Är det hifins fel att klassisk musik tappar mark?

[Alexi]

Jag har reflekterat lite över varför intresset för klassisk musik och då menar jag framförallt kammarmusik, symfoniorkestrar, Mozart, Beethoven och de andra grabbarna.

Musiken i sig utsätts vi ständigt för i filmer, tv-serier, varuhus osv. så det är inte okänt material för de flesta av oss. Men ändå inget vi aktivt själv väljer att lyssna på… Med ”vi” menar jag typ de flesta under 40?

Så kom jag på tanken att; kan det vara så enkelt att denna typ måste upplevas live några gånger för att man ska ”förstå” den. Eftersom den i stort sätt i de flesta anläggningar alltid låter väldigt ihopgrötat, om man inte tränat in att aktivt lyssna på denna typ av musik live och dedikerat i sweetspot hemma?

Så är problemet anläggningens fel, att man oftast lyssnat på klassiskt ur tv-högtalarna eller som annan form av bakgrundsmusik och därför fått en felaktig minnesbild av hur det egentligen låter?

[petersteindl]

Nej, det är brist på hifi i hifianläggningar som är boven.

Om du med hifins fel menar hifiapparaternas fel så blir svaret ja.

Mvh
Peter

[Nattlorden]

Nja, det beror väl även på utsättningsgraden. Fann den lille gnolande på Eine kleine nachtmusik härom dagen, så en bra låt överlever genom vad det nu var för media... Spel eller teckmad film, gissar jag. Den mesta klassiska musiken är väl (f'låt) helt enkelt inte tillräckligt bra (=catchy).

[Alexi]

Ja precis jag menar bristen i kvalité vid reproduceringen av musiken. Att klassisk musik är mycket mer krävande, för att kunna uppskattas initiellt.

[celef]

jag tycker felet med klassisk musik är att den oftast är så seg och trött, det är ett jäkla nötande utan att så mycket händer, jag hinner liksom tröttna och börjar längta efter annat

och så är den så jäkla svår att dansa till

[Nattlorden]

Ja precis jag menar bristen i kvalité vid reproduceringen av musiken. Att klassisk musik är mycket mer krävande, för att kunna uppskattas initiellt.

Tror inte det, tror snarare den är mycket mer krävande av lyssnaren och då måste det finnas en vilja hos lyssnare att lyssna mer noga. Vill man inte lyssna mer noga än vad man lyssnar på Britney för att man sysslar med annat också, så faller ju den klassiska musiken som är för intrikat.

[Nefilim]

Och så är den så jäkla svår att dansa till

Absolut medhåll. Antar att du provat.

[Nattlorden]

Och så är den så jäkla svår att dansa till

Behöver den inte alls vara.... Men två minuters intro är lite mycket att vänta ut dock...
http://m.youtube.com/watch?v=LmsIGxYHelQ

Det där fixar du galant!

[IngOehman]

Det finns hur mycket dansant klassisk musik som helst.

Och jag tror för övrigt som Peter, att den brist på fidelitet som vuxit fram
de senaste 20 åren (snittanläggningarna i hemmen blir sämre och sämre för
varje år) är ett av huvudskälen till att klassisk musik har ramlat ned i en
lågkonjunktur, men det finns ett skäl till, minst.

Nämligen att hela kulturvärlden har tappat bort den klassiska musiken, till
förmån för böcker framförallt. "Kultureliten" har därför gått samma väg.

Så det är inte bara snorungarna som tappat bort (eller inte ens hittat) den
klassiska musiken. Fenomenet sträcker sig hela vägen upp.


Vh, iö

[zartok]

jag kan bara tala för mig själv, men jag gillar helt enkelt inte långa utdragna klassiska verk.

däremot lyssnar jag mer än gärna på musikaler (speciellt chess och fantomen på operan) samt musik med lite medeltida influenser, såsom blackmores night.

jag tror att, förutom det många skriver beror på anläggningarna, så kan det även bero på att vi kanske vill åt lite snabbare njutning. ett klassiskt stycke varar i regel över fem minuter (rätta mig gärna om jag har fel) medans majoriteten av listettorna är 3.5 minuter eller under.

[RogerGustavsson]

jag tycker felet med klassisk musik är att den oftast är så seg och trött, det är ett jäkla nötande utan att så mycket händer, jag hinner liksom tröttna och börjar längta efter annat

och så är den så jäkla svår att dansa till

Var på en alldeles förträfflig konsert igår kväll, Mozart's C-moll mässa. Det var inget segt eller trött över framförandet alls. Första sopransolisten var bedövande vacker och inte blev det sämre när hon tog ton - det gick som stötvågor genom kroppen! Herregud var fick hon all kraft ifrån den rätt nätta damen, tillsynes helt utan ansträngning? Gjorde inget att varken kören, hornisterna, trombonerna eller alla sångsolisterna var 100%-iga.

Lokalblaskan skrev: "... den bara 20-åriga Richter glänser med sin täta 1:a sopran. Hon ter sig som en högre varelse nedstigen enkom för att få våra trumhinnor att vibrera i yttersta välbehag!" Signerat av en kvinnlig recensent. Inte bara en gubbe som jag som uppskattade den unga damen.

Ni vill säkert veta hur hon såg ut, http://www.annaluciarichter.com/press-f ... a4-no3.jpg

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Riktigt långa klassiska verk kan vara svårare att ta till sig men det är inte alltid fallet. En fem och en halv timmes Wagner-opera är en upplevelse som man bör ha upplevt någon gång i livet.

[Bill50x]

Ett fel många gör är att sätta likhetstecken mellan ALL klassisk musik. Det är en oerhörd skillnad mellan en liten menuet eller ett 1600-tals kammar-stycke jämförd med något pompöst av Wagner. Det förra går absolut att ha som bakgrundsmusik att nynna till, det senare bör man ha säkerhetsbälte i favoritfotöljen till.

/ B

[PerStromgren]

Jag personligen tror inte alls att fideliteten påverkar intresset för "klassisk musik", i brist på bättre term. Min uppfattning är att intresset var större för 50 år sedan, inte mindre, och hifi (taget i bred mening) var rätt ovanligt då.

Nu kan alla som vill skaffa ett par hörlurar för 500:- och logga in på Spottan och lyssna på hur mycket klassisk musik som helst med god fidelitet via sin telefon.

[Alexi]

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Är det inspelad med en mygga eller? Låter förfärligt essigt och allt för mycket efterklang/rumsljud.

[Harryup]

Jag kan inte tänka mig att fideliteten påverkar ett dugg eftersom folk inte går på konserter så de vet inte vad de saknar. Snarare tror jag att det är lite för pretto med konserter, krångliga abbonemang till platser osv osv som gör att folk inte sugna.
Sen kan man väl inte påstå att P2 är så jäkla pigga, det skall vara så lungt i tal ofta så man tror det är på långvården. Lite Proms fart och folk kommer tycka att det är kul.

mvh/Harryup

[RogerGustavsson]

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Är det inspelad med en mygga eller? Låter förfärligt essigt och allt för mycket efterklang/rumsljud.

Ingen aning men visst låter det essigt. Efterklangen stör mig inte direkt, riklig är den men så är ofta fallet live också. Vid gårdagens Mozart-föreställning satt jag 5 m rakt framför henne. Det som slog både mig och min fru var det chosefria (hur det nu stavas?) sätt hon framförde sin sång på. Fullkomligt utan någon form av skrikighet eller överladdat vibrato och med precis lagom uttryck i kroppsrörelser, många divor överdriver sådant. Ingen tillstymmelse till essigthet heller.

Just Mozart's C-moll mässa kan nog rekommenderas för den som inte är inbiten lyssnare på klassisk musik. Inte för lång och med stor variation mellan orkester, sångsolister och kör. Orkestern har också en fin "biroll" i bakgrunden till sången, ett rätt pådrivande spel utan att ta överhanden. Första gången jag hört stycket live och jag blev lite tagen, så även min fru. Vi satt helt tysta under de drygt 50 min stycket pågick, sedan tittade vi på varandra och bara log!

[shaft]

Förmodligen är det så att Klassisk musik inte är "inne" just nu.
Dagens ungdomar bryr sig inte och lyssnar mest på "One Direction" etc dvs den musik som kompisarena lyssnar på och de utsätts för dagligdax. Vem har tid och ro att lyssna på klassiskt på mobillurar. One direction går ju bra, men klassiskt - nej det lirar ju inte alls!

Dessutom är det ju så att klassisk musik i min erfarenhet så måste man lyssna på riktigt och gärna flera gånger för att "fatta det". Jag kommer själv ihåg hur det vra i min ungdom när jag lyssnade på t.ex. beethoven. Bara en massa toner i en oändlig radda - jag fick inte ihop ett symfoniskt verk som helhet.

Det tog ett tag att komma dit, men är man väl där så är klassiskt ju underbart att lyssna till

[RogerGustavsson]

Jag har en son på sjutton år som lyssnar väldigt mycket på lite äldre musik. Musik som jag själv växte upp med lustigt nog. Det är mycket från sent 60-tal och tio år framåt. Han klagar sällan på att det spelas jazz eller klassiskt, han är uppvuxen med ett brett spektra av musik och är antagligen van att höra annat än listmusik, ingen här hemma lyssnar på den.

[Max_Headroom]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Kör lite Wienervals då.

[IngOehman]

Jag kan inte tänka mig att fideliteten påverkar ett dugg eftersom folk inte går på konserter så de vet inte vad de saknar.

Förstår inte logiken i det påståendet.

Det är som att säga att folk skulle njuta av rutten mat om de inte fick veta
hur god mat smakade.

Men så är det ju inte. Man avstår ifrån sådant som är motbjudande för att
det inte är njutbart. Det kan man bedöma på ettabsolut sätt, man behöver
inte jämföra.

- - -

Fidelitetens poäng när det gäller klassiskt musik är ju att det skall låta så
bra så att man blir hänförd. Dålig fidelitet hindrar det. Om de som lyssnar sen
vet hur det låter live eller inte spelar inte så stor roll*.

Det är det absoluta perspektivet som bestämmer huruvuda man väljer något
eller inte gör det. Och klassisk musik ställer ofta mycket högre krav på fideli-
teten (igen, för att det skall vara njutbart, oavsett om lyssnarna vet hur det
låter live eller inte) än enklare populärmusik.

Skälet är egentligen inte att den klassiska musiken har större djup, för det
behöver den inte alls ha, utan att den har mycket större/mera yta! Aspekter
som klang, dynamik och rumslig storhet får en stor roll i mycken klassisk
musik.

Och trots namnet klassisk (som inte skall misstolkas för att betyda gammal)
musik så menar jag nog att den musik som ställer allra högst krav på hifi-
anläggningarna om man skall avnjuta den reproducerad, är de mest extrema
modernistika kompositörerna, som ofta arbetar mindre med rytm och harmonik
och mera med ljud, klang och rum.


Vh, iö

- - -

*Jo kanske på ett sätt - den som vet hur klassisk musik låter live KAN bli in-
spirerad att BåDE lyssna på sådan musik återgivning OCH att göra något åt
fideliteten. Jag känner faktiskt både en och annan som har blivit intresserad
av fidelitet just på grund av att de fått erfara klassiskt musik konsertant.

[petersteindl]

Om man ser saker som entertainment istället och maximerar entertainment så väljs detta. Om en sterio lyckas med konststycket att förmedla den entertainment på klassisk musik som klassisk musik kräver så kommer i alla fall det påverka.

Mvh
Peter

[Sanny_X]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Håller med, att skylla på HiFi är nonsens. Bra musik överlever dåligt ljud.

För övrigt är det intressant när äldre herrar förklarar varför "ungdomar" gör som de gör.

[celef]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Kör lite Wienervals då.

om två hundra år kanske, nu är jag bara 45 och gillar rave!

[phloam]

Jag tror att felet ligger hos de som marknadsför klassisk musik, både lyssnare och proffs.

Man gör den dels märkvärdigare än vad den är (kräver HIFI eller Live, så komplex och fin), dels är inte formen anpassad för modern musikkonsumtion (ont om tid, eller kortare lyssningssessioner).

Ta bara en sån sak som hur man identifierar musiken - Hur många vet vilken låt Piano Trio No 2 E Flat Major D 929 Opus 100 Andante Con Moto (jag skojar inte) är på rak arm, trots att nästan alla har hört den någon gång i media? F.ö. en perfekt poplåt - om den inte varit närmare 10 minuter lång.

Folk i gemen har säkert en massa klassisk musik i huvudet - som de hört i filmer och annat, som de gillar men knappt kan identifiera för skivköp. Sen är låtarna för ofta långa och det är svårt att hitta rätt.

Men musiken är inte så märkvärdig (många klassiska kompositörer var dåtidens megapopstjärnor precis som idag) och är inte svår att ta till sig - egentligen.


Jag tänker på filmen "En annorlunda vänskap" där det battlas det med musiksmak på ett kul sätt - bra musik är bra musik, oavsett form, man behöver bara vänja sig vid själva stilen (som med hårdrock och drone och elektro och allt annat)

[MichaelG]

För övrigt är det intressant när äldre herrar förklarar varför "ungdomar" gör som de gör.

Bah - ungdomar gör som de gör för att de inte förstår bättre. Det var annat när jag var ung. Då förstod vi minsann bättre. Och så visste vi dessutom hut!

[Laila]

Själver, så hade jag inte en aning om vad "hut" var, däremot hutt . . . typer!

[JB]

Så för att sammanfatta det hela:

Om man köper en hifi-anläggning som låter riktigt bra så är risken stor att man börjar lyssna på klassisk musik?

Investerar nog ett Logitech 2.1 system för 250 kr isåfall för att vara på säkra sidan

[phloam]

Och jag tror för övrigt som Peter, att den brist på fidelitet som vuxit fram
de senaste 20 åren (snittanläggningarna i hemmen blir sämre och sämre för
varje år)

Det du beskriver är mest den biten att man i hemmen inte längre har stora musikanläggningar med hifi-högtalare, men det är ju bara en särskild aspekt på det hela, i stort har det blivit bättre.

Vi har väl alla fått uppleva hur det blivit enklare och billigare och lättare att få väldigt bra och pålitlig musikåtergivning i digital hifi-kvalitet både hemma och överallt? Film- och TV-ljudet ha ju också blivit bättre iom hemmabions framväxt.

[IngOehman]

Om man ser saker som entertainment istället och maximerar entertainment så väljs detta. Om en sterio lyckas med konststycket att förmedla den entertainment på klassisk musik som klassisk musik kräver så kommer i alla fall det påverka.

Mvh
Peter

Absolut. Och det är ofta lite svårare är att åstadkomma detsamma än med
populärmusik.

Men inte alltid.


Vh, iö

[IngOehman]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Håller med, att skylla på HiFi är nonsens. Bra musik överlever dåligt ljud.

Bra melodi- och rytmbaserad musik, ja.

Musik som inte har sin tyngdpunkt där... njae, inte i samma grad.


Vh, iö

[denim44demon]

Har ungdomar(den stora massan) någonsin lyssnat på klassisk musik?

[IngOehman]

Så för att sammanfatta det hela:

Om man köper en hifi-anläggning som låter riktigt bra så är risken stor att man börjar lyssna på klassisk musik?

Ja, akta're!

Personligen tycker jag det är fascinerande att folk är så genreinsnöade.
För mig är det otänkbart att tycka att musik jag tycker är bra, är dålig
bara för att det är den ena eller andra genren. Varför bry sig?


Vh, iö

[phloam]

Klassisk musik är väl ändå mer än tillräckligt melodi- och rytmbaserad för att överleva sämre återgivning? Vi talar ju inte om nån konstig atonal orkestermodernism utan om "Klassiska" hits?

[phloam]

Har ungdomar(den stora massan) någonsin lyssnat på klassisk musik?

Jag tror att många (även äldre) har hört en del klassisk musik i olika sammanhang, men har svårt att förhålla sig till den. Som jag skrev tidigare, man kan inte namnge/identifiera den och därför inte välja att spela den själv.

[JB]

Så för att sammanfatta det hela:

Om man köper en hifi-anläggning som låter riktigt bra så är risken stor att man börjar lyssna på klassisk musik?

Ja, akta're!

Personligen tycker jag det är fascinerande att folk är så genreinsnöade.
För mig är det otänkbart att tycka att musik jag tycker är bra, är dålig
bara för att det är den ena eller andra genren. Varför bry sig?


Vh, iö

Skojade bara lite :)
Jag blandar faktiskt in en del klassiskt i musiken jag själv gör ibland (då blandat med någon typ av konstig elektronisk musik), vilket ni kanske får höra en vacker dag.

[denim44demon]

Jag tror också att många har hört en del klassisk musik, men jag tror att få yngre lyssnar på densamma. Klassisk musik har väl till skillnad mot populärmusiken inte uppskattats av den stora massan, utan har snarare hört till finkulturen just för att den inte sammankopplas med kleti och pleti.

Har ungdomar(den stora massan) någonsin lyssnat på klassisk musik?

Jag tror att många (även äldre) har hört en del klassisk musik i olika sammanhang, men har svårt att förhålla sig till den. Som jag skrev tidigare, man kan inte namnge/identifiera den och därför inte välja att spela den själv.

[roggaro]

förr 'i tiden' fanns det tonsättare, numer ser man epitetet "låtskrivare" väldigt ofta... kan det va så enkelt tro

[Strmbrg]

Det finns hur mycket dansant klassisk musik som helst.

Och jag tror för övrigt som Peter, att den brist på fidelitet som vuxit fram
de senaste 20 åren (snittanläggningarna i hemmen blir sämre och sämre för
varje år) är ett av huvudskälen till att klassisk musik har ramlat ned i en
lågkonjunktur, men det finns ett skäl till, minst.

Nämligen att hela kulturvärlden har tappat bort den klassiska musiken, till
förmån för böcker framförallt. "Kultureliten" har därför gått samma väg.

Så det är inte bara snorungarna som tappat bort (eller inte ens hittat) den
klassiska musiken. Fenomenet sträcker sig hela vägen upp.


Vh, iö

Min erfarenhet är att "klassisk musik" ställer väldigt höga krav på återgivning och inspelning för att inte mest bli jobbig att avlyssna. Det låter ofta gröt. Ofta visar det sig vara anläggningen, mindre ofta vaxet som är boven i dramat.

Marktappet tror jag även bottnar i dagens livsstil och dagens värderingar.
Klassisk musik kräver engagemang och tid hos lyssnaren.
Folk verkar vara så fragmenterade numera. Ytskummande snarare än djuplodande.
Det lite mer svårtillgängliga viftas bort.

[roren]

Jag tror att det helt enkelt tar för lång tid för en ung nutidsmänniska att supa
in en hel symfoni. Skulle dom däremot göra det så kanske dom skulle upptäcka vilken
härlig drogliknande upplevelse kan vara.
Jag tycker inte om att dra all klassisk musik över en kam. Det finns både bra och dålig klassisk musik

[Miper]

Det finns hur mycket dansant klassisk musik som helst.

Och jag tror för övrigt som Peter, att den brist på fidelitet som vuxit fram
de senaste 20 åren (snittanläggningarna i hemmen blir sämre och sämre för
varje år) är ett av huvudskälen till att klassisk musik har ramlat ned i en
lågkonjunktur, men det finns ett skäl till, minst.

Nämligen att hela kulturvärlden har tappat bort den klassiska musiken, till
förmån för böcker framförallt. "Kultureliten" har därför gått samma väg.

Så det är inte bara snorungarna som tappat bort (eller inte ens hittat) den
klassiska musiken. Fenomenet sträcker sig hela vägen upp.


Vh, iö

Min erfarenhet är att "klassisk musik" ställer väldigt höga krav på återgivning och inspelning för att inte mest bli jobbig att avlyssna. Det låter ofta gröt. Ofta visar det sig vara anläggningen, mindre ofta vaxet som är boven i dramat.

Marktappet tror jag även bottnar i dagens livsstil och dagens värderingar.
Klassisk musik kräver engagemang och tid hos lyssnaren.
Folk verkar vara så fragmenterade numera. Ytskummande snarare än djuplodande.
Det lite mer svårtillgängliga viftas bort.

Jag tror precis som du Strmberg, med tjänster som exempelvis Spotify så hoppas det frenetiskt mellan låtar/artister jämfört med förr (när man behövde resa sig upp och manuellt gå bort och byta spår/skiva).

All musik som kräver mer än 10-15 sekunder att förstå/komma in i sållas bort.

Jag har personlig erfarenhet av detta, tyvärr...

[petersteindl]

Få har tid över. Den lilla fritid man har över går åt till vila och att varva ner med något som inte kräver något d v s lättillgänglig entertainment.

Träffa polarna på stan. Har man barn så blir vardagen inrutat i barnbestyr. Barnbestyr idag är allt annat än hur det var på 50 eller 60 talet. Man skall skjutsa barnen än hit än dit och vara till lags för att överhuvudtaget duga som förlder. TV, hemmabio, videospel eller sitta framför datorn är andra sysselsättningar som fyller tiden och närvaron.

Klassisk musik framförs med akustiska instrument i därför byggda akustiska miljöer. Ta bort den akustiska miljön och de akustiska instrumentens klang stympas rätt rejält. Kvar blir en stympad entertainment. Förr i världen hade den akustiska musiken inte så stor konkurrens.

Idag, med film, bio, datorer och alla tekniska apparater så har konkurrensen till entertainment ökat substantiellt. Minskar man den klassiska musikens entertainment på grund av missad ljudåtergivning d v s återgivning av ett autentiskt akustiskt musikevenemang utan livekänslan så kommer den akustiska klassiska musiken i kölvattnet.

Känslan av ett konserthus eller av att befinna sig på operan eller i en storslagen kyrka ger i sig en stor entertainment. Tyvärr är det få förunnat att uppleva levande akustisk musik. Tar man bort den naturliga efterklangen så stympas en stor del av essensen hos klassisk musik. Det handlar om en rumsupplevelse med rymd samtidigt med närvaro.

Skulle den klassiska musiken i sig ge tillräcklig med entertainment i foajen utanför konsertlokalen så kunde man ju bänka sig där och lyssna såsom det vore en radioapparat man lyssnade till. Nu är skillnaden milsvid gentemot att befinna sig i lokalen på den plats man anser som bra.

Uppnås inte denna känsla hemma så går tillräcklig mängd entertainment bort och man kan istället gå på konsert och slappna av 2 timmar. Andra spelar popmusik med mycket hög ljudnivå för att musiken skall ge tillräcklig känsla av entertainment. Man kompenserar brist på rymd med ljudtryck.

Om en entertainment ger en kick så betyder det att en tillräcklig mängd nervimpulser går i de nervbanor som ger tillfredställelse. Hur tillfredsställelsen uppnås är sekundärt.

Idag är det en övervägande stor del pensionärer på konserthuset i jämförelse med på t.ex. 70-talet och det vittnar om att konkurrensen på entertainment är stor.

Till och med att läsa detta inlägg känns för många som att det tar för lång tid. Att ens behöva tänka tar för mycket energi.

Det skall vara snabba puckar och fylla ett kortsiktigt behov och med kortsiktigt menar jag de nästkommande 2 minutrarna, ibland de nästkommande 10 sekunderna. Det gäller att fylla ut tiden och få den att gå. En tyst minut är såsom det vore en total failure i livet.

Man zappar sig fram från en nivå till nästa. Många lyssnar på låtar max 10 sekunder. Sedan väljs nästa låt. Man sappar mellan 999 TV-kanaler.

Vad gäller att dansa till musik tror jag att de flesta på faktiskt inte har gjort på det senaste året. Hur många av er dansar till Zappas musik eller till Miles Davis eller till Leonard Cohen eller till någon annan rockmusik vad det än vara må?

Hur många av er har gått på operan och sett hela Ringen åtminstone 2 ggr?

Mvh
Peter

[RogerGustavsson]

Det låter som en trovärdig analys ni gjort, att klassisk musik kräver mera tid och passar dåligt med dagens livsstil.

