellt... Sunn 0))) var inte som jag trodde men härligt konsekventa, tungt! Gillas!

BJM är ett av mina favoritband. Många skivor låter som dom kunde varit gjorda på 60-talet, riktigt vasst.
Liars nya skiva är också kanon, kanske inte lika vass som mästerverket Drum's not dead, men inte långt ifrån.
Gillar du Sunn 0))) så finns det massa likande musik, som Earth, Orthodox, mm mm

Kanske 80-90tal var den period då de sista stilarna - som fortfarande kan kallas renodlade - föddes?

Nja, stort sett all musik som gjorts kan man se påverkan av annan musik. Ingen musik födds ur ett vakuum.

Som vad som skrevs om Circle: ".....have constantly reinvented themselves, weaving hypnotic mantras out of exacting Krautrock beats, heavy riffs, arty noise, dark psychedlia, and soundtrack-like beauty."

Helt underbart bra, enligt mig.

Som när Le Scrawl dödsmetallgrowlar till, ja, nån slag stilmix Cirkeln är sluten, återanvändning is the shit!

hehe, så satans kul blandning, och jag tycker det funkar mkt bra också!

[Koffe]

fast xy har inte funnits bara för att x och y funnits

Precis, men jag vill ha z

Problemet är att det är svårt att höra/se/uppleva z när man är upptagen av att identifiera x och y. z blir ofta upplevelsemässigt maskerat. Eller så tycker man att - "z var väl inte så märkvärdigt - inte i för hållande till zy i ekvationen".

Ett ytterligare problem är att z ofta är summan av x och y - men att det är svårt att se detta förrän efteråt. Här har vi som är jättegamla (jag är 37) en enorm nackdel i förhållande till 15-25 åringarna. De kan fokusera på helheten direkt.

... Hmmm...

Jag var just och fikade med familjen. Satt och funderade på den här tråden - tänkte ungefär så här:

En enkel kommunikations modell

Sändare > kontextuella filter > kanal > kontextuella filter > Mottagare

Alltså både sändarens och mottagarens tidigare erfarenheter påverkar upplevelsen. Om man har "tränat sig" på att släppa in x och y - lyssna efter dem - uppleva dem - så kan det nog vara svårt att ta in summan av dem som z.

Usch vad abstrakt.

[Koffe]

Så var det t.ex. med mikrofonteknikens genombrott, radion, elgitarren, syntharna...

... Samplern.

[Koffe]

... dog den här tråden?

[Koffe]

Jag svarar själv. Tre (3) personer har klickat på min "The Trials of Van Occupanther" - länk ovan. Minst två av dessa klick är jag själv när jag gjorde och testade länken. Då känns det lite meningslöst att hålla på.

[Ronnie]

Heh. Jag klickade på din länk förut.
Hade för mycket konceptuella filter eller nåt, för den gruppen var inget jag fastnade för.

Jag tror att den där Katapultskivan med Circle fastnade bäst av alla dessa moderniteter. Meerklig och lite skön musik satana!
Growljazzen, dödsgothen och trumpopen var inte så pjåkiga heller.

[Koffe]

OK. Då var du klick nummer tre. Hehe.

[Max_Headroom]

Jag svarar själv. Tre (3) personer har klickat på min "The Trials of Van Occupanther" - länk ovan. Minst två av dessa klick är jag själv när jag gjorde och testade länken. Då känns det lite meningslöst att hålla på.

Nu blev det en fjärde dårå...

Growljazz som någon nämde ligger inte långt borta. Finns säkert om man letar lite.

[Max_Headroom]

Miss Kittin.

Nytt, nåja 2004 kom den egna fullängdaren "i.com". Hon har släppt saker efter det tillsammas med the hacker.

[Magnuz]

Jag svarar själv. Tre (3) personer har klickat på min "The Trials of Van Occupanther" - länk ovan.

Lite tålamod, va. Riktigt bra blir mitt omdöme. Synd med den dåliga ljudkvaliteten i videorna, men den är alltså bra på skivan?

[phloam]

Jag lovar att klicka på allt när jag får lung o ro att lyssna ordentligt..!! Med kommentarer!

[Koffe]

Sorry! Tålamod är inte riktigt min grej

[phloam]

BUMP! Nu har jag lyssnat, Koffe! Lufsigt

...men bra! Hade lite svårt att inte tänka "monolake" under tiden Mysigt men med skärpa. Eller vad man ska säga.

[phloam]

CODY skrev så här i Isaac Hayes-tråden (som kom att handla om 80tal!)

Indelningen i årtionden är i sig inte särskilt meningsfull.

Ex

1. Om man hörde the Cult år 1986, kanske man blev intreserad av Led Zep, som är bättre.

2. Om man hörde Mikael Wiehe (eller något av de band han verkade i år säg 1977, kanske man blev intresserad av Bob Dylan, som är bättre.

3. Om man höred Primal Scream år 1991, kanske man blev intresserad av Rolling Stones, som är bättre.

4. Om man hörde Lloyd Cole 1985, kanske man blev intresserad av Velvet Underground, som är bättre

5. Om man hörde Turid 1975, kanske man började att skratta, vilket är skönt

6. Om man hörde Tina Turners åttiotalssunk, kanske man blev intresserad av Ike och Tina Turner, som var bättre.

7. Om man dansade till Let's Dance med Bowie kanske man, blev intresserad av hans tidigare låtskatt som är bättre

8. Om man hörde Fleetwood Mac år 1981, kanske man blev intreserad av Fairport Convention, som är intressantare

9. Om man hörde valfritt punkband 1978, kanske man blev intresserad av the Stooges, som rockar hårdast

10. Om man hörde ....

Ja, så där kan man hålla på. Det gäller atta vara vaken och nyfiken.

Som jag tolkar det så visar detta hur (som sagts tidigare i denna tråd) saker bygger på vartannat. Den kanske inte är så himla stor skillnad mellan årtiondena - rent musikaliskt sett, man kanske förvillas av och blandar in andra saker som mode, värderingar osv.

Bra musik är tidlös, Kraftwerk t.ex. låter ju egentligen så jättemycket 70- eller 80-tal, den funkar precis lika bra idag som då. "Dont you want me" med HL är fortfarande en briljant poppärla då som nu


Förresten är det inte så att det kommer musik nu som medvetet härmar ett 80-talssound? Fast i moderniserad form.

[peetwa]

En riktigt bra guide till samtida musik är http://www.pitchforkmedia.com/ .

Låt er inte luras av det glassiga utseendet för det är en ”die hard”-musik sida. Här har många trender skapats bland annat Dungens hype i USA (typ spelningen på Letterman). Sidan kan först verka rätt fattig men när man har listat ut hur den funkar och hittat dom gamla arkiven finns här läsning tills ögonen tröttnar.

En sak till deras skalla (0-10) är väldigt restriktiv (i sann musiknörds anda) typ

5 Helt ok
6 Bra grejer
7 Riktigt stark skiva
8 Bland dom bästa i år
9 Musik historia
10.0 Det är typ ett par dussin skivor av tusentals som fått detta betyg och då recenseras bara sådant som upphovsmännen anser har potential. Till exempel fick någon Hives skiva typ en sexa och då ansåg man ändå att den var avsevärt bättre än vad Amerikanarna lyckades med det året. Så bli inte besvikna om favorit skivor får 7,2 det är fina betyg i dessa sammanhang.

[shifts]

Håller med om att Pitchforkmedia är en (1) bra källa till viss musik, men
huvuddelen är rock och pop (i olika varianter) känner jag. Men mycket
nyheter och att de tillräckligt ofta gör avstamp utanför sin vanliga linje gör
dem fortfarande till ett intressant alternativ och mål för mitt surfande.

Jag tipsar istället om svenska soundofmusic.nu

[peetwa]

Håller med om att Pitchforkmedia är en (1) bra källa till viss musik, men
huvuddelen är rock och pop (i olika varianter) känner jag. Men mycket
nyheter och att de tillräckligt ofta gör avstamp utanför sin vanliga linje gör
dem fortfarande till ett intressant alternativ och mål för mitt surfande.

Jag tipsar istället om svenska soundofmusic.nu

Pop och rock.. Visst började dom så för åtta nio år sedan men.. Mmm.. Kolla in den, ge den tid (den är som sagt större än man först tror) och döm själva.

Jag tackar för tipset om soundofmusic.nu .

[shifts]

Håller med om att Pitchforkmedia är en (1) bra källa till viss musik, men
huvuddelen är rock och pop (i olika varianter) känner jag. Men mycket
nyheter och att de tillräckligt ofta gör avstamp utanför sin vanliga linje gör
dem fortfarande till ett intressant alternativ och mål för mitt surfande.

Jag tipsar istället om svenska soundofmusic.nu

Pop och rock.. Visst började dom så för åtta nio år sedan men.. Mmm.. Kolla in den, ge den tid (den är som sagt större än man först tror) och döm själva.

Jag tackar för tipset om soundofmusic.nu .

Jo jag vet, de har ju mycket större bredd än så, men lite generaliserat så
tycker jag de ofta ändå hamnar där. Men å andra sidan har de även skrivit
om flera noisehjältar som jag aldrig i min dar trodde skulle dyka upp där...
Det ÄR ju en bra källa till bra musik, på betydligt bredare front än enbart pop
och rock (med avarter).

[peetwa]

Word!

Jag har alltid ansett att 88-98 var en tid av musikaliskt mörker men den åsikten kom lite på skam när jag ögnade igenom denna lista.

Edit: Vilket pang-år 98 var föreste.

http://www.pitchforkmedia.com/article/feature/36737-top-100-albums-of-the-1990s

Finns även en för 80-talet.

http://www.pitchforkmedia.com/article/feature/36736-top-100-albums-of-the-1980s

[CODY]

Tack peetwa och shifts för mycket bra länktips.

Den svenska siten verkar en smula okritisk. Listor är fantastiskt. pitchforklistan för 90-talet är mycket intressant läsning.

Mycket spännande attt scrolla sig igenom listan för att få veta att, att, att, att, att Radiohead var bäst!

Men det är ju sånt som är kul, ju.

[IngOehman]

CODY skrev så här i Isaac Hayes-tråden (som kom att handla om 80tal!)

Indelningen i årtionden är i sig inte särskilt meningsfull.

Ex

1. Om man hörde the Cult år 1986, kanske man blev intreserad av Led Zep, som är bättre.

2. Om man hörde Mikael Wiehe (eller något av de band han verkade i år säg 1977, kanske man blev intresserad av Bob Dylan, som är bättre.

3. Om man höred Primal Scream år 1991, kanske man blev intresserad av Rolling Stones, som är bättre.

4. Om man hörde Lloyd Cole 1985, kanske man blev intresserad av Velvet Underground, som är bättre

5. Om man hörde Turid 1975, kanske man började att skratta, vilket är skönt

6. Om man hörde Tina Turners åttiotalssunk, kanske man blev intresserad av Ike och Tina Turner, som var bättre.

7. Om man dansade till Let's Dance med Bowie kanske man, blev intresserad av hans tidigare låtskatt som är bättre

8. Om man hörde Fleetwood Mac år 1981, kanske man blev intreserad av Fairport Convention, som är intressantare

9. Om man hörde valfritt punkband 1978, kanske man blev intresserad av the Stooges, som rockar hårdast

10. Om man hörde ....

Ja, så där kan man hålla på. Det gäller atta vara vaken och nyfiken.

