Strmbrg skrev:Eftersom Nattis är moderator så får han självklart just moderera.
Jag skriver därför ingenting mer i den här tråden, eftersom det jag skriver möjligen eller uppenbarligen kan få människor att känna sig kränkta, påhoppade eller på annat sätt negativt behandlade.
Nu förstår jag inte. Är det någon som känner sig kränkt?
Vill man dissekera skillnader mellan inspelad popmusik som sker i studio och inspelad klassisk musik, så finns det vissa skillnader som man kan belysa.
Den klassiska musiken är, som Pekka tidigare skrivit, skriftligen kodad i form av noter i partitur. Partituret för vela verket är ett omfattande partitur. I en symfoniorkester har i princip varje stämma sitt eget partitur med den del som just de skall spela. Olika stämmor kan faktiskt spela helt skilda melodier. En symfoni är totalen av det som spelas av alla stämmor i orkestern. Dirigenten har alla stämmors partitur samlat och det är ett omfattande partitur.
Dirigenten är den person som instruerar hur musikerna i varje enskild stämma skall spela. Koden i form av noter kan framföras på många olika sätt som var och en sätter sin prägel på koden. Dirigenten repeterar med orkestern och instruerar. Det är förberedelsearbete. Sedan, efter att varje enskild stämma är med på noterna och har fått godkänt av dirigenten så sker en generalrepetition där hela verket spelas.
Är det ett liveframförande så kommer publik. Är det en inspelning för utgivning av skiva så börjar tagningen. I en symfoni med 4 satser så kan dirigenten och inspelningstekniker, producent och konsertmästaren som är 1a violinisten samt solister lyssna på inspelningen via högtalare. Inspelningen har skett i ett svep i en tagning där musikerna spelar irl i realtid. Vissa undantag förekommer då man har många solister, t.ex. i operasammanhang. Alla är bokade runt omkring i världen och det är svårt att hitta gemensamma luckor och det blir betydande reseersättningar. Då spelas solostämmor in separat då respektive solist har tid över och det kan spelas in på helt olika orter i olika studios. Producenten till en operainspelning har det inte lätt.
Men oavsett, så råder partituret och det finns nog en hel del som dirigent och solist går igenom via telefon eller om de lyckats träffas före inspelning.
Vid kontrollyssning så kan man kanske hitta vissa takter som man vill göra en omtagning på. Ofta behöver inte hela orkestern vara med. I efterarbetet är det klippa och klistra som gäller. Sedan kan man spela nästa sats och kontrollyssna eller också spelar man in hela symfonin i ett svep.
Inom popmusiken så sker inte studioinspelning på detta sätt. Det är åtminstone sällsynt. Man spelar in varje stämma för sig och gör omtagningar och mixar ihop det som inspelningstekniker och producent och musiker väljer.
Det kan ske i olika studios och musikerna behöver inte ens träffas. Ofta gör det de ändå. Men realtidsbegreppet finns i regel inte och irl. finns inte heller. Man kan alltså klippa och klistra ganska friskt. Det kan bli så att musiksnuttarna är på 10 sekunder till 1 minut som klistras ihop till en hel låt. Det kan vara många tagningar. Det kan också vara så att man låter datorn tuna musikernas felspel.
I slutändan fås en polerad musikmassa med det sound man vill uppnå. Vem som bestämmer över soundet kan nog variera. I panelen ingår musiker, producent och ljudtekniker samt mastreare.
Pop, liveinspelat är mer irl. och mer i realtid, men med dagens möjligheter till efterbearbetning så kan man säkert lyckas med att få till en slätstruken musikmassa även här. Musikerna har i alla fall spelat tillsammans.
Denna diskrepans mellan klassisk musikinspelning och popmusikinspelning skapar två skilda former av paketerad musik där popmusiken kan te sig synnerligen slätstruken i jämförelse.
Det kanske är detta som Strmbrg upplever?
Det är egentligen inte ljudet och inte musiken i sig och kanske inte heller spelet, men helhetens spänst och spänning har blivit urvattnat. Pastöriserad och homogeniserad musik med insprutat konserveringsmedel och samma kryddor som hos alla de andra rätterna. Om laxen och oxfilén efter anrättningen smakar identiskt lika, så kan man lika gärna käka falukorv.
Men, det finns undantag inom popen. Jag vet bara inte vem eller vilka. Sedan finns det mycket skickliga producenter som skapar verket och det sker bäst i studio. Pink Floyd hör väl dit.
Vill man dissekera jazzen så blir det en helt annan femma. Thelonius Monk t.ex. gjorde inte omtagningar. Många andra jazzmusiker körde allt i realtid. Jazzen bygger mycket på improvisation och stundens ingivelse. Det är ett happening, one of a kind.
För övrigt, avslutningsvis, ser jag all musik som entertainment. Det är entertainmentfaktorn som bestämmer godhetstalet gällande musik.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Lyssnar mest på elektronisk musik när jag sitter och skriver här bla. så jag ville ha något som hade mer tryck i basen. Men det händer ibland att jag saknar Adam burkarna då de spelade snyggare på viss musik, var nog lite mer tydliga helt enkelt. Och så har jag kompletterat med en subwoofer XTZ 99 W10.16 som jag håller på att ställa in. Köpte ett Emotiva A-150 som driver högtalarna, låter rent och snyggt tycker jag utan betoning på något register dvs. är nog neutralt.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(40)/discogs-images/R-1090903-1271017226.jpeg.jpg)
