Mätmetoder har det alltid gått trender i, i alla tider. Och alltid har de
som gör mätningarna varit alldeles för övertygade om att det de ser
är det som betyder något. Speciellt när folk får nya mätinstrument...
I verkligheten måste man förstås göra precis tvärtom - börja med att
studera; hörselapparaten, stereosystemet och rummets inverkan, och
sedan förstås hur all elektronik beter sig och interagerar, både med
varandra och med de elektroakustiska delarna på slutet, och förstås
även hur den 2- eller fler-kanaligare kodningen kan gå till och vad som
blir konsekvenserna om man gör på olika sätt - och SEN kan man dra
slutsatser om vad det är man behöver kunna mäta, eftersom man för-
står varför.
Fast självklart kan man mäta en massa bara för att man har mätut-
rustning också. Vi lever ju i en fri värld och kul skall man ha!
Tror dock att det är mycket klokt att hålla öppet i vilken grad det man
ser på mätkurvorna verkligen representerar det man hör - ALLT det
man hör alltså.
Jag som har arbetat med de här sakerna i väldigt många år, tror mig ha
en väldigt bra bild av hur mätkurvorna relaterar till det man hör, och det
är rätt så lätt menar jag att se vad som är fel i det som kurvorna visar,
men att de ändå bara visar en marginell del av det man hör/allt det som
kan vara fel i en musikåtergivningskedja.
Rätt så ofta tycker jag mig se att folk verkar tro att den heliga graalen
ligger och väntar när man bara har fått stil på några kurvor...
Därför ägnar de kurvorna ett absurt intresset (inget fel med det) men
de försummar helt allt det som de inte ens har tänkt på finns, och som
betyder så oerhört mycket mera för musikåtergivningen. Det vill säga
det som avgör slutintrycket av musiken.
Ungefär som jag bävar för miljön i en värld där ingen ser något annat
än luftens koldioxidhalt, när hela jorden håller på att förstöras av de
många oerhört mycket farligare sakerna än lite gas som får växlivet att
frodas.
Fast som tur är är inte musikåtergivning lika viktigt, så jag bävar inte
därvidlag, utan åser bara det hela från lite håll, och undrar hur det skall
gå...
Frågan är i vilken grad fokus på en detalj bidrar till att det blir svårare
att få upp ögonen för allt det som är viktigare, eller att fokus på de
mest populära mätningarna kan leda vidare till att man får proportion
på hur stor del av återgivningens hela, som kan förutsägas av mätning-
arna.
Vill, bara så ingen misstolkar det jag skriver, avsluta med att klargöra
att det HAR betydelse hur saker "mäter" (talar nu om de vanligaste mät-
ningarna), och att de därför verkligen inte bör ignoreras som metod att
hitta och rätta till hörbara brister i musikåtergvningen (om man störs av
sådana).
Mätningar, eller rättare sagt tekniska prestanda (de som mätningnarna
visar) har betydelse och korrelerar även oftast både tydlig och entydig
med det man hör - men det som de säger något om, är bara en liten
del av totalupplevelsen.
Råder därför alla att inte tro att några få mätningar skulle representera
återgivningen och att deras uträtningar skulle vara den heliga graalen.
Det är på sin höjd första steget mot målet.
[Matliknelse: Jämför salt på mat. Det har betydelse för hur det smakar,
men den kock som nojjar in på saltningen endast, och missar allt det
andra som också behöver vara rätt för att det skall bli gott, är ingen
vidare kock...]
Flint skrev:skrutten skrev:Flint skrev:Tror att ni ska leta mer i det drömmen inte lägger till om det är välljudets helige gral som ska kartläggas.
Tveksamt - en utslagsgivande test är seriekoppla ett bra slutsteg bakom en röris med gött ljud.
Men då testar du inte vad den inte lägger till. Och, har du gjort det testet själv så att du vet vad du pratar om?
Hur menar du att man skall testa vad en apparat "inte lägger till"?
Det som en apparat "inte lägger till" har ju alltid storleken noll, så
det blir ju bara semantik, eller?
Eller talar du om fel som andra apparater lägger till? De har väl i
så fall inget med den apparat som inte gör det, att göra?
- - -
Alla förstärkare släpper ifrån sig ursprungssignalen + det som
den lägger till. Vill man addera även det som den "inte lägger
till" så är det enkelt - för det är alltid noll.
Kort sagt: En apparat kan i bästa fall göra allting rätt, och avvik-
elsen från det är att göra fel. Att undersöka vad en apparat "inte
gör fel" är helt enkelt allt det andra.
- - - - -
Är kanske tanken att fokusera på vad som "inte läggs till" att hela
tiden jämföra med en annan apparat? Vem lyssnar på musik så?
Oavsett det så kanske man i så fall bör börja med att undersöka
om de andra lägger till de där sakerna.
- - - - -
Fast jag tror att hela den där anfallsvinkeln är felriktad, eftersom den
verkar utgå ifrån att det är ett axiom att "upplevda kvaliteter hos en
rörförstärkare" måste vara dess objektiva rättgöranden - att det inte
kan vara något som förstärkaren gör med ljudet som man helt enkelt
gillar.
Men det är inget axiom att det måste finnas något som skiljer en rör-
förstärkare så till vida att det finns fel som transistorförstärkare (eller
vad det nu är som man vill hävda inte hävdar sig) ställer till med, som
rörförstärkaren inte har. Och innan man undersökt saken finns det ju
heller inga förnuftiga skäl till att utgå ifrån att det är så.
Jag har undersökt det, och det finns goda skäl att INTE sätta upp ett
sådant axiom om man vill komma framåt med kunskapsinhämtandet.
Det finns helt enkelt inget som talar för att det är så, och när man
undersöker saken så finner man att det INTE är så.
- - - - -
Men vad är det då?
Min uppfattning är att olika färgningar kan uppfattas väldigt olika, och
att den som tror att (några) färgningar inte ha ge positiva preferenser
och föredras av många, tror jag mest bara lurar sig själv, kanske oav-
siktigt (för att det är för svårt att tro på?) eller avsiktigt (man vill att det
man gillar också skall vara mest obejktivt rätt! Alltså prestige.)
Min uppfattning är även att det som skiljer olika förstärkare från varan-
dra (behöver inte vara transistorer kontra rör) är vad de olika förstär-
karna gör för fel - hur de färgar. Men att det är viktigt att alltid minnas
att man inte lyssnar på en komponent i taget utan alltid på hela kedjan.
Det betyder att det kan uppstå samverkanseffekter där två fel kan bli
mera rätt än bara det ena av dem.
Men det finns i rörförstärkarfallet ännu intressantare fenomen som gör
att man inte längre kan betrakta förstärkaren som en transmissions-
länk, utan det blir en länk som nästan organiskt samarbetar med hög-
talaren!
Och då händer det spännande och intressanta saker, som t ex att den
tillsynesvarande seriekopplingen av länkar inte längre beter sig som en
sådan...
Och när överförongsfunktionerna inte längre kan multipliceras med
varandra för att få svaret till vad som blir produkten, kan gralen vara
närmare än man först trodde. Eller längre bort.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).