Som jag tolkar det så visar detta hur (som sagts tidigare i denna tråd) saker bygger på vartannat. Den kanske inte är så himla stor skillnad mellan årtiondena - rent musikaliskt sett, man kanske förvillas av och blandar in andra saker som mode, värderingar osv.

Tycker du verkligen inte att det är det?

Menar du att du inte kan avgöra från vilken tid en film är, om du blundar och bara lyssnar på musiken i den, om du inte känner till låtarna i den?

Bra musik är tidlös, Kraftwerk t.ex. låter ju egentligen så jättemycket 70- eller 80-tal, den funkar precis lika bra idag som då.

Det är ju sant för nästan alla 70-talsmusik. Den är tidlös. Kraftwerk må ha verkat även under 80-talet, och dessutom ha inspirerat mycket av 80-talsmusiken, men bandet startade faktiskt 1970.

"Dont you want me" med HL är fortfarande en briljant poppärla då som nu

Så kan man tycka. Jag ser det som en exponent för det förfärliga 80-talet (även om det fanns undantag). Intetsägande och ointressant. En riktig gäsp-låt.

Förresten är det inte så att det kommer musik nu som medvetet härmar ett 80-talssound? Fast i moderniserad form.

Jo, så är det ju alltid (även om 70-talet lever vidare i den nutida pop-musiken mycket mera). Frågan är dock om det finns några nutida 80-tals-pastischer som är lika hemska som musiken överlag var på 80-talet?


Vh, iö

[shifts]

Den svenska siten verkar en smula okritisk.

Jaa, det kan jag nog hålla med dig om. Dels så tror jag det kommer sig av
att de väljer ut sådant de finner extra bra/intressant och skriver om det,
dels så har de kontakter direkt med vissa artister och bolag och det kan
säkert också influera omdömen. Men som sida för att få tips om sånt jag
garanterat skulle ha missat annars, är Soundofmusic mycket fin! Sen gäller
det att bilda sig en egen uppfattning om hur bra det är (det är ju liksom det
som är det roliga)

[peetwa]

Den svenska siten verkar en smula okritisk.

Jaa, det kan jag nog hålla med dig om. Dels så tror jag det kommer sig av
att de väljer ut sådant de finner extra bra/intressant och skriver om det,
dels så har de kontakter direkt med vissa artister och bolag och det kan
säkert också influera omdömen. Men som sida för att få tips om sånt jag
garanterat skulle ha missat annars, är Soundofmusic mycket fin! Sen gäller
det att bilda sig en egen uppfattning om hur bra det är (det är ju liksom det
som är det roliga)

Jag är imponerad av att jag bara kände igen ca 5 % av artisterna, sånt ger mersmak. Dock tycker jag alltid man ska ge ett sifferbetyg så man får bekänna färg. Det fyller en så viktig funktion för mig. Om man läser en halv A4 på en skärm så vill man ju inte veta i slutklämmen att skivan inte var så bra, eller värre att man är helt nollstäld.

[CODY]

shifts,

inget snack om det. Mycket bra site. Särskilt deras kalendarium. Skivrescensionerna är bra också. Fans skriver ofta bra recensioner eftersom de kan mer om bandet. Sen får man sila lite.

Öhman,

Kul att se dig här igen i ett gammalt kärt ämne. Jag sitter här med min verkliga och icke-virtuella gubbmage och läser på pitchforklistan över de bästa åttiotalsalbumen. Kolla den:

http://www.pitchforkmedia.com/article/f ... -the-1980s

Otrolig musik. Cocteau Twins har flera album på listan. Pixies. Vilka skivomslag. Skulle tro att 25 % av omlsagen på listan är designade av 4ad.

[Magnuz]

Word!

Jag har alltid ansett att 88-98 var en tid av musikaliskt mörker men den åsikten kom lite på skam när jag ögnade igenom denna lista.

Lustigt, jag läste just igenom den och tänkte "fyfan vad mycket skit, jag mindes inte att 90-talet var så bedrövligt".

[peetwa]

Word!

Jag har alltid ansett att 88-98 var en tid av musikaliskt mörker men den åsikten kom lite på skam när jag ögnade igenom denna lista.

Lustigt, jag läste just igenom den och tänkte "fyfan vad mycket skit, jag mindes inte att 90-talet var så bedrövligt".

Jag tycker att det är underbart med skilda meningar.

[Magnuz]

Jag tycker att det är underbart med skilda meningar.

Visst är det det. Det blev dessutom komiskt den här gången eftersom jag precis läst listan och tänkt min tanke när jag fick se din kommentar.

[IngOehman]

Okej, så låt oss leka lite med tanken, och ställa en ny fråga (om trådstartaren inte misstycker):

Om Du som läser detta får välja en tioårsperiod som kännetecknar det enligt din mening "största
musikaliska mörkret" - vilken tidsperiod blir det? (Med början det år du vill och avslut tio år senare.)


Och nu kommer twisten:

Ange inte årtalen för start och stopp - utan din egen ålder i tidsperiodens början och slut!


Vh, iö

[screen]

2->12år

[IngOehman]

PS. Man kan få ange årtalen också. Så informationen blir komplett. Det vill säga så att man kan se vilka samband med ålder och faktisk tidpunkt som kan finnas.

[screen]

Oki

63->73

[CODY]

Mycket kul lek!

1996 - 2006, 28 - 38 år gammal.*




*Jag antar att det personliga musikaliska mörkret, som menas. D v s då man upplevde ett mörker vid tiden och inte vad man i efterhand har konstaterat?

[screen]

Ja, man kanske ska förklara sig också...

Jag tycker mycket om tidstypisk s.k. 50-talsmusik som jag funnit sluta i princip när dom där skräniga Beatles kom, vilket var kring -63.

Nu tycker jag iofs att skräp-eran sträcker sig lite längre än -73, därför att det hakade på flower-power flum som sträcker sig till ca -76.

Sen började Disco-Eran komma in, och den gillar jag, men det har väl märkts i.o.m. min tråd om 80-Talets musik.

Det är väl ok musik fram till ca -95 med blandade känslor, men nu vet jag inte längre. Jag hänger inte med längre, kan man väl säga...

Kan också bero på att det mesta som produceras och som det görs låter skit i mina öron. Så man ledsnar väl förmodar jag.

[IngOehman]

Än så länge inte ens en tillstymmelse till mönster. Härligt!

(Men jag kan tänka mig att det kommer att synas några, såsmåningom...)


Vh, iö

[shifts]

Först tänkte jag räkna bakåt från denna dag, men det gället nog bara viss
musik ändå, även om den känns som ett evigt mörker. Hur ska jag bedöma
detta? Blir inte klok på det. Ska jag ta den tid då jag själv ännu inte lyckats
få till någon vidare musiksmak i min egen mening? Jag hittar huuur mycket
bra musik som helst nu, även om jag avskyr det mesta omkring mig. Well
well, jag har tänkt mycket öppet här och svaret blir som jag antytt 20-30
(1998-2008), vilket egentligen är sjukt. Det är under den tiden jag
upptäckte absolut mest och i mitt tycke bäst musik. Även från den tiden
kommer min bästa musik. MEN mängden av det jag ogillar har nog varit
mångfaldigt större under denna period. Kanske bara för att jag varit mer
medveten om den. Nåväl, där är svaret.

Skulle frågan ha varit omdvänd så skulle svaret ändå vara det samma, go
figure.

[CODY]

shifts,

har upplevt det där jag också, man tar in jättemycket musik och försöker ha ett förhållande till den och försöker bena ut vad man tycker om och inte tycker om. Det är lite jobbigt. Hade en sådan period. De går över. Jag vilade mig i form!

[Nattlorden]

Jag kan faktiskt inte svara på detta. Om det gäller årtalet på den producerade musiken, så borde svaret bli 1994-2004, men då blir min ålder 23-33 och merparten av min musiklyssning har skett under denna perioden.... dock inte på musik skapad under de åren.

Varför bara till 2004? Jo, för sen kom BWO.

[peetwa]

Lätt 6 - 16. Jag tror att teknikutvecklingen och Asiens prispress gjorde att dyra studioeffekter som chorus, reverb, eko, phaser m.m. nu kunde fås för 5000 kr i en låda och midi-ljuden började bli så bra att de kunde användas i studio sammanhang. Usch, usch.

Även om fenomenet att med effekternas hjälp fullständig producera sönder låtar är äldre (se exempel nedan) än 80-talet så upplever jag att det här snarare blev regel än undantag.

Kolla in Save The Life Of My Child från bookends med Simon & Garfunkel från 1968 för en tidig sönderproduktion.

[subjektivisten]

Sålänge man inte bara lyssnar på något extremt smalspårigt (endast isländsk hip hop) så är det omöjligt att säga vilka/vilket år som är sämst, eftersom man ständigt hittar nya pärlor. Även fast jag är uppväxt under 80-talet så hittar jag hela tiden helt nya grupper och även nya genre som är kanonbra, 20-30 år senare.

Så man bör nog inte generalisera för mycket om detta.

[peetwa]

Jag tror att IÖ for efter något annat när han konstruerade leken med ålder vs. upplevt mörker. Det kanske är så att det inte finns en objektivt mörkaste period utan att det finns ett samband mellan den psykologiska utvecklingen hos en människa och förkastandet av ett tidstypiskt sound.

Kanske är det så att Johnny Rotten inte gillar engelsk städad 60-tals ”schlager”, men Dizzy Rascal gärna samplar det.

[Almen]

Ålder: 19-28
Period: 1983-1992

[IngOehman]

Jag tror att IÖ for efter något annat när han konstruerade leken med ålder vs. upplevt mörker. Det kanske är så att det inte finns en objektivt mörkaste period utan att det finns ett samband mellan den psykologiska utvecklingen hos en människa och förkastandet av ett tidstypiskt sound.

Kanske är det så att Johnny Rotten inte gillar engelsk städad 60-tals ”schlager”, men Dizzy Rascal gärna samplar det.

Visst är det så, men inte helt. Jag tror ju att det finns många samband.

Min erfarenhet är helt enkelt att perioden 83- 92 brukar vara den som hamnar på jumboplatsen i snitt, utom hos dem som var i den ålder då "vad som helst duger bara det är det som händer NU"! (underförstått - NU, när mitt liv börjar, på riktigt.)
(Men självklart finns det människor som har en så enorm musikalisk integritet att de kan såga 1983- 1992 trots att de var i den ålderna just då (8-22?), men det är ovanligt. Mycket ovanligt.)


Så, vad jag tror, och vill se om det går att få något svar på, är:

1. (Att/)Om det är relativt ovanligt att människor ogillar musiken som var "inne" då det var mellan säg 8 och 22 år gammal, sisådär? (De flesta verkar gilla det de hörde när de var 12-14 allr bäst, vilket jag tror är lite tidigare än de flesta tror, men ändå något som alla kan gå tillbaka och kolla själv, om de vill.)

2. (Att/)Om det är ovanligt att människor som INTE var i den åldern under "det musikaliska 80-talet" (83 - 92) ändå gillar den tidserioden?


Med den ställda frågan får man ju svar på allt, även om statistisken såklart blir rätt torftig om inte väldigt många svarar på den. Men en liten indikation kan man kanske få? Det är alltid kul att leka.

Vad jag kan tänka mig är alltså att det kommer att förekomma fall där perioden 1983 - 1992 utnämns till det största mörkret ÄVEN av dem som var i ålder 8-22 då, och att det kommer att vara mycket vanligt att de som var i någon annan ålder (<8 eller >22) under nämna period ogillade den.