Har under förkvällen lyssnat på några olika inspelningar av samma verk som jag hörde live igår. Det är förvånansvärt stor skillnad mellan inspelningarna, såväl tekniskt som musikaliskt. Inte bara anläggningen som spelar in och en del inspelningar av klassiska verk är närmadt plågsamma att lyssna på. Själv är jag ingen freak och lyssnar hellre på utvalda delar av verken än hela symfonier eller cykler. Opera är ofta tunga att ta in via inspelningar, föredrar det live. Mera intim klassisk musik är oftare enklare att återge än de riktigt stora ensemblerna. Största skillnaden mot t.ex. rock/pop är nog dynamiken. Klassiskt musik är ofta "spretig" och knappast något man har på i bakgrunden som utfyllnad.

[dennis]

Har diskuterat liknande på jobbet med en annan musik toking.

Vet inte hur mycket vi lyssnar på klassisk musik aktivt även om vi kan uppskatta det på arbetet, trots billiga "bergssprängare" från tidigt 90 tal som återger musiken (lägg till vinkelslipar, släggor osv som inte bidrar till musiken).

Tycker klassiskt tränger igenom bättre, när övrig musik bara blir en ljudmatta, samt blir mer avslappnat under arbetet, mer stämnings fullt så att seja.

Vi bekymrar oss inte av kvalitén på återgivningen på jobbet, och ändå så gillar vi det (även om det finns dom som inte instämmer om våran val av musik ).

Men kan inte påstå att jag lyssnar på klassiskt hemma, om nu inte Pavarotti räknas som klassiskt. Men också där behövs det inte någon direkt kvalite på återgivningen (även om jag fördrar det).
Pavarotti är kul, glädjande och lyssna på.

Största problemet som jag upplever bland dom i min krets som inte lyssnar på klassiskt är förutfattade meningen som återfinns i dag bland almenheten som att det är tråkigt eller "jag förstår mig inte på klassiskt".
Folk är kanske för stressade för att ta in musiken, många verkar inte kunna "bara va" och njuta av tillfället.

Det ska vara party dunk, lätt och snabbt vidare till nästa låt utan att stanna upp och lyssna, allt utanför party nivån är inte intressant.

Men det är min upplevelse .

[AndreasArvidsson]

Jag vill nog inte sticka ut hakan och påstå att folks HiFi vanor(dvs hur de prioriterar och brukar HiFI-prylar) alltid har en påverkan på vad de lyssnar på, men om jag får återkoppla till min egen historia så är så absolut fallet.

För sisådär 3-4år sedan så lyssnade jag til störst del på hårdrock och riktigt skräning metal-musik med stort nöje. Under denna period har jag gjort ganska stora förbättringar vad gäller HiFi hemma och jag har konsekvent märkt att för var förbättring så lyssnar jag mindre och mindre på metal och mer på mer välinspelad musik.
Det har tom gått så långt att låtar jag älskade förr kan jag inte lyssna på nu för att ljudet är så dåligt; det bara skränar enligt mig. Vilket är väldigt synd för jag uppskattar musiken i sig, men står inte ut med ljudet.

Jag har alltså börjar lyssna mer på musikaler, klassiskt och liknande musik när jag skaffade en bättre anläggning. Om så är fallet för gemene man vågar jag inte sia om.

edit:stavning

[denim44demon]

Eller kan det vara så att det börjar gå åt motsatt riktning som en reaktion av den hetsiga tid vi lever i?

http://www.svt.se/kultur/lund-ar-sveriges-mest-kulturaktiva-stad-1

[Sanny_X]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Håller med, att skylla på HiFi är nonsens. Bra musik överlever dåligt ljud.

Bra melodi- och rytmbaserad musik, ja.

Musik som inte har sin tyngdpunkt där... njae, inte i samma grad.


Vh, iö

Så "klassisk" musik är varken melodi eller rytmbaserad?

Är det då så konstigt att den inte är så populär?

[Laila]

. . .

Till och med att läsa detta inlägg känns för många som att det tar för lång tid. Att ens behöva tänka tar för mycket energi. . . .
Peter

Har bara skummat ditt inlägg men ger det ändå ett +1 . . . typ

[bootstrap]

Jag vill nog inte sticka ut hakan och påstå att folks HiFi vanor(dvs hur de prioriterar och brukar HiFI-prylar) alltid har en påverkan på vad de lyssnar på, men om jag får återkoppla till min egen historia så är så absolut fallet.

För sisådär 3-4år sedan så lyssnade jag til störst del på hårdrock och riktigt skräning metal-musik med stort nöje. Under denna period har jag gjort ganska stora förbättringar vad gäller HiFi hemma och jag har konsekvent märkt att för var förbättring så lyssnar jag mindre och mindre på metal och mer på mer välinspelad musik.
Det har tom gått så långt att låtar jag älskade förr kan jag inte lyssna på nu för att ljudet är så dåligt; det bara skränar enligt mig. Vilket är väldigt synd för jag uppskattar musiken i sig, men står inte ut med ljudet.

Jag har alltså börjar lyssna mer på musikaler, klassiskt och liknande musik när jag skaffade en bättre anläggning. Om så är fallet för gemene man vågar jag inte sia om.

edit:stavning

Samma här. Tror inte alls det är ovanligt för oss som lyssnat mycket på dåligt producerad musik.

[CODY]

Jag kör mina barnbarnsbarn (tre tonåringar) till skolan varje dag. Färden tar 25 minuter. De vill inte lyssna på vare sig P1 eller P3 och absolut inte till NRJ elle Mux Mugapool. Jag uppmanade dem att att ta med sig skivor till bilen. Jag köpte en sladd från deras mobiler till sterion i bilen. Ingen använde dem eller frågade någonsin om jag kunde koppla in den.

Men så, koppplade vi in P2 och deras morgonradio och pratade om uttrar fyllda av guld, antisemitism, hur man kan göra musik av havet och varför man gör en dödsmässa efter att någon dött. Och varför Beethoven tidvis måste bo i St Petersburg, och varför Bachs allra bästa musik är sakral.

Så rejält bra!

Obs 3.tumshögtalare hela vägen.

[CODY]

D

[roggaro]

Jag kör mina barnbarnsbarn (tre tonåringar) till skolan varje dag. Färden tar 25 minuter. De vill inte lyssna på vare sig P1 eller P3 och absolut inte till NRJ elle Mux Mugapool. Jag uppmanade dem att att ta med sig skivor till bilen. Jag köpte en sladd från deras mobiler till sterion i bilen. Ingen använde dem eller frågade någonsin om jag kunde koppla in den.

Men så, koppplade vi in P2 och deras morgonradio och pratade om uttrar fyllda av guld, antisemitism, hur man kan göra musik av havet och varför man gör en dödsmässa efter att någon dött. Och varför Beethoven tidvis måste bo i St Petersburg, och varför Bachs allra bästa musik är sakral.

Så rejält bra!

Obs 3.tumshögtalare hela vägen.

TACK! måste vara bästa inlägget i forat innan Julafton iaf.

[celef]

Jag kör mina barnbarnsbarn (tre tonåringar) till skolan varje dag. Färden tar 25 minuter. De vill inte lyssna på vare sig P1 eller P3 och absolut inte till NRJ elle Mux Mugapool. Jag uppmanade dem att att ta med sig skivor till bilen. Jag köpte en sladd från deras mobiler till sterion i bilen. Ingen använde dem eller frågade någonsin om jag kunde koppla in den.

Men så, koppplade vi in P2 och deras morgonradio och pratade om uttrar fyllda av guld, antisemitism, hur man kan göra musik av havet och varför man gör en dödsmässa efter att någon dött. Och varför Beethoven tidvis måste bo i St Petersburg, och varför Bachs allra bästa musik är sakral.

Så rejält bra!

Obs 3.tumshögtalare hela vägen.

TACK! måste vara bästa inlägget i forat innan Julafton iaf.

+1

[PerStromgren]

Jag vill nog inte sticka ut hakan och påstå att folks HiFi vanor(dvs hur de prioriterar och brukar HiFI-prylar) alltid har en påverkan på vad de lyssnar på, men om jag får återkoppla till min egen historia så är så absolut fallet.

För sisådär 3-4år sedan så lyssnade jag til störst del på hårdrock och riktigt skräning metal-musik med stort nöje. Under denna period har jag gjort ganska stora förbättringar vad gäller HiFi hemma och jag har konsekvent märkt att för var förbättring så lyssnar jag mindre och mindre på metal och mer på mer välinspelad musik.
Det har tom gått så långt att låtar jag älskade förr kan jag inte lyssna på nu för att ljudet är så dåligt; det bara skränar enligt mig. Vilket är väldigt synd för jag uppskattar musiken i sig, men står inte ut med ljudet.

Jag har alltså börjar lyssna mer på musikaler, klassiskt och liknande musik när jag skaffade en bättre anläggning. Om så är fallet för gemene man vågar jag inte sia om.

edit:stavning

Samma här. Tror inte alls det är ovanligt för oss som lyssnat mycket på dåligt producerad musik.

Men hur kan ni veta att det inte bara beror på att ni blivit äldre under tiden hifianläggningen blivit bättre? Jag säger inte att ni drar fel slutsats, men vill vara litet noggrann.

[Bill50x]

Jag har alltså börjar lyssna mer på musikaler, klassiskt och liknande musik när jag skaffade en bättre anläggning. Om så är fallet för gemene man vågar jag inte sia om.

Men jag vågar nog sticka ut hakan lite...
Kan det vara så att ljudet bara i vissa avseenden är bättre och att man därför börjar lyssna på lite annan typ av musik? Många med sk finanläggningar lyssnar bara på långsam välproducerad "mässjazz" och liknande, för att rockmusik och liknande helt enkelt låter f-dj-igt. Sämre (inte bara relativt utan absolut) än på "sämre" anläggningar. Jag menar att det är lätt att gå vilse i pannkakan, oavsett hur goda intentioner man må ha. Därmed inte sagt att detta gäller för dig Andreas men jag har själv hört åtskilliga anläggningar som låter så vackert så man bara dööör - och så fort man sätter på en rock- eller punkskiva så rasar alltsammans ihop som ett korthus. Men jag har också lyssnat på anläggningar som låtit otroligt bra på allting, inklusive söndermastrade Red Hot Chilli Peppers. Och nej, det var inte på en Linn-anläggning

Apropå det, har du möjlighet, ta med dig dina "sämsta" metal-plattor till en Linn-butik och be att få dessa demade på Exakt-systemet. Jag lovar att du blir förvånad.

/ B

[PerStromgren]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

[Strmbrg]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

Indiskret smygpropaganda på min vanära.


Syftet med "propagandan" kan ju - åtminstone i fria sammanhang - emellanåt missas helt.

Ja, jag misstänker att du och din fru inte har drivit ert hem under diktaturprinciper, med utegångsförbud och censur. Ungarne har sannolikt inte haft sådana där nordkoreanska radioapparater som enbart kan ta emot sändningar på P2's frekvens.

[PerStromgren]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

(bild på b&o-apparat)

Indiskret smygpropaganda på min vanära.


Syftet med "propagandan" kan ju - åtminstone i fria sammanhang - emellanåt missas helt.

Ja, jag misstänker att du och din fru inte har drivit ert hem under diktaturprinciper, med utegångsförbud och censur. Ungarne har sannolikt inte haft sådana där nordkoreanska radioapparater som enbart kan ta emot sändningar på P2's frekvens.

Nej, propaganda är det nog inte tal om. De har helt enkelt tyckt det vara bekvämast att äta frukost där den blir serverad. De vuxna diktatorerna väljer radiokanal, så enkelt är det med det! Radion kör P1 på dagen (om man är hemma) men P2 till frukost. P3 och P4 tror jag inte vi har inställt som snabbval...

[Piotr]

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Är det inspelad med en mygga eller? Låter förfärligt essigt och allt för mycket efterklang/rumsljud.

Alexi, en mygga ger inte per automatik något av det du nämner.

För mycket rumslighet och vass diskant kan du lätt få med en typisk njurmikrofon (med den vanliga höjningen i toppen nånstans) placerad suboptimalt (läs typiskt på för stort avstånd).

På videon i fråga ser jag inga kablar eller mikrofoner. Det kan tänkas att ett stativ används på stort avstånd framför scenen eller att teknikern har flugit mikrofonerna framför/ovanför scenen.

Chansen är dock stor att ljudet kommer från inbyggd mikrofon eller mikrofoner i videokameran och det låter sällan roligt.


/Peter

[phloam]

För att svara på frågan tror jag inte att varken hifi eller lofi har med saken att göra - lyssnandet på klassisk musik beror på så många andra faktorer.

Folk som har en ordinär stereoanläggning borde kunna lyssna på klassiskt med stor behållning. Det blir bättre med "High Fidelity", och sämre med telefonhögtalare - men det gäller ju all musik.

Faktum är att det är en otidsenlig genre, den är svår att sätta sig in i, tidsformatet är opraktiskt, subgenreindelningen är komplicerad osv.

Sett till tillgänglig ljudkvalitet enbart, så borde folk i gemen lyssna mer på klassiskt än vad de gör. Men det gör de antagligen inte.

[IngOehman]

Klassisk musik är väl ändå mer än tillräckligt melodi- och rytmbaserad för att överleva sämre återgivning? Vi talar ju inte om nån konstig atonal orkestermodernism utan om "Klassiska" hits?

Ja, "klassiska hits" överlever sämre återgivning. Det har du helt rätt i.
Lite nätknäppare och lite Mozart och sådant.

Men det är inte den musiken jag talade om. Den jag talade om är den som
kräver mycket mera av anläggningen för att komma till sin rätt ordentligt.


Vh, iö

[Strmbrg]

Det är skitirriterande att spisa "4:33" på vinyl.
Knäppar och annat oljud stör musikupplevelsen högst påtagligt.

[phloam]

Klassisk musik är väl ändå mer än tillräckligt melodi- och rytmbaserad för att överleva sämre återgivning? Vi talar ju inte om nån konstig atonal orkestermodernism utan om "Klassiska" hits?

Ja, "klassiska hits" överlever sämre återgivning. Det har du helt rätt i.
Lite nätknäppare och lite Mozart och sådant.

Men det är inte den musiken jag talade om. Den jag talade om är den som
kräver mycket mera av anläggningen för att komma till sin rätt ordentligt.

Exempel på den musik du tänker på...? Genre?

Som jag ser det handlar ju tråden om just "klassiska hits" d.v.s. vanlig klassisk musik som kanske borde vara mer populär - inte svårare (sub)genrer av allt som kan inordnas under klassisk musik.

[phloam]

Det är skitirriterande att spisa "4:33" på vinyl.
Knäppar och annat oljud stör musikupplevelsen högst påtagligt.

För dig, ja

[IngOehman]

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Är det inspelad med en mygga eller? Låter förfärligt essigt och allt för mycket efterklang/rumsljud.

Alexi, en mygga ger inte per automatik något av det du nämner.

För mycket rumslighet och vass diskant kan du lätt få med en typisk njurmikrofon (med den vanliga höjningen i toppen nånstans) placerad suboptimalt (läs typiskt på för stort avstånd).

På videon i fråga ser jag inga kablar eller mikrofoner. Det kan tänkas att ett stativ används på stort avstånd framför scenen eller att teknikern har flugit mikrofonerna framför/ovanför scenen.

Chansen är dock stor att ljudet kommer från inbyggd mikrofon eller mikrofoner i videokameran och det låter sällan roligt.


/Peter

Jag delar din bedömning till 100%.

Typisk njur- eller annan riktmikrofonklang.

Myggor, nästan alla, låter gudomligt jämfört med det där. Men framförallt
så är det ju väldigt tydligt att det inte är närmickat alls och heller inte en
monotagning av rösten, utan snarare att det är (alltför) fjärrmickat. Dock
är jag rätt så tålig mot sådant, och för mig är det mikrofonljuden och nog
även bristfällig elektronik, som är problemet snarare än upptagingsavstån-
det, eller rummet.

Sen kan jag säga att hennes röst och röstbehandling inte är min tekopp.
För mig är det där musik av typen tonbajs och uttolkningen ger mig heller
inte just någonting alls.

Hon sjunger ju rent och så där, och har bra dynamikkontroll, men som sagt,
just det där ge mig typ ingenting. Och just när jag skriver det börjar vi
närma oss 11 minuter in, och musiken blir plötsligt lite bättre/mer intres-
sant...


Vh, iö

[PeterAkemark]

Jag håller med Peter och Ingvar här, det är avsaknaden av fidelitet som är en stor bov i dramat. Annars har väl klassisk musik klart tidens tand med bravur.

[RogerGustavsson]

Sen kan jag säga att hennes röst och röstbehandling inte är min tekopp.
För mig är det där musik av typen tonbajs och uttolkningen ger mig heller
inte just någonting alls.

Hon sjunger ju rent och så där, och har bra dynamikkontroll, men som sagt,
just det där ge mig typ ingenting. Och just när jag skriver det börjar vi
närma oss 11 minuter in, och musiken blir plötsligt lite bättre/mer intres-
sant...


Vh, iö

Inte något av det som ligger på hennes hemsida liknar det hon gjorde i torsdags kväll i Jönköping.

[petersteindl]

Jag tycker hon sjunger väldigt fint. Ljudet är dock helt kass, alldeles för distant för min smak, uselt, värdelöst, oanvändbart, undermåligt, defekt, odugligt, värdelöst, bristfälligt. Det låter som man står utanför salongen och lyssnar. En slags förandligad röst i ingenstans och flygeln blir bullrig. Som jag ser det har det musikaliska eventet mördats d v s fråntagits sin autenticitet och rumsliga förankring. Nu är det videon med duo 43 jag refererar till. Audiofilerna låter betydligt bättre, faktiskt troligtvis ganska bra. Videon med Mahlers 8 låter jag vara osagt. Det är nog inte så lätt att spela in Mahlers 8. Det är lyssnat via datorhögtalarna hemma.

Musiken däremot tycker jag är bra och hennes röst verkar vara synnerligen kompetent.

Nu är den stora frågan, hur ofta kommer jag spela videon igen med det där ljudet. Fanns det ingen konkurrens om min tid som jag får lägga ner så kanske. Men konkurrensen om att ta min tid i anspråk gör att denna inspelning läggs längst ner i Arkivet. Jag skulle kanske söka en annan inspelning med samma musik och den kan vara med samma sångerska.

Leonard Cohen ger mig mer entertainment, men det gör även hundratals skivor med klassisk musik eller jazz eller annat som jag har.

Mvh
Peter

[hcl]

Sen kan jag säga att hennes röst och röstbehandling inte är min tekopp.
För mig är det där musik av typen tonbajs och uttolkningen ger mig heller
inte just någonting alls.

Hon sjunger ju rent och så där, och har bra dynamikkontroll, men som sagt,
just det där ge mig typ ingenting. Och just när jag skriver det börjar vi
närma oss 11 minuter in, och musiken blir plötsligt lite bättre/mer intres-
sant...


Vh, iö

Inte något av det som ligger på hennes hemsida liknar det hon gjorde i torsdags kväll i Jönköping.

Är det inte troligt att det som spelats in började ungefär så som du upplevde live-spelningen, men att det succesivt grumlats till via inspelning, mastring, lossy-kodning och uppspelning så det som blir kvar är, om inte olyssningsbart så i varje fall ointressant!?

F.ö. så tror jag också att bristfällig hifi bidrar till vikande intresse för musik i allmänhet och i synnerhet musik som kräver att framförandet uppfattas väl (t.ex. klassisk musik och jazz). Det är enligt min mening få anläggningar som förmår förmedla tillräckligt av framförandet så att lite mer komplicerad musik förstås till en sådan nivå att tycke uppstår direkt d.v.s. utan att det krävs ihärdigt repeterande för att man skall få ihop tillräckligt stora delar av sammanhanget för att riktigt ta till sig musiken. När det gäller pop och annan enklare uppbyggd musik kan detta ske utan stora krav på anläggning, men viss musik kräver ihärdig repetition eller att man hör den tillräckligt väl framförd, inspelad och återgiven.

För mig är detta hela poängen med hifi. Jag vill ha hifi som låter mig ta in musiken så som man kan då man lyssnar (på bra) live.

[MichaelG]

Klassisk musik är väl ändå mer än tillräckligt melodi- och rytmbaserad för att överleva sämre återgivning? Vi talar ju inte om nån konstig atonal orkestermodernism utan om "Klassiska" hits?

Ja, "klassiska hits" överlever sämre återgivning. Det har du helt rätt i.
Lite nätknäppare och lite Mozart och sådant.

Men det är inte den musiken jag talade om. Den jag talade om är den som
kräver mycket mera av anläggningen för att komma till sin rätt ordentligt.

Exempel på den musik du tänker på...? Genre?

Jag tänker direkt på större, dynamisk orkestermusik från en bit in på 1800-talet och framåt. Exempelvis Mahlersymfonier. För mig är det STOR skillnad på musikupplevelse av en Mahlersymfoni hemma i finanläggningen jämfört med bilstereon. Medan däremot en mer melodibaserad Haydn-, eller Mozartsymfoni går bra att nynna till även i bilen. Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

[IngOehman]

Exakt, bra exempel.

Men mera komplex* konstmusik från 1940-talet och framåt ställer ofta ännu
högre krav.


Vh, iö

- - - - -

*musikaliskt komplex alltså, mindre melodiskt och rytmiskt baserat, kanske
rent av det jag vill kalla ljudkonst, men som de som sysslar med det alltid
tycks vilja kalla musik.

Jag som ju tycker ljudkonst är minst lika bra som musik har svårt att förstå
varför det är så viktigt att ljud som är konst alltid skall kallas för just musik.


Vh, iö

[celef]

http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

det där var helt olyssningsbart, att spela upp det där för en ungdom och jag skulle förstå dennes reaktion när långfingret höjs mot en

[Andersh74]

Mitt försök till svar på den ursprungliga lyder sin följer;

Min sambo är en vanlig människa, antagligen vanligare än vi som skriver på det här smala forumet vill föreställa oss. Hon har nämligen historiskt haft svårt att skilja ljudet från en laptops inbyggda högtalare från den för stunden rådande huvudanläggningen. Än idag gillar hon inte musik och lyssnar hon på musik så är det musik som går att dansa till och hon gillar att dansa Salsa. Gärna barfota. För henne har det inte spelat så stor roll hur det har låtit, mest att det har låtit och varit möjligt för henne att starta "radion". Otaliga gånger har jag på morgonen funnit anläggningen avstängd genom att både A och B knappen är "uttryckt". Är grunkan tyst är den avstängd....

Det jag skulle vilja bidra med är en idé om en samhällsgenomsyrande tendens till "snuttifiering". Kommer ni ihåg Bo Holmströms reportage från kriget i Libanon som sändes i Rapport? Inte? Men om ni gör det, jämför med reportagen i nyhetsprogrammen idag. Då menar jag inte dom i utländska kanaler eller reklamfinansierad tv, dom räknas inte. Svt är fortfarnade "bäst" (vad som nu är bäst? Det uttömmande reportaget som ingen tittar på eller det dåliga som folk hinner se?). Det är fortfarande så att Svts nyheter ännu är bäst.
Reportagen är mycket kortare och ger väldigt mycket mindre utrymme för journalistens egna analyser, känslor och reflektioner. Någon har bestämt att det är så vi vill ha det. Vi vill ha det kort och med hög frekvens, oavsett om det gäller nyheter eller musik. Varken långa komplicerade reportage om världens tillstånd eller komplicerad musik är dagens melodi. Och hur det återges tror jag inte spelar någon roll. Den dator du läser detta på påverkar inte det faktum att du tycker jag är allt för långrandig när jag skriver detta, du tycker att jag borde ha kunnat skriva samma sak med mycket färre ord. På samma sätt upplever nog många skillnaden mellan Per Gessles lättillgängliga musik och Prokofievs svårare dito.

Jag drar mig nu till minnes när Sveriges första (enda?) reklamfinansierade radiokanal med klassisk musik sände sina sista skälvande minuter. Jag satt i en bil på väg bort från Sthlm längs E4. Radion hade börjat skrapa pga långt avstånd till sändaren. I studion beklagade man sig över att lyssnarna nu skulle bli av med sin klassiska radiostation. Hade jag velat fabulera skulle jag skrivit att solen gått ner och att regnet föll och dom slitna vindrutetorkarna hade ett styvt arbete med att hålla vindrutan ren och att de mötande bilarnas strålkastare bländade mig samtidigt som jag kämpade med att behålla radiostationen. Men solen sken och det var mitt på dagen. Jag har för mig att det var på frekvensen 107,5 i Sthlm och året var kanske 1995.

