Nej, jag siktade inte på dig.
KarlXII skrev:IngOehman skrev:Vad du vill. Okänt testobjekt går väl att kalla t ex just det?
Okej. Bara undrade om det fanns någon annan term, eller om ett "dubbelblint test med okänt testobjekt" kallades något speciellt.

Det kanske det gör, men jag känner inte till någon, och varnar oavsett
om det finns ett namn för det, för att ta bort information som man vet
ökar oddsen för att en grupp lyssnare skall lyckas detektera ett fel.
Jag får intrycket att det finns de som deltar i de här diskussionen, som
har svårt att förstå vad det innebär att man testar apparater och inte
lyssnare.
Men jag tror kanske att denna liknelse kan hjälpa några att förstå. (De
som inte förstår konceptet med liknelser och avskyr dem, ber jag inte
läsa det följande):
-Tänk dig ett en finn fem fel-bild alltså en bild som är original och en som
har fel förädringar mot originalbilden. Men det finns inte fem fel på dem,
utan bara ett enda.
Det är ett litet, litet fel, och ger man "tittarna" bara instruktionen att hitta
felet, så kommer många att misslyckas, även om de får fem minuter på sig.
Och de flesta kommer inte att hitta det ens efter en vecka.
Om man vill testa "hur svårt det är" att hitta felen, det vill säga vill testa
just
tittarnas förmåga snarare än objektets egenskaper, så är det inte alls
bra att avslöja vem som moddat bilden så att den fått ett fel (vilket kan
vara en ledtråd för den som sett finn-fem-fel-tavlor av samma finn-fem-
fel-konstruktör) och det är inte heller bra att berätta vad det är för detalj
som är ändrad, eller var i bilden den är.
Men - om man nu tänker sig att man INTE skall testa människorna, utan
att det är själva
objektet (apparatens egenskaper) man är intresserad
av - och man tänker sig att man om man skall göra någon koppling till
människan snarare än att vilja testa någon individ, vill veta om det där felet
kommer att kunna märkas i långa loppet, inte av en specifik, utan av någon
människa, när man skall ha med avbildningen att göra i många år framöver,
och redan kanske är bekant med felet.
Hur bör man göra testen då? Jo - man bör låta tittarna veta så mycket som det bara går om skillnaden
mellan bilderna. Man bör berätta vem som gjort den och till och med låta
dem titta på bilderna öppet, och både namnge objektet som är fel, visa
hur den skall se ut (F) och hur den ser ut när den felats (E), och även peka
ut var på bilden som skillnaden finns!
Detta tycks många ha VÄLDIGT svårt att förstå.
SEN testar man blindt, genom att se om någon kan identifiera vilken bild
som är vilken, och i synnerhet för att se om de svarar konsekvent. Om
någon tror att den justerade bilden är originalet och att originalet är den
justerade så visar det ju fortfarande att de kan se skillnaden - att en bild
är förvrängd jämfört med den andra.
Det är SÅ vi testar apparater i LTS, och det är så jag har gjort det under
mer än ett årtionde före det. Det är så man får svaret på om en apparat
är möjlig att detektera, om en avbildning är möjlig att skilja från originalet.
Sedan kan man låta dem som sett eller hört skillnaden beskriva hur de
upplevt skillnaden.
Skall detta verkligen vara så svårt att förstå?
Eller rättare sagt - skall det vara så svårt att förstå att en test där allting
är okänt och en tittare ställs framför de två bilderna och avkrävs ett svar
snabbt på om det finns några skillnader, kommer att ge en (jämfört med
att leva med bilderna under valfri tidsperion, t ex en livstid) minst sagt usel
detektionsstyrka.
Men om det är att testa huruvida tittare under de usla betingelserna klarar
att upptäcka felet, så är det rätt metod. Men som sagt - LTS sysslar inte
med apparattester för att testa lyssnare.
KarlXII skrev:IngOehman skrev:Vad är det som gör att du tror att placeboeffekter inte eliminieras när de
som lyssnar inte får veta vad som är F och E?
Har du lust att formulera om frågan? Jag förstår den inte - den där dubbelnegationen lämnar utrymme för en mängd olika tolkningar.
Det kan man diskutera. Jag menade just det jag skrev, men visst kan jag
försöka skriva det på ett annat sätt:
Var är det som gör att du tror att förväntanseffekter kan påverka utfallet
när det inte finns någon möjlighet för lyssnaren att veta om "E" är A eller B?
Visst kan lyssnaren tro något, men det KAN bara påverka utfallet av testen
om lyssnaren kan projicera sin förutfattade mening eller förväntan, på ett
specifikt lyssningsalternativ, vilket man kan bara om det är ett öppet test.
KarlXII skrev:IngOehman skrev:...Så att tro att detektion skulle utebli på grund av att någon inte tror att
någon skillnad skall finnas, saknar allt vetenskapligt stöd. Snarare är det så
att det är den mest gynnsamma förutsättningen. Placeboeffekterna varken
försvårar eller förenklar detektion, eftersom de inte ges chans att påverka.
Hur går detta till? Vill man inte, eller tror man inte, att man kan höra skillnad - medvetet eller omedvetet, är det väl ingen konst att låta bli - medvetet eller omedvetet?
Nä, någon konst är det inte - den som inte vill vara med och lyssna och
tycka något, behöver ju inte ens vara där. Att inte hjälpa till kan man göra
på många sätt.
Men det är inte något vidare argument mot metoden. Igen - den första
vetenskapliga tesen, och detta är eventuellt den sista gången jag påminner
just det om den.
Nästa gång du skriver något som visar att du glömt bort den så skriver jag
bara DFVT!
Fakta talar dock sitt tydliga språk - även saker som ingen trott skulle gå
att detektera har detekterats, massor av gånger. Och om något så är det
ju bara en större utmaning att detektera något som är så svårt att man
inte tror att det skall gå, och om det är något som man kan märka så är
det att det görs större ansträngningar när det är svårt.
Ger upp (slutar) gör man när ingen orkar längre, eller när man kan sluta på
grund av att man detekterat apparaten hur lätt som helst och inte behöver
fortsätta. Så fungerar det i praktiken, oavsett vad du eller andra tror eller
är rädda för. Jag VET, jag har varit med, jag har sett det med mina egna
ögon, och förstår psykologin både intuitivt och av egen erfarenhet, och jag
har jämfört med andra (föreslagna) metoder.
Men jag kan inte hindra någon att tro något annat.
Bara vara behjälplig med råd för att du och andra som vill testa själva på
andra sätt, skall slippa göra de värsta misstagen och därmed misslyckas
med att detektera nästan alla apparater - eller göra andra misstag som
leder till falsk detektion.
Men vad ni väljer att tro, med eller utan underbyggnad, kan jag inte göra
något åt.
Men detta är mina viktigaste tips: Glöm inte bort DFVT. Testa apparater,
inte lyssnare. Försök lyckas, inte misslyckas. Det är bättre att tänka först
än efter, men efter är bättre än ingenting.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).