Vh, iö

[phloam]

Sålänge man inte bara lyssnar på något extremt smalspårigt (endast isländsk hip hop) så är det omöjligt att säga vilka/vilket år som är sämst, eftersom man ständigt hittar nya pärlor. Även fast jag är uppväxt under 80-talet så hittar jag hela tiden helt nya grupper och även nya genre som är kanonbra, 20-30 år senare.

Så man bör nog inte generalisera för mycket om detta.

Håller med. Ju mer jag tänker på detta desto mer är jag beredd att helt överge tanken på bra resp dåliga perioder; istället handlar det nog mest av allt om "tidstypiska sound" som peetwa sade, inte kvalitet.

Man kan inte säga att ett tidstypiskt sound skulle vara bättre eller sämre än något annat, det är enbart en smaksak.

Min teori blir därför att om man ogillar ett tidstypiskt sound så blir det nog väldigt lätt så att man dissar kvaliteten på musiken också, orättvist nog.

Perioden 83 - 92 kanske var intressant för att det rådde stor diversitet och att det är extra svårt att definiera ett "sound" för den perioden. Folk kanske var trötta på den starka karaktären hos tidigare period och medvetet sökte ett eget sound. Genrer blandades, gränser suddades ut (tror jag, iaf).

Följden blir kanske att 83-93 (ungefär) får orättvis kritik, och även efterföljande perioder då kanske diversiteten blivit så stor att man får leta efter tidsypiska sound i olika subgenres, istället för hos mainstreamfåran...! Det tidiga 80talet och sena 70talet kanske var det sista årtiondet då även mainstreampopen hade riktig "karaktär"?

Kanske att man ser ett möster bakåt också; ju äldre musikgeneration desto mindre diversitet och starkare tidssound, 60tal, 50tal, 40tal....

[Magnuz]

Man kan inte säga att ett tidstypiskt sound skulle vara bättre eller sämre än något annat, det är enbart en smaksak.

Min teori blir därför att om man ogillar ett tidstypiskt sound så blir det nog väldigt lätt så att man dissar kvaliteten på musiken också, orättvist nog.

Är inte "kvaliteten på musiken" lika mycket en smaksak?

Perioden 83 - 92 kanske var intressant för att det rådde stor diversitet och att det är extra svårt att definiera ett "sound" för den perioden.

Robotaktigt programmerade trummaskiner, plastiga synthljud, enorma reverb... Är det något årtionde som har ett ganska lättidentifierat sound är det väl 80-talet?

Frågan om "musikaliskt mörker" är intressant. Hade jag fått den för tio-femton år sedan hade jag nog svarat 80-talet, men om jag idag ser till vilken musik jag lyssnar mest på blir svaret troligen snarare 90-talet. Det sena 70-talet är en annan kandidat, ABBA ensamma är ju nästan skäl nog för det.

[phloam]

Man kan inte säga att ett tidstypiskt sound skulle vara bättre eller sämre än något annat, det är enbart en smaksak.

Min teori blir därför att om man ogillar ett tidstypiskt sound så blir det nog väldigt lätt så att man dissar kvaliteten på musiken också, orättvist nog.

Är inte "kvaliteten på musiken" lika mycket en smaksak?

Perioden 83 - 92 kanske var intressant för att det rådde stor diversitet och att det är extra svårt att definiera ett "sound" för den perioden.

Robotaktigt programmerade trummaskiner, plastiga synthljud, enorma reverb... Är det något årtionde som har ett ganska lättidentifierat sound är det väl 80-talet?

Frågan om "musikaliskt mörker" är intressant. Hade jag fått den för tio-femton år sedan hade jag nog svarat 80-talet, men om jag idag ser till vilken musik jag lyssnar mest på blir svaret troligen snarare 90-talet. Det sena 70-talet är en annan kandidat, ABBA ensamma är ju nästan skäl nog för det.

Nej, jag anser att man kan komma fram till om musik är bra eller dålig, oavsett sound. Ta Mozart t.ex. Eller Elvis. Eller Abba. Eller Kraftwerk. Alla är bra, och det står jag för. Elvis är inte mycket sämre än Mozart bara för att det har ett annat sound osv. Det står inte i strid med att all musik upplevs subjektivt. Sunt förnuft, ffs.

Återigen, jag försöker tala om det "sena" 80talet,(det musikaliska 90talet enl IÖ) inte det tidiga 80tal som enl IÖ sträcker sig från sen 70tal. Lite förvirring där kanske jag menar iaf tidiga 80t hade ett starkt sound precis som du säger. Det är ju det musikaliska 90talet (84-93) som kritiseras hårdast och det jag menar är bättre än man tror.
Rörigt? ja

"Det musikaliska mörkret" är ju i sig en väldigt missvisande term, som hintar att musiken skulle varit så mycket dåligare* under en viss period än en annan. Ju mer man tänker på det desto mer bisarrt blir det.

Soundet för det sena 80- tidiga 90talet tycker jag själv är svårt att definiera väl, däremot har jag inga problem med att hitta massor av skitbra musik från det årtiondet.

Edit * = ren musikaliskt(!!) mycket dåligare. Snarare var det ett stil- och soundmässigt mörker, i.e. att det inte fanns nåt samlande odiskutabelt sound för den perioden.

Jag skulle hellre kalla den perioden för "the birth of the subgenres" eller nåt

[petersteindl]

1989 såg jag Michael Jackson på Olympiastadion i München. Det var 72 000 besökare och jag startade konserten med att vara ungefär 5 meter framför mitten på scen. Under konserten blev publiktrycket bakifrån så pass stort att jag tyckte det blev obehagligt så jag trängde mig sakta bakåt för att hamna 10 meter från scenen. Det var många som trycktes mot främre räcket och blev frånplockade från konserten. Det var en fantastisk upplevelse att ha varit där och sett och sett MJs konsert som hette Bad Jag gillar speciellt skivorna Thriller och Bad. Thriller kom 1982 och Bad 1987 och för mig representerar det 80-talsmusiken rätt bra. Det var musik med en distinkt och exakt betoning av takt och rytm som jag tyckte genomsyrade mycket av 80-talets musik, även andra kända grupper såsom Depeche Mode, Devo, Human League, New Order, Yazoo och Yello.

För nog tillhör Michael Jackson tidsperioden 80-talsmusik och jag tycker inte att det är dåligt eller tillhör avdelningen mörker.

Andra artister som jag minns från 80-talet var Frankie Goes to Hollywood och Alphaville och dessa hänför jag också till 80-talet samt t ex skivan Avalon med Roxy Music som jag inte förknippar med 70-tal.

Men jag har inte sett MJ nämnas i denna tråd angående 80-talet vilket förvånar mig.

Väl mött
PS

[phloam]

Michael Jackson är ju så stor att han i likhet med t.ex. Bowie sträcker sig över flera olika tidsperionder (och sound). Ett inte så extremt exempel som t.ex. Yazoo...!

Men Thriller är ju absolut 80tal helt klart, vilka minnen viss musik skapar.... Jag har ett HiFi-minne med Billie Jean på Svenska HiFi-klubben som det hette då.... oooh så fett

[IngOehman]

Man kan inte säga att ett tidstypiskt sound skulle vara bättre eller sämre än något annat, det är enbart en smaksak.

Min teori blir därför att om man ogillar ett tidstypiskt sound så blir det nog väldigt lätt så att man dissar kvaliteten på musiken också, orättvist nog.

Är inte "kvaliteten på musiken" lika mycket en smaksak?

Perioden 83 - 92 kanske var intressant för att det rådde stor diversitet och att det är extra svårt att definiera ett "sound" för den perioden.

Robotaktigt programmerade trummaskiner, plastiga synthljud, enorma reverb... Är det något årtionde som har ett ganska lättidentifierat sound är det väl 80-talet?

Frågan om "musikaliskt mörker" är intressant. Hade jag fått den för tio-femton år sedan hade jag nog svarat 80-talet, men om jag idag ser till vilken musik jag lyssnar mest på blir svaret troligen snarare 90-talet. Det sena 70-talet är en annan kandidat, ABBA ensamma är ju nästan skäl nog för det.

Nej, jag anser att man kan komma fram till om musik är bra eller dålig, oavsett sound. Ta Mozart t.ex. Eller Elvis. Eller Abba. Eller Kraftwerk. Alla är bra, och det står jag för. Elvis är inte mycket sämre än Mozart bara för att det har ett annat sound osv. Det står inte i strid med att all musik upplevs subjektivt. Sunt förnuft, ffs.

Vill bara påpeka att den fråga jag ställt BARA handlar om människors subjektiva uppfattningar. Detsamma gäller hypotesen om ett musikaliskt mörker (med undantag, självklart) under någon tidsperiod.

Att argumentera emot genom att säga att det bara är subjektiv går alltså inte, eftersom det att det är subjektivt ju är utgångspunkten!

Det jag undrar över är just vad folk TYCKER. Idén att försöka bevisa att musik per definition är dålig eller bra är bara nys, och sådant sysslar jag inte med alls.

Återigen, jag försöker tala om det "sena" 80talet,(det musikaliska 90talet enl IÖ) inte det tidiga 80tal som enl IÖ sträcker sig från sen 70tal. Lite förvirring där kanske

Ja det kan man lugnt säga. Var har du fått det där ifrån? Det sena 80-talet är ju mitt i det musikaliska 80-talet, som jag definierar det. Verkligen inte tillhörigt det musialiska 90-talet som började fört flera år in på 90-talet (som vanligt kommer ju stilskiftningarna några år in på nästa årtionde. Även Beatles spelare ju 50-talsrock i början av 60-talet).

Och inte tusan har jag heller sagt att det musikaliska 80-talet började på 70-talet! Tvärtom är det tydligt att det musikaliska 70-talet sträckte sig in på 80-talet, några år, som det brukar vara.

jag menar iaf tidiga 80t hade ett starkt sound precis som du säger.

Visst var det tidiga 80-talet jusst, det var ju slutet av det musikaliska 70-talet!

Det är ju det musikaliska 90talet (84-93)...

Förvirringen skenar vilt...

Kom igen nu! Det där har väl ingen hävdat.

Det du talar om är det musikaliska 80-talet, alltså det som när man hör det uppfattas som "80-talsmusik". Sätt på filmen snuten i hollywood I och II (1984 & 1987)så förstår nog alla.

...som kritiseras hårdast och det jag menar är bättre än man tror.

Det du talar om är det muskaliska 80-talet. Och jag har förstått att du gillade det. Även om det nyss lät som om det var det musikaliska 70-talet du gillade bättre, eller? (Det mycket tidiga 80-talet, alltså innan 80-tals-soundet slagit igenom.)

Rörigt? ja

Du rör till det, ja.

"Det musikaliska mörkret" är ju i sig en väldigt missvisande term, som hintar att musiken skulle varit så mycket dåligare under en viss period än en annan. Ju mer man tänker på det desto mer bisarrt blir det.

Inte alls. Om du lämnar tanken på att musikalisk kvalitet skulle vara något abosult så tror jag du förstår. Det är alltså BARA subjektiva åsikter som vi talar om här. OCH - ingen (så vitt jag har sett) har heller påstått att det ens under de (enligt deras egen uppfattning) mörkaste av märka perioder, saknats bra låtar. Så det behöver du inte heller argumentera emot. Ingen har sagt något sådant. Ok?

Soundet för det sen 80- tidiga 90talet tycker jag själv är svårt att definiera väl, däremot har jag inga problem med att hitta massor av skitbra musik från det årtiondet.

