urban skrev:MIN teori ( och säkert inte bara min ) om varför många föredrar SET-förstärkare är att den överdrivet poängterade andratonsdistorsionen inte alls är orsaken till välljudet, utan att det är hur det låter INNAN distorsionsnivåerna stiger till märkbara nivåer som avgör valet av denna typ av förstärkare!
Jag vill varken krångla eller säga emot, tvärtom så tror jag att jag i det stora
hela håller med dig om det där.
Men - det säger ju ingenting alls om orsaken till att det låter som det gör. Att
säga "det beror inte på distorsionen" ger ju liksom inte mycket till svar.

Så vad handlar det om då, påstår jag?
Nu tror jag ju egentligen att man bör se på det enskilda fallet, men oftast
tror jag faktiskt att en av de saker som uppskattas är sättet som en sådan
förstärkare samarbetar med högtalaren, det vill säga med vissa högtalare,
fler än kanske många tror att jag anser...
Det är alls inte ovanligt att man kan mäta lägre distorsion (i varje fall med
avseende på vissa komponenter) efter högtalaren än före den, när den drivs
av en rörförstärkare!
Det kanske låter nära på naturlagsvidrigt, men så kan det faktiskt bli.
Om summan när man kombinerar en rörförstärkare med en högtalare även
upplevs bättre än när transistorförstärkare brukas, det får var och en själv
avgöra.
Min uppfattning är att det finns fall där den gör det, och andra där den inte
gör det. Min uppfattning är också att det inte är ovanligt att det finns en
koppling mellan de tillfällen då man ser att rörförstärkaren agerar distorsions-
sänkande på högtalaren, och när man föredrar rör till samma högtalare.
Men sambandet är inte entydigt, så man skall såklart lyssna och inte mäta
om man vill ha svar på vad man föredrar.

urban skrev:Ingen vrider upp volymen till överdrivet distorsionsframkallande nivåer och säger - GUD vad det börjar låta bra nu när disten ligger på minst 10% !!
Nej, ingen säger så. Men det betyder ju inte att det inte kan vara så att de
säger "gud vad bra det låter", när distorsionen lägger på mer än 10%.
Det är så att säga irrelevant vad de säger, om man ändå inte kan ha som
utgångspunkt att de är så insatta att de kan vara säkra på att det de gillar
ÄR just distorsionen.
urban skrev:Om jag har förstått det rätt så har ju dessutom en bra rörförstärkare väldigt lite dist i början av effektutaget ( Och nästan inga alls över tredjetonsdisten ) ) för att sedan i takt med volymökningen tyvär relativt raskt stiga till dom beryktade domedagsnivåerna ! (rätta mig om jag har fel )
Om man definierar "bra rörförstärkare" såsom "rörförstärkare med väldigt
låg dist vid svaga nivåer", så är det absolut som du skriver.
Men frågan är om man verkligen kan göra det? Det vill säga om det är bara
sådana rörförstärkare som folk tycker är bra. Jag är inte säker.
Men även om man nu kan påstå att det är så, så är det ju inget som isåfall
hindrar att man definierar "bra transistorförstärkare" som de som har väldigt
låg distorsion vid svaga nivåer...
Kort sagt - det är nog ingen vidare bra ide att försöka konstruera tumregler
för hur det här fungerar, för det är mycket mera komplicerat än något man
kan fånga med några enkla tumregler.
Men däremot kan man säga detta - SET-förstärkare har nästan alltid just
de karakteristika som du beskriver; infinitesimal distorsion vid infinitesimala
nivåer.
Men det finns å andra sidan transistorförstärkare som har lika låg dist vid
samma nivåer, så det är nog ändå inte där man skall förvänta sig att finna
orsakerna till de skillnader man kan höra mellan goda rör- och transistor-för-
stärkare.
Det är i varje fall min uppfattning att de dominerande hörbara skillnaderna
för det mesta beror på andra saker än just den mätbara distorsionen.
Och detta alltså "i BÅDA riktningarna" nota bene:
Den ena föredras vid svaga nivåer inte framför den andra (då så är fallet) på
grund av den andras distorsion, och den andra föredras heller inte (då så är
fallet) framför den ena på grund av den enas distorsion!
Så man kanske kan säga att jag håller med dig!
I varje fall partiellt.
urban skrev:Kanske ska man just därför verkligen anstränga sig för att hitta högtalare som tillåter den där (dom där!) första watten att visa vad en SET-häck faktiskt gör ( för välljudet ).
Nej, det handlar inte om att "låta bra vid låga nivåer" från högtalarhåll, för det
är inte svårare att låta bra vid låga än vid höga nivåer. Tvärtom.
Vad det handlar om för högtalaren är:
1. Att passa till rörförstärkaren med avseende på den senare drivimpedans.
2. Att göra att lite effekt blir tillräcklig, med hjälp av tillräcklig verkningsgrad.
Det är i och för sig inte väsensskilt från det du skrev, men som tillverkare av
högtalare och konstruktör av SET-optimerade dylika, vill jag hävda att det inte
alls räcker att göra en högtalare som "låter bra då det är svagt".
Det är ju snarare en självklarhet för ALLA högtalare, som skall kunna kallas
för goda.
En optimal SET-högtalare behöver klara mycket mer än bara självklarheterna
för att vara en god högtalare, närmare bestämt behöver den också uppfylla
punkterna 1 och 2 härovan.
urban skrev:Därmed inte sagt att en bra transistorförstärkare inte kan låta tillfredsställande men den blir oändligt mycket mer komplicerad att bygga än en OK Single-End Triod.
-Just my two cents-
Mnjae, jo...
Det beror ju på vad man menar med mera komplicerad. Eftersom en transistor
är en mycket olinjärare komponent så måste man ju använda många flera av
dem, och även tillgripa motkoppling om det skall kunna bli bra.
Och det är ju på sätt och vis något som gör konstruktionen mera komplicerad.
i varje fall ytligt sett.
Men å andra sidan ställer en oemotkopplad konstruktion mycket högre krav
på de ingående delarnas "rå-kvalitet", och detta kompliceras ytterligare av att
en rörförstärare som regel behöver impedansanpassas till högtalaren, med en
utgångstrafo.
Så även om konstrukionen från ett schema-perspektiv kan se mycket enklare
ut när man tittar på en SET-förstärkare tycker jag inte att man skall underskatta
de ingående komponenternas interna komplexitet.
En konstruktör av rörförstärkare konstruerar t ex ofta (därmed inte sagt alltid)
själv utgångstransformatorn.
Så vad som är enklare eller mera komplicerat, är som jag ser det en bedömnings-
fråga. Det är inte helt jämförbara komplexiteter.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).