Moderator: Redaktörer
Flint skrev:Mayro
Hur är det med höjd och bredd, luftighet, djup, röster, närvaro...
V8 tycker de är breda i munnen men det tycker inte du, hos IÖ så tycker de flesta som lyssnat att munnar är som de ska va men där tyckte du de vae alldeles för ihoptryckta, tycker mig ana ett mönster här.....Mayro skrev:då jag lyssnade på Ears quad lät dom inte breda i munnen alls. Tror nog han slarvat lite lite med uppstället i så fall då du va där... Dom ÄR ju onekligen lite knepiga alla dessa att ställa in...
Rydberg skrev:V8 tycker de är breda i munnen men det tycker inte du, hos IÖ så tycker de flesta som lyssnat att munnar är som de ska va men där tyckte du de vae alldeles för ihoptryckta, tycker mig ana ett mönster här.....Mayro skrev:då jag lyssnade på Ears quad lät dom inte breda i munnen alls. Tror nog han slarvat lite lite med uppstället i så fall då du va där... Dom ÄR ju onekligen lite knepiga alla dessa att ställa in...
Ja en förstärkare som inte klarar av att bli nerlastad i toppen tenderar ju att låta illa.Flint skrev:Rydberg skrev:De som klarar låga impedanser i toppenFlint skrev:Vilka förstärkare passar till elektrostater?
Vad händer annars? Hörs det skillnad?
Jag visste att den följdfrågan skulle komma, jag hade tom tänkt att skriva in frågan själv o svara på den i samma andetag.Flint skrev:Rydberg skrev:Ja en förstärkare som inte klarar av att bli nerlastad i toppen tenderar ju att låta illa.
Har du hört det själv?
Flint skrev:Bill50x
Mera klang än pulver alltså.
Är Dahlquist dipoler (eller heter det bipoler)?
Bill50x skrev:Flint skrev:Bill50x
Mera klang än pulver alltså.
Är Dahlquist dipoler (eller heter det bipoler)?
Dahlqvist DQ10a är en femvägshögtalare med enbart baselementet i låda. Övriga element sitter på små bafflar men det är bara det lägre mellanregistret (400-1000 Hz) som har någon bakåtstrålning, och det är dämpat med filt.
/ B
Flint skrev:Bill50x skrev:Flint skrev:Bill50x
Mera klang än pulver alltså.
Är Dahlquist dipoler (eller heter det bipoler)?
Dahlqvist DQ10a är en femvägshögtalare med enbart baselementet i låda. Övriga element sitter på små bafflar men det är bara det lägre mellanregistret (400-1000 Hz) som har någon bakåtstrålning, och det är dämpat med filt.
/ B
Aha, baselementet i låda. Undrar om skillnaden i jävlaranamma kan ligga där. Fullelektrostaten dammar ju ut basen även bakåt. Någon form av utsläckning? Bara en tanke...
Flint skrev:Bill50x
Jag tänker på anslaget på bastrumma och virvel. Det ger ju takten. Inte bastonerna i nivå i sig.
Margaux skrev:Mina ESL 57 som familjen spelar dagligen på i vardagsrummet är mycket trivsamma. Quad II stegen matas via en strykjärnstimer (2h) så att rören inte skall ta slut. Källan brukar vara en Ipod mini.
Det låter suveränt. Fast ofärgat är det inte
Dock kändes att sångare hade enorma munnar
Tycker ESL 63 är en mycket fin högtalare, även om den är... liksom en egen katagori med sina speciella krav på rummet (som bör utformas väldigt annorlunda än när man använder andra högtalare).
Margaux skrev:Mina ESL 57 som familjen spelar dagligen på i vardagsrummet är mycket trivsamma. Quad II stegen matas via en strykjärnstimer (2h) så att rören inte skall ta slut. Källan brukar vara en Ipod mini.
Det låter suveränt. Fast ofärgat är det inte
Bill50x skrev:Harryup skrev:Kan inte nöjda ha en egen tråd och inte spamma ner andra trådar?
Flint skrev:Det verkar som om man måste våga lita på sin hörsel för att bli nöjd.
Callisto skrev:Klockren kommentar.
IngOehman skrev:Flint skrev:Det verkar som om man måste våga lita på sin hörsel för att bli nöjd.Callisto skrev:Klockren kommentar.
Ja, verkligen.
Jag byter apparater extremt sällan, är extremt nöjd och jag litar till 100% på min hörsel!
Så till den milda grad att jag vågar testa saker med hjälp av bara öronen - blindtesta alltså.![]()
De som inte vågar lita på sin hörsel, alltså de som som måste titta och veta svaret för att kunna tycka något, blindtestfobikerna alltså, som jag känner, är nästan allihopa ständigt missnöjda.![]()
![]()
Utom just efter senaste inköpet - då är de ju nöjdare än någonsin förr, varenda gång. Det brukar gå över snabbt och nästa inköp görs, och så vidare...
Lustigt nog talar även dessa människor om att de vågar lita på sin hörsel...![]()
Frågan är varför de gör det, när de uppenbart inte vågar lita på just hörseln?
Vh, iö
De som IÖ syftar på är nog inte de som byter i snitt en apparat per femårsperiod utan på folk som t.ex. Matte76 på vårat grannforum. Han har väl bytt ut hela anläggningen 4-5 ggr under senaste åretCallisto skrev:Jag måste påpeka att du själv isåfall placerar dig i "bytargruppen" med tanke på att du bytte till 668:an.
Rydberg skrev:De som IÖ syftar på är nog inte de som byter i snitt en apparat per femårsperiod utan på folk som t.ex. Matte76 på vårat grannforum. Han har väl bytt ut hela anläggningen 4-5 ggr under senaste åretCallisto skrev:Jag måste påpeka att du själv isåfall placerar dig i "bytargruppen" med tanke på att du bytte till 668:an.
![]()
Jag har ju bytt en del själv också
Jorå, fattade detCallisto skrev:Rydberg skrev:De som IÖ syftar på är nog inte de som byter i snitt en apparat per femårsperiod utan på folk som t.ex. Matte76 på vårat grannforum. Han har väl bytt ut hela anläggningen 4-5 ggr under senaste åretCallisto skrev:Jag måste påpeka att du själv isåfall placerar dig i "bytargruppen" med tanke på att du bytte till 668:an.
![]()
Jag har ju bytt en del själv också
observera smileyn, lite ironi över inlägget. Inget illa ment alltså.
Flint skrev:IngOehman
En blindtestfobiker, har inte han fobi för blindtester?
Flint skrev:Du kanske menar blindtestmaniker.
Tengil skrev:Flint
Varför tycker du inte om att Ing.Öhman försöker förklara vad han menar istället för att arrogant slänga ur sig saker i sann besserwisseranda.
Personligen tycker jag att det är en ynnest att en så kompetent och intelligent person ägnar tid här på ett publikt forum, borde vi inte vara rädda om det![]()
Du har skrivit i många trådar att du inte orkar läsa långa inlägg, jag tror att medparten av forumdeltagarna vet detta nu
Mayro skrev:Jag anser det är Iö som ska vara glad han får delta som han tillåts göra på ett öppet forum eftersom han trotts allt är både ledande för en organisation som aggerar rätt hårt. samt är också en tilverkare..
i skrev:Mayro skrev:Jag anser det är Iö som ska vara glad han får delta som han tillåts göra på ett öppet forum eftersom han trotts allt är både ledande för en organisation som aggerar rätt hårt. samt är också en tilverkare..
Jag trodde att definitionen på ett "öppet" forum var just att alla självklart får delta...
Mayro skrev:i skrev:Mayro skrev:Jag anser det är Iö som ska vara glad han får delta som han tillåts göra på ett öppet forum eftersom han trotts allt är både ledande för en organisation som aggerar rätt hårt. samt är också en tilverkare..
Jag trodde att definitionen på ett "öppet" forum var just att alla självklart får delta...
Sa jag nåt annat då?
Flint_inaktiv skrev:Tengil
Om du har läst trådarna du nämner så har du också svaret.
Jag har skrivit det vid minst två tillfällen.
Så varför fråga?
Vad gillar du elektrostater?
IngOehman skrev:Att bygga sig ett väl fungerande elektrostatelement är snarast lättare än att bygga sig ett väl fungerande dynamisk element. Det förstnämnda kan kan klara i köket med lite enkla detaljer och lim.
Jag tror att huvudskälet till att många nog upplever det lättare att bygga högtalare med dynamiska element, är att det de tänker på inte inkluderar att konstruera elementen(!), utan bara sätta in några man köpt färdiga i en låda. Om det nu kan kallas att konstruera högtalare överhuvudtaget.
Vh, iö
Callisto skrev:Bara en fråga; hur har du tänkt att skapa ett tunnt membran som håller samma "filmtjocklek" i köket.
Harryup skrev:Jo, tratten gick ju att skruva av. Typ vad Mark Levinsson gjorde i sitt HQD system. Men nog är det en banddiskant, elektrostat förutsätter att man inte använder magneter.
Bill50x skrev:Visst används det väl magneter i elektrostater? Jag har sett bygganvisningar på sådana högtalare och det anbringas magneter både här och där... Eller kallas den principen för något annat?
Bill50x skrev:ok, då är jag med. i mina diskanter fanns inga galler framför eller bakom membranet, däremot två kraftiga magnter på varsin sida om membranet.
/ B
Morello skrev:Gissningsvis fanns även en trafo, vilken transformerar ned spänningen. (till skillnad mot elektrostatens trafo som ökar spänningen) Bandet är typiskt extremt lågohmigt och låter sig inte drivas utan trafo av annat än macho-slutsteg från Krell.
RogerGustavsson skrev:"Skiktet" på ML var dock från början hämtat utifrån det också. Fanns en ESL-tillverkare nere i Skåne som också använde den skiktade folien för knappt 20 år sedan. Tror att Kodak nämndes i sammanhanget men är inte helt säker (en ESL-byggande kompis språkade med någon).
RogerGustavsson skrev:Stutz kan nog stämma. Jag har aldrig sett eller hört något från Stutz. Blev det något av?
Isidor skrev:Njä, tyvärr hjälper detta endast i mindre grad. Jag har hört många ML-, Quad- och Acoustat-högtalare med bra förstärkeri, bl.a. Krell, men man kan inte med den bästa vilja påstå att de låter dynamiskt obehindrade. Den begränsade ljudtryckskapaciteten kvarstår också om man kompletterar med basmodul (eller hybrid med dynamiskt baselement), även om detta naturligtvis gör saker bättre i detta avseende.
Isidor skrev:Njä, tyvärr hjälper detta endast i mindre grad. Jag har hört många ML-, Quad- och Acoustat-högtalare med bra förstärkeri, bl.a. Krell, men man kan inte med den bästa vilja påstå att de låter dynamiskt obehindrade. Den begränsade ljudtryckskapaciteten kvarstår också om man kompletterar med basmodul (eller hybrid med dynamiskt baselement), även om detta naturligtvis gör saker bättre i detta avseende.
Callisto skrev:Harryup skrev:Håller med, det låter vackert men inget händer.
Sätt ett Krell A-steg bakom så är problemet löst med råge.
Morello skrev:Dream Theatre är väl extremkomprimerad redan från början?
oliver skrev:Fast panelen distar rätt kul om man pressar dom över den gränsen,det knäpper till rätt häftigt ung. som statisk elektricitet.
Harryup skrev:oliver skrev:Fast panelen distar rätt kul om man pressar dom över den gränsen,det knäpper till rätt häftigt ung. som statisk elektricitet.
Ajajaj, det du gör är att du håller på att spela sönder dina elektrostater. Det dom du beskriver som knäppar är små överslag som ger små hål i plasten på elektrostaten.
När vi diskuterar dynamik via elektrotstat så blandas det nog ihop 2 olika begrepp och problem. Maximalt ljudtryck kan möjligen räcka till men är frekvensberoende förstås för att man kan inte tillåta hur stora fysiska utslag som möjligt av plasten då ovanstående problem uppstår.
Dynamik i bemärkelse transientegenskaper är också frekvensberoende och är begränsad i basen av ljudtryck och frekvens. I mellanregister och diskant har man ju inte alls samma problem.
Det jag upplever som problem med elektrostaten är att man får en dynamikbegränsning på alla sett med ökad volym och lägre frekvens som inte inträffar med vanliga högtalare. Avrullningen är inte abrupt vilket gör att det kan låta vackert ändå, men inte riktigt "rätt".
IngOehman skrev:
En lite speciell lustighet med elektrostater är att de distorderar på ett helt annat sätt än konhögtalare (eftersom de kopplar reellt till luften och inte reaktivt (inte med deriverande last)), som gör att de skapar proportionellt mera IM-dist jämfört med harmonisk dist. Det gör att de måste ha mycket lägre THD för att låta lika rent som en god konhögtalare. Men det har de också ofta.![]()
Inte vet jag men dynamik för mig är när man känner "baskaggen" i bröstkorgen och att musiken innehåller en kraft som är svår att sätta ord på,för så låter det i alla fall i min anläggning.Alla deras skivor jag äger är överlägsen ljudkvalitetsmässigt alla andra "hårdrocksplattor" i min samling.xeizo skrev:För att spinna vidare på Dream Theater-avstickaren så vill jag bara konfirmera att deras låter i största allmänhet ÄR väldigt komprimerade.
Dynamik finns det INTE mycket av, och den senaste "Octavarium" är definitivt den mest komprimerade av dom. Det är helt enkelt amerikanskt radioanpassad musik. Sen att det inte är det MEST komprimerade bandet som finns hindrar inte att ÄR så. Och att musiken ofta är väldigt trevlig har heller ingenting med komprimeringen att göra.