Om du har problem att definiera det så igen - titta på film i genrerna action/komedi (de troligaste att spegla populärmusiken från perioden) från den peioden. Om du tittar på tillräckligt många (och lyssnar på musiken i dem*) så tror jag nog det kommer att vara rätt klart för dig hur det lät.


Vh, iö

- - - - -

*Kan nämna att just det musikaliska 80-talet skiljde sig åt från alla andra årtionden jag kan erindra mig på ännu ett sätt, som igen har med likriktning att göra - nämligen just att populärmusiken dominerade fillmusiken inom populärfilm-genrena!

Det har mig märkeligen inte hänt under några andra årtioden, då nästan alltid huvuddelen av musiken i filmen skapats eller valts för att "passa filmen", och ofta varit klassisk.

Visst har det funnits, och finns fortfarande, popmusik i film, en hel del till och med, men aldrig varken förr eller senare som det var på 80-talet. Det blir man varse om man tittar på ett femhundratal filmer från den tioårsperioden, och från alla andra. (Vilket jag förstås gjort.)

[Magnuz]

Nej, jag anser att man kan komma fram till om musik är bra eller dålig, oavsett sound. Ta Mozart t.ex. Eller Elvis. Eller Abba. Eller Kraftwerk. Alla är bra, och det står jag för. Elvis är inte mycket sämre än Mozart bara för att det har ett annat sound osv. Det står inte i strid med att all musik upplevs subjektivt. Sunt förnuft, ffs.

Sunt förnuft, var det. Att något är bra eller dåligt är ett värdeomdöme och måste utgå ifrån att man har någon form av kriterier som ska uppfyllas för att något ska kallas bra (eller dåligt, förstås). Meningen "Elvis är inte mycket sämre än Mozart bara för att det har ett annat sound" betyder strängt taget ingenting, annat än möjligen att enligt dina preferenser är det så. Kvalitetskriteriet är i det fallet dina preferenser (som i sin tur kan vara grundade i alla möjliga underliggande orsaker, medvetna såväl som omedvetna).

[phloam]

Idén att försöka bevisa att musik per definition är dålig eller bra är bara nys, och sådant sysslar jag inte med alls.

Så då håller du med om att alla perioder är likvärdiga, så länge man inte går in på folks rent subjektiva åsikter om dem?

[IngOehman]

Nej, "likvärdiga" är ett nonsensbegrepp för något som jag ju just sagt
inte har något värde, annat än vad folk tycker om det.

Jag uppskattar ditt försök att lägga ord i munnen på mig (för det visar
ju att du bryr dig om frågan) men du får faktiskt nöja dig med det jag
skrev. Alltså att det inte finns några andra värden än vad folk tycker
när det gäller musik.

Jag står inte för någon av dina försök till omformuleringar.

Du behöver ju heller inte tolka om det till något annat, så gör inte det.


Varför inte bara skippa idén att det måste finnas några objektiva värden?
(Eller att någon annan skulle ha antytt något sådant. Jag har i varje fall
inte gjort det, tvärtom!)


Vh, iö

- - -

Edit: Rättat genom att jag lagt till det borttappade ordet "skippa".

[phloam]

Nej, jag anser att man kan komma fram till om musik är bra eller dålig, oavsett sound. Ta Mozart t.ex. Eller Elvis. Eller Abba. Eller Kraftwerk. Alla är bra, och det står jag för. Elvis är inte mycket sämre än Mozart bara för att det har ett annat sound osv. Det står inte i strid med att all musik upplevs subjektivt. Sunt förnuft, ffs.

Sunt förnuft, var det. Att något är bra eller dåligt är ett värdeomdöme och måste utgå ifrån att man har någon form av kriterier som ska uppfyllas för att något ska kallas bra (eller dåligt, förstås). Meningen "Elvis är inte mycket sämre än Mozart bara för att det har ett annat sound" betyder strängt taget ingenting, annat än möjligen att enligt dina preferenser är det så. Kvalitetskriteriet är i det fallet dina preferenser (som i sin tur kan vara grundade i alla möjliga underliggande orsaker, medvetna såväl som omedvetna).

Men det där är ju bara nåt slags överdrivet intellektualiserande, inte sunt förnuft. Med lite god vilja så är det väl inte så svårt att förstå vad jag menar, när jag säger att t.ex. "Mozart är väldigt bra, men jag gillar det inte"?

Eller ser du hellre att jag drar till med nåt i stil med "Den populära åsikten att Mozart är bra rent objektiv sett, är inte mer än en samling subjektiva åsikter med visst inslag av rationella sutsatser men även undermedvetna yadyada...." Måste vi diskutera musik som om det vore kvantfysik? Aj fan, jag glömmer att vi är på Faktiskt.se.....

[IngOehman]

Mozart är väldigt dåligt, utom i några undantagsfall (några få procent
av det han skrivit). Då är han bra.

Det som är dåligt är dock inte bra, och det som är bra är inte dåligt.

Och alltihopa är mina helt subjektiva uppfattningar, eftersom det inte
finns några andra sätt att värdera musik. Någon annan kan alltså ha
motsatt uppfattning, men ha helt rätt.


Vh, iö

[Magnuz]

Men det där är ju bara nåt slags överdrivet intellektualiserande, inte sunt förnuft. Med lite god vilja så är det väl inte så svårt att förstå vad jag menar, när jag säger att t.ex. "Mozart är väldigt bra, men jag gillar det inte"?

Varför överdrivet? Det är i själva verket omöjligt att förstå vad du menar med "Mozart är väldigt bra, men jag gillar det inte" om du inte preciserar det ytterligare.

Eller ser du hellre att jag drar till med nåt i stil med "Den populära åsikten att Mozart är bra rent objektiv sett, är inte mer än en samling subjektiva åsikter med visst inslag av rationella sutsatser men även undermedvetna yadyada...." Måste vi diskutera musik som om det vore kvantfysik?

Helst inte för kvantfysik vet jag inte ett skit om, fast jag tror att det där påminner mer om nonsens än om kvantfysik.

[phloam]

Magnuz och IÖ, nu är ni rentav både löjliga och barnsliga.

Att i ord klä vad som rent objektivt kännetecknar "bra, högkvalitativ" musik skulle kräva en doktorsavandling av en professionellt musikteoretiskt skolad person. Man kan faktiskt analysera musik, om man så vill, på ett objektivt plan. Man kan t.ex. konstatera att fraseringen i ett visst stycke är undermålig, och att detta förstör både kompositörens intentioner och lyssnarens upplevelse.

Normala människor rationaliserar bort detta steg och uttrycker vad de, genom personlig kunskap och erfarenhet fångad i ett visst samhälle med gemensam värdegrund, uppfattar som "bra" resp. "mindre bra". Dvs att om man lyssnar på musik, talar med andra, läser om musik så bygger man upp en musikalisk kompetens. Denna kompetens gör det möjligt att givet ett visst sammanhang, med personer med liknande kompetens, komma fram till vad som är "bra", utan att för den skull göra en rent personlig, individuell bedömning där ingen kompetens egentligen är nödvändig.


Jag skulle - istället för sånt här meningslöst tjafs - vilja be om ett vettigt, rakt och enkelt svar på ifall ni håller med om att det är "soundet" som är avgörande för den personliga uppfattningen om ett musikaliskt årtionde, inte kvalitén?

[IngOehman]

1989 såg jag Michael Jackson på Olympiastadion i München. Det var 72 000 besökare och jag startade konserten med att vara ungefär 5 meter framför mitten på scen. Under konserten blev publiktrycket bakifrån så pass stort att jag tyckte det blev obehagligt så jag trängde mig sakta bakåt för att hamna 10 meter från scenen. Det var många som trycktes mot främre räcket och blev frånplockade från konserten. Det var en fantastisk upplevelse att ha varit där och sett och sett MJs konsert som hette Bad Jag gillar speciellt skivorna Thriller och Bad. Thriller kom 1982 och Bad 1987 och för mig representerar det 80-talsmusiken rätt bra. Det var musik med en distinkt och exakt betoning av takt och rytm som jag tyckte genomsyrade mycket av 80-talets musik, även andra kända grupper såsom Depeche Mode, Devo, Human League, New Order, Yazoo och Yello.

För nog tillhör Michael Jackson tidsperioden 80-talsmusik och jag tycker inte att det är dåligt eller tillhör avdelningen mörker.

Andra artister som jag minns från 80-talet var Frankie Goes to Hollywood och Alphaville och dessa hänför jag också till 80-talet samt t ex skivan Avalon med Roxy Music som jag inte förknippar med 70-tal.

Men jag har inte sett MJ nämnas i denna tråd angående 80-talet vilket förvånar mig.

Väl mött
PS

Jag gillar thriller, men tycker att bad är på sin höjd ok, men mest som vad den heter.

Thriller var den sista riktigt bra plattan han gjorde, tycker jag. Och inte förvånande hamnar den i tiden - i slutet av det musikaliska 70-talet!

Bad år, som väntat, monoton och fantasilös. En senare är faktiskt bättre. Den där blandskivan med lite av varje, bland annat den där låten där han sjunger att han vill bli lämnad i fred. Fantastiskt bra.

Några gamla Jacksson 5-låtar är dock ännu oslagna av MJ. Är min uppfattning ('Can you feel it', t ex!).


Vh, iö

- - - - -

PS. Icke förvånande är fortfarande Thriller den mest sålda och säljande av MJ's plattor.

PPS. Jag gillar snubben. Är tveksam till anklagelserna. Tror alldeles för många tror på prdspråket ingen rök utan eld, och andra tror på möjligheten att få av honom en förfärlig massa pengar. Stackarn.

[phloam]

IÖ - omstart.

Ska jag alltså uppfatta det du hittils har uttryckt om "det musikaliska 90talet" (perioden ca 84 och ca 10 år framåt) som rent personliga åsikter?

Att jag överhuvutaget har diskuterat saken beror på att jag trodde att det gick att ha åtminstone en delvis objektiv syn på saken. Men det går alltså inte, menar du? Om det du sagt varit helt subjektiva värderingar så köper jag det, naturligtvis. Intressant att du tycker så. Men bara så jag vet, så att jag inte ensam argumenterar ur en "objektiv" synvinkel.


EDIT: Jag noterar att många som kanske egentligen menar att uttrycka subjektiva åsikter använder ett språkbruk som passar bättre för objektiva omdömen. T.ex. "Den skivan är bättre än den" när man egentligen menar "Den skivan gillar jag mer än den".

Edit 2: Vilket blir ännu mer förvirrande när det är IÖ, som vad jag förstått inte vill bli tolkad utan ska läsas bokstavligen, som använder sådana formuleringar. ÄR Bad sämre eller är det bara det att du själv gillar Bad mindre än Thriller?

[petersteindl]

Michael Jackson är ju så stor att han i likhet med t.ex. Bowie sträcker sig över flera olika tidsperionder (och sound). Ett inte så extremt exempel som t.ex. Yazoo...!

Men Thriller är ju absolut 80tal helt klart, vilka minnen viss musik skapar.... Jag har ett HiFi-minne med Billie Jean på Svenska HiFi-klubben som det hette då.... oooh så fett

Hm, vilka andra tidsepoker tycker du Michael Jackson sträcker sig över? 70-tal? 90-tal?
För mig var MJ inget speciellt på 70-talet, annat än en "baby"-artist och en väldigt bra sådan. På 90-talet upplevde jag att han tyvärr var slut som genre skapande artist. Men 80-talet dominerade han. Som jag ser det var Thriller början på en ny era och inte slutet på en gammal era.

