Jag tror du (ni) helt missförstått det Svante skriver.
Svante talade (om jag minns rätt, orkar inte bläddra tillbaka) om att den som inte tycker att det låter likadant som det mäter antingen inte lyssnar rätt (vilket kan leda till att man missar en massa saker, trots att de är hörbara), eller inte förstår vad mätningarna visar.
Och det har han helt rätt i. Men vad betyder det?
Jo, det betyder att personen antingen lyssnar på ett sätt så att han eller hon går minste om mycket (lyssnar väldigt ofullständigt) eller att personen inte förstår vad mätningarna visar, och därför inte inser att de överensstämmer med det man hör, fullständigt. Det gör de, alltid.
- - -
Och vad menar jag då med detta? Jo att en mätning inte säger någonting alls innan man har tolkat den.
Den visar en massa siffror eller kurvor eller vad mätningen nu visar, men det finns inte varken några värderingar eller gränsvärden inblandade om man tittar på normala mätningar*. Dessa värderingar och/eller gränsvärden (de som korrelerar till hur det hörs) måste man själv som betraktare av mätningarna, bidra med.
Och det kräver kunskap!
Den som gör det, och har kunskap (riktig, inte vetskap om någon eller några tumregler) kommer, undantagslöst att uppfatta att mätningarna och det man hör korrelerar fullständigt. Den som inte gör det, och som saknar kunskap, kan anse (tro) precis vad som helst om den saken, men det betyder ju ingenting. Det enda det betyder är att personen inte är kunnig och därför inte förstår vad mätningen visar. Hänger du med?
Det finns ingen annan relevant värdering av mätningarna än den som korrelerar till hur hörseln fungerar!
Den som säger att det mätningarna visar inte stämmer med det man hör, är helt enkelt okunnig. Det skriver jag inte för att vara otrevlig eller för att det är min personliga uppfattning - utan för att det fakta. Det är så man måste värdera kunskapen från ett vetenskapligt perspektiv. Om den värdering någon gör av några mätningar de ser, inte stämmer (inte är i överensstämmelse med hörintrycket) så är den värdering de gjort inte kunskap. Ok?
Självklart förenklar jag lite, det behövs eftersom så grundläggande missförstånd verkar råda, de behöver hanteras först, innan överkursen kan börja. Exempelvis är det självklart så att EN mätning bara visar det som blivit mätt med just den mätningen, vilket självklart inte behöver berätta om allt som går att höra. Den säger alltså inte ALLT om ljudet, men det den visar (tillsammans med en ackurat tolkning av den) stämmer alltid med vad man hör. Stämmer i betydelsen att inte stå i motsatsförhållande till det man hör.
- - -
*Ett exempel på vad vissa som anser att mätningar inte har med vad man hör att göra kan ses säga, kan vara att de tittat på två tonkurvor och ser att en är rakare och en annan krokigare, och UNDERFÖRSTÅR att "den raka är bättre", och säger "mätningarna säger att apparat A är bättre, men i verkligheten är apparat B bättre!".
Felen som gjorts är flera, lite förenklat kan man kanske koka ned felen till tre.
1. Dels har personen gjort en värdering - utan att ha kunskap för att göra det. Personen har ansett sig veta att den värdering som gäller när man tittar på mätningar, är t ex "en låg distorsion är bra", alltså skall den apparaten med lägst distorsion låta "bättre" subjektivt, när man lyssnar. Men det är ett feltänk. Vem har sagt att den det lägsta distorsionsvärdet sammanfaller med minst hörbarhet av distorsionen? En apparat vars olinjäriteter i en mätning ger 5 % THD och har en viss fördelning av övertoner, kan påverka hörbart mycket mindre än en annan apparat vars olinjäriteter ger 2% THD med andra övertoner skapade. Man måste veta detta för att kunna tolka mätningarna relevant.
2. Personen har kanske även glömt bort (eller aldrig förstått) att man alltid lyssnar på en kedja av saker, och EN apparat i kedjan kan ju faktiskt behöva förvränga mycket för att slutresultatet (summan av inspelningen och alla apparater i avspelningskedjan) tillsammans skall bli en så bra återgivning som möjligt.
3. Och till sist så kan en förvrängd verklighet upplevas subjektivt trevligare än originalljudet.
Förstår man allt detta så kan man göra relevantare bedömningar (och/eller inse när mätningarna inte är tillräckligt omfattande så det är svårt att göra en bedömning) av hur en uppsättning mätningar på en apparat kommer att påverka musikåtergivningen. Förstår man det inte kan man uppleva att mätningar och det man hör inte stämmer överens, men igen - det beror bara på att man är okunnig (ingen värdering i det).
När man förstår det jag skriver om i de tre punkterna ovan, och har lärt sig att tolka mätningarna på ett riktigt sätt, så inser man också att mätningarna stämmer till 100% med lyssningsintrycket, alltid. De kanske inte säger allt (eftersom de kan vara inkompletta) med det de säger stämmer alltid.
Ja, sen måste man självklart inse och förstå den första vetenskapliga tesen också - att man inte genom att misslyckas med att hitta fel (en mätning kanske inte visar några fel t ex) har bevisat att inga fel finns. Det sistnämnda är fundamentalt för all vetenskap.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Svante skrev:JM skrev:Max_Headroom skrev:
Ett sätt att mäta är hur mycket vågforen på utgången avviker från den på ingången. I det fallet spelar det ingen roll om musiken är komplex eller inte; jämfört med en sinus så är all musik att betrakta som komplexa vågformer.
Maskeringen sker i hjärnan. Ingen maskering sker i apparater som förstärkare eller högtalare. Således kan traditionella mätinstrument inom fysiken inte mäta maskering.
Sannolikt har det överlevnadsmässigt varit viktigt att höra det starkaste ljudet och inte störande svaga ljud. Starka ljud är vanligen nära avståndsmässigt. Det var viktigt att identifiera potentiellt hotande djur eller livsviktigt byte när vi var samlare o jägare.
Ett bra exempl på maskering i hjärnan är att komplex musik förmedlad av en dålig anläggning kan upplevas som betydligt bättre på hög volym pga maskering.
Rörförstärkares i fysiken mätbara 2:a tonsdistorsion maskeras i hjärnan av grundtonen. Således är rörförstärkarens mätbara 2:a tonsdistorsionen inte hörbar. Gäller sinustoner, glesmusik och tät musik. Även här ökar maskeringseffekten med volymen.
Vilket delvis kan förklara rörförstärkarnas speciella ljud.
JM
Jag tror inte att maskering är något som evolutionen har optimerat fram en lagom dos av. Den är nog helt enkelt dålig hur man än vänder på det. Det vore jättebra att kunna höra tigern genom vindens sus. Och maskeringen sker inte i hjärnan utan framför allt i öronen/snäckan. Det finns maskering i mätinstrument också, man behöver tex ställa parametrarna i en spektralanalys rätt om man ska vaska fram olika saker i ett ljud. En klassiker är avvägningen mellan tid och frekvens på förändeliga ljud.
Därmed inte sagt att alla mätinstrument har SAMMA sorts maskering som örat, man måste förstås göra modeller av örat om man ska kunna använda mätningar för att förstå hur tex ett visst spektrum påverkar hörselintrycket.
Bra skrivet!
Då slapp jag.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Suck! 
Troligtvis kan det gå att simulera sådant också i de dyra uberprogramvarorna med lite list. 
Det har ju knappast med trådens ämne att göra.