Alltså; oavsett media, nämligen med radio så funkade inte affärsidén med klassisk musik. Jag är däremot inte speciellt orolig för den klassiska musikens överlevnad. Bra konst överlever, den dåliga dör. Mozart for ever och jag tror även Abba kommer leva länge än precis som Ulla Billkvist gjort, trots att hon inte spelas ofta på radio och bara när strömmen går här hemma då jag har en vevgrammofon i reserv.

Med tanke på vad jag skrivit ovan ursäktar jag mig inte för det långa inlägget.

/Anders

[CODY]

Klassisk musik är väl ändå mer än tillräckligt melodi- och rytmbaserad för att överleva sämre återgivning? Vi talar ju inte om nån konstig atonal orkestermodernism utan om "Klassiska" hits?

Ja, "klassiska hits" överlever sämre återgivning. Det har du helt rätt i.
Lite nätknäppare och lite Mozart och sådant.

Men det är inte den musiken jag talade om. Den jag talade om är den som
kräver mycket mera av anläggningen för att komma till sin rätt ordentligt.

Exempel på den musik du tänker på...? Genre?

Jag tänker direkt på större, dynamisk orkestermusik från en bit in på 1800-talet och framåt. Exempelvis Mahlersymfonier. För mig är det STOR skillnad på musikupplevelse av en Mahlersymfoni hemma i finanläggningen jämfört med bilstereon. Medan däremot en mer melodibaserad Haydn-, eller Mozartsymfoni går bra att nynna till även i bilen. Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

Mahler är seg och långsam. Lite som Sunn((((. Bättre att spela nåt snärtigt för barnen som Mozart (Iron Maiden).

[Andersh74]

Med koppling till mitt inlägg ovan men med samma tema om "snuttifieringen" så finns samma fakta som med nyhetsreportagen att skåda i dagstidningarna. Om man jämför en dagstidning idag med en som trycktes 1970 och vi har samma format, ergo antalet ord per cm2, så har dagstidningarna idag färre ord per cm2 tidningssida. Förutom det uppenbara med fler annonser så har även den redaktionella texten fått stå tillbaka till förmån för bilder. Det krångliga får stå tillbaka för det lättillgängliga. Och då pratar jag om DN och GP, inte Metro (som är ett skämt som nyhetsförmedlare om man frågar mig).

Med vilken auktoritet skriver jag detta? Jag är universitetsutbildad journalist men jobbar inte som journalist. Analysen om samhällets påverkan på våra musiklysnnarvanor är min egen, fakta kommer från Gbg universitet.

/A

[phloam]

[
Jag tänker direkt på större, dynamisk orkestermusik från en bit in på 1800-talet och framåt. Exempelvis Mahlersymfonier. För mig är det STOR skillnad på musikupplevelse av en Mahlersymfoni hemma i finanläggningen jämfört med bilstereon. Medan däremot en mer melodibaserad Haydn-, eller Mozartsymfoni går bra att nynna till även i bilen. Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

Då kanske du och IÖ kan försöka definiera någon slags nedre gräns för vad som behövs systemmässigt, eller åtminstone vad som är direkt olämpligt när det gäller att lyssna på en Mahlersymfoni? Jag menar, så att man inte av misstag sitter och njuter av den typen av klassisk musik på den mer ordinära stereoanläggningen därhemma

[Nattlorden]

Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

Nej, han bara Mahler och Mahler...

[RogerGustavsson]

Är det inte troligt att det som spelats in började ungefär så som du upplevde live-spelningen, men att det succesivt grumlats till via inspelning, mastring, lossy-kodning och uppspelning så det som blir kvar är, om inte olyssningsbart så i varje fall ointressant!?

Nja, det är förmodligen bara några dokumenterande inspelningar, inga "riktiga" avsedda för utgivning. Verkar bara finnas en inspelning utgiven med henne.

http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

det där var helt olyssningsbart, att spela upp det där för en ungdom och jag skulle förstå dennes reaktion när långfingret höjs mot en

Nej, men så menade jag heller inte. Om man tänker få folk utanför den redan inbitna skaran intresserad av klassisk musik gäller det nog att ligga nära rock-/popgenren. En övervägande majoritet är inte ens bekant med akustisk musik i natura. Att någon ens sjunger utan en mikrofon tätt framför munnen är främmande för manga.

[MichaelG]

Mahler är seg och långsam. Lite som Sunn((((. Bättre att spela nåt snärtigt för barnen som Mozart (Iron Maiden).

Nej, det är bara din anläggning som är för dålig-

[celef]

råder det inte en fanatisk övertro på att bättre ljud skulle lösa alla problem?

som att bättre stereos skulle få ungdomarna att helt börja lyssna på klassiskt, som att ungdomsinriktad media inte skulle betyda något, som att samhällsutveckligen i övrigt inte skulle betyda något, eller musikutvecklingen överhuvud taget inte skulle betyda något?

det är ju en så helknasig tro/idé att jag tror ni alla spexar och är ironiska

[Bill50x]

råder det inte en fanatisk övertro på att bättre ljud skulle lösa alla problem?

som att bättre stereos skulle få ungdomarna att helt börja lyssna på klassiskt, som att ungdomsinriktad media inte skulle betyda något, som att samhällsutveckligen i övrigt inte skulle betyda något, eller musikutvecklingen överhuvud taget inte skulle betyda något?

det är ju en så helknasig tro/idé att jag tror ni alla spexar och är ironiska

Min svärfar var övertygad om att jag skulle börja gilla svensk folkmusik på dragspel bara jag blev lite äldre och förståndigare... (jag var 50x då )

Nä, bra (bättre) ljud får absolut inte yngre att börja lyssna på klassisk musik. Däremot skulle nog en anpassning till modernt sätt att lyssna (starka melodier, markerad rytm, inte för långa stycken) kunna bidra. Gärna då med lite häftigare framtoning än de som syns numera. Vart tog Nigel Kennedy vägen förresten med sin punkfrisyr och läderjacka med nitar? Förlorade han sig i jazzen eller?

/ B

[AndreasArvidsson]

Men hur kan ni veta att det inte bara beror på att ni blivit äldre under tiden hifianläggningen blivit bättre? Jag säger inte att ni drar fel slutsats, men vill vara litet noggrann.

Det kan absolut vara en faktor och något jag funderat över, men denna ändring i beteende har inte skett succesivt över dessa år utan i skarpa etapper var gång jag gjort en drastiskt förbättring av ljudet.
Jag skulle aldrig säga aldrig, men jag är ganska säker på att den största anledningen har med fidelitet att göra och inte mognad.

[PerStromgren]

råder det inte en fanatisk övertro på att bättre ljud skulle lösa alla problem?

som att bättre stereos skulle få ungdomarna att helt börja lyssna på klassiskt, som att ungdomsinriktad media inte skulle betyda något, som att samhällsutveckligen i övrigt inte skulle betyda något, eller musikutvecklingen överhuvud taget inte skulle betyda något?

det är ju en så helknasig tro/idé att jag tror ni alla spexar och är ironiska

Min svärfar var övertygad om att jag skulle börja gilla svensk folkmusik på dragspel bara jag blev lite äldre och förståndigare... (jag var 50x då )

Nä, bra (bättre) ljud får absolut inte yngre att börja lyssna på klassisk musik. Däremot skulle nog en anpassning till modernt sätt att lyssna (starka melodier, markerad rytm, inte för långa stycken) kunna bidra. Gärna då med lite häftigare framtoning än de som syns numera.

Been there, done that! Du också, gissar jag...

[Sanny_X]

Nä, bra (bättre) ljud får absolut inte yngre att börja lyssna på klassisk musik. Däremot skulle nog en anpassning till modernt sätt att lyssna (starka melodier, markerad rytm, inte för långa stycken) kunna bidra.

Det tror jag också. OM klassisk musik tappar beror det på att den är för trist.

[Sanny_X]

Men hur kan ni veta att det inte bara beror på att ni blivit äldre under tiden hifianläggningen blivit bättre? Jag säger inte att ni drar fel slutsats, men vill vara litet noggrann.

Det kan absolut vara en faktor och något jag funderat över, men denna ändring i beteende har inte skett succesivt över dessa år utan i skarpa etapper var gång jag gjort en drastiskt förbättring av ljudet.
Jag skulle aldrig säga aldrig, men jag är ganska säker på att den största anledningen har med fidelitet att göra och inte mognad.

Gör en "förbättring av ljudet" att du lyssnar mer på ljudet och mindre på musiken?

[dennis]

råder det inte en fanatisk övertro på att bättre ljud skulle lösa alla problem?

som att bättre stereos skulle få ungdomarna att helt börja lyssna på klassiskt, som att ungdomsinriktad media inte skulle betyda något, som att samhällsutveckligen i övrigt inte skulle betyda något, eller musikutvecklingen överhuvud taget inte skulle betyda något?

det är ju en så helknasig tro/idé att jag tror ni alla spexar och är ironiska

Håller med, man väljer inte musik efter anläggningen, utan utifrån vad man gillar, en bra anläggning gör skillnad och man kan upptäcka lite ny musik, men bara för att folk skulle få mer genomtänkta rum och bättre anläggningar kommer troligt viss inte ge en markant höjning av aktiva lyssnare till klassisk. Lika lite som att en annan skulle börja lyssna på Dansband för att man får en bättre anläggning, även om det hade återgetts bättre.

[AndreasArvidsson]

Gör en "förbättring av ljudet" att du lyssnar mer på ljudet och mindre på musiken?

Nej inte alls, men den gör att jag uppskattar välinspelad musik mer än icke-välinspelad musik.
Skall jag vara ärlig så förstår jag knappt vad "lyssna mer" på ljudet betyder. Ljudet är en del av musiken. Hur artisten valt förstärkare och instrument, inställningar av dessa och liknande ting har lika mycket med helheten att göra som tonerna han spelar enligt mig.
Bra ljud kan lyfta en annars tråkig låt och på samma sätt kan dåligt ljud totalt förstöra annars bra musik.

[petersteindl]

råder det inte en fanatisk övertro på att bättre ljud skulle lösa alla problem?

som att bättre stereos skulle få ungdomarna att helt börja lyssna på klassiskt, som att ungdomsinriktad media inte skulle betyda något, som att samhällsutveckligen i övrigt inte skulle betyda något, eller musikutvecklingen överhuvud taget inte skulle betyda något?

det är ju en så helknasig tro/idé att jag tror ni alla spexar och är ironiska

Alltså, bättre ljud löser inte alla problem. Först måste du definiera problemet. Finns det överhuvudtaget något problem? Är det ett problem om det inte konsumeras klassisk musik?

De enda problemen som jag ser det är i så fall politiska huruvida staten skall bidra med pengar till kultur såsom till Operan och Konserthusstiftelsen. Men det är inte det vi pratar om.

Min erfarenhet är att en stor del av de som har en hifianläggning i förlängningen också adapterar sitt musikintresse till den musik som ger hög entertainment via anläggningen. Låter vissa skivmärken och inspelningar bättre så kommer de att representeras procentuellt mer än om de inte lät bättre. Låter det tunt och vasst och fattigt så spelar man dessa skivor mindre till förmån för andra, till slut kanske bara nån gång vart tredje år och mest någon extra bra låt som nostalgi. Det finns ju fler vittnesmål om detta fenomen i denna tråd. Var och en prioriterar det som ger personen entertainment.

De ungdomar som kan tänkas appeleras av t.ex. klassisk musik om det skulle låta som man satt i konserthuset, som om det blev en illusion av något annat än musik på burk hemma från sina burkar på golvet får ett alternativ.

Något annat handlar det jag skriver inte om. Om du applicerar resonemanget på hembio. Byt ut alla moderna TV-apparater och projektorer mot en gammal 22" TV från 60-talet så får du se om det konsumeras lika mycket film hemma.

Dessutom tror jag att ju mer subtil och långdragen musik blir desto svårare blir det att snabbt ta till sig musiken. Samma gäller film eller vilken form av entertainment som helst. Att prata om bra eller dåligt är ju helt meningslöst. Samma musik kan upplevas som jättebra vid ett tillfälle och urusel vid ett annat.

I operans värld börjar musiken med ett drama för att genom hela operan bara bli värre och avslutas med död och förintelse. Det är tvärtom mot modern Hollywood.

Vem har idag den tid över som behövs för att sätta sig in i en opera? I alla fall inte de som har barn hemma eller behöver jaga pengar för att betala hyra och räkningar nästa månadsslut.

Mvh
Peter

[Sanny_X]

AndreasArvidsson:

OK

Frågan kommer sig av att jag för några år sen var "HiFi-fokuserad".

Jag köpte "demoskivor", lyssnade på Avaratz och diverse välinspelad akustisk musik.

Nu har jag släppt det och lyssnar på sånt jag tycker är roligt.

Bygger ett party-PA och har slutat fundera på fe-test och mastering.

Vem vet vad som är roligt i framtiden?

[AndreasArvidsson]

AndreasArvidsson:

OK

Frågan kommer sig av att jag för några år sen var "HiFi-fokuserad".

Jag köpte "demoskivor", lyssnade på Avaratz och diverse välinspelad akustisk musik.

Nu har jag släppt det och lyssnar på sånt jag tycker är roligt.

Bygger ett party-PA och har slutat fundera på fe-test och mastering.

Vem vet vad som är roligt i framtiden?

Ah då är jag med. Något sådant "problem"(eller vad man nu kan kalla det) har jag aldrig haft. Jag lyssnar på det som jag tycker om. Det som får mig att må bra helt enkelt. En viss dag kan det vara vackt välinspelad akusik musik och någon dag är det grötig dödsmetal, men konstant är att mina öron fort blir trötta på dålgt inspelad musik hur mycket jag än gillar låten i sig.

[MichaelG]

[
Jag tänker direkt på större, dynamisk orkestermusik från en bit in på 1800-talet och framåt. Exempelvis Mahlersymfonier. För mig är det STOR skillnad på musikupplevelse av en Mahlersymfoni hemma i finanläggningen jämfört med bilstereon. Medan däremot en mer melodibaserad Haydn-, eller Mozartsymfoni går bra att nynna till även i bilen. Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

Då kanske du och IÖ kan försöka definiera någon slags nedre gräns för vad som behövs systemmässigt, eller åtminstone vad som är direkt olämpligt när det gäller att lyssna på en Mahlersymfoni? Jag menar, så att man inte av misstag sitter och njuter av den typen av klassisk musik på den mer ordinära stereoanläggningen därhemma

Nja, jag tänker såhär: Musik som man kan, tycker om eller som man har referenser till (liknar musik som man redan kan) kan man avnjuta även i en klockradion om så vore. (När jag exempelvis hör Stravinskijs Våroffer, går jag alltid igång, oavsett var och när jag hör den.) Musik som man däremot inte har någon relation till alls (som man helt enkelt inte förstår eller lärt känna) krävs det i regel något annat än en klockradio för att man ska lära sig förstå den. Är det exempelvis någon typ av dansmusik, är det nog på ett dansgolv man bäst lär känna den musiken. Är det musik som är avsedd att framföras av en symfoniorkester, är det nog i en konsertsal ELLER VIA EN GOD AVSPELNINGSUTRUSTNING man bäst lär känna den musiken.

Jag minns när jag lärde känna Våroffer första gången. Radions P2 skulle sända verket live och jag hade ju hört talas om verket åtskilliga gånger och tänkte att "nu är det dags". Jag satte också på bandspelaren för att kunna bevara konserten till andra lyssningstillfällen. Jag bodde i en lyhörd lägenhet och det var sent på kvällen, varför jag hade låg volym på. Och jag blev fruktansvärt besviken. Jag fattade ingenting. Det var mest oväsen tyckte jag och då tänkte jag att "den där Stravinskij är inget för mig". Men så en tid senare - också sent på kvällen - tog jag på mig hörlurarna och lyssnade på konserten igen. Jag låg på sängen minns jag och upplevelsen var alldeles omskakande. När konserten var slut, låg jag alldeles utmattad helt stilla en lång stund och bara tänkte att "hur går det att göra så här fantastisk musik".

I takt med att jag lär känna ny musik blir det allt längre mellan gångerna jag stöter på något som är obegripligt för mig. Men varje gång det händer väcks ett litet hopp i mig om att det kanske är dags för en ny "resa". Och då är det ofantligt mycket lättare att stiga på denna resa med hjälp av god återgivning än via dålig dito. Men som sagt - det jag redan gillar räcker det med en klockradio för att uppskatta.

Hälsn. Michael

[MichaelG]

Nä, bra (bättre) ljud får absolut inte yngre att börja lyssna på klassisk musik. Däremot skulle nog en anpassning till modernt sätt att lyssna (starka melodier, markerad rytm, inte för långa stycken) kunna bidra.

Det tror jag också. OM klassisk musik tappar beror det på att den är för trist.

Nja, det tar tid och energi att lära sig lyssna på och tycka om sådant man inte har någon direkt relation till. Många prioriterar att göra annat helt enkelt. Det finns massa nyare musik jag inte förstår mig på. Och det är ju inte för att det nödvändigtvis behöver vara fel på den musiken. Det beror nog mest på att jag inte prioriterat att skaffa mig en relation till den.

[Bill50x]

Är det musik som är avsedd att framföras av en symfoniorkester, är det nog i en konsertsal ELLER VIA EN GOD AVSPELNINGSUTRUSTNING man bäst lär känna den musiken.

För min del blev entrén till klassisk musik via rocken. Redan tidigt 70-tal sände SVT Emerson, Lake & Palmers version av "Tavlor på en utställning" (Mussorgskij), tom med repris. Jag blev så faschinerad av denna att jag letade upp en klassisk version och detta blev Janos Solyom på piano och insåg att rockversionen faktiskt var rätt trogen musikstycket. Lite senare under åren skaffade jag mig också en orkesterversion, ytterligare en pianoversion och har numera även en jazzversion (!) av detta stycke. För att inte tala om Tomitas på synt.

/ B

[Bagaget]

Rätt många band som gör spelningar med symfoniorkestrar som är maffiga och man kan ju tycka att det skulle öppna dörren för ett intresse av symfonimusik?

[RogerGustavsson]

Vi gör nog alla någon form av musikresa genom livet? Själv hade jag ingen koppling till klassisk musik hemifrån. Ett tidigt minne var när det spelades Grieg's "I Bergakungens sal" på lågstadiet. Några år senare spelade en skolkompis upp Tjajkovskij's "Nötknäpparsvit" på en gammal grammofon. Lite senare dök det upp grupper som Ekseption och Emerson, Lake & Palmer. Även Procol Harum hade en skiva med symfoniorkester. Mitt musikintresse var redan från början brett och sträckte sig över flera genrer. Fanns liksom inget tabu, jo vänta dansbandsmusik undveks redan då och så är det fortfarande. När jag var runt femton började jag även köpa klassisk musik, var nyfiken av mig. Stravinskij's "Våroffer" var en station, Bach kommer man inte förbi, Beethoven's "Femma" hade man hört Ekseption spela. Swingle Singers och deras tolkningar förde en vidare. Då var man i nästan jazzträsket och där fanns Jan Johansson och tog en till folkmusiken och så tillbaka till jazzen via lite udda grupper som t.ex. Archimeds Badkar och det blev världsmusik. Björn J:son Lind's tidiga album spelades ofta och det nosades på allt möjligt. Samtidigt snurrade Beatles, Rolling Stones, Pink Floyd, Jimi Hendrix och liknande. Jag har lite svårt att katalogisera musik i undergenrerer. I vilket fall tilltog intresset för klassisk musik i olika former. Jag är inte inbiten lyssnare på den musiken utan väljer ut delar av den. Stora svulstiga verk konsumerar jag sällan i helhet. Häromdagen sjöng sonen vid datorn (det gör han ofta), han nynnade på "Nötknäpparsviten"! "Var har du det ifrån?" frågade jag. "Den brukar ju du spela", var svaret. Nehä, den har jag bara på vinyl och det har inte spelats på minst tio år. Det klart, han har fått i sig olika typer av musik p.g.a. att det spelats mycket här hemma. Hans kompisar verkar ha ett annat förhållningssätt till musik och de tycker säkert det är konstigt med musik utanför listorna eller populärköret.

Tycker nog att intresset för klassisk musik till viss del hänger ihop med återgivningskvalitet. Det är svårt att lyssna om nivån är för dålig. Ovana lyssnare kan hänga upp sig på att dynamiken är stor, står i kontrast mot den jämstarka ljudsmet folk vant sig vid idag. Slående när man t.ex. bläddrar mellan radiokanalerna i bilstereon.

[petersteindl]

Trevlig tråd. Det är många jättefina berättelser

Mvh
Peter

[CODY]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Håller med, att skylla på HiFi är nonsens. Bra musik överlever dåligt ljud.

För övrigt är det intressant när äldre herrar förklarar varför "ungdomar" gör som de gör.

Medhåll. Det omvända verkar vara mer vanligt om man får tro postare här i tråden med hifi-intresse. Man slutar lyssna på musik man tycker om och lyssnar istället på "välinspelad musik".

[phloam]

[
Jag tänker direkt på större, dynamisk orkestermusik från en bit in på 1800-talet och framåt. Exempelvis Mahlersymfonier. För mig är det STOR skillnad på musikupplevelse av en Mahlersymfoni hemma i finanläggningen jämfört med bilstereon. Medan däremot en mer melodibaserad Haydn-, eller Mozartsymfoni går bra att nynna till även i bilen. Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

Då kanske du och IÖ kan försöka definiera någon slags nedre gräns för vad som behövs systemmässigt, eller åtminstone vad som är direkt olämpligt när det gäller att lyssna på en Mahlersymfoni? Jag menar, så att man inte av misstag sitter och njuter av den typen av klassisk musik på den mer ordinära stereoanläggningen därhemma

Nja, jag tänker såhär: Musik som man kan, tycker om eller som man har referenser till (liknar musik som man redan kan) kan man avnjuta även i en klockradion om så vore. (När jag exempelvis hör Stravinskijs Våroffer, går jag alltid igång, oavsett var och när jag hör den.) Musik som man däremot inte har någon relation till alls (som man helt enkelt inte förstår eller lärt känna) krävs det i regel något annat än en klockradio för att man ska lära sig förstå den. Är det exempelvis någon typ av dansmusik, är det nog på ett dansgolv man bäst lär känna den musiken. Är det musik som är avsedd att framföras av en symfoniorkester, är det nog i en konsertsal ELLER VIA EN GOD AVSPELNINGSUTRUSTNING man bäst lär känna den musiken.

Jag minns när jag lärde känna Våroffer första gången. Radions P2 skulle sända verket live och jag hade ju hört talas om verket åtskilliga gånger och tänkte att "nu är det dags". Jag satte också på bandspelaren för att kunna bevara konserten till andra lyssningstillfällen. Jag bodde i en lyhörd lägenhet och det var sent på kvällen, varför jag hade låg volym på. Och jag blev fruktansvärt besviken. Jag fattade ingenting. Det var mest oväsen tyckte jag och då tänkte jag att "den där Stravinskij är inget för mig". Men så en tid senare - också sent på kvällen - tog jag på mig hörlurarna och lyssnade på konserten igen. Jag låg på sängen minns jag och upplevelsen var alldeles omskakande. När konserten var slut, låg jag alldeles utmattad helt stilla en lång stund och bara tänkte att "hur går det att göra så här fantastisk musik".

I takt med att jag lär känna ny musik blir det allt längre mellan gångerna jag stöter på något som är obegripligt för mig. Men varje gång det händer väcks ett litet hopp i mig om att det kanske är dags för en ny "resa". Och då är det ofantligt mycket lättare att stiga på denna resa med hjälp av god återgivning än via dålig dito. Men som sagt - det jag redan gillar räcker det med en klockradio för att uppskatta.