Den av deras skivor som låter överlägset bäst "hifi-mässigt" är genombrottskivan "Images & Words", som dessutom passande nog har bäst låtar också, men även den är ju skapligt komprimerad överlag. Vilket medför att det låter oerhört imponerande redan på en CD-kassettradio av ordinärt 2x2W snitt, inget ont i det
xeizo skrev:Men nu är det ju så med just dynamik att det är extremt enkelt att mäta, det är helt enkelt skillnaden mellan det svagaste och det starkaste ljudet ett instrument ger ifrån sig. Och på just Dream Theaters plattor har man jämnat ut den saken ganska rejält, det mesta låter ungefär lika högt och det är INTE för att dom spelar så utan det är justerat med hjälp av kompressorer i studion. Radioanpassat.
Xeizo skrev:hi-haten tex lät som om den var inspelad med den inbyggda micken i en kassettradio med ALC aktiverat. Den pumpade friskt, det var nästan så artefakterna överröstade själva hi-haten.
Callisto skrev:Jag har även hittat en fördel till med elektrostater, lätta att placera.
Att jag skriver så beror på erfarenheter i jämförelse med piP som uppenbarligen är otroligt svår att placera för att få det välljud som alla pratar om.
RogerGustavsson skrev:Callisto skrev:Jag har även hittat en fördel till med elektrostater, lätta att placera.
Att jag skriver så beror på erfarenheter i jämförelse med piP som uppenbarligen är otroligt svår att placera för att få det välljud som alla pratar om.
Du refererar väl till någon av Martin Logans hybrider? Det tror jag inte gäller elektrostater med ett större omfång ner i basen. Dipoler som även tar sig an registret under 100 Hz är svåra att placera, betydligt svårare än Ino piP enligt min erfarenhet.
Xeizo skrev:Så mastring är inte bara av ondo, man kan faktiskt få till ljudet så det låter subjektivt mycket bättre med en avvägd dos mastring. Även om det är sämre "hifi-mässigt" så kan det bli bättre musikaliskt sett.
RogerGustavsson skrev:Callisto skrev:Jag har även hittat en fördel till med elektrostater, lätta att placera.
Att jag skriver så beror på erfarenheter i jämförelse med piP som uppenbarligen är otroligt svår att placera för att få det välljud som alla pratar om.
Du refererar väl till någon av Martin Logans hybrider? Det tror jag inte gäller elektrostater med ett större omfång ner i basen. Dipoler som även tar sig an registret under 100 Hz är svåra att placera, betydligt svårare än Ino piP enligt min erfarenhet.
Flint skrev:Ni som gillar elektrostater, berätta om det som är bra med dom och varför ni väljer just den typen av högtalare.
Kraniet skrev:varför finns det inga elektrostater monterade i lådor? Fungerar inte det eller? Bara det att de är dipoler ger ju vissa egenskaper som vissa kanske inte tycker om.
Strmbrg skrev:Kraniet skrev:varför finns det inga elektrostater monterade i lådor? Fungerar inte det eller? Bara det att de är dipoler ger ju vissa egenskaper som vissa kanske inte tycker om.
Handlar det inte om att "motorn" i en elektrostat är för svag för att fungera mot en innesluten luftfjäder?
Hur skulle man fö absorbera allt bakåtljudet, så att det inte tränger ut genom det stora tunna membranet och blandar sej med framåtljudet?
steveo1234 skrev:Mina elektroster är inte dipoler. Bakvågen skickas in i ett slutet utrymme med dämpmaterial.
Kraniet skrev:varför finns det inga elektrostater monterade i lådor
Callisto skrev:Om man har problem med bakåtstrålningen så kan jag rekomendera att absorbera och diffusera bakom högtalarna. Jag använder mig av både diffusorer och hörnabsorbenter bakom vilket resulterade i att sweetspoten blev mycket större. Nu är det inte alls lika känsligt var man sitter och lyssnar vilket annars kan vara ett problem med panelhögtalare.
Strmbrg skrev:steveo1234 skrev:Mina elektroster är inte dipoler. Bakvågen skickas in i ett slutet utrymme med dämpmaterial.
Vad är det för högtalare?
Panelguy skrev:Strmbrg skrev:steveo1234 skrev:Mina elektroster är inte dipoler. Bakvågen skickas in i ett slutet utrymme med dämpmaterial.
Vad är det för högtalare?
Det skulle jag också vilja veta.
petersteindl skrev:Beveridge
petersteindl skrev:petersteindl skrev:Beveridge
Som sagt
Strmbrg skrev:Var ligger delningen?
steveo1234 skrev:Strmbrg skrev:Var ligger delningen?
1-80 SW
80-250 basenhet
250-? paneler
Tror jag. Peter vet garanterat mer än mig..
Strmbrg skrev:steveo1234 skrev:Strmbrg skrev:Var ligger delningen?
1-80 SW
80-250 basenhet
250-? paneler
Tror jag. Peter vet garanterat mer än mig..
Okay.
Då borde det ju funka.![]()
Vad som nog blir vådligt knepigt är att få en "fullrange-elektrostat" att funka i en sluten kavitet. Det var det jag hade i åtanke.
Harryup skrev:Beveridge 2 är just en sådan, har rankats och fortfarande rankas som en väldigt bra högtalare. Sen kom 2SW2 med tillhörande subwoofers för att ge ännu mer lågbas, men det funkar utan.
mvh/Harryup
Stereotypen skrev:Har för mig att Peter Forsell använde sig av Beveridge högtalare.
Strmbrg skrev:Stämmer det att Beveridge är tänkta att placeras mot sidoväggarna?
Eller är det olika för olika modeller?
BB skrev:Strmbrg skrev:Stämmer det att Beveridge är tänkta att placeras mot sidoväggarna?
Eller är det olika för olika modeller?
Det stämmer.
BB skrev:Strmbrg skrev:Stämmer det att Beveridge är tänkta att placeras mot sidoväggarna?
Eller är det olika för olika modeller?
Det stämmer.
steveo1234 skrev:BB skrev:Strmbrg skrev:Stämmer det att Beveridge är tänkta att placeras mot sidoväggarna?
Eller är det olika för olika modeller?
Det stämmer.
Det stämmer väl endast för de två olika "Model 2"?
Modell 6 som jag har låter inte alls rätt om de placeras mot sidväggarna utan låter definitivt bäst om de placeras "som vanligt".
Strmbrg skrev:BB skrev:Strmbrg skrev:Stämmer det att Beveridge är tänkta att placeras mot sidoväggarna?
Eller är det olika för olika modeller?
Det stämmer.
Peters ägg är väl tänkta likadant?
BB skrev:Strmbrg skrev:BB skrev:Strmbrg skrev:Stämmer det att Beveridge är tänkta att placeras mot sidoväggarna?
Eller är det olika för olika modeller?
Det stämmer.
Peters ägg är väl tänkta likadant?
Det skall bli spännande att se Peters svar men jag har för mig att det du säger är riktigt.
Flint skrev:petersteindl skrev:Mer angående detta kommer jag att skriva om så småningom
Undra hur många gånger jag har sett den texten nu. Börjar tappa tron på att det nånsin blir någon småningom.
Flint skrev:petersteindl skrev:Mer angående detta kommer jag att skriva om så småningom
Undra hur många gånger jag har sett den texten nu. Börjar tappa tron på att det nånsin blir någon småningom.
Flint skrev:petersteindl skrev:Mer angående detta kommer jag att skriva om så småningom
Undra hur många gånger jag har sett den texten nu. Börjar tappa tron på att det nånsin blir någon småningom.
MagnusÖstberg skrev:Flint skrev:petersteindl skrev:Mer angående detta kommer jag att skriva om så småningom
Undra hur många gånger jag har sett den texten nu. Börjar tappa tron på att det nånsin blir någon småningom.
Sökningen hittade 46 matchande resultat
Flint skrev:petersteindl
Fred.Eller "Peace man" som vi i den bortrökta och förtappade hippiegenerationen borde uttrycka oss.
Harryup skrev:Beveridge 2 är just en sådan, har rankats och fortfarande rankas som en väldigt bra högtalare. Sen kom 2SW2 med tillhörande subwoofers för att ge ännu mer lågbas, men det funkar utan.
mvh/Harryup
Panelguy skrev:Harryup skrev:Beveridge 2 är just en sådan, har rankats och fortfarande rankas som en väldigt bra högtalare. Sen kom 2SW2 med tillhörande subwoofers för att ge ännu mer lågbas, men det funkar utan.
mvh/Harryup
Vad hette den "Las Vegas"/spegel modell av Beveridge ni hade i butiken? Den enda jag hört och sett på riktigt. Minns också en modell (större tror jag) som var med i något "drömsystem" som Ulf B Strange hade satt ihop.
RogerGustavsson skrev:Ett problem med att bygga en låda till en bredbandig elektrostat, är väl att eventuella lådreflektioner/resonanser går rakt ut genom membranet? Det var en klassiskt demogrej Peter Walker (Quad) körde med när ESL-63 kom. Han höll upp ett membran framför sig när han talade och det dämpade inget. (Egentligen ville han väl visa hur han hade tänkt simulera en ljudkälla ca 30 cm bakom membranet?) Håller man upp ett vanligt konelement i vägen för talet passerar verkligen inte talet lika opåverkat.
petersteindl skrev:Panelguy skrev:Harryup skrev:Beveridge 2 är just en sådan, har rankats och fortfarande rankas som en väldigt bra högtalare. Sen kom 2SW2 med tillhörande subwoofers för att ge ännu mer lågbas, men det funkar utan.
mvh/Harryup
Vad hette den "Las Vegas"/spegel modell av Beveridge ni hade i butiken? Den enda jag hört och sett på riktigt. Minns också en modell (större tror jag) som var med i något "drömsystem" som Ulf B Strange hade satt ihop.
Model 5. Jag tror Barbara Streisand hade Beveridge med den spegelfinishen.
MvH
Peter
BB skrev:Lösningen på detta vore ett galler med en vridstyvhet av aldrig tidigare skådat slag, något som ännu ingen har löst på ett tillfredsställande sätt. ML har kommit en bra bit på väg genom att kröka ytan men ännu återstår det mycket arbete innan vi har en elektrostat med galler som inte rör sig.
conny_a skrev:BB skrev:Lösningen på detta vore ett galler med en vridstyvhet av aldrig tidigare skådat slag, något som ännu ingen har löst på ett tillfredsställande sätt. ML har kommit en bra bit på väg genom att kröka ytan men ännu återstår det mycket arbete innan vi har en elektrostat med galler som inte rör sig.
Det är alltså (bland annat?) därför ESL-57 har paneler som är inspända och som då blir svagt böjda?
perstromgren skrev:conny_a skrev:BB skrev:Lösningen på detta vore ett galler med en vridstyvhet av aldrig tidigare skådat slag, något som ännu ingen har löst på ett tillfredsställande sätt. ML har kommit en bra bit på väg genom att kröka ytan men ännu återstår det mycket arbete innan vi har en elektrostat med galler som inte rör sig.
Det är alltså (bland annat?) därför ESL-57 har paneler som är inspända och som då blir svagt böjda?
Troligen. Efterföljaren (ESL-63) är likadant böjd, men på andra ledden.
Panelguy skrev:petersteindl skrev:Panelguy skrev:Harryup skrev:Beveridge 2 är just en sådan, har rankats och fortfarande rankas som en väldigt bra högtalare. Sen kom 2SW2 med tillhörande subwoofers för att ge ännu mer lågbas, men det funkar utan.
mvh/Harryup
Vad hette den "Las Vegas"/spegel modell av Beveridge ni hade i butiken? Den enda jag hört och sett på riktigt. Minns också en modell (större tror jag) som var med i något "drömsystem" som Ulf B Strange hade satt ihop.
Model 5. Jag tror Barbara Streisand hade Beveridge med den spegelfinishen.
MvH
Peter
Tack, kommer du även ihäg den, som jag tror större, modellen med ett kantigare utseende från runt 78? Minns också att det fanns en bokhandlare som hade ett par Beveridge här i Uppsala.
conny_a skrev:BB skrev:Lösningen på detta vore ett galler med en vridstyvhet av aldrig tidigare skådat slag, något som ännu ingen har löst på ett tillfredsställande sätt. ML har kommit en bra bit på väg genom att kröka ytan men ännu återstår det mycket arbete innan vi har en elektrostat med galler som inte rör sig.
Det är alltså (bland annat?) därför ESL-57 har paneler som är inspända och som då blir svagt böjda?
Harryup skrev:perstromgren skrev:conny_a skrev:BB skrev:Lösningen på detta vore ett galler med en vridstyvhet av aldrig tidigare skådat slag, något som ännu ingen har löst på ett tillfredsställande sätt. ML har kommit en bra bit på väg genom att kröka ytan men ännu återstår det mycket arbete innan vi har en elektrostat med galler som inte rör sig.
Det är alltså (bland annat?) därför ESL-57 har paneler som är inspända och som då blir svagt böjda?
Troligen. Efterföljaren (ESL-63) är likadant böjd, men på andra ledden.
Öhh, nej. Bara vindskydden som täcker den. Membranen är raka.
mvh/Harryup
BB skrev:RogerGustavsson skrev:Ett problem med att bygga en låda till en bredbandig elektrostat, är väl att eventuella lådreflektioner/resonanser går rakt ut genom membranet? Det var en klassiskt demogrej Peter Walker (Quad) körde med när ESL-63 kom. Han höll upp ett membran framför sig när han talade och det dämpade inget. (Egentligen ville han väl visa hur han hade tänkt simulera en ljudkälla ca 30 cm bakom membranet?) Håller man upp ett vanligt konelement i vägen för talet passerar verkligen inte talet lika opåverkat.