Angående Yazoo fårstår jag inte vad du menar?? Jag såg Alison Moyet i Stockholm på 80-talet. Som jag ser det så fanns Yazoo bara på 80-talet. The Assembly och Erasure var väl grupperna som Vince Clarke startade därefter och som också klassas som 80-tal.

Däremot har Bowie hållit sig under fler perioder men först och främst 70-talet förknippar jag med Bowie.

Lite mer 80-tal: Kim Carnes med Bette Davis eyes. Grupper från Down Under (Australien). Eurythmics fanns då. En annan artist som fanns redan på 70-talet men som egentligen slog igenom på 80-talet var Bruce Springsteen med Born in the USA. Spandau Ballet, the Human League, Cyndi Lauper är fler 80-talare. Elvis Costello är inte att förglömma. Han fanns ju även på 70-talet men hans influenser tillhör snarast 80-talet som jag ser det. Tears for fears. Hm, jag börjar få ihop en liten 80-tals lista Själv är jag en som upplevde 60-talet och 70-talet som starkt.

En sak som kanske spelar in är det faktum att det digitala mediet kom fram i början på 80-talet som helt ny standard i form av CD och det var en stor nyhet på den tiden. Det var en turbulent tid med många strömningar som drog åt varsitt håll.

Angående subjektivt kontra objektivt, vill jag säga att musiksmak är subjektivt – musikhistoria är objektivt.

Väl mött
PS

[Magnuz]

Magnuz och IÖ, nu är ni rentav både löjliga och barnsliga.

Vad vill du ha sagt med det? Trist attityd, tycker jag, att gå till personangrepp bara för att argumenten tryter (eller vad du nu hade för anledning).

Att i ord klä vad som rent objektivt kännetecknar "bra, högkvalitativ" musik skulle kräva en doktorsavandling av en professionellt musikteoretiskt skolad person.

Nej det skulle det inte. Däremot kräver det att man DEFINIERAR VAD MAN MENAR MED BRA OCH/ELLER HÖGKVALITATIV.

Man kan t.ex. konstatera att fraseringen i ett visst stycke är undermålig, och att detta förstör både kompositörens intentioner och lyssnarens upplevelse.

Nej det kan man inte. För det första är lyssnarens upplevelse subjektiv (det hoppas jag i alla fall att vi kan vara överens om) och kan således variera hur mycket som helst från en lyssnare till en annan. För det andra kan nog ingen annan än kompositören tala om vilka intentioner han/hon har. Således kan lyssnaren och kompositören konstatera att fraseringen är undermålig, men det är orimligt att påstå att det är ett objektivt faktum. Det är alldeles riktigt att man kan analysera musik objektivt, men så fort man börjar tala om kvalitet handlar det om värdeomdömen. Det är därför du aldrig kommer att få 100% samstämmiga omdömen om du så frågar alla världens främsta musikexperter.

Normala människor rationaliserar bort detta steg och uttrycker vad de, genom personlig kunskap och erfarenhet fångad i ett visst samhälle med gemensam värdegrund, uppfattar som "bra" resp. "mindre bra". Dvs att om man lyssnar på musik, talar med andra, läser om musik så bygger man upp en musikalisk kompetens. Denna kompetens gör det möjligt att givet ett visst sammanhang, med personer med liknande kompetens, komma fram till vad som är "bra", utan att för den skull göra en rent personlig, individuell bedömning där ingen kompetens egentligen är nödvändig.

Det stämmer att det i någon mån finns en gängse uppfattning om vad som är bra när det gäller musik (och annan konst). Det är inte detsamma som att det finns någon objektiv kvalitet. Det inser man ganska lätt om man tänker på att kvalitetsuppfattningen är tids- och kontextberoende. Beethovens tredje symfoni (tror jag det var) skälldes på sin tid för att den innehöll "barbariska dissonanser", Stravinskijs Våroffer blev totalt utbuad vid urpremiären och lades ned efter bara några föreställningar och mycket jazz som senare blivit geniförklarad avfärdades som primitiv "negermusik" (finns en hel del extremt pinsamma recensioner av - just det - "professionellt musikteoretiskt skolade personer").

Jag skulle - istället för sånt här meningslöst tjafs - vilja be om ett vettigt, rakt och enkelt svar på ifall ni håller med om att det är "soundet" som är avgörande för den personliga uppfattningen om ett musikaliskt årtionde, inte kvalitén?

Nej, inte nödvändigtvis. Det kan förstås vara det men det kan lika gärna vara något annat. Den personliga uppfattningen är ju just - personlig.

[phloam]

Det stämmer att det i någon mån finns en gängse uppfattning om vad som är bra när det gäller musik (och annan konst).

Tack! Det var bara det jag försökte få fram. Vore kul att med detta som grund komma nån vart istället för att fastna i sedvanliga definitionsträsket.

Jag skulle - istället för sånt här meningslöst tjafs - vilja be om ett vettigt, rakt och enkelt svar på ifall ni håller med om att det är "soundet" som är avgörande för den personliga uppfattningen om ett musikaliskt årtionde, inte kvalitén?

Nej, inte nödvändigtvis. Det kan förstås vara det men det kan lika gärna vara något annat. Den personliga uppfattningen är ju just - personlig.

Jo, det kände jag till redan från början Att det mesta är personligt. Men om det nu finns en "gängse uppfattning" så kanske man kunde bolla lite på det planet istället för att tvinga ner saken på subjektiv/objektiv-nivån? Jag säger egentligen inte emot; men för att kunna föra en vettig diskussion så kanske man får kompromissa lite på detaljnivå.

Och att jag rent subjektivt upplevde era svar som barnsliga, det tar jag på mig

[phloam]

Michael Jackson är ju så stor att han i likhet med t.ex. Bowie sträcker sig över flera olika tidsperionder (och sound). Ett inte så extremt exempel som t.ex. Yazoo...!

Men Thriller är ju absolut 80tal helt klart, vilka minnen viss musik skapar.... Jag har ett HiFi-minne med Billie Jean på Svenska HiFi-klubben som det hette då.... oooh så fett

Hm, vilka andra tidsepoker tycker du Michael Jackson sträcker sig över? 70-tal? 90-tal?
För mig var MJ inget speciellt på 70-talet, annat än en "baby"-artist och en väldigt bra sådan. På 90-talet upplevde jag att han tyvärr var slut som genre skapande artist. Men 80-talet dominerade han. Som jag ser det var Thriller början på en ny era och inte slutet på en gammal era.

Angående Yazoo fårstår jag inte vad du menar?? Jag såg Alison Moyet i Stockholm på 80-talet. Som jag ser det så fanns Yazoo bara på 80-talet. The Assembly och Erasure var väl grupperna som Vince Clarke startade därefter och som också klassas som 80-tal.

Jag vet inte riktigt om jag menade så mycket, bara tidsmässigt långlivade (och mångfasetterade) och kanske inte så extrema i sin stil (och därför inte används som exempel så ofta, fastän man kanske borde). En mer extrem/kortlivad grupp som Yazoo är lättare att exemplifiera med.

Nej, jag undrade nog mest över varför MJ inte kommit på tapeten här

[petersteindl]

Nej, jag undrade nog mest över varför MJ inte kommit på tapeten här

Ok, jag förstår nu vad du skrev och jag instämmer med detta Vad gäller 80-talet så tyckte och tycker jag själv att musikströmningarna var lite urvattnade. 60 och 70 talet var ju rikt på starka strömningar, dock tycker jag att 80-talet hade väldigt många starka poänger. Man får väl vara lite försvarsadvokat för 80-talets musik trots att man är 60 och 70-talist vad gäller musikkonsument

Hur är dagens musik? Enligt IÖ skulle denna tidsera vara från 2003 tills idag och fram tills 2013. Tja, jag ser mest gamla stötar som fortfarande hänger med från 60-talet. I vilken tidsera placerar ni Neil Young? Eller Rolling Stones? Eller Bob Dylan? Jag ser deras musik genre som 60-tals och det är subjektivt från min sida. Paa tog upp Miles Davis som är ett utmärkt exempel på gränsöverskridande musik. Hur är det med 90-talet? Jag såg World Music som varandes starkt på frammarsch med massor av fin musik.

Katie Melua är nutida och samtida. Ganska bra faktiskt Det finns en del bra nutida och det har ofta varit så att den senare delen av varje period bjuder på bäst musik så det finns nog en del att se fram emot fram till 2013 Vad som behövs är kreativ skaparglädje. Är internet en orsak till kreativitet eller tvärtom?

Väl mött
PS

[Jansson]

Sällan har den meningen varit mer sann är hur musikutbudet är idag. Enligt mig så har det aldrig funnits så mycket bra ny musik som idag. Det finns mer av allt. Fler olika stilar, fler intressanta grupper, lättare att få tag på musiken, mycket större bredd, etc.
Enligt mig så är det en blandning av punkens filosofi (att man inte måste vara en mästare på sitt instrument för göra låtar), datorn (mycket lättare för vem som helst att spela in något) och internet (massiv spridning utan problem) som gjort detta möjligt.

Så visst, man brukar säga att 60-talet var ett gyllene årtionde när det gäller musik men enligt mig så är det mer bra musik och mer bredd idag än förr.

Vad sägs, håller med eller inte?

Håller varken med eller säger emot.

Om vi skall dela in musik i årtionden så anser jag att det beror på vem du frågar.

Skulle 80-talet vara ett dåligt årtionde? Inte om du frågar ett Smiths-fan tex.
Förmodligen är 80-talet det mest viktigaste för den personen. Det var då det "hände" för den personen.

Jag tror att bra musik har funnits hela tiden ( även på 80-talet ) men att som du säger, massiv spridning utan problem, underlättar för bra musik att nå fram till lyssnaren.

60- och 70-talets storhet tror jag beror främst på att skivbolagen vågade och trodde mer på musikernas kreativitet och att det var helt ok att göra en svag debut och kanske en och annan svag "mellanplatta".
Det fanns förmodligen mer plats människor med en vision, räkne-nissar och profit hunger har alltid funnits, men de sist nämda har tagit mer och mer över allt eftersom tiden har gått.

Idag gör en kreativ musiker eller konstnär eller vad du vill kalla henne eller honom, allt eller det mesta själv. (punk, DYI ?) Lägger ut sin musik på tex. my space och slipper skivbolagens krav på "framgång". Skapar sin egen publik mao.

Förr nådde bra musik sin publik mestadels eller enbart via phonogram och följdaktligen via ett skivbolag, nu finns det andra kanaler.

Men kreativa människor har alltid funnits, oavsett årtionde.

Hej förresten! Mitt första inlägg på detta forum.

/Gunnar

[peetwa]

Min erfarenhet är helt enkelt att perioden 83- 92 brukar vara den som hamnar på jumboplatsen i snitt, utom hos dem som var i den ålder då "vad som helst duger bara det är det som händer NU"! (underförstått - NU, när mitt liv börjar, på riktigt.)
(Men självklart finns det människor som har en så enorm musikalisk integritet att de kan såga 1983- 1992 trots att de var i den ålderna just då (8-22?), men det är ovanligt. Mycket ovanligt.)

Ha, ha. Det är ju jag. Fast jag utvecklade min musikaliska integritet långt senare.