Hälsn. Michael

Nänänä, mig lurar du inte genom att ändra till vad som behövs för att komma in i musiken istf vad som krävs för att njuta av den.

Du/ni får då helt enkelt istället definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken, så frågan kvarstår Var går gränsen? DIN-normen? Vad är "Hiifi" eller en "finanläggning"? Skulle inte en ordinär Svenssonstereostapel med 2x40W förstärkare och trevägshögtalare duga för att lära sig Mahler? Å andra sidan, kanske en klockradio duger för John Cage?

Jag hade "a Classical Moment" en gång i lumpen, när jag satt i terrängbilen och råkade ratta in P2 på en enkel och väldigt brusig Freestyleradio och enkla lurar. Det var musiken, och inte återgivningen som talade.

Tyvärr tog det väääldigt lång tid innan jag lyckades luska ut vad i h-e jag hade hört (detta var före Spotify och det fanns inte en chans att bara provlyssna sig fram till en viss klassisk låt) bara pga den mängd av väldigt snarligt namngivna stycken som en enda klassisk kompositör ofta producerar.

Edit: Alltså, den incidenten hade kunnat göra mig seriöst intresserad av klassisk musik. Men istället sket det sig på nomenklaturen....

[petersteindl]

Det är flera av världens stora dirigenter som valde att inte låta sig spelas in på grund av återgivningens usla ljudkvalitet. De ansåg att skivutgivning gjorde mer skada än nytta. Det finns idag kända pianister som inte gärna lyssnar till återgiven klassisk musik eftersom ljudet blir för dåligt.

Phloam, du hade "a Classical Moment" en gång i lumpen. Varför har du ingen classical moment efter det?

Det går inte att definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken. De flesta är nog det. Grejen är att definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i konsertlokalen. Det är också svårt. Vem äger fritiden och har tid över att ägna sig åt att komma in i klassisk musik?

Mvh
Peter

[MichaelG]

Nänänä, mig lurar du inte genom att ändra till vad som behövs för att komma in i musiken istf vad som krävs för att njuta av den.

Du/ni får då helt enkelt istället definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken, så frågan kvarstår Var går gränsen? DIN-normen? Vad är "Hiifi" eller en "finanläggning"? Skulle inte en ordinär Svenssonstereostapel med 2x40W förstärkare och trevägshögtalare duga för att lära sig Mahler? Å andra sidan, kanske en klockradio duger för John Cage?

Varför skulle jag lura dig? Jag förstår inte vad du inte förstår. Man kan njuta av musik precis hur som helst. Men för mig fungerar det så att är det musik jag inte har någon relation till (som är för "svår" eller "obegriplig" för mig) så är chansen störst att jag kan hitta in i den om jag hör den live. Om jag hör den återgiven via en musikanläggning, blir det svårare att hitta in ju sämre anläggningen återger. Och även om jag kan digga till Våroffer via en klockradio, föredrar jag alla dagar i veckan att höra den genom ett bättre återgivningssystem. Om jag inte kan höra den i en konsertsal.

[MichaelG]

För min del blev entrén till klassisk musik via rocken. Redan tidigt 70-tal sände SVT Emerson, Lake & Palmers version av "Tavlor på en utställning" (Mussorgskij), tom med repris. Jag blev så faschinerad av denna att jag letade upp en klassisk version och detta blev Janos Solyom på piano och insåg att rockversionen faktiskt var rätt trogen musikstycket. Lite senare under åren skaffade jag mig också en orkesterversion, ytterligare en pianoversion och har numera även en jazzversion (!) av detta stycke. För att inte tala om Tomitas på synt.

/ B

Jag har förutom Ravels orkesterversion även en orkesterversion av Leo Funtek som inte alls är dum. Dessutom har jag en version för stor kyrkorgel som är väldigt speciell.

[phloam]

Nänänä, mig lurar du inte genom att ändra till vad som behövs för att komma in i musiken istf vad som krävs för att njuta av den.

Du/ni får då helt enkelt istället definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken, så frågan kvarstår Var går gränsen? DIN-normen? Vad är "Hiifi" eller en "finanläggning"? Skulle inte en ordinär Svenssonstereostapel med 2x40W förstärkare och trevägshögtalare duga för att lära sig Mahler? Å andra sidan, kanske en klockradio duger för John Cage?

Varför skulle jag lura dig? Jag förstår inte vad du inte förstår. Man kan njuta av musik precis hur som helst. Men för mig fungerar det så att är det musik jag inte har någon relation till (som är för "svår" eller "obegriplig" för mig) så är chansen störst att jag kan hitta in i den om jag hör den live. Om jag hör den återgiven via en musikanläggning, blir det svårare att hitta in ju sämre anläggningen återger. Och även om jag kan digga till Våroffer via en klockradio, föredrar jag alla dagar i veckan att höra den genom ett bättre återgivningssystem. Om jag inte kan höra den i en konsertsal.

Nu börjar vi bli lite för överens..... och för att undvika det så vill jag påminna om tidigare i tråden då det hävdades att svårare klassisk musik krävde mer av anläggningen för att "komma till sin rätt" (IÖ). Det får jag inte riktigt ihop med att man kan "njuta av musik hur som helst". Var nånstans ungefär är återgvningen så pass dålig att den kan komma till sin rätt?

Kan man inte definiera ett sådant område, ens på ett ungefär, så faller ju påståendet platt. Slutsatsen blir att det istället är den totala njutningen (återgivning + musikinnehåll) som blir större med bättre återgivning, men i princip så kan man "ta till sig" vilken musik som helst på vilken anläggning som helst - om man måste. Stenkaka, klockradio, telefon - whatnot.

Det jag kan medge är att om den totala njutningen är större så är det kanske lättare att lyssna och ta till sig - men det är inte alls nån nödvändighet! Det är min poäng.

Som tidigare sagt, återgivning och musik går hand i hand, men musiken kan klara sig själv vid behov.

[phloam]

Phloam, du hade "a Classical Moment" en gång i lumpen. Varför har du ingen classical moment efter det?

Just detta "moment" kunde jag inte återskapa pga bristande information. Därför rann det ut i sanden, jag tappade den tråden s.a.s. Annat intressant, fast mer tillgängligt, tog min tid i anspråk.

Också i lumpen; på luckan stod en bergsprängare som körde Creedence dagarna i ända så jag lärde jag mig att uppskatta den musiken. Det hade liksom inte alls att göra med den dåliga återgivingen - den kunde i så fall lika gärna fått mig att ogilla musiken - utan mer att göra med att jag kunde identifiera gruppen, låtarna, bakgrunden osv. Plus repetition

[Harryup]

Hur lång tid behövde samtidiga med Bach, Mozart, Wagner på sig för att lära sig uppskatta och tränga in i den musiken?
Gick det utan att ens ha en dålig anläggning hemma utan att man bara fick ytterst sällan höra livemusik?
Jag misstänker att man redan på den tiden hade lite olika musiksmaker beroende på samhällsställning. Hur ofta framfördes det "klassisk musik" på pubbar vid den tiden tro? Var musiken ens klassisk redan då den gjordes?
Klassisk musik har också en lite finkultur aura runt sig vilket gör den lite svårtillgänglig för gemene man. Skall man göra klassisk musik mera populär och tillgänglig är det som man försöker med utekonserter. Nog vore det trevligt om det var ännu flera konserter ute i det fria.

mvh/Harryup

[petersteindl]

Phloam, du hade "a Classical Moment" en gång i lumpen. Varför har du ingen classical moment efter det?

Just detta "moment" kunde jag inte återskapa pga bristande information. Därför rann det ut i sanden, jag tappade den tråden s.a.s. Annat intressant, fast mer tillgängligt, tog min tid i anspråk.

Också i lumpen; på luckan stod en bergsprängare som körde Creedence dagarna i ända så jag lärde jag mig att uppskatta den musiken. Det hade liksom inte alls att göra med den dåliga återgivingen - den kunde i så fall lika gärna fått mig att ogilla musiken - utan mer att göra med att jag kunde identifiera gruppen, låtarna, bakgrunden osv. Plus repetition

Jag kan se att du använder precis den anledningen som jag tidigare skrivit om. Det handlar om prioritering och vad du väljer att lägga ned din tid på.

Det är inte så att den klassiska musiken går från dåligt till bra eller vice versa beroende på återgivning. Musiken d v s partituret är vad det är. Spelar orkestern bra och tolkningen faller en i smaken så är det så oavsett om det är en 50-talsmono eller blu-ray multikanalaudio. Däremot är närvaron och 3D-känslan helt olika beroende på återgivningen. (Inspelningen ingår i återgivningskedjan.)

Hur vet du att det inte hade med den dåliga återgivingen att göra som du prioriterade annat? Så länge man inte vet vad en förbättrad d v s fulländad återgivning innebär d v s att höra orkestern och konserthuset i full skala så kan man inte göra den bedömningen. Det är min åsikt i frågan.

Mvh
Peter

[Xiro]

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Är det inspelad med en mygga eller? Låter förfärligt essigt och allt för mycket efterklang/rumsljud.

Ingen aning men visst låter det essigt. Efterklangen stör mig inte direkt, riklig är den men så är ofta fallet live också. Vid gårdagens Mozart-föreställning satt jag 5 m rakt framför henne. Det som slog både mig och min fru var det chosefria (hur det nu stavas?) sätt hon framförde sin sång på. Fullkomligt utan någon form av skrikighet eller överladdat vibrato och med precis lagom uttryck i kroppsrörelser, många divor överdriver sådant. Ingen tillstymmelse till essigthet heller.

Just Mozart's C-moll mässa kan nog rekommenderas för den som inte är inbiten lyssnare på klassisk musik. Inte för lång och med stor variation mellan orkester, sångsolister och kör. Orkestern har också en fin "biroll" i bakgrunden till sången, ett rätt pådrivande spel utan att ta överhanden. Första gången jag hört stycket live och jag blev lite tagen, så även min fru. Vi satt helt tysta under de drygt 50 min stycket pågick, sedan tittade vi på varandra och bara log!

Tack för tipset, väldigt njutbart! Inte alltför essigt i mina öron (Koss Porta Pro, och jag har ännu inte vaxat av mina örin ). Låter för mig som en hyfsat neutral upptagning av ett framförande i en stor lokal med hårda ytmaterial. S:en blir väl rätt skarpa även live i sådana lokaler?

[Morello]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

(bild på b&o-apparat)

Indiskret smygpropaganda på min vanära.


Syftet med "propagandan" kan ju - åtminstone i fria sammanhang - emellanåt missas helt.

Ja, jag misstänker att du och din fru inte har drivit ert hem under diktaturprinciper, med utegångsförbud och censur. Ungarne har sannolikt inte haft sådana där nordkoreanska radioapparater som enbart kan ta emot sändningar på P2's frekvens.

Nej, propaganda är det nog inte tal om. De har helt enkelt tyckt det vara bekvämast att äta frukost där den blir serverad. De vuxna diktatorerna väljer radiokanal, så enkelt är det med det! Radion kör P1 på dagen (om man är hemma) men P2 till frukost. P3 och P4 tror jag inte vi har inställt som snabbval...

Egentligen ganska konstigt att vi bara har två (2) radiokanaler med rimlig kvalitet på programmaterialet.

[Komorok]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

(bild på b&o-apparat)

Indiskret smygpropaganda på min vanära.


Syftet med "propagandan" kan ju - åtminstone i fria sammanhang - emellanåt missas helt.

Ja, jag misstänker att du och din fru inte har drivit ert hem under diktaturprinciper, med utegångsförbud och censur. Ungarne har sannolikt inte haft sådana där nordkoreanska radioapparater som enbart kan ta emot sändningar på P2's frekvens.

Nej, propaganda är det nog inte tal om. De har helt enkelt tyckt det vara bekvämast att äta frukost där den blir serverad. De vuxna diktatorerna väljer radiokanal, så enkelt är det med det! Radion kör P1 på dagen (om man är hemma) men P2 till frukost. P3 och P4 tror jag inte vi har inställt som snabbval...

Egentligen ganska konstigt att vi bara har två (2) radiokanaler med rimlig kvalitet på programmaterialet.

Ja, men de har väl inte du rätt att lyssna på ?

Jag hoppas att alla struntar i TV-skatten och således protesterar mot DDR-maffian i Kiruna.

Jodå, jag har en TV, men skulle aldrig komma på tanken på att betala en extra TV-apparatsskatt.

[Morello]

Radio-mottagare tarvar faktiskt inte licens längre.


När skrev jag inlägg om innehav av TV? Det måste varit länge sedan då jag inte haft någon TV på många år.

[IngOehman]

För min del blev entrén till klassisk musik via rocken. Redan tidigt 70-tal sände SVT Emerson, Lake & Palmers version av "Tavlor på en utställning" (Mussorgskij), tom med repris. Jag blev så faschinerad av denna att jag letade upp en klassisk version och detta blev Janos Solyom på piano och insåg att rockversionen faktiskt var rätt trogen musikstycket. Lite senare under åren skaffade jag mig också en orkesterversion, ytterligare en pianoversion och har numera även en jazzversion (!) av detta stycke. För att inte tala om Tomitas på synt.

/ B

Jag har förutom Ravels orkesterversion även en orkesterversion av Leo Funtek som inte alls är dum. Dessutom har jag en version för stor kyrkorgel som är väldigt speciell.

Jag gillar också Funtek-versionen.

Den är dessutom mycket närmare pianooriginalet.

Kände förresten Leos dotter lite. Gemma Snellman hette hon. Fast hon var
inte så mycket musikmänniska som älskare av smådjur.

Jag försökte en gång på 90-talet få henne att skriva en artikel i MoLt om
sin pappa, men hon var helt säker på att hon inte skulle kunna skriva något
som han hade uppskattat, sa hon.


Vh, iö

[Komorok]

Radio-mottagare tarvar faktiskt inte licens längre.


När skrev jag inlägg om innehav av TV? Det måste varit länge sedan då jag inte haft någon TV på många år.

Det var som fan. Det visste jag ju (uppenbarligen) inte .

Jag använde faktiskts sökfunktion med sökorden "morello" och "tvlicens" tror jag för att finna två urgamla trådar. Från 2007 och 2009 typ.

[Ronnie]

Förstod inte Alexis fråga, som han råkade kapa.

Hur som helst är jag av den uppfattningen att de flesta borde vilja trycka på stoppknappen när en oboe eller en klarinett spelar (spelas upp) i ett normalkalt vardagsrum. Det finns akustiskt lämpligare platser för klangrika blås- och klaviaturinstrument - konserthallar.

Fast i vissa vardagsrum får man till 'et!

[2-ch]

[s]La upp en tråd och en lista som ett försök att råda bot och bättring[/s]

Tråden:
xxxxx

Listan:
xxxxx

[Alexi]

La upp en tråd och en lista som ett försök att råda bot och bättring

Tråden:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=56603

Listan:
http://open.spotify.com/user/gillestuga ... 45xUJwL1cs

Men det finns ju redan en sådan tråd:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=50301

Listan:
http://open.spotify.com/user/mrkitten/playlist/1RPhICS7f8lom98GbqJw0a

[KarlXII]

Tsk tsk tsk. 2-ch är inte med i matchen riktigt.

[2-ch]

ops..

Tar bort listan och ber om att min andra tråd låses.

[_Fredrik_]

Det är helt befängt att tro att dåliga ljudsystem skulle vara en anledning till att det inte spisas mer klassisk musik. Jag trodde bara det var hifiklubben som körde med det där reklamtugget.

Det är lite som att säga att alla audiofiler här skulle gå över till att bara lyssna kommersiell skvalradio om ni bara hade tillgång till en dålig stereo.

[Laila]

[Strmbrg]

Vissa audiofil(ur)er spisar nog lite klassiskt då och då, för att de har förstått att det är krävade musik.

Rent återgivningsmässigt, alltså.

[hifikg]

Jag har reflekterat lite över varför intresset för klassisk musik och då menar jag framförallt kammarmusik, symfoniorkestrar, Mozart, Beethoven och de andra grabbarna.

Musiken i sig utsätts vi ständigt för i filmer, tv-serier, varuhus osv. så det är inte okänt material för de flesta av oss. Men ändå inget vi aktivt själv väljer att lyssna på… Med ”vi” menar jag typ de flesta under 40?

Så kom jag på tanken att; kan det vara så enkelt att denna typ måste upplevas live några gånger för att man ska ”förstå” den. Eftersom den i stort sätt i de flesta anläggningar alltid låter väldigt ihopgrötat, om man inte tränat in att aktivt lyssna på denna typ av musik live och dedikerat i sweetspot hemma?

Så är problemet anläggningens fel, att man oftast lyssnat på klassiskt ur tv-högtalarna eller som annan form av bakgrundsmusik och därför fått en felaktig minnesbild av hur det egentligen låter?

Det är ju inte hifi, alltså är det inte hifin´s fel. Om alla hade ett par Carlsson och en NAD 208 skulle de älska musik av ALLA sorter. Det du beskriver är inte hifi-anläggningar, det är... ja, något annat. Kanske är det avsaknaden av hifi som är problemet.

[AndreasArvidsson]

Kanske är det avsaknaden av hifi som är problemet.

Huvudet på spiken. HiFi kan ju aldrig vara ett probelm..väl?

[hifikg]

Kanske är det avsaknaden av hifi som är problemet.

Huvudet på spiken. HiFi kan ju aldrig vara ett probelm..väl?

Nej. I varje fall inte i kombination med bra inspelningar. Jag nästan grät när jag hörde Natalie Dessay igår, fantastisk opera, fast jag inte förstod ett ord av vad hon sjöng *s*

[petersteindl]

Nej, det är brist på hifi i hifianläggningar som är boven.

Om du med hifins fel menar hifiapparaternas fel så blir svaret ja.

Mvh
Peter

Det här är andra inlägget i tråden.

Mvh
Peter

[hifikg]

Nej, det är brist på hifi i hifianläggningar som är boven.

Om du med hifins fel menar hifiapparaternas fel så blir svaret ja.

Mvh
Peter

Det här är andra inlägget i tråden.

Mvh
Peter

Fast hifiapparater kan väl inte vara fel? om det verkligen handlar om just hifi-apparater!? Sådana ökar bara förståelsen och intresset för musik. Inte sant?

[petersteindl]

Nej, det är brist på hifi i hifianläggningar som är boven.

Om du med hifins fel menar hifiapparaternas fel så blir svaret ja.

Mvh
Peter

Det här är andra inlägget i tråden.

Mvh
Peter

Fast hifiapparater kan väl inte vara fel? om det verkligen handlar om just hifi-apparater!? Sådana ökar bara förståelsen och intresset för musik. Inte sant?

Det är ju just det jag skriver.

[hifikg]

Nej, det är brist på hifi i hifianläggningar som är boven.

Om du med hifins fel menar hifiapparaternas fel så blir svaret ja.

Mvh
Peter

Det här är andra inlägget i tråden.

Mvh
Peter

Fast hifiapparater kan väl inte vara fel? om det verkligen handlar om just hifi-apparater!? Sådana ökar bara förståelsen och intresset för musik. Inte sant?

Det är ju just det jag skriver.

Då är vi överens

[Sanny_X]

Så det är dålig HiFi som är förklaringen till att intresset för klassisk musik minskar?

Tidigare sades det att det var skivor med dålig ljudkvalitet som var förklaringen till minskat intresse för HiFi...

Jag tror snarast att det är en generation som inte förstår att en annan generation inte delar deras intresse.

Man lyssnar på annan musik, på andra apparater, på annat sätt än vad ens föräldrar gör.

[Strmbrg]

Så det är dålig HiFi som är förklaringen till att intresset för klassisk musik minskar?

Tidigare sades det att det var skivor med dålig ljudkvalitet som var förklaringen till minskat intresse för HiFi...

Jag tror snarast att det är en generation som inte förstår att en annan generation inte delar deras intresse.

Man lyssnar på annan musik, på andra apparater, på annat sätt än vad ens föräldrar gör.

Ja, och på radiogrammofonsskåpens tid, typ femti- sextitalet. Då spisades en hel del klassiska vax i stugorna. Kanske inte primärt Schönberg och Stockhausen, men dock.
Jag tror att det handlar om intresse och kanske främst livsstil.
Tålamodet och "tiden" finns nog inte hos så många idag att försjunka i en komplex musik som är omständlig och "aldrig blir klar".

[Sanny_X]

[RogerGustavsson]

Så det är dålig HiFi som är förklaringen till att intresset för klassisk musik minskar?

Tidigare sades det att det var skivor med dålig ljudkvalitet som var förklaringen till minskat intresse för HiFi...

Jag tror snarast att det är en generation som inte förstår att en annan generation inte delar deras intresse.

Man lyssnar på annan musik, på andra apparater, på annat sätt än vad ens föräldrar gör.

Ja, och på radiogrammofonsskåpens tid, typ femti- sextitalet. Då spisades en hel del klassiska vax i stugorna. Kanske inte primärt Schönberg och Stockhausen, men dock.
Jag tror att det handlar om intresse och kanske främst livsstil.
Tålamodet och "tiden" finns nog inte hos så många idag att försjunka i en komplex musik som är omständlig och "aldrig blir klar".

"Tidsfaktorn" är helt klart en del av dagens samhälle. Om något blir för tidskrävande tenderar folk att göra något annat. Det finns undantag men då ska det till någon form av status, t.ex. golfspelande, då har folk helt plötsligt tid, gott om tid. Lägger man mycket tid på en aktivitet blir det mindre över till annat och att stressa in en aktivitet som kräver lite mera ro känns fel. Sedan är vi olika lyssnartyper. En del omger sig ständigt med musik, andra väljer att lyssna mera intensivt under kortare perioder. Jag själv tillhör den senare kategorin. De som växer upp idag verkar överösa sig med musik nästan hela tiden. Tror inte det beror på ett stort musikintresse utan snarare att man hänger med tidens livsstil och den tycks innebära mobiltelefon+öronsnäckor=jag hänger med. Åker man kollektivt är det bara att se sig omkring.

En annan faktor är ju den sociala. Det är en annan "värld" man kommer till om man vill lyssna på klassisk musik, andra normer som gäller, välartat och konservativt och stelt. Omgänget är väsenskilt från mera utpräglade ungdomsaktiviteter där det ofta är stökigt och mera livat. Själv störs jag av att det ska vara så "fint" att gå och lyssna på klassisk musik. Själva intresset sitter inte i val av klädsel eller vilken samhällsklass man tillhör.

[2-ch]

Jag tror att det handlar om intresse och kanske främst livsstil.
Tålamodet och "tiden" finns nog inte hos så många idag att försjunka i en komplex musik som är omständlig och "aldrig blir klar".

"Tidsfaktorn" är helt klart en del av dagens samhälle. Om något blir för tidskrävande tenderar folk att göra något annat. Det finns undantag men då ska det till någon form av status, t.ex. golfspelande, då har folk helt plötsligt tid, gott om tid. Lägger man mycket tid på en aktivitet blir det mindre över till annat och att stressa in en aktivitet som kräver lite mera ro känns fel. Sedan är vi olika lyssnartyper. En del omger sig ständigt med musik, andra väljer att lyssna mera intensivt under kortare perioder. Jag själv tillhör den senare kategorin. De som växer upp idag verkar överösa sig med musik nästan hela tiden. Tror inte det beror på ett stort musikintresse utan snarare att man hänger med tidens livsstil och den tycks innebära mobiltelefon+öronsnäckor=jag hänger med. Åker man kollektivt är det bara att se sig omkring.

En annan faktor är ju den sociala. Det är en annan "värld" man kommer till om man vill lyssna på klassisk musik, andra normer som gäller, välartat och konservativt och stelt. Omgänget är väsenskilt från mera utpräglade ungdomsaktiviteter där det ofta är stökigt och mera livat. Själv störs jag av att det ska vara så "fint" att gå och lyssna på klassisk musik. Själva intresset sitter inte i val av klädsel eller vilken samhällsklass man tillhör.

Förbaskat bra skrivet.
Här tror jag herrarna Strmbrg och RogerGustavsson har kokat ned soppan till redig substans.

[celef]

Så det är dålig HiFi som är förklaringen till att intresset för klassisk musik minskar?