I couldn't agree more! Bortsett från detta så brottas alla elektrostater med ett annat problem som mycket sällan tas upp: Den ofta ifrågasatta dynamik-potensen hos elektrostater beror bland annat på att statorerna (gallren alltså), på ömse sidor om membranet rör sig. Och detta på ett sådant sätt att krafterna hamnar på kollisonskurs med varandra.
Lösningen på detta vore ett galler med en vridstyvhet av aldrig tidigare skådat slag, något som ännu ingen har löst på ett tillfredsställande sätt. ML har kommit en bra bit på väg genom att kröka ytan men ännu återstår det mycket arbete innan vi har en elektrostat med galler som inte rör sig.
RogerGustavsson skrev:ESL-57 är ju stabilare uppbyggd än ESL-63. Danska High Fidelity modifierade ESL-63 "mekaniskt" för att få bättre stabilitet. De nuvarande Quad:arna har förbättrats en hel del beträffande den mekaniska stabiliteten.
Elektrodernas stabilitet beror ju lite på avstånden mellan membranstöden och givetvis på elektrodernas material. Kretskortsvarianten är väl inte världens bästa men förmodligen kostnadseffektiv. Fast det syns knappt på priset när det gäller dagens Quad. Tillverkas de i Kina numera?
Har tidigare länkat till dessa godingar,
En bra bit ner på denna sida tas lådans funktion upp, http://www.bevaudio.com/technical_details.html
Strmbrg skrev:Det verkar ju fungera ganska bra oavsett om det förekommer resonanser eller ej i dessa konstruktioner.
De ML och Quad jag lyssnat på har låtit mycket rena och klara.
Förvisso inte avlyssnat någondera på speciellt hög volym.
Jag tror att man kan minska även en strukturs partialresonanser med hjälp av tex SD-fötter.
Åtminstone tycker jag mej notera en tydlig minskning av kabinettvibrationer med SD.
Även ramen på Maggiesarna vibrerar mindre.
SD löser kanske inte det diskuterade problemet med statorerna i samma utsträckning.
Men det lär åtminstone inte förvärras.
Callisto skrev:Har du sett mätningar på hur mycket ML statorerna rör på sig eftersom du uttalar dig som du gör. Vore intressant att ta del av dessa mätningar. Om du tänker på den lilla resonans som statorerna kan skapa så ligger den runt 12-13 kHz och lextremt mycket lägre i amplitud än signalen vilket i praktiken gör den ohörbar (men det ser lite fult ut i impulsmätning ).
Strmbrg skrev:Det här med mekanik är intressant!
Man kanske kan dra vissa paralleller till racercyklar?
En riktigt styv ram flexar minimalt.
Trampkraften försvinner inte i att bända på ramen, utan hamnar sas i ograverat backen.
Lite samma sak som BBs beskrivning av ökningen av ljudtrycket.
perstromgren skrev:Strmbrg skrev:Det här med mekanik är intressant!
Man kanske kan dra vissa paralleller till racercyklar?
En riktigt styv ram flexar minimalt.
Trampkraften försvinner inte i att bända på ramen, utan hamnar sas i ograverat backen.
Lite samma sak som BBs beskrivning av ökningen av ljudtrycket.
Fast i BB:s fall var det väl till och med så att högtalaren tippar av krafterna? Ungefär som i en AC Cobra som har olika fjädrar på höger och vänster sida för att motverka det enorma vridmomenten i en 427:a?
petersteindl skrev:BB, vilken rörlig massa hade varje bas? Ett vanligt normalt 8 tumselement har en rörlig massa kring 30 gram. 18 st basar ger en rörlig massa på 540 gram d v s över ½ kilo. Totalt sett blir det dessutom som en väldigt stark motor som skall förflytta denna rörliga massa. Själva rörelsen av totalkonen blir liten för samma ljudtryck som en av dessa 18 koner skulle åstadkomma. Ja, som du säger, applicerar man Newtons lagar på ett sådant system så vill det till att det endast är konerna som svänger och inte den fasta korgen eller baffeln som korgen är fäst på.
Hur stor är den rörliga massan på en vanlig normal electrostatpanel med ungefär samma membranarea som 18 st 8-tummare?
MvH
Peter
steveo1234 skrev:Är det någon poäng att försöka fästa elektrostatpanelerna mot någonting i lådan? Panelerna ligger fritt i ett spår mot ett absoptionsmaterial och kan röra sig relativt fritt, tror jag.
Strmbrg skrev:perstromgren skrev:Fast i BB:s fall var det väl till och med så att högtalaren tippar av krafterna? Ungefär som i en AC Cobra som har olika fjädrar på höger och vänster sida för att motverka det enorma vridmomenten i en 427:a?
Fast, då ska det väl till en rejäl amplitud och en rejält låg frekvens.
Så högtalaren hinner falla, innan konerna far iväg åt andra hållet.
RogerGustavsson skrev:steveo1234 skrev:Är det någon poäng att försöka fästa elektrostatpanelerna mot någonting i lådan? Panelerna ligger fritt i ett spår mot ett absoptionsmaterial och kan röra sig relativt fritt, tror jag.
Hur då fritt? De är väl fästa på något vis? Är kanske en fördel om de har en relativt mjuk infästning mot höljet för att inte ta upp resonanser den vägen? Hur långt ner i frekvens tillåter du dem att jobba?
RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Johan_Lindroos skrev:petersteindl skrev:BB, vilken rörlig massa hade varje bas? Ett vanligt normalt 8 tumselement har en rörlig massa kring 30 gram. 18 st basar ger en rörlig massa på 540 gram d v s över ½ kilo. Totalt sett blir det dessutom som en väldigt stark motor som skall förflytta denna rörliga massa. Själva rörelsen av totalkonen blir liten för samma ljudtryck som en av dessa 18 koner skulle åstadkomma. Ja, som du säger, applicerar man Newtons lagar på ett sådant system så vill det till att det endast är konerna som svänger och inte den fasta korgen eller baffeln som korgen är fäst på.
Hur stor är den rörliga massan på en vanlig normal electrostatpanel med ungefär samma membranarea som 18 st 8-tummare?
MvH
Peter
Peter, du bör nog även ta med den medsvängande luftmassan i tänket. En stor mängd baselement på en baffel torde ge en annan (större)medsvängande luft än bara ett element x antalet. Motsvarande hos elektrostat torde luftmassan dominera över membranmassan. Vad är dina erfarenheter kring detta, Bosse?
RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Harryup skrev:RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.
mvh/Harryup
petersteindl skrev:Harryup skrev:RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.
mvh/Harryup
Det hade model 5 och 6 också. Jag har för mig att inte linssystemet ändrades och papp var materialet. Det såg lite sunkit ut. Jag var ju på fabriken i Santa Barbara och såg deras fantastiska produktionHasse Betsholz jobbade på Beveridge, men jag minns inte om han var där just då vid mitt besök.
MvH
Peter
BB skrev:Callisto skrev:Har du sett mätningar på hur mycket ML statorerna rör på sig eftersom du uttalar dig som du gör. Vore intressant att ta del av dessa mätningar. Om du tänker på den lilla resonans som statorerna kan skapa så ligger den runt 12-13 kHz och lextremt mycket lägre i amplitud än signalen vilket i praktiken gör den ohörbar (men det ser lite fult ut i impulsmätning ).
Jag har jobbat med större dipoler i alla dess former under en stor del av mitt yrkesverksamma liv, (sådär 20 år eller så bara med dipoler), så jag tror mig ha en hygglig uppfattning om vad olika tekniker dras med för typ av problem.
Jag har tidigare i tråden kort nämnt hur en mekanisk stabilisering av en så liten panel som HF/MF-delen i QUAD ESL-57 påverkar resultatet...
NEWTON kan ställa till med en massa problem - och gör det! Låt mig ta ett exempel ur högen: Min egen äldre Megatrend-konstruktion, (dipol med 18 st 8"-basar per panel), fick en dynamik-ökning med 6dB(!) bara genom att bultas fast i såväl golv som tak, trots att panelen var förstärkt med 35 Kg boksträvor. Detta gick självfallet att verifiera mätmässigt såväl via ljudtrycksmätning av transienter som mätning meddelst accelerometer på själva kabinettet.
Har du inte gjort den sistnämnda labben - gör det! Du kommer att bli förvånad över resultatet...
petersteindl skrev:RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Var det basreflexliknande hos de ursprungliga Beveridgehögtalarna. Det visste jag inte. Var sitter portarna då någonstans? Jag har alltid trott att det varit sluten kavitet bakom membranet.
MvH
Peter
Having familiarized ourselves with the Helmholtz principle, we can understand how Beveridge turned it to his advantage. Below is a top view diagram of the Beveridge system.
The volume of air, (blue area), from the throat (narrowest point) of the lens back through the transducers' membrane and into the cavity of the speaker, form the Helmholtz resonator. The volume is thus calculated to resonate at c.40Hz. This is precisely where the response of the transducer itself starts to dwindle and where it needs most help. With the aid of the Helmholtz, the entire system's response reaches down to 40Hz and even somewhat lower. Note the Helmholtz resonator characteristic: it resonates at its designed frequency and cuts off pretty sharply below that. So does the Beveridge system.
The main function of the lens is to transform the planar waves generated by the transducer into a cylindrical wavefront dispersing the sound - and all the frequencies contained therein - uniformly, across a 180o arc. Those who read the Patents will be familiar with the way they accomplish that. It should be appreciated that a lot of thinking and development work went into the design of those lenses since many mechanical and acoustical problems had to be ironed out. For instance, despite the lenses being braced at short intervals by horizontal holders, their walls also resonate. The problem is mostly solved by using a relatively inert acoustic material. Further, the inner guides experience an equal amount of sound pressure on either side, a fact which also tends to cancel out any vibrations. The outer walls though, are only exposed to sound pressure on one side only (the inner one) through half of the membrane cycle; the other side is exposed to almost the same pressure during the second half of the cycle, which is out of phase. To that end, the outer guides' walls had to be highly reinforced with resin to render them solid.
Since the transducer itself tends to emphasize somewhat the higher frequencies, Beveridge sought to tone down this effect. He solved the problem in an ingenious way, by ignoring the final inch or so of the transducer's extremities and devised the lens to cover only part of the transducer's area. He thus traded a small amount of SPL loss for accurate, more balanced frequency response. The outer inch of the radiating area is really firing into a proximity board, the higher frequencies being directional and absorbed within the enclosure. The low frequencies, which disperse omnidirectionally, find their way out through the wave guides, thus reinforcing the low frequency component of the total sound. A nice photo of Beveridge in front of an unfinished speaker illustrates the arrangement.
The top, as yet unmounted transducer, reveals the back
of the lens structure. Note how much narrower it is from
the actual lower, mounted transducers. The clearance
of the lens from the transducer is less than half an inch,
enough to allow low frequencies to escape through the
wave guides.
The other major piece of acoustic hurdle was to design the lens so that despite its increasingly curving guides toward the outer extremities, with their associated different path lengths (see photo above), the sound should reach the lens mouth with no time delays, or phase shifts. This is where the clever piece of acoustic design comes in: the goal is achieved by employing the throat (narrowest point in the lens' guides) together with calculating an equal arc-like path for the sound waves, an arc whose base is an invisible plane stretching between the outer walls of the most extreme channels and whose middle point forms the radius of that arc. Once this arc is achieved, the waves will propagate uniformly, in phase, into the room forming the legendary 180o wavefront.
Contrary to popular conceptualization of the sound waves emanating from a loudspeaker, the acoustic propagation is not a flow of air but rather a rapid to-and-fro movement of air particles, in sympathy with the diaphragm's positive and negative cycles. It's more of a piston-like movement (of air particles) and this is the reason why the volume of air in the Beveridge system that comprises the Helmholtz resonator begins, and includes, that of the "trapped" air between the throat and the transducer (diaphragm). Note that when the diaphragm's motion is inward, "into the cabinet" phase, so are the particles of air in the wave guides, and for this purpose the membrane is a "transparent" device; the air particles in the lens move in the same direction as those behind the membrane, i.e. toward the inner enclosure.
The pressure in the lens' throat is considerably higher than that in any other part of the lens' guides (a phenomenon that in itself can, and does, give rise to wave guide walls' flexing, had they not been thoroughly braced). On the "room side" of the throat the air particles have almost infinite room to expand, hence no pressure can accumulate. At the base of the "inward side" of the throat, adjacent to the transducer, the volume is larger than that in the throat, hence the pressure will be lower. Given that the throat narrowing is about 1/7th that of the area covered by the lens immediately adjacent to the membrane, it would appear that the momentary pressure of the air in the throat will be 7 times higher. This is not entirely the case for the law of diminishing returns is at play here. (Taking that line of thought to the extreme would mean that if we narrowed the throat to almost total closure, the pressure would raise to enormous values, but that is plainly not the case.) There are those who suggested the pressure ratio to be 10:1 in the throat as there are those who suggested that by narrowing the waves guides the system becomes a Venturi device and thereafter (at the throat's exit) it becomes a horn device. Neither is the case. The acceleration of the air particles achieved in the throat is matched by a deceleration immediately following it, due to the lens' spatial expansion. The horn effect is neutralized since the guides' walls theoretically contribute nothing to the augmentation of the sound, i.e. they don't (or shouldn't) resonate. (It is recalled that any resonant column of air must have a material around it to be set in sympathetic resonance). Also note that the dispersion angle into which the waves propagate into the room is identical - with, or without, the wave guides in place - and is determined by the compass of the outer guides' walls; the lens merely aid the uniform dispersion of the entire audio range into that angle.
