rhenrics skrev:Ok, då återstår frågan vilken apparat ni till slut enast om som referens, vad gäller signalkälla, samt hur ni på ett objektivt sätt bedömer deltagarnas svar (den objektiva representationen av det subjektiva resultatet).
Du har nog missuppfattat vad F/E-lyssning är för något. Ingen
apparat är referens*. Referensen är INSIGNALEN till testobjektet.
Denna insignal kommer från det håll man väljer, det kan exempelvis vara en signalgenerator, en vinylspelare, eller kanske en signal direkt ifrån en mikrpfonförstärkare (vars mikrofon någon samtidigt spelar gitarr i, kanske?)
Jag undrar även hur ni ställer er till sk uppsampling?
Uppsampling är inget entydligt begrepp, men det används ofta för att beskriva en process där man översamplar till en ny icke faslåst högfrekventare samplingsfrekvens. Skillnaden mot klassisk översampling är att man riskerar att permanent fördärva signalen med jitter. Men det behöver inte ske, allt beror på hur processen sker.
Att uttala sig om huruvida översampling (eller uppsampling) är "universellt bra" lösningar är dumheter, liknande en fråga om huruvida det är bra med transistorförstärkare. Svaret avgörs nämligen alltid av implementeringen, och den är unik för varje enskilt fall.
Läs: hur väl man i över/uppsamplingfallet hanterar trunkeringsfel (noise shaping är lämplig) samt vilka bitdjup och beräkningsprecisioner (i både amplitud och tidsdimensionerna) man agerar genom.
Som vanligt tvingas konsumenter ta ställing till förenklade framställningar som befriats från all verklig information om vilka manövrer som verkligen sker. Har något till exempel någonsin sett ett enda exempel på en CD-spelartillverkare som berättat hur många termer de använder i de digitala filtren (för över/upp-samplingen)?
Eller hur den från infinitum skilda termmängden hanterats för att eliminera otäcka mikroekon, resulterande i fula speglingseffekter inom audioomådet? Antagligen inte.
Väsentligheterna talar ingen om, men alla vill berätta om förenklade bilder av bitantal, irrelevanta halft abstrakta utsagor om uppsampling och jitteruppgifter relaterar till den nya klockan, men vars process permanentat (gjort oreverserbara) tidsdomänförvrängningarna. Tragiskt är det.
Är det enligt ert synsätt att betrakta som färgning/förvanskning av musiksignalen?
Lika lätt att svara på som: Är kretskortslaminat av glasfiber enligt ditt synsätt att betrakta som en förvanskning av musiksignalen? Svårt att svara på, eller hur?
Jag har själv ganska konkret kunnat jämföra dess effekter eftersom CDFixen tillåter att den kopplas på eller av med en enkel tangenttryckning. Resultatet blir ganska tydligt att ljudet blir lugnare och att instrument får mer luft runt omkring sig.
Hur vet du vad det är du testat? Är det uppsampling per se, eller är det
ett specifikt exempel på realisation? Och hur vet du hur signalen skulle ha låtit, optimalt rekonstruerad? Jag vet det inte, där är ju just därför man gärna F/E-lyssnar.
En D/A som i ett F/E test bedöms vara transparent cmissar på t ex uppsamplingen (och därmed kanske inte innehar de ovan beskrivna fördelarna) kommer ju att förlora stort mot en som har dessa egenskaper.
Vi har aldrig någonsin efter genomförd F/E-lyssning deklarerar att en apparat är transparent. Det är en myt, som uppkommit utan LTS' försorg.
Ett sådant påstående kan ju bara den låta undslippa talorganet, som inte är bekant med vetenskapens första och viktigaste tes.
Vad
"...men i en A/B test missar på uppsamplingen" betyder vågar jag inte gissa.
En D/A-omvandlare kan för övrigt inte F/E-lyssnas överhuvudtaget, så det har vi naturligtivs aldrig gjort, ej heller har vi påstått att vi gjort det. Bara en kombination av en AD- och en DA-omvandlare kan undersökas på det viset.
