prolinn skrev:En drös med dravel som jag förvisso känner igen, men inte som kommande från Linn. Det har säkert funnits mer eller mindre initierade människor varav några som tyckt att Linn gjort bra hifi och som hasplat ur sig osakligheter, men det gör inte att det behöver vara åsikter som kommer från Linn.
Om det kommer från folk som representerar Linn, så får vi nog ändå kalla det "dravel som kommer från Linn". Alternativt får vi misstro allt som kommer från Linn, och säga att det är dravel, att att det egentligen inte kommer från Linn, som tycker något helt annat...
prolinn skrev:Har linn förkunnat att högtalare måste stå på spikfötter? Vad jag känner till så har de uttryckt åsikten att man kan konstruera högtalare för att stå uppställda med spikfötter mot underlaget och att det kan vara bra om man gör det på rätt sätt.
Det finns inget rätt sätt att göra fel sak på. Det enda fall där spikfötter inte skadar återgivningen är om man kan placera de resulterande resonanserna ÖVER det frekvensområdet som är aktuellt. Det betyder att det enda undantagsfall jag kan komma på är mycket små och platta subwoofrar som placeras på betonggolv...
prolinn skrev:Armbandsur och andra resonanta prylar påverkar akustiken och därmed återgivningen. Är det konstigt? Är det inte lite lustigt om ni med er kontrollerade akustik inte noterat detta faktum medan andra med ur er synvinkel troligen usel rumsakustik noterat dessa effekter empiriskt?
En vägg utan resonanser reflekterar och fördröjer uppskattningsvis en fillion gånger mera ljud än en beeper i ett armbandsur, och armbandsurets inverkan kan därtill i empiriska studier inte påvisas när testerna sker blindt (men väl i öppna tester...).
Det sistnämnda är helt i överensstämmelse med vad man vet om suggestionseffekter. Så:
Ja - visst kan armbandsur som någon berättat innehåller en resonant pryl, påverka en människas uppfattning om återgivningen. Detsamma gäller:
1. voo-doo,
2. ormolja,
3. ett mynt i en källare i Peter Belts källare i England, och
4. almänna andars påverkan.
Bara de är kända så kan de påverka, men det har ingenting med den fysikaliska verkligheten som rör ljuden som förmedlar musiken att göra.
prolinn skrev:Ang. tändsticksplån så kanske det finns något som påminner om den sortens fina slippapper som kan användas för att rengöra nålspetsen. Det lär inte vara den sorten som finns på vanliga tändsticksaskar i varje fall och vilket inte alls påminner om det papper som Linn-handlarna förespråkar.
Pappret kom väl fram efteråt, eller? Som en förfinad variant av tändsticksplånet, efter att de insett att de kunde tjäna pengar på det? (Är det någon som minns i vilken ordning vansinnet anlände? Jag är inte säker. Är dock säker på att tändsticksplånet rekommenderades av Linn-handlare för att rengöra pickupålar.
)
prolinn skrev:Linn undersökte PCM-problematiken redan tidigt under 80-talet. Att de inte trodde att digitalt inspelad musik skulle fortleva är befängt.
Ja det är det minsta man kan säga. Att de ansåg att det var ett uselt format som hackade sönder informationen och gjorde den amplitud. och tidsdiskret är ännu befängdare. Att vara okunnig är ju en sak, men att vara det och ändå föreläsa för resten av världen är pinsamt.
prolinn skrev:Jag kommer faktiskt ihåg en intervju med Linns chef där han trodde att musik i framtiden skulle lagras på små kort där avspelningen skedde utan rörliga delar. Detta var någon gång i mitten-slutet på 80-talet.
Att så skulle ske vissat väl alla som överhuvudtaget visste något, långt tidigare än så.
prolinn skrev:Det jag kommer ihåg var att de uttryckte att CD-systemet som sådant var undermåligt. Skulle man designa systemet på det sätt som det gjordes då om man gjorde det idag? Nej, med all säkerhet inte. Var det då bristfälligt då? Om det är bristfälligt nu så kan man nog medge att någon som kritiserade systemet då faktiskt hade rätt.
Nej, inte när perspektivet såg ut som det såg ut.
Kritiken från Linn var ospecifik och känetecknades bara av deras missförstånd och deras okunskaper om konsekvenserna av PCM-kodning (digitalisering) av ljud.
Den kritik de framförde handlade inte om för dåliga specifikationer, utan om att digitalisering är omusikaliskt, och hade signifikanta tillkortakommande jämfört med t ex vinyl.
Vidare: Vad som avgör hur ett system dimensioneras är många saker, och PCM-ljudlagring är liksom alla andra system, något som är föremål för båda förutsättningar och behov.
Jag hade såklart önskat att man valt en lite högre uppösning, gärna 20 eller 24 bitar, och gärna en högre samplingsfrekvens också, så det bleve lättare att utforma antivikningsfiltren. 80 kHz t ex.