The last but by no means least piece of engineering "wizardry" in Harold Beveridge's arsenal is the construction of the transducers themselves. Those who had the chance to inspect them would have noticed that the "ribs" (the horizontal prongs or tines) that flank the membrane are quite thick. Moreover, a sectional cut through one of them will reveal it to be of a trapezoid shape, the wider base facing the mylar while the narrower one faces outward. This is not incidental. That short, but widening path of the sound through the tines was chosen for several reasons. The one drawback is the fact that the minute air column "trapped" between the tines has a resonance of its own and that resonance had to be kept outside the audio spectrum (above 20KHz). The actual open air area faced by the membrane is the distance between the middle points of the trapezoidal tines. However, the electrical force exercised over the mylar is that of the wider, closer base of the trapezoid - and even wider than that since, to a point, the electrical field will follow the widening path dictated by the trapezoid shape. Thus, a wider area of the mylar will be activated than the actual air gap (which, we recall, is the middle point of the trapezoid) - as is the case in virtually all other electrostatic transducers. Neat and clever.
steveo1234 skrev:RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Helt sluten och fylld med dämpmaterial vill jag minnas. Modell 6 då. Vet inte hur de andra fungerar.
Callisto skrev: Att uttala sig generellt ger jag inte så mycket för. Det har hänt en hel del vad det gäller konstruktion och materialval. Att dra alla elektrostater över en kam inger inte förtroende. Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig.
Panelguy skrev:steveo1234 skrev:RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Helt sluten och fylld med dämpmaterial vill jag minnas. Modell 6 då. Vet inte hur de andra fungerar.
BB skrev:Callisto skrev: Att uttala sig generellt ger jag inte så mycket för. Det har hänt en hel del vad det gäller konstruktion och materialval. Att dra alla elektrostater över en kam inger inte förtroende. Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig.
Callisto:
Ditt genmäle andas ett något förebrående tonfall som jag inte riktigt vet hur jag skall tolka. Du vet att jag är branschaktiv och därmed högst obenägen att kritisera en endaste kollega och/eller märke. Jag ser det dessutom som ett renlighetskrav, då sådant bara faller tillbaka på en själv. Dessutom är detta forum ingen rättssal utan en plats där man förväntar sig att under förhållandevis trivsamma former utbyta tankar om ljud och ljudteknik. OK?
Mitt uttalande var inte generellt utan högst specifikt. Jag gav dig konkreta exempel på produkter även om dessa gått ur produktion. Detta var avsiktligt. Jag tipsade vidare om hur du själv enkelt kan konstatera detta. Varenda dipol, oavsett fabriktat, är p.ga. själva utföringsformen predestinerad till att dras med denna problematik.
Det här handlar inte om vad jag tror, utan vad jag mätt och hört... På egna produkter såväl som andras. Observera att jag bara redogör för mina erfarenheter - du får tro, tycka och tänka precis vad du vill - det är din demokratriska rättighet.
När det gäller det yttre höljet för en dipol måste dess massa och styvhet vara av den ordningen att den dels står stilla, dels i största möjliga omfattning är fri från vibrationer, oavsett frekvens. Det krävs extrema åtgärder för att åstadkomma detta fullt ut. Ett material som fungerar men av fysiska skäl är tämligen ohanterligt är granit, gärna i form av två tjocka skivor med mellanliggande dämplager för att få det hela så gott som fullkomligt akustiskt dött.
Varför tror du att vårt eget ULTIMATE-system väger flera ton? Jo därför att tidskonstanten för när dipol-panelerna rör sig måste vara längre än tiden t för den lägsta frekvens systemet är designat att återge.
Slutligen skriver du: " Om du tror att man inte tagit hänsyn till Newtons 2:a och 3:a när man utvecklat ESL högtalare på senare tid och även lyckats tämja de krafter som uppstår så får det stå för dig."
Får jag föreslå att du kommer med konkreta exempel på dipolsystem som inte har några som helst problem med oönskade vibrationer i panelerna och/eller chassiet? Samt att du även påvisar i vilka elektrostatsystem som är fria från vibrationsrelaterad problematik vad gäller gallren på ömse sidor om membranet?
Ingen blir gladare än jag om du kan visa att jag har fel!
//BB
Callisto skrev:Ber om ursäkt ifall mitt inlägg var bryskt till karaktären
subjektivisten skrev:Callisto, Du menar det är ohörbart (trots mätningar på många i stereophile visar rätt stora problem) men du anser att lådor skapar sådana problem att dom hörs (fast mätningar säger annorlunda med bra lådor)?
Callisto skrev:subjektivisten skrev:Callisto, Du menar det är ohörbart (trots mätningar på många i stereophile visar rätt stora problem) men du anser att lådor skapar sådana problem att dom hörs (fast mätningar säger annorlunda med bra lådor)?
Om du läser vad som står i Stereophile så ligger resonansen högt i frekvens och med tillräckligt låg amplitud för att inte höras. Därav det mycket rena och bra ljudet. Jag tror inte de sätter "Class A" rating på produkter där resonanser förstör återgivningen. De nyare ESL högtalarna är även klart bättre än Prodigy som du hänvisar till.
Du verkar tro att dina Pi60 är helt befriade från resonansproblem, eller? Ja då har försäljaren lyckats bra![]()
perstromgren skrev:För att fortsätta på ESL-63-snacket: vet ni om styvhetsproblemen gäller bara någon speciell del av omfånget? Jag delar vid 110Hz och låter nedre delen tas om hand av det finska Gradient-systemet som har dynamiska element i en klart styvare låda. Hjälper det, med avseende på problemet med ESL-63.s dåliga stabilitet?
Harryup skrev:perstromgren skrev:För att fortsätta på ESL-63-snacket: vet ni om styvhetsproblemen gäller bara någon speciell del av omfånget? Jag delar vid 110Hz och låter nedre delen tas om hand av det finska Gradient-systemet som har dynamiska element i en klart styvare låda. Hjälper det, med avseende på problemet med ESL-63.s dåliga stabilitet?
Om jag hade ESl-63 idag så skulle jag försöka stabilisera men typ trä eller alusidor utmed hela högtalaren. Om man gör dom för tjocka så måste dom ju hamna på utsidan av tyget och då måste man ju skruva igenom tyget. Fast dom är ju mycket stadigare med skyddsplåtarna på men då låter det tyvärr inte lika rent och öppet.
Harryup skrev:RogerGustavsson skrev:Hur ser egentligen kaviteten ut bakom elektrostaten ut? Är den helt sluten eller en basreflexliknande konstruktion som hos de ursprunglig Beveridge-modellerna?
Menar du system 2? Dom är som jag minns det helt slutna. Däremot skillnaden framåt är att dom har en spridningslins av något pappmaterial framför membranet i lite utmed hela höjden böjda slitsar i olika vinklar.
mvh/Harryup
My father's lens and cabinet combination accomplishes a tremendous amount. The lens throat, combined with the "empty" space in the cabinet, creates a Helmholtz resonator in the 40 to 50 Hertz range. This works very well, extending the bass capability of the speaker.
steveo1234 skrev:Litet förtydligande: På modell 6 så sitter elektrostatpanelen i en sluten låda fylld med dämpmaterial. Framför panelen finns en spridningslins som sprider ljuder 130grader utåt. Det låter likadant på större delen runt högtalaren med andra ord (antar att den mäter väldigt likt on axis och 60grader off axis) Under elektrostatpanelen så sitter det ett dynamiskt element 12 eller 15" i en portad låda på kanske 100 liter eller så.
After I left, my father designed an all-new type of transducer. The stators were made from circuit-board material. They measured one foot by three feet and performed very well. They required less labor to make, but they didn't hold up very well over time. They would burn up the Mylar much more readily because they lacked some of the electrical characteristics of the cast epoxy-composite type of stators. These circuit board type transducers were used in Models 5's and 6's, which also had cylindrical cabinets, but smaller diameter, about eighteen inches, and were sold without their own integral power amplifiers.
RogerGustavsson skrev:steveo1234 skrev:Litet förtydligande: På modell 6 så sitter elektrostatpanelen i en sluten låda fylld med dämpmaterial. Framför panelen finns en spridningslins som sprider ljuder 130grader utåt. Det låter likadant på större delen runt högtalaren med andra ord (antar att den mäter väldigt likt on axis och 60grader off axis) Under elektrostatpanelen så sitter det ett dynamiskt element 12 eller 15" i en portad låda på kanske 100 liter eller så.
Med tanke på detta från Beveridge's hemsida:After I left, my father designed an all-new type of transducer. The stators were made from circuit-board material. They measured one foot by three feet and performed very well. They required less labor to make, but they didn't hold up very well over time. They would burn up the Mylar much more readily because they lacked some of the electrical characteristics of the cast epoxy-composite type of stators. These circuit board type transducers were used in Models 5's and 6's, which also had cylindrical cabinets, but smaller diameter, about eighteen inches, and were sold without their own integral power amplifiers.
Har för mig att du hade bytt elektrostatpanelerna. Dyrt? Har du då fått en bättre sort än de ursprungliga?
Callisto skrev:Om du läser vad som står i Stereophile så ligger resonansen högt i frekvens och med tillräckligt låg amplitud för att inte höras. Därav det mycket rena och bra ljudet. Jag tror inte de sätter "Class A" rating på produkter där resonanser förstör återgivningen. De nyare ESL högtalarna är även klart bättre än Prodigy som du hänvisar till.
Du verkar tro att dina Pi60 är helt befriade från resonansproblem, eller? Ja då har försäljaren lyckats bra![]()
conny_a skrev:Det vore mycket intressant att höra vad BB har att säga om MLSSA-mätningar - både vad metoden har för styrkor och svagheter - och specifikt vad som är bra och dåliga mätresultat på elektrostater. Går det att peka på områden i vattenfallsdiagrammet där elektrostaterna kommer till korta och varför?
BB skrev:Jag är personligen genomgående positiv till MLSSA-mätningar. Tycker att de ger adekvat information snabbt. Genom att mäta i närfält och flytta mätmicken utmed elementet i realtid har man god kontroll över var eventuella resonanser och/eller vibrationer kan tänkas föreligga lokalt.
//BB
steveo1234 skrev:De låter avslappnat och naturligt och flyttar bort all fokus från högtalarna och till ljudet på ett sätt som gör att jag kan koncentera mig på filmen. Jag hör allt som händer, inte bara den viktiga dialogen där det går att höra nyanser i rösten utan även de "små" ljuden utanför bilden som skapar atmosfär.
Callisto skrev:subjektivisten skrev:Är det ESL-63 man ska lyssna på?
Nej! ML Summit X![]()
Strmbrg skrev:Callisto skrev:subjektivisten skrev:Är det ESL-63 man ska lyssna på?
Nej! ML Summit X![]()
Vad säger ni om kombinationen Dipol och Lådbas?
Det lilla jag har lyssnat på ML är alldeles för lite för att jag skall uttala mej.
Däremot har jag intryck av att flertalet recensenter har invändningar mot den kombinationen.
Flint skrev:Callisto skrev:Ingen "audiofil" som lyssnat hemma hos mig (ESL + aktiv sub) har hört någon släpning, tvärtom istället. Extremt tight och distfritt (mycket lite övertoner framförallt) är hur det låter .![]()
Hur hanterar dom besvikelsen?
Flint skrev:Min syn på "audiofiler" har jag till största del fått här på forumet. Vad har du för syn på "audiofiler"?
Nattlorden skrev:Flint skrev:Min syn på "audiofiler" har jag till största del fått här på forumet. Vad har du för syn på "audiofiler"?
Det har jag ingen. (Jag vet inte ens vad du har för definition på det, så jag hade ändå inte kunnat svara om jag haft någon.)
Jag bedömmer varje person individuellt och lägger väldigt liten vikt vid vad jag läst på forum och destu mer efter vad jag uppfattat när jag träffat personen i verkliga livet.
Flint skrev:Min syn på "audiofiler" har jag till största del fått här på forumet. Vad har du för syn på "audiofiler"?
BB skrev:Flint skrev:Min syn på "audiofiler" har jag till största del fått här på forumet. Vad har du för syn på "audiofiler"?
Jag fick mig ett gott skratt när jag kollade upp vad Wikipedia anser vara definitionen på en audiofil:
"Audiofil, person som hyser ett starkt (ibland närmast sjukligt) intresse för ljudteknik".
steveo1234 skrev:BB skrev:Flint skrev:Min syn på "audiofiler" har jag till största del fått här på forumet. Vad har du för syn på "audiofiler"?
Jag fick mig ett gott skratt när jag kollade upp vad Wikipedia anser vara definitionen på en audiofil:
"Audiofil, person som hyser ett starkt (ibland närmast sjukligt) intresse för ljudteknik".
Ljudteknik och audiofili hör i min värld knappast sammans.
BB skrev:Flint skrev:Min syn på "audiofiler" har jag till största del fått här på forumet. Vad har du för syn på "audiofiler"?