Så hur möjliggörs värdering av olika grader av transparens i ett F/E test, då jag antar att uppsampling av en "kontaminerad" signal (dvs en signal som redan förstörts av en medioker referensspelare) inte längre ger samma resultat avseende lugn och luftighet i ett F/E test?
Igen - jag tror möjligen du missat hur en F/E-lyssning går till. Det finns alltså ingen annan referens* än insignalen. Förutsättningarna att höra skillnad är dock, som du tycks ana, beroende av vilka insignaler men exponerar testobjektet med, och därför använder man en himla massa olika dito.
Skall man testa hörbarheterna av den brickwall-funktion som ett samplat system med 44,1 kHz samplingsfrekvens erjuder, bör man givetvis exponera uppställningen med en insignal som har spektrala komponenter som sträcker sig väsenligt över testobjektets bandbredd.
Eller är uppsampling helt enkelt att betrakta som förvanskning?
Det kan det vara. Det beror på hur den görs. Den kan göras så att en massa spegelprodukter genereras (nämligen om termerna i uppsamplingsfiltret projicerade i tidsdimensionen illustrerar en puls som efter FFT-analys visar sig innehålla spektrala komponenter över halva
ursprungliga samplingsfrekvensen). Då har man i processen skapat nya signalkomonenter som inte fanns med vid det ursprungliga musicerandet.
Huruvida förvanskningen i det fallet är hörbar, det är en ny fråga.
Och, visar den sig vara det är de ytterligare en ny fråga huruvida en subjektivt lagd person tycker att det är "bra", det som har skapats.
Idag tycks de allra flesta i världen vara överens om att Legato Link är ett av de största förfärligheterna i CD-systemets historia, men när systemet var nytt fick det trots detta bejublande recensioner i hifi-press över hela världen. Inte av alla, men av väldigt många.
Var det då sant att LL representerade en bättre återgivning, då, bara för att folk trodde det en kort tid? För vissa var en säkert en "sanning", men inte för den som F/E-lyssnade systemets konsekvenser på musikåtergivningen.
Kort sagt - om man i F/E-lyssning hör konsekvenserna av ett tilltag såsom en
ändring av musiksignalen, ja då är det nog rimligt att kalla tilltaget för en färgande grej.
Huruvida just den uppsamling du pratar om är en sådan grej kan jag inte ha någon uppfattning om, eftersom jag inte undersökt apparaten ifråga.
Däremot kan jag säga att applicerbarheten av ordet "färgning" inte har att göra med subjektiviteter. Färgningsbegreppet innehåller ingen värdering, utan kan beskriva förfulningar lika väl som förändringar som någon beskriver med orden "lugn och luft".
Å andra sidan kan det tillstånd i en apparat som renderar orden "lugn och luft" lika gärna vara det tillstånd som är det mindre färgande. Svaret får man om och när man F/E-lyssnar!
Vh, Ing. Öhman
*Referens betyder här jämförelseobjekt, alltså det man refererar till när man beskriver ljudet ur apparaten.
Använder men insignalen som referens så blir beskrivningen av "utsignalen refererad till insignalen" per definition en beskrivning av apparatens karaktär (=färgning).
Lätt som en plätt.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Och nej, vi kalibrerade inte alls och vi spelade på alla möjliga nivåer, ömsom lågt och ömsom högt. Killen jag lyssnade hos har jag aldrig träffat tidigare utan är en kompis kompis, lyssningsmiljön var för mig 100% okänd, anläggningen likaså. Vi lyssnade alltså helt förutsättningslös på för oss känd musik och ovetandes av varandras referenser och förväntningar, osv. 
) om LTS testmetoder på denna sajt... testmetoderna är väl i någon mening svaret på "varför den uppfattas som bra".
:mrgreen::mrgreen::mrgreen::mrgreen:
!!