[peetwa]

För övrigt så var jag helt inne på slamrig punk (noice, käng). Och min kära far sade att att statistiskt sett skulle man förkasta sin pubertetsupprors musik senare i livet. Var han fåt detta ifrån vet jag inte men det stämmer angående vissa band. Anti-cimex, vilken smörja. Men så var det innan internetti, hade man inte flis kunde man inte lyssna på ball musik.

[E]

[...] "det musikaliska 90talet" (perioden ca 84 och ca 10 år framåt) [...]

Jag fattar inte hur du (fortfarande) kan tro att det musikaliska 90-talet
började redan år 1984?

Mvh E*

[Frodrak]

varmt välkommen, jansson.

[IngOehman]

IÖ - omstart.

Ska jag alltså uppfatta det du hittils har uttryckt om "det musikaliska 90talet" (perioden ca 84 och ca 10 år framåt) som rent personliga åsikter?

Fört och främst (och för andra gången!) - varifrån har du fått idén at jag skulle kalla perioden 1984-1994 för "det musikaliska 90-talet"???

Jag har kallat perioden som ungefärligen sträcker sig från 1983/84 till 1993/94 för det musikaliska 80-talet. Ingeting annat.

Vad jag har sagt är alltså att tidstypisk musik med avseende på årtionden brukar släpa några år, således att musik från ett årtionden hänger kvar några år in på nästa. Konsekvensen är att femtiotalsmusiken spelades några år in på 60-talet, och så vidare.

Jag vet inte varför jag behöver repetera detta gång på gång, och du trots det skriver att jag hävdat något annat?


Svaret på din fråga är att det jag uttryckt om musik från olika perioder SJÄLVKLART BARA handlar om åsikter. Dock kan åsikterna ha orsaker, men orsakerna som sådana (hur musiken är uppbyggd m m) är aldrig skäl nog att underkänna den. Det som människor tycker är bra, är bra, för dom.

Jag har uttryckt både min personliga uppfattning om musiken ifråga, och min uppfattning om andras uppfattningar om musiken ifråga, och då har det antagligen framkommit (för dem som läst och förstått det jag skrivit) att jag tycker mig ha märkt att det är särdeles sällsynt att människor som inte var i den "toleranta åldern" under perioden 1984-1993, gillar den. I stort alltså. För jag hoppas jag inte behöver repetera flera gånger, att det givetvis finns massor av bra musik från alla perioder.

Att jag överhuvutaget har diskuterat saken beror på att jag trodde att det gick att ha åtminstone en delvis objektiv syn på saken. Men det går alltså inte, menar du? Om det du sagt varit helt subjektiva värderingar så köper jag det, naturligtvis. Intressant att du tycker så. Men bara så jag vet, så att jag inte ensam argumenterar ur en "objektiv" synvinkel.

Är du säker på att du är ordentligt bekant med orden objektiv och subjektiv?

(Frågar i bästa välmening, för att i möjligaste mån effektivisera diskussionen. Det är ju rätt meningslöst att vi talar förbi varandra på grund av missförstånd om vad ord innebär.)

Jag har så vitt jag minns inte sett att du argumenterat någonting ur en objektiv synvinkel, bara att du argumenterat ur en subjektiv men kallat det du skrivit objektivt. Och förstås antytt att det finns objektiva egenskaper liksom parallellt.

Det gör det självklart! Men de objektiva egenskaperna som finns är inte "bra" eller "dåligt" (som du t ex skrev om Mozarts musik). "Bra" och "dåligt" är värderingar, och sådana är SUBJEKTIVA egenskaper. De objektiva egenskaperna som kännetecknar musik är hur den är uppbyggd, hur snabbt den spelas, vilka instrument eller ljud som används för att bygga upp den, hur eventuell text går...

Det kan även vara ett objektivt faktum ATT människor, statistiskt sett tycker om viss musik, och att den sålt si och så mycket är också något som är objektivt. Men VAD de tycker om den (t ex "bra" eller "dåligt") är subjektivt, det vill säga åsikter.

Ok?


Så GLÖM alla ideer om att det någon tycker om musik är en objektiv beskrivning av musiken. Skriver någon att en låt är bra så betyder det att de tycker det. Inte ett dugg konstigt utan helt normalt språkbruk. Man behöver inte specificera att en subjektiv beskrivning är en åsikt, det ligger ju i dessa natur att vara det*.

Något som däremot är konstigt är om någon skriver att de inte gillar någon musik - som dock är bra! Det är ju 100% motsägelsefullt - i varje fall tills de berätta vad de menar med "bra", om det skiljer sig från vad de tycker.

De kanske t ex menar att musiken är populär, det vill säga att den bedöms vara bra av andra/många. Då är den kommersiellt bra (vilket inte är en åsikt utan ett faktum). Eller de kanske berättar att musiken är bra - eftersom den när den spelas i ladan får korna att mjölka mera. Då har de också definierat vad de menar med bra, som skiljer sig från deras åsikt om musiken som sådan ur lyssnarperspektiv.

Ok?


Vh, iö

[IngOehman]

Sällan har den meningen varit mer sann är hur musikutbudet är idag. Enligt mig så har det aldrig funnits så mycket bra ny musik som idag. Det finns mer av allt. Fler olika stilar, fler intressanta grupper, lättare att få tag på musiken, mycket större bredd, etc.
Enligt mig så är det en blandning av punkens filosofi (att man inte måste vara en mästare på sitt instrument för göra låtar), datorn (mycket lättare för vem som helst att spela in något) och internet (massiv spridning utan problem) som gjort detta möjligt.

Så visst, man brukar säga att 60-talet var ett gyllene årtionde när det gäller musik men enligt mig så är det mer bra musik och mer bredd idag än förr.

Vad sägs, håller med eller inte?

Håller varken med eller säger emot.

Om vi skall dela in musik i årtionden så anser jag att det beror på vem du frågar.

Skulle 80-talet vara ett dåligt årtionde? Inte om du frågar ett Smiths-fan tex.
Förmodligen är 80-talet det mest viktigaste för den personen. Det var då det "hände" för den personen.

Jag tror att bra musik har funnits hela tiden ( även på 80-talet ) men att som du säger, massiv spridning utan problem, underlättar för bra musik att nå fram till lyssnaren.

60- och 70-talets storhet tror jag beror främst på att skivbolagen vågade och trodde mer på musikernas kreativitet och att det var helt ok att göra en svag debut och kanske en och annan svag "mellanplatta".

Det fanns förmodligen mer plats människor med en vision, räkne-nissar och profit hunger har alltid funnits, men de sist nämda har tagit mer och mer över allt eftersom tiden har gått.

Idag gör en kreativ musiker eller konstnär eller vad du vill kalla henne eller honom, allt eller det mesta själv. (punk, DYI ?) Lägger ut sin musik på tex. my space och slipper skivbolagens krav på "framgång". Skapar sin egen publik mao.

Förr nådde bra musik sin publik mestadels eller enbart via phonogram och följdaktligen via ett skivbolag, nu finns det andra kanaler.

Men kreativa människor har alltid funnits, oavsett årtionde.

Hej förresten! Mitt första inlägg på detta forum.

/Gunnar

Hej själv, och välkommen!

Ett verkligen prima inlägg (om jag får vara lite subjektiv). Jag håller med om vartenda ord.


Vh, iö

[Jansson]

varmt välkommen, jansson.

Tack!

Mvh Gunnar

[Jansson]

Sällan har den meningen varit mer sann är hur musikutbudet är idag. Enligt mig så har det aldrig funnits så mycket bra ny musik som idag. Det finns mer av allt. Fler olika stilar, fler intressanta grupper, lättare att få tag på musiken, mycket större bredd, etc.
Enligt mig så är det en blandning av punkens filosofi (att man inte måste vara en mästare på sitt instrument för göra låtar), datorn (mycket lättare för vem som helst att spela in något) och internet (massiv spridning utan problem) som gjort detta möjligt.

Så visst, man brukar säga att 60-talet var ett gyllene årtionde när det gäller musik men enligt mig så är det mer bra musik och mer bredd idag än förr.

Vad sägs, håller med eller inte?

Håller varken med eller säger emot.

Om vi skall dela in musik i årtionden så anser jag att det beror på vem du frågar.

Skulle 80-talet vara ett dåligt årtionde? Inte om du frågar ett Smiths-fan tex.
Förmodligen är 80-talet det mest viktigaste för den personen. Det var då det "hände" för den personen.

Jag tror att bra musik har funnits hela tiden ( även på 80-talet ) men att som du säger, massiv spridning utan problem, underlättar för bra musik att nå fram till lyssnaren.

60- och 70-talets storhet tror jag beror främst på att skivbolagen vågade och trodde mer på musikernas kreativitet och att det var helt ok att göra en svag debut och kanske en och annan svag "mellanplatta".

Det fanns förmodligen mer plats människor med en vision, räkne-nissar och profit hunger har alltid funnits, men de sist nämda har tagit mer och mer över allt eftersom tiden har gått.

Idag gör en kreativ musiker eller konstnär eller vad du vill kalla henne eller honom, allt eller det mesta själv. (punk, DYI ?) Lägger ut sin musik på tex. my space och slipper skivbolagens krav på "framgång". Skapar sin egen publik mao.

Förr nådde bra musik sin publik mestadels eller enbart via phonogram och följdaktligen via ett skivbolag, nu finns det andra kanaler.

Men kreativa människor har alltid funnits, oavsett årtionde.

Hej förresten! Mitt första inlägg på detta forum.

/Gunnar

Hej själv, och välkommen!

Ett verkligen prima inlägg (om jag får vara lite subjektiv). Jag håller med om vartenda ord.


Vh, iö

Tack!

Och tack för dina vänliga ord.


( Utanför ämnet för denna tråd: Ber att få tacka för din demo den 18 aug. Den kvällen omdefinierade mina begrepp om vad som är möjligt att återskapa med inspelat material med bibehållande av god ljudåtergivning.
Ser verkligen fram emot när mina nya pi 60 står klara för hämtning)

Mvh Gunnar

[IngOehman]

Lustigt det där när man vet vem någon är utan att veta om det.


Vh, iö

[phloam]

Något som däremot är konstigt är om någon skriver att de inte gillar någon musik - som dock är bra! Det är ju 100% motsägelsefullt - i varje fall tills de berätta vad de menar med "bra", om det skiljer sig från vad de tycker.

Viktig poäng där - att man måste berätta vad man menar.

Min ståndpunkt är sammanfattningsvis att om man har en gemensam grund, och en jämförbar kompetens - där vetskapen om att allt i grund och botten är subjektivt tyckande ingår - så kan man trots allt föra en diskussion om musik i "objektiv anda", eller hur man ska uttrycka det.

Jag borde ha använt andra ord än obj/subj för att beskriva detta från början. Att man kan föra en "vettig" musikdialog med någon som förstår vad man menar _trots_ gungfly under, det är min huvudpoäng.

Naturligtvis blir det inte några absoluta sanningar i vetenskaplig mening, men man kan ge varandra ungefärliga riktlinjer om vad som är "bra" - vilket t.ex. en musikrecensent gör gentemot sina läsare. En bra sådan förklarar ju också vad denne känner och varför, grundat i erfarenhet.

Nu höll jag på att skriva "en slags objektiv subjektivitet" men det gör jag inte



p.s. Man ska inte debattera friskt om man är sjuk och det är jag ännu mer idag, så "time out". Korrigerar årtal senare kanske. Vi är nog överens i grund o botten, men fasen vad jobbigt det ska vara att nå dit...

[IngOehman]

Berätta isåfall vad det är du menar när du säger att musik är bra
fast du inte tycker om den.

VAD är det så är bra, men som du inte tycker om?

