Låt mig börja med att nämna att min syn på verkligheten, är att det är
bättre att jobba i medvind än i motvind.
Och det betyder att jag tycker att man bör använda rör till det de är
bäst på - och transitorer till det DE är bäst på. Det vill säga att en bra
utgångspunkt är att börja med att studera respektive mojäng noga, för
att sedan kunna använda använda den således att man drar nytta av
dess egenskaper så bra som möjligt.
- - -
Skälet att jag skriver detta är att det i en granntråd försiggår en disk-
ussion som tycks gå ut på att ta bort/motarbeta rörens egenskaper - i
rörkonstruktioner.
För mig ser det lite ut som diskussioner som hör forntiden till - alltså då
man bara hade rör att välja på, men ju kunde vilja gå flera vägar med
dem:
Låta dem ljuda och tillföra sin magi, eller stympa dem på alla karaktärer
med målet att med förstärkaren skapa en transparent transmissions-
länk (det som kanske transistorer passar bättre för att åstadkomma?).
Men idag så finns det ju massor av olika metoder att bygga förstärkare
på - och man kan välja teknologi efter målet. Så man behöver inte välja
"fel del" att bygga med och sen motarbeta den. Man kan välja rätt del
för respektive uppdrag.
Att välja rör för en konstruktion med målet att nå så lån teknisk distor-
sion som möjligt är lika dumt som att välja transistorer med målet att
övertrumfa de kvaliteter man hört från en rörförstärkare.
- - -
Detta är ett förslag på lista av rörs egenskaper (alla som vill får gärna
fylla på), sedda som effektförstärkarkomponenter, som man kan välja
att använda istället för att motverka:
1. Rör har hög linjäritet, speciellt trioder. Det gör att man kan bygga
konstruktioner med låg motkoppling utan att distorsionen blir orimligt
stor. Det i sin tur gör att klippningen blir mjuk och att komplexa högre
ordningens distorsionsformer blir ett litet problem.
2. Rör har extremt liten termisk kompression, vilket även det gör att
de kan användas i konstruktioner utan motkoppling, utan att bli drab-
bade av en massa minnesdistorsion (påverkan från signalhistorien).
3. Rör glöder snyggt. Det kan man dra nytta av genom att låta dem få
vara exponerade och sprida stämning i lyssningsrummet.
4. Rör är mekaniska prylar, även om det är en sekundär funktion och
från början i huvudsak oönskad. Det uppstår kraftmodulationer i dem
när de nås av musiksignalen, som sätter dem i mikrorörelse, som i sin
tur kan påverkan deras funktion. Detta ger många rör (i vissa typer av
konstruktioner) förmågan att skapa en sorts verklighetsskänsla lite på
samma sätt som att en flygel låter levande även i döddämpade rum.
5. Rör är dyra, vilket talar för konstruktioner med förhållandevis få rör.
6. Rör åldras, vilket talar för konstruktioner med förhållandevis få rör.
7. Rör har en utimpedans som passar dåligt till det spann impedanser
som av produktionstekniska skäl passar att göra högtalare med (2 - 50
ohm). Det gör att man som regel behöver använda utgångstrafrmator
för att optimera effektiviteten (skapa effektanpassning) vilket i sin tur
renderar anti-gain, vilket i sin tur minskar lämligheten att applicera en
massa motkoppling i konstruktioner som använder få rör.
Nu är listan kanske väldigt inkomplett, men den är så lång som den är
just nu i tråden, och förhoppningsvis blir den längre. Men utgår jag ifrån
hur den ser ut just nu så tycker jag det ser ut som om allt talar för att
en optimal rörkonstruktion är förhållandevis enkel, och att den INTE är
optimerad för att ge teknisk nollförvrängning - utan att den snarare är
optimerad för att passa ihop med en applikation - som kan inbegripa en
hel massa olika saker, som t ex:
1. Samverkan med specifika högtalare med hög känslighet och som är
optimerade för att drivas med rörförstärkarens utimpedans.
2. Samverkan med en domesticerad lyssningssituation. Det vill säga att
de kan optimeras för att låta så bra som möjligt såsom lyssningen sker.
Exempelvis tror jag att jag talar i stort sett sant om jag säger att >99%
av all lyssning till symfonisk musik som sker i hemmen, sker på en ljud-
trycksnivå avsevärt mycket lägre än FFF i konserthuset (cirka 105 dB).
En förstärkare som då kan spela musiken lika rikt och närvarande som
den lät på originalnivå, trots en faktisk mycket lägre och grannvänligare
nivå, går att argumentera för.
- - -
Ser man det så, vilket jag gör (i varje fall just nu) så är det uppenbart
för mig att det man behöver göra när man arbetar med rörkonstruktion
är att INTE stirra sig blind på den teknisk distorsionen (med mätningar
och simuleringar) och dennas minimerande. Snarare behöver man som
ledstjärna ha lyssning. Det är HUR förstärkaren uppfattas som betyder
något, inte en mätning av någots storlek, vars karaktär glöms bort när
det hela reduceras till en siffra.
Därmed inte sagt att man inte behöver eller skall simulera och mäta en
massa saker.
Jag menar bara att man kanske behöver överge tumreglen att "mindre
är bättre". Det vill säga att det inte är någon större idé att mäta upp en
massa saker - utan att först ha skaffat sig en ide om vad mätningarna
betyder och om vilka mätbeteenden som är bättre än andra, sett i flera
och bättre dimensioner än bara siffran för distorsionens storlek.
- - -
Så poängen med den här tråden är att försöka utreda vad det kan vara
för egenskaper som gör att så många människor faktiskt uppskattar rör-
förstärkare i så hög grad.
Jag tror nämligen inte att det beror på att de uppvisar 0,0001 % distor-
sion, utan att det beror på att de hanterar musiksignalen med (i brist
på bättre ord) respekt. Och därför menar jag också att det intressanta
när man pysslar med rör är att förstå sig på dessa kvaliteter, snarare
än att försöka pressa ned distorsionen till de nivåer som de bästa av
transistorförstärkarna uppvisar.
Man behöver hitta vad det är som är rörförstärkarnas själ, och hjälpa
den att frodas.
De bästa konstruktörerna av rörförstärkare har såklart redan gjort det,
och följer sin linje med att skapa apparater som ger det de vill. Men jag
tror även att de bästa rörkonstruktörerna fortsätter att experimentera
och lära känna allt flera variablers påverkan av upplevelsen. För att de
har hittat något betyder ju inte att de hittat allt.
- - -
Så låt mig avsluta detta förstainlägg med att ställa några frågor:
1. Vilka rörförstärkare har öppnat dina öron mest, och skapat den enligt
dig mest njutbara musikåtergivingen?
2. Vilka egenskaper (rent tekniskt) tror du att det är som för att du upp-
lever den på de viset?
3. Hur yttrade det sig, det där du gillade?
Alla andra typer av inlägg som har med frågan om vad det är för något
som ger rören deras förmåga att påverka vår upplevelse på sätt som
så många gillar, är naturligtvis välkomna i tråden.
Vh, iö
Edit: Lagt till fråga tre där på slutet.
Idén fick jag av Studio Blue via Ingvar Öhman. Det låter faktiskt ganska bra om man låter den överstyra lite lagom.
) utom ljudtrycksförmåga.