Jag fick mig ett gott skratt när jag kollade upp vad Wikipedia anser vara definitionen på en audiofil:
"Audiofil, person som hyser ett starkt (ibland närmast sjukligt) intresse för ljudteknik".
steveo1234 skrev:Såååå, vad är slutsatsen? Vilka fördelar har elektrostater jämfört med dynamiska koner?
steveo1234 skrev:De låter avslappnat och naturligt och flyttar bort all fokus från högtalarna och till ljudet på ett sätt som gör att jag kan koncentera mig på filmen. Jag hör allt som händer, inte bara den viktiga dialogen där det går att höra nyanser i rösten utan även de "små" ljuden utanför bilden som skapar atmosfär.
steveo1234 skrev:Såååå, vad är slutsatsen? Vilka fördelar har elektrostater jämfört med dynamiska koner?
steveo1234 skrev:Såååå, vad är slutsatsen? Vilka fördelar har elektrostater jämfört med dynamiska koner?
Callisto skrev:subjektivisten skrev:Är det ESL-63 man ska lyssna på?
Nej! ML Summit X![]()
Callisto skrev:steveo1234 skrev:Såååå, vad är slutsatsen? Vilka fördelar har elektrostater jämfört med dynamiska koner?
Till mellanregister och diskanten har den klar fördel anser jag, mycket låg distorsion och ingen färgning pga "låda". Får det att låta mer verkligt än 99% av dynamiska högtalare. Det finns ett fåtal högtalare (dynamiska) som också klarar av det men det mesta låter "färgat" (i mina öron).
Nu kommer säkert några hänvisa till vad Ingvar sagt om elektrostater, jo att de färgar pga infästningen. Javisst gör de det, men det som inte många verkar förstått är att det lilla rippel som det orsakar ligger uppe vid ca 13 kHz och med en mycket låg amplitud i förhållande till insignalen vilket gör det ohörbart i praktiken (gäller ML panel).
subjektivisten skrev:Callisto skrev:steveo1234 skrev:Såååå, vad är slutsatsen? Vilka fördelar har elektrostater jämfört med dynamiska koner?
Till mellanregister och diskanten har den klar fördel anser jag, mycket låg distorsion och ingen färgning pga "låda". Får det att låta mer verkligt än 99% av dynamiska högtalare. Det finns ett fåtal högtalare (dynamiska) som också klarar av det men det mesta låter "färgat" (i mina öron).
Nu kommer säkert några hänvisa till vad Ingvar sagt om elektrostater, jo att de färgar pga infästningen. Javisst gör de det, men det som inte många verkar förstått är att det lilla rippel som det orsakar ligger uppe vid ca 13 kHz och med en mycket låg amplitud i förhållande till insignalen vilket gör det ohörbart i praktiken (gäller ML panel).
Att framföra myter som fördelar är ju en sak. Bara för något sitter i en låda se låter det inte låda.
.
Subjektivisten skrev:Jag har hittills inte hört en elektrostathögtalare som inte gett ett fejkat luftig ljudbild oavsett om musiken varit live eller väldämpad studioinspelad musik. Flera jag hört har haft problem att låta rent även på rätt så rimliga ljudnivåer.
Zzombie skrev:Hur lät musiken, då? Eller spelades det sinustoner och vitt brus?
steveo1234 skrev:Bara jag som tycker att Martin Logan har en auhm, inte optimal användning av deras elektrostater? Jag tycker alltid att det låter lite, ja, hur beskriver man det.. Hmm, som att det saknas "kropp" i ljuden. Det plingar på jättefint (speciellt triangel och liknande instrument) men att det fattas "någonting"?
Möjligtvis dras inte ML Prodigy med det problemet men alla andra ML jag hört (aerius, summit, SL3) har dragits med det.
Eller så var jag ovanligt kinkig när jag lyssnade...
Goldfinger skrev:Zzombie skrev:Hur lät musiken, då? Eller spelades det sinustoner och vitt brus?
Nja, de kan låta väldigt insmickrande på gles icke komplex musik, men jag tycker samtidigt att de begränsar när de skall hantera täta och stora amplitudvariationer.
Callisto skrev:Goldfinger skrev:Zzombie skrev:Hur lät musiken, då? Eller spelades det sinustoner och vitt brus?
Nja, de kan låta väldigt insmickrande på gles icke komplex musik, men jag tycker samtidigt att de begränsar när de skall hantera täta och stora amplitudvariationer.
Ojj, du är välkommen hem till mig så ska du få lyssna hur det kan låta. Jag utlovar dig en rejäl inre organmassage. För den som tycker att Pi60 ger brutal njurskak så kommer här steget värre, här flyttas det ännu mera luft samt går lägre i frekvens....och det känns
Goldfinger skrev:Callisto skrev:Goldfinger skrev:Zzombie skrev:Hur lät musiken, då? Eller spelades det sinustoner och vitt brus?
Nja, de kan låta väldigt insmickrande på gles icke komplex musik, men jag tycker samtidigt att de begränsar när de skall hantera täta och stora amplitudvariationer.
Ojj, du är välkommen hem till mig så ska du få lyssna hur det kan låta. Jag utlovar dig en rejäl inre organmassage. För den som tycker att Pi60 ger brutal njurskak så kommer här steget värre, här flyttas det ännu mera luft samt går lägre i frekvens....och det känns
Tack för erbjudandet, det var ett tag sen man var på electrostatdemo, huserar du i Stockholmstrakten?
Goldfinger skrev:Callisto skrev:Goldfinger skrev:Zzombie skrev:Hur lät musiken, då? Eller spelades det sinustoner och vitt brus?
Nja, de kan låta väldigt insmickrande på gles icke komplex musik, men jag tycker samtidigt att de begränsar när de skall hantera täta och stora amplitudvariationer.
Ojj, du är välkommen hem till mig så ska du få lyssna hur det kan låta. Jag utlovar dig en rejäl inre organmassage. För den som tycker att Pi60 ger brutal njurskak så kommer här steget värre, här flyttas det ännu mera luft samt går lägre i frekvens....och det känns
Tack för erbjudandet, det var ett tag sen man var på electrostatdemo, huserar du i Stockholmstrakten?
petersteindl skrev:Goldfinger skrev:Callisto skrev:Goldfinger skrev:Zzombie skrev:Hur lät musiken, då? Eller spelades det sinustoner och vitt brus?
Nja, de kan låta väldigt insmickrande på gles icke komplex musik, men jag tycker samtidigt att de begränsar när de skall hantera täta och stora amplitudvariationer.
Ojj, du är välkommen hem till mig så ska du få lyssna hur det kan låta. Jag utlovar dig en rejäl inre organmassage. För den som tycker att Pi60 ger brutal njurskak så kommer här steget värre, här flyttas det ännu mera luft samt går lägre i frekvens....och det känns
Tack för erbjudandet, det var ett tag sen man var på electrostatdemo, huserar du i Stockholmstrakten?
I de södra yttre förorterna![]()
Zzombie skrev:Njurmassage? Jo, det är målet med hifi...
Callisto skrev:Till mellanregister och diskanten har den klar fördel anser jag, mycket låg distorsion och ingen färgning pga "låda".
Zzombie skrev:Lyssnar just nu på Califone "Roomsound" genom ESL-63 och tycker inte att det saknas "kropp" eller att det är "för luftigt och glest" tingeltangel eller "insmickrande" på gles musik. Det låter avslappnat och musikaliskt.
Varje inspelning har dessutom sin naturliga uppspelningsvolym, många spelar för högt helt enkelt. Det gäller att hitta den rätta volymen först.
Callisto skrev:Zzombie skrev:Njurmassage? Jo, det är målet med hifi...
Nej, men de flesta tror att de som sitter med ESL högtalare inte har några andra resurser. De tror att det är något högupplöst plin plong osv, då är det lite kul med haksläpp
Strmbrg skrev:Callisto skrev:Zzombie skrev:Njurmassage? Jo, det är målet med hifi...
Nej, men de flesta tror att de som sitter med ESL högtalare inte har några andra resurser. De tror att det är något högupplöst plin plong osv, då är det lite kul med haksläpp
Ja, den musik jag föredrar att lyssna på tycker jag fungerar utmärkt att spela på dipoler. Har inte någon direkt uppfattning om Quad, förvisso.
Jag har uppfattat diverse omdömen som att Quadarna är klenare i basen än Magneplanar. Vilket inte per automatik betyder att jag inte skulle tilltalas av Quad.
Jag uppskattar hög dataljeringsgrad i basen, men det kanske går att få både detaljering - i den grad jag önskar - och djup och tryck.
Känner hursomhaver inte något behov av mer av någotdera.
Då hade jag ju inte varit nöjd med som det är.
Callisto skrev:Strmbrg skrev:Callisto skrev:Zzombie skrev:Njurmassage? Jo, det är målet med hifi...
Nej, men de flesta tror att de som sitter med ESL högtalare inte har några andra resurser. De tror att det är något högupplöst plin plong osv, då är det lite kul med haksläpp
Ja, den musik jag föredrar att lyssna på tycker jag fungerar utmärkt att spela på dipoler. Har inte någon direkt uppfattning om Quad, förvisso.
Jag har uppfattat diverse omdömen som att Quadarna är klenare i basen än Magneplanar. Vilket inte per automatik betyder att jag inte skulle tilltalas av Quad.
Jag uppskattar hög dataljeringsgrad i basen, men det kanske går att få både detaljering - i den grad jag önskar - och djup och tryck.
Känner hursomhaver inte något behov av mer av någotdera.
Då hade jag ju inte varit nöjd med som det är.
Det var inte för inte som Quad lanserade gradientbasarna, först när man har hela registret som ALLT blommar ut.
Strmbrg skrev:Callisto skrev:Strmbrg skrev:Callisto skrev:Zzombie skrev:Njurmassage? Jo, det är målet med hifi...
Nej, men de flesta tror att de som sitter med ESL högtalare inte har några andra resurser. De tror att det är något högupplöst plin plong osv, då är det lite kul med haksläpp
Ja, den musik jag föredrar att lyssna på tycker jag fungerar utmärkt att spela på dipoler. Har inte någon direkt uppfattning om Quad, förvisso.
Jag har uppfattat diverse omdömen som att Quadarna är klenare i basen än Magneplanar. Vilket inte per automatik betyder att jag inte skulle tilltalas av Quad.
Jag uppskattar hög dataljeringsgrad i basen, men det kanske går att få både detaljering - i den grad jag önskar - och djup och tryck.
Känner hursomhaver inte något behov av mer av någotdera.
Då hade jag ju inte varit nöjd med som det är.
Det var inte för inte som Quad lanserade gradientbasarna, först när man har hela registret som ALLT blommar ut.
De har nog gjort rätt som inte gjort som ML.
Nu spånar jag bara, men jag har svårt att föreställa mej att det kan bli bra att kombinera dipol och lådbas.
Samtidigt skriver ju Per att han inte tycker att basegenskaperna är helt tillfyllest, fast han har Gradienterna.
Strmbrg skrev:Ja, den musik jag föredrar att lyssna på tycker jag fungerar utmärkt att spela på dipoler. Har inte någon direkt uppfattning om Quad, förvisso.
Jag har uppfattat diverse omdömen som att Quadarna är klenare i basen än Magneplanar. Vilket inte per automatik betyder att jag inte skulle tilltalas av Quad.
Jag uppskattar hög dataljeringsgrad i basen, men det kanske går att få både detaljering
- i den grad jag önskar - och djup och tryck.
Känner hursomhaver inte något behov av mer av någotdera.
Då hade jag ju inte varit nöjd med som det är.
Strmbrg skrev:Callisto skrev:Strmbrg skrev:Callisto skrev:Zzombie skrev:Njurmassage? Jo, det är målet med hifi...
Nej, men de flesta tror att de som sitter med ESL högtalare inte har några andra resurser. De tror att det är något högupplöst plin plong osv, då är det lite kul med haksläpp
Ja, den musik jag föredrar att lyssna på tycker jag fungerar utmärkt att spela på dipoler. Har inte någon direkt uppfattning om Quad, förvisso.
Jag har uppfattat diverse omdömen som att Quadarna är klenare i basen än Magneplanar. Vilket inte per automatik betyder att jag inte skulle tilltalas av Quad.
Jag uppskattar hög dataljeringsgrad i basen, men det kanske går att få både detaljering - i den grad jag önskar - och djup och tryck.
Känner hursomhaver inte något behov av mer av någotdera.
Då hade jag ju inte varit nöjd med som det är.
Det var inte för inte som Quad lanserade gradientbasarna, först när man har hela registret som ALLT blommar ut.
De har nog gjort rätt som inte gjort som ML.
Nu spånar jag bara, men jag har svårt att föreställa mej att det kan bli bra att kombinera dipol och lådbas.
Samtidigt skriver ju Per att han inte tycker att basegenskaperna är helt tillfyllest, fast han har Gradienterna.
Callisto skrev:
Intressant, jag har "ML Descent i" och har fantastiskt ren och artikulerad bas ner till avgrunden som harmonerar ytterst väl med panelerna.
Strmbrg skrev:Många har bestämda uppfattningar om Magneplanar som baseras på hur de tidiga modellerna lät.
BB skrev:subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:Finns det någon teknisk förklaring för varför elektrostathögtalare subjetivt låter "renare" än konhögtalare, speciellt i mellanregister och diskant? Det är en observation jag gjort åter och åter igen de sista 10 åren eller någonting. Jag har något minne av att det berodde på någon form av distorsion på nått sett men jag kanske minns fel?
Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Intressant att se att subjektivisten och steveo tycks ha diametralt motsatta uppfattningar....
//BB
Strmbrg skrev:Har bara hört ML vid nåt enstaka tillfälle i en butik.
Har därför ingen egen lyssningsbaserad uppfattning.
Många har bestämda uppfattningar om Magneplanar som baseras på hur de tidiga modellerna lät.