Och VARFÖR anser du att det bra trots att det inte tilltalar dig?


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag tror jag förstår din "känsla", men ser att den är baserad
på en sorts auktoritetstänkande som du faktiskt kan lämna bakom
dig närhelst du vill.

Det vill säga du är fri att när du vill, låta DIN uppfattning vara den
enda som gäller för dig, och att låta andras uppfattningar vara
bara just det - andras uppfattningar (både för dem själva, och i
ditt medvetande).

Så najs och enkelt är det med subjektiva frågor!


Fördelen med en sådan världsbild är inte bara att du kan frigöra
dig från en komplicerad irrationalitet, utan dessutom att du inte
slipper störa dig på känslan av att andra har "fel" (på något sätt)
när de faktiskt bara delger dig sin åsikt.

Dock måste man ju såklart fortfarande skilja mellan subjektivit och
objektivit, och även inse hur de hänger ihop, exempelvis på så vis
att det kan vara ett objektivt faktum att subjektiva uppfattningar i
ett specifikt fall fördelar sig på ett secifikt sätt.

Samtidigt måste man såklart minnas att statistik bara är just det.
Och att det betyder att det aldigt styr en individs roll, bara hans
eller hennes sannolikhet att ha den - utifrån den mer eller mindre
för personen signifikanta sorteringsgrund statistiken bygger på.

(Om hälften av alla människor är män, betyder det t ex inte att en
specifik människa till 50% sannolikhet är man. Det gäller bara för
en slumpvis vald människa, INNAN valet gjordes. Det gäller alltså
inte människan - varken före eller efter valet - utan sannolikheten
gäller bara själva valet.)

[phloam]

Berätta isåfall vad det är du menar när du säger att musik är bra
fast du inte tycker om den.

VAD är det så är bra, men som du inte tycker om?

Och VARFÖR anser du att det bra trots att det inte tilltalar dig?


Vh, iö

Kort svar: Vi ta M Jackson som exempel ; det är onekligen hur välproducerat som helst, bra melodier, supertajt live, urskickliga musiker, skickligt framfört, budskap/innehåll är i god harmoni med stil och form - i princip oantastligt; ingen kan påstå att det är "dåligt" och det är inte konstigt att väldigt många människor älskar denna musik. Det är jävligt "bra" helt enkelt. Proffsigt, starkt, svårt att inte bli berörd.

Men hur bra det än är, även om jag också blir berörd, så kan ingen tvinga mig att "gilla" det. Jag kan som individ erkänna ovanstående, men ändå tvingas konstatera att det på nåt sätt inte är min grej. Att man inte kan älska det bara för att det är "bra", det måste till nån slags kompatibilitet med individen som är synnerligen svårdefinierbar.

Sen kanske uppfattningen att MJ är välproducerad osv är synnerligen subjektiv, men det hindrar inte mig åtminstone från att skilja den biten från den senare.

Jag skulle aldrig stå och säga till någon MJ-fan att MJ är kass bara för att jag tycker det. Då säger jag hellre att "visst är MJ bra! men inte nån favorit hos mig" el.dyl.

p.s. detta speglar inte bokstavligen min syn på MJ, jag har faktiskt Thriller

[petersteindl]

Nu har gubben fyllt 50 Ja,må han leva, hipp, hipp Hurra

Kolla in:

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=62242&a=1231467&lid=puff_1231664&lpos=rubrik

Väl mött
PS

[IngOehman]

Hurraaaaaaaa!

Jag gillar både hans musik, och honom själv som person. Tror inte på ett
spår av anklagelserna mot honom. De är BÅDE en indikation på att vi
lever i en intolerant värld - och på att det finns människor som gärna
offrar en individs lycka för egen chans till vinning.

Tycker att det är dags för ett konstnärligt pånyttfödande dock från MJ.

Hoppas mycket på nya plattan!


Vh, iö

- - - - -

PS. Den som tycker att det han själv inte gillar, ändå är "bra" - på grund
av att andra tycker att det är det, eller att andra påstår att det är det,
eller för att man själv inbillar sig att det är det - tycker jag borde försöka
befria sig från den känslan.

Subjektiva frågor har inga objektiva svar.

Idén om majoritetens eller massans auktoritet är ond.


Det är en destruktiv kraft som riskerar att leda till acceptans för förtryck
mot individens (och indinvidens känslas) okränkbarhet, och acceptans
för samhällen som försvarar (och försöker att objektivisera) obehagliga
ideal som "a cause greater than yourselves".

[Alexi]

8O Nu har gubben fyllt 50 Ja,må han leva, hipp, hipp Hurra

Kolla in:

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=62242&a=1231467&lid=puff_1231664&lpos=rubrik

Väl mött
PS

Dom satt och pratade i SVT:s morgon soffa om hur bra ljudkvalite det var på gamla MJ och hur perfekt det var för att testa hifi med

[phloam]

- - - - -

PS. Den som tycker att det han själv inte gillar, ändå är "bra" - på grund
av att andra tycker att det är det, eller att andra påstår att det är det,
eller för att man själv inbillar sig att det är det - tycker jag borde försöka
befria sig från den känslan.

Nu känns det som om du blandar ihop "bra" med "gillar"; när man gillar något är det väl ändå en helt egen uppfattning? Andra kan ju inte bestämma över vad jag gillar eller inte? Det måste man ju i slutändan fatta beslut om helt själv. Är inte det självklart?

Däremot kan en annan person argumentera både sakligt och känslomässigt för att någonting är "bra" och övertyga en annan om att viss musik har kvalitéer som kan kanske inte tänkt på, så ens gillande inte förhindrar en vettigare syn på viss musik.

T.ex. dragspelsmusik; jag ogillar dragspel. Inte min grej, det vet jag. Ett helt irrationellt tyckande. Men, så i dragspelstråden, tog en del kunniga personer upp låtexempel och pekade på att det faktiskt kan vara riktigt bra under vissa förutsättningar / i vissa låtar och om man lyssnar utan logdansfördomar - och då kunde jag dels förstå att dragspel visst kan vara riktigt bra, fortfarande inte min grej riktigt, men ändå omvärderade jag min ståndpunkt och erkänner att dragspel i vissa fall är riktigt bra.

Varför skulle jag inte acceptera en sådan påverkan från andra?

Om 40 miljoner människor älskar U2, betyder det att jag måste älska dem? Naturligtvis inte. Om 40 miljoner individer älskar U2 och kan förklara hur de känner och förklara vad som är så bra med dem, varför skulle inte jag ta till mig vad de säger och lyssna med större insikt och kanske omvärdera min ståndpunkt?

Eller blir jag utsatt för massans ondskefulla hjärntvätt?

Om en musikrecensent skriver och jämför U2 med annan musik och förklarar någorlunda rationellt vad som är bra med dem - vad hindrar att jag bildar mig en alldeles egen uppfattning om vad recensenten tycker och tänker och går vidare, stärkt i min uppfattning åt ena eller andra hållet?

Eller måste jag avfärda allt det vettiga hon/han säger som för mig meningslösa subjektiviteter?

Framför allt, vad har detta med politik att göra?

[IngOehman]

- - - - -

PS. Den som tycker att det han själv inte gillar, ändå är "bra" - på grund
av att andra tycker att det är det, eller att andra påstår att det är det,
eller för att man själv inbillar sig att det är det - tycker jag borde försöka
befria sig från den känslan.

Nu känns det som om du blandar ihop "bra" med "gillar";...

Nu känns det som om du inte förstått det jag skrivit alls. Jag blandar
inte ihop dem - jag säger att den ena inte ens går att definiera utan
den andra!

...när man gillar något är det väl ändå en helt egen uppfattning? Andra kan ju inte bestämma över vad jag gillar eller inte? Det måste man ju i slutändan fatta beslut om helt själv. Är inte det självklart?

Jo! (Vad får dig att inbilla dig att jag skulle ha en annan uppfattning???)

Det är lika självklart som att ingen annan kan bestämma vad du skall
tycka vara bra. Och lika självklart som att det inte finns något annat än
vad någon tycker om musik, som bestämmer hur bra den är.

I varje fall om man talar om "musikaliskt bra". Däremot kan ju musiken
vara bra på annat, t ex att generera pengar, eller vad det nu kan vara
för saker som någon kan vara intresserad av för egenskap hos den.

Däremot kan en annan person argumentera både sakligt och känslomässigt för att någonting är "bra" och övertyga en annan om att viss musik har kvalitéer som kan kanske inte tänkt på, så ens gillande inte förhindrar en vettigare syn på viss musik.

Något ovettigare än att kalla musik man inte tycker om för bra, är svårt
att hitta på, när det gäller frågan om vad man kan tycka om musik...

T.ex. dragspelsmusik; jag ogillar dragspel. Inte min grej, det vet jag. Ett helt irrationellt tyckande.

Varför är det irrationellt?

Men, så i dragspelstråden, tog en del kunniga personer upp låtexempel och pekade på att det faktiskt kan vara riktigt bra under vissa förutsättningar / i vissa låtar och om man lyssnar utan logdansfördomar - och då kunde jag dels förstå att dragspel visst kan vara riktigt bra, fortfarande inte min grej riktigt, men ändå omvärderade jag min ståndpunkt och erkänner att dragspel i vissa fall är riktigt bra.

Vad var det som du tyckte var bra när du fortfarande inte gillade det?

Varför skulle jag inte acceptera en sådan påverkan från andra?

Att börja tycka att saker som inte inte tycker om är bra?

För att det är ett helt irretionellt ställningstagande. Det visar att du
inte kan befria dig från tanken att det finns några andra kvaliteter i
musik än vad man tycker om den.

Om 40 miljoner människor älskar U2, betyder det att jag måste älska dem? Naturligtvis inte.

Nej, varför skulle det betyda det?

Om 40 miljoner individer älskar U2 och kan förklara hur de känner och förklara vad som är så bra med dem, varför skulle inte jag ta till mig vad de säger och lyssna med större insikt och kanske omvärdera min ståndpunkt?

Inte vet jag. Varför skulle du inte kunna omvärdera musik?

Vad har det med den andra frågan att göra?

Det är väl självklart att du kan tycka att musik som du förut tyckte var
dålig, nu är bra!

Men vad du talat om tidigare är ju att du tycker musik som du inte
tycker om är bra (vilket bara visar att du inte kan släppa tanken att det
finns en sorts braighet som inte har med vad man tycker om musiken
att göra ).

Eller blir jag utsatt för massans ondskefulla hjärntvätt?

Orsaken till att du byter åsikt är öven det en helt separat fråga. Frågan
är om du kan redovisa VAD som enligt dig är bra, med musik som du
inte gillar. Håll dig kvar vid den frågan om du vill låtsas som om det
du skriver är kommenterar till det som jag skrivit.

Om en musikrecensent skriver och jämför U2 med annan musik och förklarar någorlunda rationellt vad som är bra med dem - vad hindrar att jag bildar mig en alldeles egen uppfattning om vad recensenten tycker och tänker och går vidare, stärkt i min uppfattning åt ena eller andra hållet?

Först: Vad man tycker om musik (vilket avgör om den är bra eller inte,
helt subjektivt) har inget med rationella saker att göra. Det är en
subjektiv fråga.

Sedan: Om du ändrar åsikter eller inte har ingenting med frågan att
göra. Det är en annan fråga. Men om du vill berätta om vad det är som
någon berättar om musik, som kan få dig att tycka att den är bättre -
så kör på! Jag lyssnar gärna på hur sådant fungerar för dig. Men det
har ingenting med frågan vi diskuterat hittills att göra.