Tidigare sades det att det var skivor med dålig ljudkvalitet som var förklaringen till minskat intresse för HiFi...

Jag tror snarast att det är en generation som inte förstår att en annan generation inte delar deras intresse.

Man lyssnar på annan musik, på andra apparater, på annat sätt än vad ens föräldrar gör.

Ja, och på radiogrammofonsskåpens tid, typ femti- sextitalet. Då spisades en hel del klassiska vax i stugorna. Kanske inte primärt Schönberg och Stockhausen, men dock.
Jag tror att det handlar om intresse och kanske främst livsstil.
Tålamodet och "tiden" finns nog inte hos så många idag att försjunka i en komplex musik som är omständlig och "aldrig blir klar".

det var nog inte så många ungdomar som spisade klassisk musik på 50 o 60-talet, det var väl främst deras föräldrar som gjorde det

det var väl rocken som gällde för ungdomarna då

idag är det väl typ avichii och swedish house maffia

men varför ska vi gråta över denna utveckling, det mest intressanta är ju ändå det som komma skall, tänk på all ny kommande musik som ännu inte komponerats, det är kittlande tanke

[phloam]

Hur vet du att det inte hade med den dåliga återgivingen att göra som du prioriterade annat? Så länge man inte vet vad en förbättrad d v s fulländad återgivning innebär d v s att höra orkestern och konserthuset i full skala så kan man inte göra den bedömningen. Det är min åsikt i frågan.

Jag vet ju att det var pga bristande information om själva stycket som gjorde att jag först långt senare lyckades identifiera det och spela det igen. Det hade ingenting alls med återgivningskvalitet att göra.

Jag ville inte höra det igen pga "dåligt ljud", jag ville höra det igen för att jag blev intresserad av själva musiken. Återgivningen måste alltså ha varit åtminstone adekvat för det stycket.

Hade jag bara kunna hitta låten så hade jag kunna få höra den igen under bättre förhållanden. Men nu blev det inte så.

[phloam]

Min erfarenhet är att en stor del av de som har en hifianläggning i förlängningen också adapterar sitt musikintresse till den musik som ger hög entertainment via anläggningen.

Men då borde ju all musik få högre entertainmentvärde - eftersom det är fråga om hifi, och inte nåt färgat PA avsett för hårdrock el.dyl? Tillbaks på ruta ett s.a.s.

Man kan ju inte avgöra vilken musik som premieras eller ej förrän man vet exakt hur ett system färgar.

Som PerStromgren var inne på så har vi alla idag tillgång till fullt tillräcklig "hifi" för att kunna upptäcka och njuta av klassisk musik.

Svaret på varför folk inte lyssnar så mycket på klassiskt är att musiken helt enkelt är otidsenlig - innehållsmässigt och formmässigt. Den kultur som den musiken skapades för, och var del av, finns inte idag.

Visst är det fortfarande bra musik, och som sådan alltid gångbar - men det är ofrånkomligen en relik från förr. Det går inte att begära att den ska vara lika framträdande som alla andra intressanta och populära musikstilar. Konkurrensen är väldigt svår idag.

[petersteindl]

Min erfarenhet är att en stor del av de som har en hifianläggning i förlängningen också adapterar sitt musikintresse till den musik som ger hög entertainment via anläggningen.

Men då borde ju all musik få högre entertainmentvärde - eftersom det är fråga om hifi, och inte nåt färgat PA avsett för hårdrock el.dyl? Tillbaks på ruta ett s.a.s.

Man kan ju inte avgöra vilken musik som premieras eller ej förrän man vet exakt hur ett system färgar.

Som PerStromgren var inne på så har vi alla idag tillgång till fullt tillräcklig "hifi" för att kunna upptäcka och njuta av klassisk musik.

Svaret på varför folk inte lyssnar så mycket på klassiskt är att musiken helt enkelt är otidsenlig - innehållsmässigt och formmässigt. Den kultur som den musiken skapades för, och var del av, finns inte idag.

Visst är det fortfarande bra musik, och som sådan alltid gångbar - men det är ofrånkomligen en relik från förr. Det går inte att begära att den ska vara lika framträdande som alla andra intressanta och populära musikstilar. Konkurrensen är väldigt svår idag.

Nej inte alls. Att återge akustiken från en konsertlokal på ungefär 25 000 kubikmeter så att det lyssningsrum du sitter i upplevs såsom det vore ett rum med 25 000 kubikmeter är en sällsam upplevelse i sig och som upphöjer den symfoniska klassiska musiken från att enbart vara toner till att bli en akustisk autentisk totalupplevelse. Musiken är en upplevelse. Upplevelsen av att befinna sig i en konsertlokal är en annan upplevelse. Båda upplevelserna ger synergieffekt till varandra i den klassiska musiken och behövs. Inte nog med det. Akustisk miljö väljs ut för att passa musiken och dess instrument. Det är alltså reflexer och efterklang som påverkar upplevelsen av musiken. Vissa instrument i kombination med hur partituret är skrivet passar för viss efterklang och passar inte för annan efterklang. Att återge en volymsmässigt mycket stor lokal så att man upplever sig sitta i denna lokal och inte hemma är en mycket stor upplevelse i sig som det är få förunnat att uppleva. De som har upplevt det har en helt annan närvarosträvan i sitt musiklyssnande. Radiolyssning funkar bra på sitt sätt men upplevelsen är helt annorlunda trots att det rör sig om samma inspelning.

Jag pratar egentligen inte om musik. Jag pratar om upplevelser och upplevelser som är inom genren entertainment. En bra livekonsert med popband kan också ge helt annan upplevelse gentemot studioplattan hemma.

Mvh
Peter

[Bill50x]

Jag pratar egentligen inte om musik. Jag pratar om upplevelser och upplevelser som är inom genren entertainment. En bra livekonsert med popband kan också ge helt annan upplevelse gentemot studioplattan hemma.

Den upplevelsen är det mycket få som får hemma, eller ens strävar efter, idag. Antingen lyssnar man på musik i sin mobil (eller motsvarande) eller så lyssnar man live, dvs springer på klubbar osv. Jag känner ingen idag som försöker skapa en livekänsla hemma. Gissar att det är nedladdning av musik som skapat ett behov att (för musiker) turnera och spela live eftersom skivförsäljningen inte längre är lönsam. Man behöver alltså inte längre hifi hemma utan kan lika gärna dra ett par pilsner på lokal och lyssna live. Och det är väl egentligen ganska bra?

/ B

[Strmbrg]

Min erfarenhet är att en stor del av de som har en hifianläggning i förlängningen också adapterar sitt musikintresse till den musik som ger hög entertainment via anläggningen.

Men då borde ju all musik få högre entertainmentvärde - eftersom det är fråga om hifi, och inte nåt färgat PA avsett för hårdrock el.dyl? Tillbaks på ruta ett s.a.s.

Man kan ju inte avgöra vilken musik som premieras eller ej förrän man vet exakt hur ett system färgar.

Som PerStromgren var inne på så har vi alla idag tillgång till fullt tillräcklig "hifi" för att kunna upptäcka och njuta av klassisk musik.

Svaret på varför folk inte lyssnar så mycket på klassiskt är att musiken helt enkelt är otidsenlig - innehållsmässigt och formmässigt. Den kultur som den musiken skapades för, och var del av, finns inte idag.

Visst är det fortfarande bra musik, och som sådan alltid gångbar - men det är ofrånkomligen en relik från förr. Det går inte att begära att den ska vara lika framträdande som alla andra intressanta och populära musikstilar. Konkurrensen är väldigt svår idag.

Den klassiska musiken var nog hyfsat otidsenlig även "igår".
Men jag håller med om att den nog betraktas som otidsenlig och att det är EN av många orsaker till att den inte intresserar någon stor andel av befolkningen.

Men, precis som så ofta, så borrar vi ner i frågorna och argumenten utan att vi egentligen har säkerställt att vi diskuterar om samma sak.
Ofta missar man den viktiga "detaljen" eftersom var och en får en egen "bild" i skallen av begreppet 'klassiskt'.

Men, men, det är nog förvisso hugget som kvittat ifall en diskutör tänker på "klassiska pärlor", en annan diskutör på opera, en tredje på Stravinsky och en fjärde på Beethoven.
Inget av detta intresserar speciellt stor andel av befolkningen. Inte ens om man summerar alltsammans.

Nå, för egen del då?
Jo-tack, mitt intresse för både "klassiskt" och jazz har ökat med åren. Samtidigt har kvaliteten på hemmaljudet ökat med åren.

Min generella upptäckarlusta har ökat allteftersom den med.
Den svårtillgängliga musiken är ganska tilltalande i en välljudande anläggning. Dvs en neutral anläggning. Men att jocka Webern i bilstereon med buller och andra oljud, det fonkar inte speciellt bra.
Mer lättillgänglig konstmusik funkar dock hyfsat.

[Nimrod]

Jag tror att det handlar om intresse och kanske främst livsstil.
Tålamodet och "tiden" finns nog inte hos så många idag att försjunka i en komplex musik som är omständlig och "aldrig blir klar".

Tre minuters klassiskt kanske vore något då?
När jag var liten gosse köpte jag singeln "Lonely Lovers Symphony", som någon kanske minns, en upp-poppad version av Beethovens gamla hitlåt.
Och såna klassiska i popform dyker ju upp lite då och då, men nu var det kanske länge sedan?

[phloam]

Jag pratar egentligen inte om musik. Jag pratar om upplevelser och upplevelser som är inom genren entertainment.

Då är jag med lite bättre, tänkte lite i de banorna men hann inte ta upp det

[IngOehman]

Så det är dålig HiFi som är förklaringen till att intresset för klassisk musik minskar?

Tidigare sades det att det var skivor med dålig ljudkvalitet som var förklaringen till minskat intresse för HiFi...

Jag tror snarast att det är en generation som inte förstår att en annan generation inte delar deras intresse.

Man lyssnar på annan musik, på andra apparater, på annat sätt än vad ens föräldrar gör.

Men vaddå?

Sådär ser ju inte problemet ut.

På konserthus har i alla tiden publiken varit lite äldre när klassiskt musik har
spelats, typ i din ålder minus tio år, och uppåt. Barn under 25 har alltid varit
i minoritet.

Det som vi ser idag är att det I ALLA ÅLDRAR lyssnas mindre på klassisk
musik och att det även inom kulturkretsar kan ses att den klassiska musiken,
ja rent av all musik, har tappat makt mycket.

Och allt hänger nog samman, tror jag.

Fonogramförsäljningsställen irl existerar knappt längre, sådana där man kan
bläddra och välja... och fonogrammen mastras sönder och på TV så lanseras
musik som varande "något att bli kändis på"...

Allt som sagts om bristanda kvalitet och hur det drabbat - är riktigt!

Det gäller båda att dålig ljudkvalitet på fonogrammen drabbat intresset för
högklassig ljudåtergivning, men också att ljudkvalitetsproblemen hos både
fonogram och anläggningar drabbat den klassiska musiken, och denna mer
än populärmusiken på grund av att den klassiska ofta är mera beroende av
ljudkvalitet.

Att populärmusiken klarat sig lite bättre kan ju även ha enklare kommersiella
skäl - att nämnda TV-program bombarderar verkligheten.


Vh, iö

[phloam]

Men, men, det är nog förvisso hugget som kvittat ifall en diskutör tänker på "klassiska pärlor", en annan diskutör på opera, en tredje på Stravinsky och en fjärde på Beethoven.
Inget av detta intresserar speciellt stor andel av befolkningen. Inte ens om man summerar alltsammans.

Man får komma ihåg att det finns så oerhört mycket mer musik nuförtiden - konkurrensen om lyssnarnas gunst är stenhård!

Det finns massor av nyare "krävande" genrer som ställer minst lika stora krav på återgivningen som vilken "svår" klassisk musik som helst, och som man inte gärna slösyssnar på i bilstereon - vare sig ljudmässigt eller innehållsmässigt. Och som dessutom fyller samma behov som kanske den svårare orkestermusiken var mer ensam om förr.

Var det inte så att man förr talade om "seriös" musik (i.e. klassisk/orkestermusik)...? Men det är idag helt otillämpbart, man kan vara seriös lyssnare på väldigt många sätt idag

[RogerGustavsson]

Jag pratar egentligen inte om musik. Jag pratar om upplevelser och upplevelser som är inom genren entertainment. En bra livekonsert med popband kan också ge helt annan upplevelse gentemot studioplattan hemma.

Den upplevelsen är det mycket få som får hemma, eller ens strävar efter, idag. Antingen lyssnar man på musik i sin mobil (eller motsvarande) eller så lyssnar man live, dvs springer på klubbar osv. Jag känner ingen idag som försöker skapa en livekänsla hemma. Gissar att det är nedladdning av musik som skapat ett behov att (för musiker) turnera och spela live eftersom skivförsäljningen inte längre är lönsam. Man behöver alltså inte längre hifi hemma utan kan lika gärna dra ett par pilsner på lokal och lyssna live. Och det är väl egentligen ganska bra?

/ B

Jo, det är positivt om det spelas mera live. Det är knappast fallet ute i landet. Var betydligt mera sådant för 25-35 år sedan. Det har också blivit bra mycket dyrare att bevista musiktillställningar. Tidigare var inträdet ofta på samma prisnivå som ett biobesök. Nu är det ofta 2-4 gånger mera för musik även med relativt okända artister (som kan vara väl så bra!).

[Sanny_X]

Man får komma ihåg att det finns så oerhört mycket mer musik nuförtiden - konkurrensen om lyssnarnas gunst är stenhård!

Det finns massor av nyare "krävande" genrer som ställer minst lika stora krav på återgivningen som vilken "svår" klassisk musik som helst, och som man inte gärna slösyssnar på i bilstereon - vare sig ljudmässigt eller innehållsmässigt. Och som dessutom fyller samma behov som kanske den svårare orkestermusiken var mer ensam om förr.

Var det inte så att man förr talade om "seriös" musik (i.e. klassisk/orkestermusik)...? Men det är idag helt otillämpbart, man kan vara seriös lyssnare på väldigt många sätt idag

jajamän

[phloam]

Det gäller båda att dålig ljudkvalitet på fonogrammen drabbat intresset för
högklassig ljudåtergivning, men också att ljudkvalitetsproblemen hos både
fonogram och anläggningar drabbat den klassiska musiken, och denna mer
än populärmusiken på grund av att den klassiska ofta är mera beroende av
ljudkvalitet.

Men det där stämmer inte, i så fall skulle det "ljudkvalitetsproblemen" drabba den moderna musiken i lika hög grad men vi märker inget minskat intresse för motsvarande seriösa och ljudmässigt krävande genrer.

Det finns faktiskt mycket, mycket mer musik idag än "krävande klassisker" och "resten" (populärmusik)

"Ungdomarna" sitter t.ex. och lyssnar sig igenom halvtimmeslånga ambient drone-låtar med stort intresse och fokus, och ställer stora krav på återgivningen av dessa. Som tur är så är det lätt att fixa bra ljud idag. Stravinsky är tyvärr inte lika spännande idag, den musiken är mest historiskt intressant. Precis som Beatles också är självklara att känna till men inte ligger de på hitlistorna längre.

Så nej - brist på hifi har inget med nutidens lyssnarvanor eller musikval att göra.

[Nimrod]

Filmmusik är ju populärt att lyssna på bland många ungdomar.
Min dotter lyssnar mycket på det.
Och den är ju ofta i stil med vad vi kallar klassisk musik.

[IngOehman]

Det gäller båda att dålig ljudkvalitet på fonogrammen drabbat intresset för
högklassig ljudåtergivning, men också att ljudkvalitetsproblemen hos både
fonogram och anläggningar drabbat den klassiska musiken, och denna mer
än populärmusiken på grund av att den klassiska ofta är mera beroende av
ljudkvalitet.

Men det där stämmer inte, i så fall skulle det "ljudkvalitetsproblemen" drabba den moderna musiken i lika hög grad men vi märker inget minskat intresse för motsvarande seriösa och ljudmässigt krävande genrer.

Vem gör den bedömningen, alltså att de är lika krävande?

Du?

Problemet med det sättet att invända mot argument är att man ju kan
invända mot vad som helst sålunda, och därför fungerar sådana invänd-
ningar inte mot något.

Frågan var vad som drabbat den klassiska musiken och jag framlägger
en förklaringsmodell som går att applicera, nämligen att den musiken är
känsligare då det är musik som i hög grad bygger på sådana ljusaspekter
som är svårare att återge än tonhöjder och rytmer. En orkester är ett
vansinnigt stort instrument som dessutom är välbekant och som många
har hört live och därför vill nå liknande upplevelser ifrån hemma. När det
inte går eller är svårt så faller intresset av att göra det.

Min hypotes må vara fel, men det kan du inte visa genom att bara påstå
att all annan musik i så fall skulle ha drabbats, "eftersom den är lika käns-
lig". Det är ju just att den inte är det som var grunden till tesen.

Jag vidhåller mig tes eftersom jag vet hur jag upplever saken, och jag är
mindre intresserad av att lyssna på klassiskt musik i min ifån, av just de
skäl jag anförde. Det är fakta. DU kan tycka att all musik ställer samma
krav, men min tes bygger på min upplevelse att så inte är fallet.

Däremot kan du självklart vara av en annan uppfattning.

Det finns faktiskt mycket, mycket mer musik idag än "krävande klassisker" och "resten" (populärmusik)

Nej, det gör det inte. Per definition.

Allt minus klassiskt musik = resten.

"Ungdomarna" sitter t.ex. och lyssnar sig igenom halvtimmeslånga ambient drone-låtar med stort intresse och fokus, och ställer stora krav på återgivningen av dessa. Som tur är så är det lätt att fixa bra ljud idag. Stravinsky är tyvärr inte lika spännande idag, den musiken är mest historiskt intressant. Precis som Beatles också är självklara att känna till men inte ligger de på hitlistorna längre.

Där har du helt fel. Beatles drar fortfarande in enorma pengar i STIM-avgifter
och likande. Och Stravinsky har aldrig varit stor annat än inom en snäv krets.
Hans musikhistoriska betydelse är dock erkänd.

Han är stor inom den snäva kretsen även idag. Han drar en god publik.

Så nej - brist på hifi har inget med nutidens lyssnarvanor eller musikval att göra.

Jag ser vad du anför som argument, men jag kan inte se att du har argu-
menterat framgångsrikt. Du har inte invänt mot något av de argument som
har framförts, med något annat än sådant som är olika sätt att säga att du
inte tror likadant.

Du talar om ljudkvalitet i bärbara apparater, trots att lyssning i sådana och av
barn - är helt irrelevant. Människor i de åldrarna har aldrig lyssnat i någon
större utsträckning på klassisk musik.

Problemet är att den skapliga hifi-anläggning som på 70-talet hittades i snart
sagt varje hem, den finns inte längre. Nu för tiden är det mest barn (säg 7-
27 år gamla?) som lyssnar på musik, och därför har utbudet anpassats till
barnen.

Så glöm barnen, de har aldrig varit signifikanta konsumenter av den klassiska
musiken. Problemet är att de som är och har varit det, idag ofta knappt ens
en hifi-anläggning hemma. Men mastringen - sättet som musik förstörs, har
minst lika stor betydelse, för det gör att behovet av en god anläggning för
lyssning på annan musik nästan försvunnit. Det är helt enkelt meningslöst
med god anläggning när det inte leder till god ljudkvalitet.

Och så illa har det gått.


Vh, iö

[hifikg]

...Det är helt enkelt meningslöst
med god anläggning när det inte leder till god ljudkvalitet.

Och så illa har det gått.

Det var en dyster syn på saken. Jag tycker att jag hittar pärlor ständigt och jämt som gör en god anläggning synnerligen meningsfull.

Att jag, som köpte Beethovens sjunde symfoni som ett av mina första fonogram (då på brusigt kassettband) i min grönaste ungdom, inte lyssnar så mycket på klassisk musik som jag gjorde en gång i tiden handlar nog mest om tidsfaktorn. Jag har svårt att sitta och ruva till samma symfoni i en timma. Konstigt nog, för jag tillbringar 2-6 timmar om dagen i lyssningsrummet, oftast aktivt lyssnande och jag hoppar sällan mellan låtarna, sätter jag på Miles Davis så lyssnar jag på hela plattan. Förklara det den som kan *s*

Å andra sidan vek jag en kväll helt åt Händel och opera nyssligen, så helt förtappad är jag inte.

[CODY]

Kan ingen skriva till skivbolagen och klaga på att nu även klassisk musik är söndermastrad, så att ungdomar börjar lyssna på den och ha bra sterios igen.

Det är kanske där man ska börja? Då kommer de tillbaka? Ungdomarna.

[Strmbrg]

Hm, jag har inte reagerat på att den konstmusik jag spisar verkar söndermastrad.
Eller att den liksom blivit mycket sämre på senare tids vax.

Har den det?

Mitt "bekymmer" med musiktypen är snarare att den emellanåt känns onödigt grötig.

[hifikg]

Kan ingen skriva till skivbolagen och klaga på att nu även klassisk musik är söndermastrad, så att ungdomar börjar lyssna på den och ha bra sterios igen.

Det är kanske där man ska börja? Då kommer de tillbaka? Ungdomarna.

De svarar ändå inte.

[hcl]

Inspelningarna kan man nog bara delvis beskylla eftersom det finns både gamla och nya sådana och de äldre har väl inte blivit så mycket sämre och knappast p.g.a. det nutida mastringstramset. Att inspelningarna inte lyckas fånga mer än en del av det man kan få live är en annan sak. Jag tycker dock att det finns mycket, mycket bra musik att tillgå på skiva (och numera faktiskt, många gånger, ännu bättre via direktnedladdning). Däremot håller jag inte med om att det är lätt att finna anläggningar som kan göra inspelningarna rättvisa. Nästan inga anläggningar enligt min mening (faktiskt). Det är ganska lätt att samla ihop en hyffsad ljudåtergivare (en anläggnng som låter som att det den återger låter ungefär som musik), men hart när omöjligt att finna apparater som förmår släppa igenom det som finns i inspelningen på ett sådant sätt så att man upplever något som ens påminner om den upplevelse man får - av musiken - live. Så tycker jag. En stor del av musikens - väsen - tycks gömma sig i små nyanser, som är mycket lätta att förlora. Sammanhanget i musiken tycks, för viss musik, hänga i en extremt skör tråd.

Samtidigt tror jag ni alla har mer eller mindre rätt i era analyser om orsakerna till svalnande intresse för musik, hifi och i synnerhet när det gällerlite svårare musik. Nästan all musik är svår att förmedla riktigt, riktigt bra, men viss musik kräver att den förmedlas riktigt, riktigt bra för att ö.h.t. bli meningsfull (begriplig). Det gäller givetvis inte all musik pch i synnerhet s.k. hit-musik är av karaktären lättbegriplig (lätt att meningsfullgöra - i meningen att det är lätt att återge så att musikens skeende går fram till lyssnaren). Att hit-musik inte alltid förefaller meningsfull för alla lyssnare är en annan sak.

[Strmbrg]

Det kommer nog inte endast an på anläggningen huruvida live-upplevelsen uppstår i hemmiljön.

Jag förmodar att redan vid mikrofon-upptagningen uppstår brister. Eller kanske man snarare skall betrakta det som AVVIKELSER mot på-plats-lyssnandet.

[Sanny_X]

Nu för tiden är det mest barn (säg 7-
27 år gamla?) som lyssnar på musik, och därför har utbudet anpassats till
barnen.

Vad grundar du detta på?

Jag över 40 och jag och i princip alla mina jämnåriga vänner lyssnar mycket på musik, går på konserter och festivaler. Alla har inte en dyrbar 2-kanals anläggning eller ens en skiv/fil-samling. De flesta streamar större delen av sin musik, även om vissa fortfarande köper skivor (vissa t.o.m. vinyl). En extremt liten andel av dem lyssnar på klassisk musik.

[2-ch]

När jag var liten gosse köpte jag singeln "Lonely Lovers Symphony", som någon kanske minns, en upp-poppad version av Beethovens gamla hitlåt.