Det gäller nog för övrigt diverse omdömen. Man grundar uttalandet på någon gammal upplevelse, och utgår från att nuvarande modeller låter i stort sett likadant.
IngOehman skrev:BB skrev:subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:Finns det någon teknisk förklaring för varför elektrostathögtalare subjetivt låter "renare" än konhögtalare, speciellt i mellanregister och diskant? Det är en observation jag gjort åter och åter igen de sista 10 åren eller någonting. Jag har något minne av att det berodde på någon form av distorsion på nått sett men jag kanske minns fel?
Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Intressant att se att subjektivisten och steveo tycks ha diametralt motsatta uppfattningar....
//BB
Eller också jämför de bara med olika dynamiska högtalare.
McGyver skrev:Ang. välvda paneler: För att det inte påverkar spridningen nämnvärt!
Roger Sanders har själv övergett de välvda panelerna och använder sig numera av platta element i sina högtalare!![]()
/R
IngOehman skrev:BB skrev:subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:Finns det någon teknisk förklaring för varför elektrostathögtalare subjetivt låter "renare" än konhögtalare, speciellt i mellanregister och diskant? Det är en observation jag gjort åter och åter igen de sista 10 åren eller någonting. Jag har något minne av att det berodde på någon form av distorsion på nått sett men jag kanske minns fel?
Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Intressant att se att subjektivisten och steveo tycks ha diametralt motsatta uppfattningar....
//BB
Eller också jämför de bara med olika dynamiska högtalare.
Jag håller nog med dem båda dessutom. Elektrostater, i varje
fall de bästa av dem (och det görs inte många billiga elektro-
stathögtalare) är definitivt mera lågdistorderande (mätmässigt,
om man med det menar THD) än de flesta elektrodynamiska
högtalare.
Men är det bättre än de bästa?
Tittar man bara på THD så är skillnaderna oftast till elektrostat-
ernas fördel vid låga till måttliga ljudtryck, men - den dubbel-
deriverande funktionen mellan membranposition och ljudtryck
för dynamiska högtalare - tillsammans med uppdeningen mellan
olika register, gör att THD hos de dynamiska högtalarna, får
värden som inte alls är representativa för varken de verkliga
olinjäriteterna eller hörbar faktiska förvrängingar vid komplexa
musiksignaler, utan THD-värdet överdriver problemen mycket
kraftigt.
Så frågan man kan ställa sig är - är THD verkligen en bra mät-
metod för att visa dynamiska högtalares hörbara orenheter
på komplexa signaler? Alltså om man inte tar hänsyn till hur
högtalarna arbetar?
Min uppfattning är att det är en mätmetod som ger bättre/
"sannare" svar använd på förstärkare och elektrostathögtalare
(där men inte har samma tranfer från olinäritet till hört ljud)
men att man även i dessa fallet bör vara varse att det finns en
massa andra potentiella och klart hörbarare problem, som inte
alls visar sig i THD-mätningar.
Vh, iö
BB skrev:Intressant att se att subjektivisten och steveo tycks ha diametralt motsatta uppfattningar....
//BB
subjektivisten skrev:Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Nattlorden skrev:Strmbrg skrev:Många har bestämda uppfattningar om Magneplanar som baseras på hur de tidiga modellerna lät.
Att de bara blivit sämre och sämre?
Han har missat att membransträckning och membranstödens avstånd är viktiga för att hålla nere membranens utslag på en rimligare nivå
steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Med "normala" nivåer så kanske du menar nivåer över de som mässutställare brukar spela på?
Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
Callisto skrev:Ujj vad mycket bullshit det kommer upp i den här tråden. För den som är intresserad hur en ESL låter under rätt förhållanden får gärna komma hem till mig och lyssna. Jag lånar gärna hem farsans pip (med stativ) så det går att lyssna på bägge.
Piotr skrev:Subben överdriver en smula men syftar naturligtvis på den effekt man kan få av en dipol i ett rum utan dämpning på bakväggen.
Tycker för övrigt också att ESL-63 är en väldigt bra högtalare på akustisk musik.
/Peter
subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Med "normala" nivåer så kanske du menar nivåer över de som mässutställare brukar spela på?
Precis. För mig är det tämligt ointressant vad en högtalare klarar av vid 70 dB när jag själv vill kunna spela mycket högre än så. Sen tycker jag många elektrostater upplevs som överdrivet luftiga. När hårt dämpade studioinspelad musik låter som det spelas i en kyrka så tackar iaf jag för kaffet.
Bästa elektrostaterna jag hört är Per strömbergs ESL...öhhh 64? På akustisk musik så lät det trevligt och vore kul att höra dom i bättre rum.
subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
Det är nog den där luftigheten som jag upplever som "rent ljud". Kanske.
Någon som vet varför elektrostater låter sådär "luftigt"?
[/quote]McGyver skrev:Han har missat att membransträckning och membranstödens avstånd är viktiga för att hålla nere membranens utslag på en rimligare nivå
Hur menar du? (har inte läst hans bok själv ännu)
/R
Bill50x skrev:steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
Det är nog den där luftigheten som jag upplever som "rent ljud". Kanske.
Någon som vet varför elektrostater låter sådär "luftigt"?
Är det inte konhögtalare som låter kompakt? Men eftersom sådana är normen och också används till elektrifierad musik så är man mest van vid det ljudet.
Många förväxlar luftigt med diskant, själv tror jag att kombinationen av ljus klang och lite mjukare ljud (brist på transienter eller låg dist?) ger en luftighet.
Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
/ B
Callisto skrev:Ujj vad mycket bullshit det kommer upp i den här tråden.
steveo1234 skrev:Är elektrostater så dåliga på att generera höga ljudtryck? Nu har jag iofs bara hört ML och (förvisso inte elektrostater, men, nära nog) Maggies på mässor och liknande. Förvisso inte på höga ljudtryck med i alla fall tillräckliga för att lyssna på musik och jag hörde inte någonting jag störde mig på. Hemma lyssnar jag ju på elektrostater och de klarar med marginal av 105db på lyssningsplats utan att de börjar låta illa. För mig räcker det väl men jag har förstått att du lyssnar högre och då kanske elektrostatprincipens begränsningar ställer till det.
subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:Är elektrostater så dåliga på att generera höga ljudtryck? Nu har jag iofs bara hört ML och (förvisso inte elektrostater, men, nära nog) Maggies på mässor och liknande. Förvisso inte på höga ljudtryck med i alla fall tillräckliga för att lyssna på musik och jag hörde inte någonting jag störde mig på. Hemma lyssnar jag ju på elektrostater och de klarar med marginal av 105db på lyssningsplats utan att de börjar låta illa. För mig räcker det väl men jag har förstått att du lyssnar högre och då kanske elektrostatprincipens begränsningar ställer till det.
Nja, ljudtryck är ju inte allt. Spelar ju ingen större roll om något fixar 160 dB SPL om det inte låter som jag vill ha det.
steveo1234 skrev:Bill50x skrev:steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
Det är nog den där luftigheten som jag upplever som "rent ljud". Kanske.
Någon som vet varför elektrostater låter sådär "luftigt"?
Är det inte konhögtalare som låter kompakt? Men eftersom sådana är normen och också används till elektrifierad musik så är man mest van vid det ljudet.
Många förväxlar luftigt med diskant, själv tror jag att kombinationen av ljus klang och lite mjukare ljud (brist på transienter eller låg dist?) ger en luftighet.
Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
/ B
Ja, så är det kanske. Jag kan tycka att det är lite mysigt med den där "tyngden" i musiken som man ofta får av dynamiska koner som saknas från elektrostater. Antar att det antingen är någon midbas distorsion som man vant sig vid eller att elektrostater inte klarar av att generera tillräckliga ljudtryck vid dessa frekvenser. Eller nåt.
subjektivisten skrev:Nej, dom jag lyssnat på har snarare låtit onaturliga, odynamiska och i många fall orena.
Panelguy skrev:Det handlar väl mer om att ´stats och magnetostater inte flyttar luft på samma sätt som ett dynamiskt element och således inte ger den där basen som känns i kroppen. Som du skriver så har de många andra kvaliteter som "lådor" inte har.
RogerGustavsson skrev:Panelguy skrev:Det handlar väl mer om att ´stats och magnetostater inte flyttar luft på samma sätt som ett dynamiskt element och således inte ger den där basen som känns i kroppen. Som du skriver så har de många andra kvaliteter som "lådor" inte har.
Nej, de flyttar inte luft på samma sätt men stora system klarar ända av att flytta rätt mycket luft frånsett subbasen. Sättet de flyttar luft på är inte helt olikt flera akustiska instrument. De flesta instrument "pumpar" inte ut ljudet likt en högtalarkon. Min gamla Tympani har då inte haft problem med att "imitera" ett trumset inspelat "audiophilt", inte multimononärmickat med manupulerad klang. Tryck som en del vill ha saknas i många typer av musik medans det är en viktig komponent i andra. Det handlar kanske lite om vad man vill återge naturligt?
subjektivisten skrev:Callisto skrev:Ujj vad mycket bullshit det kommer upp i den här tråden.
Snarare du som står för det. Alla ML jag hört har varit tämligen kassa. Senaste Arkenmässan var ju ett skämt av stora mått. Att du är nöjd är bra för dig men kom inte med din fjantiga attityd mot mig.
Callisto skrev:Går det diskutera med får?......nääääääääää!
Magnuz skrev:Bill50x skrev:Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
Samma här - det är ju ingen punch (i de jag hört vill säga, mest ML).
steveo1234 skrev:Någon som vet vad det beror på?
steveo1234 skrev:Magnuz skrev:Bill50x skrev:Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
Samma här - det är ju ingen punch (i de jag hört vill säga, mest ML).
Någon som vet vad det beror på?
Objektivisten skrev:steveo1234 skrev:Någon som vet vad det beror på?
Jag har en egen teori; att det finns en psykoakustisk motsats mellan detaljrikedom och upplevd dynamik.
Erik_AA skrev:Objektivisten skrev:steveo1234 skrev:Någon som vet vad det beror på?
Jag har en egen teori; att det finns en psykoakustisk motsats mellan detaljrikedom och upplevd dynamik.
Om rummet är dåligt (rejält efterklingande eller bullrigt) eller om högtalarna inte hanterar småsignaler på ett bra sätt stämmer nog din teori hyggligt.
Men jag upplever oftast störst detaljrikedom på inspelningar med hög dynamik. Det är ofta för att dessa inspelningar råkar vara icke-förstörda liveupptagningar av t.ex jazz eller klassisk musik, och där finns det av naturliga skäl mycket mer detaljer än vad det oftast gör i studioinspelningar där man försöker få tyst på allt utom det instrument man spelar in.
DQ-20 skrev: Om disten inte infinner sig associerar man detta till "låg lyssningsnivå".Gissar
/DQ-20
Laila skrev:DQ-20 skrev: Om disten inte infinner sig associerar man detta till "låg lyssningsnivå".Gissar
/DQ-20
Tror att du kan vara något på spåret...
Bill50x skrev:Vi gäster som hänger i baren kan inte heller längre prata med varandra, men det är en annan diskussion
/ B
DQ-20 skrev:Bill50x skrev:Vi gäster som hänger i baren kan inte heller längre prata med varandra, men det är en annan diskussion
/ B
Hur kan det vara en diskussion om ni inte hör varandra? Meddelande på ölunderläggen?![]()
![]()
/DQ-20
Bill50x skrev:Detta är ett problem inom klubbvärlden, läste jag för några år sedan. Med allt lägre dist i utrustningen krämar man på mer för att få "tryck", DJ´s och övriga anställda får problem med för hög ljudnivå på jobbet.
DQ-20 skrev:
Som sagt, man kan spåna lite. De flesta elektrostater är ju trots allt dipoler och då blir det lite "annorlunda" bas från just detta funktionssätt pga av rummets inverkan.
Objektivisten skrev:steveo1234 skrev:Magnuz skrev:Bill50x skrev:Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
Samma här - det är ju ingen punch (i de jag hört vill säga, mest ML).
Någon som vet vad det beror på?
Jag har en egen teori; att det finns en psykoakustisk motsats mellan detaljrikedom och upplevd dynamik.
BB skrev:IngOehman skrev:BB skrev:subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:Finns det någon teknisk förklaring för varför elektrostathögtalare subjetivt låter "renare" än konhögtalare, speciellt i mellanregister och diskant? Det är en observation jag gjort åter och åter igen de sista 10 åren eller någonting. Jag har något minne av att det berodde på någon form av distorsion på nått sett men jag kanske minns fel?
Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Intressant att se att subjektivisten och steveo tycks ha diametralt motsatta uppfattningar....
//BB
Eller också jämför de bara med olika dynamiska högtalare.
Det var just därför som jag formulerade mig som jag gjorde.![]()
//BB
IngOehman skrev:BB skrev:IngOehman skrev:BB skrev:subjektivisten skrev:steveo1234 skrev:Finns det någon teknisk förklaring för varför elektrostathögtalare subjetivt låter "renare" än konhögtalare, speciellt i mellanregister och diskant? Det är en observation jag gjort åter och åter igen de sista 10 åren eller någonting. Jag har något minne av att det berodde på någon form av distorsion på nått sett men jag kanske minns fel?
Nja, dom flesta elektrostater jag lyssnat på har låtit klart mer orent vid normala nivåer än dom bättre konhögtalarna.
Intressant att se att subjektivisten och steveo tycks ha diametralt motsatta uppfattningar....
//BB
Eller också jämför de bara med olika dynamiska högtalare.
Det var just därför som jag formulerade mig som jag gjorde.![]()
//BB
Misstänkte nästan det.
