Objektivisten skrev:Tänk, jag tror du formulerar detta helt rätt.

Ragnwald skrev:Ja ska man jämföra det bästa ur två världar, så är en mycket bra rörförstärkare att jämföras med en Rembrant och en mycket bra transistor dito, att jämföras med en Salvador Dalí.

Mnjae...
Nu kanske mitt förra inlägg kan tolkas som att jag menar att det är så, men
det är inte riktigt sant att så är fallet (att det är så jag menade). Inte alltid
i varje fall.
Om det handlade uteslutande om proffselektronik i studion så skulle jag nog
hålla med om att det nästan alltid är så - där skapar med med färgande
byggstenar för att just avsiktiligt färga, som en del av skapandeprocessen.
Men när det gäller musikåtergivning så vill jag inte gå längre än till att det
KAN det vara så, men också på helt andra sätt...
Som jag ser det är det
ägaren av anläggningen/apparaterna som har möjligheten i sin hand, att när han eller hon sätter samman sin anläggning,
vara konstnär eller att söka efter absolutare "sanningar om ursprunget" än
dem som det möjliga "tillläggsskapandet" ger (att vara konsthantverkare?

).
Man tar helt enkelt ställning via sin verklighetssyn - är man subjektivist eller
objektivist?
Är man ute efter en sinnlig njutning mera än man är nyfiken på den faktiska
musiken?
Det finns inget rätt eller fel, eller ens sämre eller bättre. Vadhelst som gör
någon lycklig är ju bra!
Om någon är "genuin subjektivist" - det vill säga bryr sig mera om upp-
levelsen än om likheten med ursprungshändelsen (och nu hoppas jag ingen
tror varken att jag lägger några värderingar i det eller gör gällande att man
inte kan vara någonstans mittemellan) så kan man välja att skulptera fram
"ett sound som man gillar". Det gör man näppeligen med hjälp av apparater
som saknar sound, det vill säga som inte påverkar signalen. Den genuine
subjektivisten är en sorts konstnär som använder sina byggstenar till att
skapa en apparatur som bidrar på ett "skönt sätt". Apparaterna blir förstås
en sorts "realtidskonstnär" dom också, men utan att tänka en enda tanke
eller göra några överväganden, så mest är de nog konstverket.
Om någon däremot är "genuin objektivist" - det vill säga en person som av
nyfikenhet på fonogrammen bryr sig mera om likheten med ursprunget än
om huruvida en färgning skulle kunna öka njutningen av att lyssna på det
hela (och tro nu inte att jag påstått att den som är objektivist struntar i
upplevelsen eller tror att det är kul att lyssna när det låter dåligt, det är
nog snarare så att de som är objektivister väldigt mycket gillar det de hör
när återgivningens ursprungstrohet är långt dragen, och att det är en av de
bidragande orskaerna till att de är det) kan dock tänkas välja många olika
byggstenar för att nå sitt mål.
De KAN välja att bygga kejdan så långt det går med "ideella länkar", det vill
säga ser varje länk (i varje fall fram till högtalarna) som transmissionslänkar
vars utsignal bör bara en så exakt kopia på insignalen som möjligt. Många
gör nog det valet. Men...
Det är inte alls otänkbart att man som objektivist väljer att bygga med
"icke-transmissionslänkar" (alltså apparater vars in- och utgångar är mjuka
och kan både påverka och påverkas av länkar före och efter), om man tror
på möjligheten till att symbiotiska samarbeten (där det uppstår synerieffek-
ter vars summa är bättre än enskildheterna) skall kunna ge en bättre total-
lösning än en där varje länk är så idealisk som möjligt.
Jag kan leda i bevis att den ena vägen är bättre än den andra på att nå en
totalkedja som kommer så nära ursprunget som möjligt, men de erfarenheter
jag har, har visat att det är mycket lättare att nå en formidabel ursprungs-
trohet, genom att bygga med transmissionslänkar och att när man kommer
fram till högtalare och rum fokusera på samverkan mellan högtalare och rum
och stereosystemets sätt att samverkan med vår hörsel i de psykoakustiska
domänerna.
Men:
1. Jag kan ha fel.
2. En längre och svårare väg kan ju också nå fram till målet, och av vissa
så kan den säkert till och med uppskattas lite extra för att vägen i sig varit
spännande att gå.
3. Det finns en (minst...) dimension utöver subjektivist/objektivist. Man kan
ju även "vara intresserad av apparaterna" (eller inte vara det). Det kan till
och med finnas dom som nästan bara är det.
4. Alla är inte så renodlade subjektivister eller objektivister. Många vill både
lite av det ena och lite av det andra. De kanske tycker att det gärna får
låta så subjektivt bra som möjligt, men att det inte får ske på alltför stor
bekostnad på likheten med ursprunget. Eller i varje fall på
trovärdigheten
mot en tänkt urprungshändelse (vilket ju egentligen kan vara något helt
annat än sann ursprungstrohet).
5. Det finns dom som vill ha både ock - i TVÅ olika anläggningar - en som är
till för att njuta av musiken och en som är till för att njuta av anläggningen*.
(Alla uppmanas nu att tänka både länge och hårt på punkt fem - innan ni
läser vad som står under de fem strecken. Tänk nu, innan ni läser vidare:
Hur 17 ser den där anläggningen ut som man har för att njuta av musiken?
Och hur ser den ut, som man har för att njuta av anläggningen?...)
Vh, iö
- - - - -
*Jo, det vill dom som vill ha två anläggningar, och nästan alla kan nog i
varje fall föreställa sig två olika anläggninger, men - vilken som är vilken av
de två ovanstående i ens egen världsbild, är faktiskt beroende på om man
är mest objektivist eller subjektivist!
Den som i själen är mera objektivist har såklart den "ursprungstrogna
anläggningen" (som ju helt fokuserar på "musiken som den var" och inte på
själva anläggningen) för att njuta av musiken - och den "färgande anlägg-
ningen med "trevligt sound" för att njuta av anläggningen.
Men...
Den som i själen är en subjektivist ser världen precis tvärtom! De har an-
läggningen med "soundet" för att njuta av musiken, medan de har en bild av
(för de äger troligen inte en sådan anläggning) att den tekniskt optimala
anläggningen (som de om de försökt skapa en, troligen blev optimerad på
helt fel grunder lät för jävligt, eftersom det är oerhört svårt att ta till sig
hur komplicerat, och på vilka sätt, det är att objktivt optimera ursprungs-
troheten från ett psykoakustiskt perspektiv för den som har en helt sub-
jektiv infallsvinkel har en alldeles för kantig syn på vad som är tekniskt bra
för att det skall bli rätt**) är något som objektivisterna har för att njuta av
anläggningen!
**Vilket säkert är skälet till att de är subjektivister - de ser subjektivism
som den enda förnuftiga vägen, eftersom deras vanföreställningar om den
andra vägen verkar så oförnuftiga - och det har de ju rätt i.
Dock finns det likväl subjektivister som har flera anläggningar än en, men
då är det sällan så att en av dem är optimerad för en maximalt ursprungs-
trogen återgivning, baserat på fysik, hifi-teknik och psykoakustik. Det är
troligen olika anläggningar med olika subjektiva värden optimerade.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).