Vilken nostaligitripp du bjöd på så här på luciamorgonen
När jag läste Lonely Lovers Symphony började låten spelas upp i huvudet trots att det var många många år sedan jag hörde den

Fantastiskt vad musik kan göra utan att ens sätta luftmolekyler i rörelse.

[phloam]

Frågan var vad som drabbat den klassiska musiken och jag framlägger
en förklaringsmodell som går att applicera, nämligen att den musiken är
känsligare då det är musik som i hög grad bygger på sådana ljusaspekter
som är svårare att återge än tonhöjder och rytmer. En orkester är ett
vansinnigt stort instrument som dessutom är välbekant och som många
har hört live och därför vill nå liknande upplevelser ifrån hemma. När det
inte går eller är svårt så faller intresset av att göra det.

Min hypotes må vara fel, men det kan du inte visa genom att bara påstå
att all annan musik i så fall skulle ha drabbats, "eftersom den är lika käns-
lig". Det är ju just att den inte är det som var grunden till tesen.

Då är det grunden till din tes som felaktig, eller bygger på ett felaktigt antagande om att klassisk musik är "känsligare" för fel, eller skulle vara svårare att lyssna på och ta till sig - bara för att den skulle vara svårare att återskapa så att det låter precis som i konsertsalen.

Det finns nåt trist elitistisk tänkande bakom att (viss) klassisk musik i högre grad än annan musik "bygger på sådana ljudaspekter som är svårare att återge än tonhöjder och rytmer". Även Mahler och Stravinskij bygger på tonhöjder och rytmer. Och harmonier, komposition osv osv. Vilken musik gör inte det?

Jag kopierar från Wikipedia: "Stravinskij hade under åren 1905-08 studerat för Rimskij-Korsakov och av denne lärt sig en instrumentationskonst som bygger på precision och klarhet. Det som finns skrivet i partituret skall vara tydligt för åhöraren."

Tvärtom skulle man kunna argumentera att all klassisk musik och dess "sound" är mycket mer förlåtande för lyssnaren vid icke-optimal återgivning än t.ex. elektronisk konstmusik, där lyssnaren inte har några som helst erfarenhetsreferenser att gå efter utan måste lita till 100% på den återgivning som finns (man kan inte alls veta hur det är tänkt att låta, eller vad man kanske missar).

Visst är det kul om det låter som i konsertsalen, men att påstå att man inte skulle kunna förstå eller uppskatta särskil klassisk musik om det inte låter precis som "live" är elitistisk bullshit. Imho of course

[Harryup]

Visst är det kul om det låter som i konsertsalen, men att påstå att man inte skulle kunna förstå eller uppskatta särskil klassisk musik om det inte låter precis som "live" är elitistisk bullshit. Imho of course

Då är det bara att lägga ner skiten eftersom ingen "svensson" sitter med en sådan anläggning heller som skulle kunna dom börja lyssna på musiken.
Man måste ju tydligen ha den "perfekta anläggningen" för att kunna börja gilla klassisk musik. Går man bara på konserthuset så vet jag inte om det gills men det är ju så att den vanliga hifi'n sänker det klassiska intresset. Eller?

Har pratat med en massa gamla par över åren som abbonnenerar på biljetter i konserthuset och om man generalliserar bara en aningens uns så är den gemensamma nämnaren att de äger en B&O-anläggning. "På min tid" i branschen kände jag i princip aldrig igen någon kund på en konsert. Däremot på jazzspelningar kunde man känna igen kunder. Sen finns det massor med undantag men klassisk musik passar inte gemene man om det inte står en poporkester på scen samtidigt eller en sångsolist av känt namn.
Jag ser absolut ingen som helst koppling till att hifi'n skulle kunna höja eller sänka intresset annat en ytterst få enskildas intresse för klassisk musik.
Den stora mängden människor som "bara" är musikintresserade handlar ju inte ens i HiFi-butiker utan i en stökig stormarknadsmiljö.
Allt enligt mina egna odokumenterade undersökningar.

mvh/Harryup

[IngOehman]

Nu för tiden är det mest barn (säg 7-
27 år gamla?) som lyssnar på musik, och därför har utbudet anpassats till
barnen.

Vad grundar du detta på?

Statistiken.

Jag över 40 och jag och i princip alla mina jämnåriga vänner lyssnar mycket på musik, går på konserter och festivaler.

Jomen så är det ju. Detsamma gäller de flesta av mina jämnåriga vänner. Men
det beror nog på lika barn leka bäst-principen.

Så tittar man runt sig på det viset får man ju alltid uppfattningen att man är
mycket normalare än man är. För de kan känner är ju som man själv, mer än
medelsvensson är det.

Men statisktiskt är det kiddsen, de under 27, som köper den mesta musiken.

Alla har inte en dyrbar 2-kanals anläggning eller ens en skiv/fil-samling. De flesta streamar större delen av sin musik, även om vissa fortfarande köper skivor (vissa t.o.m. vinyl). En extremt liten andel av dem lyssnar på klassisk musik.

Javisst.

Och?

Vad jag säger är ju bara att den klassiska musiken i alla tiden främst har
konsumerats av den lilla gruppen "gamlingar", som du och jag alltså, det vill
säga de över 27.

Och som du själv säger så har inte alla dessa längre rimligt högklassiga an-
läggningar, och de lyssnar heller inte i samma grad som förr på klassiskt
musik. Det var ju just det jag sa. De har dåliga anläggningar, de saknar ofta
skivsamlingar och de streamar musik - och då tappar den klassiska musiken
mark. Konstigt vore det väl annars.


Vh, iö

[Harryup]

Vad jag säger är ju bara att den klassiska musiken i alla tiden främst har
konsumerats av den lilla gruppen "gamlingar", som du och jag alltså, det vill
säga de över 27.

Vh, iö

Ja och jag tror också att det gäller har med utbildning och samhällsklass att göra. Studetorkestrar och körer är ju inte helt ovanligt bland akademiker.
Misstänker att man redan på Beillman och Romans tid inte såg dessa verk framföras "hur som helst". Det var skillnad på trubadur och konsertorkester redan då.
Det ända som verkligen ändrades var då det kom förstärkta instrument att spela rock, rockabilly blues och pop på. Fram till dess så lyssnade man på samma akustiska instrument i olika uppsättningar vare sig man lyssna på Wagner eller dansade Charleston.

mvh/Harryup

[MichaelG]

Jag över 40 och jag och i princip alla mina jämnåriga vänner lyssnar mycket på musik, går på konserter och festivaler. Alla har inte en dyrbar 2-kanals anläggning eller ens en skiv/fil-samling. De flesta streamar större delen av sin musik, även om vissa fortfarande köper skivor (vissa t.o.m. vinyl). En extremt liten andel av dem lyssnar på klassisk musik.

+1 Och då är jag till och med över 50 och vissa av mina kompisar över 60.

[faema]

Nja, jag är 50+ och har lyssnat nästan uteslutande på klassiskt de senaste 25 åren, såväl på de "gamla" typ Mozart och mycket nyproducerat.
Att det lyssnas mindre på klassiskt nu tror jag inte, jag har pratat med Elle-Kari Höjeberg många gånger under årens lopp, P2 ligger stabilt på 1,8% , har gjort så i deccenier.

[Strmbrg]

Nja, jag är 50+ och har lyssnat nästan uteslutande på klassiskt de senaste 25 åren, såväl på de "gamla" typ Mozart och mycket nyproducerat.
Att det lyssnas mindre på klassiskt nu tror jag inte, jag har pratat med Elle-Kari Höjeberg många gånger under årens lopp, P2 ligger stabilt på 1,8% , har gjort så i deccenier.

Ja, P2s lyssnarandel och kanske lyssnarmängd, kan nog mycket väl ligga konstant trots att totalbefolkningen lyssnar mindre på klassiskt nu än förr.
Det kan ju vara bland dem som INTE lyssnar på P2 som klassiskt-spisandet har minskat.

[faema]

Nej herr strmbrg. Lyssnarna som lyssnar på P2 är och har varit läääänge 1,8 % av den totala folkmängden i Svea rike.

[Strmbrg]

Nej herr strmbrg. Lyssnarna som lyssnar på P2 är och har varit läääänge 1,8 % av den totala folkmängden i Svea rike.

Jo, men alltså, det finns ju 98,2 % männsikor UTÖVER dessa 1,8 % P2-lyssnare.
Om fler av dessa lyssnade på klassiskt för femton år sedan än nu, så har ju klassiskt-lyssnandet minskat fast P2-lyssnandet är konstant.

[Sanny_X]

Jag över 40 och jag och i princip alla mina jämnåriga vänner lyssnar mycket på musik, går på konserter och festivaler. Alla har inte en dyrbar 2-kanals anläggning eller ens en skiv/fil-samling. De flesta streamar större delen av sin musik, även om vissa fortfarande köper skivor (vissa t.o.m. vinyl). En extremt liten andel av dem lyssnar på klassisk musik.

+1 Och då är jag till och med över 50 och vissa av mina kompisar över 60.

Exakt, det är varken åldern på lyssnarna eller kvaliteten på deras anläggningar som spelar roll. Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

[Sanny_X]

P2 ligger stabilt på 1,8% , har gjort så i deccenier.

Undra vilken typ av anläggning "snittlyssnaren" använder, jag tror inte det är HiEnd.

[faema]

Jo, men alltså, det finns ju 98,2 % männsikor UTÖVER dessa 1,8 % P2-lyssnare.
Om fler av dessa lyssnade på klassiskt för femton år sedan än nu, så har ju klassiskt-lyssnandet minskat fast P2-lyssnandet är konstant.

Det tror jag inte. Jag är ganska säker på att de som spisar klassiskt hemma också föredrar P2 framför andra skval eller skrål-kanaler, nu som då.
Slutsats:
Det spisas INTE mindre klassiskt nu, det som står i start-tråden.

[Strmbrg]

Jag över 40 och jag och i princip alla mina jämnåriga vänner lyssnar mycket på musik, går på konserter och festivaler. Alla har inte en dyrbar 2-kanals anläggning eller ens en skiv/fil-samling. De flesta streamar större delen av sin musik, även om vissa fortfarande köper skivor (vissa t.o.m. vinyl). En extremt liten andel av dem lyssnar på klassisk musik.

+1 Och då är jag till och med över 50 och vissa av mina kompisar över 60.

Exakt, det är varken åldern på lyssnarna eller kvaliteten på deras anläggningar som spelar roll. Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Nej, jag tror inte heller på anläggningskvalitetens sjunkande nivå.
Alltså, är man seriöst intresserad av klassisk musik så skaffar man sig väl rimligen en anläggning där dessa trudeliteter låter bra. Man är väl (för sjutton) inte helt utlämnad till vad man har "råkat" skaffa sig för stereoanläggning.

För övrigt är det inte alls särskilt trist med trist musik. Det kan vara riktigt kul, speciellt när vaxet tagit slut.

[Strmbrg]

Jo, men alltså, det finns ju 98,2 % männsikor UTÖVER dessa 1,8 % P2-lyssnare.
Om fler av dessa lyssnade på klassiskt för femton år sedan än nu, så har ju klassiskt-lyssnandet minskat fast P2-lyssnandet är konstant.

Det tror jag inte. Jag är ganska säker på att de som spisar klassiskt hemma och föredrar P2 framför andra skval eller skrål-kanaler, nu som då.
Slutsats:
Det spisas INTE mindre klassiskt nu, det som står i start-tråden.

Nej, jag har ingen annan grund för mitt uttalande än mitt egenskapade resonemang, så det kan vara fel.
För egen del så lyssnar jag väldigt mycket på P2. Typ lika mycket som för säg tio år sedan. I stort sett enbart i bilen dock. Och så var det för tio år sedan också.
Hemma däremot har det skett en påtaglig förskjuting åt jazz.

[faema]

Nja, tror att klassiskt-lyssnarna har något bättre anläggning än snittlyssnarn, men vet ej.
Hur låter Beethovens 5:a i en lur som popsnörerna går omkring med på stan?

[CODY]

Jag tror att audio pros ace-bass teknik i sub woofers har gjort mycket för intresset för klassiskt.

[Objektivisten]

Jag tror det är hemmabions fel.

[petersteindl]

Jag tror att audio pros ace-bass teknik i sub woofers har gjort mycket för intresset för klassiskt.

Absolut! Då ace-basstekniken kom så sålde Bachs piccolaflöjtkonsert som smör i solsken. Sambandet var entydigt och säkerställdes av Statistiska Centralbyrån.

[faema]

Är det mycket bas i en piccolaflöjtkonsert, jag är skeptisk. Mest höga finstilta toner.

[CODY]

James Galway och hans inspelningar av Trollollollflöjten användes för att dema ace-bass på sin tid.

[RogerGustavsson]

Jag är den enda i min släkt som har en skivsamling. Inte ens någon på mitt jobb har någon skivsamling att tala om. Räknar jag ihop hur många personer släkt+arbetskamrater kan tänkas vara blir det kanske 200 personer. Jag är alltså en av 200, dvs. 0.5%.

Bland de där 200 finns det några musikintresserade. En del spelar eller sjunger själva, andra är lyssnare eller både och. Några få av dem kan jag träffa på konserter med klassisk musik, någon på jazz eller kör/kyrkomusik. Några fler på typ Roger Waters på Ullevi. De flesta är dock medelmåttigt intresserade och är mera ute efter att ha varit där när någon känd artist eller grupp uppträder, t.ex. Gyllena Tider eller julkonsert med Carola... Då riskerar de inte träffa mig i alla fall.

En rätt stor del av musiken som skapas faller i glömska efter en tid. Många har minnen förknippade med musik, ofta ungdomsminnen, och nostalgi kan släta över sämre musik rätt bra. Vi blir väl lite till mans "barn av vår tid"? Våra föräldrar växte upp med sin musik, kanske inte så mycket via media utan snarare levande musik. En del av musikutbudet är mera tidlös än annan. Musik som varit en del av nöjeslivet tycker jag känns fadd efter ett tag.

Själv lyssnar jag numera inte så mycket på radio som förr och streamad musik blir det inte mycket av heller. Använder det förfarandet mera för att gallra mig fram till något att köpa. I klassisk musik finns ett stort tolkningsutrymme och att lyssna på olika versioner på Spotify kan vara till god hjälp i valet.

Nu finns det rätt tydlig förändring av hur man avlyssnar inspelad musik mot för 40 år sedan. Då köptes stereoanläggningar i parti och minut. Sonab, Mirsch och Martin Persson gick väl ut i mängder som knappast någon svensk tillverkare kan drömma om idag? Idag intas en stor del av musiken under förflyttning. Att sitta i pendeltrafik med musik i öronen känns för mig helknasigt.

När man går på symfonikonsert idag är medelåldern ruggit hög mot för 25-30 år sedan. Det verkar inte fylla på med yngre i samma takt som äldre faller bort. Det syns ibland skiftningar i publiken i samband med att någon yngre solist (Ava Bahari) fått framträda i TV-serier och liknande, t.ex. Molanders som gick i SVT, då föryngras publiken. Även Mozart's c-moll-mässa drog en yngre publik.

[phloam]

Trollollollflöjten

[phloam]

Trådfrågan är ungefär som att fråga sig varför folk inte lyssnar mer på [infoga valfri smal musikgenre] och undra om det kan bero på att folk inte köper "riktiga hifi-anläggingar" längre.

Folk exponeras för t.ex. country & western i film och media osv - men det är trots detta en genre som inte får ökad (eller minskad) spridning beroende på tillgänglig ljudkvalitet. Det krävs ett specialintresse helt enkelt. Likaså med folkmusik, eller ovan nämnda elektronmusik osv.

Tvärtom kanske man möjligen kan säga att brist på specialintresse minskar benägenheten att bli medveten om åtargivningskvalité.

Att sitta i pendeltrafik med musik i öronen känns för mig helknasigt.

Hur ofta har du provat, och i så fall med vilken utrustning? Jag pendlade rätt mycket förr, och varje resa var ett gyllene tillfälle att lyssna på musik. Detta var före mobilrevolutionen och jag var - pga just specialintresse i vissa musikgenrer - väldigt mån om att ha bra ljud.

Det är, om du ursäktar, lite fördomsfullt att tro att man inte kan lyssna bra under resa - när det i själva verket kan vara en fantastisk upplevelse att se landskapet från ett tågfönster när man lyssnar.

Och likaså att det inte skulle gå att få till bra ljud - förr fick man anstränga sig för att få till det, när enda alternativet var kassett. Idag är det löjligt enkelt att gå ut och skaffa sig ett par bra slutna lurar och få digital kvalitet direkt in utan svaj, brus, dropouts osv.

Så nej, ljudkvalitén har inte direkt försämrats (det är väl ofta snarare bättre ljud i mobil + lurar än i hemmaljudet, tyvärr), tillgången på hifi har således snarare ökat med åren. Förr på 70-80tal var det ju en ganska stor investering att köpa en "riktig" hifianlägning för hemmet.

Så det enda som rimligen kvarstår är att klassisk musik är en genre för specialintresserade, och att om intresset fluktuerar så hittar man anledningarna i helt andra faktorer än ljudet (även om jag tror som faema säger, att intresset egentligen är rätt konstant).

[Strmbrg]

Alltså, många hade ju typ en Philips Jet Set i vardagsrummet. Eller en Fergusonplanka, eller nån av Luxors Dirigent-modeller.
Möjligen en snygg Bang och Lufsen.
Eller kanske en Sonab-anläggning bestående av R2000, OD11 och S55.

Kanske inte direkt jättebra grejor rent ljudmässigt.

Grannen ovanför oss hade en Sonab-anläggning.
Vi hade en Rank Arena i silverfärgad plast med ovala envägselement...
Minns att jag var ganska impad och avis. Men det var nog mest pryleriet jag impades av. Ljudmässigt var jag nog ganska lättledd på sjuttitalet...

[RogerGustavsson]

Att sitta i pendeltrafik med musik i öronen känns för mig helknasigt.

Hur ofta har du provat, och i så fall med vilken utrustning?

Det känns helknasigt för mig. Att det är okej för dig är ju kul för dig. Kommunicerar oftast med mina medpasagerare. Vi är ett gäng om 4-6 som träffas nästan varje vardag. Har bra isolerande in-ear proppar och de används ibland på jobbet för att slippa tjötet i det öppna kontorslandskapet.

[phloam]

Kanske inte direkt jättebra grejor rent ljudmässigt.

Men kanske inte så illa heller? Halvfullt glas?

[phloam]

Att sitta i pendeltrafik med musik i öronen känns för mig helknasigt.

Hur ofta har du provat, och i så fall med vilken utrustning?

Det känns helknasigt för mig. Att det är okej för dig är ju kul för dig. Kommunicerar oftast med mina medpasagerare. Vi är ett gäng om 4-6 som träffas nästan varje vardag. Har bra isolerande in-ear proppar och de används ibland på jobbet för att slippa tjötet i det öppna kontorslandskapet.

I vilket fall som helst så vill jag bara belysa att det faktiskt kan funka väldigt bra för många och den stundens njutning kan vara väldigt viktig. Folk som inte har jättenära till jobbet och har barn osv kanske har svårt att hitta tid för lyssnande i sweetspot i soffan när de kommer hem.

Att hifi ofta tenderar att vara en sport för ungkarlar med för mycket fritid är ju rätt tydlig. Huruvida detta speglas i musikvalet vill jag dock låta vara osagt

På så sätt kan ju faktiskt smartphone-eran utgöra en smärre musikrevolution, inte minst nu när Spotify Free kommit till mobilen. En stunds avstressande klassisk musik i slutna lurar kanske snart blir både hippt och trendigt, vem vet?

[RogerGustavsson]

Det är, om du ursäktar, lite fördomsfullt att tro att man inte kan lyssna bra under resa - när det i själva verket kan vara en fantastisk upplevelse att se landskapet från ett tågfönster när man lyssnar.

Kanske kan förtydliga att mina pendelresor inte är så långa att någon meninsfull lyssning knappast är realiserbar. Det jag reagerar på är att man ser många nästan maniskt kasta sig över sina mobiler och öronsnäckor så fort tillfälle ges som att annat runt omkring inte är viktigt. På långresa med tåg har jag också använt lurar/snäckor men jag är i regel en kommunikativ person och lyssning prioriteras inte. När vi i somras var på flyg/tåg/bilsemester i USA, blev det inte mycket till lyssning.

[MichaelG]

Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Snarare "något annat" då. "Trist" är ju bara en rent subjektiv bedömning. "Otidsenlig" vet jag inte riktigt vad det är när det gäller musik. Om du inte menar att det inte är vad kidsen vill höra just nu. "Svårtillgänglig" kan det ju vara i viss mån. Musik som man inte har någon relation till, är ju i någon mening svårtillgänglig.

[MichaelG]

När man går på symfonikonsert idag är medelåldern ruggit hög mot för 25-30 år sedan. Det verkar inte fylla på med yngre i samma takt som äldre faller bort.

Fast där skiljer sig min uppfattning. När jag mer regelbundet började gå till Göteborgs konserthus för kanske 25 år sedan tyckte jag mest att där var massa gamla tanter och farbröder. Idag är där betydligt fler i min ålder och dessutom ser jag några ungdomar då och då.

(Jo jag vet att huvudskälet till att fler besökare är i min ålder är jag blivit äldre - men min poäng är att om medelåldern fortsatt stiga, hade jag fortfarande varit bland de yngre. Jag tror alltså att medelåldern är ganska lik hur det såg ut för 25 år sedan.)

[roggaro]

jo men kidsen ÄR ju väldigt svårtillgängliga i dagens mening och ska bara ha å så... därav måste de tvingas till att sitta still ibland och tillsyvenes och sist bli uppmärksammad på att det faktiskt FINNS akustiskt välljudande inspelningar..
efter det är det bara (inte så bara) att trimma hörseln på det som gör gott.
inser att jag är på ett gungfly nu

[roggaro]

en granne tjej å kille var hemma hos mig för en tid sedan och körde ju det gamla rajset med Kate Bush å sådant. faen så rent det låter sa dem och på redan låg volym också.. tror det säger en hel del om vad kidsen saknar dynamiken

[hcl]

Jo, men alltså, det finns ju 98,2 % männsikor UTÖVER dessa 1,8 % P2-lyssnare.
Om fler av dessa lyssnade på klassiskt för femton år sedan än nu, så har ju klassiskt-lyssnandet minskat fast P2-lyssnandet är konstant.

Det tror jag inte. Jag är ganska säker på att de som spisar klassiskt hemma också föredrar P2 framför andra skval eller skrål-kanaler, nu som då.
Slutsats:
Det spisas INTE mindre klassiskt nu, det som står i start-tråden.

Jag lyssnar på ganska mycket olika musik, från från pop, rock, ..., jazz och klassiskt. Det varierar över tiden, men oftast innehåller veckan någon rock, jazz och klassiskt. Jag lyssnar lite på radio och uteslutande på P1. I bilen vill jag oftast ha det tyst (musik i bilen ger sällan det jag vill).

För egen del har direktnedladdning (högupplöst) ökat mitt intresse för att spela klassisk musik. En bra nätverksspelare som förses med väl framförd och väl inspelad musik, på fil, ger mig ofta mer än vad klassisk musik förmår då den förpackats på CD. Om man nu skall generalisera. Visst finns det bra på CD också, men de bästa upplevelserna av klassisk musik får jag från vinyl eller högupplöst fil.

..., det är varken åldern på lyssnarna eller kvaliteten på deras anläggningar som spelar roll. Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Nej, jag tror inte heller på anläggningskvalitetens sjunkande nivå.
Alltså, är man seriöst intresserad av klassisk musik så skaffar man sig väl rimligen en anläggning där dessa trudeliteter låter bra. Man är väl (för sjutton) inte helt utlämnad till vad man har "råkat" skaffa sig för stereoanläggning.

För övrigt är det inte alls särskilt trist med trist musik. Det kan vara riktigt kul, speciellt när vaxet tagit slut.