Vh, iö
IngOehman skrev:Konsekvensen av det är att mothållet väldigt ofta brister rejält för pan-
el-högtalare. De väger helt enkelt alldeles för lite för att orka hålla emot
krafterna från det stora "seglet".
Och nota bene - detta bristande mothållsproblem blir, till skillnad från
med konhögtalare, frekvensberoende. Mothållsproblemet blir större och
större ju lägre ned i frekvens man gör med elektrostathögtalare.
Så - att addera 100 kg massa till ramen på panelhögtalare, blir ofta en
klart märkbar skillnad, och att lägga till ytterligare 100 kg kan märkas
det med! I synnerhet i basregistret - trots den i sig korrekta uppgiften
att själva membranet i elektrostatfallet bara väger några få gram.
IngOehman skrev:Objektivisten skrev:steveo1234 skrev:Magnuz skrev:Bill50x skrev:Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
Samma här - det är ju ingen punch (i de jag hört vill säga, mest ML).
Någon som vet vad det beror på?
Jag har en egen teori; att det finns en psykoakustisk motsats mellan detaljrikedom och upplevd dynamik.
Med risk för att jag gör fel när jag tolkar ordet teori som teori (och inte
som hypotes, vilket kanske var det som åsyftades?), så vill jag nämna
att jag inte känner till någon sådan teori.
Har inte varken sett något sådant publiceras, eller hört något från verklig-
heten som antyder att det finns ett sådant samband.
Tvärtom är de system jag stött på med allra bäst detaljrikedom, även
de som uppvisat bäst (mest oförstörd) dynamik. På samma sätt har de
system som har sämst detaljrikedom, haft nästan obefintlig dynamisk
förmåga.
(Dock är ju slumpen som alltid bra på att tillse att det finns exempel på
alla möjliga kombinationer mellan företräden och tillkortakommanden på
den ena eller andra fronten - men något omvänt samband mellan detalj-
upplösning och dynamik har jag alltså inte sett ens röken av. Snarare
tvärtom.)
Tänker inte framlägga några egna hypoteser heller, med avseende på
något tumregelsamband som är knutna till koncepten som sådana, men
en sak tänkte jag nämna, som dock mest har med vissa faktiska prak-
tiska lösningar att göra, snarare än koncepten som sådana.
Nämligen detta: Jag har noterat att det finns en villfarelse, med avse-
ende på hur mycket massa som elektrostater skakar på, som nog i rätt
många fall har påverkat deras dimensionering rätt så mycket, och givit
olyckliga lösningar.
Det är för de flesta välbekant att membranmassan hos elektrostathög-
talare är låg, och att den måste vara det för att man skall kunna nå en
rimligt hög övre gränsfrekvens. I själva verket vill man ha en membran-
massa som per area väger mindre än ett 8 mm (4 på var sida) tjockt
luftlager. Skälet är, att om menbranet väger mera än så, så kommer
det att addera en reaktiv belastnings komponent som blir ett LP-filter,
som märks mer och mer ju högre upp i frekvens man tar sig.
Allt nog och medan - detta föranleder de flesta att tro, att den rörliga
massan är mycket låg när det gäller elektrostathögtalare (och andra
panelhögtalare), men så är inte alls fallet! Tvärtom är det MYCKET stor,
eftersom den medsvängande luften blir en väldigt stor massa vid lite
lägre frekvenser.
Konsekvensen av det är att mothållet väldigt ofta brister rejält för pan-
el-högtalare. De väger helt enkelt alldeles för lite för att orka hålla emot
krafterna från det stora "seglet".
Och nota bene - detta bristande mothållsproblem blir, till skillnad från
med konhögtalare, frekvensberoende. Mothållsproblemet blir större och
större ju lägre ned i frekvens man gör med elektrostathögtalare.
Så - att addera 100 kg massa till ramen på panelhögtalare, blir ofta en
klart märkbar skillnad, och att lägga till ytterligare 100 kg kan märkas
det med! I synnerhet i basregistret - trots den i sig korrekta uppgiften
att själva membranet i elektrostatfallet bara väger några få gram.
Vh, iö
Harryup skrev:Jag ser det som en fördel att elektrostater är ganska lätta då man skall hjälpa till att bära ut dom efter att man sålt dom.
mvh/Harryup
Harryup skrev:Och jag som var positiv.
Jo, jag tycker att elektrostater låter för polerat och vackert i regel.
Och spelar man högre så tycker jag inte att man bibehåller dynamiken.
Nu pratar jag alltså om fullområdeselektrostater.
Själv har jag haft ESL-63 och senare Beveridge 5 som ju har inbyggd bas vilken jag då gillade väsentligt bättre.
Men för snällt och för vackert för mig numera. Lite som äldre brittiska högtalare typ Spendor som lät trevligt men lite mörkt och med dålig dynamik för större verk. För kammarmusik så kan man dock få till väldigt trovärdig återgivning tycker jag men inte generellt ens för klassisk musik.
mvh/Harryup
RogerGustavsson skrev:Det är väl alltid basen har fått dålig kritik när det gäller Beveridge vare sig de har haft dynamiska basar inbyggda eller ej?
Callisto skrev:Kan du redovisa din uträkning på hur du fick fram 100 kg.
Callisto skrev:IngOehman skrev:Objektivisten skrev:steveo1234 skrev:Magnuz skrev:Bill50x skrev:Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
Samma här - det är ju ingen punch (i de jag hört vill säga, mest ML).
Någon som vet vad det beror på?
Jag har en egen teori; att det finns en psykoakustisk motsats mellan detaljrikedom och upplevd dynamik.
Med risk för att jag gör fel när jag tolkar ordet teori som teori (och inte
som hypotes, vilket kanske var det som åsyftades?), så vill jag nämna
att jag inte känner till någon sådan teori.
Har inte varken sett något sådant publiceras, eller hört något från verklig-
heten som antyder att det finns ett sådant samband.
Tvärtom är de system jag stött på med allra bäst detaljrikedom, även
de som uppvisat bäst (mest oförstörd) dynamik. På samma sätt har de
system som har sämst detaljrikedom, haft nästan obefintlig dynamisk
förmåga.
(Dock är ju slumpen som alltid bra på att tillse att det finns exempel på
alla möjliga kombinationer mellan företräden och tillkortakommanden på
den ena eller andra fronten - men något omvänt samband mellan detalj-
upplösning och dynamik har jag alltså inte sett ens röken av. Snarare
tvärtom.)
Tänker inte framlägga några egna hypoteser heller, med avseende på
något tumregelsamband som är knutna till koncepten som sådana, men
en sak tänkte jag nämna, som dock mest har med vissa faktiska prak-
tiska lösningar att göra, snarare än koncepten som sådana.
Nämligen detta: Jag har noterat att det finns en villfarelse, med avse-
ende på hur mycket massa som elektrostater skakar på, som nog i rätt
många fall har påverkat deras dimensionering rätt så mycket, och givit
olyckliga lösningar.
Det är för de flesta välbekant att membranmassan hos elektrostathög-
talare är låg, och att den måste vara det för att man skall kunna nå en
rimligt hög övre gränsfrekvens. I själva verket vill man ha en membran-
massa som per area väger mindre än ett 8 mm (4 på var sida) tjockt
luftlager. Skälet är, att om menbranet väger mera än så, så kommer
det att addera en reaktiv belastnings komponent som blir ett LP-filter,
som märks mer och mer ju högre upp i frekvens man tar sig.
Allt nog och medan - detta föranleder de flesta att tro, att den rörliga
massan är mycket låg när det gäller elektrostathögtalare (och andra
panelhögtalare), men så är inte alls fallet! Tvärtom är det MYCKET stor,
eftersom den medsvängande luften blir en väldigt stor massa vid lite
lägre frekvenser.
Konsekvensen av det är att mothållet väldigt ofta brister rejält för pan-
el-högtalare. De väger helt enkelt alldeles för lite för att orka hålla emot
krafterna från det stora "seglet".
Och nota bene - detta bristande mothållsproblem blir, till skillnad från
med konhögtalare, frekvensberoende. Mothållsproblemet blir större och
större ju lägre ned i frekvens man gör med elektrostathögtalare.
Så - att addera 100 kg massa till ramen på panelhögtalare, blir ofta en
klart märkbar skillnad, och att lägga till ytterligare 100 kg kan märkas
det med! I synnerhet i basregistret - trots den i sig korrekta uppgiften
att själva membranet i elektrostatfallet bara väger några få gram.
Vh, iö
Kan du redovisa din uträkning på hur du fick fram 100 kg.
IngOehman skrev:Med tanke på den trista attityd du visat i andra trådar så får det vara
med den saken. Jag diskuterar gärna saker med folk som beter sig
vänligt.
Johan_Lindroos skrev:Callisto skrev:Kan du redovisa din uträkning på hur du fick fram 100 kg.
Jag tar mig friheten att svara.
Gissningsvis är det inte det viktiga om det är 100 kg, 110 kg, eller 1000 kg. Det är istället kvoten mellan "mothållsmassa" och membranmassa som är det intressanta. Om membranet har tillräckligt stort spjärn mot en annan masströghet så spelar det i praktiken ingen roll om den skulle vara ännu större. Men det är inte bara att tänka att en massa runt ramen räcker, den yta varpå membranet är spänt behöver vara mycket styv också, således att den inte flexar, för annars uppnås inte det större tröghetsmomentet lokalt över membranet. Det är mer komplicerat än man skulle kunna tro.
På ett ungefär.
Du får gärna förklara varför du vill ha Ingvars "uträkning" redovisad. Jag begriper dig inte. Jag vill poängtera att det finns inga enkla formler för sådant här, utan jag bedömer det som att Ingvar svar är baserat på lång erfarnhet om vad som kan tänkas vara rimlig massökning.
Flint skrev:IngOehman skrev:Med tanke på den trista attityd du visat i andra trådar så får det vara
med den saken. Jag diskuterar gärna saker med folk som beter sig
vänligt.
När och var har Callisto agerat ovänligt? Citat tack.
Eller menar du att man direkt är ovänlig när man inte håller med dig?
Nattlorden skrev:Yta + vald lägsta stabila frekvens -> volym medsvängande luft -> svängande vikt/kraft
+ viktförhållande låda-kon/panel-ram för stabilitet
-> nödvändig vikt på ram/fot.
Fyll i resten själv.
Callisto skrev:Nattlorden skrev:Yta + vald lägsta stabila frekvens -> volym medsvängande luft -> svängande vikt/kraft
+ viktförhållande låda-kon/panel-ram för stabilitet
-> nödvändig vikt på ram/fot.
Fyll i resten själv.
Får du det till 100 kg är frågan
Callisto skrev:Flint skrev:IngOehman skrev:Med tanke på den trista attityd du visat i andra trådar så får det vara
med den saken. Jag diskuterar gärna saker med folk som beter sig
vänligt.
När och var har Callisto agerat ovänligt? Citat tack.
Eller menar du att man direkt är ovänlig när man inte håller med dig?
Ingvar påstår sig ha en egen teori (eterteori) som förklarar t.ex magnetism. Skriver Ingvar så får han räkna med att andra vill ta del av vad han menar. Jag är tydligen ovänlig bara för att jag vill att han ska lägga fram sin teori![]()
. Vetenskapligheten lyser verkligen starkt....
Callisto skrev:Nattlorden skrev:Yta + vald lägsta stabila frekvens -> volym medsvängande luft -> svängande vikt/kraft
+ viktförhållande låda-kon/panel-ram för stabilitet
-> nödvändig vikt på ram/fot.
Fyll i resten själv.
Får du det till 100 kg är frågan
Naqref skrev:Callisto skrev:Nattlorden skrev:Yta + vald lägsta stabila frekvens -> volym medsvängande luft -> svängande vikt/kraft
+ viktförhållande låda-kon/panel-ram för stabilitet
-> nödvändig vikt på ram/fot.
Fyll i resten själv.
Får du det till 100 kg är frågan
Beror ju på hur stort membran man använder. Tänker man på en ESL63 så kanske den medsvängande luftmassan blir 50g i det linjära området och med ett viktförhållande på 1000ggr så måste man hålla mot med minst 50kg. Bara en faktor 2 från 100kg.
Vee-Eight skrev:Luktar tumregel lång väg.
Callisto skrev:Johan_Lindroos skrev:Callisto skrev:Kan du redovisa din uträkning på hur du fick fram 100 kg.
Jag tar mig friheten att svara.
Gissningsvis är det inte det viktiga om det är 100 kg, 110 kg, eller 1000 kg. Det är istället kvoten mellan "mothållsmassa" och membranmassa som är det intressanta. Om membranet har tillräckligt stort spjärn mot en annan masströghet så spelar det i praktiken ingen roll om den skulle vara ännu större. Men det är inte bara att tänka att en massa runt ramen räcker, den yta varpå membranet är spänt behöver vara mycket styv också, således att den inte flexar, för annars uppnås inte det större tröghetsmomentet lokalt över membranet. Det är mer komplicerat än man skulle kunna tro.
På ett ungefär.
Du får gärna förklara varför du vill ha Ingvars "uträkning" redovisad. Jag begriper dig inte. Jag vill poängtera att det finns inga enkla formler för sådant här, utan jag bedömer det som att Ingvar svar är baserat på lång erfarnhet om vad som kan tänkas vara rimlig massökning.
Är det något fel i att få veta hur Ingvar räknat fram att det motsvarar ca 100 kg???
Jag frågar inte efter det du svarar på.
Johan_Lindroos skrev:Kläm fram med vad det är som verkar störa dig istället.