Eller måste jag avfärda allt det vettiga hon/han säger som för mig meningslösa subjektiviteter?

Subjektiviteter - ja självklart!

Meningslösa - varför kan du inte släppa tanken på att subjektiviteter är
meningslösa??? Det är ju precis tvärtom: Objektiviteter är alltid helt
meningslösa - om de inte påverkar något som man kan ha en subjektiv
uppfattning om!

För vad finns det för meningar/värden som inte har att göra med
vad någon upplever?

Vad är det för "mening" som du inbillar dig finns egentligen? Innan du
försöker definiera det (och märker att du misslyckas) kan du nog inte
släppa den där dogmen som är fastetsad i ditt undermedvetna, om att
det finns värden utanför vad man upplever, det vill säga övertygelsen
du inte kan släppa - att musik du inte gillar ändå kan vara "bra".


Vh, iö

[phloam]

IÖ, jag försöker bara vara lite praktisk.

Det spelar ju ingen roll om man ser det på ditt sätt (hur saker och ting _egentligen_ är om man tittar tillräckligt noga), eller på mitt sätt (hur man hanterar det i praktiken) för till slut handlar det om att människor behöver kunna diskutera musik utan att hålla på som vi gör här. Alla kanske inte finner det lika givande.

Jag är helt förlikad med det svårgripbara djup som öppnar sig om man skärskådar vår existens överhuvudtaget, inte bara musik utan även saker som kärlek (och hifi, höll jag på att säga), det hindrar mig inte en sekund från att upprätthålla en problemfri kommunikation med en annan människa som också har grepp om den underliggande problematiken.

Så jag hävdar fortfarande, att jag - helt naturligt - kan säga till en annan person med någorlunda musikalitet och kommunikationsförmåga, att "visst är Beatles bra, men jag gillar dem inte".

Kanske det handlar om att kunna sätta sig in i hur andra tänker för att kunna prata på dels en personlig, dels en icke-personlig nivå, i brist på bättre uttryck.

[IngOehman]

Vad menar du är meningen med att säga att något som man
inte gillar är bra?

Vad skall det vara bra för?

(Och nu talar jag om omdömen om musiken som sådan, inte
andra aspekter på det, som att den är kommersiellt gångbar,
eller att man kan visa att den får korna att mjölka mera...)


Vh, iö

[phloam]

Vad menar du är meningen med att säga att något som man
inte gillar är bra?

Vad skall det vara bra för?

Helt enkelt för att kunna t.ex. rekommendera viss musik till andra, och för att slippa vara låst vid en helt personlig uppfattning som lätt kan komma i konflikt med andras uppfattningar.

Bäst med konkreta exempel: Jag pratar med någon som verkligen gillar Iron Maiden, har alla deras skivor, vallfärdar till deras konserter. Som dessutom kan väldigt mycket om denna grupp och om hårdrock rent generellt.

Själv har jag bara hört en del typiska låtar, faktiskt sett en hel konsert på tv och slagits av hur publiken verkligen älskar detta band. Inte svårt att förstå hur de känner! Samtidigt som tanken är lockande så vet jag att jag själv inte skulle känna mig riktigt hemma i den situationen. Mitt "hem" är något annat.

Men, om jag för ett ögonblick lämnar mitt personliga perspektiv och tänker mig in i hur de ser på saken, så är det ju glasklart att Maiden är något av det bästa som finns öht Som tillfällig Maiden-fan kan jag förstå att Bruce har precis rätt vibrato på sången osv, melodierna, texterna.... Det är ingen tvekan om att de verkligen är bra på att göra sin grej. De är onekligen bra, kort sagt. Ingen är mera Maiden än Iron Maiden

Går jag tillbaks till mig själv så finns denna insikt kvar. Jag kan säga ärligt att jag förstår precis hur bra de är. Utan att själv behöva tala om exakt hur mycket jag gillar dem, eller varför jag själv inte är en Maiden-fan!

Jag kan alltså undvika att såra, vara ohövlig eller respektlös genom att säga "Jag tycker de är dåliga" (vilket vore en ren lögn) eller bara säga "inte min kopp te" vilket vore rätt poänglöst när man pratar om musik. Tvärtom kan vi lyfta fram allt som är bra och nå samförstånd om vilka element i musiken som är särskilt viktiga; kanske hitta mer musik med liknande särdrag.

Om man vänder på det; jag vet att en fanatisk Maiden-fan förmodligen skulle ha svårt för den typ av musik _jag_ verkligen älskar. Jag skulle dock vilja att denne inte vräkte av sig ett typiskt, personligt "åh fy fan all techno suger totalt" utan åtminstone försökte sätta sig in i hur jag upplever saken.

[CODY]

phloam,

tycker din beskrivning är mycket bra. Och bra i den meningen att jag inte endast tycker att den är bra för dig utan bra för min utgångspunkt också. Jag gillar den med andra ord Den är så bra att den borde kunna upphöjas till norm för alla som gillar musik och har ett nyfiket sinnelag och stor aptit på musikupplevelser.

Själv har jag alltid tyckt att Van Morrison är bra, i den meningen att jag hört kvaliteter i musiken och förstått att man kan gilla honom. På senare tid har jag också börjat att gilla honom. Om jag sagt till mig själv om Van Morrison att "detta gillar jag inte, det är inte bra" hade jag förmodligen missat honom.

[IngOehman]

Vad menar du är meningen med att säga att något som man
inte gillar är bra?

Vad skall det vara bra för?

Helt enkelt för att kunna t.ex. rekommendera viss musik till andra, och för att slippa vara låst vid en helt personlig uppfattning som lätt kan komma i konflikt med andras uppfattningar.

Personliga uppfattningar kan komma i konflikt med andras uppfattningar bara om man inte förstår att det inte finns någon konflikt i skiljda uppfattningar.

Varför är det så svårt att förstå att subjektiva saker är subjektiva, och
inte har med rätt och fel att göra?


Och varför skulle det svårt att rekommendera musik som man tror att
någon annan skulle tycka om - om man inte får säga att man tycker
den är bra? Varför inte bara säga just att man tror att den man talar
med skulle tycka om den?

Tycker du bara verkar hittar på en massa låtsasproblem, bara för att få hålla dig fast vid idén att det finns några "högre kvaliteter" hos musik,
än vad man tycker om den.

Bäst med konkreta exempel: Jag pratar med någon som verkligen gillar Iron Maiden, har alla deras skivor, vallfärdar till deras konserter. Som dessutom kan väldigt mycket om denna grupp och om hårdrock rent generellt.

Själv har jag bara hört en del typiska låtar, faktiskt sett en hel konsert på tv och slagits av hur publiken verkligen älskar detta band. Inte svårt att förstå hur de känner! Samtidigt som tanken är lockande så vet jag att jag själv inte skulle känna mig riktigt hemma i den situationen. Mitt "hem" är något annat.

Men, om jag för ett ögonblick lämnar mitt personliga perspektiv och tänker mig in i hur de ser på saken, så är det ju glasklart att Maiden är något av det bästa som finns öht Som tillfällig Maiden-fan kan jag förstå att Bruce har precis rätt vibrato på sången osv, melodierna, texterna.... Det är ingen tvekan om att de verkligen är bra på att göra sin grej. De är onekligen bra, kort sagt. Ingen är mera Maiden än Iron Maiden

Går jag tillbaks till mig själv så finns denna insikt kvar. Jag kan säga ärligt att jag förstår precis hur bra de är. Utan att själv behöva tala om exakt hur mycket jag gillar dem, eller varför jag själv inte är en Maiden-fan!

Vad du säger är ju bara att du förstår att ANDRA tycker musiken är bra.

Det gör inte att musiken har en egenskap som är "bra", det betyder
bara att det finns dom som tycker om den. Varför vill du krängla till det
mer än så?

Jag kan alltså undvika att såra, vara ohövlig eller respektlös genom att säga "Jag tycker de är dåliga" (vilket vore en ren lögn) eller bara säga "inte min kopp te" vilket vore rätt poänglöst när man pratar om musik. Tvärtom kan vi lyfta fram allt som är bra och nå samförstånd om vilka element i musiken som är särskilt viktiga; kanske hitta mer musik med liknande särdrag.

Varför är det poänglöst att berätta att det inte är din tekopp?

Varför skulle det såra någon att du inte gillar dem? Det kan ju bara
såra någon som har samma hang-up som du, att musik har någon inre
egenskap av att vara bra, som ingen för motsätta sig.

Den som förstår att det är en subejktiv fråga har väl lika lite problem
med att andra åsikter skiljer sig, som när det gäller t ex mat.

Vissa gillar surströmming, andra tycker om ostron eller kanske kropp-
kakor. Jag vet inte vad för mat som du gillar eller ogillar, men är det
viktigt för dig säga att mat som du inte tycker om är bra också?

Om man vänder på det; jag vet att en fanatisk Maiden-fan förmodligen skulle ha svårt för den typ av musik _jag_ verkligen älskar. Jag skulle dock vilja att denne inte vräkte av sig ett typiskt, personligt "åh fy fan all techno suger totalt" utan åtminstone försökte sätta sig in i hur jag upplever saken.

Om din livskvalitet är beroende av att andra skall säga att den musik
du tycker om är bra, så har du problem. Men då förstår jag vad det
är som driver dig i den här diskussionen i varje fall. Och det är ju bra!

Då kommer vi nog inte längre, men eftersom jag tycker du förtjänar
bättre, så upprepar gärna min uppmaning till dig att skaka av dig de
där hang-upp:en, och slappna av i förvissningen att du har rätt till
dina åsikter vad andra än tycker om samma saker! Du kanske helt
enkelt behöver arbeta lite med dig själv och tänka igenom din syn på
verkligheten, om du det är ett problem för dig att du tar illa upp och
blir sårad av att någon annan tycker något annat än du?

Eller vad tror du? Nog fixar du att ta dig ur det!


Vh, iö

[phloam]

phloam,

tycker din beskrivning är mycket bra. Och bra i den meningen att jag inte endast tycker att den är bra för dig utan bra för min utgångspunkt också. Jag gillar den med andra ord Den är så bra att den borde kunna upphöjas till norm för alla som gillar musik och har ett nyfiket sinnelag och stor aptit på musikupplevelser.

Själv har jag alltid tyckt att Van Morrison är bra, i den meningen att jag hört kvaliteter i musiken och förstått att man kan gilla honom. På senare tid har jag också börjat att gilla honom. Om jag sagt till mig själv om Van Morrison att "detta gillar jag inte, det är inte bra" hade jag förmodligen missat honom.

Tack för visad förståelse

Man måste ju kunna tala om musik på ett vettigt och tolerant sätt. Precis som du säger, inte så mycket för egen skull utan för att man vill att andra ska upptäcka och ta till nya saker.

Att man ska kunna vräka ur sig saker som "70talsprogg är skit" och ursäkta sig med att det bara är en subjektiv personlig uppfattning kommer jag aldrig någonsin att acceptera.

Jag tror att språkbruket delvis formar vårt sätt att tänka; och genom att formulera sig på ett sätt som framhåller och särskiljer just den egna personliga uppfattningen i förhållande till den gängse uppfattningen eller en annan persons åsikt, så skapas ett klimat som ger ökad förståelse människor emellan. Egocentrism leder ingenvart i detta fall.

[phloam]

IÖ, vänligen sluta leka Dr.Phil, det är varken givande eller roligt.