Ni bortser kanske ifrån den anti-kvalitets trend som tycks frodas i vissa kretsar, inkl. hos folk som jobbar med musik. Att många musikintresserade ser på hifi som något som inte har något med musikåtergivning och upplevelse därav utan att hifi är ett teknikorienterat nördintresse. För egen del kan jag förstå hur denna uppfattning uppstått, då jag kan hålla med om att det under fr.o.m. slutet av 70- talet utvecklats och propagerats för hifi som inte egentligen är speciellt bra på att förmedla musik, men desto bättre på att återge ljud på ett fräckt sätt. Utan att ha hela historien klar för mig tycks det mig som att man fram till början på 70-talet hade en nykter syn på vilka brister som hifi-anläggningarna hade och jobbade hårt för att se till att dessa brister inte påverkade musikupplevelsen negativt. Allt eftersom tekniken medgav konstruktioner som med befintliga mätmetoder tycktes perfekta så verkar många ha glömt att man måste lyssna för att kontrollera och optimera konstruktionen för det den var tänkt för. På så sätt har det kommit att figurera produkter som, mätmässigt tycks perfekta och därmed kan refereras till som god hifi, men som inte förmedlar musik på ett bra sätt. Detta har många musikintresserade, antingen hört med egna öron eller hört andra tala om. På den vägen har det fortsatt och nu är det en sanning för många att hifi inte är för musikintresserade utan enbart för apparatintresserade. Det är givetvis så att bra hifi fortfarande är bättre på att återge musik, det är rimligen det som definierar bra hifi... Hur den mäter är sekundärt, även om bra hifi rimligen också mäter bra.

[Sanny_X]

Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Snarare "något annat" då. "Trist" är ju bara en rent subjektiv bedömning. "Otidsenlig" vet jag inte riktigt vad det är när det gäller musik. Om du inte menar att det inte är vad kidsen vill höra just nu. "Svårtillgänglig" kan det ju vara i viss mån. Musik som man inte har någon relation till, är ju i någon mening svårtillgänglig.

Jo trist är fel ord.

Det jag ville komma fram till är att det är musiken i sig det gäller, inte någon "yttre" faktor.

[hcl]

Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Snarare "något annat" då. "Trist" är ju bara en rent subjektiv bedömning. "Otidsenlig" vet jag inte riktigt vad det är när det gäller musik. Om du inte menar att det inte är vad kidsen vill höra just nu. "Svårtillgänglig" kan det ju vara i viss mån. Musik som man inte har någon relation till, är ju i någon mening svårtillgänglig.

Jo trist är fel ord.

Det jag ville komma fram till är att det är musiken i sig det gäller, inte någon "yttre" faktor.

Varför tror du så?

[Strmbrg]

Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Snarare "något annat" då. "Trist" är ju bara en rent subjektiv bedömning. "Otidsenlig" vet jag inte riktigt vad det är när det gäller musik. Om du inte menar att det inte är vad kidsen vill höra just nu. "Svårtillgänglig" kan det ju vara i viss mån. Musik som man inte har någon relation till, är ju i någon mening svårtillgänglig.

Jo trist är fel ord.

Det jag ville komma fram till är att det är musiken i sig det gäller, inte någon "yttre" faktor.

Ja, jag tror att det är musiken i sig. Förvisso även yttre faktorer, men knappast stereoanläggningsfaktorn. Snarare livsstilsfaktorn, eller vad man nu vill kalla den.

[hcl]

Det är musiken som är trist/otidsenlig/svårtillgänglig eller något annat.

Snarare "något annat" då. "Trist" är ju bara en rent subjektiv bedömning. "Otidsenlig" vet jag inte riktigt vad det är när det gäller musik. Om du inte menar att det inte är vad kidsen vill höra just nu. "Svårtillgänglig" kan det ju vara i viss mån. Musik som man inte har någon relation till, är ju i någon mening svårtillgänglig.

Jo trist är fel ord.

Det jag ville komma fram till är att det är musiken i sig det gäller, inte någon "yttre" faktor.

Ja, jag tror att det är musiken i sig. Förvisso även yttre faktorer, men knappast stereoanläggningsfaktorn. Snarare livsstilsfaktorn, eller vad man nu vill kalla den.

Jag tror det är flera faktorer, musikmode, konkurrens av alternativ sysselsättning/musik etc, men att bortse från att musikanläggningarna påverkar vårt sätt att uppskatta musik anser jag är en grov miss.

[Strmbrg]

Jag tror det är flera faktorer, musikmode, konkurrens av alternativ sysselsättning/musik etc, men att bortse från att musikanläggningarna påverkar vårt sätt att uppskatta musik anser jag är en grov miss.

Kan du utveckla det där om en grov miss?
Menar inte att du HAR fel, men vill gärna förstå hur du resonerar.

Mitt eget resonemang bygger på att folk knappast väljer musik efter hur anläggningen presterar.
Så, lite tillspetsat:

"Oj vilket klart och neutralt ljud det är i min anläggning, jag skall börja lyssna på "klassiskt".

"Den här anläggningen jag har, den låter ganska färgad. Jag tänker inte börja lyssna på klassiskt."

"Nä, med den anläggning jag har idag går det ju inte längre att spisa "klassiskt"! Jag slutar med det."

Möjligen denna sista variant kan ju vara rimlig. Att familjebildning och kompromisser i hushållet medfört att den fina anläggningen som Jösta hade innan han flyttade ihop med Märta är såld. Vardagsrummet innehåller numera en silverfärgad pinne med en Ipod fasttryckt högst upp. Den fnisslar och tjumpar rätt friskt, men ljudkaraktären inbjuder inte till lyssning på vare sig Hindemith eller Mozart.
Dessutom ogillar Märta den musiken.

[Magnuz]

Är det fastställt att klassisk musik tappat mark? Jämfört med när? I förhållande till annan musik eller överhuvudtaget?

Om det nu är så att den gjort det tror jag det beror på att den är tidskrävande och svårtillgänglig jämfört med både annan musik och andra aktiviteter.

Själv lyssnar jag sällan på klassisk musik och det tror jag dels beror på att det som sagt är tids- och tålamodskrävande och dels på att det finns en djungel av kompositörer och dirigenter och tolkningar och inspelningar o.s.v. som gör att det är svårt att närma sig den klassiska musiken på något sätt. Sedan är det faktiskt ganska sällan klassisk musik tilltalar mig till att börja med. Den känns ofta alltför pompös och manierad. Antagligen mest p.g.a. fördomar, men ändå.

[hcl]

Jag tror det är flera faktorer, musikmode, konkurrens av alternativ sysselsättning/musik etc, men att bortse från att musikanläggningarna påverkar vårt sätt att uppskatta musik anser jag är en grov miss.

Kan du utveckla det där om en grov miss?
Menar inte att du HAR fel, men vill gärna förstå hur du resonerar.

Mitt eget resonemang bygger på att folk knappast väljer musik efter hur anläggningen presterar.
Så, lite tillspetsat:

"Oj vilket klart och neutralt ljud det är i min anläggning, jag skall börja lyssna på "klassiskt".

"Den här anläggningen jag har, den låter ganska färgad. Jag tänker inte börja lyssna på klassiskt."

"Nä, med den anläggning jag har idag går det ju inte längre att spisa "klassiskt"! Jag slutar med det."

Möjligen denna sista variant kan ju vara rimlig. Att familjebildning och kompromisser i hushållet medfört att den fina anläggningen som Jösta hade innan han flyttade ihop med Märta är såld. Vardagsrummet innehåller numera en silverfärgad pinne med en Ipod fasttryckt högst upp. Den fnisslar och tjumpar rätt friskt, men ljudkaraktären inbjuder inte till lyssning på vare sig Hindemith eller Mozart.
Dessutom ogillar Märta den musiken.

Av de alternativ du givit så är antyder det sista vad jag menar:

"Nä, med den anläggning jag har idag går det ju inte längre att spisa "klassiskt"! Jag slutar med det."

Bortsett från att man knappast drar slutsatsen att det är anläggningens fel så är det nog ungefär så. Man kanske hört lite klassisk musik live och tyckt att det har något man gillar. Så försöker man utforska området mer, med sin egen anläggning och några rekommenderade skivor. Om anläggningen inte är bra nog då så är risken äverhängande att man drar slutsatsen att;

"Det där med klassisk musik kan väl vara kul ibland kanske, men att lyssna hemma är inte min grej." ...

Kanske noterar man att man tröttnar väldigt fort och hänvisar till eller skyller på "Det är alltid något som stör. alltid är det något som behöver behöver göras..."

Orsaken är enklare än så. Hör man inte musiken, är det då troligt att man tycker det är bra? Att det finns andra orsaker till att man inte förstår musiken är en annan sak, men att anläggningen inte är bra nog kan helt klart vara en orsak.

Ibland är det säkert så att klassisk musik inte är den aktuella personens grej? Jag menar att det är en allt för enkel förklaring. Varför jag tror det är att enligt min mening är det just så: de flesta anläggningar låter en inte höra det som gör musiken värd att lyssna till. Kanske gäller det f.f.a. klassisk musik, jazz och en del annat. Det drabbar govetvis all musik, men inte all musik är så beroende av att man hör väldigt väl vad eller hur musikerna spelar.

Att man måste lyssna aktivt, koncentererat för att höra musiken tror jag är ett tecken på dålig återgivning. Det finns flera, men måste man anstränga sig, ja då är det inte såvärst bra.

Vad man normalt menar med tydlig hifi tror jag är ett bivillkor på vad som i musikförmedlingsperspektiv kan anses bra, men vad som ur ett ljudmässigt perspektiv uppfattas som tydligt behöver inte alls vara speciellt tydligt ur ett musikförmedlingsperspektiv. IÖ har nämnt begrepp som överskärpt. Kanske är det ett försök att beskriva tydlig, men inte på ett bra sätt (m.a.p. förmåga att förmedla musik).

[celef]

görs det ny klassisk musik, jag menar klassisk musik som är skriven/komponerad alldeles nyss, och inte nån nytolkning av gammal dänga från 300 år sedan?

är den nykomponerade musiken "anpassad" till dagens värld eller är den skapad på en åldrig värdegrund?

för mig som är helt oinsatt tycks den klassiska musiken stå i still, det verkar inte råda nån utveckling

för mig ar det som att all hårdrock idag skulle låta som iron maiden från 80-talet, det hade ju varit sorgligt värre

[Strmbrg]

görs det ny klassisk musik, jag menar klassisk musik som är skriven/komponerad alldeles nyss, och inte nån nytolkning av gammal dänga från 300 år sedan?

är den nykomponerade musiken "anpassad" till dagens värld eller är den skapad på en åldrig värdegrund?

för mig som är helt oinsatt tycks den klassiska musiken stå i still, det verkar inte råda nån utveckling

för mig ar det som att all hårdrock idag skulle låta som iron maiden från 80-talet, det hade ju varit sorgligt värre

Mja, det görs nog inte speciellt mycket musik som liknar Bach, Beethoven, Schubert, Mozart. Jag tycker "klassisk musik" är ett bökigt begrepp.
Det mesta som idag skrivs för akustiska orkestrar eller mindre akustiska ensembler är melodilöst och väldigt svårt för de flesta. Lite elitistiskt kanske man kan tycka.

Nå, tolvtonsmusik kom ju redan på tio- eller kanske tjugotalet. Redan då handlade det om melodilös musik som ofta mest låter lite lätt obehaglig och svårmemorerad.

PS
Själv har jag svårt för hårtslående aggressiv rockmusik. Jag blir trött av den.

[RogerGustavsson]

görs det ny klassisk musik, jag menar klassisk musik som är skriven/komponerad alldeles nyss, och inte nån nytolkning av gammal dänga från 300 år sedan?

är den nykomponerade musiken "anpassad" till dagens värld eller är den skapad på en åldrig värdegrund?

för mig som är helt oinsatt tycks den klassiska musiken stå i still, det verkar inte råda nån utveckling

för mig ar det som att all hårdrock idag skulle låta som iron maiden från 80-talet, det hade ju varit sorgligt värre

Ja
Ja
Nej
Ja

[phloam]

Philip Glass känner du säkert till - han räknas ju som en av de främsta moderna tonsättarna för orkester. "Akhnaten" och "Einstein on the Beach" tror jag är moderna operor?

Jag känner inte till den sidan av hans produktion men brukar tipsa om en personlig favorit, "Itaipu". Orkestermusik som lyckas med att vara både modern och spännande

[Strmbrg]

Philip Glass känner du säkert till - han räknas ju som en av de främsta moderna tonsättarna för orkester. "Akhnaten" och "Einstein on the Beach" tror jag är moderna operor?

Jag känner inte till den sidan av hans produktion men brukar tipsa om en personlig favorit, "Itaipu". Orkestermusik som lyckas med att vara både modern och spännande

Ja, just det. Glass tänkte jag inte på. Han är nutida och lättillgänglig.
Ganska tjatig, tycker jag. Men jag har inte lyssnat så mycket på hans musik egentligen.

[shifts]

När jag var liten trodde jag klassisk musik var The Beatles och Rolling Stones.

När jag ser folk tvivla på om det görs någon klassisk musik i dag förstår jag hur begränsande en genrebenämning kan vara. Vad konstituerar klassisk musik? Finns det någon rimlig definition?

[phloam]

Orsaken är enklare än så. Hör man inte musiken, är det då troligt att man tycker det är bra? Att det finns andra orsaker till att man inte förstår musiken är en annan sak, men att anläggningen inte är bra nog kan helt klart vara en orsak.

Jag är skeptisk - sitter just nu och lyssnar på klassiskt i hörlurar via datorn, och det funkar lika bra för det. Det låter faktiskt skitbra, jag kan inte säga att ljudet är problemet. Musiken går fram lika bra som alla annan musik så fort man vant sig vid uttrycket.

Man skulle kunna (lite elakt kanske) säga att det du säger ovan innebär att klassisk musik måste kompensera med att öka på återgivnings/närvarokicken för att man ska stå ut med dess problem (som Magnuz sammanfattar bra - tålamodskrävande, maner, kunskapsbehov, fördomar osv)

I händelse av Klassiskt - Tryck in Surround/Spatial stereo/Loudnessknappen

[phloam]

Ja, just det. Glass tänkte jag inte på. Han är nutida och lättillgänglig.
Ganska tjatig, tycker jag. Men jag har inte lyssnat så mycket på hans musik egentligen.

Det är nog hans mer populära verk som "The Photographer" och fimmusiken som är så där extremt repetitiv (han lär ju inte vara gillad av de som måste spela detta på violin o.dyl ) men annars tror jag att det varierar mycket.


celef et al, kolla kanske denna samlingen , The Best 20th Century Classical Composers (sammanställd av Philip Glass?)

http://open.spotify.com/album/121h7tSThQrDh9ZgWcCb4g

[shifts]

Glass tänkte jag inte på. [...] Ganska tjatig, tycker jag.

Jag tyckte det där var rätt kul och huvudet på spiken. Många av hans verk bygger ju på repetition.

[celef]

görs det ny klassisk musik, jag menar klassisk musik som är skriven/komponerad alldeles nyss, och inte nån nytolkning av gammal dänga från 300 år sedan?

är den nykomponerade musiken "anpassad" till dagens värld eller är den skapad på en åldrig värdegrund?

för mig som är helt oinsatt tycks den klassiska musiken stå i still, det verkar inte råda nån utveckling

för mig ar det som att all hårdrock idag skulle låta som iron maiden från 80-talet, det hade ju varit sorgligt värre

Ja
Ja
Nej
Ja

Jag tar gärna emot skivtips på modernt komponerad klassisk musik

[petersteindl]

görs det ny klassisk musik, jag menar klassisk musik som är skriven/komponerad alldeles nyss, och inte nån nytolkning av gammal dänga från 300 år sedan?

är den nykomponerade musiken "anpassad" till dagens värld eller är den skapad på en åldrig värdegrund?

för mig som är helt oinsatt tycks den klassiska musiken stå i still, det verkar inte råda nån utveckling

för mig ar det som att all hårdrock idag skulle låta som iron maiden från 80-talet, det hade ju varit sorgligt värre

Jag kan säga att Arvo Pärt är den samtida tonsättare som haft och har sin största publik någonsin. Ingen annan tonsättare har haft sådan samtida genomslagskraft.

Jag diskuterade fenomenet Arvo Pärt med tonsättare Sven-David Sandström som nämnde detta. Det är det Neogregorianska som lockar, en slags modern mysticism i tonspråket.

Mvh
Peter

[celef]

görs det ny klassisk musik, jag menar klassisk musik som är skriven/komponerad alldeles nyss, och inte nån nytolkning av gammal dänga från 300 år sedan?

är den nykomponerade musiken "anpassad" till dagens värld eller är den skapad på en åldrig värdegrund?

för mig som är helt oinsatt tycks den klassiska musiken stå i still, det verkar inte råda nån utveckling

för mig ar det som att all hårdrock idag skulle låta som iron maiden från 80-talet, det hade ju varit sorgligt värre

Jag kan säga att Arvo Pärt är den samtida tonsättare som haft och har sin största publik någonsin. Ingen annan tonsättare har haft sådan samtida genomslagskraft.

Jag diskuterade fenomenet Arvo Pärt med tonsättare Sven-David Sandström som nämnde detta. Det är det Neogregorianska som lockar, en slags modern mysticism i tonspråket.

Mvh
Peter

tack, det ska jag leta upp

[hcl]

Orsaken är enklare än så. Hör man inte musiken, är det då troligt att man tycker det är bra? Att det finns andra orsaker till att man inte förstår musiken är en annan sak, men att anläggningen inte är bra nog kan helt klart vara en orsak.

Jag är skeptisk - sitter just nu och lyssnar på klassiskt i hörlurar via datorn, och det funkar lika bra för det. Det låter faktiskt skitbra, jag kan inte säga att ljudet är problemet. Musiken går fram lika bra som alla annan musik så fort man vant sig vid uttrycket.

Såvida du inte har något verkligt extraordinärt bra så håller jag inte med. Någon sådan återgivningskvalitet har jag inte varit med om från någon dator.

Många tycker att man visst hör musiken via nästan vilka återgivare som helst, men där håller jag inte heller med. Visst, man hör en variant av musiken, men inte mycket av hur musikerna faktiskt spelar den. Man kan gissa, men det är långt ifrån samma sak. Det är så jag upplever det i varje fall.

[Strmbrg]

Det hjälper nog inte hur neutral anläggning man än har.
Dvs det blir ALDRIG rätt ändå. Bättre eller sämre kan det självklart bli, men aldrig rätt.

Problemet uppstår redan i det faktum att mikarna inte alls "hör" som örat.
Jämför bara en mik som skall spela in i en lokal med en massa talande människor med att vara där själv.

Nu behöver kanske detta inte betyda att det är lika bra att ge upp och strunta i hur anläggningen beter sig. Men det kan vara värt att ha med detta perspektiv på saken.

[Magnuz]

Såvida du inte har något verkligt extraordinärt bra så håller jag inte med. Någon sådan återgivningskvalitet har jag inte varit med om från någon dator.

Fast just datorn borde inte vara något problem - nästan all inspelad musik idag har väl passerat minst en dator någonstans i kedjan.

[Komorok]

Orsaken är enklare än så. Hör man inte musiken, är det då troligt att man tycker det är bra? Att det finns andra orsaker till att man inte förstår musiken är en annan sak, men att anläggningen inte är bra nog kan helt klart vara en orsak.

Jag är skeptisk - sitter just nu och lyssnar på klassiskt i hörlurar via datorn, och det funkar lika bra för det. Det låter faktiskt skitbra, jag kan inte säga att ljudet är problemet. Musiken går fram lika bra som alla annan musik så fort man vant sig vid uttrycket.

Såvida du inte har något verkligt extraordinärt bra så håller jag inte med. Någon sådan återgivningskvalitet har jag inte varit med om från någon dator.

Många tycker att man visst hör musiken via nästan vilka återgivare som helst, men där håller jag inte heller med. Visst, man hör en variant av musiken, men inte mycket av hur musikerna faktiskt spelar den. Man kan gissa, men det är långt ifrån samma sak. Det är så jag upplever det i varje fall.

Håller med om vartenda ord.

Det som blir knivigt är dock att veta vilken återgivning som är den sannaste .

[Laila]

Om detta häringa har jag så mycket att säga att jag inser att min skriveriförmåga inte riktigt räcker till.

Troligtvis är det hela i frågeställningen om, "Är det hifins fel . . . . " kanske mitt eget fel . . . typ .

[phloam]

Orsaken är enklare än så. Hör man inte musiken, är det då troligt att man tycker det är bra? Att det finns andra orsaker till att man inte förstår musiken är en annan sak, men att anläggningen inte är bra nog kan helt klart vara en orsak.

Jag är skeptisk - sitter just nu och lyssnar på klassiskt i hörlurar via datorn, och det funkar lika bra för det. Det låter faktiskt skitbra, jag kan inte säga att ljudet är problemet. Musiken går fram lika bra som alla annan musik så fort man vant sig vid uttrycket.

Såvida du inte har något verkligt extraordinärt bra så håller jag inte med. Någon sådan återgivningskvalitet har jag inte varit med om från någon dator.

Många tycker att man visst hör musiken via nästan vilka återgivare som helst, men där håller jag inte heller med. Visst, man hör en variant av musiken, men inte mycket av hur musikerna faktiskt spelar den. Man kan gissa, men det är långt ifrån samma sak. Det är så jag upplever det i varje fall.

Håller med om vartenda ord.

Det som blir knivigt är dock att veta vilken återgivning som är den sannaste .

Men då är vi tillbaks på ruta ett (eller nånstans mitt i diskussionen)

Vilken "variant" är acceptabel och vilken är det inte? Konkreta exempel, tack, på inspelning + anläggning. Eller ge mig ett enda exempel på en anläggning som iigger precis under vad som behövs för att "höra musiken" som det är tänkt. Eller vad som behövs för att slippa gissa?

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

[MichaelG]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

[Strmbrg]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

Jag läser kanske slarvigt jag också. Men oavsett det, så verkar det ganska meningslöst att försöka hitta den där gränsen. Och ganska knasigt att tro att den ens finns.

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

[Harryup]

Den där "gränsen" anser jag vara högst personlig.
Jag har träffat på flera musiker ifrån philharmonin i Stockholm som inte kunde höra skillnad överhuvudtaget på olika anläggningar. De förlorade sig direkt in i tolkningen och man kunde byta till helt olika högtalare mitt i stycket och de hade ingen som helst aning. Nu är väl inte det det vanligaste stadiet i sin musiklyssning för lyssnare men det finns.
Så för de så hade hifi'n ingen skuld i det hela.

[hcl]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

Jag läser kanske slarvigt jag också. Men oavsett det, så verkar det ganska meningslöst att försöka hitta den där gränsen. Och ganska knasigt att tro att den ens finns.

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

Det är nog ganska klart att man aldrig kommer ända fram. Total transparens i hela inspelningskedjan är sannolikt inte möjligt (bara det faktum att olika personer har olika frekvensrespons i olika riktningar och tillhörande anpassning i hörselsinnet gör det hela omöjligt, men så lång kanske man inte måste komma för att ändå komma över en nog hög uppfattbarhetsnivå.

När det gäller uppfattbarhet så tycker jag det förhåller sig som att olika musik, låtar, framföranden, inspelningar tillsammans med återgivande anläggning ger tillgång till musiken till någon viss nivå. En annan anläggning med liknande musikförmedlingsprestanda ger en uppfattbarhet på samma uppfattbarhetsnivå. Uppfattbarheten tycks komma i skov på så sätt att det inte är en linjärt ökande uppfattbarhet för linjärt ökande musikförmedlingsprestanda. Uppfattbarheten tycks komma stegvis, där steget inträder vid olika prestandaförbättringsnivåer för olika inspelningar.

