Kom just på att det där inlägget som jag tänkte göra i den andra tråden - kan jag ju göra här istället!
Det är ju rätt ämne.
Erik_AA skrev:Förstår inte varför IÖ undviker frågan.
Frågan är ju "Kan man detektera 20 ggr mindre skillnader mellan F och E
i FE-lyssning jämfört med skillnaderna mellan A och B i en AB-lyssning?"
"AB-test är dåliga" är liksom inte svar på den frågan.
Jag har inte läst tråden så noga som jag kanske borde ha gjort, och har
hittills missat den ovanstående frågan (i den låsta tråden).
Men å andra sidan tycker jag nog att det jag skrivit ger svar nog, om det
skulle vara så att det inte är självklart redan från början.
Men självklart skall jag svara på det där specifikt:
Nej, förmågan att skilja X från Y skiljer sig inte beroende på om X kallas F
eller A, eller Y kallas E eller B.
Skillnaderna som redogjorts för på LTS hemsida handlar inte om att örats
egenskaper plötsligt och outgrundligt skulle ändra sig (vilket ju hade varit
lite förvånande.
Ett vältränat öra kan detektera skillnader om nedåt 0,1 dB, även om det
förstås beror på bandbredder och en massa andra saker också. Och så är
det alltså - oavsett vad de saker man jämför heter (A, X, F...) och oavsett
vad de representerar för signaler.
Det trodde jag inte skulle behöva förklaras.
Men - om frågan har med förmågan att bedöma en färgnings art och storlek
att göra,så är det av yttersta betydelse om man har en referens eller inte.
Det är därfär F/E-lyssning är ett så oerhört mycket kraftfullar verktyg än
andra sorters lyssningstester därvidlag.
Har man ingen yttre referens så får man förlita sig på den inre, och det är
i de flesta fall inget stort problem - för det är ju den man använder alltid,
även när man lyssnar på musik i levande livet.
Men ju flera länkar i kedjan man kan få hjälp av en metod som ger en ur-
skiljning som är kanske 20 gånger bättre (eller flera hundra gånger om de
förutsättningar som finns INTE är så gynnsamma) desto lättare är det att
nå fram till en riktigt välåtergivande kedja!
I varje fall om det är den vägen man vill gå för att nå en sådan.
Ty - felen staplar sig ju på varandra!
Om det bara är någon enstaka apparati kedjan som man varit hänvisad till
att bedöma mot sin inre referens, så är det större chans att totalresultatet
blir som man vill ha det, än om man kombinerar ihop fem apparater som var
och en fått bra recensioner av hifi-tidskrifter (alltså av andra tyckare än
man själv, och med andra förutsättningar i anläggningarna än man själv
kommer att ha) som har testat apparaterna utan F/E-lyssning.
Fem gånger det fel som en tränad lyssnare kan höra rimligt noga i en refe-
renslös lyssning (om förutsättningarna är optimala) är ju väldigt mycket
mera fel, än bara en gånger samma fel.
Med det menar jag alltså inte att alla borde F/E-lyssna hemma, utan snarare
tvärtom!
Det vill säga att man bör se till att SJÄLV lyssna på saker som inte har test-
ats antingen med F/E-lyssning, eller tillsammans med apparater som varit
just F/E-lyssnade (med gott resultat då förstås) - eftersom tester som görs
på andra sätt än med F/E-lyssning, inte ger en "högupplöst info" om appa-
raterna i fråga, och dessutom kan ge en helt falsk information, som är mot-
satsen till hur apparater i verkligheten påverkar musiksignalen. Hur suddigt
det blir och hur falskt det blir är helt beroende på en knepig kombination av
hur kända fonogram som spelats, vilken kringutrustning som använts och
hur bra den som gjort testen är på att göra en relevant bedömning av allt
det där.
Därför är det alltså min uppfattning att man SJÄLV bör man försöka lyssna
på alla de apparater man är spekulant på, som bara har "lyssningstestats av
annan person i annan anläggning" - innan man gör ett köp.
Viktigast är att man lyssnar själv istället för att lita på någon annans öron,
och det kan då ske antingen med "den kringutrustning som man själv kom-
mer att använda" (om man vill veta hur det kommer att låta då), eller med
"för objektet passande kringutrustning" (om man vill veta hur bra det kan
låta). Båda informationerna kan vara av värde. Och i "kringutrustning" inklu-
derar jag både fonogram och rum. Hela kedjan har ju betydelse.
Detta alltså om man är det minsta osäker på om de kommer att passa för
den applikation man behöver apparaten till. I okvalificerade applikationer
kan det självklart finnas skäl att strunta i sådana detaljer, och bara gå på
en rekommendation.
- - - - -
Hoppas nu ingen tolkar det jag skriver som en kritik mot de texter som de
flesta hifi-tidskrifter släpper ifrån sig. Det är verkligen INTE min avsikt. Som
jag skrivit tidigare så finns det inga ovetenskapliga eller felaktiga testmeto-
der - bara ovetenskapliga "otillåtna" tolkningar och slutsatser.
Så det sättet som de testat kan inte kritiseras, och det gör jag inte heller.
Vad jag säger är bara att man kan göra sig själv en tjänst genom att vara
sunt kritisk (inte samma sak som skeptisk) lära sig att bedöma osäkerhets-
faktorerna, och testa själv, när informationen som finns inte räcker. Alltså
att INTE försumma de osäkerhetsfaktorer som finns och som därför bör add-
eras till hifi-tidskrifternas texter - givet vad man vet om testmetoderna.
Det gäller även tester i MoLt - läs vad som står, men dra egna slutsatser!
Gör man det så tar man höjd för osäkerheterna och slipper göra övertolk-
ningar som kanske leder till köp som man ångrar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).