Nattlorden skrev:Johan_Lindroos skrev:Kläm fram med vad det är som verkar störa dig istället.
Att hans egna är 70-170kg för lätta eller så?
Johan_Lindroos skrev:Om du tror att det går att räkna på sånt här liknande gymnasiefysiken med enkla formler så har du fel. Se Ingvar svar som en rimlig bedömning bara, så gör jag det i alla fall.
Nattlorden skrev:Måste man ens det? Är det inte bara att peta dit en accelerometer på ramen och mäta?
Johan_Lindroos skrev:Callisto skrev:Johan_Lindroos skrev:Callisto skrev:Kan du redovisa din uträkning på hur du fick fram 100 kg.
Jag tar mig friheten att svara.
Gissningsvis är det inte det viktiga om det är 100 kg, 110 kg, eller 1000 kg. Det är istället kvoten mellan "mothållsmassa" och membranmassa som är det intressanta. Om membranet har tillräckligt stort spjärn mot en annan masströghet så spelar det i praktiken ingen roll om den skulle vara ännu större. Men det är inte bara att tänka att en massa runt ramen räcker, den yta varpå membranet är spänt behöver vara mycket styv också, således att den inte flexar, för annars uppnås inte det större tröghetsmomentet lokalt över membranet. Det är mer komplicerat än man skulle kunna tro.
På ett ungefär.
Du får gärna förklara varför du vill ha Ingvars "uträkning" redovisad. Jag begriper dig inte. Jag vill poängtera att det finns inga enkla formler för sådant här, utan jag bedömer det som att Ingvar svar är baserat på lång erfarnhet om vad som kan tänkas vara rimlig massökning.
Är det något fel i att få veta hur Ingvar räknat fram att det motsvarar ca 100 kg???
Jag frågar inte efter det du svarar på.
Om du tror att det går att räkna på sånt här liknande gymnasiefysiken med enkla formler så har du fel. Se Ingvar svar som en rimlig bedömning bara, så gör jag det i alla fall.
Kläm fram med vad det är som verkar störa dig istället.
Callisto skrev:Nattlorden, ingen fara, delning vid 270 Hz så de väger inte för lite![]()
Callisto skrev:Nattlorden, ingen fara, delning vid 270 Hz så de väger inte för lite![]()
hevi skrev:Callisto skrev:Nattlorden, ingen fara, delning vid 270 Hz så de väger inte för lite![]()
<retorisk fråga>
Kan du redovisa din uträkning på hur du fick fram att de inte väger för lite?
</retorisk fråga>
![]()
H
Naqref skrev:Johan_Lindroos skrev:Om du tror att det går att räkna på sånt här liknande gymnasiefysiken med enkla formler så har du fel. Se Ingvar svar som en rimlig bedömning bara, så gör jag det i alla fall.
Klart man kan använda enkla formler för att få en ungefärlig koll på om det stämmer.
För att veta exakt behövs betydligt noggrannare analyser men då måste man ju veta exakt hur högtalaren är beskaffad och här diskuterar vi mer "normala" elektrostater utan att diskutera specifika högtalare och då går det ju ändå inte använde de mer noggranna modellerna.
IngOehman skrev:Med reservation för att retorisk fråga brukar betyda "en fråga som alla
redan vet svaret på", det vill säga nog något annat än vad jag tror att du
menade (en fråga ställd för att peka på retoriken i den redan tidigare ställ-
da frågan?) så är ditt inlägg träffsäkert!
.
IngOehman skrev:Skillnaden är inte så stor som jag tror (får intrycket) att du tror. För din
elektrostats membran är väl inte tio eller tiotals kvadratmeter stor väl?
Under sisådär 200 Hz börjar medsvängande massan bli frekvensobero-
ende om membranet är i storleksordningen 50 cm i diameter, 45*45 cm
eller 30*100 cm.
Vh, iö
- - - - -
PS. Oavsett allt detta så tror jag att BB gjort några mycket intressanta
experiment med att "hålla i" panelhögtalare lite bättre än vad som van-
ligen sker.
Bill50x skrev:steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
Det är nog den där luftigheten som jag upplever som "rent ljud". Kanske.
Någon som vet varför elektrostater låter sådär "luftigt"?
Är det inte konhögtalare som låter kompakt? Men eftersom sådana är normen och också används till elektrifierad musik så är man mest van vid det ljudet.
Många förväxlar luftigt med diskant, själv tror jag att kombinationen av ljus klang och lite mjukare ljud (brist på transienter eller låg dist?) ger en upplevd luftighet.
Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
/ B
Isidor skrev:Symmetriskt drivna elektrostater och "magnetostater" (som jag här använder som samlingsbeteckning för band, kvasiband, elektromagnetiskt drivna stora membran etc) producerar generellt sett mycket låg THD upp till rimliga ljudtrycksnivåer (ca 80-90 dB / 1 m). Som extremt lågdistande exempel kan nämnas Quad ESL 63 och Apogee Duetta som ligger omkring 0.03-0.05 % vid 85 dB @ 1 m / 1 kHz. Minst en tiopotens lägre än konventionella element alltså. Det finns naturligtvis sämre konstruktioner också, men den underliggande fysiken medför att god linjäritet nästan är självskriven, om man inte gör något riktigt dumt förstås. Korta band uppvisar sällan lika låg distorsion som långa, men är vanligen ändå betydligt bättre än dynamiska element.
En helt annan sak är att både elektrostater och "magnetostater" ofta uppvisar en hel uppsjö av mer eller mindre svåra resonanser i större delen av sitt arbetsområde. Detta är i praktiken ofrånkomligt eftersom styvheten i membranet är nära noll. Att den drivande kraften är jämnt fördelad över ytan förbättrar situationen, men eliminerar inte exciteringen av resonanserna. Det är trots allt inte omöjligt att konstruera ett bandelement som i praktiken är mer eller mindre fritt från resonant ljudavstrålning om man vet vad man gör. Stora bredbands- eller basmembran (Apogee, Magnepan, Quad, Martin Logan m.fl.) blir i praktiken aldrig problemfria och det finns goda vibroakustiska skäl till detta.
Bl.a. John Atkinson i Stereophile har spekulerat i att den av många audiofiler upplevda "luftiga" diskanten från panelhögtalare beror på just den uppsjö av resonanser man lätt får i denna typ av högtalare. Han antar att man p.g.a. resonanta bidrag får en syntetisk "detaljrikedom" som även kan tolkas som luftighet. Själv tycker jag att membranresonanserna i förekommande fall mest låter som vad de är. Även om det kan ligga en del i Atkinsons tes, så är det knappast hela sanningen. Däremot måste jag säga att den låga distorsion som man kan uppnå är vanebildande och faktiskt får även de bästa dynamiska element att låta lätt orent.
IngOehman skrev:Oavsett allt detta så tror jag att BB gjort några mycket intressanta experiment med att "hålla i" panelhögtalare lite bättre än vad som vanligen sker.
IngOehman skrev:(och kanske även Nattlorden, som jag
dock tror bara höll med utan att varken räkna eller tänka hårt) att räkna
lite noggrannare, om han tror att medsvängande massan är jättemycket
lägre vid 270 Hz än vid t ex 27 Hz.
Nattlorden skrev:IngOehman skrev:(och kanske även Nattlorden, som jag
dock tror bara höll med utan att varken räkna eller tänka hårt) att räkna
lite noggrannare, om han tror att medsvängande massan är jättemycket
lägre vid 270 Hz än vid t ex 27 Hz.
Hoppsan... jag antog att funktionen var minst kvadratiskt avtagande, det verkar som jag hade intuitivt fel där då....
paa skrev:Bill50x skrev:steveo1234 skrev:subjektivisten skrev:Zzombie skrev:Nu har elektrostater efterklang också...äter ni roliga piller eller nått?
Många av dom jag hört verkar ha en tilllagd "luftighet".
Det är nog den där luftigheten som jag upplever som "rent ljud". Kanske.
Någon som vet varför elektrostater låter sådär "luftigt"?
Är det inte konhögtalare som låter kompakt? Men eftersom sådana är normen och också används till elektrifierad musik så är man mest van vid det ljudet.
Många förväxlar luftigt med diskant, själv tror jag att kombinationen av ljus klang och lite mjukare ljud (brist på transienter eller låg dist?) ger en upplevd luftighet.
Jag gillar ofta elektrostater men trots det är det lite som att släppa luften ur en ballong när man lyssnar på dom. Stort, rent, vackert - men det händer inget.
/ B
Det finns en gammal tråd om "luftig diskant"
Detta inlägg kommer därifrån:Isidor skrev:Symmetriskt drivna elektrostater och "magnetostater" (som jag här använder som samlingsbeteckning för band, kvasiband, elektromagnetiskt drivna stora membran etc) producerar generellt sett mycket låg THD upp till rimliga ljudtrycksnivåer (ca 80-90 dB / 1 m). Som extremt lågdistande exempel kan nämnas Quad ESL 63 och Apogee Duetta som ligger omkring 0.03-0.05 % vid 85 dB @ 1 m / 1 kHz. Minst en tiopotens lägre än konventionella element alltså. Det finns naturligtvis sämre konstruktioner också, men den underliggande fysiken medför att god linjäritet nästan är självskriven, om man inte gör något riktigt dumt förstås. Korta band uppvisar sällan lika låg distorsion som långa, men är vanligen ändå betydligt bättre än dynamiska element.
En helt annan sak är att både elektrostater och "magnetostater" ofta uppvisar en hel uppsjö av mer eller mindre svåra resonanser i större delen av sitt arbetsområde. Detta är i praktiken ofrånkomligt eftersom styvheten i membranet är nära noll. Att den drivande kraften är jämnt fördelad över ytan förbättrar situationen, men eliminerar inte exciteringen av resonanserna. Det är trots allt inte omöjligt att konstruera ett bandelement som i praktiken är mer eller mindre fritt från resonant ljudavstrålning om man vet vad man gör. Stora bredbands- eller basmembran (Apogee, Magnepan, Quad, Martin Logan m.fl.) blir i praktiken aldrig problemfria och det finns goda vibroakustiska skäl till detta.
Bl.a. John Atkinson i Stereophile har spekulerat i att den av många audiofiler upplevda "luftiga" diskanten från panelhögtalare beror på just den uppsjö av resonanser man lätt får i denna typ av högtalare. Han antar att man p.g.a. resonanta bidrag får en syntetisk "detaljrikedom" som även kan tolkas som luftighet. Själv tycker jag att membranresonanserna i förekommande fall mest låter som vad de är. Även om det kan ligga en del i Atkinsons tes, så är det knappast hela sanningen. Däremot måste jag säga att den låga distorsion som man kan uppnå är vanebildande och faktiskt får även de bästa dynamiska element att låta lätt orent.
Nattlorden skrev:IngOehman skrev:(och kanske även Nattlorden, som jag
dock tror bara höll med utan att varken räkna eller tänka hårt) att räkna
lite noggrannare, om han tror att medsvängande massan är jättemycket
lägre vid 270 Hz än vid t ex 27 Hz.
Hoppsan... jag antog att funktionen var minst kvadratiskt avtagande, det verkar som jag hade intuitivt fel där då....
hevi skrev:Näppeligen. Callisto är PhD och då snackar vi ju självfallet
übermench,OK? Eller? Jo? Ja... BB kan väl näpperligen veta vad han talar om, för han är väl inte PhD( eller)?
steveo1234 skrev:Men, ovanstående gäller ju mest Accustat&MartinLogan lösningen med fritt liggande metallmaterial.
Hur fungerar det i elektrostater av andra modeller såsom Beverige? Där ligger metallfilmen mellan två "kretskortsmaterial" synligt genom 10mm stora hål ungefär som ett spikförband. Det borde ju förändra resonansbeteendet tycker man.
RogerGustavsson skrev:steveo1234 skrev:Men, ovanstående gäller ju mest Accustat&MartinLogan lösningen med fritt liggande metallmaterial.
Hur fungerar det i elektrostater av andra modeller såsom Beverige? Där ligger metallfilmen mellan två "kretskortsmaterial" synligt genom 10mm stora hål ungefär som ett spikförband. Det borde ju förändra resonansbeteendet tycker man.
Acoustat, Audiostatic och Soundlab har väl trådstatorer och inte perforerad plåt? Kretskortlaminat används av bl.a. Quad och det är där fäst på ett "rutnät". Plana perforerade plåtar är minst stabila men där finns som på de allra flesta elektrostater stabiliserande membranstöd, de frisvängande ytorna är i regel inte så stora. Martin Logan's ser att kunna vara stabilare.
IngOehman skrev:Jag tror hevi var ironisk.
steveo1234 skrev:Intressant! Quad´s paneler är ganska lika med beverige lösningen, även om den sistnämnda har större panelyta och mer kretskortsmaterial. Sen är det ju ganska stor skillnad i panelstorlek också, men, tanken bakom verkar vara samma. Det kan ju kanske förklara varför jag inte höra några resonanser. Men, det förklarar inte varför ljudet låter så "lätt" och oansträngt om det nu är resonanserna som gör att det skulle låta på det viset.
steveo1234 skrev:Intressant! Quad´s paneler är ganska lika med beverige lösningen, även om den sistnämnda har större panelyta och mer kretskortsmaterial. Sen är det ju ganska stor skillnad i panelstorlek också, men, tanken bakom verkar vara samma. Det kan ju kanske förklara varför jag inte höra några resonanser. Men, det förklarar inte varför ljudet låter så "lätt" och oansträngt om det nu är resonanserna som gör att det skulle låta på det viset.
Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 35 gäster