Jag försöker med ett exempel;

Någon typisk pop-låt/inspelning med trummor, bas, elgitarr, synth och sång. För att fatta låten på lägsta nivå krävs inte mycket. Ungefär telefonfrekvensgång (ungefärligt passband 300-3500 Hz) räcker för att uppfatta melodin i sången, övertonerna i basspelet och grundtonerna hos övriga instrument. Har man dessutom hört många pop-låtar så kan man fylla i basslinga, frasering och övertoner så att efter några lyssningar har man lagt pusslet och kanske t.o.m. tycker låten är ganska bra. Med en standard hifi-anläggning (kanske 99.9% av allt som säljs i europa, inkl. 95% av s.k.seriös hifi och high-end) kommer man ett steg längre och får med allt väsentligt ur ett frekvensperspektiv, men beroende av var på denna nivå systemet spelar så kan det fortfarande vara svårt att riktigt uppfatta hur respektive instrument spelas och hur sammanhanget mellan de olika instrumenten verkligen är tänkt. Snabba tonsekvenser flyter ihop (mer eller mindre), det framgår inte med tillräcklig tydlighet när vissa anslag görs vilket gör att man t.ex. lätt får en förenklad (fel) bild av vissa rytmskapande sammanhang. Det börjar dock gå att (genom upprepad lyssning) föreställa sig hur sångare, solister vill förmedla inlevelse och någon känsla. På nästa nivå blir det klart att artisterna spelar klart bättre än man först kunde tro och att låten är mer välgjord. På denna nivå kan man plötsligt åter uppskatta något som man tidigare uppfattat som "enkel musik" eller uppskatta en musikstil som man normalt inte gillar. Mer av hur musikerna spelar faller på plats och varför blir nu plötsligt mer självklart.

Varje delsteg kan delas in i kategorier och (kanske) f.f.a så sker stegen olika beroende på lyssnare och musikstil.

[hcl]

Den där "gränsen" anser jag vara högst personlig.
Jag har träffat på flera musiker ifrån philharmonin i Stockholm som inte kunde höra skillnad överhuvudtaget på olika anläggningar. De förlorade sig direkt in i tolkningen och man kunde byta till helt olika högtalare mitt i stycket och de hade ingen som helst aning. Nu är väl inte det det vanligaste stadiet i sin musiklyssning för lyssnare men det finns.
Så för de så hade hifi'n ingen skuld i det hela.

För denna kategori tror jag det är väldigt svart-vitt.

SVART:
Nästan ingen hifi är bra nog att ge dessa lyssnare något som de inte redan skapar, helt automatsikt, i sitt huvud. Nästan inga inspelningar/anläggningar är heller nog bra för att denna ifyllnadsprocess kan förbikopplas och det kritiska lyssnandet kopplas in på den nivå man normalt ansätter i musikskaparsammanhanget.

VITT:
Å andra sidan är är det nog få anläggningar som är så dåliga att denna kategpri lyssnare inte förmår fylla i det som fattas och som ger dom det dom ändå söker då de lyssnar på musik.

NATTSVART:
Utan att veta så skulle jag ändå gissa att en bra dirigent, med det kritiska lyssnandet inkopplat skulle tycka att även en bra inspelning uppspelad på (vad de flesta skulle klassa som) en mycket bra hifianläggning ändå låter hemskt otillfredsställande jämfört med vad dirigenten skulle kräva av orkestern, i dirigentsituationen.

[Strmbrg]

Vet inte säkert såklart, men jag får en viss känsla av att några här menar att en dålig anläggning får det att låta som att orkestern eller delar av den spelar fel.

[RogerGustavsson]

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

Det är därför mikrofonerna inte ställs på lyssningsplats. I många fall är färre mikrofoner en fördel men det ställer ofta större krav på den anläggning som ska återge inspelningen och möjligen får man skruv upp ljudnivån en del. Få-mikrofonupptagningar utan nämnvärd dynamikreducering låter i mina öron närmare det verkliga framförandet. Egna enkla inspelningar av musikframträdanden där inte PA-högtalare används kan bli förvånansvärt bra. Dessvärre får man nöja sig med lite amatörmusiker men ändå. Tror en stor del av köpemusiken idag är manipulerad för att återges av rätt enkla anläggningar.

Så här i jultid plockas ett antal julskivor fram. Fortfarande står sig Bertil Alving's inspelning Cantate Domino väldigt bra. Det går att skruva upp ljudnivån rejält utan någon skrikighet. Har några andra julskivor där dynamikreduceringen är störande.

Det där med musiker och lyssning. De verkar ha musiken i huvudet, det hade även Beethoven som var helt döv under många år. Jag och hustrun hör olika när vi är på konsert, alla har nog sitt sätt att lyssna och det märks ju på inläggen i denna tråd.

Vet inte säkert såklart, men jag får en viss känsla av att några här menar att en dålig anläggning får det att låta som att orkestern eller delar av den spelar fel.

Det tycker inte jag men balansen hos orkestern kan bli annorlunda och tonalt är det ofta för ljust.

[hcl]

Vet inte säkert såklart, men jag får en viss känsla av att några här menar att en dålig anläggning får det att låta som att orkestern eller delar av den spelar fel.

Inte direkt fel, men mer eller mindre bra.

Att inspelning och uppspelning inte även påverkar hur man uppfattar hur de som spelar faktiskt spelar tycker jag vore märkligt. Varför skulle bara klang eller mindre väsentliga aspekter påverkas? Det ter sig rimligt att även det mest väsentliga påverkas.

Hur mycket man lider av det beror troligen på hur olika personers musiklyssningssinne fungerar. Att lida måttligt av det är i någon mening bra, men det gör troligen också att man är mindre öppen för det som faktiskt spelas. Ju mer man fyller i ju mindre tar man troligen in av det som faktisk återges.

Så tror jag.

[hifikg]

...Det där med musiker och lyssning. De verkar ha musiken i huvudet, det hade även Beethoven som var helt döv under många år. ...

Det där har jag funderat på. Betyder det att en van musiker klarar sig med en enklare anläggning (resten finns i huvudet så att säga) eller gör det att hen ställer brutalt höga krav på återgivningen för att inte störas? Brukar kika runt lite när musiker och andra intervjuas, men ser sällan några spännande anläggningar i bakgrunden. Sten Broman nyttjade riktiga grejor såg jag i en annons en gång och en del musiker har rejält flashiga system, men det kanske mest är för att de har råd liksom. Finns det någon tumregel (!?) här?

[Magnuz]

Finns det någon tumregel (!?) här?

Ja: Riktiga musiker har skitsystem och bryr sig inte.

[hcl]

Finns det någon tumregel (!?) här?

Ja: Riktiga musiker har skitsystem och bryr sig inte.

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen, d.v.s. vissa lyssnar mer och fyller i mindre, dessa vill ha bra anläggning och vissa lyssnar mindre och fyller i mer, dessa är inte alls lika kräsna. Det tycks inte vara så att alla musiker fyller i allt som saknas och inte heller att alla musiker är extremt observanta på hur det låter.

[Magnuz]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

[hcl]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

Nej, det skrev jag inte. Musiker bryr sig alldeles säkert i mycket större utsträcknng, men bland musikerna så finns alla varianter, precis som bland vanliga musikkonsumenter.

Att så många, vanligt folk likväl som musiker ofta inte har speciellt imponerande hifi tror jag mer beror på exponering (eller brist på exponering). De flesta har säkert aldrig ens haft möjlighet att höra något verkligt bra och drar därmed slutsatsen att hifi eller ej inte gör speciellt stor skillnad. Så tror jag det är även bland s.k. hifi-intresserade.

[petersteindl]

Nej, det är ju naturligtvis bs fel att den klassiska musiken tappar mark.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

Nej, och när de spelar har de flesta sitt instrument nästan i nyllet, och sitter mitt i röran nånstans. Det blir en helt annan kaka av det.

För min del är nog själva hifi-intresset mest bara ett teknikbaserat intresse. Inget fel i det, men det är knappast för musikinträngandets skull jag har skaffat en massa prylar under årens lopp.
Vore jag purt intresserad av enbart musiken så dög nog "närapå vad sjutton som helst".

Men nu har jag ju en massa dyra pryttlar och ids inte "byta ner mig".

[celef]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

Nej, det skrev jag inte. Musiker bryr sig alldeles säkert i mycket större utsträcknng, men bland musikerna så finns alla varianter, precis som bland vanliga musikkonsumenter.

Att så många, vanligt folk likväl som musiker ofta inte har speciellt imponerande hifi tror jag mer beror på exponering (eller brist på exponering). De flesta har säkert aldrig ens haft möjlighet att höra något verkligt bra och drar därmed slutsatsen att hifi eller ej inte gör speciellt stor skillnad. Så tror jag det är även bland s.k. hifi-intresserade.

Jag tror det är rätt dyrt att vara musiker, kvalitet brukar kosta och det gäller nog instrument och kringutrustning oxå, jag har fått uppfattningen att musiker i regel prioriterar den egna utrustningen framför en fin och dyr stereo

[hcl]

Jag tror det är rätt dyrt att vara musiker, kvalitet brukar kosta och det gäller nog instrument och kringutrustning oxå, jag har fått uppfattningen att musiker i regel prioriterar den egna utrustningen framför en fin och dyr stereo

Det har du säkert rätt i. Klok prioritering tror jag.

[faema]

celef skrev:
Jag tror det är rätt dyrt att vara musiker, kvalitet brukar kosta och det gäller nog instrument och kringutrustning oxå, jag har fått uppfattningen att musiker i regel prioriterar den egna utrustningen framför en fin och dyr stereo

Nja, tror inte det.
Jag hängde mycket hos Radiolagret, en seriös Hifi-handlare på den tid när det begav sig. De berättade att av deras kunder var en stor del från Göteborgsymfonikerna och de köpte bra grejer, de var mycket kräsna.
Att kundernaq gick dit kan ju också bero på att deras butik låg ett stenkast från koncerthallen.

[phloam]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 69#1600369

Om det är lättare att ta till sig viss musik med bättre anläggning, medför inte det att det är svårare att ta tills sig viss musik ju sämre anläggning? Tills det inte går alls? Och var går då den gränsen? Trattgrammofon?

Eller var går gränsen för när man kan ta till sig musiken utan problem? Det måste man ju kunna definiera åtminstone på ett ungefär, annars är det bara ett löst påstående med smak av snömos.

Antingen det, eller så erkänner man att man alltid kan ta till sig musiken oavsett återgivningskvalitet, det är bara det att det blir mer njutbart ju bättre anläggning man har.

[IngOehman]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

Jag läser kanske slarvigt jag också. Men oavsett det, så verkar det ganska meningslöst att försöka hitta den där gränsen. Och ganska knasigt att tro att den ens finns.

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

Märkligt att tro så kanske, men märkligt eller inte, så är det i varje fall fel.
Mikrofonerna tar alls inte upp ljud som lyssnaren på plats om de inte är
ett konsthuvud och inspelningen är avsedd att avlyssnas med hörlurar.

I annat fall behöver mikrofonerna placeras med insikt om hur de skiljer sig
från öronen, och hur hela stereofoniska konceptet gör det. Lite förenklat
kan man säga att på samma sätt som högtalarna inte sitter fast i öronen
utan står på en viss distans och kommunicerar både direkt och via rummet
med öronen, så måste denna distans exkluderas vid inspelningstillfället.

Man tar helt enkelt upp ljudet "på vägen". Så vad mickarna gör är att skapa
en portal, en stor öppning på lämpligt ställe, och högtalarna är den andra
halvan således att de skapar ett stort och förhoppningsvis vidöppet fönster
mot inspelningsvärlden.


Vh, iö

- - - - -

PS. I verkligheten är det mycket mera komplex än så att göra goda inspel-
ningar, framförallt på grund av en massa geometriska distorsioner som man
som inspelningstekniker bör förstå i detalj för att man skall kunna undvika
dem. Men i sin enkelhet är portaltänket ändå kanske en liten hjälp att förstå
(för den som inte behöver bli expert på att spela in) varför mikrofonerna inte
kan placerar på lyssningsplats om man vill att det skall låta som det gjorde
på lyssningsplats när man lyssnar på inspelningen.

[MichaelG]

Om det är lättare att ta till sig viss musik med bättre anläggning, medför inte det att det är svårare att ta tills sig viss musik ju sämre anläggning? Tills det inte går alls? Och var går då den gränsen? Trattgrammofon?

Eller var går gränsen för när man kan ta till sig musiken utan problem? Det måste man ju kunna definiera åtminstone på ett ungefär, annars är det bara ett löst påstående med smak av snömos.

Antingen det, eller så erkänner man att man alltid kan ta till sig musiken oavsett återgivningskvalitet, det är bara det att det blir mer njutbart ju bättre anläggning man har.

Ingen annan än du påstår att det måste finnas en gräns. Varför tror/tycker du att det måste vara så?

För mig är det en flytande skala som i praktiken börjar vid "enklare klockradio/sämre mobiltelefon" i ena änden och "live under optimala förhållanden" i andra änden. Och någonstans däremellan kan vi plotta in olika typer av musiklyssningsapparatur. Min tes är att ju mer man hör av musiken - desto lättare är det att förstå den. Omvänt blir då att ju bättre man redan känner musiken - desto mindre kan man höra av den och ändå njuta.

Överfört till ljudanläggning blir då att en bättre anläggning visar upp mer av musiken än vad en sämre anlägning gör (jämför om man utan problem kan höra vilka instrument som spelar eller om man behöver gissa om det är en basklarinett eller kontrafagott respektiv bastrombone eller bastuba - i många anläggningar kan man inte ens höra skillnad på en tuba och en kontrabas när ljudbilden blir litet komplex).

Jag kan njuta av Våroffer via en klockradio därför att jag kan verket. När jag hör skrället in i örat, hör jag orkestern inne i huvudet. Om jag aldrig hört Våroffer tidigare, skulle jag ha avsevärt mycket svårare att njuta av verket via en klockradio.

[petersteindl]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 69#1600369

Om det är lättare att ta till sig viss musik med bättre anläggning, medför inte det att det är svårare att ta tills sig viss musik ju sämre anläggning? Tills det inte går alls? Och var går då den gränsen? Trattgrammofon?

Eller var går gränsen för när man kan ta till sig musiken utan problem? Det måste man ju kunna definiera åtminstone på ett ungefär, annars är det bara ett löst påstående med smak av snömos.

Antingen det, eller så erkänner man att man alltid kan ta till sig musiken oavsett återgivningskvalitet, det är bara det att det blir mer njutbart ju bättre anläggning man har.

Om du skriver ett musikstycke som består av en massa toner som ligger från 60 Hz och neråt och spelar upp detta på en trattgrammofon, så blir det inte mycket till musik via trattgrammofonen. Det kan dock vara en mäkta upplevelse med en superdupermegamojänganläggning

Dessutom pratas det om att ta till sig musiken. Det är inte det avgörande. Det avgörande är om underhållningsvärdet av den underhållning som finns i valsituationen är störst med klassisk musik. Om inte, så tenderar människan att prioritera den underhållning som människan får mest belöning av i de nervsystem som ingår i belöningscentra i proportion till vad det kostarr i form av pengar och nedlagd energi.

Uppenbarligen är det så att du Phloam får mer belöning i ditt nervsystem att skriva inlägg på faktiskt istället för att lyssna på en snutt musik. Det är ett val som du gör. Vid alla tillfällen som du väljer att skriva så är det på grund av att det ger dig mest utdelning i valögonblicket. I det här fallet så handlade det inte om att välja mellan att lyssna på klassisk musik eller David Bowie. Du väljer ju även bort David Bowie till förmån för att skriva på faktiskt.

Det handlar om att välja det man tycker ger en mest i förhållande till arbetsinsats och tillgänglig tid d v s ork och lust.

Det är just det jag velat påpeka i mina tidigare inlägg.

Mvh
Peter

[jockewe]

Jag tror att en finare anläggning i en fungerande akustik kan ha potential att tydligt exponera fler detaljer i en inspelning.

Sen är frågorna många, t.ex;
finns dessa detaljer ens överhuvudtaget? ("bra"/"dålig" musiker)
Är de intressanta eller ens relevanta för just den lyssnaren?
Är det störande att akustiken på ett phonogram från en välkänd lokal inte alls korresponderar med den lokalen etc.

Jag har en kollega som nästan spenderat en fjärdedel av vad hans instrument är värt på sin ljudanläggning, själv är jag inte i närheten... (en fin fiol får du knappast under millen)

Här på detta forum tror jag att vi är ovanligt väl disponerade att förstå skillnaden mellan att höra och att lyssna, ibland blir hörandet lidande av lyssnandet om ni förstår vad jag menar. Enklare uttryckt, om man inte skiter i HUR det låter efter en liten stunds lyssnande är det helt enkelt inte läge att lyssna mer! Eller?

Min gräns för att klara Evert Taube var snäv när jag var yngre, tyckte han var en mycket blek trubadur, senare fick jag höra en uppspelning som gjorde att jag begrep hans mer finstilta "färghantering" och DÅ plötsligt vände min uppfattning till respekt... Där låg just den gränsen, hur många liknande gränser finns det?

[Laila]

Finns nog(tyvärr) massvis med liknande gränser, gissar jag . . . typ . *

*Vilket ju kan ses som en positiv tillgång . . . ety att de kan överbryggas . . .

[roggaro]

härligt inlägg jockewe och kan inte på något vis i världen invända ang. specifikt detaljerna (bra eller dåliga). de hörs och finns där för finsmakaren är jag övertygad om

[RogerGustavsson]

Så här i jultider går det knappast undvika att höra Jussi Björling ta ton i "O helga natt/Adam's Julsång". De allra flesta reflekterar knappast över hur hans sång kan ha tänkas låtit i verkligheten utan tar in stycket som ett historiskt inslag. De inspelningar som finns verkar inte göra stycket eller honom rättvisa. Det kanske finns någon inspelning som är någorlunda modern ljudmässigt? Med modern menar jag mera som bättre inspelningar från 50-talet.

[ajna]

Hej Roger! Lyssna på den här.
http://open.spotify.com/track/25kc04AdhLUyAGSPHzWmdP
Inspelad 1959.

[sportbilsentusiasten]

Så här i jultider går det knappast undvika att höra Jussi Björling ta ton i "O helga natt/Adam's Julsång". De allra flesta reflekterar knappast över hur hans sång kan ha tänkas låtit i verkligheten utan tar in stycket som ett historiskt inslag. De inspelningar som finns verkar inte göra stycket eller honom rättvisa. Det kanske finns någon inspelning som är någorlunda modern ljudmässigt? Med modern menar jag mera som bättre inspelningar från 50-talet.

Tror du?
Oavsett på vilket system jag hör Jussi sjunga tänker jag alltid på hur OTROLIGT han sjunger och hur overkligt bra det måste varit live.

Inspelningerna av Jussi är typiska exempel på hur bra det musikaliska budskapet går fram i äldre inspelningar som gjordes med enkla okomplexa utrustningar och som inte "fixades till" efteråt som dagens gör.

[RogerGustavsson]

Det låter i mina öron skrikigt om Jussi och orkestern verkar spela i en annan lokal. Spåret efter, från La Boheme är klart bättre. Det finns en betydligt äldre Jussi-inspelning från 1939 med Beethoven's "Adelaide" på en av danska High Fidelity's CD (nr 17, var tvungen att leta fram den). Kanske denna, http://open.spotify.com/track/6JUpmsLpmUkEmkD0Gt1XzE, fast den på CD:n är från Nimbus och låter möjligen bättre.
Den fungerar mycket bättre för mig trots sämre ljud. Antar att det är lättare att återge mindre komplexa förlopp i dessa äldre inspelningar. Stor orkester som brakar på gör sig inte så bra.

Den här tycker jag också är trevlig, http://open.spotify.com/track/5zaRS6GcnL7Npgji3kNzCW

Jo, äldre inspelningar kan vara riktigt bra. En mina favoriter är David och Igor Oistrach i Bach's "Konsert för två violiner".

[hcl]

...
Min gräns för att klara Evert Taube var snäv när jag var yngre, tyckte han var en mycket blek trubadur, senare fick jag höra en uppspelning som gjorde att jag begrep hans mer finstilta "färghantering" och DÅ plötsligt vände min uppfattning till respekt... Där låg just den gränsen, hur många liknande gränser finns det?

Detta exempel illustrerar precis vad jag menar, hur jag definierar bra återgivning och varför jag söker det.

Jag har tappat räkningen på artister som jag avskrivit för egen del, men som med bättre inspelningar och anläggningar visat sig vara utmärkta. Nu för tiden har jag nästan helt slutat döma, konstaterar bara att - för mig - är inte inspelning och anläggning bra nog för att jag skall tycka att någon viss artist är bra. Många lyssningar, annan inspelning eller bättre anläggning kan ändra detta.

[phloam]

Men är det kanske så att det som egentligen sker är att bättre återgivning enbart kortar ner antalet gånger man behöver lyssna på en viss artist för att förstå det fina i kråksången?

Annars så skulle det ju finnas artister som aldrig går att begripa sig på eller börja uppskatta förrän man hörde dem på de där extrafina hifanläggningarna som delger nån slags subtil information man annars missar genom standard-hifi. Någon som har exempel på sådana?

Men såvitt jag förstår så har ju folk har även förr lärt sig att uppskatta både Jussi och Mahler och Evert på enklare anläggningar - det krävs kanske bara lite mer tålamod, lite överseende, lite fantasi, lite mer intresse - och/eller några fler genomlyssningar.

[shifts]

phloam: Tycker det redan kommit exempel i tråden. Ett till: En artist för mig som jag redan älskade, Fennesz, fick jag upp nya ögon för när jag bytte högtalare minns jag. En låt jag aldrig tyckt var mer än medioker i hans repertoar, växte och blev helt fantastisk i mina nya. Låten hade jag redan hört och kunde utan och innan, men sen fick jag ytterligare någon pusselbit som inte hade funnits där i min tidigare anläggning.

[Magnuz]

Men såvitt jag förstår så har ju folk har även förr lärt sig att uppskatta både Jussi och Mahler och Evert på enklare anläggningar - det krävs kanske bara lite mer tålamod, lite överseende, lite fantasi, lite mer intresse - och/eller några fler genomlyssningar.

Visst är det så. Sedan tror jag det handlar om vad man förväntar sig också. Vänjer man sig vid hög ljudkvalitet blir man bortskämd och får svårare att uppskatta klockradion. Dessutom handlar uppskattande av musik mycket om tillvänjning. Lyssnar man på vad som helst tillräckligt envetet börjar man gilla det tillslut.

Det här har för övrigt länge varit en av Linns käpphästar - bra hifi (d.v.s. bara Linn) gör att man har lättare att ta till sig okänd musik.

[Strmbrg]

Visst är det så. Sedan tror jag det handlar om vad man förväntar sig också. Vänjer man sig vid hög ljudkvalitet blir man bortskämd och får svårare att uppskatta klockradion...

Ja, och en annan variant kan ju vara just att med den fina anläggningen, så förväntar man sig väldigt mycket.
Såpass mycket, att man sitter och lyssnar väldigt kritiskt.
Såpass kritiskt, att man kanske till och med blir lite missnöjd med vad man hör.

[hcl]

Visst är det så. Sedan tror jag det handlar om vad man förväntar sig också. Vänjer man sig vid hög ljudkvalitet blir man bortskämd och får svårare att uppskatta klockradion...

Ja, och en annan variant kan ju vara just att med den fina anläggningen, så förväntar man sig väldigt mycket.
Såpass mycket, att man sitter och lyssnar väldigt kritiskt.
Såpass kritiskt, att man kanske till och med blir lite missnöjd med vad man hör.

Jag tror inte man måste lyssna på något speciellt sätt, bara att musikupplevelsesinnet är vant att uppleva på en viss nivå då man lyssnar på musik torde vara tillräckligt för att även det undermedvetna skall fälla ett avgörande. När det inte är bra nog så tappar man intresset ganska fort. För egen del är det sällan som musiklyssning via Spotify ger mig någon behållning. Wimp (f.f.a. hifi-varianten) däremot kan fungera hyggligt bra, även om det inte är lika bra som direktspelning ifrån egen NAS.

F.ö. tycker jag den här tråden varit väldigt trevlig att följa. Det verkar som att vi kan vara myclet mer överens när vi grundar våra åsikter på vad vi upplever (musikupplevelseorienterat) i stället för vad vi tror oss veta eller har teoretiska kunskaper kring. Jag menar inte att förringa teoretiska kunskaper, men visst är väl dessa ändå sekundära så länge som de inte har stöd i vad vi upplever (bortsett då det handlar om placebo resp. nocebo)!?