Men - du har ju själv hört hur det låter med 8 bitars upplösning, så kanske du ändå kan föreställa dig att upplösningen inte är ett så stort problem som vissa vill göra gällande?
16 bitars upplösning är trots allt 256 gånger högre än 8 bitars upplösning...
Och för att svara på det jag fetat ur din text: Vad har man designat för system i modernare tid?
Jo en massa bitreducerade system av allehanda slag som kännetecknas av att ljudkvaliteten är SÄMRE (i vissa fall avsevärt, och i många även sämre än 8 bitars upplösning) än CD-systemet...
Så dina argument landar illa, trots att du förstås har rätt i att CD-systemet inte har prestanda som tangerar mänskliga hörselns detektionsgräns, men rätt nära är det trots allt. Och när man seriekopplar Vinyl- och CD-systemet och kopplar förbi den ena vad dem, så är det inte svårt att höra vilket som bäst mostsvarar sin förbikoppling...
Nej, den kritik som kom från Linn var rappakalja, och att du försvarar det idag - när Linn gör CD-spelare som på alla vis bevisar hur befängd deras kritik av systemet som sådant var, är... ogenomtänkt av dig?
Varför inte säga att det är en svunnen tid istället, och att Linn av idag vet bättre? Det vore inte bara enklare, utan sannare också.
prolinn skrev:Borde inte CD-systemet uppfylla ungefär följande minimikrav:
>60 kHz samplingstakt
>=18 bitars upplösning
gärna stöd för variabel/olika bit-rate och upplösning för olika behov
Ett PCM system konstruerat runt dessa grundkrav tror jag inte skulle behöva utstå alls den kritik som CD-systemet gjort.
Vi kan diskutera hur mitt eller ditt drömsystem ser ut fram och åter, men det är ändå inget som påverkar hur bra CD-systemet defacto är, och hur irrelevant den kritik som framfördes (mot digitalisering av musik) från Linn-håll var.
Kort sagt - det du skriver om hur CD-systemet borde ha varit är ju bara irrbloss för att ta uppmärksamheten ifrån de pinsamheter om digitalisering av en ljudsignal som Linn defacto hävt ur sig.
Ingen går på irrblossen (nästan ingen i varje fall, hoppas jag).
Här kommer förresten några ytterligare tokerier som de hävde ur sig på den tiden, varav en - de fortfarande inte vaknat upp ur* 
:
1. De enda spolar i högtalardelningsfilter som låter bra är de med järnkärna.
2. De enda kondensatorer som låter bra i högtalardelningsfilter är elektrolyter.
(Inte förvånande satt det dylika i den första generationens högtalare från Linn, och så såg det ut ända tills de anställde den där rödhåriga förnuftiga utvecklingschefen som sa åt Ivor att det snarare är tvärtom...)
3. Den helt logikbefriade Source first-doktrinen. (Att den första länken är den viktigaste). Den motstridiga rappakalja de brukar formulera är mera nogräknat något i stil med (citerat ur minnet): whilst a system is only as good as its weakest link, the most important part of any system is the source. A link in the chain can at best preseve the signal, no link can improve the signal feed to it.
Vh, iö
- - - - -
*Jo, Ivor själv har gjort det#, men företaget mässar ändå samma dogmer oförtrutet vidare...
#Vilket man kunnat läsa om i MoLt, där en intervju jag gjorde med Ivor för ungefär 18 år sedan, publicerades.
PPS. MEN - allt det där är historia, och min personliga uppfattning är att det är lika meningslöst att förneka historien, som den är ointressant när det gäller att bilda sig uppfattningar om Linns produkter av idag.
Fast på ett sätt kanske de hänger ihop ändå - att historien förnekas gör mig mindre benägen att lite på något som påstås idag.
Men du har väl inget med Linn att göra, eller?
Så den historieförfalskning du sysslar med är ju inte deras fel. Den de själv sysslar med är värre. Jag vet inte i vilken utsträckning sådan förekommer. Mitt intryck av Kalle på High Fidelity är till 100% positivt därvidlag. Och jag har även fått en positiv uppfattning om många av Linns produkter anno 2008. Även om de ju kostar en del pengar.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
(Med de vanliga undantagen, det kan ju ske på andras bekostnad...) Problemen kommer när man börjar ventilera varför man gjort ett visst val. Tillvägagångssätt vid utvärdering, tycke och smak, sättet man uttrycker sina val. Allt påverkar reaktionen hos människorna som läser. Största skillnaderna ligger väl mest mellan de som utvärderar hifi på en emotionell basis och de som försöker gå sakligt och vetenskapligt tillväga. Det hävdas givetvis hit och dit en massa. Så länge man lugnt uttrycker det som att man tycker eller upplever något på ett visst sätt så är det väldigt få som reagerar starkt på något. Men när ena (eller andra) lägret hävdar att så här 
)
